Forskarskolan finns vid institutionen för Mekanik och maritima vetenskaper.
Studieplan
(fastställd av prorektor den 17 maj 2005, diarienummer C 2005/604)
(reviderad 6 september 2007)
(reviderad 9 september 2010)
(reviderad 16 april 2012)
(reviderad 22 januari 2013)
(reviderad 1 February 2016)
1 Ämnesbeskrivning och mål för utbildningen
Inom Maskin- och fordonssystem bedrivs forskning inom fyra forskningsområden, företrädelsevis ingenjörsmässigt inriktad:
- Adaptiva system
- Fordonsaerodynamik
- Fordonsdynamik
- Trafiksäkerhet
Inom ämnesområdet Adaptiva system bedrivs forskning rörande biologiskt
inspirerade beräkningsmetoder och deras tillämpningar inom olika
områden. Arbetet är främst inriktat på autonoma robotar och autonoma
fordon.
I Fordonsaerodynamik är de dynamiska krafterna som verkar på ett
fordon centrala: luftmotstånd, lyftkrafter och ljudgenerering, men även
kylning och nedsmutsning. Luftmotståndet utgör ett viktigt område,
direkt kopplat till bränsleförbrukning och CO2 utsläpp. Lyftkrafterna
som verkar på ett fordon är helt avgörande för fordonets stabilitet och
därmed säkerhet. Ur miljösynpunkt utgör även strömningsinducerat ljud,
och spraybildning kring fordonet (nedsmutsning) centrala områden.
Inom området Fordonsdynamik studeras fordons köregenskaper,
framdrivning, bromsning, styrning och komfort. Forskningen fokuseras på
framtida produkter i fordonsindustrin genom att utveckla metoder samt
syntetisera och analysera nya lösningar. Förståelse för olika systems
funktion erhålls genom modellering och analys varefter optimal
utformning av produkten eller systemet kan syntetiseras.
Trafiksäkerhet är ett brett område som inkluderar förståelse av
trafikanters beteende, orsaker till att olyckor inträffar,
säkerhetsaspekter av autonom körning, men också förståelse av
skadebiomekanik, hur människokroppen kan modelleras matematiskt och
människors toleransnivåer mot krockvåld. Detta används sedan som
underlag för utveckling av system för undvikande av olyckor samt skydd
mot personskador.
Forskarutbildningen inom Maskin– och fordonssystem är av både
grundvetenskaplig och tillämpad karaktär och den avser att ge djup– och
breddkunskaper och skickligheter utöver civilingenjörsutbildningen. Den
ger en kvantitativ och kvalitativ utbyggnad av ämnesmässiga kunskaper
samt färdigheter i teknisk problemlösning som är baserade på
vetenskaplig metodik. Den omfattar egna undersökningar inom området av
teoretisk eller experimentell natur. Utveckling av mätmetoder och
simuleringsmodeller är viktiga moment. Den studerande skall efter
avslutad forskarutbildning i Maskin– och fordonssystem vara väl
förberedd för:
- Annan yrkesverksamhet (främst forsknings- och utvecklingsarbete)
inom skilda samhällsområden, främst industrin nationellt och
internationellt.
- Fortsatt självständigt och högkvalitativ forskningsverksamhet inom ämnesområdet.
2 Behörighet och förkunskapskrav
Behörighet att antas som forskarstuderande i Maskin- och
fordonssystem har den som genomgått grundläggande svensk eller utländsk
högskoleutbildning med examen om minst 240 högskolepoäng, vid
utbildningsprogram med för forskningsämnet relevant inriktning. Sökande
som i annan ordning, inom Sverige eller utomlands, förvärvat likvärdiga
kunskaper kan efter särskild prövning förklaras behörig.
Examinator gör i samråd med huvudhandledaren en bedömning att den
sökande har sådan förmåga som behövs för att klara forskarutbildningen.
Vid urval av sökande läggs stor vikt vid uppnådda studieresultat.
3 Utbildningens uppläggning
Varje doktorand kommer att ha en examinator, en huvudhandledare och
en eller flera bihandledare. Forskningsarbetet bedrivs normalt
parallellt med studier av kurser och undervisning.
Huvudhandledaren ansvarar för att det i samråd med den
forskarstuderande utarbetas en individuell studieplan innan påbörjande
av forskarutbildningen. Studieplanen skall omfatta en förteckning över
planerade kurser och en plan över forskningsarbetet. Planen följs upp
och revideras två gånger per år.
Den forskarstuderande skall under hela sin studietid delta i
seminarierna vid forskarskolan. Dessutom skall forskningsarbetet och
därtill hörande litteraturstudier redovisas minst en gång per år vid
forskarskolans seminarieserie.
Forskarstuderanden skall aktivt ta del i grundutbildningens undervisningsverksamhet.
4 Kurser
När det gäller den obligatoriska kursdelen i forskarutbildningen
följer doktoranden den kursplan som definierats för det egna
forskningsområdet. Kursdelen består av obligatoriska kurser till
licentiatexamen, obligatoriska kurser till doktorsexamen, samt valfria
kurser.
Doktorander, antagna fr.o.m. 1 september 2012, ska tillgodogöra sig
15 högskolepoäng inom området Generic and Transferable Skills under
doktorandtiden. Generic and Transferable Skills (GTS) är ett
samlingsnamn på utvecklingsaktiviteter/kurser som inte har direkt
koppling till forskningsämnet och som syftar till att ge Chalmers
doktorander professionell och personlig utveckling. 9 högskolepoäng ska
erhållas före Licentiatexamen. Före disputation ska ytterligare 6
högskolepoäng erhållas.
Utöver kurspaketet Generic and Transferable Skills ska doktoranden
också delta i en introduktionsdag för doktorander (senast före
licentiatexamen), genomföra en muntlig populärvetenskaplig presentation
före disputation samt skriva en populärvetenskaplig presentation på
baksidan av sin doktorsavhandling.
4.1 Kurser för licentiatexamen
Följande kurser är obligatoriska till licentiatexamen:
- Obligatorisk GTS kurser (9 hp)
- Introduktionsdag för doktorander, (0 hp), Chalmersgemensam
- Introduktionskurs för doktorander (1,5 hp), institutionsgemensam
- Forskarskolans seminariekurs del A (1,5 hp)
4.2 Kurser för doktorsexamen
Följande kurser är krav för doktorsexamen:
4.3 Valfria kurser
Valfria kurser väljs normalt som ämnesspecifika doktorandkurser.
Dessa ges av den egna institutionen och av andra institutioner vid
Chalmers, men också nationella och internationella kurser förekommer.
Även kurser från mastersprogrammen kan ingå.
Mer information:
4.4 Tillgodoräknande av kurser
Relevanta kurser från grundutbildningen kan få tillgodoräknas i
forskarutbildningen. Maximalt 30 högskolepoäng i forskarutbildningen får
vara inhämtade innan forskarstudierna påbörjats inom ramen för
genomgången grundutbildning. Detta gäller för forskarstuderande som
antas med minst 270 högskolepoäng från sin grundutbildning.
Forskarstuderande som antas med 240 högskolepoäng grundexamen får ej
tillgodoräkna sig några högskolepoäng från grundutbildningen, och mellan
240 och 270-poängsnivån gäller en gradvis övergång. Examinator avgör
hur många och vilka högskolepoäng från grundutbildningen som får
tillgodoräknas.
5 Uppsats och avhandling
5.1 Licentiatuppsats
Licentiatuppsatsen skrivs på engelska. Den utformas med fördel som
en sammanläggningsuppsats. Uppsatsens innehåll skall ha en sådan
kvalitet att den bedöms kunna bli accepterad i internationella
publikationer med referee-bedömning.
5.2 Doktorsavhandling
Doktorsavhandlingen skrivs på engelska. Licentiatuppsatsen bör ingå
som en naturlig del i doktorsavhandlingen. Avhandlingen utformas med
fördel som en sammanläggningsavhandling. En målsättning är att minst två
av de ingående artiklarna skall publiceras i vetenskaplig tidskrift med
refereeförfarande.
6 Fordringar för examen
6.1 Licentiatexamen (120 högskolepoäng)
För licentiatexamen fordras dels kurser motsvarande minst 45
högskolepoäng varav 30 högskolepoäng från forskarskolans kursdel, dels
en vetenskaplig uppsats motsvarande minst 67,5 högskolepoäng.
6.2 Doktorsexamen (240 högskolepoäng)
För doktorsexamen fordras dels kurser motsvarande minst 67,5
högskolepoäng inklusive kursdelen från licentiatexamen, dels ett
avhandlingsarbete motsvarande minst 165 högskolepoäng.
7 Handledning
Den som antagits till forskarutbildning har rätt till handledning.
Den består dels av allmän rådgivning beträffande studiernas organisation
och uppläggning och dels av anvisningar till specifik kurs och i
samband med avhandlingsarbetet.
Examinatorn skall vara en professor verksam vid institutionen.
Doktoranden skall ha en huvudhandledare och minst en bihandledare.
Huvudhandledaren skall vara professor eller docent. Bihandledare skall
vara disputerad forskare eller ha motsvarande kompetens. Om
avhandlingsarbetet utförs i samarbete med industrin bör även en person
därifrån utses till handledare.
8 Kunskapsprov
Den studerande bör i största möjliga utsträckning delta i tentamen
på kurser, där sådan anordnas. I övriga fall sker kunskapskontrollen
genom inlämningsuppgifter, seminarier eller muntliga prov. Kunskapsprov
på externa kurser förrättas av vederbörande examinator.
9 Examensbeteckning
Beteckningen för licentiat- eller doktorsexamen från forskarskolan är en examen i Maskin- och fordonssystem.
10 Övriga anvisningar
I övrigt hänvisas till Handbok för forskarutbildning respektive Arbetsordning för forskarutbildning, samt policydokument.