Nyheter: Centrum FRISThttp://www.chalmers.se/sv/nyheterNyheter från Chalmers tekniska högskolaWed, 25 Mar 2020 12:52:07 +0100http://www.chalmers.se/sv/nyheterhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/ace/nyheter/Sidor/Vagtrafik-bakom-stora-utslapp-av-mikroplastpartiklar.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/ace/nyheter/Sidor/Vagtrafik-bakom-stora-utslapp-av-mikroplastpartiklar.aspxVägtrafik bakom stora utsläpp av mikroplastpartiklar<p><b>​Minst hälften av utsläpp av mikroplast i Sverige kommer från däckpartiklar från vägtrafik. Det visar en rapport från forskare på VTI och Chalmers. Efter att ha analyserat befintlig kunskap och kartlagt källor till mikroplaster ser forskarna att enkla åtgärder som att lätta på gasen och minska användandet av dubbdäck skulle ha en positiv effekt, men att kunskapen om utsläpp av mikroplast behöver förbättras betydligt för att förstå dess effekter på vår miljö.</b></p><div>​Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) står i samarbete med Chalmers bakom en <a href="http://vti.diva-portal.org/smash/get/diva2:1393275/FULLTEXT03.pdf">nyligen publicerad kunskapssammanställning</a> om mikroplaster från vägtrafik. Forskarna konstaterar där att kunskapen om mikroplast från däck- och vägslitage är mycket bristfällig både ifråga om hur de avges genom slitage av däck och vägar, partiklarnas egenskaper, och hur de sprids till dagvattnet och vidare i miljön. Dessutom saknas kunskap om hur miljöfarliga partiklarna är och hur de förändras i miljön.</div> <div> </div> <div>– Att vi saknar den här kunskapen innebär att vi faktiskt idag inte vet vilka miljö- och hälsoeffekter som mikroplaster från däck- och vägslitage medför, säger Yvonne Andersson-Sköld, adjungerad professor på institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik och VTI:s projektledare för rapporten.      </div> <div> </div> <div>Forskarna menar ändå att det faktum att utsläppen från vägtrafik redan är så stora och ökar i takt med att vägtrafiken ökar, och att partiklarna både är svårnedbrytbara och innehåller miljö- och hälsofarliga ämnen, är nog för att motivera att åtgärder vidtas.</div> <div> </div> <div>– Man kan gå två vägar för att minska spridning av mikroplaster i miljön säger Ann-Margret Strömvall, biträdande professor vid institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik och medförfattare till rapporten. – Antingen minskar man uppkomsten av partiklar eller också siktar man in sig på att förhindra eller minska spridningen av redan utsläppta partiklar.    </div> <div> </div> <h2 class="chalmersElement-H2">Beteendeförändring del av lösning    </h2> <div> </div> <div>Vissa åtgärder som forskarna beskriver skulle kunna leda till minskade utsläpp av mikroplastpartiklar är sådana som trafikanter och andra aktörer själva kan påverka.</div> <div> </div> <div>– Vi kan se att exempelvis sänkt hastighet, minskad användning av dubbdäck, lugnare körbeteende och optimalt däcktryck och hjulinställning på fordon är faktorer som har stor betydelse, säger Yvonne Andersson-Sköld.     </div> <div> </div> <div>Underhåll och drift av vägar som sandning, plogning, sopning och annat vägarbete är andra faktorer som påverkar uppkomsten av mängden partiklar.       </div> <div> </div> <h2 class="chalmersElement-H2">Partiklar transporteras med dagvattnet    </h2> <div> </div> <div>Att hantera redan utsläppta mikroplastpartiklar är också relevant då en stor andel av partiklarna från vägtrafiken hamnar i dagvattnet och vidare ut i miljön. Mikroplastpartiklar kan till exempel hittas i vattenlevande djur och i slammet från avloppsreningsverk som sprids ut på våra åkrar. När det gäller åtgärder som kan minska spridningen av mikroplaster från vägtrafiken finns det tekniker som kan avskilja de stora partiklarna från dagvatten, men det behövs i dagsläget fler studier på området. <br /></div> <div> </div> <div><div> </div> <div>– Tyvärr renas endast 8 procent av allt dagvatten i dagsläget och resterande andel rinner orenat rakt ut i vattendrag och sjöar. Det saknas också kunskaper om vilka tekniker för rening som är mest effektiva för att avskilja de minsta mikroplastpartiklarna och vilka reningsprocesser som fungerar bäst, säger Ann-Margret Strömvall.    </div> <div> </div> <div>Det pågår dock initiativ för hantering av mikroplast, både inom Göteborgs stad som till exempel försök med ”rain gardens” och gröna tak för att lokalt filtrera och fördröja dagvatten, och på Chalmers med forskning inom just detta – så kallade bioretentions- och sorptionsfilter.     </div> <div> </div> <h2 class="chalmersElement-H2">Styrmedel och val av åtgärder    </h2> <div> </div> <div>Forskarna bakom rapporten menar att en kostnadseffektiv utgångspunkt är att rikta åtgärderna så nära källan som möjligt. Vad mikroplastpartiklar anbelangar skulle det innebära att i första hand förhindra eller minska uppkomst och i andra hand stoppa eller minska spridning.    </div> <div> </div> <div><div>Forskarna avslutar rapporten med att mana till breda åtgärder: “vad som är det lämpligaste styrmedlet för att få till stånd olika åtgärder beror på vilken åtgärd som är aktuell, men alla typer av styrmedel kan användas beroende på sammanhang, dvs. såväl ekonomiska och juridiska styrmedel som information och mer kunskap genom forskning.”</div> <div> <br /><span><em>Läs rapporten i sin helhet:</em> <a href="http://vti.diva-portal.org/smash/get/diva2:1393275/FULLTEXT03.pdf">Mikroplast från däck- och vägslitage: En kunskapssammanställning</a>    <span></span></span></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Forskare från Chalmers involverade i rapporten:  </h3> <div><a href="/sv/personal/Sidor/Yvonne-Andersson-Sköld.aspx">Yvonne Andersson-Sköld</a> VTI / adjungerad professor vid Institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik    </div> <div>Ida Järlskog VTI / industridoktorand vid Institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik  </div> <div><a href="/sv/personal/Sidor/ann-margret-stromvall.aspx">Ann-Margret Strömvall</a> bitr professor vid Institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik    </div> <div><br /></div> <div><span>Text: Catharina Björk<span style="display:inline-block"></span></span><br /></div> <div> </div></div></div>Tue, 24 Mar 2020 15:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/nyheter/Sidor/Hamnbottnar-ny-resurs-för-metallatervinning.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/nyheter/Sidor/Hamnbottnar-ny-resurs-f%C3%B6r-metallatervinning.aspxHamnbottnar kan bli ny resurs för metallåtervinning<p><b>​En nyligen publicerad studie visar att det kan finnas värdefulla metaller i sedimenten i bland annat Göteborgs hamn, och att utvinning av vissa metaller ur dessa massor skulle kunna bidra till att finansiera muddring. Att få snurr på metallutvinning ur sediment skulle även bidra till en cirkularitet som ger stora miljömässiga fördelar.</b></p>​De flesta ämnen som cirkulerar i samhället idag kommer att kunna återfinnas i sedimenten, bottenmassor från sjö- och havsbottnar, eftersom de transporteras med dagvattnet. I städer som Göteborg hamnar det mesta så småningom i sedimenten i havet. Det finns studier på potentialen av metallutvinning ur förorenad jord, men frågan om utvinning av metaller ur sediment har varit relativt outforskad tills nu.<br /><br /> – När vi analyserar sediment hittar vi metaller som man normalt sett inte bryr sig om att testa för – med tanke på att de inte är särskilt miljöskadliga, men faktum är att de faktiskt kan vara ekonomiskt intressanta, säger <a href="/sv/personal/Sidor/noanna.aspx">Anna Norén</a>, doktorand på institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik och <a href="/sv/centrum/frist/Sidor/default.aspx">FRIST.</a>    <br /><br />Anna förutspår att det trots att många av de metaller man hittar i ett normalt sediment inte är särskilt dyrbara, skulle utvinning av dessa på sikt kunna ge att kostnaden för till exempel kostnadskrävande muddringsoperationer går ner, samtidigt som det finns miljömässiga vinster i att minska brytning av nya metaller.<br /><br /> – Jag tittar på om det finns ett ekonomiskt värde i de metaller vi hittar i sediment, och en av de metaller vi ser att det kan finnas potential för är kobolt*. Halterna är visserligen inte jättehöga, men i och med att priset på kobolt är mycket högt, det är en konfliktmineral och tillgången liten, är det ändå intressant.     <br /><br />Anna menar att metallpriserna i framtiden troligen kommer att öka samtidigt som det kommer att kosta mer att deponera massor. Lika troligt är att metoderna för att utvinna metaller blir både bättre och effektivare.     Det finns ett stort behov av att minska spridning av giftiga ämnen från förorenade sediment, samtidigt som utvecklingen av handel och sjöfart innebär att våra hamnar behöver utvecklas, både ifråga om djup och yta på land.<br /><br /> – Det innebär att det finns ett stort behov av vägledning i hur man hanterar massor på bästa sätt, i Sverige såväl som internationellt. Där hoppas jag kunna fylla en lucka med min metod som jag arbetat med.    <br /><br />I en nyligen publicerad artikel presenterar Anna resultat från sex olika svenska fallstudieplatser där olika hanteringsstrategier för massor i form av muddrade sediment genomförts. Anna har utarbetat en handledning i from av en checklista, som kan hjälpa beslutsfattare att strukturera upp olika alternativ och vad alternativen har för påverkan – positivt och negativt. Metoden ger svar på hur miljön påverkas kortsiktigt och långsiktigt och undersöker potentialen för metallåtervinning för att få med det i beslutsprocessen.<br /><br /> – På vissa platser som till exempel småbåtshamnar handlar behovet kanske mindre om muddring, och mer om förhållningssättet till förorenade sediment. Då kan det bästa vara, både ur miljömässiga och ekonomiska aspekter, att låta sedimenten/massorna ligga kvar orörda under vattenytan förklarar Anna.        <br /><br /><div>Generellt sett så finns redan kunskap om hur man utvinner metaller ur olika massor, men den stora frågan är vad som blir kvar. På forskarnas önskelista finns att enkelt kunna utvinna mer eller mindre värdefulla metaller ur de sediment som tas upp, för att sedan kunna återanvända resten som fyllnadsmaterial. Men för att kunna göra det måste man vara säker på att massorna inte läcker ut några farliga ämnen.  <br /><br /> – Här finns behov av ytterligare forskning, och behoven är särskilt stora nu när det är så enorma mängder av sediment som omhändertas, bland annat när hamnar och farleder muddras för allt större och mer djupgående fartyg. Utmaningarna är att få till en process som är effektiv, billig och skonsam mot miljön. Tuffa men inte omöjliga krav, sammanfattar Anna avslutningsvis. <br /><br />Länk till den vetenskapliga artikeln &quot;<a href="https://research.chalmers.se/publication/515504">Integrated assessment of management strategies for metal-contaminated dredged sediments – What are the best approaches for ports, marinas and waterways?</a>&quot;<br /><br />Läs mer om Annas doktorandprojekt: &quot;<a href="/sv/projekt/Sidor/Behandling-av-marina-sediment-fQrorenade-med-tennQ-nedbrytningQ.aspx">Behandling av marina sediment förorenade med tenn: nedbrytning, återvinning och stabilisering</a>&quot;<br /> </div> <div><br /></div> <div>Finansiär för projektet är Renova, Formas och Energimyndigheten genom Resource. Projektet ingår också som en del av Immerse –<em> </em>Implementing Measures for Sustainable Estuaries, an Interreg project supported by the North Sea Programme of the European Regional Development Fund of the European Union.<br /><br /></div> <div>Text: Catharina Björk<br /></div>Thu, 05 Mar 2020 09:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/ace/nyheter/Sidor/Stora-miljovinster-med-varldsunik-metod-for-metallatervinning.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/ace/nyheter/Sidor/Stora-miljovinster-med-varldsunik-metod-for-metallatervinning.aspxVärldsunik metod för metallåtervinning tas i bruk<p><b>​Hennes forskning ligger bakom en världsunik metod för att återvinna zink ur flygaska, en process som ger många och stora miljövinster, inte minst i form av minskad mängd avfall och minskad förbrukning av naturresurser. Nu bygger Renova som första aktör i världen en anläggning där tekniken appliceras i full skala.</b></p><div><a href="/sv/personal/redigera/Sidor/karin-karlfeldt.aspx">​Karin Karlfedlt Fedje</a>, docent i miljö- och materialteknik vid institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik delar sin tid mellan Chalmers och Renova. Hon har forskat om metallåtervinning, bland annat ur aska, under många år och disputerade inom ämnet 2010. Denna forskning har lett fram till att Renovas anläggning för så kallad ”asktvätt med zinkåtervinning” ska byggas vid avfallskraftvärmeverket i Sävenäs och beräknas spara mångmiljonbelopp åt det kommunägda bolaget.<br /><br /> – Möjligheten att dela sin tid som jag gör har varit bidragande till resultaten, då vi har kunnat göra många försök genom att ha tillgång till labb, vetenskaplig litteratur samt inte minst alla duktiga kollegor med möjlighet till kunskapsutbyte. Samarbete mellan industri och akademi kan vara utmanande, men framförallt mycket givande som i detta fall, säger Karin Karlfeldt Fedje.<br /><br />Hon har initierat och lett projektet från labbstudier till pilotstudien i samarbete med bland andra Sven Andersson, adjungerad professor på institutionen för kemi och kemiteknik, och flera externa aktörer, som B&amp;W Völund som ska bygga tekniken. Metoden bygger på att flygaska, det vill säga askan som följer med rökgasen från förbränningen, tvättas med syra som också avskilts ur rökgasen. Tvättvätskan fångar upp zink som därefter filtreras ut, tvättas och blir ny zinkråvara. <a href="http://www.energiforsk.se/program/askprogrammet/rapporter/lakning-zinkatervinning-och-termisk-behandling-av-avfallsflygaska-2016-330/">Resultat från en tidigare pilotstudie</a> visar att cirka 70 procent av zinken i flygaskan kan återvinnas och säljas till metallindustrin.    </div> <div><br /></div> <div><span> – Metoden vi tagit fram har många fördelar och vinsterna för miljön är stora; mändgen miljöfarliga ämnen som kommer ut i miljön minskar, mängden avfall att deponera minskar, och vi minskar även omfattningen av brytning av ny zink, berättar Karin Karlfeldt Fedje. <span style="display:inline-block"></span></span><br /><br />I dag blandas flygaskan ihop med slammet från vattenreningen till en restprodukt som deponeras. Enligt en ny lagstiftning 2018 klassas den som farligt avfall, varför den måste transporteras till extern och dyrare hantering. Den tvättade flygaskan innehåller lägre halter av bland annat klorider och tungmetaller och kan återföras till förbränningen. Giftiga dioxiner som bildas under förbränningsprocessen och binds till askpartiklarna kan inte tvättas bort av syran, men bryts däremot ner om askan återförs. Enkelt uttryckt kan alltså värdefulla metaller återvinnas samtidigt som askresterna blir renare.<br /><br /> – Vi ser faktiskt inga nackdelar alls, säger Karin Karlfeldt Fedje. Pilotstudien visar att tekniken fungerar, det finns en ekonomisk potential och stora miljömässiga vinster. Vi behöver heller inte köpa in några nya kemikalier, fortsätter Karin. Vi har redan allt vi behöver eftersom syran också är en restprodukt.    <br /><br /></div> <div>.</div> <div><a href="http://www.mynewsdesk.com/se/renova/pressreleases/renova-bygger-foer-vaerldsunik-metallaatervinning-2872667">L</a></div><div><span>änk till Renovas pressrelease i sin helhet</span><br /></div> <div><br /></div> <div><a href="https://research.chalmers.se/person/karinka">Läs mer om Karins forskning </a></div> <div><br /></div>Mon, 13 May 2019 16:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/centrum/frist/nyheter/Sidor/Hallbar-sanering-med-ny-metod-.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/centrum/frist/nyheter/Sidor/Hallbar-sanering-med-ny-metod-.aspxLätt att välja rätt: hållbar sanering med ny metod<p><b>​ Marken som exploateras för bostäder i våra större städer är ofta kraftigt förorenad. Chalmersforskarna Jenny Norrman och Lars Rosén har tillsammans med bland andra Malin Norin på NCC, utvecklat en metod som gör det möjligt att välja det mest hållbara sättet att sanera. När NCC skulle bygga bostäder på gammal industrimark i Limhamn använde de metoden och vilket ledde till mindre oro, färre transporter och minskade kostnader.</b></p>​<span> <span></span></span><span>I Sverige finns idag cirka 80 000 områden som är eller misstänks vara förorenade. Saneringen </span><span>av förorenad mark är en miljardindustri. Ungefär 1500 personer jobbar heltid med sanering på myndigheter och inom industrin. Saneringen är också en av miljödepartementets största utgiftsposter och har ökat från en halv miljard till nästan en miljard kronor per år. </span><span></span> <div> </div> <div> </div> <p><span>När ett byggbolag ska sanera ett förorenat område är frågorna många. Varför ska man sanera och hur mycket ska man egentligen sanera? Ska föroreningarna grävas upp och deponeras eller ska man försöka behandla dem på plats? Hur ska området användas? Vad är samhällsekonomiskt men också miljömässigt och socialt mest fördelaktigt? </span></p> <div> </div> <div> </div> <p><span>– Traditionellt har man fokuserat på själva föroreningen och sanerat genom att gräva och transportera bort stora mängder jord och lägga den på deponi. Nu finns det en utbredd vilja i branschen att inte bara flytta föroreningarna från en plats till en annan utan att göra saneringen mer hållbar och se marken som en resurs, säger Lars Rosén, professor i Bygg- och miljöteknik på Chalmers.</span></p> <div> </div> <p><span> </span></p> <div> </div> <h5 class="chalmersElement-H5"><span>Prioriteringarna blir tydliga</span></h5> <div> </div> <p><span>Med hjälp av SCORE-modellen kan de inblandade i saneringsprocessen analysera för- och nackdelar med de olika aktiviteterna som en sanering innebär. Det handlar om att undersöka miljö, sociala och ekonomiska effekter för olika alternativ ur ett brett perspektiv. När effekterna vägs ihop kan man få fram den mest hållbara lösningen. Metoden tar till exempel hänsyn till hur saneringen utförs. Leder den till många transporter, stora mängder avfall och ökade olycksrisker? Metoden undersöker också vad en sanering kan leda till på längre sikt, kanske innebär den att många människor får jobb på orten eller att en idrottsklubb får en fotbollsplan.</span></p> <div> </div> <p><span>– Ett av syftena med SCORE-modellen är att det blir väldigt tydligt vilka prioriteringar man har gjort. Den som vill kan gå in och se hur <span>man</span> har tänkt eftersom det finns en dokumentation och motiveringar för de bedömningar man gör, säger Jenny Norrman, docent i Bygg- och miljöteknik på Chalmers.</span></p> <div> </div> <p><span> </span></p> <div> </div> <div> </div> <h5 class="chalmersElement-H5"><span>Testar metoden i skarpa projekt</span></h5> <div> </div> <p><span>SCORE-metoden har använts i flera fallstudier, bland annat på BT Kemi i Teckomatorp, i Åre Kommun, tillsammans med NCC i Kvarnbyn i Mölndal och i Limhamn i Malmö </span></p> <div> </div> <p><span>– Dels har vi fått pengar för att utveckla metoden, dels för att använda den i skarpa projekt. För oss blir det ett sätt att kritiskt granska hur metoden fungerar i praktiken och se vad vi kan förbättra. Det är otroligt värdefullt, säger Jenny Norrman.</span></p> <div> </div> <p><span> </span></p> <div> </div> <h5 class="chalmersElement-H5"><span>Stöd i kommunikationen med myndigheter</span></h5> <div> </div> <p><span>NCC var tidigt ute med att köpa förorenad mark för att bygga bostäder, eftersom den förorenade marken ofta finns i attraktiva, centrala lägen. Ett exempel är kemiföretaget SOABS industriområde i Kvarnbyn i Mölndal. </span></p> <div> </div> <p><span>– När vi ska sanera industrimark finns det alltid mycket oro internt och externt. Vad tycker människor och vilka krav har myndigheterna? Med hjälp av SCORE-modellen kan vi komma bort från tyckandet. Det blir en strukturerad process. Modellen är också ett stöd i kommunikationen med tillsynsmyndigheten för att driva ett projekt framåt och få en avvägd sanering där vi gör lagom mycket, säger Malin Norin, teknisk specialist på NCC </span></p> <div> </div> <p><span> </span></p> <div> </div> <h5 class="chalmersElement-H5"><span>Gedigen utredning sparade pengar</span></h5> <div> </div> <p><span>2010 köpte NCC ett 180 000 kvadratmeter stort förorenat område i Limhamn i Malmö, där det funnits en kalkindustri. Innan de kunde börja bygga bostäder lade NCC omfattande resurser på att utvärdera olika saneringsalternativ. Bland annat utfördes en utökad studie av markmiljön. Efter ett gediget analysarbete visade det sig att all jord inte var förorenad, varför man kunde låta en del av jorden ligga kvar istället för att frakta bort den, vilket hade lett till många onödiga transporter. Just transporter är ofta ett orosmoment för de kringboende, och därmed blev den här lösningen inte bara miljömässigt mest hållbar, utan även mest hållbar utifrån ett socialt perspektiv.</span></p> <div> </div> <p><span>– Vi tycker att det är väldigt viktigt att lägga ner betydligt större resurser än vad som är vanligt i utredningsskedet för att utvärdera olika alternativ. I slutskedet får vi förhoppningsvis igen de investeringarna, säger Malin Norin.</span></p> <div> </div> <p><span> </span></p> <div> </div> <h5 class="chalmersElement-H5"><span>Driver utvecklingen framåt</span></h5> <div> </div> <p><span>Lars Rosen och Jenny Norrman hoppas att fler ska inse fördelarna med att göra en ordentlig utvärdering av olika alternativ när förorenad mark ska saneras.<br /> – Om vår metod kan leda till att problemet med sanering av förorenad mark hanteras bättre och mer effektivt, så är det fantastiskt. Genom att vi driver de här projekten, så tror jag att vi påverkar branschen och är med och driver utvecklingen framåt, säger Lars Rosén. <br /> <br /> </span></p> <div> </div> <p><span><strong>Lars Rosén, Jenny Norrman och Malin Norin är nu aktuella med ett branschevent inom förorenad mark. Välkommen till ”Den förorenade staden – hållbar efterbehandling?” den 11 oktober på Chalmersska huset. En seminarie- och workshopdag öppen för verksamma inom förorenad mark, med fokus på efterbehandling! </strong><a href="/sv/institutioner/ace/kalendarium/Sidor/Den-fororenade-staden---urban-efterbehandling.aspx"><strong>Läs mer och anmäl dig till dagen här</strong></a><a href="/sv/institutioner/ace/kalendarium/Sidor/Den-fororenade-staden---urban-efterbehandling.aspx"><span style="display:inline-block"></span></a></span></p> Fri, 14 Sep 2018 09:30:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/ace/nyheter/Sidor/Giftig-industrimark-blir-park.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/ace/nyheter/Sidor/Giftig-industrimark-blir-park.aspxGiftig industrimark blir grön park<p><b>​​Från kraftigt förorenad industrimark till ett välbesökt friluftsområde, en utveckling som norra delen av BT Kemi-området i skånska Teckomatorp redan genomgått. Nu står den återstående södra delen av området på tur för att saneras efter ett forskningsprojekt som letts av Chalmers och bedrivits i samarbete med Svalövs kommun.</b></p> <style> .ExternalClass p.MsoNormal, .ExternalClass li.MsoNormal, .ExternalClass div.MsoNormal {margin:0cm;margin-bottom:.0001pt;font-size:12.0pt;font-family:"Times New Roman",serif;} .ExternalClass a:link, .ExternalClass span.MsoHyperlink {color:#0563C1;text-decoration:underline;text-underline:single;} .ExternalClass a:visited, .ExternalClass span.MsoHyperlinkFollowed {color:#954F72;text-decoration:underline;text-underline:single;} .ExternalClass .MsoChpDefault {font-size:10.0pt;} @page WordSection1 {size:612.0pt 792.0pt;margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt;} .ExternalClass div.WordSection1 {page:WordSection1;} </style> <p><span lang="SV">För många är den lilla orten Teckomatorp i västra Skåne starkt förknippad med BT Kemi och särskilt de föroreningar som produktionen av växtgift orsakat– vilket man från kommunens sida velat få bukt med. Men att sanera förorenade områden innebär ofta svåra avvägningar för att hitta hållbara lösningar som minimerar risker för både människa och miljö till rimlig kostnad. <br /> </span></p> <p><span lang="SV">I ett forskningsprojekt lett av forskare från Chalmers har analysverktyget SCORE* testats genom fallstudier, där BT Kemi Södra området utgjort en del. Med hjälp av verktyget kan man väga in såväl miljömässiga som sociala och ekonomiska aspekter när olika saneringsalternativ utvärderas. Den kommande saneringen av området kan sammantaget förväntas bidra till en hållbar utveckling - det indikerar den forskningsstudie som genomförts i samarbete med Svalövs kommun och gett utdelning för båda parterna.</span></p> <p><span><span lang="SV">– För oss forskare gav BT Kemi Södra området möjlighet att använda SCORE för att jämföra hållbarheten i två principiellt olika sätt att sanera: urgrävning** eller inneslutning***, säger Lars Rosén, professor vid institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik.<span style="display:inline-block"><br /></span></span></span><span lang="SV"><br /></span></p> <p><span lang="SV">– För BT Kemi Södra området stod Svalövs kommun inför ett beslut om val av saneringsalternativ. Därför var det bra för oss att få ett fördjupat underlag genom SCORE-analysen, säger David Bohgard, projektledare vid Svalövs kommun.</span></p> <p><span lang="SV">När samtliga tre aspekter av hållbarhet vägs samman tyder SCORE-analysen på att urgrävning är det mest hållbara alternativet, vilket också är det saneringsalternativ som Svalövs kommun har valt att gå vidare med. Analysen visade på att en inneslutning av det förorenade materialet var mer hållbar än en urgrävning, ur miljömässig synpunkt. Ur social och ekonomisk synpunkt är dock en urgrävning mer hållbar, bland annat genom det stora värde som ligger i att föroreningarna tas bort från området. <br /></span></p> <span lang="SV"></span><span lang="SV"></span><p><span lang="SV">Saneringen kan bidra till att den stämpel på Teckomatorp som kopplingen till föroreningarna inneburit genom åren äntligen kan förpassas till historien. För invånarna i området kommer saneringen och ovandlingen av området märkas genom en bättre närmiljö, vilket för med sig en ökad attraktivitet för kommunen som sådan. Saneringen beräknas påbörjas under 2019.</span></p> <p><span lang="SV"><br /> </span><span lang="SV"><em>* SCORE står för Sustainable Choice Of REmediation och har utvecklats vid Chalmers tekniska högskola i samarbete med Anthesis Enveco AB, NCC AB och Statens geotekniska institut.</em></span><span lang="SV"><br /><em> **En urgrävning innebär att föroreningarna grävs upp och transporteras bort, antingen till en deponi (avfallsupplag) eller till en behandlingsanläggning. Groparna fylls sedan med rent material (t.ex. jord och grus). Förutom dessa grävarbeten leder en urgrävning till många transporter från och till området. </em></span></p> <em> </em><p><span lang="SV"><em>***En inneslutning innebär att man bygger en tät låda (väggar runtom och ett tätt skikt ovanför) omkring föroreningarna för att se till att de inte sprids. Sedan täcks inneslutningen med rent material. På så sätt behöver man inte gräva lika mycket som vid en urgrävning, och det är mindre material som forslas från och till området. Transporterna blir alltså färre, men man behöver däremot kontrollera att inneslutningen fungerar i framtiden.</em></span><span lang="SV"></span></p> <p><span lang="SV"></span><span lang="SV"> </span> </p> <p><span lang="SV">Läs forskningsrapporten här: </span><a href="http://publications.lib.chalmers.se/records/fulltext/247851/local_247851.pdf"><span lang="SV">http://publications.lib.chalmers.se/records/fulltext/247851/local_247851.pdf</span></a><span lang="SV"></span></p> <p><span lang="SV"> <br /></span></p> <p><span lang="SV">Kontaktperson Chalmers: <br />Lars Rosén, </span><a href="mailto:lars.rosen@chalmers.se"><span lang="SV">lars.rosen@chalmers.se</span></a><span lang="SV">, telefon 031-772 20 61, 073-412 25 79<br /></span></p> <p><a href="/sv/personal/redigera/Sidor/lars-rosen.aspx">Lars Rosén</a> är föreståndare för <a href="http://www.chalmers.se/sv/centrum/frist/Sidor/default.aspx">FRIST kompetenscentrum</a><br /><span lang="SV"><span style="display:inline-block"></span></span></p> <p><br /><span lang="SV"></span></p> <p><span lang="SV">Kontaktperson Svalövs kommun: <br />David Bohgard, </span><a href="mailto:david.bohgard@svalov.se"><span lang="SV">david.bohgard@svalov.se</span></a><span lang="SV">, telefon 0418-47 53 91, 0709-47 53 91</span></p> <p><span lang="SV"></span><br /></p>Wed, 17 Jan 2018 16:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/m2/nyheter/Sidor/VRAKA-möjliggör-effektiv-sanering-av-fartygsvrak.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/m2/nyheter/Sidor/VRAKA-m%C3%B6jligg%C3%B6r-effektiv-sanering-av-fartygsvrak.aspxVRAKA möjliggör effektiv sanering av fartygsvrak<p><b>Längs Sveriges kuster finns uppskattningsvis 2700 fartygsvrak som är på väg att rosta sönder. De flesta av fartygen är från andra världskriget och riskerar att börja läcka olja. De utgör ett allvarligt miljöhot och frågan är inte om utan när olyckan kommer att ske. Men tack vare idogt arbete av forskare på Chalmers har en ansvarig myndighet utpekats och nu ska de första vraken börja saneras.</b></p><div style="font-size:14px"><span style="color:rgb(33, 33, 33);background-color:initial">I början av 2000-talet började problematiken med miljöfarliga vrak uppmärksammas i Sverige. Flera tusen vrak hade då legat så länge på botten att de börjat rosta sönder och läcka olja. Men hur skulle de saneras? I vilken ordning? Vem skulle göra det? Mot denna bakgrund inleddes en förstudie om problematiken kring potentiellt miljöfarliga vrak i Skagerrak. Det var starten till vad som skulle bli riskbedömningsmodellen VRAKA. En unik modell som är baserad på ISO-standard för riskbedömning och tar hänsyn långt många fler parametrar än andra modeller som idag används runt om i världen.</span></div> <div style="font-size:14px"><span style="background-color:initial;color:rgb(0, 0, 0)"><br /></span></div> <div style="font-size:14px"><span style="background-color:initial;color:rgb(0, 0, 0)">​- Metoden syftar till att utgöra ett beslutsstöd för saneringen av vrak. Den består av två delar. Den första delen handlar om sannolikheten för ett utsläpp och den andra delen om konsekvenserna av ett utsläpp, säger </span><span style="background-color:initial;color:rgb(0, 0, 0)">Lars Rosén </span><span style="background-color:initial;color:rgb(0, 0, 0)">som är är professor på avdelningen för Geologi och geotekniken på Chalmers och en de forskare som arbetat med modellen.</span></div> <div style="font-size:14px"><span style="background-color:initial;color:rgb(0, 0, 0)"><br /></span></div> <div style="font-size:14px"><span style="background-color:initial;color:rgb(0, 0, 0)">Med hjälp av dykare och teknik ska en rad faktorer undersökas på och kring vraken. Det handlar exempelvis om hur mycket och snabbt vraken rostar, plåttjocklek, strömmar, syrehalt i vattnet, hur mycket olja som finns kvar i vraket och hur fartyget ligger på botten. Dessa mätvärden matas in i modellen som sedan ger ett riskvärde. I nästa steg utreds vilka konsekvenser det får om oljan läcker ut. Det finns också en annan unik egenskap med VRAKA.</span></div> <div style="font-size:14px"><span style="color:rgb(0, 0, 0);background-color:initial"><br /></span></div> <div style="font-size:14px"><span style="color:rgb(0, 0, 0);background-color:initial">-  Modellen inkluderar en osäkerhetsanalys. Man får reda på hur säker bedömningen är samt en indikation på vilken del som bidrar med den största osäkerheten. En viktig egenskap för att kunna göra riktade insatser mot potentiellt farliga vrak, säger </span><span style="color:rgb(0, 0, 0);background-color:initial">Andreas Lindhe som är forskarassistent </span><span style="color:rgb(0, 0, 0);background-color:initial">på avdelningen för Geologi och geoteknik</span><span style="color:rgb(0, 0, 0);background-color:initial"></span><span style="color:rgb(0, 0, 0);background-color:initial"></span><span style="color:rgb(0, 0, 0);background-color:initial">en.</span></div> <div style="font-size:14px"><span style="color:rgb(0, 0, 0);background-color:initial"><br /></span></div> <h3 class="chalmersElement-H3"><span>Ger staten kontroll över vraksaneringen</span></h3> <div style="font-size:14px"><span style="color:rgb(0, 0, 0);background-color:initial">Med det beslutsstöd som VRAKA erbjuder kan staten få bättre kontroll över de sjunkna vraken som ligger på svenskt vatten och få ett underlag till att planera saneringsinsatser. Att sanera fartyg är mycket kostsamt, uppskattningsvis 20–250 miljoner kronor per vrak och att kunna undersöka vilka fartyg som är värda att sanera kommer att spara stora belopp. Kostnaden för sanering ska också ställas mot de samhällskostnader läckagen skulle innebära i form av exempelvis fiskare som inte kan sälja sin fångst, hotell som stängs och förlorad turism. Miljökostnaderna är svårare att uppskatta och är i sig föremål för forskning. Ida Maja Hassellöv har också arbetat med modellen, är docent vid maritima studier på Chalmers och varnar för att vi snart kan nå en brytpunkt.</span></div> <div style="font-size:14px"><span style="color:rgb(0, 0, 0);background-color:initial"><br /></span></div> <div style="font-size:14px"><span style="color:rgb(0, 0, 0);background-color:initial">- Om man har ett fungerande ekosystem så är det väldigt komplext. Påverkar man det tillräckligt mycket kan man komma till en brytpunkt där förändringarna är oåterkalleliga. Det tycker jag mänskligheten bör ha ökad ödmjukhet inför, säger Ida Maja Hassellöv</span></div> <div style="font-size:14px"><span style="color:rgb(0, 0, 0);background-color:initial"><br /></span></div> <div style="font-size:14px"><span style="color:rgb(0, 0, 0);background-color:initial">Sedan starten 2007 har forskarna på Chalmers med spetskompetens inom riskhantering, marin biogeokemi, ekotoxikologi och maritim miljövetenskap arbetat intensivt med modellen. </span><span style="color:rgb(0, 0, 0);background-color:initial">Arbetet har drivits i samverkan mellan institutionerna för ACE (Lars Rosén och Andreas Lindhe) och M2 (Ida-Maja Hassellöv, Hanna Landquist och Fredrik Lindgren) vid Chalmers. </span><span style="color:rgb(0, 0, 0);background-color:initial">Det har skett inom ramen för regeringsuppdrag men även genom nationella och internationella forskningsprojekt. Det har gett upphov till nya nätverk och en bättre samordning mellan inblandade myndigheter och de förslag på lösningar forskarna lämnat i sina rapporter är idag implementerade. Det finns dock en sak som gör Ida Maja Hassellöv särskilt stolt.</span></div> <div style="font-size:14px"><span style="background-color:initial;color:rgb(0, 0, 0)"><br /></span></div> <div style="font-size:14px"><span style="background-color:initial;color:rgb(0, 0, 0)">- Det är att vi lyckats få en utpekad, ansvarig myndighet i Havs- och vattenmyndigheten. Hade vi inte arbetat med VRAKA så tror jag inte åtgärdspaket som nu är insatt på 25 miljoner om året i 10 år kommit till stånd, säger Ida Maja Hassellöv.</span></div> <div style="font-size:14px"><span style="color:rgb(0, 0, 0);background-color:initial"><br /></span></div> <div style="font-size:14px"><span style="color:rgb(0, 0, 0);background-color:initial">Åtgärdspaketet betyder att vraken nu kan börja saneras. Två till tre vrak kommer att saneras per år under 10 års tid.</span></div> <div style="font-size:14px"><span style="color:rgb(0, 0, 0);background-color:initial"><br /></span></div> <div style="font-size:14px"><span style="color:rgb(0, 0, 0);background-color:initial">- </span><span style="color:rgb(0, 0, 0);background-color:initial">VRAKA kommer att användas för att göra en rangordning, vilka vrak som ska saneras först. Insatserna kommer bli mer kostnadseffektiva. Hade inte VRAKA funnits hade man fått göra väldigt grova uppskattningar, säger Fredrik Lindgren som är forskare vid maritima studier.</span></div> <div style="font-size:14px"><span style="color:rgb(0, 0, 0);background-color:initial"><br /></span></div> <div style="font-size:14px"><span style="color:rgb(0, 0, 0);background-color:initial"><a href="/sv/institutioner/m2/forskning/maritimastudier/maritim-miljovetenskap/shipwreck"><span>Läs mer om VRAKA</span> och miljöfarliga vrak​</a></span></div> <div style="font-size:14px"> </div> <div style="color:rgb(0, 0, 0);font-size:14px"><span style="font-family:calibri, sans-serif;color:rgb(0, 0, 0)"><span style="color:rgb(0, 0, 0)"> </span></span></div> <div style="font-size:14px"> </div>Wed, 17 Jan 2018 14:00:00 +0100