Nyheter: Rymd-, geo- och miljövetenskap, Energi och miljö, Rymd- och geovetenskaphttp://www.chalmers.se/sv/nyheterNyheter från Chalmers tekniska högskolaSat, 19 Jun 2021 22:49:30 +0200http://www.chalmers.se/sv/nyheterhttps://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Solformorkelse-juni-2021-Onsala-Goteborg-Lovgardet.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Solformorkelse-juni-2021-Onsala-Goteborg-Lovgardet.aspxSolförmörkelse gav närkontakt med rymden – och med Chalmers<p><b>​Att skåda en solförmörkelse kan vara en häftig upplevelse. För tre nya Chalmersprojekt gav solförmörkelsen den 10 juni unga flera nya sätt att skaffa sig kunskap och koll om rymden. Men först behövdes tur med vädret, tekniken och smittskyddet.</b></p>​<span style="background-color:initial">När månen gled framför solen kl 11:30 den andra torsdagen i juni började en av årets största händelser på himlen, en partiell solförmörkelse. Det blev även ett viktigt moment för tre olika initiativ – på tre olika platser – alla med syfte att med hjälp av Chalmers ge unga ett tillskott av naturvetenskaplig koll. </span><div><br /><span style="background-color:initial"></span><div>Planerna hade fått ändras in i det sista på alla tre platser. Nu var det skarpt läge för två skolklasser och deras lärare, en handfull Chalmersstudenter, flera radioastronomer och två lite yrvakna teleskop.</div> <div><br /></div> <div>På stentrappan mot skolgården vid Lövgärdesskolan i Angered utanför Göteborg samlades hela årskurs 4 för att själva titta på förmörkelsen. De var väl förberedda. NO-läraren Catrine Berglund hade smugit in mikrolektioner om rymden under hela vårterminen, och elever hade fått måla rymdmotiv på korridorväggar för att höja stämningen. Och dagen före hade Robert Cumming från Onsala rymdobservatorium levererat två ”solvaggor” för att kunna projicera solskivan.</div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/lovgardet_solf_lank_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /><br />Skolan hade också köpt in särskilda glasögon till hela klassen – sådana behövs om man ska kunna titta säkert på solen. Men molnen såg gråa, trista och tjocka ut. Skulle solen visa sig alls?</div> <div><br /></div> <div>I Slottsskogen samlades ett annat gäng, en handfull studenter i det nystartade nätverket Upprymd. Under våren har de samlats i Zoom-möten för att tränas i att kommunicera om rymden. Nu skulle de för första gången få träffa varandra och starta sitt uppdrag som utåtriktade astronomer.</div> <div><br /></div> <div>Utrustade med kikare och pappskärm skulle de visa förmörkelsen för andra besökare i parken. Här var molnen och ögonskydd bara början på utmaningen. Det gällde att hålla gott corona-avstånd, men samtidigt vara inbjudande – skulle det gå att klara balansgången?</div> <div><br /></div> <div>På Onsala rymdobservatorium i norra Halland tog Robert Cumming och Eskil Varenius tillfället att pröva ett nytt sätt att skåda solförmörkelsen med observatoriets minsta radioteleskop, SALSA. Det som en del av i ett tredje projekt, SALSA för högstadiet. Med ett trimmat användargränssnitt skulle SALSA för första gången kunna göra radioastronomiska projekt möjliga också för elever i yngre tonåren. </div> <div><br /></div> <div>För radioteleskopen är vädret oftast inga problem. De kan se himlen genom tjocka moln, och SALSA är inget undantag. Men det hade aldrig tidigare använts för att se en solförmörkelse, och mjukvaran var dessutom alldeles ny och otestat. Dessutom var det tänkt att visa upp SALSA live på länk för skolan i Lövgärdet. Skulle det verkligen lyckas?</div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/slottsskogen2_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /></div> <div><span style="background-color:initial">Var var egentligen solen? Väntan var nervös på alla tre platser. Äntligen kom glappen i molnen, först i Onsala, sedan i Göteborg, och till slut också i Lövgärdet, men de var få och lätta att missa.</span></div> <div><br /></div> <div>Där var solskivan, och den var helt klart naggad i kanten! För de som kunde se blev det ett ögonblick att minnas. </div> <div><br /><span style="background-color:initial">Eleverna på stentrappan fick inte alla syn på förmörkelsen, men alla hade varit med om något utöver det vanliga. En reporter från radion var på plats för att och sända live, och eleverna Amina och Huzaifa fick förklara fenomenet för lyssnarna. I Slottsskogen fick studenterna resonera om bästa sättet att visa förmörkelsen genom molnen, men alla blev nöjda till slut. I Onsala visade mätningarna tydligt att månen också hade minskat radiovågorna från solen – experimentet blev lyckat. Nätverksproblem drabbade liveuppkopplingen till skolan (och för en del även observatoriets högteknologiska rykte). Men kontakten hade gjorts och alla hälsade.</span><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/salsa_solf_20210610_72dpi_340x277.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /><br />Efter knappt två timmar var solskivan hel igen och allt var över för den här gången. De tre projekten fortsätter dock under hösten och framåt. På Lövgärdesskolan planeras en temadag om rymden för hela skolan den 23 september. För studentnätverket Upprymd väntar till exempel digitala frågestunder med skolklasser. De ska också få testa SALSA och dess nya mjukvara, samt hjälpa skolor, lärare och elever att göra egna mätningar med radioteleskop.</div> <div><br /></div> <div>Nästa solförmörkelse över Västsverige inträffar först den 25 oktober 2022. Vad ska vi hitta på då? Med lite bättre naturvetenskapligt kapital i bagaget finns fler möjligheter för alla.</div> <div><br /></div> <div>Projektet med Lövgärdesskolan drivs i samarbete med Göteborgs stad, bostadsbolaget Poseidon och rymdföretaget CAES (Cobham Gaisler).</div> <div><br /></div> <div>Inslag i Sveriges radio P4:</div> <a href="https://sverigesradio.se/avsnitt/1725235#10926"><div>https://sverigesradio.se/avsnitt/1725235#10926 </div> </a><div><a href="https://sverigesradio.se/avsnitt/1725235#11077">https://sverigesradio.se/avsnitt/1725235#11077 </a></div> <div><br /></div> <div>Text: Robert Cumming</div> <div><br /></div> <div><i>Bilder:</i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>A (längst upp) Johannes Reldin fotade den förmörkade solen genom SALSA-antennen. Foto: Chalmers/J. Reldin</i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>B Lövgärdesskolan: SALSA och Robert Cumming på livelänk från Onsala. Foto: Eva Loström</i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>C Studenter i nya nätverket Upprymd kollade på solförmörkelsen i Slottskogen. Foto: Andri Spilker</i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>D Solen strålade mindre i radio: grafen visar mätningar med SALSA under hela dagen den 10 juni. Under solförmörkelsen (streckade linjer markerar dess början och slut) blev lyste solen tydligt mindre än vanligt. Graf: Eskil Varenius</i></div> ​</div>Fri, 18 Jun 2021 09:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Billigare-att-na-parisavtalets-mal-med-nytt-raknesatt.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Billigare-att-na-parisavtalets-mal-med-nytt-raknesatt.aspxBilligare att nå parisavtalets mål med nytt räknesätt<p><b>​​En ny studie visar hur delar av Parisavtalet skulle kunna göras om, för att bättre ta hänsyn till hur länge olika växthusgaser stannar kvar i atmosfären. Forskarna bakom studien introducerar ett nytt sätt att beräkna, som påverkar hur man värderar vikten av att minska utsläppen av de mer kortlivade växthusgaserna.</b></p><div>Utsläpp av koldioxid fungerar som en måttstock i Parisavtalet, och alla andra växthusgaser har räknats om till hur mycket koldioxid de motsvarar, så kallade koldioxidekvivalenter. Omräkningsvärdet som används för att jämställa andra växthusgaser med koldioxid kallas GWP100, eller Global Warming Potential 100, där siffran 100 kommer av att man använder en hundraårig tidshorisont för att räkna fram värdet. Men räknesättet är inte anpassat för växthusgaser som har en betydligt kortare livslängd än koldioxid. Ett av exemplen forskarna lyfter fram är metan, en betydligt starkare växthusgas än koldioxid, men med en mycket kortare livslängd i atmosfären. </div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Profilbilder/Daniel_Johansson_170.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />En av forskarna bakom studien, Daniel Johansson vid Chalmers säger: </div> <div>– Inom Parisavtalet värderas ett utsläpp av metan som 28 gånger mer kraftfullt än ett lika stort utsläpp av koldioxid, baserat på GWP100. Men om man skulle göra samma jämförelse över en 20-årsperiod istället kan metan istället ha uppemot 84 gånger mer kraftfullt än ett lika stort utsläpp av koldioxid. I konstruktionen av GWP100 har man inte beaktat att man ska klara av att stabilisera klimatet i linje med Parisavtalet till lägsta möjliga kostnad. Därför är GWP100 är ett begränsande räknesätt och det kan indirekt öka kostnaderna för att klara klimatmålen. </div> <div><br /></div> <div>Mängden utsläpp som kan göras utan att missa de globala temperaturmålen minskar stadigt, och ju mer det minskar, desto viktigare blir det att fokusera på att minska de kortlivade gaserna. Ett sätt att korrigera för detta i Parisavtalet är att använda GWP med gradvis kortare tidshorisonter ju närmare vi kommer temperaturmålen. </div> <div><br /></div> <div>– Ändrar man tidshorisonten är det också rimligt att ändra vilka gaser man fokuserar på för åtgärder som kan minska växthuseffekten. Om vi inte har ett dynamiskt tillvägagångssätt och ändrar räknesättet längs vägen, kommer det innebära att samhället behöver bära ytterligare kostnader för att motverka klimatförändringarna, säger Daniel Johansson, som arbetat med studien tillsammans med Chalmerskollegan Johannes Morfeldt, båda forskare på fysisk resursteori på Chalmers. </div> <div><br /></div> <div>Studien visar att ett byte från GWP100 till kortare och mer dynamiska tidsskalor alltså kan göra det billigare att nå målen i Parisavtalet. Detta dynamiska sätt att använda GWP bli särskilt viktigt om vi temporärt överskrider klimatmålen till en början och sedan tvingas ta till mer kraftfulla åtgärder för att minska temperaturen längre fram.</div> <div><br /></div> <div><em>Text och porträttfoto: Christian Löwhagen</em>. </div> <div><br /></div> <div>Läs mer i <a href="http://www.nies.go.jp/whatsnew/20210528/20210528-e.html">den internationella pressreleasen &quot;Lessening the cost of strategies to reach the Paris Agreemen&quot;</a> från National Institute for Environmental Studies, Japan. </div> <div><br /></div> <div>Den vetenskapliga artikeln där studien presenteras publicerades i Science Advances: <a href="https://advances.sciencemag.org/content/7/22/eabf9020/tab-article-info">Cost-effective implementation of the Paris Agreement using flexible greenhouse gas metrics</a>, Författare: <span style="background-color:initial"> Katsumasa Tanaka, Olivier Boucher, Philippe Ciais, Daniel J. A. Johansson, Johannes Morfeldt, de båda sistnämnda återfinns på avdelningen för fysisk resursteori, institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap, Chalmers tekniska högskola. </span></div>Thu, 03 Jun 2021 07:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Saljstopp-for-fossilbilar-gynnar-klimatet.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Saljstopp-for-fossilbilar-gynnar-klimatet.aspxSäljstopp för ”fossilbilar” gynnar klimatet<p><b>​​Förbud mot nyförsäljning av bensin- och dieselbilar ger kraftigt minskade koldioxidutsläpp när de ersätts av elbilar. Det visar ny forskning från Chalmers. Forskarna har tagit hänsyn till utsläppen från tillverkning av elbilar och batterier, samt produktion av el till driften. Den totala effekten av en utfasning av ”fossilbilar” dröjer dock till mitten av århundradet – och hur stor klimatvinsten blir avgörs där batterierna tillverkas.​</b></p><div>​<span style="background-color:initial">En snabb och tvingande infasning av elbilar kan få utsläppen från svenska personbilars avgasrör att närma sig noll till år 2045. Men en sådan reglering behöver i så fall införas senast år 2030. Det visar resultaten av <a href="https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1361920921001115?via%3Dihub">en studie som nyligen publicerats i en vetenskaplig tidskrift</a>.</span></div> <div><br /></div> <div> </div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/Johannes-Morfeldt-foto-Abel-Buko.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />– Livslängden hos alla de bilar som finns på vägarna idag och de som säljs fram tills regleringen införs gör att det dröjer innan den totala effekten syns, säger Johannes Morfeldt, forskare inom fysisk resursteori på Chalmers (bilden). </div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div>För att utsläppen av växthusgaser ska minska i nivå med svenska klimatmål ser forskarna därför ett behov av att öka inblandningen av biodrivmedel i bensin och diesel, enligt <a href="http://www.energimyndigheten.se/fornybart/hallbarhetskriterier/reduktionsplikt/">den reviderade reduktionsplikten​</a> fram till 2030. Det gäller även om ett förbud eller en liknande reglering införs för nyförsäljningen.</div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div>– Resultaten från studien visar att en snabb elektrifiering av den svenska bilparken ger minskade livscykelutsläpp: Från 14 miljoner ton koldioxid år 2020 till mellan 3 och 5 miljoner ton år 2045. Var inom spannet som vi hamnar år 2045 beror främst på i vilken utsträckning möjligheterna till utsläppsminskningar i tillverkningsindustrin realiseras, säger Johannes Morfeldt. </div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div>En övergång från bensin- och dieselbilar till elbilar innebär en ökad efterfrågan på batterier. Batterier till elbilar kritiseras ofta, inte minst med tanke på att de orsakar stora utsläpp av växthusgaser i tillverkningsskedet. </div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div>– Det finns relativt stora möjligheter att minska utsläppen i den globala batteritillverkningen. Vår sammanställning visar att de genomsnittliga utsläppen i global batteritillverkning skulle kunna minska med omkring två tredjedelar per kilowattimme batterikapacitet fram till 2045. De utsläppen sker däremot ofta i andra länder och därför har svenska beslutsfattare mer begränsade möjligheter att påverka dessa, säger Johannes Morfeldt.</div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div>För klimatets skull spelar det ingen roll var utsläppen sker. Ur ett globalt perspektiv finns en risk att ett nationellt beslut för att komma ner till nollutsläpp från personbilar leder till ökade utsläpp i andra delar av världen, så kallat koldioxidläckage.</div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div>I det här fallet handlar det om den ökade efterfrågan på batterier. Om utsläppen från batteritillverkningen fortsätter att vara höga får inte ett nationellt beslut lika stor effekt på att minska klimatpåverkan som tänkt. Det betyder att livscykelutsläppen hamnar i det övre spannet – alltså runt 5 miljoner ton koldioxid i stället för runt 3 miljoner ton. På grund av detta kan det finnas anledning att reglera utsläppen i såväl fordons- som batteritillverkning utifrån ett livscykelperspektiv.</div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div>– Inom EU finns till exempel en diskussion om att sätta en gemensam standard för tillverkning av batterier och fordon – på ett liknande sätt som det finns standard som reglerar vad som får släppas ut från avgasröret, säger Johannes Morfeldt. </div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div>Men oavsett hur tillverkningsindustrin utvecklas skulle ett förbud mot nyförsäljning av fossilbilar alltså ge en kraftfull minskning av den totala klimatbelastningen, givet Sveriges låga elproduktionsutsläpp.</div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div>Resultaten i studien är baserade på svenska förhållanden, men beräkningsmodellen kan användas för att få fram motsvarande siffror för andra länder, utifrån respektive lands bilpark och energisystem. År 2045 lyfts särskilt fram eftersom det är tidpunkten då växthusgasutsläppen inom Sveriges gränser ska nå netto-noll enligt våra klimatpolitiska mål.</div> <div> </div> <div><h3 class="chalmersElement-H3"><span>Mer om forskningen: </span></h3></div> <h3 class="chalmersElement-H3"> </h3> <div><a href="https://doi.org/10.1016/j.trd.2021.102807">Den vetenskapliga artikeln ”Carbon footprint impacts of banning cars with internal combustion engines”​</a> är publicerad i Transportation Research Part D: Transport and Environment och främst finansierad av Mistra Carbon Exit. Studien genomfördes av Johannes Morfeldt och Daniel Johansson vid avdelningen fysisk resursteori på Chalmers, tillsammans med Simon Davidsson Kurland vid institutionen för geovetenskaper på Uppsala universitet, Campus Gotland.</div> <div> </div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><h3 class="chalmersElement-H3"><span>För mer information, kontakta:</span></h3></div> <div> </div> <div>Johannes Morfeldt, forskare, fysisk resursteori, Chalmers, 031-772 14 67, johannes.morfeldt@chalmers.se </div> <div><br /></div> <div> </div> <div><span style="color:rgb(33, 33, 33);font-family:inherit;font-size:16px;font-weight:600;background-color:initial">Bilde</span><span style="color:rgb(33, 33, 33);font-family:inherit;font-size:16px;font-weight:600;background-color:initial">r: ​</span><br /></div> <div>Porträttfoto: Abel Buko</div> <div> </div> <div><p class="chalmersElement-P"><span>Illustration: ​​</span>Livscykelutsläpp av växthusgaser från svenska personbilar</p></div> <div> </div> <div>Utsläppen från avgasrör är utsläpp inom Sveriges gränser, som behöver nå noll till år 2045 för att bidra tillräckligt till våra klimatpolitiska mål. Utsläppen från produktion av bilar och bränslen innefattar såväl tillverkning av bilar och batterier som bränsleproduktion, inklusive produktion av el till elbilar. De streckade fälten visar möjligheterna till utsläppsminskningar vid tillverkningen av batterier, fordon och bränslen. Diagrammet förutsätter ett svenskt förbud mot nyförsäljning av bensin- och dieselbilar år 2030, samt ökande inblandning av biobränslen enligt den reviderade reduktionsplikten fram till 2030. </div> <div><span style="background-color:initial">Illustration: Yen Stran</span><span style="background-color:initial">dqvist/Chalmers</span></div> <div> </div> <div>​<br /></div> <div> </div>Thu, 27 May 2021 06:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Universums-rockstjarnor.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Universums-rockstjarnor.aspxSätter ljuset på Universums rockstjärnor<p><b>Hur föds tunga stjärnor i Universum? Det är en fråga som fångat astronomen Rubén Fedriani på Chalmers. I rekordhård konkurrens har han nu fått ett eftertraktat stipendie till Marie Curies minne, som ska hjälpa honom att svara på den frågan. Rubén berättar själv om hur stipendiet ska hjälpa honom att svara på frågan och om han varför han ser de tunga stjärnorna som Universums rockstjärnor. </b></p><div><strong><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Profilbilder/Ruben_Fedriani_170.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />​</strong><span style="background-color:initial"><strong>Hur känns det att få det det här stipendiet? </strong></span></div> <div><span></span></div> <div><br /></div> <div> </div> <div>– Jag känner mig mycket hedrad över att ha fått ett Marie Skłodowska-Curie Action Individual Fellowship. Konkurrensen om de här stipendierna är riktigt hög och i år har det varit rekordmånga ansökningar, inte mindre än 11 573 projektförslag för samtliga forskningsdiscipliner. Jag smälter fortfarande denna fantastiska nyhet!</div> <div> </div> <div><strong><br /></strong></div> <div> </div> <div><strong>Har du specifika planer för ditt stipendium? </strong></div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div>– Huvudmålet med stipendiet är att ”boosta” min karriärutveckling genom att bedriva avancerad forskning i den fantastiska forskargruppen som arbetar med stjärnbildning vid Chalmers. Med denna möjlighet hoppas jag också kunna sprida kunskap om mitt arbete inom vetenskapssamhället, men även bland allmänheten. Jag anser att kunskapsspridande bör vara en grundläggande komponent i alla forskares arbete.</div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div><strong>Vilka forskningsfrågor fokuserar du på?</strong></div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div>– Mitt arbete ramas in av processerna för stjärnbildning. Den stora frågan vi vill svara på är ”hur föds tunga protostjärnor”? Under de senaste decennierna har många framstående människor bidragit till förståelsen av hur tunga stjärnor bildas. Att svara på den frågan är inte lätt och många astronomer arbetar aktivt med olika aspekter av stjärnbildningen. Jag hoppas kunna belysa mekanismerna för hur massiva protostjärnor bildas genom att utföra observationer med några av världens mest kraftfulla optiska och infraröda teleskop.</div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div>– Du kanske undrar varför detta är viktigt? Tunga stjärnor är orsaken till att du har järn i ditt blod, kalcium i dina ben och naturligtvis anledningen till att du läser detta! Att förstå hur de bildas är därför på ett sätt att förstå vårt ursprung och vår plats i universum.</div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div>– Avslutningsvis vill jag också säga att ''tunga stjärnor är universums rockstjärnor. De brinner under ett kort och intensivt liv, men deras död genljuder i många kommande generationer!''</div> <div> </div> <div><br /></div> <div>Rubén var en av forskarna som deltog i Stjärnjakten, 2020 års version av Forskarhjälpen, Nobelprismuseets projekt <span style="background-color:initial">1 400 högstadieelever hjälpt forskare vid Chalmers att samla in ny kunskap om hur stjärnor föds. <a href="/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Stjarnspackad-final-i-Forskarhjalpen.aspx">Läs mer om Stjärnjakten här​</a>. </span><span style="background-color:initial"> </span></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Läs mer:</h3> <h3 class="chalmersElement-H3">Om Marie Curie-stipendiet:</h3> <div><a href="https://ec.europa.eu/research/mariecurieactions/actions/individual-fellowships_en">Läs mer om Marie Skłodowska-Curie Action Individual Fellowship</a> (på engelska). </div> <div> </div> <h3 class="chalmersElement-H3">Mer information om protostjärnor:</h3> <h3 class="chalmersElement-H3"> </h3> <div><a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Protostj%C3%A4rna">Protostjärna</a> kallas en mycket ung stjärna, som fortfarande samlar på sig massa från sin förälder, ett molekylärt rymdmoln som består av väte, helium och rymdstoft. </div> <div><br /></div> <div><span style="color:rgb(33, 33, 33);font-family:inherit;font-size:16px;font-weight:600;background-color:initial">B</span><span style="color:rgb(33, 33, 33);font-family:inherit;font-size:16px;font-weight:600;background-color:initial">il​der: </span><br /></div> <div><span style="background-color:initial"><a href="https://esahubble.org/images/potw2110a/">Toppbilden var &quot;veckans Hubblebild&quot; hos ESA i mars 2021</a>. Den </span><span style="background-color:initial">visar området AFGL 5180, en vacker stjärnornas &quot;barnkammare&quot; i stjärnbilden Tvillingarna och är </span><span style="background-color:initial">producerad av </span><span style="background-color:initial">ESA/Hubble &amp; NASA, J. C. Tan (Chalmers University &amp; University of Virginia), R. Fedriani (Chalmers University). Acknowledgement: Judy Schmidt. </span><span style="background-color:initial"> </span></div> <div>Porträttbilden​: Christian Löwhagen</div> ​Tue, 04 May 2021 00:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Antar-utmaningen-att-atervinna-blandad-textil.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Antar-utmaningen-att-atervinna-blandad-textil.aspxAntar utmaningen att återvinna blandad textil<p><b>​Polyester är den vanligaste syntetfibern i textilindustrin och den används i många produkter världen över. En stor utmaning för textil- och modebranschen är hur man ska återvinna polyesterblandningar och andra syntetiska och nedsmutsade material. Ett nytt projekt hos Chalmers ska nu undersöka möjligheten att på termokemisk väg återvinna syntetiska textilblandningar, för att skapa nya material och fibrer. De första testerna i projektet bådar gott. </b></p>​<span style="background-color:initial">– Vi undersöker möjligheterna för hur textil bestående av fiberblandningar kan återvinnas termokemiskt i ett plastreturraffinaderi. Sådant material kan inte materialåtervinnas med rimliga insatser idag, och går till största delen till förbränning eller energiåtervinning, säger Martin Seemann, projektledare och docent på avdelningen för energiteknik på Chalmers.</span><div><br /><div>Termokemisk återvinning innebär att man återvinner molekylerna från textilier istället för hela textilfibrer. De små molekylerna kan därefter användas som en återvunnen råvara för att producera nya värdefulla baskemikalier och material, både som bas för nya textila fibrer och andra material där det idag används fossila baskemikalier. I processen hettas textilierna upp till 600-800 grader, vilket i korthet innebär att materialet delas upp i en flytande och en gasformig fraktion. De flytande delarna blir sedan byggstenar till nytt material och gasen kan användas för att koppla ihop byggstenarna igen.</div> <div><br /></div> <div>– Det gör att du kan använda i princip allting för att skapa nya fibrer. Men det är något vi kommer att utvärdera och testa i projektet om det stämmer. Och med en rimlig insats av till exempel energi. Det handlar om att hitta den optimala punkten i den här processen och om det finns något tillvägagångssätt som är mer fördelaktigt än dagens alternativ.</div> <div><br /></div> <div>De textilier som undersöks i projektet ”Återvinning av rejektströmmar från textilsortering och kartongåtervinning”, är sådana som inte går att återvinna storskaligt och kostnadseffektivt med andra tekniker idag. Huvudfokus är att få ut så mycket användbart material i processen som möjligt. Sedan skulle materialet kunna användas som råmaterial i textilindustrin, men också i andra industrier.</div> <h3 class="chalmersElement-H3">Första testen positiva </h3> <div>I Sverige slängs i dag ca 7,5 kg textil per person och år i hushållssoporna. Det finns ett förslag på producentansvar för textil från 1 januari 2024, där textilbranschen i så fall åläggs ansvaret att samla in denna mängd och förbereda för återvinning. Detta innebär att de bortåt 70 000 ton textil, som idag hamnar i Sveriges restavfall, ska hanteras på annat sätt. </div> <div><br /></div> <div>I slutet av januari genomfördes det första testet inom projekt – med positivt resultat. Under mars månad gjordes ytterligare ett test där 1-2 ton textilt material omvandlades till nytt råmaterial i form av pellets.</div> <div>– Det andra testet gick också väldigt bra vilket känns oerhört spännande framöver, men vi får inte glömma att vi är i början av utvecklingen och det finns fortfarande mycket att lära, säger Martin Seemann.</div> <div><br /></div> <div><a href="https://www.teko.se/aktuellt/nyheter/unikt-forskningsprojekt-hos-chalmers-vill-atervinna-textilblandningar/">Texten baseras på en nyhetsartikel från Teko, bransch- och arbetsgivarorganisationen för svenska textil- och modeföretag​</a>.</div> <h3 class="chalmersElement-H3">​Bakgrund:</h3> <div>Projektet ”Återvinning av rejektströmmar från textilsortering och kartongåtervinning” startade i november 2020 hos Chalmers med finansiering från Västsvenska Kemi- och Materialklustret (via Vinnväxt-projektet Klimatledande Processindustri) och Stiftelsen Svensk Textilforskning (SST).</div> <div><br /></div> <div>Målet med projektet hos Chalmers är att på lång sikt öka samhällets resurseffektivitet, cirkulariteten, minska CO2-utsläppen samt öka konkurrenskraften för Sverige och svenska företag. Projektet uppfyller dessutom ett antal miljömål i Agenda 2030. I projektet finns aktörer med från återvinningsbranschen, kemibranschen och textilindustrin. Även sortering och upparbetning i form av Wargön Innovation är med, liksom Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).</div> </div>Mon, 03 May 2021 00:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/energi/nyheter/Sidor/Kraftig-overskattning-av-skogsavverkningar-i-uppmarksammad-Natureartikel.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/energi/nyheter/Sidor/Kraftig-overskattning-av-skogsavverkningar-i-uppmarksammad-Natureartikel.aspxÖverskattning av skogsavverkningar <p><b>Förra året publicerade tidskriften Nature en studie om Europas skogsbruk framtagen av forskare vid EU-kommissionens gemensamma forskningscentrum. Nu ifrågasätts den av 33 europeiska forskare, varav fyra från svenska universitet. De menar att den korrekta siffran är 6 procent högre avverkningstakt istället för 69 procent.​</b></p><div>I en ny artikel visar de att metodfel vid användning av satellitdata ledde till felaktiga resultat i den tidigare studien. Bland annat överskattades avverkningsvolymerna i Europa med en faktor 10, eftersom naturliga störningar såsom brand, torka och stormar feltolkades som avverkningar.​​​ <span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><br /></div> <span style="background-color:initial">Marc Palahí från Europeiska skogsinstitutet är huvudförfattare </span>​till<span></span><span style="background-color:initial"> den nya artikeln, </span><i><a href="https://www.nature.com/articles/s41586-021-03292-x">Concerns about reported harvests in European forests</a></i>,<span style="background-color:initial"> publicerad i Nature, 28 april, 2021.</span><span style="background-color:initial"> Medförfattarna från svenska lärosäten är Göran Berndes, Chalmers tekniska högskola, Tom Pugh, Lunds universitet samt Håkan Olsson och Jonas Fridman från Sveriges lantbruksuniversitet.</span><div><br /></div> <div><b>Ökar skogsavverkningarna i Europa? </b>Ja, men inte i storleksordningen som rapporterades i juli 2020 i en Nature-artikel som väckte stor uppmärksamhet. Och i Sverige minskade avverkningarna under den period som studerades. </div> <div><span style="background-color:initial">I a</span><span style="background-color:initial">rtikeln </span><a href="https://www.nature.com/articles/s41586-020-2438-y">Abrupt increase in harvested forest area over Europe after 2015,</a><span style="background-color:initial"> användes satellitdata för att uppskatta avverkade skogsarealer. Resultaten visade en abrupt ökning, 69 procent, av den avverkade skogsbiomassan i Europa mellan perioderna 2011–2015 och 2016–2018. Författarna, från den europeiska kommissionens gemensamma forskningscentrum (Joint Research Centre, JRC), spekulerade i att ökningen kunde bero på en ökad efterfrågan på träbaserade produkter som drivits på av EU:s politik för bioekonomi och bioenergi. Artikeln fick stor uppmärksamhet och skapade en häftig debatt, såväl vetenskapligt som politiskt, i samband med att EU-parlamentet under sommaren 2020 diskuterade EU:s framtida skogsstrategi.</span><br /></div> <div><br /></div> <div>I den nya artikeln, <i>Concerns about reported harvests in European forests</i>, som publicerades i Nature, 28 april 2021, ifrågasätter 33 forskare från 13 europeiska länder, inklusive Sverige, slutsatserna i studien. Den största delen av den ökade avverkning som enligt JRC-studien ägt rum beror enligt de 33 forskarna på metodfel i hanteringen av satellit-data. </div> <div><br /></div> <div><b>Metodfelen </b>består i att JRC-forskarna använt globala kartor över avverkningar som inte är avsedda att användas för studier där skogsbruk under olika tidsperioder jämförs. Dels har satelliternas sensorer blivit känsligare mellan de perioder som JRC-forskarna jämfört, dels har metoderna för att kartera förändringar förbättrats över tid vilket bland annat resulterat i att en ökad mängd gallringar karteras som förändringar i senare versioner av dessa kartor, jämfört med tidigare versioner. Dessutom har naturliga störningar i skogarna, främst brand, torka och stormar, ofta felaktigt tolkats som avverkningar i JRC-studien. </div> <div><br /></div> <div>Dr Marc Palahí, direktör vid European Forest Institute (EFI), huvudförfattare till den nya artikeln, konstaterar: <br />“I framtiden måste skogsinformation baserad på satellitdata bedömas mer noggrant, och hänsyn måste tas till metodologiska aspekter för att undvika förhastade slutsatser. Samarbetet mellan EU-kommissionen och medlemsländerna måste förbättras samtidigt som vetenskapligt robusta och vedertagna metoder används för att generera bättre skogsinformation till policy-arbetet relaterat till EU:s “Green Deal”. </div> <div><br /></div> <div><b>– Vi blir bättre och bättre</b> på att upptäcka vad som händer med skogen. En orsak till de felaktiga beräkningarna i JRC-studien var en missbedömning av hur satellit-bilder, och de metoder som använts för att analysera dem, förbättrats mellan de perioder som jämfördes. Satellitbildstolkning måste följa strikta protokoll som visar hur stora felkällorna är, och det måste göras tydligare åtskillnad mellan avverkning och andra orsaker till att skogens utbredning förändras, säger Dr Ruben Valbuena från Universitetet i Bangor, delansvarig för svarsartikeln.</div> <div><br /></div> <div>Gert-Jan Nabuurs<b>,</b> professor vid universitetet i Wageningen och huvudförfattare i kapitlet som hanterar skog och skogsbruk i IPCC's Sixth Assessment Report (AR6), medverkade också i studien. Han säger att “avverkade volymer i Europas skogar har ökat de senaste åren, men då med 6 procent, inte 69 procent som JRC-studien hävdar. Vad som snarare behöver lyftas fram är den kraftiga påverkan som naturliga störningar haft på skogarna i många av Europas länder under de senaste åren”. </div> <div><br /></div> <div><b>– Den här vetenskapliga kritiken</b> av JRC-forskarnas felaktiga resultat är viktig och kommer i rätt tid då den ger underlag för pågående politiska processer inom EU, som exempelvis taxonomi för hållbara investeringar och revideringen av direktivet för förnyelsebar energi som syftar till att säkerställa att satsningar på förnyelsebar energi bidrar effektivt till EU:s ökade klimatambitioner för 2030, säger Göran Berndes på Chalmers, som liksom Nabuurs medverkar som huvudförfattare i AR6.</div> <div><br /></div> <div>– Som tidigare meddelats, i en gemensam <a href="https://www.skogsstyrelsen.se/nyhetslista/felaktig-statistik-om-avverkning-i-tidskriften-nature/">pressnyhet från SLU och Skogsstyrelsen</a> den 3 juli 2020 och även i en <a href="https://www.skogsstyrelsen.se/nyhetslista/flera-statistikkallor-styrker-att-avverkningen-inte-har-okat/">särskild rapport från Skogsstyrelsen</a>, så har den avverkade arealen i Sverige inte ökat med de 36 procent som anges i JRC-studien, utan tvärtom minskat med 8 procent mellan de studerade perioderna. Studien som nu publiceras i Nature visar att JRC-forskarna kraftigt överskattat ökningen. Felaktiga beslutsunderlag riskerar att leda till politiska beslut kring skogsbruk som är långt ifrån optimala, säger Jonas Fridman och Håkan Olsson på SLU i Umeå. </div> <div><br /></div> <div>–<b> Med klimatförändringarna</b> vi ser framför oss är det mest troligt att nivåerna av naturliga störningar i skogen, såsom torka, brand, stormar och efterföljande insektsangrepp, ökar i Sverige och övriga Europa. Vi måste då kunna avgöra hur omfattande dessa skogsskador är, och förstå hur de uppstår och vad som kan göras för att begränsa dem. Detta förutsätter fjärranalysbaserade metoder där markbaserade mätningar används som referensdata, säger Tom Pugh vid Lunds universitet.</div> <div><br /></div> <div>Innebörden av de fel i JRC-studien som påtalas av Palahí och hans kollegor har global relevans, då många studier som ger underlag till beslutsfattare, och till samhället i stort, om skogstillståndet i världen är baserade på fjärranalysdata. Analyser av kartmaterial och andra produkter som bygger på satellitdata har blivit nyckeln till uppskattningar av skogarnas utbredning och avskogningens omfattning i världen, och för att kunna fatta kloka beslut behöver vi därför underlag som bygger på vetenskapligt robusta metoder.</div> <div><br /></div> <div><div><span style="font-weight:700">Kontaktpersoner svenska medier:</span></div> <div><b>Håkan Olsson</b>, professor i fjärranalys vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), <br /><a href="mailto:hakan.olsson@slu.se">hakan.olsson@slu.se</a>, +46 705 535 701</div> <div><b>Jonas Fridman</b>, senior miljöanalytiker, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), <br /><a href="mailto:jonas.fridman@slu.se">jonas.fridman@slu.se</a>, +46 706 784 052</div> <div><b>Thomas Pugh</b>, u<span style="background-color:initial">niversitetslektor vid Institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap, </span><span style="background-color:initial">Lunds universitet, </span><a href="mailto:thomas.pugh@nateko.lu.se">thomas.pugh@nateko.lu.se</a><span style="background-color:initial">, +46 462 228 697</span></div> <div><b>Göran Berndes</b>, professor,biomassa och landanvändning, Chalmers tekniska högskola, ledamot i Kungl. skogs- och lantbruksakademien​, <a href="mailto:goran.berndes@chalmers.se">goran.berndes@chalmers.se</a></div></div> <div><br /></div> <div><b>Referens till JRC-artikeln i Nature:</b> Ceccherini, G., Duveiller, G., Grassi, G. et al. <a href="https://www.nature.com/articles/s41586-020-2438-y">Abrupt increase in harvested forest area over Europe after 2015. Nature 583, 72–77 (2020</a>). </div> <div>Referens till artikeln av Palahí m. fl. i Nature: Palahí, M., Valbuena, R. et al. <a href="https://www.nature.com/articles/s41586-021-03292-x">Concerns about reported harvests in European forests. Nature (2021)​</a>. <br /><br /></div> <div><b>Kontaktpersoner för internationella medier</b></div> <div><b>Marc Palahí,</b> European Forest Institute, marc.palahi@efi.int, +358 10 773 4342</div> <div><b>Rubén Valbuena</b>, Bangor University, r.valbuena@bangor.ac.uk, +44 7913 725207</div> <div><b>Gert-Jan Nabuurs,</b> Wageningen University and Research and Wageningen Environmental Research, gert-jan.nabuurs@wur.nl, +31 6 10559433<br /><br /><b>Ta del av pressmeddelandet på engelska från European Forest Institute: </b><br /><a href="http://www.efi.int/articles/nature"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/icgen.gif" alt="" />Is forest harvesting increasing in Europe?​</a><br /></div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div><b>Samtliga författare: </b></div> <div>Marc Palahí1 , Ruben Valbuena2, Cornelius Senf3, Nezha Acil4,5, Thomas A. M. Pugh4,5,6, Jonathan Sadler4,5, Rupert Seidl3, Peter Potapov7, Barry Gardiner8, Lauri Hetemäki1, Gherardo Chirici9, Saverio Francini9,10, Tomáš Hlásny11, Bas Jan Willem Lerink12, Håkan Olsson13, José Ramón González Olabarria14, Davide Ascoli15, Antti Asikainen16, Jürgen Bauhus17, Göran Berndes18, Janis Donis19, Jonas Fridman13, Marc Hanewinkel17, Hervé Jactel20, Marcus Lindner21, Marco Marchetti22, Róbert Marušák11, Douglas Sheil23, Margarida Tomé24, Antoni Trasobares25, Pieter Johannes Verkerk1, Minna Korhonen1 &amp; Gert-Jan Nabuurs12,23</div> <div>1European Forest Institute, Joensuu, Finland.</div> <div>2School of Natural Sciences, Bangor University, Bangor, UK.</div> <div>3Ecosystem Dynamics and Forest Management Group, Technical University of Munich, Germany.</div> <div>4School of Geography, Earth and Environmental Sciences, University of Birmingham, Birmingham, UK.</div> <div>5Birmingham Institute of Forest Research, University of Birmingham, Birmingham, UK.</div> <div>6Department of Physical Geography and Ecosystem Science, Lund University, Lund, Sweden.</div> <div>7Department of Geographical Sciences, University of Maryland, College Park, MD, USA.</div> <div>8Institut Européen de la Forêt Cultivée, Cestas, France.</div> <div>9Dipartimento di Scienze e Tecnologie Agrarie, Alimentari, Ambientali e Forestali, Università degli Studi di Firenze, Florence, Italy.</div> <div>10Dipartimento per l’Innovazione dei sistemi Biologici, Agroalimentari e Forestali, Università degli Studi della Tuscia, Viterbo, Italy.</div> <div>11Faculty of Forestry and Wood Sciences, Czech University of Life Sciences Prague, Prague, Czech Republic.</div> <div>12Wageningen Environmental Research, Wageningen University and Research, Wageningen, The Netherlands.</div> <div>13Department of Forest Resource Management, Swedish University of Agricultural Sciences (SLU), Umeå, Sweden.</div> <div>14Joint Research Unit CTFC - AGROTECNIO, Solsona, Spain</div> <div>15Department of Agricultural, Forest and Food Sciences, University of Turin, Grugliasco, Italy.</div> <div>16Natural Resources Institute Finland, Joensuu, Finland.</div> <div>17Albert-Ludwigs-University of Freiburg, Freiburg, Germany.</div> <div>18Department of Space, Earth and Environment, Chalmers University of Technology, Gothenburg, Sweden.</div> <div>19Latvian State Forest Research Institute Silava, Salaspils, Latvia.</div> <div>20INRAE, University of Bordeaux, BIOGECO, Cestas, France.</div> <div>21European Forest Institute, Bonn, Germany.</div> <div>22University of Molise, Campobasso, Italy.</div> <div>23Forest Ecology and Forest Management Group, Wageningen University and Research, Wageningen, The Netherlands.</div> <div>24Centro de Estudos Florestais, Instituto Superior de Agronomia, Universidade de Lisboa, Lisbon, Portugal.</div> <div>25Forest Science and Technology Centre of Catalonia, CTFC, Solsona, Spain.</div> ​​​​​Thu, 29 Apr 2021 09:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Vatten-rymden-stjarnor-Herschel.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Vatten-rymden-stjarnor-Herschel.aspxDär stjärnor föds finns det också vatten<p><b>​​Astronomer har avslutat en omfattande kartläggning av vatten i rymden. Flera Chalmersforskare ingår i det internationella teamet som använt rymdteleskopet Herschel för att visa att livets viktigaste molekyl kan trivas i alla nyfödda solsystem – inte bara vårt.</b></p><div>För bara tio år sedan var det inte känt hur och var vatten bildas i rymden, och hur det så småningom hamnar på en planet som jorden. </div> <div><br /></div> <div>​Nu har femtio astronomer, ledda <span style="background-color:initial">av </span><span style="background-color:initial">Ewine van Dishoeck (Universitetet i Leiden, Nederländerna),</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">sammanställt allt som forskare vet om vatten i rymden mellan stjärnorna. Artikeln, som publiceras i tidskriften Astronomy &amp; Astrophysics, är baserad på observationer med </span><span style="background-color:initial">rymdteleskopet Herschel. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"></span><span style="background-color:initial">Projektet har lett fram till ny information om ursprunget till vatten i nyfödda, potentiellt beboeliga, planeter. </span></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Rymdteleskop spelar viktig roll​</h3> <div>Det har varit en utmaning för astronomer att ens få syn på rymdens vatten, eftersom markbaserade teleskop påverkas av vattenånga i vår egen atmosfär. </div> <div><br /></div> <div>Efter en tidig pionjärinsats av <a href="/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Satelliten-Odin-firar-20-ar-i-rymden.aspx">den svenska forskningssatelliten Odin​</a> sändes 2009 upp rymdteleskopet Herschel av den europeiska rymdorganisationen ESA. </div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">Under sitt fyra år långa uppdrag</span><span style="background-color:initial"> hade </span>Herschelteleskopet som ett av sina huvudmål att undersöka vatten i rymden. Av särskilt betydelse var instrumentet HIFI, som byggdes under nederländsk ledning med betydande svenska bidrag. </div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/Rho_Ophiuchi_star-forming_region_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /><br /><span style="background-color:initial">I den nya studien har astronomen Ewine van Dishoeck och hennes kollegor kunnat kartlägga hur </span><span style="background-color:initial">vattenmolekyler följer med på varje del av processen när </span><span style="background-color:initial">nya stjärnor och planeter ska födas</span><span style="background-color:initial">.</span><br /></div> <div>​<br /></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Is är första steget​</h3> <div>Det mesta av vattnet bildas som is. Islager byggs upp på små partiklar som samlas i kalla, ljussvaga moln av stoft och damm i rymden. </div> <div><br /></div> <div>När delar av dess interstellära moln sedan störtar samman kan n<span style="background-color:initial">ya stjärnor och planeter börja bildas. </span><span style="background-color:initial">När det händer överlever vattenmolekylerna genom att fästa sig vid dammkorn och småsten. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Runt varje nyfödd stjärna samlas </span><span style="background-color:initial">dessa</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">istäckta småstenar</span><span style="background-color:initial"> i </span><span style="background-color:initial">en roterande skiva, och kan bygga frön till nya </span><span style="background-color:initial">planeter.</span></div> <div></div> <div><br /></div> <div>– V<span style="background-color:initial">atten </span><span style="background-color:initial">transporteras mestadels som is från stora interstellära </span><span style="background-color:initial">moln</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">till de här skivorna</span><span style="background-color:initial">. Isen tycks inte smälta av eller slås sönder på vägen in. Ännu </span><span style="background-color:initial">kan vi inte säga exakt hur mycket vatten som finns i de här skivorna, men det är gott och väl tillräckligt för att bilda oceaner på jordlika planeter, säger Per Bjerkeli.</span></div> <div></div> <div><br /></div> <div><div>Vattnet på jorden har också vandrat hit på det här sättet, tror forskarna. De flesta nya solsystem är födda med tillräckligt med vatten för att fylla flera tusen hav, visar deras beräkningar.</div> <div><br /></div></div> <div><div>– Det är fascinerande att inse att när man dricker ett glas vatten tillverkades de flesta av dessa molekyler för mer än 4,5 miljarder år sedan i molnet ur vilket vår sol och planeterna bildades, säger Ewine van Dishoeck.</div> <div><br /></div></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/Water_trail-credit-ESA-ALMA-NASA-LE-Kristensen_72dpi_340x254.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />Vattnets väg från interstellära moln till dricksglaset är komplex, visar forskarna. Redan tidigare studier med Herschelteleskopet visade hur varm vattenånga kastas ut i dramatiska strålar från stjärnor som höll på att bildas. Nu har forskarna även kunnat spåra både kall vattenånga och islagring i dessa stjärnsystem, bland annat genom att undersöka svaga signaler från tungt vatten (där molekylen H<sub>2</sub>0 innehåller ett eller två atomer av tungt väte, eller deuterium).</div> <div><br /></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Nya teleskop ska lösa fler frågetecken</h3> <div>Många mysterier kvarstår kring vattnets väg till planeterna, som nya och framtida teleskop får lösa. NASA/ESA:s James Webb-teleskop, som sänds upp senare i år, samt radioteleskopen <span style="background-color:initial">ALMA i Chile och</span><span style="background-color:initial"> framtidens radioteleskop SKA, </span><span style="background-color:initial">har alla roller att spela. Instrumentet MIRI ombord på James Webbteleskopet kommer att kunna upptäcka varm vattenånga i de innersta zonerna på dammskivor. </span></div> <span></span><div></div> <div><br /></div> <div>– Herschel har redan visat att planetbildande skivor är rika på vattenis. Med MIRI kan vi nu följa det spåret in i de regioner där jordliknande planeter bildas, säger Michiel Hogerheijde, astronom vid Universitetet i Leiden och Universitetet i Amsterdam.</div> <div><br /></div> <div>Pressmeddelande på engelska hos NOVA: <a href="https://www.astronomie.nl/nieuws/en/long-awaited-review-reveals-journey-of-water-from-interstellar-clouds-to-habitable-worlds-2733">https://www.astronomie.nl/nieuws/en/long-awaited-review-reveals-journey-of-water-from-interstellar-clouds-to-habitable-worlds-2733</a></div> <div><br /></div> <div><b>Mer om forskningen och om rymdteleskopet Herschel</b></div> <div><br /></div> <div>Herschel var ett rymdteleskop från den europeiska rymdorganisationen (ESA), byggt i samarbete med NASA. Dess HIFI- och PACS-instrument användes för vattenforskningen. HIFI konstruerades och byggdes av ett konsortium av institut och universitet över hela Europa, Kanada och USA under ledning av Nederländska institutet för rymdforskning, SRON, med viktiga bidrag från Tyskland, Frankrike och USA. <span style="background-color:initial">Forskare i Onsala rymdobservatoriums Gruppen för avancerad mottagarutveckling byggde ett mätsystem för att kontrollera optiken i instrumentet. </span><span style="background-color:initial">PACS-instrumentet utvecklades av ett konsortium av institut och universitet över hela Europa som leds av Max Planck-institutet för utomjordisk fysik i Tyskland. </span><span style="background-color:initial">Chalmersforskare</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">spelade</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">en aktiv roll i den vetenskapliga planeringen för Herschel, och var med i flera projekt som använder data från teleskopet. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Forskningsresultaten publiceras i en artikel av Ewine F. van Dishoeck m. fl, Water in star-forming regions: Physics and chemistry from clouds to disks as probed by Herschel spectroscopy i tidskriften Astronomy &amp; Astrophysics. Länk till forskningsartikeln: </span><a href="https://www.aanda.org/10.1051/0004-6361/202039084">https://www.aanda.org/10.1051/0004-6361/202039084​</a><span style="background-color:initial"> (se även </span><a href="https://arxiv.org/abs/2102.02225">https://arxiv.org/abs/2102.02225</a><span style="background-color:initial">).</span><br /></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">Ewine van Dishoeck ledde vattenforskningen i WISH-programmet (Water in Stjärnbildande regioner med Herschel). </span><span style="background-color:initial">​</span><span style="background-color:initial">Forskarteamet består av 50 astronomer från hela världen, bland dem Chalmersforskarna Per Bjerkeli, René Liseau och Magnus Persson, samt Bengt Larsson (Stockholms universitet).</span></div> <div><b><br /></b></div> <div><b><i>Bilder</i></b></div> <div><b><i><br /></i></b></div> <div><span></span><i>A (överst) - Vattenmolekylers väg från vidsträckta moln till potentiellt beboeliga planeter har spårats bland annat i s</i><i>tjärnfabriken Rho Ophiuchi, 440 ljusår bort i stjärnbilden Ormbäraren. Denna vidvinkelbild </i><i style="background-color:initial">från Herschelteleskopet</i><i style="background-color:initial"> är tagen i ljus med våglängd mellan 70 och 250 mikrometer med teleskopets kamera PACS, är 4 grader bred (motsvarande åtta fullmånar). I bildens ljusaste del (ovan till höger) ligger den unga stjärnan VLA 1623 som varit föremål för detaljerade observationer av vatten med instrumentet HIFI.</i></div> <div><i>Bild: ESA/Herschel/NASA/JPL-Caltech, CC BY-SA 3.0 IGO; Acknowledgement: R. Hurt (JPL-Caltech)</i></div> <div><i><a href="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/750x340/Rho_Ophiuchi_star-forming_region_H2O_300dpi_full.jpg">Ladda ned högupplöst bild (med molekyler) </a>eller <a href="https://sci.esa.int/web/herschel/-/59533-herschel-s-view-of-rho-ophiuchi">se originalbilden hos ESA</a></i></div> <div><br /></div> <div><i>B - <span style="background-color:initial">Stjärnfabriken Rho Ophiuchi ligger 440 ljusår bort i stjärnbilden Ormbäraren. Denna vidvinkelbild </span></i><i style="background-color:initial">från Herschelteleskopet</i><i style="background-color:initial"><span style="background-color:initial"> är tagen i ljus med våglängd mellan 70 och 250 mikrometer med teleskopets kamera PACS, är 4 grader bred (motsvarande åtta fullmånar). I bildens ljusaste del (ovan till höger) ligger den unga stjärnan VLA 1623 som varit föremål för detaljerade observationer av vatten med instrumentet HIFI.</span></i></div> <i></i><div><i>Bild: ESA/Herschel/NASA/JPL-Caltech, CC BY-SA 3.0 IGO; Acknowledgement: R. Hurt (JPL-Caltech)</i></div> <div><i><a href="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/750x340/Rho_Ophiuchi_star-forming_region_300dpi_full.jpg">Ladda ner högupplöst bild (utan molekyler)</a> eller <a href="https://sci.esa.int/web/herschel/-/59533-herschel-s-view-of-rho-ophiuchi">se i originalversion hos ESA</a><br /></i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>C – I denna illustration visas vattnets resa från interstellära moln till bebodda världar. Från överst till vänster: vatten i ett kallt interstellärt moln; nära en nyfödd stjärna med ett utflöde; i en protoplanetär skiva; i en komet och hav på en planet. De vita linjerna visar de spår av vattenånga i spektrum som registrerats av instrumentet HIFI ombord på Herschelteleskopet (signalerna från det kalla molnet och den protoplanetära skivan har överdrivits jämfört med de från de unga, bildande stjärnan i mitten). </i></div> <div><i>Bild: ESA/ALMA/NASA/L. E. Kristensen<br /></i></div> ​<strong></strong>Tue, 13 Apr 2021 08:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Sa-kan-EU-minska-tropisk-avskogning.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Sa-kan-EU-minska-tropisk-avskogning.aspxNy studie: Så kan EU minska tropisk avskogning<p><b>​Konsumtion av importerade varor i EU är en starkt bidragande orsak till att skog skövlas i andra delar av världen. I en ny studie har forskare vid Chalmers och universitetet i Louvain, Belgien utvärderat drygt tusen förslag om hur EU skulle kunna arbeta för att minska avskogningen, för att se vilka som dels skulle ha god effekt, dels vara möjliga att genomföra politiskt.</b></p><div><a href="/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/EUs-stora-ansvar-for-tropisk-avskogning.aspx">​</a><span style="background-color:initial">– Föga förvånande är stödet svagt för hårdare och mer effektiva regleringar, som till exempel importbegränsningar på vissa varor. Men vår studie visar att det inte är helt nattsvart ändå. Det finns politiska förslag som både har starkt stöd hos många intressenter och som har potential att min</span><span style="background-color:initial">ska avskogningen, säger Martin Persson, docent i fysisk resursteori vid Chalmers tekniska högskola.​</span></div> <div><br /></div> <div><a href="/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/EUs-stora-ansvar-for-tropisk-avskogning.aspx">​<span style="background-color:initial">Tidigare forskning från Chalmers har visat på EU:s stora ansvar för tropisk avskogning.</span>​</a><span style="background-color:initial"> Mer än hälften av den tropiska avskogningen är kopplad till produktion för export av livsmedel och djurfoder, till exempel palmolja, sojabönor, trävaror, kakao och kaffe, varor som EU är en stor importör av. Frågan är vad EU kan göra för att minska sitt bidrag till avskogningen.</span></div> <div> </div> <div><span style="background-color:initial">– Den här frågan är extra intressant nu, eftersom EU i år planerar att lägga fram förslag på lagstiftning som ska leda till minskad avskogning orsakad av konsumtion i Europa. Frågan har varit aktuell i omgångar sedan 2008, men nu verkar det faktiskt börja hända något politiskt, säger Simon Bager, doktorand vid Université Catholique de Louvain, Belgien och huvudförfattare till studien.</span><br /></div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div>Tillsammans har artikelförfattarna kartlagt sammanlagt 1 141 olika förslag på hur EU skulle kunna arbeta för att bryta trenden med ökad tropisk avskogning. Dessa kommer i stor utsträckning från en öppen konsultation, där EU samlat in förslag från företag, intresseorganisationer och tankesmedjor. Utöver det har forskarna sammanställt förslag från en lång rad forskningsrapporter, debattartiklar och andra publikationer.</div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <h2 class="chalmersElement-H2">Två förslag står ut f​rån mängden</h2> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div>Att hitta förslag på åtgärder som har politiskt stöd, skulle ha önskad effekt och som dessutom är möjliga att genomföra praktiskt har inte varit helt enkelt. Men efter den omfattande kartläggningen ser Martin Persson och kollegorna att EU framförallt har två möjliga vägar framåt. Den ena handlar om att den som importerar en vara också hålls ansvarig för sådant som händer i leverantörskedjorna, så kallad Due Diligence.  </div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div>– Om det visar sig att ett av de importerande företagens leverantörer har produkter som bidrar till avskogning kan företaget få betala skadestånd. Ett sådant system bedömer vi som både trovärdigt och möjligt att genomföra politiskt och praktiskt. Det finns också exempel från Frankrike och England där man har genomfört eller ska genomföra liknande system, säger Simon.</div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div>– Due Diligence är också det förslag som är vanligast i vår kartläggning och det förs fram av många olika typer av aktörer, vilket gör att vi bedömer stödet för det förslaget som stort. Det är dock viktigt att betona att om ett sådant system ska få effekt måste det vara noggrant kalibrerat, bland annat när det gäller vilka sanktionsalternativ som ingår och vilka företag som omfattas av kraven.</div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div>Den andra möjliga framkomliga vägen är rundabordssamtal med olika intressenter, eller ”multi-stakeholder fora” som det kallas i studien. Då samlar man företag, organisationer och politiker till gemensamma samtal för att komma överens om möjliga åtgärder för att sätta stopp för avskogning kopplad till en leverantörskedja, vara eller område. Även här finns positiva exempel, det mest uppmärksammade är det brasilianska sojamoratoriet, eller Amazon Soy Moratorium, från 2006.</div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div>Då satte sig bland andra Greenpeace och Världsnaturfonden ner med de som producerar samt köper upp och exporterar soja och lyckades komma överens om att ett stopp för handel med soja från områden i Amazonas regnskog som avskogats efter ett visst datum.</div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/EU-Mercosur-martin-Persson.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />– Sådana exempel gör att vi kan säga att rundabordssamtal kan få effekt. Och enligt vår bedömning är det en åtgärd som är lättare att få acceptans för, eftersom det då inte bara handlar om att lagstiftarna bestämmer, utan att de inblandade parterna får vara med och utforma åtgärderna själva, säger Martin Persson (bilden). Samtidigt kan rundabordsdiskussioner anpassas till det område eller den region där det införs, vilket ökar sannolikheten för att initiativet kommer att stödjas av lokala aktörer.<span style="background-color:initial"> </span></div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <h2 class="chalmersElement-H2">Balans mell​an olika åtgärder</h2> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div>Forskarna har också utrett hur man kan hantera avvägningen mellan effekt och acceptans. En viktig del i detta är att kombinera olika åtgärder som stödjer varandra och som kan fungera som stöd för striktare regleringar. Handelsregleringar riskerar till exempel att slå hårt mot fattiga producerande länder och bör därför kombineras med bistånd som hjälper sådana länder att införa mer hållbar produktion och ökad avkastning, utan att behöva ta till avskogning.</div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div>Det skulle också minska risken för att det som produceras på nyligen avskogad mark helt enkelt säljs på andra marknader än EU.</div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div>– Om nu EU fokuserar på sitt bidrag till avskogningen, så kan effekten bli att sådant som produceras på nyligen avskogad mark säljs till andra länder, medan EU får de ”bra” produkterna. Därför är vår bedömning att EU bör se till att de åtgärder som införs kombineras med sådana som bidrar till omställning och förändring, säger Simon Bagar.</div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div>Avslutningsvis sammanfattar forskarna tre principer för nya åtgärder, om EU menar allvar med att man vill minska sin påverkan på avskogningen i tropikerna.</div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div>– Vidta åtgärder som faktiskt har en möjlighet att åstadkomma förändring. Använd en bred palett av åtgärder som kombinerar olika verktyg och som tillsammans bidrar till minskad avskogning. Och till sist: se till att involvera aktörer i leverantörskedjor i särskilt viktiga regioner först, för att sedan bygga ut och bredda åtgärderna över tid, säger Simon Bagar.</div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div>Författarna hoppas att forskningen och de identifierade policyalternativen kan fungera som inspiration för beslutsfattare, icke-statliga organisationer, industrier och andra intressenter som arbetar för att ta itu med EU: s avskogningsavtryck. Med minst 86 olika alternativ finns det ett brett utbud av möjligheter att rikta in sig på problemet, och väldigt få av dessa är politiska 'no-starters' eller förslag som inte har effekt mot problemet.</div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div><a href="https://www.cell.com/one-earth/fulltext/S2590-3322%2821%2900057-9">Läs mer i den vetenskapliga artikeln i One Earth: Eighty-six EU policy options for reducing imported deforestation​</a></div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <h3 class="chalmersElement-H3">Kontakter för mer information:</h3> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div><span style="background-color:initial">Martin Persson, docent, fysisk resursteori, Chalmers tekniska högskola, martin.persson@chalmers.se, 031 772 2148</span><br /></div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div>Simon Bager, doktorand vid UCLouvain och MSCA fellow COUPLED, Belgien, simon.bager@uclouvain.be, +45 2721 7414</div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <h3 class="chalmersElement-H3">Mer information: så gick studien till</h3> <h3 class="chalmersElement-H3"> </h3> <h3 class="chalmersElement-H3"> </h3> <h3 class="chalmersElement-H3"> </h3> <div><span style="background-color:initial">För att utreda hur effektiva och genomförbara de 1 141 förslagen är kategoriserades de först utifrån vem som lagt förslaget, vem som är tänkt att påverkas och vad som ska påverkas. Eftersom många av förslagen var lika eller liknande kunde de sedan sammanfattades i 86 unika förslag. Majoriteten av förslagen bygger på svagare styrning, som till exempel mer information och olika typer av stöd till producenterna, snarare än lagstadgade begränsningar och åtstramningar för import och export. Det tolkar forskarna som att stödet också är större för mjukare förslag. Men de förslagen bedömer forskarna å andra sidan som mindre effektiva.</span><br /></div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div>– Ett exempel är miljömärkning, där syftet är att påverka konsumenterna så att de slutar handla produkter som bidrar till avskogning. Tanken är god, men det finns inte stöd i tidigare forskning att det skulle förändra konsumenternas beteende i så stor utsträckning att produktionen påverkas. Införs istället importbegränsningar på varor som är kopplade till avskogning vet man att det skulle få en direkt effekt, säger Martin Persson.</div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div>Efter att ha utvärderat effekten kommer nästa steg – vilka av förslagen är möjliga att få stöd för politiskt? För att utvärdera det krävdes metodmässiga innovationer.</div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div>– Eftersom vi har kategoriserat de 1 141 förslagen som vi har gjort kan vi se hur många och vilka intressenter det är som föreslagit en viss typ av åtgärd. Kommer samma förslag från både miljöorganisationer, företag och myndigheter tolkar vi det som ett starkt stöd för en åtgärd, säger Martin Persson.</div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div>De två sista stegen i bedömningen av åtgärderna handlar sedan om hur krångligt och dyrt det är att realisera förslagen.</div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div>– EU skulle ganska enkelt kunna uppdra åt ett forskningsinstitut att utreda mer på detaljnivå vad som driver avskogning, medan en ny skatt eller strafftull på EU-nivå är jättekrångligt. Det finns vissa åtgärder som EU kan vidta på egen hand, medan andra kräver samarbete med medlemsstaterna eller andra länder. Och där har vi helt enkelt graderat hur svårt det är rent institutionellt att genomföra varje förslag, säger Simon Bagar.</div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div> <span style="background-color:initial">Den sista aspekten för att bedöma den politiska genomförbarheten är hur kostsamt förslaget är. </span></div> <div><span style="background-color:initial">– Påverkar man ett stort importflöde innebär det också stora ekonomiska konsekvenser, medan att styra om EU:s biståndsbudget för att stödja en övergång till mindre skogsintensiv produktion skulle påverka betydligt mindre kostnadsposter. Konsekvenserna för ekonomin beror också på hur stor del av marknaden som påverkas. Det är viktigt att det finns en vilja att ändra skatter eller regleringar inom det aktuella området, säger Martin Persson. ​</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"><em>Text: Christian Löwhagen. </em></span></div> <div><span style="background-color:initial"><em>Bild: Regnskog: CC 0.0. </em></span><span style="background-color:initial"><em>Porträtt Martin Persson: </em></span><span style="background-color:initial"><em>Anna Lena Lundqvist / Chalmers</em></span></div>Mon, 29 Mar 2021 10:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/EHT-magnetfalt-svart-hal-i-M87.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/EHT-magnetfalt-svart-hal-i-M87.aspxSvarta hålets magnetfält avslöjas av Event Horizon Telescope<p><b>​​Nya mätningar från Event Horizon Telescope-samarbetet visar hur det supermassiva svarta hålet i mitten av galaxen M 87 ser ut i polariserat ljus. Observationerna berättar om hur energirika jetstrålar bildas i galaxens kärna. Astronomer från Chalmers ingår i det stora internationella forskarlaget, som arbetat med den nya bilden på det svarta hålet och dess omgivningar.</b></p><div><span style="background-color:initial"><span></span><div>Event Horizon Telescope-konsortiet, som 2019 presenterade <a href="/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Event-Horizon-Telescope-forsta-resultat.aspx">den första bilden av ett svart hål</a>, har nu offentliggjort en ny bild av det supermassiva svarta hålet i centrum av galaxen M87 som visar ljusets polarisation. </div> <div><br /></div> <div>Det är första gången som astronomer har kunnat mäta polarisation <span style="background-color:initial">så nära kanten av ett svart hål.</span><span style="background-color:initial"> Polariserat ljus i galaxer är en indikation på förekomsten av magnetfält</span><span style="background-color:initial">. Observationerna är avgörande för att förstå hur energirika jetstrålar bildas i M 87, som är belägen på 55 miljoner ljusårs avstånd.</span></div></span><span style="background-color:initial"><div></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Monica Mościbrodzka är biträdande professor vid Radbouduniversitetet i Nederländerna och tillsammans med Iván Martí-Vidal <span></span></span><span></span><span style="background-color:initial">ledare för EHT Polarimetry Working Group.</span><br /></div> <div><br /></div></span></div> <div><span style="background-color:initial">– Vi har nu fått nästa viktiga ledtråd för att kunna förstå hur magnetiska fält fungerar i närheten av svarta hål, och hur aktiviteten i detta mycket kompakta område i rymden kan ge upphov till energirika jetstrålar som når långt bortom galaxen, säger hon.</span><br /></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">Den 10 april 2019 presenterade astronomer den första bilden någonsin av ett svart hål. Den visade en ljus ringliknande struktur med ett mörkt centralområde - det svarta hålets “skugga”. Sedan dess har EHT-konsortiet dykt djupare i datan, som samlades in 2017. De har nu upptäckt att en avsevärt del av ljuset från området kring det svarta hålet i M87 är polariserat.</span><br /></div> <div><br /></div> <div>Iván Martí-Vidal är GenT Distinguished Researcher vid Valencias universitet i Spanien, och <span style="background-color:initial">är även han ledare för EHT Polarimetry Working Group.</span><br /></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">– Detta arbete är en viktig milstolpe: det polariserade ljuset bär på information som gör det möjligt för oss att bättre förstå fysiken bakom den bild vi såg i april 2019. Att beräkna denna nya bild av polarisationen tog flera år i anspråk på grund av de komplicerade tekniker som krävdes för att samla in och analysera datan, säger han.</span><br /></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">Vanligt ljus polariseras när det passerar genom speciella filter, som polariserade solglasögon, eller när det strålar ut från heta områden i rymden som omges av magnetfält. På ett sätt som är analogt med att solglasögonen gör det möjligt att se detaljer genom reducera ljusstarka reflektioner från ljusa objekt, kan astronomerna få bättre insyn i området kring ett svart hål genom att studera dess polariserade strålning. Med polarisationen blir det möjligt att kartlägga hur de magnetiska fältlinjerna fördelar sig i rymden vid gränsen till det svarta hålet.</span><span style="background-color:initial"> </span></div> <div><br /></div> <div>– De nya bilderna över polarisationen hjälper oss att förstå hur magnetfältet styr hur material faller in i det svarta hålet och hur det kan skapa energirika jetstrålar, säger Andrew Chael, medlem i EHT-konsortiet och NASA Hubble Fellow vid Princeton Center for Theoretical Science och Princeton Gravity Initiative i USA.</div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">– Polarisationslinjernas styrka har att göra med magnetfältets styrka. Men det finns också andra faktorer vi måste ta hänsyn till när vi beräknar hur magnetfältets struktur ser ut, som turbulensen i gasen och teleskopets förmåga att urskilja detaljer. Allt detta ingår i våra modeller, förklarar Iván Martí-Vidal.</span><br /></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial"><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/eso2105b_72dpi_340x227.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />De ljusa jetstrålarna av energi och materia som utgår från M 87:s kärna sträcker sig minst 5 000 ljusår bort och är en av galaxens mest svårförstådda och energirika fenomen. Det mesta av materialet som befinner sig nära gränsen till det svarta hålet faller in i det, men vissa partiklar lyckas fly undan i sista ögonblicket och kastas istället ut från området i form av jetstrålar.</span><br /></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">Det finns flera modeller för hur materia beter sig nära det svarta hålet. Astronomerna vet ännu inte hur jetstrålarna, som kan vara längre än hela galaxen, kan kastas ut från ett centralt område lika stort som solsystemet, eller hur materia faller in i det svarta hålet. Den nya EHT-bilden ger en första möjlighet att studera området precis utanför det svarta hålet och samverkan mellan infallande och utkastad materia. </span></div> <div><br /></div> <div>Forskarna fann också att de enda teoretiska modellerna som kunde förklara strukturen i det polariserade ljuset baserades på het och starkt joniserad gas som lätt fångas upp av starka magnetiska fält.</div> <div><br /></div> <div>– Observationerna indikerar att det magnetiska fältet vid det svarta hålets kant är starkt nog att motverka att den heta gasen dras in i det svarta hålet av den starka gravitationen, förklarar Jason Dexter, biträdande professor vid University of Colorado Boulder, USA, och ledare för EHT Theory Working Group.</div> <div><br /></div> <div>Materian i de relativistiska jetstrålar som uppstår vid det svarta hålet avlägsnar sig från området genom att energi överförs till partiklarna från det svarta hålet, berättar Iván Martí-Vidal vidare. </div> <div><br /></div> <div>– Vi förstår inte detaljerna kring denna process i dag, men vi tror att magnetfältet kan spela en avgörande roll. Genom att studera det polariserade ljuset så nära händelsehorisonten kan vi direkt testa förutsägelserna från våra olika modeller av hur materia faller in i och lämnar det svarta hålet i form av jetstrålar, säger han.</div> <div><br /></div> <div>För att observera det svarta hålet i centrum av M87 kopplade astronomerna samman åtta radioteleskop världen över för att skapa ett virtuellt teleskop, EHT, som är lika stort som jorden. </div> <div><br /></div> <div>I EHT ingår bland annat teleskopen ALMA (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array) och APEX (Atacama Pathfinder Experiment), i norra Chile. Sverige deltar i båda som medlemsland i det Europeiska sydobservatoriet ESO, och i APEX där Onsala rymdobservatorium är en partner. </div> <div><br /></div> <div>Den fantastiska upplösning som nås med EHT kan jämföras med storleken på ett kreditkort på månens avstånd.</div> <div><br /></div> <div>Ciska Kemper är European ALMA Programme Scientist vid ESO. <br /></div> <div><br /></div> <div>– Med ALMA och APEX, som genom sitt sydliga läge dramatiskt utökar storleken på det virtuella EHT-teleskopet, kunde europeiska forskare spela en central roll i forskningsprojektet. Med dess 66 antenner dominerar ALMA helt förmågan att samla in polariserat ljus, medan APEX har varit en kritisk komponent för att kalibrera bilden, säger hon.​</div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/eso2105d_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /></div> <div>– ALMA-data var också nödvändiga för att kalibrera, avbilda och förklara EHT-observationerna genom att bidra med strikta gränsvärden för de teoretiska modellerna, som förklarar hur materia beter sig nära det svarta hålets händelsehorisont, kompletterar Ciriaco Goddi, forskare vid Radbouduniversitetet och Leidens observatorium i Nederländerna, som ledde en parallell studie som enbart baserades på ALMA-observationerna.</div> <div><br /></div> <div>Forskningsresultaten publiceras den 24 mars 2021 av EHT-konsortiet i en artikel i tidskriften Astrophysical Journal Letters. Forskningsprojektet har involverat över 300 forskare från ett stort antal organisationer och universitet över hela världen.</div> <div><div>– EHT utvecklas snabbt med ny teknik och nya deltagande observatorier. Vi förväntar oss att framtida EHT-observationer kommer att avslöja magnetfältsstrukturen runt det svarta hålet i större detaljrikedom och ge mer information om fysiken hos den heta gasen i området, sammanfattar Jongho Park, medlem i EHT-konsortiet och East Asian Core Observatories Association Fellow vid Academia Sinica Institute of Astronomy and Astrophysics i Taipei.</div></div> <div><br /></div> <div><b>Avgörande bidrag från Sverige</b></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">Michael Lindqvist, astronom vid Onsala rymdobservatorium vid Chalmers, berättar om det svenska bidraget till forskningen. </span><br /></div> <div><br /></div> <div>– I Onsala har vi sedan 1960-talet varit delaktiga i utvecklingen av den teknik som kallas långbasinterferometri (VLBI) som nu används av EHT. Onsala rymdobservatorium är en av tre partners som driver APEX, ett av teleskopen i EHT-nätverket, och vi har under flera år arbetat tillsammans med våra partners med att bygga upp VLBI-kapaciteten på APEX, säger han.</div> <div><br /></div> <div>– Det svenska bidraget till denna forskning har varit betydande, säger Iván Martí-Vidal, som tidigare var verksam vid Onsala rymdobservatorium. </div> <div><br /></div> <div><div>Noggrann kunskap om mätningar med Alma är avgörande för att kunna dra de slutsatser om det supermassiva svarta hålet som nu presenteras, menar <span></span><span style="background-color:initial">Iván Martí-Vidal.</span></div></div> <div><br /></div> <div>– Onsalaobservatoriet har även ansvarat för kalibreringen av ALMA-data och dess roll som en partner i APEX-teleskopet har varit kritiskt för att kunna beräkna och kalibrera för instrumentpolarisationen som uppstår i ALMA, avslutar han.</div> <div><br /></div> <div><div><span style="background-color:initial">​</span></div></div> <div> <div><b>Kontakter:</b></div> <div> </div> <div>Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, 070 4933114, robert.cumming@chalmers.se</div> <div><br /></div></div> <div>Michael Lindqvist, astronom, Onsala rymdobservatorium, michael.lindqvist@chalmers.se</div> <div><br /></div> <div><b style="background-color:initial">Mer om forskningen</b><br /></div> <div><br /></div> <div>Forskningsresultaten presenteras i två artiklar av EHT-konsortiet i tidskriften Astrophysical Journal Letters: &quot;First M87 Event Horizon Telescope Results VII: Polarization of the Ring&quot; (doi: 10.3847/2041-8213/abe71d) och &quot;First M87 Event Horizon Telescope Results VIII: Magnetic Field Structure Near The Event Horizon&quot; (doi: 10.3847/2041-8213/abe4de). Kompletterande forskningsresultat presenteras i artikeln “Polarimetric properties of Event Horizon Telescope targets from ALMA&quot; (doi: 10.3847/2041-8213/abee6a) av Goddi, Martí-Vidal, Messias och EHT-konsortiet, som har accepterats för publicering i Astrophysical Journal Letters.</div> <div><a href="https://www.eso.org/public/sweden/news/eso2105/">Se ESO:s pressmeddelande för länkar till forskningsartiklarna</a>.</div> <div><br /></div> <div>EHT-konsortiet omfattar över 300 forskare i Afrika, Asien, Europa samt Nord- och Sydamerika. Detta internationella samarbete syftar till att ta de mest detaljerade bilderna någonsin av svarta hål genom att skapa ett virtuellt radioteleskop lika stort som jorden. Inom EHT kopplas enskilda teleskop samman för att uppnå en tidigare ouppnådd vinkelupplösning.  </div> <div><br /></div> <div>Chalmersastronomerna Michael Lindqvist och John Conway (båda vid Onsala rymdobservatorium, Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap) ingår i forskarlaget.​<span></span></div> <div><br /></div> <div>I EHT ingår radioteleskopen ALMA och APEX vid ESO, IRAM:s 30-metersteleskop, IRAM:s NOEMA-observatorium, James Clerk Maxwell Telescope (JCMT), Large Millimeter Telescope (LMT), Submillimeter Telescope (SMT), South Pole Telescope (SPT), Kitt Peak Telescope samt Greenland Telescope (GLT). </div> <div><br /></div> <div><div>APEX är ett samarbete mellan Max Planck-institutet för radioastronomi, Onsala rymdobservatorium vid Chalmers tekniska högskola och ESO, det Europeiska sydobservatoriet. Drift av Apex vid Chajnantor sköts av ESO.<br /></div> <div><br /></div> <div></div></div> <div><span style="background-color:initial">ALMA är en internationell anläggning för astronomi och ett samarbete mellan Europa, Nordamerika och Ostasien i samverkan med Chile. I Europa stöds ALMA av ESO, i Nordamerika av US National Science Foundation (NSF) i samarbete med Kanadas National Research Council (NRC) samt av Taiwans Nationella vetenskapsråd (NSC), i Ostasien av Nationella instituten för naturvetenskap (NINS) i Japan i samarbete med Academia Sinica (AS) i Taiwan. Konstruktionen och driften av ALMA leds för Europas del av ESO, för Japan av Nationella astrono</span><span style="background-color:initial">miska observatoriet i Japan (NAOJ) och för Nordamerika av National Radio Astronomy Observatory (NRAO), som drivs av Associated Universities, Inc. (AUI). Joint ALMA Observatory (JAO) står för övergripande ledning och organisation under konstruktionen, driftsättningen och driften av ALMA.</span><br /></div> <div><br /></div> <div><b><i>Bilder:</i></b></div> <div><b><i><br /></i></b></div> <div><i><span></span><a href="https://www.eso.org/public/sweden/news/eso2105/">Se ESO:s pressmeddelande för högupplösta bilder, filmer och mer</a>.</i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>A (överst) - Det supermassiva svarta hålet i M 87 sett i polariserat ljus. <span style="background-color:initial">Bilden visar polarisationen i området kring det svarta hålet i galaxen M 87. De tunna linjerna visar ljusets polarisationsriktning som bestäms av det magnetiska fältet kring det svarta hålets skugga i mitten av ringen.</span></i></div> <div><span style="background-color:initial"><i>Bild: EHT-samarbetet</i></span></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>B - M 87:s supermassiva svarta hål och jetstråle i polariserat ljus. Här visas bilder från olika radioteleskop som avbildat jetstrålen från mitten av galaxen, och som visat hur ljuset från strälen är polariserat. Överst syns ALMA:s mätningar som togs samtidigt som EHT:s mätningar (nederst). I mitten visas mätningar med uppställningen VLBA i USA. </i></div> <div><i>Bild: <span style="background-color:initial">EHT Collaboration; ALMA (ESO/NAOJ/NRAO), Goddi et al.; VLBA (NRAO), Kravchenko et al.; J. C. Algaba, I. Martí-Vidal</span></i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>C: ALMA's image of M87 jet in polarised light </i></div> <div><i>Credit: ALMA (ESO/NAOJ/NRAO), Goddi et al.</i><br /></div> <div><br /></div>Wed, 24 Mar 2021 15:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Christian-Azar-Vetenskap-och-Politik.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Christian-Azar-Vetenskap-och-Politik.aspxFakta är en sak – värderingar en annan<p><b>​I klimatdebatten kan vi ofta höra argumentet ”Vetenskapen kräver att vi ska minska utsläppen”. – Men det argumentet är problematiskt, säger Christian Azar, professor i energi och miljö på Chalmers. I en filmad keynote-presentation från Act Sustainable Research Conference ifrågasätter han ”vetenskapen kräver&quot;-retoriken i en diskussion om relationen mellan vetenskap och politik. </b></p><div><span style="background-color:initial"><strong>Christian Azar, varför är det problematiskt eller till och med felaktigt att hävda att ”vetenskapen kräver” olika åtgärder. </strong></span></div> <div>– I grund och botten handlar det om att vetenskap är en metod för att ta reda på hur världen är beskaffad. Men vad vi ska göra åt de problem som mänskligheten står inför är en annan sak. Det kan inte vetenskapen ensamt svara på. För att komma fram till vad vi bör göra, exempelvis åt miljöförstöring, så krävs inte bara kunskap om problemet utan också värderingar, och vetenskapen kan inte säga vilka värderingar vi bör ha. Därför kan man inte säga att vetenskapen kräver att vi ska göra si eller så. </div> <div><br /></div> <div>– Den här skillnaden mellan fakta och värderingar, mellan vad som är och vad vi bör göra, har vi människor haft klart för oss under sekler. Filosofen David Hume var redan på 1700-talet tydlig med att vi inte kan härleda ett ”bör ur ett är”. Men gång på gång faller många tillbaka i föreställningen att vetenskapen kan säga vad vi bör göra. Det är en felaktig och en olycklig föreställning. </div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial"><b>Men politiker är ju inte experter på klimatet, energitekniker, människors beteende och styrmedel, och man kan inte förvänta sig att de ska vara det heller. Borde inte experterna bestämma när det är så komplexa frågor? Det är ju därför vi har experter</b></span><strong>? </strong></div> <div>– Ja, men här gäller det att vara noggrann. Det handlar om en slags balans. Experter måste bestämma hur elnät och kärnkraftverk drivs, och jag vill så klart hellre bli opererad av en läkare än en politiker. Men när det gäller frågor om hur mycket pengar som ska satsas på sjukvård, miljön eller skolor, så kan vi inte låta experter bestämma detta eftersom det då handlar om intressen som står emot varandra, och det handlar om vad vi värderar högst. Dessa frågor är helt centrala i både klimatfrågan och när det gäller pandemin (där en liknande diskussion om att ställa experter och politiker emot varandra har dykt upp). Hur olika mål ska värderas mot varandra är i slutändan en politisk fråga. Det kommer vi inte undan. </div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"><strong>Varför är detta viktigt?</strong></span></div> <div><span style="background-color:initial">– Jag tror att det finns två skäl till det. </span><span style="background-color:initial">För det första, det handlar om förtroende. Om forskare säger att ”vetenskapen kräver” när det inte är korrekt, då finns det risk att vi undergräver människors förtroende för vetenskapen. Jag tror att det är något vi bör vara försiktiga med eftersom många kraftfulla aktörer redan försöker mata den misstron – till exempel politiker som Donald Trump – men av helt andra skäl. Vi bör helt enkelt vara försiktiga så att vi inte ger dem vatten på sin kvarn. </span></div> <div><br /></div> <div>– För det andra, det handlar om demokrati. Om några experter skulle bestämma vad vi bör göra i centrala frågor för våra samhällen, ja då ger vi delvis upp demokratin. Det här är särskilt viktigt i frågor som klimatet, eftersom det här är en fråga som vi kommer att behöva brottas med i årtionden framöver, och där vissa aktörer – forskare, beslutsfattare och miljörörelser – argumenterar för att människor måste ändra stora delar eller hela sin livsstil för att lösa klimatutmaningen. Men, för att stora förändringar ska kunna genomföras över lång tid krävs att de har demokratisk legitimitet. </div> <div><br /></div> <div><b><span></span>Vad innebär det här för diskussionen om de <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Planetens_gr%c3%a4nser">planetära gränserna​</a>, ett centralt begrepp i hållbarhetsdebatten. De presenteras ju ofta som gränser som vetenskapen satt för hur mycket vi får påverka planeten. Forskare som Johan Rockström, som varit ledande i att ta fram dessa gränser, säger ju att de är ”icke förhandlingsbara”. </b><br /></div> <div><span style="background-color:initial">– Jag tycker att sådana formuleringar är mycket olyckliga.  De mål som formuleras i deras artiklar är visserligen framtagna av forskare men de är också subjektiva och något som vettiga människor kanske inte alls håller med om. Ju mer vi släpper ut av olika miljöpåverkande ämnen, desto större blir skadorna i naturen. Men exakt vilken nivå på skadorna vi ska acceptera är en värderingsfråga och inget som vetenskapen kan säga är korrekt eller inte. </span><br /></div> <div><br /></div> <div>– Detsamma gäller med risker. Det finns ju en massa osäkerhet i t ex klimatsystemet. Anta att vi tror att en extremt allvarlig skada ska uppstå om temperaturen ökar två grader, men vi är osäkra. Skadan kan också uppstå under två eller över två grader. Vilken nivå bör vi då sikta på? Vi vill ju ha en viss säkerhetsmarginal till de riktigt hemska konsekvenserna. Men hur stor ska den marginalen vara? Det beror ju på hur mycket risker vi vill ta och det har att göra med våra värderingar. Det är inget vetenskapen kan avgöra åt oss. </div> <div><br /></div> <div>– Slutligen vill jag också betona att jag inte tycker det är något fel med att forskare deltar i samhällsdebatten. Vi forskare är också medborgare. Jag tycker också det är rimligt att forskare är med och föreslår mål för olika miljöproblem – frågeställningarna är så komplexa att experter behövs i den processen och det kan inte ensamt lämnas till politiken. Det måste sålunda ske en interaktion mellan experter på enskilda områden och politiker – det är helt enkelt oundvikligt. </div> <div><br /></div> <div>– Problemet är när forskare (och andra) försöker ge sken av att deras förslag är renodlat vetenskapliga när de inte är det. Istället bör de erkänna att de mål som föreslås också är baserade på deras värderingar och etiska aspekter – och att dessa värderingar visst kan diskuteras och ifrågasättas. </div> <div><br /></div> <div>Utöver den filmade presentationen kan man även läsa <a href="https://www.dn.se/kultur-noje/christian-azar-misstag-att-lata-vetenskap-ga-fore-politik-i-klimatfragan/">Christian Azars artikel gränsen mellan politik och vetenskap i Dagens Nyheter: Misstag att låta vetenskap gå före politik i klimatfrågan</a>.</div> <div><br /></div>Wed, 10 Mar 2021 10:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/energi/nyheter/Sidor/kunskapspris-till-filip-johnsson.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/energi/nyheter/Sidor/kunskapspris-till-filip-johnsson.aspxPrestigefullt kunskapspris till energiforskare<p><b>​Filip Johnsson, professor i Hållbara energisystem vid Chalmers, får stiftelsen Åforsks välrenommerade kunskapspris 2021. Prissumman är på 100 000 kronor och pristagarna nomineras av rektorer vid universitet och högskolor.</b></p><div><span style="background-color:initial">Å</span><span style="background-color:initial">Forsk</span><span style="background-color:initial"></span><span style="background-color:initial"> delar årligen ut priset till en forskare som bedrivit framstående kunskapsspridning. 2021 års pris går till Filip Johnsson, en av Sveriges mest framstående forskare inom området uthålliga energisystem, vid institutionen för Rymd-, geo- och miljövetenskap.</span></div> <div><br /></div> <div><b>Grattis till priset! Hur känns det?</b></div> <div>– Jag blev väldigt glad och överraskad när jag fick telefonsamtalet om att jag fått priset. Det är naturligtvis väldigt hedrande och det visar att den forskargrupp som jag byggt upp tillsammans med mina duktiga kollegor tar fram relevanta resultat.</div> <div><br /></div> <div>I motiveringen står det bland annat att du är väldigt aktiv som engagerad kunskapsspridare utanför den akademiska sfären. Detta exemplifieras bland annat av otaliga intervjuer i tidningar, radio och tv; deltagande med stort engagemang i den offentliga diskussionen och ett flertal debattartiklar i dagspress. ”Filip ryggar inte för de stora frågorna och hans mångfacetterade gärning genomsyras av kunskap som ett medel för att bidra till en hållbar samhällsutveckling.”’</div> <div><br /></div> <div><b>Varför är det viktigt att engagera sig i samhällsdebatten?</b></div> <div>– Min forskning går ut på att studera hur energisystemet kan ställas om mot ett mer hållbart system. Inom detta område händer det väldigt mycket spännande just nu, även om det finns stora utmaningar och olika syn på vad som bör göras. Förhoppningsvis kan ett engagemang i samhällsdebatten bidra till att debatter blir mer sakliga och ”icke-faktabaserad” polarisering undviks.</div> <div><b><br /></b></div> <div><b>Här är Åforsks motivering till 2021 års pristagare:</b></div> <div><span style="background-color:initial">”</span><span style="background-color:initial">Professor Filip Johnsson, verksam vid institutionen för Rymd-, geo- och miljövetenskap, energiteknik vid Chalmers tekniska högskola, tilldelas 2021 års kunskapspris av stiftelsen ÅForsk. Filip Johnsson är en av Sveriges mest framstående forskare inom området uthålliga energisystem, och är väldigt aktiv som engagerad kunskapsspridare utanför den akademiska sfären. Detta exemplifieras bland annat av otaliga intervjuer i tidningar, radio och tv; deltagande med stort engagemang i den offentliga diskussionen och ett flertal debattartiklar i dagspress. Filip ryggar inte för de stora frågorna och hans mångfacetterade gärning genomsyras av kunskap som ett medel för att bidra till en hållbar samhällsutveckling.”</span><br /></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">In</span><span style="background-color:initial">formation om tidigare pristagare finns på stiftelsens hemsida: <a href="https://aforsk.com/">aforsk.se</a></span><br /></div> <div><br /></div> <div><b>Om priset</b></div> <div>Stiftelsen Åforsk delar varje år sedan 1995 ut ett pris för framstående insatser inom spridandet av kunskap från universitet och högskolor. Såväl spridning av egna kunskaper så som budskap om forskningens betydelse har tidigare prisbelönats. Priset på 100 000 kr är personligt.</div> <div><br /></div> <div><b>Om ÅForsk</b></div> <div>ÅForsk har sedan bildandet 1985 som ändamål att verka för forskning och utveckling inom sina huvudområden. Stiftelsen är den största aktieägaren i börsnoterade ÅF Pöyry AB (AFRY). De anslag som delas ut kommer från aktieutdelning från bolaget. Styrelsen består av ledamöter från stiftarna - Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, Skogsindustrierna, Energiföretagen Sverige samt ÅF Pöyry AB (AFRY).</div> <div><br /></div> <div>Text: Ann-Christine Nordin</div>Fri, 05 Mar 2021 01:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/ikt/nyheter/Sidor/Utlysning-ICT-Seed-Projects-2022.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/ikt/nyheter/Sidor/Utlysning-ICT-Seed-Projects-2022.aspxUtlysning IKT såddprojekt 2022<p><b>​Styrkeområde IKT bjuder in alla forskare anställda vid Chalmers att söka finansiering.</b></p>​<span style="background-color:initial">​​Inbjudan att lämna projektförslag som adresserar strategiska områden inom Information och kommunikationsteknik (IKT) med tvärvetenskaplig inriktning.</span><h3 class="chalmersElement-H3">Viktiga datum</h3> <div><b>Sista inlämningsdag: </b>29 april 2021</div> <div><b>Besked:</b> mitten av juni 2021</div> <div><b>Förväntad projektstart:</b> januari 2022</div> <div><br /></div> <div><a href="/en/areas-of-advance/ict/news/Pages/Call-for-ICT-seed-projects-2022.aspx" target="_blank" title="länk till engelsk websida"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/ichtm.gif" alt="" />​Läs mer på den engelska sidan</a></div> Tue, 02 Mar 2021 00:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Skapar-rymdmusik-fran-roterande-molekyler.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Skapar-rymdmusik-fran-roterande-molekyler.aspxSkapar rymdmusik från roterande molekyler<p><b>Ljusfrekvensen hos roterande molekyler i rymden har använts för att skapa en musikalisk komposition, som skildrar en stjärnas födelseplats. Chalmersastronomen Hannah Calcutt har deltagit i projektet.​</b></p><div><span style="background-color:initial">Arbetet har letts av Vera Matenaar, en student i innovativ musikteknik vid Triagon Academy i Tyskland, i ett försök att översätta ljus från det molekylära universumet till musik. Hon har använt data från forskningsprojektet PILS - Protostellar Interferometric Line survey, som kartlägger ljusfrekvenser som alstras av mer än 100 olika molekyler, observerade av <a href="https://www.almaobservatory.org/en/home/">Alma-teleskopet i Chile</a>. </span><span style="background-color:initial">I det musikaliska experimentet ingick flera astronomer, bland andra chalmersastronomen Hannah Calcutt, idag vid Nicolaus Copernicus University i Polen.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">– De här molekylernas rörelser kan beskrivs med hjälp av deras uppmätta frekvenser, vilket är praktiskt i mitt fall, eftersom musikaliska toner också kan uttryckas som frekvenser. Till exempel brukar orkestrar stämma efter tonen A, som kan uttryckas som en frekvens på 440 Hz. Vi kan göra paralleller mellan toner och översätta de roterande molekylfrekvenserna till hörbara toner, förklarar Vera Matenaar.</span><br /></div> <div><br /></div> <div>Spektrumet som hon har använt observerades under 14 timmar, vilket gav Vera musikaliska strukturen av 14 takter. Därefter spelas de identifierade tonerna upp inom ramen för de 14 takterna, i den ordning de faktiskt förekommer i mätningen av molekylerna.</div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial"><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Profilbilder/Hannah_Calcutt_170.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />Genom sin handledare kom Vera i kontakt med flera astronomer, inklusive Hannah Calcutt (bilden), en astrofysiker som arbetar med PILS-projektet.</span><br /></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">– Jag är själv både musiker och astronom, så jag har tidigare funderat på om inte denna kombination av intressen skulle kunna leda till något. Tyvärr har jag aldrig haft tid att utforska den idén. Så när jag kontaktades trodde jag att det här skulle vara ett väldigt häftigt projekt att vara med på, säger Hannah Calcutt, som arbetar på Chalmers när hon deltar i projektet, men för närvarande forskarassistent vid Nicolaus Copernicus University i Polen:</span><br /></div> <div><br /></div> <div><strong>Hannah, tror du att det finns en roll att spela för konst- och vetenskapssamarbeten som den här?</strong></div> <div><br /></div> <div>– Vi befinner oss i en tid just nu där många människor har en misstro mot vetenskap, och jag tycker därför att den här typen av projekt är viktigt eftersom det gör det möjligt för människor att få kontakt med vetenskapen på ett annat sätt.</div> <div><br /></div> <div>– När jag gick i skolan fick jag lära mig att konst och vetenskap är två väldigt olika vägar man kan välja. Men jag har funnit att det är viktigt att ha en kreativ sida för att som forskare kunna kommunicera nya idéer tydligt. Ibland kan det vara väldigt betydelsefullt att visa en vacker bild eller använda någon annan typ av medium för att tydligt presentera din vetenskap, för att få folk intresserade och för att uppmuntra diskussioner om det du gör, säger Hannah Calcutt.</div> <div><br /></div> <div><a href="https://www.eso.org/public/blog/music-from-alma/">Läs mer om projektet på European Southern Observatory webbplats​</a><span style="background-color:initial">, som texten ovan bygger på.</span><br /></div> <div><p class="MsoNormal"><br /></p> <p class="MsoNormal">Det är inte första gången som mätningar med Alma har använts i ett musikprojekt. Spiralnebulosan runt stjärnan R Sculptoris, som studerades av Matthias Maercker med kollegor, har förevigats i <a href="https://www.almaobservatory.org/en/announcements/english-alma-music-box-listen-to-the-music-of-a-dying-star/">musikkonstverket ALMA MusicBox</a>. </p> <p class="MsoNormal"><br /></p></div> <div><em>Bilder:</em></div> <em> </em><div><div><i>I området runt stjärnan Rho Ophiuchi, i stjärnbilden Ormbärare, bildas många nya stjärnor. Credit: ESO / Digitized Sky Survey 2</i></div> <div><i>En av ALMA-teleskopets högprecisionsantenner, under den rött lysande Carinanebulosan – en stjärnfabrik i stjärnbilden Kölen. Credit: ESO / B. Tafreshi</i></div></div> ​Fri, 26 Feb 2021 12:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Satelliten-Odin-firar-20-ar-i-rymden.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Satelliten-Odin-firar-20-ar-i-rymden.aspxSatelliten Odin firar 20 år i rymden<p><b>Efter över 100 000 varv runt jorden firar satelliten Odin 20 år i rymden i februari. Ifrån sin omloppsbana har den levererat rymddata till forskare över hela världen. Odin har genomfört sina mätningar betydligt längre än planerat, när den sändes upp 2001 var planen att den skulle kunna utföra mätningar under två år.</b></p>​<span style="background-color:initial">Den lilla svenska satelliten Odin har i 20 års tid bidragit med kunskap som spelar en viktig roll i förståelsen för hur klimatet och medeltemperaturen på jorden påverkas och förändras. Odin undersöker den övre atmosfären och mätningar har bidragit till att FN:s klimatpanel IPCC kunnat förbättra de modeller som ska räkna ut hur lång tid det kommer att ta innan ozonhålen i atmosfären läkt ihop igen. Data från Odin har använts i ungefär 400 vetenskapliga artiklar av över 1000 författare från fler än 30 olika länder.</span><div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Profilbilder/Donal_Murtagh_170.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />Donal Murtagh, p</span><span style="background-color:initial">rofessor i global miljömätteknik och modellering vid institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap på Chalmers har varit med i Odin-projektet från början och ansvarat för det vetenskapliga programmet för atmosfäriska observationer.</span><div><div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial"><strong>Donal, </strong></span><strong>Hur mår Odin efter 20 år i rymden?</strong></div> <strong> </strong><div>– Odin mår förhållandevis bra. Batterierna som laddas av solens strålar är trötta, så vi kan inte längre utföra mätningar mellan maj och juli då satelliten har långa perioder i jordens skugga. Den 26 januari fick Odin en ”hjärtinfarkt” när huvuddatorn oväntat startade om och satelliten hamnade i så kallat safe mode, med alla instrument avstängda precis som när den skickades upp för 20 år sedan. Swedish Space Corporation/Esrange och OHB Sweden i Solna lyckats dock återuppliva den och den 2 februari började Odin observera atmosfären igen. Det var mycket proffsigt gjort!</div> <div><br /></div> <div><strong>Vad har Odin inneburit för atmosfärsforskningen på Chalmers? I Sverige?</strong></div> <strong> </strong><div><span style="background-color:initial">– Odin har varit huvudinstrument för all atmosfärsforskning i Sverige som berör stratosfären och mesosfären – det vill säga ozonskiktet och processer som sker i den övre atmosfären. Vi har kunnat följa ozonskiktets utveckling under 20 år och var en av de första att visa på tendenser till läkning i den övre delen av skiktet och dess koppling till minskade utsläpp av klor. Det optiska instrumentet från Kanada har också en mycket noggrann ozonkartlägning och dessutom kan följa stoft från vulkaner och deras inverkan på stratosfären. </span><br /></div> <div><br /></div> <div>– De båda instrumenten ombord heter SMR (Sub Millimeter Reciever) som är ett mikrovågsteleskop som är tillverkat på Chalmers, samt OSIRIS (Odin Spectormeter and InfraRed Imaging System), en optisk spektograf som byggdes i Kanada. Forskare i Sverige använder data från båda instrumenten i många olika forskningsprojekt – från solens inverkan på den övre atmosfären, till ismoln i den översta troposfären och hur väl klimatmodeller kan reproducera dem.</div> <div><br /></div> <div><strong>Vad har ni lärt er från Odin som ni kan ha nytta av inför de kommande svenska satelliterna MATS (planerad uppskjutning 2021) och SIW (Planerad uppskjutning 2024).</strong></div> <div><span style="background-color:initial">– Vi har lärt oss att det är viktigt att vara mycket välbekant med mätinstrumenten och deras egenheter, samt ha noggrann kontroll över hur datan från instrumenten processas. Det är också viktigt att bygga upp internationella forskarengagemang så tidigt som möjligt i arbetet, säger Donal Murtagh, professor i global miljömätteknik och modellering, vid avdelningen Mikrovågs- och optisk fjärranalys vid institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap på Chalmers. </span><br /></div></div> <div><br /></div> <div><em>Text och bild: Christian Löwhagen. Illustration av Odin: Rymdstyrelsen.</em></div> <h3 class="chalmersElement-H3"><span>Läs mer om Odi​n</span></h3> <div><p class="chalmersElement-P"><span>Odinprojektet har genomförts i samarbete med Kanada, Finland och Frankrike. Odin har huvudsakligen finansierats av Rymdstyrelsen. Satelliten och ett av två instrument på satelliten byggdes i Solna, Göteborg och Linköping av svenska forskare och rymdingenjörer​. Ett av instrumenten byggdes i Kanada och utgör deras bidrag till projektet.</span></p></div> <div><br /></div> <div>Sedan 2007 har den europeiska rymdorganisationen ESA bidragit till driftkostnaden. Genom ESA blev Odin även en del av det europeiska jordobservationsprogrammet Earthnet och samtidigt blev data från satelliten tillgängligt för forskare i hela världen. I Sverige är det främst forskare på Chalmers (institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap) och vid Stockholms universitet (Meteorologiska institutionen) som använder data från Odin. </div> <div><br /></div> <div>Odin går i en bana 610 km över jordens yta (men på 20 år har den sjunkit till 540 km). Den väger 250 kg, är 2 meter lång och 1,1 meter bred. Odin har presterat mycker under 20 år, bland annat:</div> <div><br /></div> <div><ul><li>har den gjort fler än 100 000 varv runt jorden</li> <li>mer än 3 miljoner skanningar av atmosfärsprofiler har samlats in</li> <li>cirka 400 vetenskapliga artiklar bygger helt eller delvis på data från Odin (fler än 1000 författare)</li> <li>över 30 vetenskapliga upptäckter bygger på data från Odin</li> <li>forskare i fler än 30 länder har använt data</li> <li>drygt 30 satelliter har jämfört data i vetenskapligt syfte eller kalibrerat sina instrument mot Odin</li> <li>Endast en omstart på 20 år</li></ul></div> <div>Odin övervakas från Sverige och kommunikationen går via markstationen på Esrange.</div> <div><br /></div> <div>- Enkelt uttryckt är det ganska lugnt och stillsamt i den del av rymden som Odin går i (610 km höjd). Det finns inget bränsle som kan ta slut och de uppladdningsbara batterierna har fungerat över förväntan. Det var lite dramatiskt med omstarten men Odin verkar nästan vara odödlig, säger Anna Rathsman.</div></div> <div><br /></div> <div><span style="color:rgb(33, 33, 33);font-family:&quot;open sans&quot;, sans-serif;font-size:16px;font-weight:600;background-color:initial">Läs mer om Odin och de kommande satellitsyskonen: </span><br /></div> <div><div><span style="background-color:initial"><a href="https://www.rymdstyrelsen.se/upptack-rymden/sverige-i-rymden/svenska-satelliter/odin/">Odin - Undersöker övre atmosfären sedan 2001</a></span><span style="background-color:initial">​.</span><br /></div> <div><span style="background-color:initial"><a href="https://www.rymdstyrelsen.se/satelliten-mats/">Mats - Sveriges nya forskningssatellit</a>. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><a href="/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Ny-satellit-fran-Chalmers-ska-studera-vindarna-i-atmosfaren.aspx">SIW - Ny satellit från Chalmers ska studera vindarna i atmosfären</a>. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div></div></div>Mon, 22 Feb 2021 00:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Stjarnspackad-final-i-Forskarhjalpen.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Stjarnspackad-final-i-Forskarhjalpen.aspxStjärnspäckad final i Forskarhjälpen<p><b>​​I projektet Stjärnjakten har 1 400 högstadieelever hjälpt forskare vid Chalmers tekniska högskola att samla in ny kunskap om hur stjärnor föds. Den 12 februari gick projektet i mål med en digital final där elevernas fina resultat presenterades och där de bl a fick möta Nobelpristagaren Reinhard Genzel och astronauten Christer Fuglesang.</b></p><div><span style="background-color:initial">Stjärnjakten är den tionde upplagan av Forskarhjälpen, ett årligt projekt där Nobel Prize Museum (Nobelprismuseet) kopplar samman skolklasser runt om i landet med forskare vid svenska universitet. Eleverna som deltagit i Stjärnjakten har analyserat detaljer i bilder från rymden och markerat var det kan finnas stoft och partiklar som är på väg att bilda nya stjärnor. Det är till stor hjälp för Chalmersforskarna, som kan lägga mer tid på att undersöka vad stoftmolnen innehåller för att öka kunskapen om hur stjärnor bildas.</span><br /></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"></span></div> <div><span style="background-color:initial">Och de tre forskarna som deltog från Chalmers institution för rymd-, geo- och miljövetenskap var alla nöjda med resultat och att ha varit en del av projektet: </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/Star-hunt-Giuliana_Ruben_Jonathan.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />– Jag blev mycket imponerad av mängden resultat vi fick från studenterna. De utförde ett väldigt noggrant arbete och visade stort engagemang under hela projektet, säger Giuliana Cosentino, Chalmers.</div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">– Jag hade stora förväntningar på projektet men elevernas nivå av engagemang överträffade dem verkligen. Intresset som visades vid skolans virtuella besök, de frågor som eleverna kände sig bekväma att ställa till oss direkt via e-post, allt detta gav mig en känsla av uppskattning för mitt och mina kollegers arbete som är överlägset det bästa resultatet och belöning, säger Giuliana Cosentino.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="color:rgb(33, 33, 33);font-family:inherit;font-size:16px;font-weight:600;background-color:initial">Mörka strimmor och ljusa bubblor</span><br /></div> <div><span style="background-color:initial">Eleverna jobbade med två olika övningar. Den ena övningen handlade om att leta efter mörka strimmor och ljusstarka ”bubblor” i molekylära moln, fotograferade i infrarött ljus. De mörka strimmorna är födelseplatsen för många stjärnor och övningarna testade teorier om hur och var sådana mörka strimmor uppstår samt hur de ljusstarka bubblorna påverkar molnen. Eleverna kartlade 6 000 filament och 200 bubblor!</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">I den andra övningen kartlade eleverna hur många mindre stjärnor som gick att hitta runt olika tunga stjärnor, för att testa teorier om sådana tunga stjärnor bildas som isolerade företeelser eller om det krävs inflytande från andra stjärnor i närheten. Sammanlagt 140 000 stjärnor noterades i övningen! Här visade det sig också att elevernas resultat var avgjort mer träffsäkert än mätningar som tidigare har gjorts med datormodeller.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <p class="MsoNormal"></p> <div><span style="background-color:initial"></span><span style="background-color:initial">Forskarna ska nu följa upp, analysera och arbeta vidare med resultaten. Minst en forskningsartikel är på gång som ska presentera resultatet av de gemensamma övningarna.​</span><span style="background-color:initial">​</span></div> <div><br /></div> <div><div><span style="background-color:initial;color:rgb(33, 33, 33);font-family:inherit;font-size:16px;font-weight:600">Högstadieelever en viktig målgrupp​ </span><br /></div></div> <span style="background-color:initial"></span></div> <div><span style="background-color:initial"><div>– Vår forskargrupp har ett långt intresse av att involvera relativt unga studenter i vår forskning. Under de senaste åren har vi till exempel drivit sommarforskningsprojekt med masterstudenter på Chalmers. Som ett resultat av det arbetet fick vi information om möjligheten att arbeta med skolelever via Nobelprismuseets program Forskarhjälpen. Det verkade som en både unik och rolig möjlighet, så vi ansökte, säger Jonathan Tan, professor på Chalmers tekniska högskola. </div> <div><br /></div> <div>– De här eleverna är viktiga att arbeta med, eftersom tonåren är en tid när de redan kan göra val om sina framtida karriärer. Vi vill ge dem lite erfarenhet av vetenskaplig forskning, med hoppet att några av dem kommer att följa en sådan karriärväg, säger Jonathan.</div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Eleverna skickade också in sammanlagt 160 postrar där de beskrev sina resultat, och av dem utsåg Jonathan och hans kollegor också en av de vinnande postern från klass 8 B på Carlssons Skola i Stockholm, som bl a vann möjligheten att få komma på studiebesök för att lära sig mer om hur astronomerna på Chalmers och Onsala rymdobservatorium. </span></div> <div><div><div><br /></div> <div>– Mitt starkaste minne kommer definitivt att vara att få interagera med eleverna. Deras passion, nyfikenhet och nya idéer motiverade mig att göra mitt bästa för dem. Jag kommer också att ta med mig minnet av de stimulerande lärarna som gjorde ett fantastiskt jobb – och inte minst hur man från Nobel Prize Museum arbetat bakom kulisserna för att alltid skulle fungera utan problem, säger Rubén Fedriani, Chalmers. </div> <div><br /></div> <div>– Jag har lärt mig många saker i det här projektet. Inte bara från en vetenskaplig synvinkel utan också från en pedagogisk sådan. Eleverna har lärt mig att varje liten detalj är viktig och att en enda mening kan inspirera någon att vilja sikta på en karriär inom astronomi, säger Rubén.</div></div></div> <div>​<br /></div> <div><span style="background-color:initial"><em>Text: Christian Löwhagen</em></span><br /></div> <div><span style="background-color:initial"><em><br /></em></span></div> <div><a href="https://youtu.be/r8d_-1Sz9No?t=2234">Se Forskarhjälpens digitala final</a>. (Länken går till 37 minuter in i programmet, när övningarna och resultaten presenteras av Jonathan, Giuliana och Rubén). </div> <div><br /></div> <div><a href="https://nobelprizemuseum.se/skola/stjarnjakten/stjarnfinal-i-forskarhjalpen/">Läs mer om Forskarhjälpen och resultaten från ​undersökningarna på Nobel Prize Museums webbplats​</a>. </div></span></div>Mon, 15 Feb 2021 00:00:00 +0100