Ny tunnel Äspölaboratoriet. Foto: Curt-Robert Lindqvist
​Äspölaboratoriet, inmätning av ny tunnel. Foto: Curt-Robert Lindqvist

Äspölaboratoriet

I Sverige saknas idag infrastruktur för att i fältskala studera föroreningsspridning och olika metoder för efterbehandling i djupare jordlager och berggrunden. Samtidigt ser SKB att deras användning av Äspölaboratoriet successivt kommer att minska. En testbädd vid Äspölaboratoriet är en unik möjlighet såväl ur ett forsknings- som nyttiggörandeperspektiv för efterbehandling av förorenade områden i Sverige. För att undersöka intresset för anläggning av en sådan testbädd har Chalmers tekniska högskola fått i uppdrag av SKB, understött av representanter från KTH och KTH/Skanska, att genomföra en enkät.

Besvara enkäten här: Inventering av intresse för anläggning av testbädd i Äspölaboratoriet förforskning kring föroreningsspridning och efterbehandling av föroreningar i bergoch övergångszonen jord-berg.

Bakgrund

Svensk kärnbränslehantering AB (SKB) driver sedan mer än 30 år tillbaka ett underjordiskt berglaboratorium på Äspö, norr om Oskarshamn. I laboratoriet sker en stor del av den forskning och teknikutveckling som behövs vid slutförvaring av använt kärnbränsle.

Äspölaboratoriet är en unik forskningsanläggning som sträcker sig ner till 460 meters djup i det svenska urberget. Här har SKB byggt upp en stor del av den kunskap som nu används i förberedelserna inför byggandet av Kärnbränsleförvaret i Forsmark, och kunskap som kommer att tillämpas vid själva byggandet och senare under driften av förvaret.

En stor del av verksamheten vid Äspölaboratoriet sker i samarbete med andra högskolor, universitet och organisationer. Forskningen som bedrivs här ligger i framkant internationellt sett och SKB samarbetar därför med experter från Sverige och andra länder. Vissa delar av forskningen vid Äspölaboratoriet sker genom EU:s ramprogram för forskning och teknik.

Det finns också möjlighet för andra forskare, företag och organisationer att genomföra egna försök i Äspölaboratoriet. Sedan 2007 sker detta genom forskningsplattformen Nova Forskning och utveckling (Nova FoU) som är ett samarbete mellan SKB och Oskarshamns kommun. Samarbetet har utvecklats positivt och lett fram till att det fr o m 2018 kommer att ta nya former med KTH som tillkommande partner som avser att etablera ett kompetenscentrum dit intressenter från andra lärosäten bjuds in till de mångfacetterade möjligheter som Äspölaboratoriet kan erbjuda.

SKB har nu kommit till en punkt då man ser att SKB:s användning av Äspölaboratoriet successivt kommer att minska i takt med att planerna för Kärnbränsleförvaret realiseras. För att underjordslaboratoriet på Äspö ska kunna leva vidare på sikt görs stora ansträngningar för att hitta nya användningsområden för anläggningen.

 
Nya användningsområden
Tillsammans med lokala och regionala aktörer verkar SKB för att öka möjligheterna för externa intressenter att använda laboratoriet. En inriktning är att företag, forskare och andra samhällsaktörer i framtiden ska kunna nyttja anläggningen på motsvarande sätt som SKB gjort. Det kan innebära forskning eller teknikutveckling inom olika områden, eller att testa och demonstrera nya tekniska lösningar. Från akademiskt håll finns långtgående planer på att skapa ett nationellt geosfärslaboratorium med Äspö som utgångspunkt, Äspö Geosphere Laboratory (NGL). Det ska utformas som en öppen forskningsinfrastruktur där forskare från Sverige och andra länder kan genomföra egna projekt.

En möjlig del av det framtida NGL är en s.k. testbädd för att kunna genomföra experiment kopplat till föroreningsspridning samt olika metoder att efterbehandla områden med föroreningar i berggrunden och i övergångszonen mellan jord och berg.

I Sverige uppmärksammas alltmera problem med föroreningar, exempelvis klorerade kolväten, som sprids till djupare liggande jordlager, till övergångszonen jord-berg samt ner i berggrundens spricksystem. 

Efterbehandling av förorenade områden är en av miljödepartementets största utgiftsposter. I Sverige beskrivs ofta att efterbehandlingen av förorenade områden inte är effektiv och sker med låg innovationsgrad[1]. Det finns därmed ett uppenbart behov av att utveckla såväl processer som metoder som leder till en ökad effektivitet i hanteringen av förorenade områden för att nå Naturvårdsverkets uppsatta mål[2]. För att åstadkomma en framgångsrik forskning som leder till innovationer som är till nytta för samhället krävs goda förutsättningar för den akademiska forskningen, men naturligtvis också en god samverkan mellan akademi och samhällets aktörer för att nyttiggöra forskningens resultat. En grundläggande förutsättning för framgångsrik forskning inom ett område som efterbehandling av förorenade områden är att det finns en infrastruktur som möjliggör experiment i olika skalor, från laboratorieskala till fältskala.  

Sveriges geologiska förhållanden, som domineras av lösa glaciala avsättningar på kristallin berggrund, skapar förutsättningar för föroreningstransport och efterbehandling som endast finns i begränsade delar av den industrialiserade världen. I Sverige saknas idag infrastruktur för att i fältskala studera föroreningsspridning och olika metoder för efterbehandling i djupare jordlager och berggrunden. En testbädd vid Äspölaboratoriet skulle därför vara värdefullt ur såväl ett forsknings- som nyttiggörandeperspektiv för efterbehandling av förorenade områden i Sverige.

Om Äspölaboratoriet

1] Naturvårdsverket, 2016. Lägesbeskrivning av arbetet med efterbehandling av förorenade områden 2015. Naturvårdsverket 2016-04-07.

[2] Naturvårdsverket, 2013. Förslag till etappmål för efterbehandling av förorenade områden. Naturvårdsverkets rapport NV-00336-13.

Sidansvarig Publicerad: on 04 jul 2018.