Samlad bedömning av sjöfartens påverkan på havsmiljön

Skrovpåväxt

Skrovpåväxt, det vill säga organismer som koloniserar fartygsskrov, är ett allvarligt problem som kan sprida främmande och potentiellt invasiva arter. Påväxten ökar motståndet genom vattnet och därmed bränsleförbrukningen. För att minimera problemet med påväxt är många fartyg målade med giftiga båtbottenfärger (antifoulingfärger). Analogt med strävan att minska skrovpåväxt är det viktigt att eliminera påväxt inuti kylsystemet, varför system som frisätter giftiga metaller ofta används för att behandla kylvattnet.

Olika sorters vatten

Barlastvatten är också en viktig vektor för spridning av främmande arter. Dessutom kan behandlingen av barlastvatten ge upphov till oönskade desinfektionsbiprodukter.

Avloppsvatten och gråvatten från handfat, dusch, tvättstuga och byssa (kök) utgör blandningar av organiskt material, näringsämnen och rengöringsmedel.

Tankrengöringsrester kan innehålla i princip vad som helst som har transporterats i tankarna, men för vissa ämnen krävs det en slags förtvättsrutin (prewash). Tvättvattnet från en prewash lämnas i mottagningsanordningar i hamn.

Skrubbervatten kommer från en avgasbehandlingsteknik där en fin spray av havsvatten används för att tvätta fartygets avgaser och därmed minska utsläppen av försurande svaveloxider till atmosfären. Dessvärre tvättas även andra föroreningar ut och skrubbervattnet är en potent blandning av giftiga och försurande ämnen som orsakar allvarliga skador på de marina ekosystemen.

Länsvatten är också en kemisk blandning, främst kondensvatten från maskinrummet, samt rengöringsmedel och restprodukter av bunkerolja och diesel (fartygsbränslen) och smörjmedel. De flesta fartyg använder även olja för smörjning av sina propelleraxlar, vilket innebär ett konstant läckage av dessa oljor som ofta är giftigare än diesel. Avgasutsläpp till atmosfären orsakar indirekt nedfall av framför allt kväve- och svaveloxider, samt partiklar. Fast avfall, till exempel matavfall, är ibland tillåtet att finfördela och kasta överbord.

Ombordsystem

Många av ombordsystemen eller aktiviteterna ombord regleras individuellt, främst genom FN:s sjöfartsorgan, International Maritime Organization och det omfattande regelverket MARPOL. Ändå är vissa system otillräckligt reglerade, exempelvis skrubbrar och båtbottenfärger, eller till och med oreglerade, till exempel kylvatten. Ur ett miljöförvaltningsperspektiv bidrar dessutom många av ombordsystemen till samma typ av belastningar, exempelvis föroreningar från skrubbrar, båtbottenfärger och kylvatten, men deras samlade belastning bedöms inte via sjöfartens regelverk.

Energiföroreningar

Förutom de fartygsgenererade källorna till biologiska och kemiska föroreningar, som beskrivits ovan, ger fartyg också upphov till energiföroreningar både i form av vågor som kan orsaka erosion, respektive undervattensbuller som stör marint liv. En annan typ av energiförorening är fartygets turbulenta kölvatten, fartygsvaken, som kan fungera som en barriär som påverkar konnektiviteten, hur olika områden är förbundna med varandra, i det marina ekosystemet. Det turbulenta kölvattnet kommer också att styra spridningen av föroreningar som släpps ut från fartyget, samt påverka gasutbytet mellan luft och hav genom att det bildas bubblor i kölvattnet.