Paris skyline

Billigare att nå parisavtalets mål med nytt räknesätt

​​En ny studie visar hur delar av Parisavtalet skulle kunna göras om, för att bättre ta hänsyn till hur länge olika växthusgaser stannar kvar i atmosfären. Forskarna bakom studien introducerar ett nytt sätt att beräkna, som påverkar hur man värderar vikten av att minska utsläppen av de mer kortlivade växthusgaserna.
Utsläpp av koldioxid fungerar som en måttstock i Parisavtalet, och alla andra växthusgaser har räknats om till hur mycket koldioxid de motsvarar, så kallade koldioxidekvivalenter. Omräkningsvärdet som används för att jämställa andra växthusgaser med koldioxid kallas GWP100, eller Global Warming Potential 100, där siffran 100 kommer av att man använder en hundraårig tidshorisont för att räkna fram värdet. Men räknesättet är inte anpassat för växthusgaser som har en betydligt kortare livslängd än koldioxid. Ett av exemplen forskarna lyfter fram är metan, en betydligt starkare växthusgas än koldioxid, men med en mycket kortare livslängd i atmosfären. 

En av forskarna bakom studien, Daniel Johansson vid Chalmers säger: 
– Inom Parisavtalet värderas ett utsläpp av metan som 28 gånger mer kraftfullt än ett lika stort utsläpp av koldioxid, baserat på GWP100. Men om man skulle göra samma jämförelse över en 20-årsperiod istället kan metan istället ha uppemot 84 gånger mer kraftfullt än ett lika stort utsläpp av koldioxid. I konstruktionen av GWP100 har man inte beaktat att man ska klara av att stabilisera klimatet i linje med Parisavtalet till lägsta möjliga kostnad. Därför är GWP100 är ett begränsande räknesätt och det kan indirekt öka kostnaderna för att klara klimatmålen. 

Mängden utsläpp som kan göras utan att missa de globala temperaturmålen minskar stadigt, och ju mer det minskar, desto viktigare blir det att fokusera på att minska de kortlivade gaserna. Ett sätt att korrigera för detta i Parisavtalet är att använda GWP med gradvis kortare tidshorisonter ju närmare vi kommer temperaturmålen. 

– Ändrar man tidshorisonten är det också rimligt att ändra vilka gaser man fokuserar på för åtgärder som kan minska växthuseffekten. Om vi inte har ett dynamiskt tillvägagångssätt och ändrar räknesättet längs vägen, kommer det innebära att samhället behöver bära ytterligare kostnader för att motverka klimatförändringarna, säger Daniel Johansson, som arbetat med studien tillsammans med Chalmerskollegan Johannes Morfeldt, båda forskare på fysisk resursteori på Chalmers. 

Studien visar att ett byte från GWP100 till kortare och mer dynamiska tidsskalor alltså kan göra det billigare att nå målen i Parisavtalet. Detta dynamiska sätt att använda GWP bli särskilt viktigt om vi temporärt överskrider klimatmålen till en början och sedan tvingas ta till mer kraftfulla åtgärder för att minska temperaturen längre fram.

Text och porträttfoto: Christian Löwhagen

Läs mer i den internationella pressreleasen "Lessening the cost of strategies to reach the Paris Agreemen" från National Institute for Environmental Studies, Japan. 

Den vetenskapliga artikeln där studien presenteras publicerades i Science Advances: Cost-effective implementation of the Paris Agreement using flexible greenhouse gas metrics, Författare:  Katsumasa Tanaka, Olivier Boucher, Philippe Ciais, Daniel J. A. Johansson, Johannes Morfeldt, de båda sistnämnda återfinns på avdelningen för fysisk resursteori, institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap, Chalmers tekniska högskola. 

Sidansvarig Publicerad: ti 08 jun 2021.