Cheops
Cheops ingår i en familj av satellitteleskop i europeiska rymdorganisationen ESA:s projekt Cosmic Vision. Tillsammans med de större syskonen Plato (uppskjutning 2028) och Ariel (2028) ska Cheops öka kunskapen om andra planetsystem.​​​

Nya satelliten Cheops ska detaljstudera exoplaneter

​Satelliten Cheops som skjuts upp i december ska observera system med redan kända exoplaneter – planeter som kretsar kring andra stjärnor än solen – för att vi ska kunna lära oss mer om deras storlek, sammansättning och atmosfär. Projektet leds av Nobelpristagaren Didier Queloz.​
På Chalmers har Carina Persson och hennes kollegor förberett sig under lång tid för att ta emot och analysera de stora mängderna data satelliten kommer att leverera.
 
– Förut trodde man att alla system såg ut ungefär som vårt, men redan den första exoplaneten som Queloz och Mayor hittade påminner närmast om Jupiter och kretsar så nära sin stjärna att  omloppstiden bara är fyra dagar, vilket var en stor överraskning, säger astronomen Carina Persson.
 
– Cheops kommer ta oss ett steg närmare ett svar på frågan om jorden och vårt planetsystem är unikt i universum. Det kanske är oerhört ovanligt att en lagom stor planet bildas, på ett lagom  avstånd från en stjärna av rätt typ, med rätt sorts planeter runtomkring, på en lämplig plats i galaxen?
 
Det finns två huvudsakliga tekniker för att hitta och lära sig om exoplaneter. Den som belönas med Nobelpriset 2019 mäter de små, sinusformade förändringarna av en stjärnas hastighet som kan uppfattas i vår siktlinje när en planet kretsar kring stjärnan. Tekniken har använts för att upptäcka många planeter och kan ge forskarna information om planetens massa och avstånd från stjärnan.
Satelliten Cheops ska använda den kompletterande passagemetoden, som observerar hur stjärnans ljus förändras när planeten passerar framför stjärnan.
 
– Fördelen med Cheops är att vi redan vet vilka planeter den ska titta på och hur deras omloppsbanor ser ut. Då vet vi precis vart vi ska peka teleskopet och vid vilken tidpunkt, och kan fånga flera passager av samma planet, säger Carina Persson (t.v), som arbetar tätt ihop med kollegorna professor Malcolm Fridlund och doktoranden Iskra Georgieva. 
 
– Mätningar som hittills gjorts har oftast alldeles för stora osäkerheter, men med Cheops kommer precisionen öka betydligt. Vi kommer att kunna mäta planeternas storlek med hög noggrannhet, leta efter månar och ringar och kanske till och med dra slutsatser om vilken atmosfär de har. Lägger vi till det vi redan vet om dem kan vi göra modeller om planeternas sammansättning som visar om de är jordlika eller gasplaneter. Resultaten kan också användas för att modellera planeters bildande och utveckling.
 
Trion på Chalmers har testat och utvecklat mjukvaror med algoritmer som ska analysera Cheops data från exoplaneternas stjärnpassager. 
 
– Det finns så oerhört mycket som påverkar hur planeter bildas, och hittills känner vi ju bara till en enda planet som vi vet är lämplig för liv. Man får mer respekt för vår planet och livet här ju mer man studerar andra planeter. Det tycker jag är en av de viktigare aspekterna med vårt arbete, säger Carina Persson.
 
 
Text: Christian Löwhagen
Bild: ESA.

​Läs mer 
Carina Persson m fl har bidragit till en samlingssida för Cheops på rymdstyrelsens webbplats
Cheops Mission Website - Cheops-projektets egen webbplats

Publicerad: on 08 jan 2020.