Nyheter: Rymd-, geo- och miljövetenskap, Rymd- och geovetenskap, Energi och miljöhttp://www.chalmers.se/sv/nyheterNyheter från Chalmers tekniska högskolaTue, 17 May 2022 22:11:22 +0200http://www.chalmers.se/sv/nyheterhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/EHT-2022-SWE.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/EHT-2022-SWE.aspxFörsta bilden på det svarta hålet mitt i Vintergatan<p><b>​Astronomer har avslöjat den första bilden på det supermassiva svarta hålet i Vintergatans centrum. Resultatet ger överväldigande bevis för att objektet faktiskt är ett svart hål och bidrar med värdefulla ledtrådar om hur dessa objekt, som tros finnas i centrum av de flesta galaxer, fungerar. Bilden producerades av ett världsomfattande forskarlag, Event Horizon Telescope (EHT) Collaboration, genom observationer med ett globalt nätverk av radioteleskop.</b></p><div><div>– Nu får vi för första gången se det svarta hålet i mitten av vår galax, Vintergatan. Det är långt närmare oss än dess motsvarighet i M87, som vi kunde se i den förra bilden. Vi vet också mer om Vintergatans svarta hål än något annat svart hål. Den här bilden sätter våra teorier om rummets och tidens natur på prov. Det är en spännande tid att få arbeta med naturvetenskap! säger Michael Lindqvist, astronom på <span style="background-color:initial">Chalmers institution för rymd, geo- och miljövetenskap. Han är en del av det stora forskningssamarbetet, tillsammans med kollegan John Conway vid Onsala rymdobservatorium samt Chiara Ceccobello, forskare vid avdelningen för Astronomi och plasmafysik.</span><span style="background-color:initial">​</span></div> <span></span><div></div> <div><br /></div> <div>Bilden ger en efterlängtad inblick i det massiva objekt som befinner sig i centrum av vår galax. Forskare har tidigare observerat stjärnor som rör sig kring ett osynligt, kompakt och mycket massivt objekt i centrum av Vintergatan. Resultaten pekade starkt på att detta objekt - känt som Sagittarius A* (Sgr A*) – är ett svart hål, och dagens bild utgör det första direkta beviset för detta.</div> <div><br /></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Fyra miljoner mer massivt än solen</h3> <div>Även om vi inte kan se det svarta hålet självt, eftersom det är helt svart, avslöjar lysande gas i dess omgivning avgörande ledtrådar: en central mörk region (en så kallad skugga) omgiven av en ljus ringlik struktur. Den nya bilden fångar ljus som böjts av det kraftiga gravitationsfältet kring det svarta hålet, som är fyra miljoner gånger mer massivt än solen.</div> <div><br /></div> <div>– Vi överraskades av hur väl storleken på denna ring överensstämde med förutsägelsen från Einsteins allmänna relativitetsteori, säger Geoffrey Bower, forskare vid EHT-projektet vid Institute of Astronomy and Astrophysics, Academia Sinica, Taipei. </div> <div><br /></div> <div>– Dessa oöverträffade observationer har starkt förbättrat vår förståelse för processerna i centrum av vår galax och ger nya insikter om hur dessa jättelika svarta hål samverkar med omgivningen”. EHT-kollaborationens resultat publiceras i dag i ett specialnummer av tidskriften Astrophysical Journal Letters.</div> <div><br /></div> <div>Eftersom det svarta hålet är beläget på 27 000 ljusårs avstånd är dess skenbara storlek på himlen extremt liten – densamma som en vaniljmunk sedd på månens avstånd. För att avbilda objektet byggde forskarna upp EHT genom att koppla samman åtta radioteleskop för att att skapa en kraftfullt virtuellt teleskop lika stort som jorden. EHT observerade Sgr A* under ett flertal nätter 2017 då det samlade data flera timmar i sträck, analogt med en långtidsexponering med en kamera.</div> <div><br /></div> <div>I EHT:s nätverk ingår bland andra två teleskop med starka band till Chalmers, <span style="background-color:initial">APEX </span><span style="background-color:initial">(Atacama Pathfinder EXperiment</span><span style="background-color:initial">)</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">och </span><span style="background-color:initial">ALMA </span><span style="background-color:initial">(Atacama Large Millimeter/submillimeter Array</span><span style="background-color:initial">), båda </span><span style="background-color:initial">i Atacamaöknen i Chile</span><span style="background-color:initial">. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">APEX är ett samarbetsprojekt mellan Onsala rymdobservatorium, ESO och Max Planck-institutet för radioastronomi. Onsala rymdobservatorium och Chalmers har varit med i ALMA-projektet sedan starten, och Chalmers har levererat mottagare till båda teleskop.  </span></div> <div></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">Denna framgång för EHT följer efter den första bilden av ett svart hål, M87*, i centrum av den mer avlägsna galaxen M87 som publicerades 2019.</span><br /></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Olika stora, men lika på bild</h3> <div>De två svarta hålen är häpnadsväckande lika, även om Vintergatans svarta hål är endast en tusendel av M87* . “Randregionerna i dessa två svarta hål av vitt skilda massor i helt olika galaxer är anmärkningsvärt lika varandra” säger Sera Markoff, ordförande vid EHT Science Council och professor i teoretisk astrofysik vid Amsterdams universitet i Nederländerna. “Detta säger oss att relativitetsteorin styr dessa objekts utseende på nära håll, och att alla olikheter på större avstånd måste bero på skillnader i det material som omger de svarta hålen.”</div> <div><br /></div> <div>Bedriften att avbilda Sgr A* är betydligt större än för M87*, även om Sgr A* ligger mycket närmare. EHT-forskaren Chi-kwan (‘CK’) Chan vid Stewardobservatoriet och Department of Astronomy and the Data Science Institute vid University of Arizona, USA, förklarar: </div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">– Gasen nära de svarta hålen rör sig med samma hastighet – nästan lika fort som ljuset – kring både Sgr A* och M87*. Men medan gasen tar många dygn eller veckor att röra sig runt det större M87* är omloppstiden kring Sgr A* bara några minuter. Detta innebär att ljusstyrkan och gasstrukturen hos Sgr A* förändrades snabbt och kontinuerligt under EHT-observationerna – det var lite grann som att försöka få en skarp bild av en hundvalp som jagar sin egen svans.</span></div> <div><br /></div> <div>Av denna anledning behövde forskarna utveckla nya metoder som tog hänsyn till gasrörelsen kring Sgr A*. M87* var ett enklare, mer stabilt mål, där alla bilder var närmast identiska, men Sgr A* var något helt annat. Bilden av det svarta hålet Sgr A* är därför ett medelvärde av de olika bilder som forskarlaget producerade, och avslöjar för första gången avslöjar den jätten som gömmer sig i galaxens centrum.</div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/EHT_PR_Secondary_Image_72dpi_340x425.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /><br />Resultatet var möjligt att nå tack vare idérikedomen hos de 300 deltagande forskarna från de 80 instituten världen över, som tillsammans utgör EHT-kollaborationen. Utöver konstruktionen av komplexa verktyg för att tolka data av Sgr A* arbetade forskarna intensivt i fem års tid för att med superdatorer kombinera och analysera informationen. Detta gjordes bland annat genom att bygga upp ett unikt bibliotek av simulerade svarta hål att jämföra med observationerna.</div> <div><br /></div> <div>Forskarna är särkilt upprymda över att nu ha bilder av två svarta hål med drastiskt olika massor, vilket ger möjlighet att förstå deras skillnader och likheter. De har också börjat använda den nya informationen för att testa teorier och modeller för hur gas beter sig runt supermassiva svarta hål. Denna process känner man ännu inte helt till, men den tros spela en avgörande roll för hur galaxer bildas och utvecklas.</div> <div><br /></div> <div>– Nu kan vi studera skillnaderna mellan dessa två supermassiva svarta hål för att få ny kunskap om hur denna process fungerar, säger EHT-forskaren Keiichi Asada vid Institute of Astronomy and Astrophysics, Academia Sinica, Taipei. </div> <div><br /></div> <div>– Vi har två bilder av svarta hål – ett av de största och ett av de minsta supermassiva svarta hålen vi känner till i universum – vilket betyder att vi på ett bättre sätt än någonsin tidigare kan testa hur gravitationen beter sig i dessa extrema miljöer.</div> <div><br /></div> <div><b>Flera Chalmersforskare deltar</b></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">– Det är tack vare långsiktiga satsningar på vetenskaplig infrastruktur i Sverige och runt om i världen som vi har kunnat erhålla den här underbara bilden. På Chalmers och Onsala rymdobservatorium är vi stolta över att ha levererat instrument och expertis till teleskopen APEX och ALMA, utan vilka denna bild inte hade varit möjlig, säger John Conway, föreståndare för Onsala rymdobservatorium. </span><br /></div> <div><br /></div> <span style="background-color:initial">EHT utvecklas kontinuerligt: vid en stor observationskampanj i mars 2022 deltog fler teleskop än någonsin tidigare. Den pågående expansionen av EHT-nätverket, liksom betydande tekniska framsteg, kommer att göra det möjligt för forskarna att snart producera än mer imponerande bilder och även filmer av de svarta hålen.</span>.</div> <div><br /></div> <div><b>Mer om forskningen</b></div> <div><br /></div> <div><div>Forskningsresultaten presenterades den 12 maj 2022 i sex artiklar i tidskriften Astrophysical Journal Letters. </div> <div>Länk till forskningsartiklarna: <a href="https://iopscience.iop.org/journal/2041-8205/page/Focus_on_First_Sgr_A_Results">https://iopscience.iop.org/journal/2041-8205/page/Focus_on_First_Sgr_A_Results</a></div> <div><br /></div> <div>EHT-kollaborationen omfattar 300 forskare i Afrika, Asien, Europa samt Nord- och Sydamerika. Syftet är att ta de mest detaljrika bilderna av svarta hål som är möjligt genom att skapa ett virtuellt radioteleskop av jordens storlek. I samarbetet ingår Chalmersastronomerna John Conway och <span style="background-color:initial">Michael Lindqvist </span><span style="background-color:initial">(båda Onsala rymdobservatorium, Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap)</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">samt </span><span style="background-color:initial">Chiara Ceccobello (avdelningen för Astronomi och plasmafysik, </span><span style="background-color:initial">Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap)</span><span style="background-color:initial">.</span></div> <div></div> <div><br /></div> <div>I EHT ingår radioteleskopen ALMA och APEX vid ESO, IRAM:s 30-metersteleskop, James Clerk Maxwell Telescope, Large Millimeter Telescope Alfonso Serrano, Submillimeter Array, Submillimeter Telescope, South Pole Telescope, Kitt Peak Telescope samt Greenland Telescope.</div> <div><br /></div> <div>EHT-konsortiet utgörs av 13 institut: Academia Sinica Institute of Astronomy and Astrophysics, University of Arizona, Center for Astrophysics | Harvard &amp; Smithsonian, University of Chicago, East Asian Observatory, Goethe-Universitaet Frankfurt, Institut de Radioastronomie Millimétrique, Large Millimeter Telescope, Max Planckinstitutet för radioastronomi, MIT Haystack Observatory, National Astronomical Observatory of Japan, Perimeter Institute for Theoretical Physics och Radbouduniversitet. </div></div> <div><br /></div> <div><i><b>Bilder</b></i></div> <div><i><b><br /></b></i></div> <div><i>För högupplösta bilder, se pressmeddelandet hos ESO: <a href="https://www.eso.org/public/sweden/news/eso2208-eht-mw/">https://www.eso.org/public/sweden/news/eso2208-eht-mw/</a><span></span></i></div> <div><br /></div> <div><i>A (överst) - <span style="background-color:initial">Detta är den första bilden av Sgr A*, det supermassiva svarta hålet i centrum av vår galax. Bilden utgör det första direkta visuella beviset för förekomsten av det svarta hålet. Den producerades av ett världsomfattande forskarlag, Event Horizon Telescope (EHT) Collaboration, genom observationer med ett globalt nätverk av radioteleskop. Teleskopet har fått sitt namn efter händelsehorisonten (event horizon), den gräns inom vilken inget ljus kan lämna det svarta hålet.</span></i></div> <div><i>Även om vi inte kan se det svarta hålet självt, eftersom det är helt svart, avslöjar lysande gas i dess omgivning avgörande ledtrådar: en central mörk region (en så kallad skugga) omgiven av en ljus ringliknande struktur. Den nya bilden fångar ljus som böjts av det kraftiga gravitationsfältet kring det svarta hålet, som är fyra miljoner gånger mer massivt än solen. Bilden av det svarta hålet Sgr A* är ett medelvärde av olika bilder som EHT-kollaborationen har tagit fram från observationer gjorda 2017.</i></div> <div><i>Bild: EHT Collaboration</i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>B - <span style="background-color:initial">Event Horizon Telescope har skapat en bild (överst) av det supermassiva svarta hålet i centrum av vår galax, Sagittarius A* eller Sgr A*, genom att kombinera bilder som räknats fram från observationer gjorda med EHT. </span></i></div> <div><i>Bilden skapades från genomsnittet av tusentals bilder beräknade med olika metoder, som alla stämmer mycket väl med EHT-data. Denna medelvärdesbildning bevarar information som återkommer ofta i de enstaka bilderna och tonar ner detaljer som förekommer sällan.</i></div> <div><i><span style="background-color:initial">Bilderna kan också delas upp i grupper baserat på likheter mellan dem. En representativ bild av fyra varianter av sådana bildgrupper visas på den nedre raden. Tre av bilderna visar en ringstruktur med varierande ljusstyrka. Den fjärde bilden utgörs av bilder som liknar varandra men som inte visar en ringformad struktur.</span><br /></i></div> <div><span style="background-color:initial"><i>Stapeldiagrammen visar det relativa antalet bilder i varje grupp. Tusentals bilder ingår i vardera av de tre första grupperna, medan den fjärde bara innehåller några hundra bilder. Höjden på staplarna indikerar de relativa vikterna, eller bidragen, av varje grupp till medelvärdet i den översta bilden.</i></span></div> <div><span style="background-color:initial"><i>Bild: EHT Collaboration<br /></i></span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><b>Kontakter</b></div> <div><b><br /></b></div> <div><div>Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, 070 4933114, robert.cumming@chalmers.se</div> <div><br /></div> <div>Michael Lindqvist, astronom, Onsala rymdobservatorium, michael.lindqvist@chalmers.se</div></div>Thu, 12 May 2022 15:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Exoplanet-TOI-500b.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Exoplanet-TOI-500b.aspxJordliknande exoplanet funnen i unikt planetsystem<p><b>​Astronomer har hittat den mest jordliknande exoplaneten hittills, 155 ljusår från jorden, kretsandes runt stjärnan TOI 500. Men om storlek, massa och densitet bedöms vara snarlik jordens, slutar likheterna där. Planetens omloppsbana är så extremt nära stjärnan att ett varv bara tar 13 timmar, vilket ger planeten en temperatur på över 1 300 grader. Planetsystemets fyra planeter har alla bildats längre ut från TOI 500, men flyttat sig närmare och närmare stjärnan i en unik och långsam process, som aldrig beskrivits tidigare. </b></p><div><span style="background-color:initial">Judith Korth, en av fyra Chalmers-astronomer som är involverade i studien, som nyligen publicerades i Nature Astronomy, förklarar varför detta planetsystem är av särskilt intresse:</span><br /></div> <div>– Systemets arkitektur är unik. TOI-500 är värd för fyra planeter med liten massa och där den innersta planeten TOI-500b alltså har en omloppstid på cirka 13 timmar. Sådana ultrakorta omloppsbanor lutar vanligtvis jämfört med de yttre planeterna i systemet och tros vara resultatet av så kallad high eccentricity migration, där från början mycket elliptiska banor gradvis blir mer och mer cirkulära i en relativt snabb process, tack vare stjärnans dragningskraft, säger Judith Korth, på institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap på Chalmers.</div> <div>– Planeterna i TOI-500-systemet kretsar runt sin stjärna på samma plan och därför är TOI-500 det första systemet som kan ha bildats via ett annat scenario, det som vi kallar low eccentricity migration i artikeln. </div> <h3 class="chalmersElement-H3">Sakta men säker resa närmare stjärnan</h3> <div>Inom astronomin råder det samsyn om att en planet med TOI-500b inte kan ha bildats så nära stjärnan, utan att den måste ha sitt ursprung längre ut, för att sedan ha förflyttat sig närmare och närmare sin stjärna. Hur förflyttningen går till har debatterats, men den allmänna uppfattningen är att den vanligtvis sker på ett ”våldsamt” sätt, en process som kan innebära kollisioner mellan planeter som skapar både elliptiska och lutande banor, som sedan blir mer och mer cirkelrunda med tiden. </div> <div>I den nya forskningsartikeln presenterar dock författarna simuleringar med vilka de visar att planeterna runt TOI-500 kan ha bildats på nästan cirkulära banor längre ut i systemet, och sedan utfört en långsam och stadig förflyttning – under 2 miljarder år – där planeterna, utan att kollidera med varandra, rör sig längs banor som förblir nästan cirkulära men gradvis mindre och mindre.</div> <div>Forskningen, som publicerats i den prestigefyllda tidskriften Nature Astronomy, leddes av Luisa Maria Serrano och Davide Gandolfi från fysikavdelningen vid universitetet i Turin i ett team där Chalmers-astronomerna Judith Korth, Carina Persson, Iskra Georgieva och Malcolm Fridlund ingår.</div> <div><h3 class="chalmersElement-H3"><span>TOI lik jorden – men samtidigt väldigt annorlunda</span></h3></div> <div>Planeten närmast stjärnan, som heter TOI-500b, är en så kallad Ultra-Short Period-planet, USP, eftersom dess omloppstid bara är 13 timmar. Den kallas också för jordlik, på grund av sin storlek och struktur. </div> <div><span style="background-color:initial">– TOI-500b har en storlek och massa som liknar jorden, men i verkligheten skiljer den sig mycket från jorden på grund av dess korta omloppsperiod. Den är inte alls beboelig som vår jord. Tvärtom, på grund av sin närhet till stjärnan är planeten väldigt varm och dess yta består med största sannolikhet av ett enda hav av lava, säger Judit​h Korth och fortsätter.</span><br /></div> <div>– Men det kan finnas fler likheter och jag tror att den här upptäckten kommer att leda till ytterligare atmosfäriska studier, som i framtiden kan lära oss något om vår egen atmosfär.</div> <div><br /></div> <div><a href="/en/departments/see/news/Pages/Exoplanet-system-TOI-500.aspx">Läs en längre version av den här texten på vår engelskspråkiga webbplats</a>. </div> <div><br /></div> <div><em>Bilder från Nasas exoplanetkatalog.</em></div> <em> </em><div><span style="background-color:initial"><em>Texten baseras i delar på </em></span><span style="background-color:initial"><em>pressmeddelandet från universitetet i Turin: </em></span><a href="https://www.unito.it/comunicati_stampa/dalla-missione-della-nasa-alle-osservazioni-unito-toi-500-un-sistema-planetario-di">Dalla missione della NASA alle osservazioni UniTo: TOI-500, un sistema planetario di quattro pianeti con un processo di migrazione peculiare - Il pianeta più vicino alla stella è molto liknelse alla Terra...</a><span style="background-color:initial"> </span><em style="background-color:initial">Textbearbetning: Christian Löwhagen, Chalmers.</em></div>Tue, 10 May 2022 00:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Forandringar-i-teknik-och-beteende-kravs-for-att-na-klimatmalen.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Forandringar-i-teknik-och-beteende-kravs-for-att-na-klimatmalen.aspxKlimatmålen kräver ny teknik OCH ändrat beteende<p><b>​För att Sverige ska nå Parisavtalets klimatmål krävs omfattande teknisk utveckling, stopp för fossila bränslen och minskat byggande. Men vi behöver också ändra vårt beteende genom att dra ned på resor med flyg och bil och äta mindre nötkött och mejeriprodukter. Det visar en forskningsrapport som tagits fram på uppdrag av riksdagen. </b></p>​<span style="background-color:initial">Den 7 april 2022 presenterar den svenska parlamentariska miljömålsberedningen flera nya mål för Sveriges regering. Syftet är att minska de konsumtionsbaserade koldioxidutsläppen. Som underlag till beredningen har en grupp svenska forskare, bland annat från Chalmers tekniska högskola, tagit fram en rapport. Den analyserar hur vår konsumtion behöver förändras för att vi ska kunna nå Parisavtalets mål att hålla den globala temperaturhöjningen långt under två grader Celsius. </span><div><br /><span style="background-color:initial"></span><div>Forskarnas slutsats är att det krävs omfattande utveckling av ny teknik och att konsumtionsvanorna förändras. Och det är just kombinationen av detta som ger möjlighet till en utveckling i linje med Parisavtalet. Förutsättningen i beräkningarna är att utsläppsutrymmet globalt fördelas jämlikt per person.  </div> <div><br /></div> <div>– Vi behöver storsatsa på ny klimatsmart teknik och ändra beteendet när det gäller den mest klimatbelastande konsumtionen för att nå riktigt låga utsläpp, säger Jörgen Larsson, docent på Chalmers inom hållbar konsumtion, och projektledare för rapporten.</div> <h3 class="chalmersElement-H3">Fortsatt höga utsläpp utan beteendeförändringar​</h3> <div>Forskningsrapporten bygger på olika scenarier och visar att om vi bara litar till teknikutvecklingen, och helt slopar fossildrivna fordon, producerar fossilfritt stål och fossilfri konstgödsel, så fortsätter utsläppen att vara höga. Men när teknikutveckling kombineras med ett förändrat beteende blir bilden en annan – särskilt när forskarna räknar på rejäla beteendeförändringar.</div> <div>Med en kraftfull teknisk utveckling, helt stopp för fossila bränslen, minskning av flygande och bilkörning, rejält minskad konsumtion av nötkött och mejeriprodukter och dessutom minskat byggande av bostäder och vägar – då kan utsläppen minska med upp till 90 procent till år 2050 jämfört med 2019. Detta under förutsättning att resten av världen också genomför en klimatomställning, vilket minskar klimatpåverkan från importerade varor.</div> <div>– Scenariot med omfattande beteendeförändringar är ett teoretiskt tankeexperiment, som syftar till att visa hur lågt vi kan nå med hjälp av både teknik- och beteendeförändringar och ändå leva ett modernt liv, säger Johannes Morfeldt, forskare på avdelningen för fysisk resursteori.</div> <h3 class="chalmersElement-H3">Analysen baseras på fem scenarier​</h3> <div>Rapporten “<a href="https://research.chalmers.se/publication/526528">Konsumtionsbaserade scenarier för Sverige – underlag för diskussioner om nya klimatmål</a>” har tagits fram utifrån fem scenarier. Dessa är baserade på svenska förhållanden och olika grad av teknikutveckling och beteendeförändringar. </div> <div><ul><li>Enligt det referensscenario som forskarna utgått ifrån utvecklas beteenden och teknik enligt nuvarande trender.</li> <li>Territoriellt klimatmålsscenario – Sveriges klimatmål nås främst genom teknikförändringar. </li> <li>Beteende- och teknikscenario – utöver teknikförändringarna genomförs ytterligare åtgärder (både tekniska och beteendemässiga) för att bidra till att svensk konsumtion orsakar mindre klimatpåverkan även utanför Sveriges gränser. </li> <li>Omfattande beteende- och teknikscenario – omfattande minskningar av flygande, bilkörande, nötkött och mejeriprodukter samt av byggnation av nya vägar och bostäder. </li> <li>Referensscenario med omfattande beteendeförändringar - lika omfattande minskningar av konsumtionen som i föregående scenario, men utan att avancerade tekniska förändringar införs, varken i Sverige eller utomlands.​</li></ul></div> <div><span style="background-color:initial"> <img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/Konsumtionsvanor-klimatmalen_diagram-SV-750px.jpg" alt="" style="margin:5px" /><br /><span></span><em>Diagrammet visar utsläppsnivåer och möjlighet att minska dessa till 2050 utifrån olika scenarier. Utsläppen avser transporter, mat, byggande och infrastruktur. “Nuvarande trender och politik” (blå staplar) visar resultaten för svenska utsläpp orskade av konsumtion om andra länder utvecklas i linje med nuvarande klimatpolicy. “Global klimatomställning” (orange staplar) visar resultatet för Svenska utsläpp orsakade av konsumtion om andra länder utvecklas i linje med målen i Parisavtalet.</em><br /></span><br /></div> <h2 class="chalmersElement-H2">Mer om forskningen:</h2> <div>Rapporten är framtagen på uppdrag av den parlamentariska miljömålsberedningen vars slutbetänkande presenteras den 31 mars. Uppdraget har letts av <a href="/sv/Personal/Sidor/jorgen-larsson.aspx">Jörgen Larsson</a> och <a href="/sv/Personal/Sidor/morfeldt.aspx">Johannes Morfeldt</a>, (båda Chalmers) som arbetat med alla delar i analysen. Övriga medverkande forskare: </div> <div><ul><li>Jonas Åkerman (doktor, KTH)</li> <li>Jonas Nässén (docent, Chalmers)</li> <li>Daniel Johansson (docent, Chalmers)</li> <li>Frances Sprei (docent, Chalmers)</li> <li>Cecilia Hult (doktorand, Chalmers)</li> <li>Johan Rootzén (doktor, IVL)</li> <li>Ida Karlsson (doktorand, Chalmers)</li> <li>Stefan Wirsenius (docent, Chalmers)</li> <li>Fredrik Hedenus (biträdande professor, Chalmers)</li> <li>Erik André (doktorand, Chalmers)</li> <li>Markus Millinger (doktor, Chalmers)</li></ul></div> <div><br /></div> </div>Thu, 07 Apr 2022 07:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/energi/nyheter/Sidor/Vi-ar-mitt-i-omstallningen.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/energi/nyheter/Sidor/Vi-ar-mitt-i-omstallningen.aspxIPCC – "Vi är mitt i omställningen"<p><b>​– FN:s klimatpanel IPCC berättar inte för politiker eller medborgare vad de ska göra, utan vad de kan göra för att minska utsläppen av växthusgaser, samt vilken potential olika åtgärder kan ha för att minska utsläppen. Huvudsyftet med rapporten är att förmedla den samlade existerande kunskapen till beslutsfattare och allmänhet på ett heltäckande, tydligt och tillgängligt sätt, säger Chalmersforskaren Sonia Yeh, medförfattare till senaste IPCC-rapporten, som presenterades 4 april 2022. </b></p><div><span style="background-color:initial">Den tredje och sista delen av IPCC:s sjätte stora utvärderingsrapport fokuserar på forskning om att mildra klimatförändringa</span><span style="background-color:initial">rna, samt utvärderar metoder för att dels minska utsläppen av växthusgaser till atmosfärden och dels hur man kan ta bort växthusgaser som redan hamnat där. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">– Den största utmaningen för oss som bidrar till rapporten är skrivandet, att kommunicerar på ett tydligt och opartiskt sätt, vilken information som ska inkluderas eller uteslutas, att samordna budskapen i de olika kapitlen så att det blir konsekventa budskap, säger Sonia Yeh, professor i energi- och transportsystem på Chalmers.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div>Sonia är expert på energiekonomi och modellering av energisystem, alternativa transportbränslen, hållbarhetsstandarder, tekniska förändringar, konsumentbeteende och mobilitet. Hon har bidragit till underkapitlet &quot;Scenarier från integrerade, sektoriella och regionala modeller&quot; i transportkapitlet i den senaste IPCC-rapporten, Working Group III: Mitigation of Climate Change. </div> <div><br /></div> <div><strong>Vad är det som gör att du tar dig an ett så stort uppdrag som detta?</strong></div> <div><span style="background-color:initial">– Å ena sidan är det ett enormt åtagande tidsmässigt. Så man måste i förväg bestämma sig för hur mycket tid man kan avsätta. Å andra sidan är det en stor ära som vetenskapsman att bli utvald att representera sitt land för att bidra till rapporten, som är den mest omfattande utvärderingsinsatsen som görs ungefär vart sjätte år och ger en uppdaterad bild om alternativen för att begränsa klimatförändringarna. Den har enorma samhälleliga värden för både beslutsfattare och alla berörda medborgare runt om i världen, säger Sonia Yeh.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div>Hennes väg att bli utvald som IPCC-författare är lite okonventionell. Den vanligaste  är att man först anmäler sitt intresse och nominerar sig själv, för att sedan bli utvald att representera sitt land i arbetet. </div> <div><br /></div> <div>– En dag fick jag ett telefonsamtal av huvudförfattaren till kapitlet om transportscenarior, som frågade om de kan lita på min kompetens när det gällde kapitlets långsiktiga prognoser. Det var så jag kom med – mitt i processen. Det finns ett separat spår att bli en bidragande författare, förutsatt att huvudförfattarna anser att din tekniska expertis är avgörande för en del av rapporten, säger Sonia Yeh.</div> <div><br /></div> <div><strong>Vad skiljer denna rapport från tidigare rapporter?</strong></div> <div>– En av de mest intressanta sakerna med att skriva den här rapporten är att observera hur saker och ting har </div> <div>förändrats sedan den förra (5:e utvärderingsrapporten, 2013-2014), vilka riktningar och hur snabbt. Många saker har förändrats: teknikkostnader och deras kommersiella tillgänglighet, efterfrågetillväxt, ny teknik, etc. Som någon sa: vid tidpunkten för den senaste rapporten pratade vi om övergångarna till fossilfrihet. Nu är vi mitt i de övergångarna.</div> <div><br /></div> <div><div><b>Vilka är de viktigaste personliga slutsatserna av processen med rapporten?</b></div> <div>&quot;Det viktigaste jag lärt mig är den självreflekterande delen som jag nämner här. På ett sätt frågar vi, å allmänhetens vägnar, hur vetenskapen och hur saker och ting har förändrats, i denna rapport jämfört med den senaste, skiljer sig utmaningarna vi står inför idag från de utmaningar vi stod inför för fyra år sedan? Tyvärr tar IPCC främst upp frågan om &quot;vad vet vi idag&quot; snarare än frågan om &quot;vad har förändrats jämfört med den senaste bedömningen&quot;. Detta är förståeligt, menar Sonia Yeh, eftersom den frågeställningen inte ingår i IPCC uppdrag och skulle kräva än mer resurser och ett annat arbetssätt.</div> <div><br /></div> <div>”Ändå är det en fråga jag ställer mig när jag skriver för rapporten, och jag är säker på att vi får se många diskussioner i blogginlägg, tweets och i nyhetsspalter om det här”. <br />Men Sonia Yeh menar på att man bör vara försiktig och ta en del av diskussionerna i media med en nypa salt.​</div></div> <div><br /></div> <div>När det kommer till de viktigaste åtgärderna för att minska klimatpåverkan från transportsektorn rekommenderar Sonia Yeh <a href="/areas-of-advance/energy/calendar/Pages/IPCC-WG3-Where-are-we-in-the-transitions.aspx">Chalmers kommande seminarium IPCC Sixth Assessment Working Group III report on Climate Mitigation: Where are we in the transitions?</a> Flera av rapportens författare deltar på seminariet, som är öppet för alla som vill lyssna<span style="background-color:initial">.</span></div> <div><br /></div> <div>– Det viktiga att veta är att det inte finns någon silverkula. Det går inte att förlita sig på en enskild teknisk lösning, en beteendeförändring eller en politisk åtgärd för a<span style="background-color:initial">tt minska koldioxidutsläppen från transportsektorn</span><span style="background-color:initial">. Exakt hur mycket olika </span><span style="background-color:initial">åtgärder kan bidra med beror på var och när de införs, den aktuella regeringens åtagande och samspelet mellan individuella åtgärder. IPCC berättar inte för politiker eller </span><span style="background-color:initial">medborgare vad de ska göra, utan vad de kan g</span><span style="background-color:initial">öra för att minska utsläppen av växthusgaser och effekterna av olika åtgärder när det gäller potentialen f</span><span style="background-color:initial">ör utsläppsminskningar, säger Sonia Yeh.</span></div> <span></span><div></div> <div><br /></div> <div><strong>När tror du att hela transportsektorn blir fossilfri?</strong></div> <div>– Min personliga reflektion är att energin till transporter inte kan bli fossilfri utan kraftfulla politiska åtgärder. Det betyder att beslutsfattare behöver införa åtgärder som koldioxidskatt eller koldioxidtak, incitament, standarder och förordningar, investeringar i koldioxidsnål teknik och i transportinfrastruktur som stöder koldioxidfria bränslen och fordon, laddningsinfrastruktur för elbussar, bilar, lastbilar, färjor etc. Så det är mycket att göra. Men det går! Det är bara en fråga om hur snabbt vi vill göra det här, säger Sonia Yeh och lyfter <span></span><span style="background-color:initial">ett  exempel på hur snabbt saker och ting har förändrats de senaste åren:<br /><br /></span>– <span style="background-color:initial">För några år sedan trodde de flesta att de enda gångbara sätten för koldioxidfria långdistanstransporter för lastbil skulle </span><span style="background-color:initial">vara biobränslen och väte. Men allt eftersom priset på batterier faller snabbare än väntat, blir elektrifierande långdistanslastbilar reella och attraktiva möjligheter. Det enda hindret är uppbyggnaden av laddinfrastrukturen, vilket naturligtvis är ett intensivt forskningsområde som vi i vår grupp arbetar aktivt med, tillsammans med europeiska partners. Många utm</span><span style="background-color:initial">ärkta forskargrupper på Chalmers studerar också detta utifrån olika</span><strong style="background-color:initial"></strong><span style="background-color:initial"> perspektiv inklusive material, batterier i olika</span><span style="background-color:initial"> skalor samt hur elnäten i Sverige och i Europa skulle påverkas, säger hon.​</span></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Läs mer​</h3> <div><a href="https://www.ipcc.ch/">Läs mer om IPCC, FN:s klimatpanel</a> på den officiella webbplatsen.</div> <div><a href="/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/IPCC-Christian-Azar.aspx/">IPCC-rapporter ett bra sätt att sprida kunskap​</a>. Intervju med tidigare författaren och Chalmersforskaren Christian Azar. </div> <div><span style="background-color:initial"><a href="/en/areas-of-advance/energy/calendar/Pages/IPCC-WG3-Where-are-we-in-the-transitions.aspx">Det kommande seminariet IPCC Sixth Assessment Working Group III report on Climate Mitigation: Where are we in the transitions?​</a></span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div>Text: Ann-Christine Nordin​, översättning: Christian Löwhagen.<span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div></div>Mon, 04 Apr 2022 09:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/math/nyheter/Sidor/framsteg-i-matematik-kan-ge-ny-kunskap-om-universums-gator.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/math/nyheter/Sidor/framsteg-i-matematik-kan-ge-ny-kunskap-om-universums-gator.aspxFramsteg i matematik kan ge ny kunskap om universums gåtor<p><b>Hur går Einsteins teorier ihop med kvantmekanikens lagar? I många decennier har forskare försökt att förena Einsteins teori för gravitation med kvantmekanik, vilket skulle kunna ge oss ingående kunskap om till exempel svarta hål och universums födelse. Nu presenterar forskare på Chalmers resultat som visar hur gravitation framträder ur ett speciellt kvantmekaniskt system.</b></p>Modern teoretisk fysik strävar efter att hitta en &quot;förenad teori&quot; som kan beskriva alla naturens lagar inom ett enda ramverk. En förening mellan Einsteins allmänna relativitetsteori, som beskriver universum på stora skalor, och kvantmekaniken, som beskriver vår värld på atomnivå. En sådan teori för kvantgravitation innefattar både den makroskopiska och den mikroskopiska beskrivningen av naturen.<div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/MV/Nyheter/Nature%202022/Daniel-Persson.gif" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="Daniel Persson" style="margin:5px;width:200px;height:300px" /> – Vi strävar efter att förstå naturens lagar och dessa är skrivna på matematikens språk. När vi söker svar på frågor inom fysik så leds vi ofta till nya upptäckter även i matematik. Denna korsbefruktning är särskilt framträdande i sökandet efter kvantgravitation – där det är extremt svårt att göra experiment, säger Daniel Persson, biträdande professor vid institutionen för matematiska vetenskaper på Chalmers, och tidigare verksam vid Institutionen för fysik. </div> <div><br /></div> <div> Ett exempel på ett fenomen som kräver denna typ av samlad beskrivning är svarta hål. Ett svart hål kan bildas när en tillräckligt tung stjärna slocknar och kollapsar under sin egen gravitationskraft, så att all dess massa koncentreras i en ytterst liten volym. Den kvantmekaniska beskrivningen av svarta hål är ännu i sin linda och involverar avancerad matematik.</div> <div><br /></div> <h2 class="chalmersElement-H2"> En förenklad modell för kvantgravitation</h2> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/MV/Nyheter/Nature%202022/Robert-Berman.gif" alt="Robert Berman" class="chalmersPosition-FloatLeft" style="margin:5px;width:200px;height:265px" />– Utmaningen är att beskriva hur gravitationen uppkommer som ett &quot;emergent&quot;, eller framträdande, fenomen. Liksom vardagliga fenomen – såsom en vätskas flöde – framträder ur atomers kaotiska rörelser, vill vi beskriva hur tyngdkraft framträder ur ett mikroskopiskt kvantmekaniskt system, säger Robert Berman, professor vid institutionen för matematiska vetenskaper på Chalmers.</div> <div><br /></div> <div> I en artikel som nyligen publicerades i tidskriften Nature Communications har Daniel Persson och Robert Berman, tillsammans med Tristan Collins vid MIT i USA, visat hur gravitation framträder ur ett speciellt kvantmekaniskt system, i en förenklad modell för kvantgravitation som kallas den &quot;holografiska principen&quot;.</div> <div><br /></div> <div>– Genom att använda tekniker från den matematik som jag har forskat på tidigare har vi lyckats formulera hur gravitation framträder genom den holografiska principen, på ett mer precist sätt än vad som har gjorts tidigare, säger Robert Berman.</div> <h2 class="chalmersElement-H2"> Bubblor av mörk energi</h2> <div> I Einsteins teori beskrivs gravitationen som ett geometriskt fenomen. Liksom en nybäddad säng sjunker ner av en människas tyngd så kan tunga objekt kröka universums geometriska form. Men i Einsteins teori har till och med den tomma rymden – universums &quot;vakuumtillstånd” – en rik geometrisk struktur. Om man hade möjlighet att zooma in och betrakta detta vakuum på mikroskopisk nivå så skulle man se många kvantmekaniska fluktuationer, eller ”bubblor”, som kallas mörk energi. Det är denna mystiska energiform som – ur ett storskaligt perspektiv – orsakar universums accelererade expansion.</div> <div><br /></div> <div>I artikeln ger forskarna en ny beskrivning av hur dessa mikroskopiska kvantmekaniska bubblor uppkommer. Detta är ett framsteg som ger nya pusselbitar i vår förståelse kring relationen mellan Einsteins gravitationsteori och kvantmekaniken, något som gäckat forskarna i decennier.</div> <div><br /></div> <div>– Dessa resultat öppnar möjligheter för att kunna testa andra aspekter av den holografiska principen såsom den mikroskopiska beskrivningen av svarta hål. Omvänt, så hoppas vi även att i framtiden kunna utnyttja dessa nya samband till att bryta ny mark i matematik, säger Daniel Persson.</div> <div><br /></div> <div> Artikeln <a href="https://doi.org/10.1038/s41467-021-27951-9">Emergent Sasaki-Einstein geometry and AdS/CFT</a> har publicerats i Nature Communications och bakom de nya resultaten står Robert Berman, Tristan Collins och Daniel Persson vid Chalmers tekniska högskola och Massachusetts Institute of Technology i USA.  </div> <h3 class="chalmersElement-H3">För mer information, kontakta: </h3> <div> Daniel Persson, Biträdande professor, Institutionen för matematiska vetenskaper, Chalmers tekniska högskola och Göteborgs universitet <br /><a href="mailto:daniel.persson@chalmers.se">daniel.persson@chalmers.se</a> <br />031 772 3174</div> <div><br /></div> <div>Robert Berman, Professor, Institutionen för matematiska vetenskaper, Chalmers tekniska högskola och Göteborgs universitet </div> <div><a href="mailto:robertb@chalmers.se">robert.berman@chalmers.se</a> </div> <div>031 772 3553   </div> <div><br /></div> <div>Text: Joshua Worth</div> <div>Foto: Anna Wallin (Daniel Persson) och Rakel Berman (Robert Berman)</div> ​​Mon, 07 Mar 2022 14:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Kosmiska-blixtars-ursprung-overraskar-forskare.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Kosmiska-blixtars-ursprung-overraskar-forskare.aspxKosmiska blixtar från oväntad källa överraskar forskare<p><b>​När astronomer spårade den hittills närmaste källan till de mystiska blixtar på himlen som kallas radioblixtar, blev de överraskade. Precisionsmätningar med radioteleskop avslöjar att blixtarna skapas bland gamla stjärnor, och på ett sätt som ingen hade väntat sig. Källan till blixtarna, i den närliggande spiralgalaxen M 81, ligger närmare jorden än någon annan i sitt slag.​</b></p><div><span style="background-color:initial">Radioblixtar är oförutsägbara, extremt korta ljusglimtar från rymden. Astronomer har kämpat för att förstå dem ända sedan de först upptäcktes 2007. Hittills har de bara kunnat ses av radioteleskop.</span><br /></div> <div><br /></div> <div>Varje blixt varar bara tusendelar av en sekund. Ändå sänder var och en ut lika mycket energi som solen avger på ett dygn. Varje dag smäller flera hundra blixtar, och de har skådats  över hela himlen. De flesta ligger på enorma avstånd från jorden, i galaxer flera miljarder ljusår bort.</div> <div><br /></div> <div>I två forskningsartiklar som publiceras i veckans nummer av tidskrifterna Nature och Nature Astronomy presenterar ett internationellt team av astronomer observationer som tar forskarna ett steg närmare att lösa mysteriet – samtidigt som nya gåtor väcks. Teamet leds gemensamt av Franz Kirsten (Onsala rymdobservatorium, Chalmers, och ASTRON, Nederländerna) och Kenzie Nimmo (ASTRON och Universiteit van Amsterdam, Nederländerna).</div> <div><br /></div> <div>När en källa till upprepade blixtar upptäcktes i stjärnbilden Stora björnen januari 2020 satte forskarna igång med att göra högprecisionsmätningar.</div> <div><br /></div> <div>– Vi ville leta efter ledtrådar till blixtarnas ursprung. Genom att använda många radioteleskop tillsammans kan vi fastställa en källas läge på himlen med extremt hög precision. Det ger möjlighet att se hur omgivningarna ser ut där radioblixtar skapas, säger Franz Kirsten. </div> <div><br /></div> <div>För att studera källan med högsta möjliga upplösning och högsta möjliga känslighet använde forskarna mätningar gjorda samtidigt med teleskopen i nätverket European VLBI Network (EVN). Genom att kombinera data från 12 parabolantenner spridda över halva jordklotet – i Sverige, Lettland, Nederländerna, Ryssland, Tyskland, Polen, Italien och Kina - kunde de ta reda på exakt varifrån på himlen som blixtarna sändes ut.</div> <div><br /></div> <div>Mätningarna kompletterades med andra från flera andra teleskop, bland dem Karl G. Jansky Very Large Array (VLA) i New Mexico, USA.</div> <div><br /></div> <div><br /></div> <span></span><span style="font-weight:700"><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/FRBclusterM81_danielle_futselaar_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /></span><div><b>Nära, men inte som väntat</b></div> <div><br /></div> <div>När astronomerna analyserade sina mätningar upptäckte de att de återkommande radioblixtarna hade ett helt oväntat ursprung.</div> <div><br /></div> <div>Utbrotten kunde de spåra till utkanterna av den närliggande spiralgalaxen Messier 81 (M 81), cirka 12 miljoner ljusår bort. Det är ett stort avstånd, men ändå närmare än till någon annan källa till radioblixtar som hittills upptäckts.</div> <div><br /></div> <div>Ännu en överraskning väntade. Läget på himlen stämde exakt överens med en tät klunga av mycket gamla stjärnor - en klotformig stjärnhop (eller klothop).</div> <div><br /></div> <div>– Det var häpnadsväckande att hitta radioblixtar från ett klothop. Det här är ett ställe i rymden där det bara finns gamla stjärnor. Längre ut i universum har man hittat radioblixtar på platser där stjärnor är mycket yngre. Så det här måste vara något annat, säger Kenzie Nimmo.</div> <div><br /></div> <div>Många radioblixtar har hittats omgivna av unga, tunga stjärnor, som är långt större än solen. I sådana omgivningar är stjärnexplosioner vanliga, och stjärnor som exploderar kan lämna efter sig starkt magnetiserade rester – och några av dessa märkliga himlakroppar kallas magnetarer.</div> <div><br /></div> <div>Forskare har trott att magnetarer kan skapa åtminstone en del av alla radioblixtar. Magnetarer är universums mest kraftfulla kända magneter, och utgör de extremt täta resterna av stjärnor som nyligen har exploderat.</div> <div><br /></div> <div>Teammedlemmen Jason Hessels är astronom vid Universiteit van Amsterdam och vid ASTRON.</div> <div><span style="background-color:initial">–</span><span style="background-color:initial"> Vi väntar oss att magnetarer ska vara nya, och definitivt inte omgivna av gamla stjärnor. Så om det vi upptäckt här verkligen är en magnetar kan den inte ha bildats när en ung stjärna exploderade. Det måste finnas ett annat sätt, säger han.</span><br /></div> <div><br /></div> <div>Teamet tror att radioblixtarnas källa är en typ av himlakropp som förutspåtts av andra forskare, men som aldrig setts förut: en magnetar som bildades när en stjärna av typen vit dvärg  gick upp i vikt så mycket att den störtade samman under sin egen tyngd.</div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">–</span> Märkliga saker kan hända under de långa årmiljarderna i en tät stjärnhops liv. Här tror vi att vi fått syn på en stjärna som har en alldeles ovanlig historia, förklarar Franz Kirsten.</div> <div><br /></div> <div>Med tiden blir vanliga stjärnor som solen gamla och förvandlas till små, täta, ljusa himlakroppar som kallas vita dvärgar. Många av stjärnhopens invånare lever i par, som dubbelstjärnor. Av de tiotusentals stjärnorna i hopen kan några få komma tillräckligt nära varandra för att den ena stjärnan kan samla in material från den andra.</div> <div><br /></div> <div>Det kan leda till en ödesdiger utgång för den ena stjärnan, och som på engelska kallas &quot;accretion-induced collapse&quot;, förklarar Kirsten.</div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">–</span> Om en av de vita dvärgarna kan fånga tillräckligt med extra massa från sin följeslagare, kan den förvandlas till en ännu tätare stjärna, känd som en neutronstjärna. Det är en sällsynt händelse, men i en klunga av urgamla stjärnor är det ändå det enklaste sättet som radioblixtar kan skapas, säger teammedlemmen Mohit Bhardwaj, astronom vid McGill University I Kanada.</div> <div><br /></div> <div><br /></div> <img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/FRBclusterburstM81_danielle_futselaar_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /><div><b>Snabbaste någonsin</b></div> <div><br /></div> <div>När astronomerna letade efter ytterligare ledtrådar genom att zooma in i sina mätdata blev de än en gång överraskade. En del av blixtarna var ännu kortare än de hade förväntat sig.</div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">–</span> Utbrotten flammade upp och ner i ljusstyrka under så kort tid som  några tiotals nanosekunder. Det säger oss att de måste komma från en väldigt liten volym i rymden, mindre än en fotbollsplan och kanske bara tiotals meter i diameter, säger Kenzie Nimmo.</div> <div><br /></div> <div>Liknande, blixtsnabba radiosignaler har tidigare kunnat fångas upp från himlens mest kända stjärnrest, Krabbpulsaren. Den är en pytteliten, oerhört tätpackad himlakropp och en kvarleva efter en supernovaexplosion som kunde ses från jorden år 1054 i stjärnbilden Oxen. Både magnetarer och pulsarer är olika typer av neutronstjärnor: extremt sammanpackade himlakroppar med solens massa i en volym lika stor som en stad på jorden, och med starka magnetfält.</div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">–</span> Av de signaler vi mätte upp var några väldigt korta och extremt kraftfulla, på precis samma sätt som vissa signaler från Krabbpulsaren. Det tyder på att det vi ser verkligen är en magnetar, men på en plats där inga magnetarer har hittats tidigare, säger Kenzie Nimmo.</div> <div><br /></div> <div>Framtida observationer av detta system och andra kommer att hjälpa till att avgöra om källan verkligen är en ovanlig magnetar eller något annat. Mätningarna kan möjligen även förklaras av en ovanlig pulsar, eller ett dubbelsystem där ett svart hål och en tät stjärna kretsar kring varandra.</div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">–</span> De här radioblixtarna tycks kunna ge oss nya och oväntade insikter om hur stjärnor lever och dör. Om det är riktigt kan de på samma sätt som supernovor berätta för oss om stjärnor och hur de lever i hela universum, säger Franz Kirsten.</div> <div><br /></div> <div><b><i>Bilder</i></b></div> <div><i><br /></i></div> <div><span style="background-color:initial"><i>A (överst). Källa till mystiska radiosignaler: så föreställer sig rymdkonstnären Daniëlle Futselaar en magnetar i en klunga av urgamla stjärnor (som visas i rött) nära spiralgalaxen Messier 81 (M81).</i></span></div> <div><i>(Bild: ASTRON/Daniëlle Futselaar, artsource.nl)</i></div> <div><a href="https://chalmersuniversity.box.com/s/e7639tldvpsg22pcdzs7rdmx2t2qe6hx" style="outline:0px">Länk till högupplöst bild</a><i><br /></i></div> <div><i><span style="background-color:initial"> </span><br /></i></div> <div><i>B Radioblixtar från en överraskande plats. En tät klunga av gamla stjärnor (till vänster) nära spiralgalaxen Messier 81 (M81) är källan till oerhört ljusstarka och korta radiosignaler. </i></div> <div><i>(Bild: ASTRON/Daniëlle Futselaar, artsource.nl)</i></div> <div><i></i><a href="https://chalmersuniversity.box.com/s/5f19xjlq2r90nvgh73jvgfphcyk40paj">Länk till högupplöst bild</a></div> <div><br /></div> <div><div><i>C Extremt korta radioblixtar från en överraskande källa. En tät klunga av gamla stjärnor (till vänster) nära spiralgalaxen Messier 81 (M81) är källan till oerhört ljusstarka och korta radiosignaler. I blått och vitt visas en graf över hur en blixts ljusstyrka förändrades inom loppet av bara några tiotals mikrosekunder.</i></div> <div><i>(Bild: ASTRON/Daniëlle Futselaar, artsource.nl)</i></div></div> <div><a href="https://chalmersuniversity.box.com/s/vh7nc1yesw4slecknw0a0pyut393tatn">Länk till högupplöst bild​</a><i><br /></i></div> <div><br /></div> <div><b>Kontakter</b></div> <div><br /></div> <div>Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, Chalmers tekniska högskola, e-post: robert.cumming@chalmers.se, tel: +46 70 493 3114 eller +46 (0)31 772 5500</div> <div><br /></div> <div>Franz Kirsten, ASTRON och Onsala rymdobservatorium, Chalmers tekniska högskola, franz.kirsten@chalmers.se</div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div><b>Mer om forskningen och om European VLBI Network och JIVE</b></div> <div><br /></div> <div>Forskningen baseras på observationer med European VLBI Network, med Karl G. Jansky Very Large Array, och med rymdteleskopen Hubble, Chandra och Fermi, samt Subaru-teleskopet på Hawaii.</div> <div><br /></div> <div>Forskningen publiceras i två artiklar i tidskrifterna Nature och Nature Astronomy.</div> <div><em style="background-color:initial">A repeating fast radio burst source in a globular cluster</em><span style="background-color:initial">, </span><span style="background-color:initial">av</span><span style="background-color:initial"> Franz Kirsten et al (</span><a href="http://www.nature.com/articles/s41586-021-04354-w">www.nature.com/articles/s41586-021-04354-w</a><span style="background-color:initial">;</span><span style="background-color:initial"> </span><a href="https://arxiv.org/abs/2105.11445">finns även på ArXiv</a><span style="background-color:initial">)</span></div> <div><div><em>Burst timescales and luminosities link young pulsars and fast radio bursts</em>, by Kenzie Nimmo et al (<a href="https://www.nature.com/articles/s41550-021-01569-9">www.nature.com/articles/s41550-021-01569-9</a>; <a href="https://arxiv.org/abs/2105.11446">finns även på ArXiv</a>).</div></div> <div><br /></div> <div>Långbasinterferometri eller VLBI (very long baseline interferometry) är en astronomisk metod som går ut på att flera radioteleskop som ligger långt från varandra samtidigt observerar samma område på himlen. Data från varje teleskop skickas sedan till en central dator, korrelatorn, för att skapa bilder med högre upplösning än till och med världens bästa teleskop för synligt ljus</div> <div><br /></div> <div>European VLBI Network (EVN; www.evlbi.org) är en interferometrisk uppställning av radioteleskop i Europa, Asien, Sydafrika och Amerika som genomför unika, högupplösta radioastronomiska observationer av kosmiska radiokällor. Nätverket grundades 1980, med Onsala rymdobservatorium bland de första fem medlemmar, och har idag växt till världens känsligaste teleskopuppställning i sitt slag, med fler än 20 teleskop varav några av världens största och känsligaste radioteleskop. EVN:s medlemskap består av 13 forskningsinstitut, samt fem associerade medlemmar.</div> <div><br /></div> <div>Joint Institute for VLBI ERIC (JIVE; www.jive.eu) har som huvuduppdrag att stå för driften och utvecklingen av EVN-processorn, en kraftfull superdator som kombinerar signalerna från radioteleskop i hela världen. JIVE grundades 1993 och är sedan 2015 ett ERIC (European Research Infrastructure Consortium) med sju medlemsländer: Frankrike, Italien, Lettland, Nederländerna, Spanien, Storbritannien och Sverige. JIVE har sitt säte i Nederländerna vid ASTRON, Nederländernas institut för radioastronomi.</div> <div><br /></div>Wed, 23 Feb 2022 17:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/ikt/nyheter/Sidor/Dags-att-inviga-allvetande-datorresurs-.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/ikt/nyheter/Sidor/Dags-att-inviga-allvetande-datorresurs-.aspxDags att inviga allvetande datorresurs<p><b>​Alvis är ett gammalt nordiskt namn som betyder ”allvetande”. Ett passande namn, kan man tycka, på en datorresurs dedikerad till forskning inom artificiell intelligens och maskininlärning. En första fas av Alvis har funnits vid Chalmers och använts av svenska forskare under ett och ett halvt år, men nu är datorsystemet fullt utbyggt och redo för att lösa fler och större forskningsuppgifter.</b></p><img src="/SiteCollectionImages/Areas%20of%20Advance/Information%20and%20Communication%20Technology/300x454_Alvis_infrastructure_1.png" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:10px;width:260px;height:390px" /><br /><span style="background-color:initial">Alvis är en nationell datorresurs inom <a href="https://www.snic.se/">Swedish National Infrastructure for Computing, SNIC,</a> och började i liten skala under hösten 2020, då första versionen började användas av svenska forskare. Sedan dess har mycket skett bakom kulisserna, både när det gäller användning och utbyggnad, och nu är det dags för Chalmers att ge svensk forskning inom AI och maskininlärning tillgång till den fullskaligt utbyggda resursen. Den 25 februari äger den digitala invigningen rum.</span><div><br /><span style="background-color:initial"></span><div><b>Vad kan då Alvis bidra med? </b>Syftet är tvådelat. Dels vänder man sig till målgruppen som forskar och utvecklar metoder inom maskininlärning, dels till målgruppen som använder maskininlärning för att lösa forskningsproblem inom i princip vilket fält som helst. Alla som behöver förbättra sina matematiska beräkningar och modeller kan ta del av Alvis tjänster genom SNICs ansökningssystem – oavsett forskningsfält.</div> <div>– Man kan enkelt uttryckt säga att Alvis arbetar med igenkänning av mönster, enligt samma princip som din mobil använder för att känna igen ditt ansikte. Det du gör här är att presentera mycket stora mängder data för Alvis och låter systemet jobba på. Uppgiften för maskinerna är att reagera på just mönster – långt innan ett mänskligt öga hinner göra det, säger <b>Mikael Öhman</b>, systemansvarig på Chalmers e-commons.</div> <div><br /></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Hur kan Alvis hjälpa svensk forskning?</h3> <div><b>Thomas Svedberg </b>är projektledare för uppbyggnaden av Alvis:</div> <div>– Jag skulle säga att det är två delar i det svaret. Vi har å ena sidan forskare som redan håller på med maskininlärning, de får en kraftfull resurs som hjälper dem att analysera stora komplexa problem.  </div> <div>– Å andra sidan har vi de som är nyfikna på maskininlärning och som vill veta mer om hur de kan arbeta med det inom just sitt fält. Det är kanske för dem vi kan göra störst skillnad. Där kan vi erbjuda snabb tillgång till ett system som göra att de kan lära sig mer och bygga upp sin kunskap. </div> <div><b>Den officiella invigningen av Alvis äger rum 25 februari.</b> Det kommer att ske digitalt och du hittar all <a href="/sv/styrkeomraden/ikt/kalendarium/Sidor/Invigning-av-Alvis.aspx">information om eventet här​</a>. </div> <h3 class="chalmersElement-H3">Övrigt</h3> <div>Alvis, som är en del av den nationella e-infrastrukturen SNIC, finns placerad på Chalmers. <a href="/en/researchinfrastructure/e-commons/Pages/default.aspx">Chalmers e-Commons </a>driver resursen, och ansökningar om att få använda Alvis hanteras av SNAC (Swedish National Allocations Committee). Alvis är finansierad av <b><a href="https://kaw.wallenberg.org/">Knut och Alice Wallenbergs stiftelse</a></b> med 70 miljoner kronor, och driften finansieras av SNIC. Datorsystemet är levererat av <a href="https://www.lenovo.com/se/sv/" target="_blank">Lenovo​</a>. Inom Chalmers e-commons finns också en grupp av forskningsingenjörer med spets mot AI, maskininlärning och datahantering. De har bland annat till uppgift att ge stöd till Chalmers forskare i användningen av Alvis. </div> <div> </div> <h3 class="chalmersElement-H3">Röster om Alvis: </h3> <div><b>Lars Nordström,</b> föreståndare för SNIC: Alvis kommer att utgöra en nyckelresurs för svensk AI-baserad forskning och är ett värdefullt komplement till SNICs övriga resurser.</div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial"><strong>Sara Mazur</strong>, Director of strategic research, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse: &quot;</span>En högpresterande nationell beräknings- och lagringsresurs för AI och maskininlärning är en förutsättning för att forskare vid svenska universitet ska kunna vara framgångsrika i den internationella konkurrensen inom området. Det är ett område så utvecklas oerhört snabbt och som kommer att få stor inverkan på samhällsutvecklingen, därför är det viktigt att Sverige båda har den infrastruktur som krävs och forskare som kan utveckla området. Det möjliggör också en kunskapsöverföring till svensk industri.&quot;<br /></div> <div><br /></div> <div><b>Professor Philipp Schlatter,</b> ordförande i SNIC:s tilldelningskommitté <a href="https://www.snic.se/allocations/snac/">Swedish National Allocations Committee, SNAC</a>: Beräkningstid på Alvis fas 2 finns nu att söka för alla svenska forskare, också för de stora projekt som vi delar ut via SNAC. Vi var alla tveksamma när GPU-accelererade system infördes ett par år sedan, men vi som forskare har lärt oss att förhålla oss till denna utveckling, inte minst genom specialbibliotek för maskininlärning, till exempel Tensorflow, som verkligen går supersnabbt på sådana system. Därför är vi speciellt glada att nu ha Alvis i SNIC:s datorlandskap så att vi också kan täcka detta ökande behov av GPU-baserad datortid. </div> <div><div><br /></div> <div><strong>Scott Tease</strong>, vicepresident och generaldirektör över Lenovos verksamheter High Performance Computing (HPC) och  Artificial Intelligence (AI): ”Lenovo är tacksamma över att ha blivit utvalda av Chalmers för Alvis-projektet. Alvis kommer att driva banbrytande forskning inom olika områden; från materialvetenskap till energi, från hälsovård till nanoforskning och så vidare. Alvis är verkligen unik och har utgångspunkt i olika arkitekturer för olika arbetsbelastningar. <span style="background-color:initial">Alvis utnyttjar Lenovos NeptuneTM vätskekylningsteknik för att leverera oöverträffad beräkningseffektivitet. Chalmers har valt att implementera flera olika Lenovo ThinkSystem-servrar för att leverera rätt NVIDIA GPU till sina användare, men på ett sätt som prioriterar energibesparingar o</span><span style="background-color:initial">ch arbetsbelastningsbalans, i stället för att bara kasta in fler underutnyttjade GPU:er i mixen. Genom att använda vårt ThinkSystem SD650-N V2 för att leverera styrkan hos NVIDIA A100 Tensor Core GPU med högeffektiv direkt vattenkylning, och vårt ThinkSystem SR670 V2 för NVIDIA A40 och T4 GPU, kombinerat med en höghastighetslagringsinfrastruktur, har Chalmers-användare över 260 000 bearbetningskärnor och över 800 TFLOPS i beräkningskraft för att få en snabbare svarstid till forskningen.&quot;</span></div></div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div><a href="/sv/styrkeomraden/ikt/kalendarium/Sidor/Invigning-av-Alvis.aspx" target="_blank"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/ichtm.gif" alt="" />KALENDARIUM OCH ANMÄLAN</a></div> <div><br /></div> <div><em>Text: Jenny Palm</em></div> <div><em>Foto: Henrik Sandsjö</em></div> <div><em><br /></em></div> <div><em><img src="/SiteCollectionImages/Areas%20of%20Advance/Information%20and%20Communication%20Technology/750x422_Alvis_infrastructure_3_220210.png" alt="Överblick datorhall" style="margin:5px;width:690px;height:386px" /><br /><br /><br /></em></div> <div>​<br /></div> </div> ​​Wed, 16 Feb 2022 20:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Rekord-fusionsenergi.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Rekord-fusionsenergi.aspxEfterlängtat genombrott för fusionsenergi<p><b>​Efter tjugo års forskning och förberedelser, har en europeisk storsatsning på fusionsenergi burit bästa tänkbara frukt. Vid en temperatur på över 100 miljoner grader, krossade forskarna vid fusionsanläggningen JET rekordet för skapandet av fusionsenergi – och tog därmed ett stort steg på vägen mot fusion som en ren och utsläppsfri energikälla för framtiden.– Det är väldigt viktiga resultat som visar att vi har en solid grund att bygga vidare på. Rekordet bekräftar det som vi har förutspått i våra modeller, samtidigt som det gett oss ny kunskap som vi kan ha nytta av framöver, säger Pär Strand, biträdande professor på Chalmers, med lång erfarenhet av fusionsforskning. </b></p><p class="chalmersElement-P">​<span>Modellen för fusionsenergi är solen, där stora mängder energi frigörs när lätta atomer förenas och bildar en ny atom genom fusion. Men för att åstadkomma fusion på jorden behöver atomerna hettas upp till temperaturer på över 100 miljoner grader och kontrolleras under tillräckligt lång tid. Inget material tål sådana temperaturer utan anläggningar som JET, </span><span style="background-color:initial">strax utanför Oxford i England, </span><span style="background-color:initial">använder i stället magnetfält för att hålla den upphettade gasen – plasmat – på plats i reaktorn. Tekniken har utvecklats under lång tid och följer nu en tydligt utstakad väg för att skapa ren energi i stor skala. </span></p> <p class="chalmersElement-P"><span style="background-color:initial">Rekordresultatet presenterades <a href="https://www.youtube.com/watch?v=H99hvPlC4is">på en internationell presskonferens den 9 februari 2022</a>. </span></p> <p class="chalmersElement-P"><span style="background-color:initial">​Vid det aktuella experimentet användes 0,17 milligram bränsle för att skapa 59 megajoule energi. Som jämförelse skulle det krävas 10 miljoner gånger mer fossila bränslen för att g</span><span style="background-color:initial">enerera samma mängd energi (1,06 kg naturgas eller 3,9 kg brunkol). J</span><span style="background-color:initial">ämförelsen visar vilken kraft det finns att hämta i fusionsreaktionen.</span><br /></p> <h3 class="chalmersElement-H3"><span>Europeiskt forskningsnätverk bakom rekordet</span></h3> <p class="chalmersElement-P"><span style="background-color:initial;color:rgb(0, 0, 0)">Forskarna inom plasmafysik på Chalmers är en del av ett nätverk med 4 800 personer på 150 lärosäten och företag som arbetar med fusion. På Chalmers fokuserar man på den teoretiska delen av forskningen, och är ledande inom modellering och simulering av fusionsplasmor. Rekordexperimentet var resultatet av en lång satsning där forskarna har byggt om JET-reaktorn för att kunna hantera plasmaformen av bränslet. Bränslet kallas DT efter väteisotoperna deuterium och tritium, och det är samma bränsle som ska användas även i nästa generationer av reaktorer, härnäst reaktorn ITER, som just nu byggs i Frankrike som med sina supraledande magnetsystem inte har samma begränsningar som JET.</span><br /></p> <p class="chalmersElement-P"><span style="background-color:initial;color:rgb(0, 0, 0)"><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Profilbilder/Par_Strand_170.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />– </span><span style="background-color:initial;color:rgb(0, 0, 0)">Vi har kunnat lära oss mycket om hur DT-plasmor fungerar och hur förhållandena i reaktorn kommer att se ut medan fusionen pågår. Det kan vi dra nytta av för framtida experiment på ITER, säger Pär Strand.  </span><br /></p> <div> <div> </div> <div>Rekordresultatet är den tydligaste demonstrationen på mer än ett kvarts sekel av potentialen för fusionsenergin som en säker och hållbar energikälla med låga koldioxidutsläpp.</div> <div><span style="background-color:initial">– För svensk fusionsforskning är detta viktigt, inte bara för de forskare som varit direkt inblandade i experimenten. Tillgången till unika nya resultat gör att vi kan testa och validera modeller och verktyg i nya parameterområden, som är väldigt relevanta för forskningen och utvecklingen vi gör i samarbete med organisationen runt ITER.   </span><br /></div> <h3 class="chalmersElement-H3"><span>Tekniken redo för att skalas upp</span><span> </span></h3> <div><span style="background-color:initial">Mängden värmeenergi som producerades vid experimentet - 59 Megajoule - är egentligen inte det intressanta, utan snarare att reaktorn hållit en jämn och hög energinivå i de fem sekunder som anläggningen byggts för att kunna hantera. Forskningsmässigt är målet med JET därmed uppnått och tekniken är redo för att skalas upp till den betydligt större anläggningen ITER som just nu byggs i södra Frankrike med målet att demonstrera nettoeffekt i plasmat.</span><br /></div> <div><span style="background-color:initial">– Om vi </span><span style="background-color:initial">kan upprätthålla fusion i fem sekunder kan vi göra det i fem minuter och sedan fem timmar när vi skalar upp vår verksamhet i framtida reaktorer, säger Tony Donné, vd för internationella forskningsprogrammet EUROfusion, som samordnar den europeiska satsningen på fusionsenergi.</span><br /></div> <div><span style="background-color:initial">Efter ITER är planen att bygga den ännu större reaktorn EU DEMO, den sista i raden av planerade forskningsanläggningar. DEMO ska leverera energi till elnätet och bevisa att fusionsenergi kan skapas i kommersiellt gångbara mängder. Den planeras stå klar efter 2050.</span><br /></div> <div><span style="background-color:initial">– Det är lätt att bli otålig men vi måste ta ett steg i taget på den färdplan som finns utstakad för att få ett säkert och effektivt sätt att hantera den globala energikrisen. Delar av utvecklingen går samtidigt fort framåt. Till exempel har kapaciteten tredubblats för de magnetfält som ska hålla plasman på plats. Det bådar gott för DEMO, även om en reaktors effektivitet inte enbart beror på magnetfältets kapacitet. </span><br /></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"><em>Text: Christian Löwhagen.</em></span></div> <em> </em><div><br /></div> <h3 class="chalmersElement-H3">​Mer information om fusionsforskningen</h3> <div><a href="https://www.gov.uk/government/news/fusion-energy-record-demonstrates-powerplant-future">Läs det internationella pressmeddelandet från UK Atomic Energy Authority​</a>. </div> <div>Läs mer om det <a href="https://www.euro-fusion.org/about-eurofusion/">europeiska samarbetsprojektet Eurofusion​</a>. </div> <div>Läs mer om <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Joint_European_Torus">JET - Joint European Torus​</a>. </div> <div>Läs mer om <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Iter">ITER - International Thermonuclear Experimental Reactor</a>. </div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div></div> <div> </div>Wed, 09 Feb 2022 12:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/m2/nyheter/Sidor/Ny-sommarkurs-med-fokus-på-utslapp-fran-transporter-.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/m2/nyheter/Sidor/Ny-sommarkurs-med-fokus-p%C3%A5-utslapp-fran-transporter-.aspxNy sommarkurs med fokus på utsläpp från transporter <p><b>​Utsläpp från trafiken orsakar idag stor skada för både miljön och människors hälsa. Med Chalmers nya sommarkurs ”Luftföroreningar från transporter” är förhoppningen att rusta samhället – studenter, ingenjörer och politiker – med bättre kunskaper i hur man bygger ett hållbart transportsystem för framtiden. </b></p>​<span style="background-color:initial">Transportsystemet är idag helt grundläggande för att vårt samhälle ska fungera. Samtidigt är det nödvändigt att minimera de skadliga effekter som transportsystemet har på miljön och människors hälsa. För att kunna möjliggöra ett hållbart transportsystem krävs en bred förståelse för transporter och dess utsläpp. Därför sjösätter Chalmers i år en ny sommarkurs som ger en introduktion till transportteknik idag och utsläppens olika effekter. <br /><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/M2/Personal/Jonas%20Sjöblom%20NYNY.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px;width:200px;height:200px" /></span><div><br /></div> <div>– Den här kursen handlar om luftföroreningar som enbart i Sverige orsakar nära 8000 förtida dödsfall – varje år! Som en halv pandemi, fast hela tiden och jämt! Trots att kunskapen finns så görs det alldeles för lite inom detta område. Vad vi kan göra är att utbilda så många som möjligt i grunderna i luftföroreningar från transporter. Det är ett väldigt brett område, men mycket intressant, säger Jonas Sjöblom, koordinator för kursen. </div> <h2 class="chalmersElement-H2">​Ett tvärdisciplinärt grepp på samhällsproblem </h2> <div>”Luftföroreningar från transporter”, som nu för första gången ges under sommaren, är tvärdisciplinär och följer den så kallade Tracks-metoden vilket ger deltagarna möjlighet att får ny kunskap genom att ta sig an verkliga och samhällsviktiga problem tillsammans med projektbaserat arbetssätt. Kursen är helt fristående och inte kopplad till en programutbildning, vilket öppnar upp för fler samhällsgrupper att söka.  <br /><br /><span style="background-color:initial">– Samhället transformeras i rasande fart och här behöver vi se till att hålla kursinnehållet aktuellt. Den här kursen möjliggör för ett livslångt lärande och för kompetensutveckling inom flera områden för studenter och doktorander, såväl som för ingenjörer, gymnasielärare och politiker, säger Jonas.  </span><br /></div> <h2 class="chalmersElement-H2">Relevant för många </h2> <div>Kursen ges på distans med förinspelade föreläsningar av inte färre än 16 gästföreläsare som under kursens gång kommer att bidra med nya kunskapsperspektiv, de flesta med hemvist på institutionen för mekanik och maritima vetenskaper. Kurskoordinator Jonas Sjöblom, som också är docent i förbränning och framdrivningssystem på samma institution, tror att kursinnehållet kan komma många till gagn, oavsett bakgrund. </div> <div><br /></div> <div>– Som student på grundnivå bör man läsa denna kurs som omvärldsbildande och intresseväckande inför fortsatta studier. Som doktorand bör man läsa denna kurs som en breddning av sin forskning, om den kopplar an till transporter. Som samhällsmedborgare bör man läsa denna kurs för ett livslångt lärande, som kompetensutveckling eller bara för att det är intressant och kul!</div> <div><br /></div> <div><b>”Luftföroreningar från transporter”</b> innehåller fyra block kopplade till luftföroreningar: </div> <div>•<span style="white-space:pre"> </span>Energi- och transportsystemet</div> <div>•<span style="white-space:pre"> </span>Energibärare (bränslen, batterier)</div> <div>•<span style="white-space:pre"> </span>Energiomvandlare (framför allt förbränningsmotorer) </div> <div>•<span style="white-space:pre"> </span>Samhällspåverkan</div> <div>Kursen innehåller även en praktisk laboration samt ett projekt som täcker in alla fyra ämnesblock. </div> <div><br /></div> <div>Anmälan öppnar den <strong>18 februari</strong> och sista ordinarie ansökningsdag är <strong>15 mars </strong><span style="background-color:initial">men ansökan kommer att hållas öppen tills dess att kursen är fulltecknad. </span><span style="background-color:initial"> </span></div> <div>Mer praktisk information om kursen och dess innehåll, samt hur du ansöker <a href="/sv/utbildning/vidareutbildning/Sidor/Sommarkurser.aspx">hittar du här​</a>.</div> <div><br /></div> <div>Har du frågor om kursen är du välkommen att kontakta kurskoordinator Jonas Sjöblom på <a href="mailto:%20jonas.sjoblom@chalmers.se">jonas.sjoblom@chalmers.se</a></div> <div><br /></div> <div>Kursen ges<span style="background-color:initial"> även inom utbudet för Tracks:<br /> </span><a href="https://student.portal.chalmers.se/sv/chalmersstudier/tracks/Sidor/aktuella-kurser-inom-tracks.aspx">https://student.portal.chalmers.se/sv/chalmersstudier/tracks/Sidor/aktuella-kurser-inom-tracks.aspx</a></div> <p class="MsoNormal"></p> <div><br />Text: Lovisa Håkansson</div>Wed, 09 Feb 2022 00:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Positiva-resultat-av-kortare-arbetstid.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Positiva-resultat-av-kortare-arbetstid.aspxPositiva resultat av kortare arbetstid<p><b>Kanske drömmer du om att kunna jobba mindre? En ny forskningsrapport från Göteborg visar att det finns stora fördelar med kortare arbetstid. Såväl anställda som deras chefer vittnar om bättre livsbalans, hållbarhet och hälsa. Mer ledig tid kan också gynna vår miljö.    ​</b></p><a href="https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/70071/1/gupea_2077_70071_1.pdf">​​Den nya hållbarhetsanalysen om förkortad arbetstid</a> (pdf) bygger på en omfattande undersökning av nästan 1 000 anställda i Göteborgs Stad. År 2015 beslutade staden att heltidsanställda som vill gå ner i tid ska få göra det – oavsett motiv. Vanligtvis är det bara småbarnsföräldrar och studenter som har lagstadgad rätt att arbeta deltid.<div><br /></div> <div><div>En stor majoritet av de kommunanställda som valde att gå ner i tid – och även lön – tyckte att de fick bättre livsbalans och hälsa, även om vissa upplevde stress och oro för privatekonomin. Även deras chefer tyckte att fördelarna var större än nackdelarna när det gäller att banta 40-timmarsveckan som nu har ett halvt sekel på nacken. </div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/Jörgen-Larsson-220117-220.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px;width:180px;height:213px" />– Vi blev överraskade av att cheferna i allmänhet såg så positivt på deltidsarbete. Deras grundsyn var att det som är bra för den anställde också är bra för verksamheten, säger Chalmersforskaren Jörgen Larsson (bilden), som har lett det tvärvetenskapliga forskningssamarbetet mellan Chalmers, Göteborgs universitet, KTH och Göteborgs Stad. </div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">Bland annat ansåg de intervjuade cheferna att den kortade arbetstiden gav minskad risk för sjukskrivningar och bättre möjligheter att behålla anställda. Dessa fördelar upplevdes som mer påtagliga än nackdelarna i form av ökade svårigheter med bemanning och att hitta tider för möten. </span></div> <div>Ett av de viktigaste målen med forskningsprojektet var att titta på vad som gör att människor vill gå ner i arbetstid. </div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">–</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">Det vanligaste motivet var att heltidsarbetet helt enkelt var för psykiskt eller fysiskt krävande. Många har </span><span style="background-color:initial">så krävande jobb, och ibland även en dålig hälsa, att de känner sig tvingade att arbeta deltid. För att komma tillrätta med denna form av ofrivillig deltid är det viktigt att arbetsmiljön förbättras generellt och även att kraven individanpassas, säger Jörgen Larsson. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Studien kastar också nytt ljus på vad som är ett modernt och hållbart sätt att leva, även ur ett ekologiskt perspektiv. Till exempel kan kortare arbetstid ge ökade möjligheter till en hållbar livsstil, som att kunna lägga tid på att handla second hand eller dela saker med andra. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">–</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">40-timmarsveckan, som firar 50 år som lagstadgad normalarbetstid, är djupt rotad hos oss – att arbeta mindre ses som avvikande beteende. Resultaten av vår undersökning ifrågasätter det utifrån flera perspektiv, säger Jörgen Larsson.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="color:rgb(33, 33, 33);font-family:inherit;font-size:16px;font-weight:600;background-color:initial">För mer information:</span><br /></div> <div><span style="background-color:initial"><a href="/sv/personal/Sidor/jorgen-larsson.aspx">Jörgen Larsson</a>, docent och forskare inom hållbar konsumtion på avdelningen för fysisk resursteori, institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap, Chalmers tekniska högskola. </span></div></div> <div><a href="https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/70071/1/gupea_2077_70071_1.pdf"><span style="background-color:initial">Ladda ner rapporten </span><span style="background-color:initial">OM ATT KUNNA VÄLJA FÖRKORTAD ARBETSTID</span></a><span style="background-color:initial">, En hållbarhetsanalys av den utvidgade deltidsrätten inom Göteborgs Stad​.</span><span style="background-color:initial">​</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Bilder: </span><span style="background-color:initial">Chalmers tekniska högskola | Sara Larsson </span></div> <div><br /></div>Tue, 18 Jan 2022 07:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/energi/nyheter/Sidor/Ny-rapport-visar-vagen-for-Sveriges-klimatomstallning.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/energi/nyheter/Sidor/Ny-rapport-visar-vagen-for-Sveriges-klimatomstallning.aspxVisar vägen för Sveriges klimatomställning<p><b>​2045 ska Sverige ha nettonollutsläpp. Tekniken som behövs för att nå dit är känd och kostnaden blir ofta marginell i konsumentledet. Ändå går omställningen alldeles för långsamt. Den 3 januari släppte forskningsprogrammet Mistra Carbon Exit en rapport med viktiga lärdomar som behöver beaktas om vi ska accelerera klimatarbetet och se till att omställningen når alla delar av samhället.</b></p>​<img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Profilbilder/Filip_Johnsson_170.jpg" alt="Filip Johnsson" class="chalmersPosition-FloatLeft" style="margin:5px" /><span style="background-color:initial">– De beslut och åtgärder som vidtas under detta decennium kommer att ha en avgörande betydelse om Sverige ska ha en chans att nå nettonollutsläpp till år 2045. Hela samhället behöver engageras i omställningsarbetet, i alla sektorer och på alla nivåer, inklusive företag, kommuner och konsumenter, säger Filip Johnsson, vice programchef för Mistra Carbon Exit och professor vid Chalmers tekniska högskola.</span><div><br /></div> <div>Rapporten Accelerating the Climate Transition – Mistra Carbon Exit Key Messages, beskriver hur Sverige kan nå målet om nettonollutsläpp till 2045, från tekniska möjligheter och utmaningar till hur beteenden, reglering och styrmedel påverkar omställningen.</div> <div><br /></div> <div>– Vi känner till vilken teknik som behövs för att Sverige ska nå nettonollutsläpp till 2045. Vi ser även att kostnaderna för att ta bortutsläppen kan vara höga i producentledet, men i konsumentledet i de flesta fall marginell. Utmaningen ligger framförallt i att det fortfarande är för billigt att släppa ut koldioxid, säger Lars Zetterberg, programchef för Mistra Carbon Exit och forskare på IVL Svenska Miljöinstitutet.</div> <div><b><br /></b></div> <div><span style="background-color:initial"><b>R</b></span><span style="background-color:initial"><b>apporten bemöter också </b>hur klimatomställningen riskerar att påverka andra hållbarhetsmål negativt, som till exempel biodiversitet och arbetsmöjligheter.</span><br /></div> <div><br /></div> <div><img src="/sv/styrkeomraden/energi/nyheter/PublishingImages/Lars-Zetterberg_mistra_00268-(1)_.jpg" alt="Lars Zetterberg IVL" class="chalmersPosition-FloatLeft" style="margin:5px" /><span style="background-color:initial">–</span><span style="background-color:initial"> Vissa jobb kan komma att försvinna och det kan slå olika på glesbygd och tätort. Men omställningen kommer också innebära en rad möjligheter, till exempel förbättrad luftkvalitet och skapandet av nya jobb, vilket märks redan nu i norra Sverige med satsningar på batterifabriker och koldioxidsnålt stål, säger Lars Zetterberg.</span></div> <div><br /></div> <div>Rapporten ger exempel på flera framsteg i klimatarbetet. Kostnaderna för vind- och solkraft har sjunkit dramatiskt, försäljningen av elfordon ökar snabbare än väntat och viljan till delta i omställningen är stor, både bland företag och medborgare.</div> <div><br /></div> <div>– Det saknas inte innovationsvilja och initiativkraft. Men om vi ska kunna minska utsläppen tillräckligt snabbt för att nå klimatmålen måste arbetet accelerera ytterligare, säger Filip Johnsson, vice programchef för Mistra Carbon Exit och professor vid Chalmers tekniska högskola.</div> <div><br /></div> <div>– De beslut och åtgärder som vidtas under detta decennium kommer att ha en avgörande betydelse om Sverige ska ha en chans att nå nettonollutsläpp till år 2045. Hela samhället behöver engageras i omställningsarbetet, i alla sektorer och på alla nivåer, inklusive företag, kommuner och konsumenter, säger Filip Johnsson.</div> <div><br /></div> <div><b>Lärdomar för en accelererad omställning</b></div> <div><ul><li>Flera sektorer och aktörer, framförallt i bygg- och infrastruktursektorn, måste samverka bättre för att hålla nere utsläppen längs hela värdekedjan.</li></ul></div> <div><br /></div> <div><ul><li>Utsläppshandeln måste vässas ytterligare. Priset behöver öka och den fria tilldelningen till traditionella företag behöver fasas ut så att koldioxidpriset märks i hela värdekedjan och företag som utvecklar den nya fossilfria tekniken inte får en nackdel.</li></ul></div> <div><br /></div> <div><ul><li>Samtidigt som omställningen kräver en kraftigt ökad tillförsel av el kommer en allt större del av elproduktionen komma från framförallt vindkraft. Så kallad variationshantering kommer behövas för att på ett effektivt sätt integrera den förnybara elen, till exempel i form av vätgaslagring för stålproduktion, smarta strategier för laddning av elbilar och styrning av värmepumpar. Här har vi nästan inte kommit någonstans, trots att möjligheterna är mycket stora.</li></ul></div> <div><br /></div> <div><ul><li>​Negativa utsläpp utgör en viktig del i de utsläppsscenarier som utvecklas globalt och på EU-nivå och Sverige har goda förutsättningar att producera sådana, till exempel genom att avskilja och lagra biogen koldioxid från massa- och pappersindustrin och fjärrvärmeverk. Enligt budgeten för 2022 kommer staten finansiera avskiljning och lagring av biogen koldioxid. Det är en bra start, men på sikt behövs finansieringsmodeller som inte belastar statskassan, till exempel genom att införa en kvotplikt på de verksamheter som har kvarvarande utsläpp.</li></ul></div> <div><br /></div> <div><b>Rapporten sammanfattar fyra års forskning genom 29 artiklar i följande fem kapitel:</b></div> <div><ul><li><span style="background-color:initial">B</span><span style="background-color:initial">uildings and Transport Infrastructure</span></li> <li>Tr<span style="background-color:initial">ansportation</span><span style="background-color:initial"></span><span style="background-color:initial"></span></li> <li>Go<span style="background-color:initial">vernance</span><span style="background-color:initial"></span><span style="background-color:initial"> and Behaviour</span></li> <li>Po<span style="background-color:initial">licy Design</span></li> <li>S<span style="background-color:initial">ustainable</span><span style="background-color:initial"></span><span style="background-color:initial"> Climate Transition</span></li></ul></div> <div><a href="https://www.ivl.se/download/18.bd623ec17df7e3707b31e4/1641044446755/MistraCarbonExit_Messages_23nov_small.pdf"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/icpdf.png" alt="" />Ladda ner rapporten Accelerating the Climate Transition - Key Messages from Mistra Carbon Exit Pdf, 6 MB.</a></div> <div><br /></div> <div>Bakom rapporten står ett 40-tal forskare och experter från universitet, forskningsinstitut, företag och tankesmedjor, bland andra KTH, Linköpings universitet, Göteborgs universitet, Washingtonbaserade Resources for the Future och Brysselbaserade Centre for European Policy Studies</div> <div><a href="https://www.mistracarbonexit.org/">Besök programmets Mistra Carbon Exits webbplats​</a>.</div> <div><br /></div> <div><b>För mer information, kontakta: </b></div> <div>Lars Zetterberg, programchef Mistra Carbon Exit, lars.zetterberg@ivl.se, tel. 010-788 65 57</div> <div>Filip Johnsson, vice programchef Mistra Carbon Exit, filip.johnsson@chalmers.se, tel. 031-772 14 49</div> <div><br /></div> <div><b>Relaterat</b><br /><div><a href="https://www.dn.se/debatt/billigt-for-konsumenterna-att-klimatanpassa-industrin/"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/icgen.gif" alt="" /><span style="background-color:initial">DN</span><span style="background-color:initial"> Debatt. ”Billigt för konsumenterna att klimatanpassa industrin”</span>​</a><br /></div></div> <div><br /></div> <div><br /></div> ​Mon, 03 Jan 2022 23:50:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Stjarnornas-hemliga-kramar-ALMA.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Stjarnornas-hemliga-kramar-ALMA.aspxStjärnornas hemliga kramar avslöjade av Alma<p><b>​Till skillnad från vår sol lever de flesta stjärnor ihop. Ibland kommer paren så nära varandra att den ena uppslukar den andra – med långtgående konsekvenser. När ett Chalmerslett team av astronomer använde teleskopet Alma för att studera 15 ovanliga stjärnor, blev de förvånade över att de alla nyligen genomgått denna fas. Upptäckten lovar ny insikt om himlens mest dramatiska fenomen – och om liv, död och återfödelse bland stjärnorna. ​</b></p>​<span style="background-color:initial">Med hjälp av jätteteleskopet Alma i Chile studerade ett Chalmerslett forskarteam 15 ovanliga stjärnor i vår galax, Vintergatan – den närmaste på 5000 ljusårs avstånd från jorden. Teamets mätningar visar att samtliga av stjärnorna nyligen upplevt en fas i sin utveckling som länge gäckat forskare, men som tros leda till många andra astronomiska fenomen. Dessutom är stjärnorna alla dubbla. Forskningsresultaten publiceras den här veckan i den vetenskapliga tidskriften Nature Astronomy. </span><div><br /></div> <div>Genom i tur och ordning rikta antennerna i Alma mot 15 utvalda stjärnor för att mäta strålningen från olika molekyler nära dem hoppades forskarna hitta ledtrådar till stjärnornas historia. Stjärnorna, som fått smeknamnet &quot;vattenfontäner&quot;, var redan kända bland astronomer på grund av intensiv strålning från vattenmolekyler – producerad av ovanligt tät och snabbrörlig gas. </div> <div><br /></div> <div>Teleskopet Alma återfinns på en högplatå 5 000 meter över havet i Chile och är känsligt för ljusstrålning med våglängder runt en millimeter – osynlig för mänskliga ögon men idealisk för att se genom Vintergatans lager av interstellära moln, och skåda stjärnor dolda bakom stoftridåer.</div> <div><br /></div> <div>– Vi var extra nyfikna på de här stjärnorna eftersom de verkar blåsa ut mängder med stoft och gas ut i rymden, varav en del i form av jetstrålar med hastigheter på upp till 1,8 miljoner kilometer i timmen. Vi tänkte  att vi skulle hitta ledtrådar till hur jetstrålarna skapats, men istället hittade vi mycket mer än så, säger Theo Khouri, försteförfattare till den nya studien. </div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/WaterFountains_DanielleFutselaar_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /></div> <div><br /></div> <div><b>Tappar halva massan</b></div> <div><br /></div> <div>Forskarna använde Alma för att mäta förekomsten av kolmonoxidmolekyler, CO, i strålningen från stjärnorna, och att jämföra signaler från olika atomer (isotoper) av kol och syre. Till skillnad från sin systermolekyl koldioxid, CO<sub>2</sub>, är kolmonoxid relativt lätt att upptäcka i rymden och fungerar därför som ett favoritverktyg för astronomer.</div> <div><br /></div> <div>– Tack vare Almas enastående känslighet kunde vi upptäcka de mycket svaga signalerna från flera olika molekyler i gasen som kastas ut av dessa stjärnor. När vi tittade noga på mätningarna såg vi detaljer som vi verkligen inte hade väntat oss, säger Theo Khouri.</div> <div><br /></div> <div>Observationerna bekräftade att de yttre lagren höll på att blåsa bort från alla stjärnorna i studien. Men proportionerna mellan de olika syreatomerna i molekylerna indikerade att stjärnorna i ett annat avseende inte var så extrema som de först hade verkat, förklarar teammedlem Wouter Vlemmings, astronom på Chalmers.</div> <div><br /></div> <div>– Vi insåg att de här stjärnorna började sina liv med samma massa som solen, eller bara några få gånger mer. Nu visade våra mätningar att var och en har kastat ut upp till hälften av sin totala massa, bara under de senaste hundra åren. Något riktigt dramatiskt måste ha hänt dem, säger han. </div> <div>Hur kunde så pass små stjärnor så snabbt förlora så mycket massa? Alla bevis pekade mot samma förklaring, tyckte forskarna. Samtliga stjärnor var dubbelstjärnor, och de hade alla precis gått igenom en fas där de två stjärnorna delat samma atmosfär - den ena stjärnan helt omsluten i den andra.</div> <div><br /></div> <div>– I den fasen kretsar de två stjärnorna tillsammans, i en slags kokong. Denna fas, som kallas common envelope på engelska, eller gemensamt hölje, är riktigt kort och varar bara några hundra år. I astronomiska termer är det över på ett ögonblick, säger teammedlemmen Daniel Tafoya. </div> <div><br /></div> <div>Stjärnor som lever i dubbelsystem kretsar helt enkelt runt sin gemensamma masscentrum. Men stjärnorna i studien delar dessutom på samma atmosfär. För en stjärna är det en livsavgörande händelse att genomgå en sådan fas, och kan till och med leda till att stjärnorna helt smälter samman. </div> <div><br /></div> <div><b>Ledtrådar om framtiden</b></div> <div><br /></div> <div>Forskare tror att den här typen av intima episoder ligger bakom några av himlens mest spektakulära fenomen. Att förstå hur det går till kan vara en del av svaret på några av astronomernas största frågor kring hur stjärnor lever och dör, förklarar Theo Khouri.</div> <div><br /></div> <div>– Vad orsakar en supernovaexplosion? Hur kommer svarta hål tillräckligt nära varandra för att kollidera? Hur skapas de vackra och symmetriska objekt som vi kallar planetariska nebulosor? Astronomer har under många år misstänkt att stjärnornas delade höljen är en del av svaren på frågor som dessa. Nu har vi ett nytt sätt att studera denna omvälvande men gåtfulla fas, säger Theo Khouri. </div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/W43A_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /></div> <div><br /></div> <div>Att förstå den här speciella fasen kommer också att hjälpa forskare att studera vad som kommer att hända i mycket avlägsen framtid, när också solen kommer att bli en större, svalare stjärna – en röd jätte – som kan komma att omsluta de innersta planeterna.</div> <div><br /></div> <div>– Vår forskning kommer att hjälpa oss att förstå hur det skulle kunna hända, men det ger mig ett annat, mer hoppfullt perspektiv. När dessa stjärnor omfamnar varandra skickar de damm och gas ut i rymden som kan bli ingredienserna för kommande generationer av stjärnor och planeter, och med dem potentialen för nytt liv, säger Daniel Tafoya. </div> <div><br /></div> <div>Eftersom de 15 dubbelstjärnorna i studien verkar utvecklas på en mänsklig tidsskala, planerar teamet att fortsätta bevaka dem, med hjälp av Alma och andra radioteleskop. Med SKA-observatoriets framtida teleskop hoppas de kunna studera hur stjärnorna bildar sina strålar och förändrar sin omgivning. De hoppas också hitta fler – om det finns några. </div> <div><br /></div> <div>– Vi tror faktiskt att de kända &quot;vattenfontänerna&quot; kan vara nästan alla system av sitt slag i hela vår galax. Om det är sant, så är dessa stjärnor verkligen nyckeln till att förstå den märkligaste, mest underbara och viktigaste processen som två stjärnor kan uppleva i sina gemensamma liv, avslutar Theo Khouri.</div> <div><br /></div> <div><b>Mer om forskningen och om Alma</b></div> <div><br /></div> <div><div>Dessa forskningsresultat presenteras i artikeln “Observational identification of a sample of likely recent Common-Envelope Events” som publiceras i tidskriften <a href="https://www.nature.com/natastron/">Nature Astronomy</a> den 16 december 2021. </div> <div>Medlemmarna i forskargruppen är: Theo Khouri (Chalmers), Wouter H. T. Vlemmings (Chalmers), Daniel Tafoya (Chalmers), Andrés F. Pérez-Sánchez (Leidenuniversitetet, Nederländerna), Carmen Sánchez Contreras (Centro de Astrobiología (CSIC-INTA), Spanien), José F. Gómez (Instituto de Astrofísica de Andalucía, CSIC, Spanien), Hiroshi Imai (Kagoshima University, Japan) och Raghvendra Sahai (Jet Propulsion Laboratory, California Institute of Technology, USA).</div> <div><br /></div> <div>Länk till forskningsartikeln hos Nature Astronomy: <a href="https://www.nature.com/articles/s41550-021-01528-4">https://www.nature.com/articles/s41550-021-01528-4​</a></div> <div>Delbar länk till forskningsartikeln i sin helhet: <a href="https://rdcu.be/cDlX8">https://rdcu.be/cDlX8​</a></div> <div><br /></div> <div>Alma är en internationell anläggning för astronomi och är ett samarbete mellan ESO (Europeiska sydobservatoriet), i vilket Sverige är ett av 15 medlemsländer, National Science Foundation i USA och Nationella instituten för naturvetenskap (NINS) i Japan i samverkan med Chile. Alma stöds av ESO åt dess medlemsländer, av NSF i samarbete med Kanadas National Research Council (NRC) och Taiwans Nationella vetenskapsråd (NSC) samt av NINS i samarbete med Academia Sinica (AS) i Taiwan och Koreas Institut för astronomi och rymdforskning (KASI).</div> <div><br /></div> <div>Chalmers och Onsala rymdobservatorium har varit med sedan starten och bland annat byggt mottagare till Alma. Vid Onsala rymdobservatorium finns Nordic Alma Regional Centre som tillhandahåller teknisk expertis om Alma och som hjälper nordiska astronomer att använda teleskopet.</div></div> <div><br /></div> <div><b>Bilder</b></div> <div><br /></div> <div><i>A (överst) – Stjärnor som omfamnar varandra. Så föreställer sig rymdkonstnären Danielle Futselaaren dubbelstjärna där två stjärnor precis har börjat dela på samma atmosfär. En av stjärnorna är en röd jättestjärna med en enorm, sval atmosfär som här visas i orange och rött. Den mindre stjärnan kretsar allt snabbare runt stjärnornas gemensamma masscentrum, snurrar runt sin egen axel och växelverkar på ett dramatiskt sätt med sina nya omgivningar. Samspelet skapar kraftfulla jetstrålar som kastar ut gas från systemets poler, samtidigt som en långsammare ring av material samlas vid dess ekvator.</i></div> <div><i>Bild: Danielle Futselaar, artsource.nl</i></div> <div><em style="background-color:initial"><a href="https://chalmersuniversity.box.com/s/m41kle2xxckyl2jusg9ggz097m6qpu1r">Länk till högupplöst bild (TIFF)​</a></em><i><span style="white-space:pre"> </span></i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>B – Almas bild av stjärnsystemet W43A, en så kallad ”vattenfontän” som ligger cirka 7000 ljusår från jorden i stjärnbilden Aquila, Örnen. Dubbelstjärnan ligger i mitten av bilden men är allt för liten för att se ens med Alma. Teleskopets mätningar visar hur stjärnornas växelverkan har stöpat om deras omgivningar. De två jetstrålarna som skjuts ut från de centrala stjärnorna visas här i blått (material som rör sig mot oss) och rött (på väg bort). I rosa visas moln av stoft och damm vars form skulpterats av jetstrålarna från stjärnparet i mitten.</i></div> <div><i>Bild: ALMA (ESO/NAOJ/NRAO), D. Tafoya et al.</i></div> <div><em><a href="https://chalmersuniversity.box.com/s/ba7ivdj7eqwugqz0kdhxx0dvdfhmqzop">Länk till högupplöst bild (JPEG)</a></em><i><br /></i></div> <div><i><br /></i></div> <div><div><b>Contacts</b></div> <div><div><br /></div> <div>Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, 070-493 31 14, robert.cumming@chalmers.se</div> <div><br /></div></div> <div>Theo Khouri, astronom, Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap, Chalmers, theo.khouri@chalmers.se</div> <div style="font-style:italic"><br /></div></div>Thu, 16 Dec 2021 17:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/EU-policy-avskogning.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/EU-policy-avskogning.aspxForskning i centrum när EU vill stoppa avskogningen<p><b>​EU-kommissionens nya förslag för att stoppa bidraget till avskogning i tropikerna missar viktiga importvaror. Det anser forskarna bakom den data som kommissionen baserat sitt förslag på. Förslaget ställer krav på den som importerar och säljer nötkött, kaffe, kakao, trä, palmolja eller sojabönor i EU. Men även gummi och majs borde finnas med på listan, enligt Martin Persson och Florence Pendrill på Chalmers.  </b></p>​<span style="background-color:initial">Tidigare forskning från Chalmers har visat på EU:s stora ansvar för tropisk avskogning: EU:s import av skogs- och jordbruksvaror som palmolja och soja är kopplad till 200 00 hektar avskogning i tropikerna årligen. Nu har EU-kommissionen lagt ett ambitiöst lagförslag på lagstiftning som ska stoppa detta bidrag till avskogningen. </span><div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/Martin-Florence.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />– För att kunna avgöra vilka varor som ska omfattas av lagstiftningen har kommissionen använt vår data om hur EU:s import av jordbruksvaror bidrar till avskogning. Problemet är bara att de har använt vår data på ett felaktigt sätt och därför exkluderat majs och gummi, trots att de produkterna också spelar en viktig roll för avskogningen, säger Martin Persson, som tillsammans med kollegan Florence Pendrill forskar vid avdelningen för fysisk resursteori (bilden). </div> <div><br /></div> <div>Kommissionen har dragit slutsatsen att inkludera gummi och majs skulle innebära höga kostnader för en relativt liten effekt på avskogningen, i jämförelse med övriga sex varor på listan. Men denna slutsats bygger på en felaktig jämförelse: medan Chalmers-datan på avskogning enbart gäller EU:s import av oförädlat naturgummi, har kommissionen i sina kostnadsberäkningar även har inkluderat förädlat, återvunnet och syntetiskt gummi, vilket då ger ett missvisande förhållande mellan kostnad och effekt. Dessutom har man använt importdata från tidsperioden 2008–2017, medan datan som gäller avskogning kommer från en betydligt kortare period, 2015–2019. </div> <div><br /></div> <div>– När vi korrigerar beräkningarna och istället jämför värdet av de importflöden som motsvarar de varor som är med i vår analys av avskogningen – under samma tidsperiod – finns det inte längre någon markant skillnad mellan de olika varorna, och därför ser vi ingen anledning att lagstiftningen på dessa grunder skulle exkludera gummi och majs, säger Martin Persson.</div> <div><br /></div> <div>Martin och Florence har tillsammans med kollegan Thomas Kastner vid Senckenberg Biodiversity and Climate Research Centre skrivit <a href="http://www.focali.se/filer/Focali%20brief_2021_02_Flawed%20numbers%20underpin%20recommendations%20to%20exclude%20commodities%20from%20EU%20deforestation%20legislation.pdf">en kort replik där de påpekar felberäkningarna</a>. <br /><a href="https://www.theguardian.com/environment/2021/oct/26/reducing-scope-of-eu-anti-deforestation-law-misguided-say-scientists">Kritiken har sedan uppmärksammats av brittiska The Guardian</a>. Tidningen har också <a href="https://www.theguardian.com/environment/2021/nov/17/eu-deforestation-beef-coffee-import-ban-commodities-endangered-forests">ställt EU:s miljökommissionär Virginijus Sinkevičius till svars</a> för kritiken.</div> <div><br /></div> <div><div><em>Text: Christian Löwhagen</em></div> <em> </em><div><em>Bild: Matt Zimmerman​, Porträtt: Anna Lena Lundqvist / Chalmers </em></div></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Läs mer om forskarnas kritik:</h3> <div><a href="http://www.focali.se/en/articles/artikelarkiv/new-focali-policy-brief-flawed-numbers-underpin-recommendations-to-exclude-commodities-from-eu-deforestation-legislation">New Focali policy brief: Flawed numbers underpin recommendations to exclude commodities from EU deforestation legislation</a> </div> <h3 class="chalmersElement-H3"><span>Läs tidigare artiklar om Martin och Florence forskning p</span><span>å chalmers.se ​</span></h3> <div><a href="/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/EUs-stora-ansvar-for-tropisk-avskogning.aspx">EU:s stora ansvar för tropisk avskogning visas i nya studier</a> (2019)<br /></div> <div><a href="/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Sa-kan-EU-minska-tropisk-avskogning.aspx"><span style="background-color:initial">Ny studie: Så </span><span style="background-color:initial">kan EU minska tropisk avskogning</span></a> (2021) <span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">​</span></div> <div></div>Thu, 25 Nov 2021 08:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Anders-Lyngfelt-Energipionjar.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Anders-Lyngfelt-Energipionjar.aspxEnergipionjär hedras av ansedd forskningstidskrift<p><b>​Anders Lyngfelt, professor i energiteknik på Chalmers, har som första svenska forskare tillägnats en specialutgåva av den ansedda tidskriften Energy &amp; Fuels. Han har valts ut för sin ledande forskning om kemcyklisk förbränning, en teknik som dels är väldigt energieffektiv, och dels gör koldioxidinfångning enkel och billig. – Det är glädjande att se att det finns ett stort intresse för infångning av koldioxid och en växande insikt om att det är ett av verktygen vi måste börja använda i stor skala. Vi behöver ju göra ALLT, vända på varenda sten, både för att snabbt minska utsläppen och för att fånga in koldioxid från atmosfären med minusutsläpp, säger Anders Lyngfelt.</b></p><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/Energy-fuels-cover.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px;width:150px;height:200px" />​<span></span><span style="background-color:initial">Energy &amp; Fuels har kommit ut sedan 1978 och innehållet spänner över breda forskningsområden med koppling till energi och bränslen. </span>Anders, som är en av Chalmers och Sveriges mest citerade forskare, har själv eller med kollegor publicerats i Energy &amp; Fuels ett 40-tal gånger. Han<span style="background-color:initial"> är den fjärde forskaren i tidningens serie om Pioneers in Energy Research, de tre tidigare är verksamma inom solenergi, bioenergi- och bränslen samt råolja (Alan Marshall, bilden). </span><div><br /><div>– Det känns jätteroligt! Förutom att bli uppmärksammad själv är det roligt att vårt område uppmärksammats. Det här är absolut en betydelsefull och seriös tidskrift med bra genomslag, impact factor, säger Anders. </div> <div><br /></div> <div>Att Anders – och hans forskarkollegor – nu uppmärksammas beror på att de sedan länge har lett utvecklingen av tekniken kemcyklisk förbränning, en effektiv förbränningsteknik som gör det möjligt att enkelt och billigt samla in koldioxiden som skapas vid förbränningen, för vidare lagring. (Läs mer om tekniken i faktarutan längst ner). </div> <h3 class="chalmersElement-H3">Enkelt och billigt att separera koldioxid</h3> <div>Att fånga in och lagra koldioxid blir en allt mer intressant metod för att minska den globala uppvärmningen. Men rökgaserna från konventionell förbränning – för att t ex producera fjärrvärme och el – innehåller bara ca 15 procent koldioxid och att separera den är dyrt och kostar dessutom mycket av den energi som skulle gått till att producera fjärrvärme och el. </div> <div><br /></div> <div>– Därför finns koldioxidinfångning bara vid två kraftverk i hela världen idag. Men med kemcyklisk förbränning slipper du den krångliga gasseparationen. Idealt sett är det – förutom vattenånga – ren koldioxid som kommer ut ur skorstenen, som då är redo för lagring.  </div> <div><br /></div> <div>Trots att Anders och kemcyklisk förbränning nu uppmärksammas av Energy &amp; Fuels används inte tekniken någonstans inom industrin idag. Det beror till största delen på att det idag redan finns existerande teknik för förbränning och att det inte finns tillräckligt starkt tryck på industrin att samla in koldioxid. Men nu när intresset för koldioxidinfångning och lagring ökar, ökar också intresset för kemcyklisk förbränning. Och tekniken kan göra en stor insats, tror Anders. </div> <div><br /></div> <div>– Det man kallar koldioxidbudget, den mängd koldioxid som kan släppas ut i atmosfären utan att vi överstiger målet om 1,5 graders temperaturökning, ser ut att ta slut 2028 med den takt vi håller idag.</div> <div>– Hur optimistiskt man än räknar på det är det ingen som tror att vi kommer att sluta släppa ut koldioxid om sju år – så alla utsläpp efter 2028 måste tas bort från atmosfären med så kallade minusutsläpp. Här kan kemcyklisk förbränning göra stor nytta. </div> <h3 class="chalmersElement-H3">Sverige kan gå före</h3> <div>Ett användningsområde som kan bli aktuellt är inom koldioxidinsamling och lagring från biomassa eller BECCS från engelskans Bio-energy with carbon capture and storage. Då samlas koldioxid in vid t ex bioeldade kraftverk för att åstadkomma nettominskning av koldioxid i atmosfären. Anders är en av arrangörerna bakom nästa års konferens om negativa utsläpp, den andra i en serie konferenser som ska öka kunskapen om de olika möjligheter som finns för att åstadkomma negativa utsläpp. </div> <div><br /></div> <div>Anders hoppas nu att det blir Sverige – varifrån utvecklingen av tekniken alltså har letts i många år – som också blir första landet där tekniken tas i bruk i industriell skala. </div> <div><br /></div> <div>– Att få någon att våga ta steget och använda den här tekniken, det är det jag fokuserar mest på just nu. Det är nys att det inte skulle ha någon betydelse vad vi gör i ”lilla” Sverige. Om vi går före och visar hur man kan göra, då skulle andra följa efter. Det är jag övertygad om. </div> <div><br /></div> <div><em>Text: Christian Löwhagen.</em></div> <div><em><br /></em></div> <div>Energy &amp; Fuels specialutgåva om Anders Lyngfelt och kemcyklisk förbränning publiceras under andra halvan av 2022. Redan har 37 forskare meddelat att de vill vara med och bidra till innehållet i upplagan. </div> <h3 class="chalmersElement-H3">Länkar: </h3> <div><ul><li><a href="https://pubs.acs.org/doi/10.1021/acs.energyfuels.1c03260">Läs mer om Pioneers in Energy</a></li> <li><span style="background-color:initial"><a href="https://negativeco2emissions2020.com/">Läs mer om The 2nd International Conference on Negative CO2 Emissions, som genomförs på Chalmers 14-17 juni 2022​</a>.</span></li></ul></div> <div><p class="chalmersElement-P"><span>Om Anders Lyngfelts forskning. </span></p></div> <div><ul><li><a href="/sv/nyheter/Sidor/Tre-chalmersforskare-pa-topplistan-over-varldens-mest-citerade.aspx">Tre Chalmersforskare på topplistan över världens mest citerade</a>. </li> <li><a href="/sv/nyheter/Sidor/Arets-William-Chalmersforelasare-vill-tvatta-atmosfaren-pa-koldioxid.aspx">Årets William Chalmersföreläsare vill tvätta atmosfären på koldioxid</a>. </li></ul></div> <div><span style="color:rgb(33, 33, 33);font-family:inherit;font-size:16px;font-weight:600;background-color:initial"><br /></span></div> <div><h3 class="chalmersElement-H3"><span>Läs mer om kemcyklisk förbränning:</span></h3></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/EoM/Nyheter/CLC-processen.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px;width:250px;height:302px" /><br /><br />Idén med kemcyklisk förbränning är att hindra luften från att komma i kontakt med bränslet, så att man slipper kvävet. Istället används två reaktorer och en syrebärare som flyttar syre mellan reaktorerna, från förbränningsluften i ena reaktorn till bränslet i andra reaktorn.</div> <div><br /></div> <div>Det kan jämföras med hur hemoglobinet transporterar syre i vårt blod från lungorna till cellerna. Men i stället för hemoglobin använder forskarna metalloxider och reaktionerna sker vid 900–1000 grader. Ut från bränslereaktorn kommer koldioxid och vattenånga, och vattenångan avlägsnas enkelt genom att kyla gasen.</div> <div>Men det räcker inte med en bra idé, Anders Lyngfelt och hans kollegor har visat att processen fungerar.</div> <div><br /></div> <div>Genombrottet kom 2003 och de har nu mer än 4000 timmars drifterfarenhet i fyra olika pilotanläggningar, med många olika syrebärare och bränslen. Processen forskarna utvecklat på Chalmers studeras nu på flera håll i världen. </div> </div>Thu, 18 Nov 2021 00:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/nyheter/Sidor/33-Chalmersforskare-far-fina-forskningsanslag.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/nyheter/Sidor/33-Chalmersforskare-far-fina-forskningsanslag.aspx33 Chalmersforskare får fina forskningsanslag<p><b>Vetenskapsrådet delar ut 2,3 miljarder inom natur- och teknikvetenskap (2021 – 2025) och medicin och hälsa (2021 –​ 2026). Av dessa medel till projektanslag går sammanlagt 123 miljoner kronor till forskare på Chalmers. ​</b></p>​<span style="background-color:initial">Här är alla Chalmersforskare som har beviljats anslag </span><span style="background-color:initial">– sorterade på institution:</span><h2 class="chalmersElement-H2">Biologi och bioteknik</h2> <span></span><div>Alexandra Stubelius, <span style="background-color:initial">Florian D</span><span style="background-color:initial">avid och </span><span style="background-color:initial">​Verena Siewers</span><span style="background-color:initial"> berättar mer om sina projekt: </span><span style="background-color:initial"><a href="/sv/institutioner/bio/nyheter/Sidor/BIO-forskare-far-miljonanslag-fran-Vetenskapsradet.aspx">BIO-forskare får miljonanslag från Vetenskapsrådet​</a></span></div> <h2 class="chalmersElement-H2">Data- och informationsteknik</h2> <div>Ivica Crnkovic </div> <div>Mary Sheeran </div> <div>Marina Papatriantafilou </div> <div>Magnus Myreen </div> <div>Philippas Tsigas<span style="background-color:initial"> </span></div> <h2 class="chalmersElement-H2">Elektroteknik</h2> <div>Erik Agrell </div> <div>Hana Dobsicek Trefna</div> <div>Giuseppe Durisi</div> <div>Mikael Persson</div> <div>Rui Lin<span style="background-color:initial"> </span></div> <h2 class="chalmersElement-H2">Fysik</h2> <div>Christian Forssén, <span style="background-color:initial">Mats Halvarsson, </span><span style="background-color:initial">Istvan </span><span style="background-color:initial">P</span><span style="background-color:initial">usztai</span><span style="background-color:initial"></span><span style="background-color:initial"></span><span style="background-color:initial"></span><span style="background-color:initial"></span><span style="background-color:initial"> och </span><span style="background-color:initial">Mattias Thuvander</span><span style="background-color:initial"> berättar om de projekt de fått anslag för: </span><span style="background-color:initial"><a href="/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Fysikforskare-far-16-miljoner-i-anslag-av-Vetenskapsradet.aspx">Fysikforskare får 16 miljoner i anslag av Vetenskapsrådet​</a></span></div> <h2 class="chalmersElement-H2">Industri- och materialvetenskap</h2> <div>Ragnar Larsson <span style="background-color:initial"> </span></div> <h2 class="chalmersElement-H2">Kemi och kemiteknik</h2> <div>Joakim Andréasson<br /><span style="background-color:initial">Maths Karlsson</span></div> <div>Andreas Dahlin </div> <div>Louise Olsson</div> <div>Marcus Wilhelmsson<span style="background-color:initial"> <br />Institutionens prefekt kommenterar nyheten och forskarna berättar mer om sina projekt : <br /><a href="/sv/institutioner/chem/nyheter/Sidor/Kemiforskare-far-anslag-av-Vetenskapsradet-.aspx">Kemiforskare får prima anslag från Vetenskapsrådet </a></span></div> <h2 class="chalmersElement-H2">Matematiska vetenskaper</h2> <div>Dennis Eriksson</div> <div>Anders Södergren<span style="background-color:initial"> </span></div> <h2 class="chalmersElement-H2">Mekanik och maritima vetenskaper</h2> <div>Henrik Ström som studerar system där små reaktiva partiklar rör sig i komplexa geometrier. Det kan till exempel handla om sensorer där man så snabbt som möjligt vill kunna detektera om en viss typ av partikel finns i en vätska. Läs mer om hans forskningsprojekt <a href="/sv/institutioner/m2/nyheter/Sidor/Henrik-Strom-tilldelas-fint-anslag-fran-Vetenskapsradet.aspx">”Migrering, mixning och modulering i reaktiva Brownska system av godtycklig geometrisk komplexitet.” ​</a></div> <h2 class="chalmersElement-H2">Mikroteknologi och nanovetenskap</h2> <div>Saroj Prasad Dash </div> <div>Göran Johansson </div> <div>Samuel Lara Avila </div> <div>Simone Gasparinetti </div> <div>Shumin Wang</div> <div>Jochen Schröder</div> <a href="/sv/institutioner/mc2/nyheter/Sidor/MC2-forskare-far-miljonbelopp-i-anslag-av-Vetenskapsradet.aspx"><div>Läs mer här om några av forskningsprojekten på MC2</div></a><h2 class="chalmersElement-H2">Rymd-, geo- och miljövetenskap</h2> <div>Giuliana Cosentino, som fått anslag för att forska om hur stjärnor bildas i galaxers kallaste delar. Läs mer om hennes projekt <a href="/en/departments/see/news/Pages/VR-grant-to-star-formation-project.aspx">Shock Compressions in the Interstellar Medium, as triggers of Star Formation</a> (på engelska). </div> <div><br /></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Läs mer om de olika projekten på Vetenskapsrådets webbplats: </h3> <div><a href="https://www.vr.se/soka-finansiering/beslut/2021-08-25-naturvetenskap-och-teknikvetenskap.html" target="_blank" title="Länk till Vetenskapsrådet" style="outline:currentcolor none 0px"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/ichtm.gif" alt="" />Listan över de beviljade projekten inom naturvetenskap och teknik på Vetenskapsrådets webbplats</a><br /></div> <div><br /></div> <div><a href="https://www.vr.se/soka-finansiering/beslut/2021-08-25-medicin-och-halsa.html" target="_blank" title="Länk till Vetenskapsrådet"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/ichtm.gif" alt="" /></a><a href="https://www.vr.se/soka-finansiering/beslut/2021-08-25-medicin-och-halsa.html" target="_blank" title="Länk till Vetenskapsrådet"><div style="display:inline !important">Listan över beviljade projekt inom medicin och hälsa på Vetenskapsrådets webbplats</div></a><br /></div> <div><span style="background-color:initial">​</span><br /></div>Fri, 05 Nov 2021 12:00:00 +0100