Finns kemiska stridsmedel i vår fisk?

​EU-projektet DAIMON (Decision Aid for Marine Munitions) består av representanter från Polen, Finland, Tyskland, Sverige och Norge, som alla har ett mål: lösa problemet med dumpad ammunition i Östersjöområdet. Idag finns det rapporterat om 65,000 ton dumpad kemisk ammunition i Östersjöområdet och Skagerrak som sträcker sig tillbaka till första och andra världskriget. Inom detta projekt åkte Fredrik Lindgren, forskare på Chalmers M2, tillsammans med Ingela Dahllöf, professor på BioEnv, GU, ut på en forskningsexpedition till ett dumpningsområde utanför Måseskär, för att undersöka utsträckningen av kemiska stridsmedel som läcker ut från vrak. 
Innan semesterperioden började åkte Fredrik Lindgren, forskare på Chalmers M2, tillsammans med Ingela Dahllöf, professor på BioEnv GU, ut på en forskningsexpedition ombord ett forskningsfartyg från Shirshov institutet i Kaliningrad. Han berättar om hur de allierade och ryska trupperna dumpade ammunition och kemiska stridsmedel i Östersjön och Skagerack efter krigets slut.

 -  Då fanns det stora lager av detta kvar i Tyskland, som de behövde bli av med och tanken var väl ungefär ”var är det djupt, här är det djupt, släng ner det.”  Det dumpades då vrak fyllda med 
kemiska stridsmedel eller mängder med enskilda bomber i Bornholms- och Gotlandsdjupen, samt i Arendalsdjupet utanför Oslofjorden där det är ungefär 500 m djupt. Men även i ett område väster om Måseskär, vilket blev vårt mål där man tidigare har hittat stridsmedlet Clark I.

Under 2015 åkte Sjöfartsverket ut och gjorde sjömätningar för att lokalisera vraken vid Måseskär, och tidigare i år utförde även Havs- och vattenmyndigheten provfiske med hjälp av Marine Monitoring. Efter att ha skickat proverna för analys till Finland fick man svar att där fanns rester från kemiska stridsmedel, Clark I. Fredrik förklarar att effekterna på människor av det kan liknas med vissa symptom från senapsgas. Ögonen rinner, det kan skada andningsvägarna, och orsaka kraftigt illamående. Det var under samma period som Ida-Maja Hassellöv, docent på M2, ansökte å Chalmers vägnar om att få delta i DAIMON-projektet. Chalmers ville bidra med en riskanalysmodell för miljöfarliga vrak, VRAKA, som tagits fram av Hanna Landqvist, tidigare doktorand på institutionen för mekanik och maritima vetenskaper. Inom DAIMON ska Chalmers anpassa VRAKA modellen till att även kunna riskhantera områden med kemiska stridsmedel, och har också fått möjlighet att delta på forskningsexpeditioner för att provta sediment i dumpningsområden.

 - Jag jobbade mycket på att planera provtagningen, se över var vi ska provta och vad vi ska provta. Vi ville kartlägga området där man hade hittat fisken som innehöll Clark I. Vi var ute i totalt sex dagar och tog sedimentprover från området där det finns en hög koncentration av vrak, säger Fredrik (se bild).

Vrakkarta

Varje ankare på bilden visar på ett vrak. De lila punkterna är provtagningspunkter. På siffrorna 26 och 46 förväntar man sig hitta kemiska stridsmedel. På siffrorna 30 och 50 finns spridningsmöjlighet strömriktningen går åt det hållet. 1 och 10 är ett kontrollområde där man inte förväntar sig hitta något.

 - Vårt huvudsyfte är att utreda var i området det läcker kemiska stridsmedel och analysera vilka halter det rör sig om. Det är ett område där det trålas dagligen efter fisk, fisk som vidare säljs i matbutiker i Sverige. 

Man söker även efter spår på effekter i miljön och därför togs även prover på meiofauna. Meiofaunan, små djur som lever mellan gruskorn, är en viktig del i ekosystemet som utgör föda åt små fiskar som senare blir föda för större fisk. Påverkas den så påverkas fisken. 

 - Detta är av stort intresse för både DAIMON och svenska myndigheter. Hittar vi något kommer vi att ta det vidare och förklara läget. Höga eller låga halter, det ska inte finnas kemiska stridsmedel i den fisk vi köper och äter.

För mer information, kontakta Fredrik Lindgren eller Ingela Dahllöf​.

Text: Hiba Fawaz
Bild: Fredrik Lindgren

Publicerad: on 16 aug 2017. Ändrad: to 28 feb 2019