Dockan som överlevde intressekrocken

​UR CHALMERS MAGASIN: För whiplashtester används en och samma krockdocka över hela världen – svenska BioRID. Att det skulle bli så var ingen självklarhet. Mats Svensson berättar historien om hur David slog ut Goliat, eller kanske snarare; hur Goliat la krokben på sig själv.
DET HANDLADE OM att återskapa det mänskliga rörelsemönstret, framförallt kring hur nacken rör sig på en person som sitter i en bil som blir påkörd bakifrån. En inte helt enkel sak, och tanken var att världens första krockdocka för whiplashprovning skulle utvecklas i ett stort EU-projekt kallat Whiplash.
Förutom Volvo och andra företag inom bilindustrin skulle bland andra Chalmers och det stora Holländska forskningsinstitutet TNO, Toegepast Natuurwetenschappelijk Onderzoek, ingå. Men projektets första ansökning avslogs av EU. Mats Svensson

– Det var i mitten på 90-talet och en andra ansökningsrunda hade just gått iväg när Volvo hörde av sig till oss, berättar Mats Svensson.

VARFÖR INTE UTVECKLA EN whiplashdocka på hemmaplan? Genom det nyskapade Programrådet För Fordonsforskning fanns möjligheter till finansiering. Om industrin och akademin samarbetade skulle staten stå för halva kostnaden.
Det fick även SAAB och Autoliv att haka på och så, 1995, föddes projektet som under tre år kom att utveckla den så kallade BioRID-dockan.
Från Chalmers sida leddes arbetet av den unge forskningsassistenten Mats Svensson som två år tidigare doktorerat med en avhandling som ur ett biologiskt perspektiv studerade vad som händer i nacken vid en whiplashskada.
– Vi applicerade först mitt tidigare arbete på en vanlig krockdocka avsedd för frontalkollision. Det fungerade inte så bra. Vi fick börja med att bygga om nacken på dockan.

MEN DET SVENSKA PROJEKTET hann knappt börja innan även EU-projektet Whiplash fick grönt ljus. Plötsligt fanns en intressekonflikt. Samma Chalmersforskning kunde inte finansieras från två håll.
– Vi försökte få EU-konsortiet att bredda sitt fält och istället jobba med whiplash i frontalkollision som är ett lika stort problem. Då hade vi kunnat vara kvar. Men de ville göra just det som vi redan hade börjat med. Så vi fick hoppa av.  Nu löpte alltså två projekt med samma fokus parallellt med varandra. De arbetade dock under helt olika förutsättningar. För det första var det ena mycket större än det andra. Medan det svenska projektet skulle gå runt på sex miljoner kronor hade EU-konsortiet, enligt Mats Svensson, minst det tredubbla att röra sig med. För det andra hade de helt olika syn på vem som skulle få ta del av produkten som utvecklades. Till skillnad från sin konkurrent hade företagen inom det svenska projektet bestämt sig för att låta sina forskningsresultat vara helt öppna. Varför? ~
– Volvo och SAAB hade för avsikt att utveckla nackstöd som skyddade mot whiplash, och så småningom, 1998, blev de båda också först i världen med det i sina bilar. Jag tror de insåg att om världen ska övertygas om att de här skydden faktiskt fungerar så måste provmetoden vara transparent. Andra måste kunna verifiera om den är bra eller inte.

GM, VOLKSWAGEN OCH DE andra biltillverkarna inom EU-konsortiet hade dock inga omedelbara planer på att sätta in whiplashskydd i sina bilar. 
– De var nog mest med för att lära sig mer och visade inget intresse av att bidra till att öka konsumenternas medvetenhet om förbättringspotentialen kring det här. Därför ville de ha sin docka för sig själva. De ville själva kunna bestämma när det var dags att leverera eventuella whiplashskydd.
Och med sig hade man det stora forsk¬ningsinstitutet TNO som dessutom var etablerad i branschen som krockdocktill¬verkare.
– Vi var helt nya och hade inte ens ambi¬tionen att tillverka dockor. Så jag tror inte TNO såg oss som en seriös konkurrent. De var för självsäkra, trodde att de skulle kunna utveckla sin docka i lugn och ro och låta de som var med i konsortiet använda den. Så småningom, när det uppstått en efterfrågan och de var säkra på att de var de enda i världen som hade något erbjuda, skulle de släppa ut den.

MEN SÅ BLEV DET INTE. Redan på ett tidigt stadium vände sig svenskarna med sin Bio¬RID till den amerikanska docktillverkaren Vector. Mats Svensson beskriver företaget som lite halvintresserat i början. Men när försäkringsbranschen, framförallt genom den amerikanska konsumentupplysnings¬organisationen IIHS, Insurance Instute for Highway Safety, och dess engelska motsvarighet Thatcham började visa in¬tresse för den färdiga dockan 1999 begrep Vector att det fanns en marknadspotential.
– Båda organisationerna fick prova dockan och började parallellt utveckla konsumentprovningsprogram kring den. De tog BioRID ett steg längre, från att bara vara docka med ett mätverktyg till att även omfatta en testprocedur som kan jämföra olika bilmodeller.

ETT PAR ÅR SENARE börjar IIHS och Thatcham att publicera jämförelser mellan olika bilmodeller baserade på whiplashtester med BioRID. Plötsligt inser biltillverkarna i USA och Europa att de måste utveckla bättre whiplashskydd. En sådan där docka måste skaffas!
Och TNO – ja, de får eld i baken.
– Nu måste de inte bara övertyga IIHS och Thatcham om att de ska använda TNO-dockan istället, de måste också övertyga dem om att den är bättre. Det gick inte. IIHS och Thatcham hade investerat massa med tid och resurser på att skapa testprocedurer kring BioRID, varför skulle de byta till en docka som möjligen var lika bra?

TNO-DOCKAN VAR definitivt död. Och drygt tio år senare är BioRID fortfarande den enda whiplashdockan i världen. Mats Svensson, som numera är professor, uppskattar att det finns 200 exemplar spridda över världen. Sex miljoner kronor satsades i projektet – vad har det gett tillbaka?
– Den samhällsekonomiska vinsten, framförallt inom sjukvården och försäkringsbranschen, men även inom bilindustrin, har varit enorm. 2004 lät faktiskt Vinnova ett norskt forskningsinstitut ut¬värdera effekten av projektet. Man kom fram till att det gett en samhällsekonomisk vinst på 5,5 miljarder över fem år.

Text: Lasse Nicklasson Foto: Jan-Olof Yxell

FAKTA: WIPLASH-SKADOR DRABBAR MÅNGA
Whiplash, på svenska pisksnärtskada, är en nackdistorsion eller stukning i nacken som orsakas av en plötslig bakåtrörelse och en därpå följande framåtrörelse. Den kan ge skador på både hårda och mjuka vävnader i kroppen.
Varje år anmäls cirka 30 000 pisksnärtskador. Var tjugonde drabbad får kroniska besvär. Kvinnor är mer utsatta än m

Publicerad: fr 15 sep 2017.