Daniel och Märit

Läkare och ingenjörer samarbetar för att lösa samhällsproblem

​I ett samarbetsprojekt mellan Göteborgs universitet och Chalmers undersöks sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen utifrån medarbetarnas perspektiv, för att komma fram till ett bättre omhändertagande vid sjukdom som påverkar arbetsförmågan. Forskningsprojektet kombinerar läkar- och ingenjörsperspektivet genom två doktorander från respektive profession.
​Märit Löfgren, som utöver doktorandstudierna på Göteborgs universitet jobbar som specialist i allmänmedicin på en vårdcentral, för med sig det kliniska perspektivet. Daniel Gyllenhammar, doktorand vid Teknikens ekonomi och organisation på Chalmers, har ett ingenjörs- och verksamhetsutvecklingsperspektiv. Tillsammans belyser de problemen kring sjukskrivning och rehabilitering på olika sätt.

Samarbetet har en logisk bakgrund, även om den från början inte tycks helt uppenbar. Märit Löfgren startade sin bana med en examen inom industriell ekonomi på Chalmers. När hon sedan började doktorera på GU och det visade sig att Chalmers rekryterat en doktorand inom liknande område, föll det sig naturligt att ta kontakt och utforska möjligheten till samarbete. En nyckel till att detta samarbete kunde starta var att båda organisationerna var nyfikna och öppna för att testa. Fokus låg på att se potentialen istället för eventuella hinder.

– Vi ser olika saker, och kommer med det fram till andra slutsatser tillsammans än vi hade gjort var för sig. Jag vill påstå att det gemensamma resultatet är bättre. Vi har också möjligheten att ifrågasätta varandras slutsatser samt förklara oss själva för någon som inte har exakt samma världsbild, vilket också är givande, berättar Daniel Gyllenhammar.

Doktoranderna är just nu mitt inne i analysen av sina studier, men kan redan berätta en del av vad de kommit fram till:
  • Det finns en problematik där processen kring sjukskrivning och rehabilitering drivs av olika parter vid olika tillfällen – och där den drivande parten inte alltid har mandat att initiera de aktiviteter som krävs. Detta resulterar att patienten lätt hamnar i kläm, särskilt när det gäller insatser som kräver timing.
  • Ser man till socialförsäkringssystemet som helhet, så är det ibland lite som att sjukskrivning blir det minst dåliga verktyget man har att använda för att lösa ett problem. Resultatet blir som att använda en hammare för att få fast en skruv – det går, men det är verkligen inte optimalt.
  • Alla aktörer på medarbetarnivå som doktoranderna pratat med gör så gott de kan, men verktygen är ofullständiga eller otillräckliga för att de ska kunna göra ett bra jobb där patienten verkligen stöttas hela vägen.
  • Det finns en problematik kopplat till att de olika aktörerna inte har en samsyn gällande problem. Här skapar regelverk, organisationsstrukturer och även olika organisationskulturer hinder för att gemensamt komma fram till vad som är rätt sak att göra.

Sammanfattningsvis, för att förbättra sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen måste organisations- och strukturrelaterade problem adresseras för att förståelsen ska kunna öka mellan de olika involverade organisationerna (primärvården, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och socialtjänsten). Det leder i sin tur till att medarbetarna inom de olika organisationerna kan få en gemensam problembild och därmed förstå problemet i sin helhet.

– Som möjliga vägar framåt ser vi att sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen hade gynnats av ökad samverkan mellan de olika aktörerna, till exempel i form av exponering och dialog så att man förstår vad de andra gör. Att faktiskt ses och prata igenom ett gemensamt ärende gör det inte bara lättare i just det enskilda ärendet, det underlättar även framtida ärenden då man tillägnar sig bättre insikt i hur den andre tänker, säger Märit Löfgren.

Text: CHI
Foto: CFFC Chalmers studentkår

Sidansvarig Publicerad: fr 10 dec 2021.