Den som har försökt slå ihjäl en fluga, gått igenom ett moln av knott eller blivit biten av en mygga har nog både imponerats – och möjligtvis irriterats – av flygande insekters otroliga snabbhet och smidighet. Flygande insekter finns överallt på jordens yta: på alla kontinenter, inklusive Antarktis, på toppen av Mount Everest – och till och med ute på öppet hav. De uppvisar en flygprestation som saknar motstycke i djurriket, sett till sin storlek.
Biträdande universitetslektor Arion Pons försöker förstå hur insekter kan flyga så effektivt genom att samla in data från en rad olika experiment – med höghastighetskameror, röntgenteknik, dissektioner, robotmodeller och mer – och koppla ihop dessa data för att undersöka sådant som inte syns direkt: hur kraft och energi rör sig genom insekternas muskler och exoskelett.
Utöver den rena nyfikenheten kring livets mekanismer på jorden blir den här forskningen allt viktigare i takt med att insektsmångfalden – och därmed hela ekosystem – hotas av klimatförändringar, bekämpningsmedel och föroreningar. Arions forskning fokuserar på biomekaniken och biomatematiken bakom insekters flygförmåga, som ett sätt att både förstå och förebygga hur mänsklig påverkan kan försämra deras möjlighet att flyga. Det handlar också om att utveckla teknologier för att möta dessa hot – exempelvis små, insektsinspirerade flygande robotar som kan användas för att upptäcka och spåra föroreningar.
