"Forskning är nyfikenhet"

Tisdag den 5 maj invigdes Centrum för grundläggande vetenskaper vid Chalmers och Göteborgs universitet. Mattias Marklund och Gunnar Nyman, centrets föreståndare, inledde med förhoppningar om ett centrum med fruktbar forskningsmiljö och goda förutsättningar för att få fram duktiga forskare inom de grundläggande vetenskaperna. Dessa ska inte ses i motsättning till de tillämpade vetenskaperna, utan finnas med som en naturlig del i alla vetenskapliga diskussioner.

Helena Lindholm Schulz, Göteborgs universitets prorektor, förklarade att hon var glad att se att centret till slut blivit verklighet och att de grundläggande vetenskaperna fått en ny plattform, liksom de oberoende forskarna. Forskning beskrivs gärna som ”användbar” idag, och hon citerade en Nobelpristagare som hon haft till bordet som påpekade att all forskning är användbar vid något tillfälle, men man vet inte på förhand när. Lösningar på globala problem måste vara rotade i solid forskning, kravet på snabba lösningar kan vara kontraproduktiva på lång sikt. Helena vill se centret som en oas för att främja grundläggande forskning och framhåller det även som ett exempel på ökat samarbete mellan Göteborgs universitet och Chalmers, och hon slog fast att forskning är nyfikenhet.

Mats Viberg, Chalmers prorektor, ser centret bland annat som en arena för interdisciplinära möten och som ett fönster för att kunna visa upp grundläggande vetenskap. Han vill att centret ska uppmuntra det som är intressant och det man ser som möjligt, även om det inte går att omsätta i praktiken idag. Samarbetet med tillämpade vetenskaper och styrkeområden är viktigt. Han konstaterade att många problem som vi ser idag behöver ett helt nytt sätt att tänka för att kunna lösas, liksom kraftfulla nya redskap, och att vi inte alls vet vad som behövs för att lösa problemen om 20 år. Med en uppmaning om att den mänskliga nyfikenheten må råda lämnade han över till kvällens första föredragshållare, Richard Zare.

Richard Zare är professor vid Stanford University och ordförande i COSEPUP (the Committee on Science, Engineering and Public Policy of the National Academy of Sciences, the National Academy of Engineering, and the Institute of Medicine). Hans föredrag hade titeln “Opportunities and threats to society”, som ett svar på varför man ska arbeta interdisciplinärt. Bland de möjligheter och hot som han beskrev var biosensorer som bli allt mer avancerade och placeras på allt fler ställen, den ständiga uppkopplingen som lätt förflyttar stora mängder information, mjukvara som också blir allt smartare, syntetisk biologi, nanoteknologi och urbanisering. Energibehovet är stort i världen, liksom behovet av rent vatten. Möjligheten att lösa detta är genom forskningsframsteg och Richard ser det som att grundläggande och tillämpade vetenskaper föder varandra. Han berättade också om det framgångsrika centrum vid Stanford som samlat olika vetenskaper inom bioområdet, som bioengineering, bioscience, biomedicine och bioethics.

Stefan W. Hell är föreståndare för Max Planck-institutet för biofysikalisk kemi i Göttingen, och mottog 2014 års Nobelpris i kemi för utveckling av superupplöst fluorescensmikroskopi. Ljusmikroskop har länge haft en begränsning i upplösningen, som gått vid ljusets halva våglängd. Vid större förstoringar än så använder man istället elektronmikroskop. Men ljusmikroskop är ändå de mest använda, t ex för att man kan studera levande celler utan att förstöra dem. Behovet av bättre förstoringar med ljusmikroskop har alltså varit påtagligt, men Stefans främsta orsak att försöka lösa problemet handlade om just nyfikenhet och vi fick en beskrivning över hur han steg för steg kom fram till resans mål.

Publicerad: ti 19 maj 2015.