Pandemin får vården att sikta åt samma håll

​Med det gemensamma målet att bekämpa pandemin har vården blivit mer sammansvetsad, fokuserad och pragmatisk. Ansvarsgränser som tidigare utgjort hinder upplevs nu som mindre strikta eller rent av oviktiga. Dessutom har andelen icke-fysiska möten ökat markant under pandemin. Det visar en ny forskningsrapport från Chalmers.
​Den nya rapporten ”Covid-19-pandemins effekter på Nära vård” är skriven på uppdrag av Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) av forskare vid Chalmers två centrum inom vårdområdet, Centre for Healthcare Improvement (CHI) och Centrum för vårdens arkitektur (CVA).

Rapporten beskriver hur vården i Sverige har påverkats under den pågående pandemin. 29 företrädare för kommuner och regioner i olika roller har intervjuats. Svaren från alla intervjuerna pekar i samma riktning, vilket är ovanligt för kvalitativa intervjuer med olika professioner från olika organisationer.

Patrik Alexandersson, föreståndare för CHI och en av författarna till rapporten berättar om resultatet:
– Vad vi ser är ett tydligt exempel på hur viktigt ett målarbete kan vara. Här har alla lyckats enas om ett och samma mål – att hantera och bekämpa pandemin – och då blir också insatserna harmonierade. Vi ser den inneboende styrkan i när professionen ges möjlighet att lösa problemen så nära källan som möjligt, med få byråkratiska pålägg.

Minskat glapp mellan yrkesroller

I rapporten beskrivs hur vårdens ledningsfunktioner till stor del fokuserat på samordning och strukturering. Med det tydliga gemensamma målet upplevs ledarskapet på olika nivåer och i olika delar som mer samspelta. Ansvarsgränserna, som tidigare utgjort hinder, upplevs nu som mindre strikta eller rent av oviktiga, både mellan och inom organisationer. Detta beskrivs huvudsakligen i positiva ordalag av de intervjuade – men forskarna poängterar att detta också riskerar skapa en kultur där regelverk spelar mindre roll.

De som arbetar i patient- och vårdtagarnära arbete har upplevt en hög grad av tillit från sina chefer och mandat att själva testa nya arbetssätt. Det har lett till ökat engagemang och delaktighet. Även gränser mellan professioner har minskat i betydelse under pandemin. Vikten av pragmatik och nya arbetssätt har ofta inneburit ett behov av att jobba ihop rent praktiskt och har därmed minskat glappet mellan olika yrkesroller.

Färre fysiska möten

Andelen icke-fysiska möten har ökat markant under pandemin, både med patienter och vårdtagare liksom med kollegor och företrädare för andra organisationer.  Det handlar främst om vanliga röstsamtal, medan det i mindre omfattning rör sig om digitala kommunikationsverktyg. Som fördelar jämfört med fysiska möten ser man att denna typ av kommunikation tar mindre tid i anspråk, är mer fokuserade och lösningsorienterade. Å andra sidan riskerar relationsskapandet att försvåras när personal och patient inte möts fysiskt.

– Framöver blir det viktigt att hitta den goda balansen mellan när det är viktigt och lämpligt att träffas fysiskt, respektive när det digitala är att föredra, kommenterar Patrik Alexandersson. 

Ett problem som lyfts i rapporten är hur man når de äldre med digitala lösningar. En annan reflektion från forskarna är hur tydligt det är att den somatiska (fysiska) vården är normen. Psykiatriska utmaningar under pandemin nämns knappt i intervjuerna. 

Det finns en stor vilja bland de intervjuade att behålla de goda arbetssätt som utvecklats under pandemin. Det gäller särskilt de icke-fysiska mötena och olika former av gränsöverskridande arbetssätt. Förutsättningarna för förändring bedöms av flera vara bättre än innan pandemin, på grund av en mängd nya erfarenheter och ett bättre samarbetsklimat. Samtidigt uttrycker de intervjuade en oro för att det efter pandemin blir en återgång till hur man arbetade tidigare.

Rapporten ”Covid-19-pandemins effekter på Nära vård: En intervjustudie med företrädare från kommuner och regioner” är författad av Erik Eriksson, Patrik Alexandersson, Christian Gadolin, Johanna Eriksson och Göran Lindahl vid Chalmers tekniska högskola på uppdrag av Sveriges Kommuner och Regioner (SKR).

 
Begreppet Nära vård och forskningsprojektet
En omställning sker inom svensk vård där man inför ett nytt förhållningssätt, Nära vård. Begreppet definieras på olika vis men innehåller vanligen tre komponenter där vården strävar efter att komma närmre patienten och brukaren utifrån geografisk närhet, relationell närhet och digital närhet. Nära vård brukar ofta anses vara mer lämplig för den vård som behövs ofta. Centre for Healthcare Improvement är delaktiga i att följa denna transformation i ett följeforskningsprojekt i samarbete med Västra Götalandsregionen VGR. Projektet startade redan innan pandemin. Läs vidare här

Centre for Healthcare Improvement (CHI) är en centrumbildning vid Chalmers tekniska högskola som bedriver forskning och utbildning inom förbättring, innovation och transformation av hälso- och sjukvård. Målet är att tillsammans med svensk hälso- och sjukvård skapa och sprida forskningsbaserad och handlingsorienterad kunskap om hur vi kan uppnå en bättre och säkrare hälso- och sjukvård. www.chi.chalmers.se
 
Centrum för vårdens arkitektur (CVA) är ett nationellt centrum för utveckling och spridning av kunskap om vårdens fysiska miljö. CVA verkar aktivt inom forskning, samverkan, utbildning och nyttiggörande. www.chalmers.se/cva/
 

Textsammanställning: Daniel Karlsson

Sidansvarig Publicerad: on 27 jan 2021.