Ekolodsbild
Ekolodsbild av vraket Skytteren. Skytteren ligger på 74 meters djup utanför Lysekil sedan 1943. Det sänktes av den egna besättningen när fartyget blev upphunnet av tyska fartyg under ett försök att ta sig från Göteborg till England med en värdefull last av kullager och stål. Fartyget innehåller troligtvis mellan 500-1000 ton olja.

​​

​Bild: Sjöfartsverket

VRAKA möjliggör effektiv sanering av fartygsvrak

Längs Sveriges kuster finns uppskattningsvis 2700 fartygsvrak som är på väg att rosta sönder. De flesta av fartygen är från andra världskriget och riskerar att börja läcka olja. De utgör ett allvarligt miljöhot och frågan är inte om utan när olyckan kommer att ske. Men tack vare idogt arbete av forskare på Chalmers har en ansvarig myndighet utpekats och nu ska de första vraken börja saneras.
I början av 2000-talet började problematiken med miljöfarliga vrak uppmärksammas i Sverige. Flera tusen vrak hade då legat så länge på botten att de börjat rosta sönder och läcka olja. Men hur skulle de saneras? I vilken ordning? Vem skulle göra det? Mot denna bakgrund inleddes en förstudie om problematiken kring potentiellt miljöfarliga vrak i Skagerrak. Det var starten till vad som skulle bli riskbedömningsmodellen VRAKA. En unik modell som är baserad på ISO-standard för riskbedömning och tar hänsyn långt många fler parametrar än andra modeller som idag används runt om i världen.

​- Metoden syftar till att utgöra ett beslutsstöd för saneringen av vrak. Den består av två delar. Den första delen handlar om sannolikheten för ett utsläpp och den andra delen om konsekvenserna av ett utsläpp, säger Lars Rosén som är är professor på avdelningen för Geologi och geotekniken på Chalmers och en de forskare som arbetat med modellen.

Med hjälp av dykare och teknik ska en rad faktorer undersökas på och kring vraken. Det handlar exempelvis om hur mycket och snabbt vraken rostar, plåttjocklek, strömmar, syrehalt i vattnet, hur mycket olja som finns kvar i vraket och hur fartyget ligger på botten. Dessa mätvärden matas in i modellen som sedan ger ett riskvärde. I nästa steg utreds vilka konsekvenser det får om oljan läcker ut. Det finns också en annan unik egenskap med VRAKA.

-  Modellen inkluderar en osäkerhetsanalys. Man får reda på hur säker bedömningen är samt en indikation på vilken del som bidrar med den största osäkerheten. En viktig egenskap för att kunna göra riktade insatser mot potentiellt farliga vrak, säger Andreas Lindhe som är forskarassistent på avdelningen för Geologi och geotekniken.

Ger staten kontroll över vraksaneringen

Med det beslutsstöd som VRAKA erbjuder kan staten få bättre kontroll över de sjunkna vraken som ligger på svenskt vatten och få ett underlag till att planera saneringsinsatser. Att sanera fartyg är mycket kostsamt, uppskattningsvis 20–250 miljoner kronor per vrak och att kunna undersöka vilka fartyg som är värda att sanera kommer att spara stora belopp. Kostnaden för sanering ska också ställas mot de samhällskostnader läckagen skulle innebära i form av exempelvis fiskare som inte kan sälja sin fångst, hotell som stängs och förlorad turism. Miljökostnaderna är svårare att uppskatta och är i sig föremål för forskning. Ida Maja Hassellöv har också arbetat med modellen, är docent vid maritima studier på Chalmers och varnar för att vi snart kan nå en brytpunkt.

- Om man har ett fungerande ekosystem så är det väldigt komplext. Påverkar man det tillräckligt mycket kan man komma till en brytpunkt där förändringarna är oåterkalleliga. Det tycker jag mänskligheten bör ha ökad ödmjukhet inför, säger Ida Maja Hassellöv

Sedan starten 2007 har forskarna på Chalmers med spetskompetens inom riskhantering, marin biogeokemi, ekotoxikologi och maritim miljövetenskap arbetat intensivt med modellen. Arbetet har drivits i samverkan mellan institutionerna för ACE (Lars Rosén och Andreas Lindhe) och M2 (Ida-Maja Hassellöv, Hanna Landquist och Fredrik Lindgren) vid Chalmers. Det har skett inom ramen för regeringsuppdrag men även genom nationella och internationella forskningsprojekt. Det har gett upphov till nya nätverk och en bättre samordning mellan inblandade myndigheter och de förslag på lösningar forskarna lämnat i sina rapporter är idag implementerade. Det finns dock en sak som gör Ida Maja Hassellöv särskilt stolt.

- Det är att vi lyckats få en utpekad, ansvarig myndighet i Havs- och vattenmyndigheten. Hade vi inte arbetat med VRAKA så tror jag inte åtgärdspaket som nu är insatt på 25 miljoner om året i 10 år kommit till stånd, säger Ida Maja Hassellöv.

Åtgärdspaketet betyder att vraken nu kan börja saneras. Två till tre vrak kommer att saneras per år under 10 års tid.

- VRAKA kommer att användas för att göra en rangordning, vilka vrak som ska saneras först. Insatserna kommer bli mer kostnadseffektiva. Hade inte VRAKA funnits hade man fått göra väldigt grova uppskattningar, säger Fredrik Lindgren som är forskare vid maritima studier.

Publicerad: to 20 sep 2018.