Nyheter: Rymd-, geo- och miljövetenskap, Energi och miljö, Rymd- och geovetenskaphttp://www.chalmers.se/sv/nyheterNyheter från Chalmers tekniska högskolaMon, 08 Aug 2022 08:29:40 +0200http://www.chalmers.se/sv/nyheterhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/m2/nyheter/Sidor/Autonomt-dronarsystem-kan-radda-liv-pa-haven.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/m2/nyheter/Sidor/Autonomt-dronarsystem-kan-radda-liv-pa-haven.aspxAutonomt drönarsystem kan rädda liv på haven<p><b>​De senaste åren har tusentals flyktingar och migranter flytt över haven till följd av humanitära kriser runt om i världen. Nu utvecklar ett team från Chalmers ett helautonomt drönarsystem som kan öka effektiviteten och reaktionshastigheten i räddningsinsatser till havs.</b></p>​<span style="background-color:initial">I samband med flyktingkriser och migrantströmmar har havet varit en återkommande och riskfylld färdväg. Resor med dåliga eller överlastade fartyg har lett till att människor förolyckats till sjöss. I projektet ”Quadcopter, fixed wing, and marine drones for search and rescue” utvecklar ett team på Chalmers ett nytt slags helautomatiserat system för sök- och räddningsoperationer. Systemet bygger på ett samarbete mellan både vatten- och luftbaserade drönare som med hjälp av ett kommunikationssystem på egen hand kan söka av ett område, larma myndigheter om människor i nöd och ge grundläggande hjälp innan bemannade räddningsfarkoster har hunnit fram.<br /></span><h2 class="chalmersElement-H2">Samarbetande drönarsystem har potential att rädda fler liv</h2> <div>Drönarsystemet består av tre samarbetande komponenter: en marin katamaran-drönare som kallas Seacat och som fungerar som bas för de andra drönarna, en flotta av bevingade luft-drönare som bevakar det omgivande området och en quadcopter som kan närma sig människor i nöd och leverera exempelvis förnödenheter, vårdartiklar eller flythjälpmedel. Quadcoptern – en drönare med fyra motorer och därför har förmåga att hovra – kan bära last som väger upp till cirka två kilo.<br /><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/M2/Nyheter/sjösättning%20drönare%20300x350.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px 20px" /></div> <div><br /></div> <div><strong>– Projektet bygger på den enkla principen </strong>att olika drönare har olika fördelar och genom att låta flera olika typer av autonoma drönare samarbeta kan sökeffektiviteten och räddningsinsatsens reaktionshastighet förbättras väsentligt, med potential att rädda fler liv, säger <strong>Xin Zhao</strong>, post-doc vid avdelningen för strömningslära på Chalmers.<br /><br /></div> <div><strong>Tomas Grönstedt,</strong> professor vid avdelningen för strömningslära:</div> <div>– Dessutom skulle systemet i princip kunna kopplas till vilken offentlig tjänst som helst eller frivilliga som kan ge någon form av hjälp.<br /></div> <h2 class="chalmersElement-H2">Automatisk batteriladdning och uppskjutning nästa steg</h2> <div>Den marina drönaren, Seacat, tillhandahåller en internetupplänk samt en lokal kommunikationslänk som används för att koordinera de flygande drönarna. Den innehåller också en utskjutningsramp för drönarna med fasta vingar. Alla luftburna drönare är utrustade med kameror och ett positioneringssystem. Samtliga drönare kan röra sig helt autonomt - den marina drönaren följer en fördefinierad rutt med sluten slinga. Drönare med fasta vingar tilldelas sökområden automatiskt enligt en intelligent algoritm som maximalt utnyttjar antalet tillgängliga drönare. När en drönare med fasta vingar upptäcker föremål i vattnet skickas quadcoptern till platsen för att ta bilder. Fotografierna kan sedan skickas till en räddningscentral i land via den marina drönaren. Räddningscentralen å sin sida kan sända ut quadcoptern med förnödenheter. När batteriet i en av de vingburna drönarna börjar ta slut tas den ur drift och landar i vattnet nära Seacat-drönaren, där den kan plockas upp och laddas automatiskt för att sedan skickas ut igen.<br /><br /></div> <div><strong>– Hittills har vi lyckats genomföra en quadcopterlandning</strong> på Seacat och de bevingade drönarna har byggts och utvärderas nu säger <strong>Ola Benderius,</strong> docent på avdelningen Fordonsteknik och autonoma system som också har lett projektet.<br /><span style="background-color:initial">– Inom ramen för en fortsättning av projektet kommer vi att sätta samman systemet och testa det i sin helhet ute till havs.</span></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Mer om projektet</h3> <div>Drönarsystemet har utvecklats i samarbete mellan avdelningen för fordonsmekanik och autonoma system och avdelningen för strömningslära på institutionen för mekanik och maritima vetenskaper.</div> <div>Den marina drönaren och de vingförsedda drönarna är designade från grunden, byggda och testade på Chalmers.</div> <div>Med i teamet är Tomas Grönstedt, Xin Zhao, Isak Jonsson och Carlos Xisto på avdelningen för strömningslära och Ola Benderius på avdelningen för fordonsmekanik och autonoma system på institutionen för mekanik och maritima vetenskaper, Leif Eriksson på avdelningen för geovetenskap och fjärranalys på institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap och Christian Berger på avdelningen för software engineering på institutionen för data- och informationsteknik</div> <div>Projektet drivs inom Chalmers forskningsinfrastruktur Revere, med finansiering från styrkeområdet Transport. Projektet avslutas i september 2022.</div> <div><b>För mer information, kontakta</b></div> <div>Ola Benderius, docent, institutionen för mekanik och maritima vetenskaper</div> <div>031 772 20 86, ola.benderius@chalmers.se</div> ​​Mon, 01 Aug 2022 00:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/banbrytande-atervinning.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/banbrytande-atervinning.aspxBlandat avfall blir prima plast med banbrytande återvinning<p><b>​Idag återvinns en bråkdel av allt material som skulle kunna bli ny plast. Nu har forskare på Chalmers tekniska högskola visat att kolatomerna i blandat brännbart avfall kan ersätta all fossil råvara för ny plastproduktion. Metoden för återvinning är inspirerad av naturens egen kolcykel och kan eliminera plastmaterialens klimatpåverkan, eller till och med rensa luften från koldioxid. </b></p><b>​<img src="/sv/institutioner/see/nyheter/PublishingImages/HenrikThunman_191004_091.jpg" alt="Henrik Thunman" class="chalmersPosition-FloatRight" style="margin:5px" /></b><span style="background-color:initial"><b>– I avfallet finns tillräckligt med kolatomer</b> för att täcka all global plastproduktion. Genom att använda dessa kan vi frikoppla nya plastprodukter från tillförseln av ny fossil råvara. Drivs processen med förnybar energi får vi dessutom plastprodukter med mer än 95 procent lägre klimatpåverkan än dagens – vilket för hela systemet i praktiken innebär negativa utsläpp, säger Henrik Thunman, professor i energiteknik på Chalmers tekniska högskola och en av författarna till studien som publicerats i Journal of Cleaner Production. <br /><br /></span><div>För att åstadkomma cirkulära kretslopp behöver vi bättre ta vara på de resurser som redan används i samhället. Henrik Thunman och hans forskargrupp vill sätta fokus på en viktig resurs som idag ofta går upp i rök: de kolatomer som finns i vårt avfall, men som idag förbränns eller, i många länder, hamnar på soptippar i stället för att återvinnas. Detta är möjligt med tekniker som utvinner kolatomerna som finns i plastskräp, matavfall, papper och trä för att skapa en råvara som gör det möjligt att tillverka plaster med samma variation och kvalitet som de plaster som idag produceras från fossil råvara.<br /><br /></div> <div><b>800 grader…</b></div> <div>Dagens plaståtervinning kan i bästa fall ersätta 15-20 procent av den fossila råvara som behövs för att täcka samhällets behov av plast. De metoder som forskarna föreslår bygger på termokemiska tekniker och innebär att avfallet hettas upp till mellan 600 och 800 grader och då omvandlas till en gas som efter tillförsel av vätgas kan återskapa plastens byggstenar. Det möjliggör att återstående 80-85 procent av det fossila råvarubehovet kan ersättas.</div> <div>Forskarna bakom studien arbetar med utvecklingen av en termokemisk återvinningsmetod som riktar in sig på att producera en gas som sedan kan användas som råvara i samma fabriker där dagens plastprodukter tillverkas från fossil olja eller gas. Till reaktorerna på Chalmers kraftcentral matas olika sorters brännbart avfall, som gamla plastprodukter, matrester och pappmuggar.<br /><br /></div> <div>− Nyckeln till mer omfattande återvinning är att se på restavfall på ett helt nytt sätt: som en råvara fullpackad med användbara kolatomer. Då kommer avfallet få ett värde, och man kan skapa ekonomiska strukturer för att samla in och använda materialet som råvara i alla delar av världen, säger Henrik Thunman. </div> <div>Principen för processen är inspirerad av naturens egen kolcykel, där växter bryts ner till koldioxid när de vissnat, och koldioxid med hjälp av solen som energikälla och fotosyntesen skapar nya växter. <br /><br /></div> <div>– Vår teknik skiljer sig dock från hur det går till i naturen eftersom vi inte behöver ta omvägen via atmosfären för att cirkulera kolet i form av koldioxid. Alla kolatomer vi behöver för vår plastproduktion finns att hämta i vårt avfall, och kan cirkuleras tillbaka med hjälp av värme och el, säger Henrik Thunman. </div> <div>Energin för att driva sådana processer kan tas från förnybara källor – el från sol, vind och vatten eller genom att elda biomassa – och blir mer energieffektiva än dagens system, visar forskarnas beräkningar. Möjligheten finns också att plocka ut överskottsvärme vid återvinningsprocesserna, vilken i ett cirkulärt system skulle kompensera för den värmeproduktion som idag kommer från förbränning av avfall, samtidigt som koldioxidutsläppen kopplade till energiåtervinning skulle försvinna. <br /><br /></div> <div><b>Kan ersätta fossila råvaror</b></div> <div>Forskningen har bedrivits inom projektet FUTNERC*. Att processen kan fungera har forskarna bevisat i samarbete med plasttillverkaren Borealis i Stenungsund, där de har verifierat resultaten och att råvaran kan användas för att göra plast, och ersätta dagens fossila råvaror. </div> <div>– Vårt mål är att skapa en cirkulär ekonomi för plast. Våra plastprodukter är en nyckel i transformationen till ett hållbart samhälle, därför är det viktigt för oss att stötta forskning som denna. Vi har redan idag projekt som skapar cirkularitet för våra plastprodukter, men det behövs fler lösningar. Därför är vi glada över de här fina resultaten, som kan bidra till att ta oss ett steg närmre målet, säger Anders Fröberg, vd på Borealis AB.</div> <div><br /></div> <div><b>Se filmen om hur återvinningen går till: </b></div> <div>Kort version, 3 minuter: <a href="https://youtu.be/ItzMyG3IKPc"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/icgen.gif" alt="" />100% Recycling of any waste​</a></div> <div>Lång version, 30 minuter: <a href="https://youtu.be/fEPOnl8Q3PA"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/icgen.gif" alt="" />Waste – from a problem to a valuable feedstock</a><span></span> <span style="background-color:initial"> </span></div> <div></div> <div><br /></div> <div><a href="https://doi.org/10.1016/j.jclepro.2022.132674">Studien Co-recycling of natural and synthetic carbon materials for a sustainable circular economy</a> publicerades i Journal of Cleaner Production och är skriven av Isabel Cañete Vela, Teresa Berdugo Vilches, Göran Berndes, Filip Johnsson, och Henrik Thunman.    </div> <div>Forskarna är aktiva vid Chalmers tekniska högskola.</div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div><b>FUTNERC</b></div> <div>Ett femårigt forskningsprojekt som finansieras till hälften av Energimyndigheten och till 25 procent vardera av Borealis och Preem. Projektet har som mål att driva på omställningen inom kemiindustrin för att senast 2050 uppnå netto negativa utsläpp av växthusgaser från raffinaderier och kemiindustrier.</div> <div><br /></div> <div><b>Kontakt:</b> </div> <div>Henrik Thunman, professor i energiteknik, institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap, Chalmers tekniska högskola,  031 772 14 51, <a href="mailto:henrik.thunman@chalmers.se">henrik.thunman@chalmers.se</a> </div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div><br /></div> ​<strong></strong>Thu, 30 Jun 2022 07:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Otydliga-regler-hotar-Sveriges-satsning-pa-vatgas.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Otydliga-regler-hotar-Sveriges-satsning-pa-vatgas.aspxOtydliga regler hotar Sveriges satsning på vätgas<p><b>​Stora förhoppningar knyts till vätgas som en viktig pusselbit för att klara en snabb omställning till ett fossilfritt samhälle. Men en storskalig satsning äventyras av otydliga regelverk, krångliga och utdragna tillståndsprocesser. Filip Johnsson, professor i energisystem på Chalmers är en av författarna bakom en ny rapport från Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, som analyserat vätgasen och dess roll för elsystemet. </b></p><div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/Filip-Johnsson_200.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />​<span style="background-color:initial">– Om vi ska kunna nyttja vätgasens potential krävs att regeringen skyndsamt utreder vilka regelverk som ska gälla. Det är en förutsättning för att vi ska uppfylla de ambitiösa mål som regeringen satt upp för att bygga ut Sveriges kapacitet att producera vätgas fossilfritt, säger Filip Johnsson, IVA-ledamot och professor i energisystem på Chalmers tekniska högskola.</span></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Vätgas viktig pusselbit​</h3> <div> </div> <div>Sverige har som mål att senast år 2045 inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären, för att därefter uppnå negativa utsläpp. Förra året presenterade Energimyndigheten ett förslag till nationell vätgasstrategi. I denna pekas det på att produktion och lagring av (grön) vätgas har en potentiell roll för att nå klimatmålet. Vätgas är förvisso viktigt för att vi ska kunna nå klimatmålen, men det kommer att vara en betydande utmaning att få fram all den el som behövs för en storskalig produktion av vätgas. Flexibel produktion och lagring av vätgas kan bidra till stabilitet på elmarknaden och medverka till effektiv integrering av vindkraft och annan icke-planerbar elproduktion.</div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div>– IVAs analys visar att det främst är behovet av att ersätta fossila bränslen i industrin som kommer att driva utvecklingen av en vätgasmarknad. När det gäller elsystemet så kommer vätgasen knappast ha en roll som energibärare fram till år 2030, säger Filip Johnsson.  </div> <div> </div> <h3 class="chalmersElement-H3">Samlad bild saknas</h3> <div> </div> <div><span style="background-color:initial"><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/rapport-vatgas-elsystemet-200.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />I IVAs rapport konstateras att det har gjorts flera översiktliga kartläggningar av de regelverk som gäller för vätgas, men det saknas en mer fullständig kartläggning. En sådan kartläggning är nödvändig för att kunna justera och komplettera nuvarande regelverk för att inte hindra utbyggnaden av en vätgasmarknad. Det handlar exempelvis om otydligheter i den lagstiftning som avgör hur man får hantera explosiva och brandfarliga ämnen och om regler som gör det orimligt krångligt att bygga ut infrastruktur för att distribuera vätgas till konsument. IVA anser därför att regeringen behöver tillsätta en fullständig utredning, till exempel i form av en SOU, av vilka regelverk som ska gälla för vätgas avseende produktion, distribution, lagring och användning.</span></div> <div> </div> <h3 class="chalmersElement-H3"><span>Mer information: </span></h3> <div> </div> <div><a href="https://www.iva.se/publicerat/vatgas-och-dess-roll-i-elsystemet">Ladda ner rapporten &quot;Om vätgas och dess roll för elsystemet&quot;</a>.</div> <div> </div> <div><br /></div> <div> <a href="https://www.iva.se/event/vatgasens-roll-i-elsystemet/"><span style="background-color:initial">Du kan också se IVA:s webbinarium &quot;Vilken roll kan vätgasen spela i Sveriges elsystem?&quot;</span><span style="background-color:initial">​, där rapporten presenteras</span>​</a>, från den 13 juni 2022.<span style="background-color:initial"> </span></div> <div><span style="background-color:initial"> </span></div> <div>Informationen ovan är hämtad från ett pressmeddelande från Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA. </div>Sun, 19 Jun 2022 00:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/energi/nyheter/Sidor/Är-Sveriges-klimatmål-i-linje-med-Parisavtalet.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/energi/nyheter/Sidor/%C3%84r-Sveriges-klimatm%C3%A5l-i-linje-med-Parisavtalet.aspxÄr Sveriges klimatmål i linje med Parisavtalet?<p><b>​Detta är en fråga som debatterats på sista tiden. Resultatet beror på hur en räknar när det globala utsläppsutrymmet fördelas mellan länder. I slutänden är det en etisk fråga och politisk avvägning. En ny rapport, av forskarna Johannes Morfeldt, Daniel Johansson och Christian Azar, har kommit fram till följande slutsatser:</b></p><ul><li>​​<span style="background-color:initial">Sveriges (territoriella) utsläppsmål är förenligt med 1,5 gradersmålet givet att det globala utsläppsutrymmet för koldioxid fördelas jämlikt per person och år.  </span></li> <li>S<span style="background-color:initial">veriges (territoriella) utsläppsmål är förenligt med 1,5 gradersmålet även om vi också tar historiskt ansvar för våra koldioxidutsläpp från och med någon gång på 1990-talet.</span></li> <li>O<span style="background-color:initial">m Sverige tar ansvar för utsläpp längre tillbaka i tiden innebär det att vi skulle behöva mer ambitiösa mål (än de nuvarande).</span></li></ul> <div><span style="background-color:initial"><b><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/JohannesM-ChristianA-DanielJ-170x510.jpg" alt="Johannes Morfeldt, Christian Azar och Daniel Johansson" class="chalmersPosition-FloatRight" style="margin:5px;width:145px;height:189px" />S</b></span><span style="background-color:initial"><b>varet på frågan </b>som forskarna kommit fram till  beror på vilken rättviseprincip som tillämpas för fördelning av det kvarvarande utsläppsutrymmet.</span><br /></div> <div><br /></div> <div><b>Avslutningsvis några ord </b>om vetenskapens roll i detta. Vetenskap och forskning är centralt för att räkna ut vilket globalt utsläppsutrymme som finns kvar för att nå ett visst temperaturmål. <br />Men vetenskapen kan inte avgöra vilken fördelningsprincip som är rätt. Hur kvarvarande utsläppsutrymme ska fördelas mellan länder är i grunden en etisk och politisk fråga och inte en fråga som vetenskapen kan avgöra.<br /><br /></div> <div><br /></div> <div><b>Rapporten går att ladda ned här:</b> <a href="https://research.chalmers.se/publication/?id=530543">Nationella utsläppsmål utifrån Parisavtalet och internationella rättviseprinciper – analys av Sveriges territoriella klimatmål</a><br /><br />Rapporten har tagits fram inom ramen för <a href="https://www.mistracarbonexit.com/"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/icgen.gif" alt="" />Mistra Carbon Exit</a><br /><br /><a href="/sv/Personal/Sidor/morfeldt.aspx"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/ichtm.gif" alt="" />Johannes Morfeldt</a>., forskare vid institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap, Chalmers.<br /><a href="/sv/Personal/Sidor/daniel-johansson.aspx"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/ichtm.gif" alt="" />Daniel Johansson</a>, docent vid institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap, Chalmers.<br /><a href="/sv/Personal/Sidor/christian-azar.aspx"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/ichtm.gif" alt="" />Christian Azar</a>, professor i Energi och Miljö, institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap, Chalmers.<br /><br /><b>Läs mer</b><br /><a href="/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Historien-minska-fossilberoendet.aspx"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/ichtm.gif" alt="" />Det kan historien lära om att bryta fossilberoendet<br /></a><a href="/sv/styrkeomraden/energi/nyheter/Sidor/production-gap.aspx"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/ichtm.gif" alt="" /> ”Gör något konstruktivt av rapportens budskap”</a><br /><a href="/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Billigare-att-na-parisavtalets-mal-med-nytt-raknesatt.aspx"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/ichtm.gif" alt="" /><span style="background-color:initial">B</span><span style="background-color:initial">illigare att nå parisavtalets mål med nytt räknesätt</span>​</a><br /><a href="/en/areas-of-advance/energy/news/Pages/Must-some-countries-do-more-than-others.aspx"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/ichtm.gif" alt="" />Must some countries do more than others?</a><br /><a href="/en/areas-of-advance/energy/news/Pages/We-must-take-action-instead-of-arguing-how-costly-it-might-be.aspx"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/ichtm.gif" alt="" />We must take action instead of arguing how costly it might be</a><br /><br /></div> <div><br /></div> ​Thu, 16 Jun 2022 08:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/minusutslapp-konferens-2022.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/minusutslapp-konferens-2022.aspxMinusutsläpp är ett måste för att nå klimatmålen<p><b>All utsläppt koldioxid efter 2029 måste tas tillbaka med så kallade minusutsläpp om vi ska klara Parisavtalets 1,5-gradersmål. Men vilka tekniker och metoder har störst potential och hur ser tidplanen ut? Nu möts fler än 300 ledande internationella experter på Chalmers för att öka kunskapen och driva på utvecklingen. – Det går knappast att underskatta betydelsen av minusutsläpp för att klara klimatmålen, säger Anders Lyngfelt, en av konferensens arrangörer.</b></p><div>Med minusutsläpp, eller negativa utsläpp, menas att vi måste samla in och lagra mer koldioxid än vad som släpps ut till atmosfären. Ett sätt är till exempel att avskilja koldioxiden från rökgaserna vid förbränning av biomassa, samla in den och lagra den. Eftersom det är samma koldioxid som skogen tidigare har fångat upp genom fotosyntesen blir resultatet en nettominskning av koldioxiden i atmosfären, alltså minusutsläpp. </div> <div>Den första internationella konferensen om minusutsläpp av koldioxid hölls på Chalmers 2018 och skulle egentligen fått en uppföljare redan 2020, om det inte varit för covid-19-pandemin. Men nu, den 14-17 juni 2022, är det dags för en ny konferens som dels ska handla om var vi befinner oss när det gäller nya tekniker för minusutsläpp, vad de senaste datamodellerna säger om hur kllimatet utvecklas, samt vilka styrmedel som är aktuella för att snabba på arbetet med minusutsläpp. </div> <h3 class="chalmersElement-H3">Hur mycket mer koldioxid kan vi släppa ut? </h3> <div><span style="background-color:initial">Det är den så kallade koldioxidbudgeten som anger hur mycket koldioxid vi kan släppa ut utan att överskrida klimatmålen. Det är svårt att beräkna den exakt, men enligt de bästa tillgängliga beräkningar som finns är budgeten slut redan om 7 år, år 2029, om vi inte ska missa 1,5-gradersmålet. </span></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/AndersLyngfelt_200.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /><br />– Om vi skall klara det måste all koldioxid som släpps ut i atmosfären efter 2029 tas tillbaka igen med minusutsläpp. Det är bråttom! Därför har Chalmers samlat världens ledande forskare inom området för den här konferensen, säger Anders Lyngfelt (bilden). </div> <div><br /></div> <div>Konferensen samlar mer än 300 delegater och omfattar 140 vetenskapliga publikationer och mer än 150 föredrag, inklusive 12 föreläsningar om viktiga aspekter av minusutsläpp. </div> <h3 class="chalmersElement-H3">Mer information: </h3> <div><span></span><a href="http://negativeco2emissions2020.com/">Officiell webbplats för The second International Conference on Negative CO2 Emissions</a>. </div> <div><br /></div> <div><a href="http://negativeco2emissions2020.com/wp-content/uploads/2022/06/Program_FINAL.pdf">Ladda ner programmet i pdf-format</a> (på engelska). </div>Mon, 13 Jun 2022 00:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/energi/nyheter/Sidor/multifunktionella-odlingssystem.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/energi/nyheter/Sidor/multifunktionella-odlingssystem.aspxMer bioenergi och mindre negativa miljöeffekter<p><b>– Jordbruket skapar många värden utöver matförsörjning men kan också inverka negativt på miljön, till exempel genom att kväve från gödsel läcker ut i närliggande dricksvatten, säger Göran Berndes, expert på markanvändning.Med ett nytt sätt att modellera markanvändning visar forskning hur jordbruket kan leverera mer biomassa samtidigt som miljöproblematiken minskas.​ ​</b></p><div><b>Klimatförändringar, befolkningstillväxt,</b> ökad efterfrågan på mat, trä och biobaserade produkter ökar trycket på ekosystemen och bidrar till jordbrukets negativa miljöeffekter.</div> <div>Multifunktionellt jordbruk, kan förutom livsmedel och biobaserade produkter bidra till viktiga värden som bevarande av biologisk mångfald och kulturella värden. De kan också säkra reglerande ekosystemtjänster, som pollinering och skydd mot naturkatastrofer som torka och översvämningar.<br /><br /></div> <div><b><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Profilbilder/Goran_Berndes_170.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />– Det finns många olika sätt</b> att minska miljöpåverkan och de lösningar som vi har undersökt i detta projekt har varit föremål för flera tidigare studier, även inom vår egen forskargrupp. Ofta görs sådana studier på ganska liten skala, men här har vi tagit ett större grepp och undersökt hur multifunktionella odlingssystem skulle kunna introduceras i Sverige och Europa för att minska negativa effekter av nuvarande jordbruk och samtidigt producera biobränslen och andra biobaserade produkter, säger Göran Berndes, professor på Chalmers (bilden t h)​. Han är projektledare i en forskningsstudie, som inkluderar forskare från Chalmers, Lunds universitet och Mittuniversitetet. Tillsammans har de utvecklat ett nytt sätt att modellera markanvändningssystem. <br /><br /></div> <div><b>I den nya studien</b> har forskarna utvecklat en metod för att studera markanvändning och potentialen för multifunktionella odlingssystem inom jordbruket. Genom att applicera högupplöst data på 81 000 landskap i EU och Storbritannien har forskarna ringat in områden med potential för både ökad biomassaproduktion och minskad miljöproblematik.</div> <div>– Våra analyser visar att miljöproblem relaterat till kväveläckage till ytvatten och vinderosion kan minska betydligt genom en strategisk integration av multifunktionella odlingssystem i jordbrukslandskap som idag domineras av ettåriga grödor, säger Oskar Englund, docent vid Mittuniversitetet och en av deltagarna i projektet.</div> <div><br /></div> <div>Samtidigt som flera vanliga miljöproblem minskar kan den förändrade markanvändningen ge ett tillskott av biomassa för exempelvis biodrivmedelsproduktion. Den förändrade markanvändningen kan också leda till koldioxidinbindning i jordbruksmarken, vilket är bra både för klimatet och för åkerjordens bördighet. </div> <div> </div> <div><b><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Profilbilder/Christl_Cederberg170x220.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />– Ett ökat inslag av vallodling i växtföljder</b> med ettåriga grödor skulle exempelvis kunna binda in motsvarande tio procent av växthusgasutsläppen inom Europas jordbruk. Dessutom minskar behovet av att använda konstgödsel och bekämpningsmedel, berättar Christel Cederberg, professor på Chalmers (bilden t h), som också har deltagit i projektet.</div> <div><br /></div> <div><b><span style="background-color:initial">– </span>Ska de multifunktionella systemen implementeras</b> i stor skala krävs lokala marknader för biomassan. Om jordbrukarna dessutom ser möjligheter att tjäna pengar på att leverera miljönytta så kan det skapa ytterligare intresse, säger Pål Börjesson, professor vid Lunds universitet som ansvarade för projektets fallstudie av hur multifunktionella biomassaodlingar kan minska lokala miljöproblem och samtidigt leverera biomassa till ett kraftvärmeverk i Skåne.<br /><br /><b>Mer info:</b></div> <div><span style="background-color:initial">P</span><span style="background-color:initial">rojektet har genomförts inom ramen för <a href="https://f3centre.se/sv/samverkansprogram/">samverkansprogrammet Förnybara drivmedel och system​</a> som samfinansieras av <a href="http://www.energimyndigheten.se/">Energimyndigheten</a> och <a href="https://f3centre.se/sv/">f3 Centre</a>.</span></div> <div><br /></div> <div><a href="https://www.mynewsdesk.com/se/chalmers-industriteknik/pressreleases/mer-bioenergi-och-mindre-negativa-miljoeeffekter-med-multifunktionellt-jordbruk-3185298"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/icgen.gif" alt="" />Pressmeddelandet på MyNewsdesk.</a></div> <div><br /></div> <div><b>Projektgrupp: </b><a href="/en/Staff/Pages/goran-berndes.aspx">Göran Berndes</a> (projektledare) och <a href="/sv/Personal/Sidor/christel-cederberg.aspx">Christel Cederberg</a>, Chalmers; <a href="https://www.miun.se/Personal/oskarenglund/?showMenu=1">Oskar Englund</a>, Mittuniversitetet och Englund GeoLab AB; <a href="https://portal.research.lu.se/sv/persons/p%c3%a5l-b%c3%b6rjesson">Pål Börjesson</a>, Lunds universitet.</div> <div>Delar av projektet har kopplats till arbete inom <a href="https://task45.ieabioenergy.com/">IEA Bioenergy Task 45 - Climate and sustainability effects of bioenergy within the broader bioeconomy.<br /></a></div> <div><a href="https://f3centre.se/sv/forskningsprojekt/minskade-negativa-miljoeffekter-av-biomassaproduktion-genom-produktion-av-mer-biomassa/">Forskningsresultaten har tidigare presenterats tidigare i ett webbinarium.</a></div> <div><br /></div> ​​Mon, 06 Jun 2022 10:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/m2/nyheter/Sidor/Stora-klimatvinster-nar-fartygen-kan-flyga-fram-over-ytan.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/m2/nyheter/Sidor/Stora-klimatvinster-nar-fartygen-kan-flyga-fram-over-ytan.aspxStora klimatvinster när fartygen kan "flyga" fram över ytan<p><b>Snart kan eldrivna passagerarfärjor som färdas ovanför vattenytan  bli verklighet. På Chalmers tekniska högskola har ett forskarlag skapat en unik metod för att vidareutveckla bärplan som kan öka eldrivna fartygs räckvidd betydligt och minska fossildrivna fartygs bränsleförbrukning med upp till 80 procent. </b></p><span style="background-color:initial"><div>Samtidigt som elektrifieringen av personbilar är långt kommen, drivs idag världens passagerarfärjor nästan uteslutande av fossila bränslen. Problemet är att batteriernas kapacitet inte räcker till för fartyg som kör längre distanser. Men nu har forskare på Chalmers och den marina forskningsanläggningen SSPA i Göteborg lyckats utveckla en metod som kan göra fartygsbranschen betydligt grönare i framtiden. I fokus står så kallade bärplan som likt vingar lyfter upp båtskrovet över vattenytan och låter fartyget färdas med betydligt mindre vattenmotstånd. Tekniken har under senare år revolutionerat seglarsporten, där bärplanen får elitseglarnas båtar att flyga fram över vattenytan i mycket höga hastigheter. </div> <div>Nu vill forskarna på <b>Chalmers och SSPA</b> göra det möjligt att använda segelbåtarnas bärplansprincip även på större passagerarfärjor, med betydande klimatvinster som följd. </div> <img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/M2/Nyheter/Arash%20200x200.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px 15px" /><br /></span><div><b><span style="background-color:initial">–​ </span>För att kunna elektrifiera färjor måste</b> vattenmotståndet minska rejält. Med den här metoden kan vi vidareutveckla designen på bärplanen så att de minskar motståndet med upp till 80 procent, vilket i sin tur ökar batteridrivna färjors räckvidd markant. På så vis skulle eldrivna färjor kunna trafikera även längre rutter i framtiden, säger forskningsledaren <b>Arash Eslamdoost</b>, docent i tillämpad hydrodynamik​ på Chalmers, och en av författarna till en <a href="https://www.mdpi.com/2077-1312/10/3/372">vetenskaplig studie som publicerats i Journal of Marine Science and Engineering.</a><br /><br /></div> <div>Även för fartyg som idag drivs av fossila bränslen skulle klimatvinsten kunna bli betydande, då man med liknande bärplansteknik skulle kunna minska bränsleförbrukningen med så mycket som 80 procent. <br /></div> <h2 class="chalmersElement-H2">Unik mätmetod väcker brett intresse </h2> <div><div>I centrum för forskningsprojektet står en unik mätteknik som forskarna har använt för att på detaljnivå kunna förstå hur bärplanen beter sig i vattnet när till exempel belastningen eller hastigheten ökar eller när placeringen av bärplanet förändras. Med hjälp av den insamlade datan från experimenten har forskarna utvecklat och utvärderat en metod som kan simulera och med stor precision förutse hur bärplanen skulle bete sig under en rad olika förhållanden. Metoden är unik i sitt slag och kan nu användas för att utveckla designen på bärplan för exempelvis eldrivna passagerarfärjor. <br /><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/M2/Nyheter/Laura%20200x200.jpg" class="chalmersPosition-FloatLeft" alt="" style="margin:5px 15px" />Studien har genomförts i samarbete med den Rise-ägda forskningsanläggningen SSPA – en av få i sitt slag i världen – där <b>Laura Marimon Giovannetti</b> arbetar som forskare och projektledare. Hon är huvudförfattare till studien och har själv tävlat på elitnivå för både det brittiska och det italienska seglarlandslaget. Idag är hon forsknings- och utvecklingsrådgivare till Sveriges olympiska kommitté och det svenska landslaget – med siktet inställt på att ta laget till prispallen i OS 2024. Och Laura Marimon Giovannetti ser många användningsområden för den unika mätmetod som forskarlaget tagit fram:</div></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial"><b>– </b></span><span style="background-color:initial"><b>Under America’s Cup i San Fransisco Bay 2013</b> var det första gången man kunde se en 20 meters segelbåt ”lära sig flyga” med bärplan i tävlingen. Och sedan dess har vi sett en enorm ökning av segelbåtar med bärplan. Med vår nya metod och kunskap kommer vi att kunna förena en rad olika områden – som marin arkitektur, materialutveckling, flygteknik och förnybar energi. </span><br /></div> <h2 class="chalmersElement-H2">Banar väg för bärplan på eldrivna färjor </h2> <div><div>Även om forskarnas metod är ny är bärplanstekniken i sig inget nytt. Den utvecklades redan under 60– och 70-talen. Men då låg fokus på att få båtar att färdas i så hög hastighet som möjligt och bärplanen bestod av stål, som är både tungt och har högre underhållskostnader. Dagens moderna bärplan är gjorda av kolfiber, ett mycket lättare och styvare material. Kolfibern kan bibehålla sin form också under hög belastning och materialet kan anpassas efter förväntad belastning. En del av forskningsprojektet gick därför ut på att till fullo förstå hur just kolfibermaterialets struktur beter sig under vatten vid en rad olika driftsförhållanden. Forskarlagets utvecklade metod i kombination med vår tids moderna teknologi banar nu väg för möjligheten att använda kolfiberbärplanen på större passagerarfartyg som på ett säkert, kontrollerat och klimatvänligt sätt kan färdas även i lägre hastigheter. <br /><br /></div> <div><b>– Bärplanen ska vara så effektiva som möjligt</b>, vilket med andra ord innebär att de ska kunna ta så mycket vikt som möjligt under så låg hastighet som möjligt, med minsta möjliga motstånd. Vårt nästa mål är att använda den här metoden i vidareutvecklingen av effektivare bärplan för framtidens färjor, säger Arash Eslamdoost. </div></div> <div><br /></div> <div><b>Mer om den vetenskapliga artikeln </b></div> <div><a href="https://www.mdpi.com/2077-1312/10/3/372">Studien “Fluid-Structure Interaction of a Foiling Craft”​</a> <span style="background-color:initial">har publicerats i Journal of Marine Science and Engineering. Författarna är Laura Marimon Giovannetti, Ali Farousi, Fabian Ebbesson, Alois Thollot, Alex Shiri och Arash Eslamdoost. Forskarna är verksamma vid SSPA och Chalmers tekniska högskola i Sverige och INP Enseeith i Frankrike. </span></div> <div>Forskningen har finansierats av SSPA och Chalmers. </div> <div><br /></div> <div><a href="https://www.mdpi.com/2077-1312/10/3/372">https://doi.org/10.3390/jmse10030372​</a><br /><br /></div> <div><b>För mer information, kontakta: </b></div> <div>Arash Eslamdoost, docent i tillämpad hydrodynamik vid institutionen för mekanik och maritima vetenskaper<br />Chalmers tekniska högskola </div> <div>031 772 36 84 <br />arash.eslamdoost@chalmers.se<br /><br /></div> <div>Laura Marimon Giovannetti, forskare och teknisk projektledare SSPA<br />0730-729182 <br />Laura.MarimonGiovannetti@sspa.se</div> <div><br /></div> <div>Text: Lovisa Håkansson​</div>Thu, 02 Jun 2022 00:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/nyheter/Sidor/Chalmersforskare-granskar-Goteborgs-klimatarbete.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/nyheter/Sidor/Chalmersforskare-granskar-Goteborgs-klimatarbete.aspxChalmersforskare granskar Göteborgs klimatarbete<p><b>​Bostäder, transporter och offentliga måltider är tre fokusområden som är viktiga för Göteborgs stad att satsa på om staden ska kunna möta sina nya ambitiösa klimatmål. Detta säger de Chalmersforskare som är ledamöter i det nyligen formerade klimatrådet som ska följa och granska Göteborgs stads arbete för att nå målet om ett klimatavtryck nära noll år 2030.</b></p>Beslutet att inrätta ett klimatråd togs av miljö- och klimatnämnden 24 maj 2022. Rådet ska analysera hur klimatmålen i stadens miljö- och klimatprogram kan nås på ett kostnadseffektivt sätt, genom att föreslå och värdera olika åtgärder. Rådet består av sju ledamöter, varav tre är forskare på Chalmers. <div><br /></div> <div>​En av Göteborgs stora utmaningar är bostäder, och <strong>Holger Wallbaum</strong>, professor i hållbart samhällsbyggande vid institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik ser att Göteborgs stad behöver fokusera dels på påskyndande av plan- och byggprocesser för att möta efterfrågan på nya bostadsytor för den fortsatt växande staden, dels på en klimatvänlig och ekonomiskt hållbar renovering av det befintliga byggnadsbeståndet. Det sistnämnda har nära koppling till hans och forskargruppens arbete med att hitta lösningar på bostadsutmaningarna genom att tillhandahålla data, verktyg, metoder och innovationer för en mer hållbar byggd miljö.     <br /><br />De byggmaterial som används har en miljöpåverkan under hela sin livscykel, och Holger Wallbaum menar därför att vi måste planera, bygga, driva och underhålla våra byggnader annorlunda för att nå de mycket ambitiösa målen att vara fossilfria och koldioxidneutrala inom en snar framtid.   <br /><br /> – Extra ansträngningar behöver göras för att minska klimatpåverkan från de byggmetoder som används och från bärande konstruktioner och byggmaterial. Ska vi nå målen kommer det krävas insatser från alla involverade aktörer, från akademin till myndigheter och företag och även på individnivå. Utmaningarna är stora men de kommer med många möjligheter om vi driver den nödvändiga omställningen av den byggda miljön på ett holistiskt sätt, säger Holger Wallbaum.<br /><br /><strong>Frances Sprei</strong>, docent vid institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap, fysisk resursteori, forskar kring hållbar mobilitet med fokus på elfordon och alternativbränslefordon samt innovativa rörlighetsformer som bilpooler och samåkning. Hon menar att det inom transportområdet finns goda möjligheter att minska klimatavtrycket:  <br /><br />– Transportsektorn står för en stor del av utsläppen. Det är också en sektor där kommunen har en viss rådighet, både när det gäller att främja elektrifieringen och att minska bilberoendet, säger Frances Sprei. <br /><br /><strong>Fredrik Hedenus</strong>, bitr professor och även han verksam vid fysisk resursteori på institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap, forskar kring strategier för att minska klimatpåverkan från energi och matproduktion. Forskningen är inriktad på såväl styrmedel som effekter av olika tekniska och beteendemässiga åtgärder. Utifrån sitt forskningsområde identifierar han offentliga måltider som en viktig faktor för Göteborg.  <br /><br />– Offentliga måltider är en viktig del för att minska klimatavtrycket, men där det också finns viktiga och intressanta målkonflikter, säger Fredrik Hedenus.    <br /><br /><div>I sina respektive forskningsområden studerar de tre Chalmersforskarna frågor som är centrala både för staden och göteborgarna. Det gör dem väl lämpade att granska såväl som bidra med sin expertis till stadens klimatarbete.  </div> <div><div> </div> <h2 class="chalmersElement-H2">Ledamöter från Chalmers i Göteborg stads klimatråd:</h2></div> <div><strong style="background-color:initial">Fredrik Hedenus</strong><span style="background-color:initial">, bitr professor, rymd-, geo- och miljövetenskap </span><br /></div> <div>+46 31 772 34 53   <br /><a href="mailto:hedenus@chalmers.se" target="_blank">hedenus@chalmers.se</a>  <br /><em>Forskar just nu om hur ett förnybart elsystem skulle kunna se ut. Detta kopplar på flera sätt till Göteborgs stad, från placering av vindkraftverk till samordning med elektrifiering av transportsektorn. </em>     <br /><br /><strong>Frances Sprei</strong>, docent, rymd-, geo- och miljövetenskap  <br />+46 31 772 21 46  <br /><a href="mailto:frances.sprei@chalmers.se" target="_blank">frances.sprei@chalmers.se</a>  <br /><em>Har ett nyligen avslutat projekt med IVL Svenska miljöinstitutet som undersökt hur parkering kan användas som styrmedel för en mer hållbar mobilitet, ett projekt i avslutningsskedet som mer specifikt tittar på effekten av begränsad parkering och tillgång till mobilitetstjänster samt ett pågående projekt kring elsparkcyklar som ska ge insikter om micromobilitetens roll i städer. Frances har också diverse projekt kring elektrifiering både av persontransporter och godstransporter. </em>    <br /><br /><strong>Holger Wallbaum</strong>, professor, arkitektur och samhällsbyggnadsteknik  <br />+46 31 772 19 94  <br /><a href="mailto:holger.wallbaum@chalmers.se" target="_blank">holger.wallbaum@chalmers.se</a>  <br /><em>Bland annat ett pågående projekt tillsammans med Göteborg Energi med utveckling av en digital tvilling av alla bostadshus och icke-bostadshus i staden. Modellen kommer att hjälpa till att förstå det förändrade och geografiskt lokaliserade energibehovet för dagens byggnader såväl som de byggnader som ska byggas under de kommande decennierna. Två nystartade projekt är dedikerade till att utforska miljö- och affärspotentialen hos en cirkulär ekonomi i den byggda miljön. </em>  <br /></div></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Övriga ledamöter i klimatrådet:</h3> <ul><li>Thomas Sterner, professor i miljöekonomi, Göteborgs universitet.  </li> <li>Petra Svensson, lektor i statsvetenskap, Högskolan i Halmstad </li> <li>Andreas Nilsson, professor vid psykologiska institutionen, Göteborgs universitet </li> <li>Ebba Brink, forskare vid Centre for Sustainability Studies, Lunds universitet</li></ul>Tue, 24 May 2022 16:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/nyheter/Sidor/Fler-chalmersforskare-i-Sveriges-unga-akademi.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/nyheter/Sidor/Fler-chalmersforskare-i-Sveriges-unga-akademi.aspxFler Chalmersforskare i Sveriges unga akademi<p><b>​​Två Chalmersforskare finns med när Sveriges unga akademi nu utökas med sex nya ledamöter. Forskarna som tar plats för en femårsperiod är Jessica Jewell, som forskar om omställningen till ett fossilfritt energisystem, och Adel Daoud som utvecklar artificiell intelligens för att mäta och analysera effekten av lokalt bistånd i fattiga delar av Afrika.  </b></p><div>Sveriges unga akademi bildades 2011 på initiativ av Kungl. Vetenskapsakademien​ <span style="background-color:initial">och har idag 38 ledamöter. Varje ledamot tar plats för en period av fem år, och den som vill ansöka ska ha tagit sin doktorsexamen för högst tio år sedan. </span></div> <div><br /></div> <div> </div> <h3 class="chalmersElement-H3">Jessica Jewell</h3> <div> </div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/Jessica-Jewell-200.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />Jessica Jewell är docent i energiomställning, avdelningen för fysisk resursteori på institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap. Hennes forskning handlar om de förändringar som behöver göras för att uppfylla klimatmålen: </div> <div> </div> <div><span style="background-color:initial">&quot;Forskare har använt matematiska modeller och kommit fram till vad som krävs för att rädda klimatet, men kan vi göra det i den verkliga världen? Min forskargrupp undersöker denna fråga genom att undersöka förändring och kontinuitet i energisystem. Jag använder energisystemmodeller, teknisk innovation, diffusionsteorier och analyser från statsvetenskap och historia. Vi zoomar in på fall där förändringar har varit snabba och djupgående, som reaktionen på 1970-talets oljekriser och tillväxten av sol- och vindkraft under de senaste åren, för att förstå vad som möjliggjorde så snabba förändringar och hur de kan skalas upp och replikeras i olika länder. Genom att identifiera historiska prejudikat för snabba övergångar och jämföra dessa med omfattningen och hastigheten av förändringar samhället behöver för att uppfylla klimatmålen, kan vi identifiera de områden där förändring är mest genomförbar. </span></div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div><span style="background-color:initial">Jag har sökt till Sveriges unga akademi för att jag </span><span style="background-color:initial">vill utveckla Sveriges system för att attrahera forskartalanger och utveckla vetenskap genom att identifiera de områden där vi redan är världsledande, såväl som de där vi kan lära av andra länder. Jag är särskilt intresserad av att stärka internationell mobilitet och transparens i finansiering för att säkerställa att svenska institutioner utgör starka tillväxtmiljöer för unga forskare&quot;. </span></div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <h3 class="chalmersElement-H3">Adel Daoud</h3> <div> </div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/AdelDaoud-200.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /><span style="background-color:initial">Adel Daoud är </span><span style="background-color:initial">affilierad docent i analytisk sociologi vid Chalmers instituti</span><span style="background-color:initial">on  för d</span><span style="background-color:initial">ata- och informationsteknik</span><span style="background-color:initial">för och </span><span style="background-color:initial">biträdande professor i analytisk sociologi vid Linköpings universitet och beskriver sin forskning så här: </span></div> <div> </div> <div>&quot;Ungefär 900 miljoner av jordens befolkning lever i extrem fattigdom och en tredjedel av dessa lever i Afrika. Vardagen i extrem fattigdom har stora effekter både på kort och på lång sikt, eftersom den riskerar att leda människor in i en ond cirkel av otillräcklighet, och därmed fånga dem i så kallade fattigdomsfällor. Ett sätt att bryta sådana onda cirklar är att intervenera genom utvecklingsprojekt – fattigdomsinterventioner. Men på grund av bristen på data så kan forskare inte utvärdera olika typer av interventioner, och besvara grundläggande frågor som: ”på vilket sätt existerar fattigdomsfällor?”; ”om de existerar, i vilken utsträckning bidrar olika utvecklingsaktörer till att frigöra samhällen från fattigdom?”; och ”vilka underliggande strategier använder dessa biståndsaktörer för att välja ut byar, städer och samhällen för sina fattigdomsinterventioner?”.</div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div>Jag leder <a href="https://liu.se/en/research/global-lab-ai">AI and Global Development Lab​</a> för att identifiera i vilken utsträckning afrikanska samhällen är fångade i fattigdom och att öka vår förståelse för hur olika konkurrerande fattigdomsinterventioner förändrar dessa samhällens möjligheter att ta sig ur fattigdomsfällor. Mitt labb utvecklar artificiell intelligens-algoritmer för att mäta fattigdom från satellitbilder, och för att analysera effekten av lokalt bistånd. </div> <div> </div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div> </div> <div><span style="background-color:initial">Jag </span><span style="background-color:initial">engagerar mig i Sveriges unga akademi eftersom den erbjuder ett unikt tillfälle att förändra, förbättra, och förädla svenska universitet och dess position globalt&quot;. </span></div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <h3 class="chalmersElement-H3">Om Sveriges unga akademi  </h3> <h3 class="chalmersElement-H3"> </h3> <div><span style="background-color:initial">Sveriges unga akademi är en tvärvetenskaplig akademi för ett urval av de bästa yngre forskarna i Sverige – en oberoende plattform som ger yngre forskare en stark röst i den forskningspolitiska debatten och som arbetar med att föra ut forskning till unga. </span><span style="background-color:initial">Unga akademier finns i över 30 länder och Sveriges unga akademi arbetar med de andra unga akademierna på nordisk, europeisk och global nivå. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"><div><a href="/sv/forskning/vara-forskare/Sidor/sveriges-unga-akademi.aspx">Här hittar du fler chalmersforskare som är eller har varit ledamöter i Sveriges unga akademi</a>. </div> <div><a href="http://www.sverigesungaakademi.se/nyalm18">Mer information om årets nya ledamöter i Sveriges unga akademi</a>.</div></span></div>Tue, 24 May 2022 00:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/3D-teknik-avslojar-stjarnfabrikernas-effektivitet.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/3D-teknik-avslojar-stjarnfabrikernas-effektivitet.aspxNy 3D-teknik avslöjar stjärnfabrikernas effektivitet<p><b>​​Astronomer kan nu avslöja varför stjärnor bildas i så olika omfattning i de två kända och till synes snarlika stoftmolnen Orion A och California. Båda har gott om täta stråk av stoft och gas, så kallade filament, där stjärnor normalt bildas. Därför har astronomer förbryllats av att Orion A är en effektiv stjärnfabrik medan det går betydligt trögare i California. Men med nya 3D-modeller kan forskare vid Chalmers tekniska högskola och Max Planck Institute for Astronomy nu visa att molnen har helt olika struktur och densitet, vilket löser mysteriet.</b></p><div><span style="background-color:initial">Kosmiska moln av gas och stoft är stjärnornas födelseplatser, mer specifikt i molnens tätaste delar där gasen så småningom blir så kompakt att en stjärna börjar bildas.  </span><br /></div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div>– Tätheten, densiteten, och mängden materia som komprimeras till en given volym, är en av de avgörande egenskaperna som bestämmer effektiviteten i stjärnbildningen, säger Sara Rezaei Khoshbakht, astronom vid tyska Max Planck Institute for Astronomy och Chalmers tekniska högskola.</div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div>I samarbete med Chalmerskollegan Jouni Kainulainen publicerade hon nyligen resultaten i en vetenskaplig artikel i The Astrophysical Journal Letters: <a href="https://iopscience.iop.org/article/10.3847/2041-8213/ac67db">Three-dimensional Shape Explains Star Formation Mystery of California and Orion A​</a>.</div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div>Den nya 3D-metod som forskarna använt handlar kort om att analysera hur stjärnljus förändras när det passerar genom molnen av gas och stoft. Mätningarna gjordes med hjälp av rymdsonden Gaia och andra teleskop. Gaia är ett projekt från European Space Agency (ESA) vars primära syfte är att exakt mäta avstånden till över en miljard stjärnor i Vintergatan. I den aktuella studien användes observationer av sammanlagt 220 000 stjärnor för att skapa modellerna.</div> <div> </div> <h3 class="chalmersElement-H3">Svårt att mäta tätheten i avlägsna moln</h3> <div> </div> <div>– Allt vi ser när vi observerar objekt i rymden är deras tvådimensionella projektion på en tänkt himmelssfär, och vi saknar då det nödvändiga djup som behövs för att få en komplett bild av ett moln, förklarar Chalmersforskaren Jouni Kainulainen, expert på att tolka inverkan av kosmisk materia på stjärnljus och utifrån det beräkna materians densitet. </div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div>– Om de båda molnen ser likadana ut från vår synvinkel, visar våra 3D-modeller att de har helt olika form. Man kan förenklat likna det vid att vi ser en penna och en pannkaka från sidan. I genomsnitt är Orion A – pennan – mycket tätare än California, vilket förklarar dess mer uttalade stjärnbildningsaktivitet, säger Jouni Kainulainen.</div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div>Studien visar att det finns stora möjligheter att förbättra forskningen om stjärnbildning genom att lägga till en tredje dimension. Sara Rezaei Khoshbakht driver nu ett projekt som ska producera en modell av den rumsliga fördelningen av stoft i hela Vintergatan och visa på dess koppling till stjärnbildning.</div> <div> </div> <h3 class="chalmersElement-H3">Mer info: </h3> <h3 class="chalmersElement-H3"> </h3> <div><a href="https://www.mpia.de/news/science/2022-08-3d-clouds">En längre text på engelska, samt bilder och 3D-animationer finns tillgängliga via Max Planck Institute for Astronomy​</a>. </div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <h3 class="chalmersElement-H3"><span>Bild​texter: </span></h3> <div><span style="background-color:initial"><em>Bild 1: Teleskopet </em></span><i style="background-color:initial">VISTA:s bild av molekylmolnet Orion A. B</i><i style="background-color:initial">ilden är ett montage av bilder som togs i kortvågigt infrarött ljus med det infraröda kartläggningsteleskopet VISTA vid ESO:s Paranalobservatorium i norra Chile. Bildfältet täcker hela molekylmolnet Orion A, den närmast kända fabrik för tunga stjärnor som ligger cirka 1350 ljusår från jorden. Här avslöjas många unga stjärnor och andra objekt som vanligtvis ligger djupt nedgrävda i dammiga moln. Källa: </i><span style="background-color:initial"><i>ESO/VISION survey. </i></span><span style="background-color:initial"><em><a href="https://www.eso.org/public/sweden/images/eso1701a/">Se bilden i full upplösning på ESO:s webbplats​</a>. </em></span></div> <em> </em><div><em> </em></div> <em> </em><div><br /></div> <em> </em><div><em> </em></div> <em> </em><div><em>I den andra bilden längst upp på sidan har stoftmolnen California och Orion A placerats intill varandra, sedda från två olika vinklar. Ju rödare färg, desto tätare gas. Där de på den högra bilden, från vår synvinkel, ser mer lika ut avslöjar den vänstra bilden att California har en platt och utdragen form medan Orion A är kompakt även från den synvinkeln. </em><em style="background-color:initial">Bild: Sara Rezaei Khoshbakht och Jouni Kainulainen/MPIA</em></div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div>Tue, 17 May 2022 08:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/EHT-2022-SWE.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/EHT-2022-SWE.aspxFörsta bilden på det svarta hålet mitt i Vintergatan<p><b>​Astronomer har avslöjat den första bilden på det supermassiva svarta hålet i Vintergatans centrum. Resultatet ger överväldigande bevis för att objektet faktiskt är ett svart hål och bidrar med värdefulla ledtrådar om hur dessa objekt, som tros finnas i centrum av de flesta galaxer, fungerar. Bilden producerades av ett världsomfattande forskarlag, Event Horizon Telescope (EHT) Collaboration, genom observationer med ett globalt nätverk av radioteleskop.</b></p><div><div>– Nu får vi för första gången se det svarta hålet i mitten av vår galax, Vintergatan. Det är långt närmare oss än dess motsvarighet i M87, som vi kunde se i den förra bilden. Vi vet också mer om Vintergatans svarta hål än något annat svart hål. Den här bilden sätter våra teorier om rummets och tidens natur på prov. Det är en spännande tid att få arbeta med naturvetenskap! säger Michael Lindqvist, astronom på <span style="background-color:initial">Chalmers institution för rymd, geo- och miljövetenskap. Han är en del av det stora forskningssamarbetet, tillsammans med kollegan John Conway vid Onsala rymdobservatorium samt Chiara Ceccobello, forskare vid avdelningen för Astronomi och plasmafysik.</span><span style="background-color:initial">​</span></div> <span></span><div></div> <div><br /></div> <div>Bilden ger en efterlängtad inblick i det massiva objekt som befinner sig i centrum av vår galax. Forskare har tidigare observerat stjärnor som rör sig kring ett osynligt, kompakt och mycket massivt objekt i centrum av Vintergatan. Resultaten pekade starkt på att detta objekt - känt som Sagittarius A* (Sgr A*) – är ett svart hål, och dagens bild utgör det första direkta beviset för detta.</div> <div><br /></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Fyra miljoner mer massivt än solen</h3> <div>Även om vi inte kan se det svarta hålet självt, eftersom det är helt svart, avslöjar lysande gas i dess omgivning avgörande ledtrådar: en central mörk region (en så kallad skugga) omgiven av en ljus ringlik struktur. Den nya bilden fångar ljus som böjts av det kraftiga gravitationsfältet kring det svarta hålet, som är fyra miljoner gånger mer massivt än solen.</div> <div><br /></div> <div>– Vi överraskades av hur väl storleken på denna ring överensstämde med förutsägelsen från Einsteins allmänna relativitetsteori, säger Geoffrey Bower, forskare vid EHT-projektet vid Institute of Astronomy and Astrophysics, Academia Sinica, Taipei. </div> <div><br /></div> <div>– Dessa oöverträffade observationer har starkt förbättrat vår förståelse för processerna i centrum av vår galax och ger nya insikter om hur dessa jättelika svarta hål samverkar med omgivningen”. EHT-kollaborationens resultat publiceras i dag i ett specialnummer av tidskriften Astrophysical Journal Letters.</div> <div><br /></div> <div>Eftersom det svarta hålet är beläget på 27 000 ljusårs avstånd är dess skenbara storlek på himlen extremt liten – densamma som en vaniljmunk sedd på månens avstånd. För att avbilda objektet byggde forskarna upp EHT genom att koppla samman åtta radioteleskop för att att skapa en kraftfullt virtuellt teleskop lika stort som jorden. EHT observerade Sgr A* under ett flertal nätter 2017 då det samlade data flera timmar i sträck, analogt med en långtidsexponering med en kamera.</div> <div><br /></div> <div>I EHT:s nätverk ingår bland andra två teleskop med starka band till Chalmers, <span style="background-color:initial">APEX </span><span style="background-color:initial">(Atacama Pathfinder EXperiment</span><span style="background-color:initial">)</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">och </span><span style="background-color:initial">ALMA </span><span style="background-color:initial">(Atacama Large Millimeter/submillimeter Array</span><span style="background-color:initial">), båda </span><span style="background-color:initial">i Atacamaöknen i Chile</span><span style="background-color:initial">. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">APEX är ett samarbetsprojekt mellan Onsala rymdobservatorium, ESO och Max Planck-institutet för radioastronomi. Onsala rymdobservatorium och Chalmers har varit med i ALMA-projektet sedan starten, och Chalmers har levererat mottagare till båda teleskop.  </span></div> <div></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">Denna framgång för EHT följer efter den första bilden av ett svart hål, M87*, i centrum av den mer avlägsna galaxen M87 som publicerades 2019.</span><br /></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Olika stora, men lika på bild</h3> <div>De två svarta hålen är häpnadsväckande lika, även om Vintergatans svarta hål är endast en tusendel av M87* . “Randregionerna i dessa två svarta hål av vitt skilda massor i helt olika galaxer är anmärkningsvärt lika varandra” säger Sera Markoff, ordförande vid EHT Science Council och professor i teoretisk astrofysik vid Amsterdams universitet i Nederländerna. “Detta säger oss att relativitetsteorin styr dessa objekts utseende på nära håll, och att alla olikheter på större avstånd måste bero på skillnader i det material som omger de svarta hålen.”</div> <div><br /></div> <div>Bedriften att avbilda Sgr A* är betydligt större än för M87*, även om Sgr A* ligger mycket närmare. EHT-forskaren Chi-kwan (‘CK’) Chan vid Stewardobservatoriet och Department of Astronomy and the Data Science Institute vid University of Arizona, USA, förklarar: </div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">– Gasen nära de svarta hålen rör sig med samma hastighet – nästan lika fort som ljuset – kring både Sgr A* och M87*. Men medan gasen tar många dygn eller veckor att röra sig runt det större M87* är omloppstiden kring Sgr A* bara några minuter. Detta innebär att ljusstyrkan och gasstrukturen hos Sgr A* förändrades snabbt och kontinuerligt under EHT-observationerna – det var lite grann som att försöka få en skarp bild av en hundvalp som jagar sin egen svans.</span></div> <div><br /></div> <div>Av denna anledning behövde forskarna utveckla nya metoder som tog hänsyn till gasrörelsen kring Sgr A*. M87* var ett enklare, mer stabilt mål, där alla bilder var närmast identiska, men Sgr A* var något helt annat. Bilden av det svarta hålet Sgr A* är därför ett medelvärde av de olika bilder som forskarlaget producerade, och avslöjar för första gången avslöjar den jätten som gömmer sig i galaxens centrum.</div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/EHT_PR_Secondary_Image_72dpi_340x425.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /><br />Resultatet var möjligt att nå tack vare idérikedomen hos de 300 deltagande forskarna från de 80 instituten världen över, som tillsammans utgör EHT-kollaborationen. Utöver konstruktionen av komplexa verktyg för att tolka data av Sgr A* arbetade forskarna intensivt i fem års tid för att med superdatorer kombinera och analysera informationen. Detta gjordes bland annat genom att bygga upp ett unikt bibliotek av simulerade svarta hål att jämföra med observationerna.</div> <div><br /></div> <div>Forskarna är särkilt upprymda över att nu ha bilder av två svarta hål med drastiskt olika massor, vilket ger möjlighet att förstå deras skillnader och likheter. De har också börjat använda den nya informationen för att testa teorier och modeller för hur gas beter sig runt supermassiva svarta hål. Denna process känner man ännu inte helt till, men den tros spela en avgörande roll för hur galaxer bildas och utvecklas.</div> <div><br /></div> <div>– Nu kan vi studera skillnaderna mellan dessa två supermassiva svarta hål för att få ny kunskap om hur denna process fungerar, säger EHT-forskaren Keiichi Asada vid Institute of Astronomy and Astrophysics, Academia Sinica, Taipei. </div> <div><br /></div> <div>– Vi har två bilder av svarta hål – ett av de största och ett av de minsta supermassiva svarta hålen vi känner till i universum – vilket betyder att vi på ett bättre sätt än någonsin tidigare kan testa hur gravitationen beter sig i dessa extrema miljöer.</div> <div><br /></div> <div><b>Flera Chalmersforskare deltar</b></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">– Det är tack vare långsiktiga satsningar på vetenskaplig infrastruktur i Sverige och runt om i världen som vi har kunnat erhålla den här underbara bilden. På Chalmers och Onsala rymdobservatorium är vi stolta över att ha levererat instrument och expertis till teleskopen APEX och ALMA, utan vilka denna bild inte hade varit möjlig, säger John Conway, föreståndare för Onsala rymdobservatorium. </span><br /></div> <div><br /></div> <span style="background-color:initial">EHT utvecklas kontinuerligt: vid en stor observationskampanj i mars 2022 deltog fler teleskop än någonsin tidigare. Den pågående expansionen av EHT-nätverket, liksom betydande tekniska framsteg, kommer att göra det möjligt för forskarna att snart producera än mer imponerande bilder och även filmer av de svarta hålen.</span>.</div> <div><br /></div> <div><b>Mer om forskningen</b></div> <div><br /></div> <div><div>Forskningsresultaten presenterades den 12 maj 2022 i sex artiklar i tidskriften Astrophysical Journal Letters. </div> <div>Länk till forskningsartiklarna: <a href="https://iopscience.iop.org/journal/2041-8205/page/Focus_on_First_Sgr_A_Results">https://iopscience.iop.org/journal/2041-8205/page/Focus_on_First_Sgr_A_Results</a></div> <div><br /></div> <div>EHT-kollaborationen omfattar 300 forskare i Afrika, Asien, Europa samt Nord- och Sydamerika. Syftet är att ta de mest detaljrika bilderna av svarta hål som är möjligt genom att skapa ett virtuellt radioteleskop av jordens storlek. I samarbetet ingår Chalmersastronomerna John Conway och <span style="background-color:initial">Michael Lindqvist </span><span style="background-color:initial">(båda Onsala rymdobservatorium, Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap)</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">samt </span><span style="background-color:initial">Chiara Ceccobello (avdelningen för Astronomi och plasmafysik, </span><span style="background-color:initial">Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap)</span><span style="background-color:initial">.</span></div> <div></div> <div><br /></div> <div>I EHT ingår radioteleskopen ALMA och APEX vid ESO, IRAM:s 30-metersteleskop, James Clerk Maxwell Telescope, Large Millimeter Telescope Alfonso Serrano, Submillimeter Array, Submillimeter Telescope, South Pole Telescope, Kitt Peak Telescope samt Greenland Telescope.</div> <div><br /></div> <div>EHT-konsortiet utgörs av 13 institut: Academia Sinica Institute of Astronomy and Astrophysics, University of Arizona, Center for Astrophysics | Harvard &amp; Smithsonian, University of Chicago, East Asian Observatory, Goethe-Universitaet Frankfurt, Institut de Radioastronomie Millimétrique, Large Millimeter Telescope, Max Planckinstitutet för radioastronomi, MIT Haystack Observatory, National Astronomical Observatory of Japan, Perimeter Institute for Theoretical Physics och Radbouduniversitet. </div></div> <div><br /></div> <div><i><b>Bilder</b></i></div> <div><i><b><br /></b></i></div> <div><i>För högupplösta bilder, se pressmeddelandet hos ESO: <a href="https://www.eso.org/public/sweden/news/eso2208-eht-mw/">https://www.eso.org/public/sweden/news/eso2208-eht-mw/</a><span></span></i></div> <div><br /></div> <div><i>A (överst) - <span style="background-color:initial">Detta är den första bilden av Sgr A*, det supermassiva svarta hålet i centrum av vår galax. Bilden utgör det första direkta visuella beviset för förekomsten av det svarta hålet. Den producerades av ett världsomfattande forskarlag, Event Horizon Telescope (EHT) Collaboration, genom observationer med ett globalt nätverk av radioteleskop. Teleskopet har fått sitt namn efter händelsehorisonten (event horizon), den gräns inom vilken inget ljus kan lämna det svarta hålet.</span></i></div> <div><i>Även om vi inte kan se det svarta hålet självt, eftersom det är helt svart, avslöjar lysande gas i dess omgivning avgörande ledtrådar: en central mörk region (en så kallad skugga) omgiven av en ljus ringliknande struktur. Den nya bilden fångar ljus som böjts av det kraftiga gravitationsfältet kring det svarta hålet, som är fyra miljoner gånger mer massivt än solen. Bilden av det svarta hålet Sgr A* är ett medelvärde av olika bilder som EHT-kollaborationen har tagit fram från observationer gjorda 2017.</i></div> <div><i>Bild: EHT Collaboration</i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>B - <span style="background-color:initial">Event Horizon Telescope har skapat en bild (överst) av det supermassiva svarta hålet i centrum av vår galax, Sagittarius A* eller Sgr A*, genom att kombinera bilder som räknats fram från observationer gjorda med EHT. </span></i></div> <div><i>Bilden skapades från genomsnittet av tusentals bilder beräknade med olika metoder, som alla stämmer mycket väl med EHT-data. Denna medelvärdesbildning bevarar information som återkommer ofta i de enstaka bilderna och tonar ner detaljer som förekommer sällan.</i></div> <div><i><span style="background-color:initial">Bilderna kan också delas upp i grupper baserat på likheter mellan dem. En representativ bild av fyra varianter av sådana bildgrupper visas på den nedre raden. Tre av bilderna visar en ringstruktur med varierande ljusstyrka. Den fjärde bilden utgörs av bilder som liknar varandra men som inte visar en ringformad struktur.</span><br /></i></div> <div><span style="background-color:initial"><i>Stapeldiagrammen visar det relativa antalet bilder i varje grupp. Tusentals bilder ingår i vardera av de tre första grupperna, medan den fjärde bara innehåller några hundra bilder. Höjden på staplarna indikerar de relativa vikterna, eller bidragen, av varje grupp till medelvärdet i den översta bilden.</i></span></div> <div><span style="background-color:initial"><i>Bild: EHT Collaboration<br /></i></span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><b>Kontakter</b></div> <div><b><br /></b></div> <div><div>Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, 070 4933114, robert.cumming@chalmers.se</div> <div><br /></div> <div>Michael Lindqvist, astronom, Onsala rymdobservatorium, michael.lindqvist@chalmers.se</div></div>Thu, 12 May 2022 15:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Exoplanet-TOI-500b.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Exoplanet-TOI-500b.aspxJordliknande exoplanet funnen i unikt planetsystem<p><b>​Astronomer har hittat den mest jordliknande exoplaneten hittills, 155 ljusår från jorden, kretsandes runt stjärnan TOI 500. Men om storlek, massa och densitet bedöms vara snarlik jordens, slutar likheterna där. Planetens omloppsbana är så extremt nära stjärnan att ett varv bara tar 13 timmar, vilket ger planeten en temperatur på över 1 300 grader. Planetsystemets fyra planeter har alla bildats längre ut från TOI 500, men flyttat sig närmare och närmare stjärnan i en unik och långsam process, som aldrig beskrivits tidigare. </b></p><div><span style="background-color:initial">Judith Korth, en av fyra Chalmers-astronomer som är involverade i studien, som nyligen publicerades i Nature Astronomy, förklarar varför detta planetsystem är av särskilt intresse:</span><br /></div> <div>– Systemets arkitektur är unik. TOI-500 är värd för fyra planeter med liten massa och där den innersta planeten TOI-500b alltså har en omloppstid på cirka 13 timmar. Sådana ultrakorta omloppsbanor lutar vanligtvis jämfört med de yttre planeterna i systemet och tros vara resultatet av så kallad high eccentricity migration, där från början mycket elliptiska banor gradvis blir mer och mer cirkulära i en relativt snabb process, tack vare stjärnans dragningskraft, säger Judith Korth, på institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap på Chalmers.</div> <div>– Planeterna i TOI-500-systemet kretsar runt sin stjärna på samma plan och därför är TOI-500 det första systemet som kan ha bildats via ett annat scenario, det som vi kallar low eccentricity migration i artikeln. </div> <h3 class="chalmersElement-H3">Sakta men säker resa närmare stjärnan</h3> <div>Inom astronomin råder det samsyn om att en planet med TOI-500b inte kan ha bildats så nära stjärnan, utan att den måste ha sitt ursprung längre ut, för att sedan ha förflyttat sig närmare och närmare sin stjärna. Hur förflyttningen går till har debatterats, men den allmänna uppfattningen är att den vanligtvis sker på ett ”våldsamt” sätt, en process som kan innebära kollisioner mellan planeter som skapar både elliptiska och lutande banor, som sedan blir mer och mer cirkelrunda med tiden. </div> <div>I den nya forskningsartikeln presenterar dock författarna simuleringar med vilka de visar att planeterna runt TOI-500 kan ha bildats på nästan cirkulära banor längre ut i systemet, och sedan utfört en långsam och stadig förflyttning – under 2 miljarder år – där planeterna, utan att kollidera med varandra, rör sig längs banor som förblir nästan cirkulära men gradvis mindre och mindre.</div> <div>Forskningen, som publicerats i den prestigefyllda tidskriften Nature Astronomy, leddes av Luisa Maria Serrano och Davide Gandolfi från fysikavdelningen vid universitetet i Turin i ett team där Chalmers-astronomerna Judith Korth, Carina Persson, Iskra Georgieva och Malcolm Fridlund ingår.</div> <div><h3 class="chalmersElement-H3"><span>TOI lik jorden – men samtidigt väldigt annorlunda</span></h3></div> <div>Planeten närmast stjärnan, som heter TOI-500b, är en så kallad Ultra-Short Period-planet, USP, eftersom dess omloppstid bara är 13 timmar. Den kallas också för jordlik, på grund av sin storlek och struktur. </div> <div><span style="background-color:initial">– TOI-500b har en storlek och massa som liknar jorden, men i verkligheten skiljer den sig mycket från jorden på grund av dess korta omloppsperiod. Den är inte alls beboelig som vår jord. Tvärtom, på grund av sin närhet till stjärnan är planeten väldigt varm och dess yta består med största sannolikhet av ett enda hav av lava, säger Judit​h Korth och fortsätter.</span><br /></div> <div>– Men det kan finnas fler likheter och jag tror att den här upptäckten kommer att leda till ytterligare atmosfäriska studier, som i framtiden kan lära oss något om vår egen atmosfär.</div> <div><br /></div> <div><a href="/en/departments/see/news/Pages/Exoplanet-system-TOI-500.aspx">Läs en längre version av den här texten på vår engelskspråkiga webbplats</a>. </div> <div><br /></div> <div><em>Bilder från Nasas exoplanetkatalog.</em></div> <em> </em><div><span style="background-color:initial"><em>Texten baseras i delar på </em></span><span style="background-color:initial"><em>pressmeddelandet från universitetet i Turin: </em></span><a href="https://www.unito.it/comunicati_stampa/dalla-missione-della-nasa-alle-osservazioni-unito-toi-500-un-sistema-planetario-di">Dalla missione della NASA alle osservazioni UniTo: TOI-500, un sistema planetario di quattro pianeti con un processo di migrazione peculiare - Il pianeta più vicino alla stella è molto liknelse alla Terra...</a><span style="background-color:initial"> </span><em style="background-color:initial">Textbearbetning: Christian Löwhagen, Chalmers.</em></div>Tue, 10 May 2022 00:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Forandringar-i-teknik-och-beteende-kravs-for-att-na-klimatmalen.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Forandringar-i-teknik-och-beteende-kravs-for-att-na-klimatmalen.aspxKlimatmålen kräver ny teknik OCH ändrat beteende<p><b>​För att Sverige ska nå Parisavtalets klimatmål krävs omfattande teknisk utveckling, stopp för fossila bränslen och minskat byggande. Men vi behöver också ändra vårt beteende genom att dra ned på resor med flyg och bil och äta mindre nötkött och mejeriprodukter. Det visar en forskningsrapport som tagits fram på uppdrag av riksdagen. </b></p>​<span style="background-color:initial">Den 7 april 2022 presenterar den svenska parlamentariska miljömålsberedningen flera nya mål för Sveriges regering. Syftet är att minska de konsumtionsbaserade koldioxidutsläppen. Som underlag till beredningen har en grupp svenska forskare, bland annat från Chalmers tekniska högskola, tagit fram en rapport. Den analyserar hur vår konsumtion behöver förändras för att vi ska kunna nå Parisavtalets mål att hålla den globala temperaturhöjningen långt under två grader Celsius. </span><div><br /><span style="background-color:initial"></span><div>Forskarnas slutsats är att det krävs omfattande utveckling av ny teknik och att konsumtionsvanorna förändras. Och det är just kombinationen av detta som ger möjlighet till en utveckling i linje med Parisavtalet. Förutsättningen i beräkningarna är att utsläppsutrymmet globalt fördelas jämlikt per person.  </div> <div><br /></div> <div>– Vi behöver storsatsa på ny klimatsmart teknik och ändra beteendet när det gäller den mest klimatbelastande konsumtionen för att nå riktigt låga utsläpp, säger Jörgen Larsson, docent på Chalmers inom hållbar konsumtion, och projektledare för rapporten.</div> <h3 class="chalmersElement-H3">Fortsatt höga utsläpp utan beteendeförändringar​</h3> <div>Forskningsrapporten bygger på olika scenarier och visar att om vi bara litar till teknikutvecklingen, och helt slopar fossildrivna fordon, producerar fossilfritt stål och fossilfri konstgödsel, så fortsätter utsläppen att vara höga. Men när teknikutveckling kombineras med ett förändrat beteende blir bilden en annan – särskilt när forskarna räknar på rejäla beteendeförändringar.</div> <div>Med en kraftfull teknisk utveckling, helt stopp för fossila bränslen, minskning av flygande och bilkörning, rejält minskad konsumtion av nötkött och mejeriprodukter och dessutom minskat byggande av bostäder och vägar – då kan utsläppen minska med upp till 90 procent till år 2050 jämfört med 2019. Detta under förutsättning att resten av världen också genomför en klimatomställning, vilket minskar klimatpåverkan från importerade varor.</div> <div>– Scenariot med omfattande beteendeförändringar är ett teoretiskt tankeexperiment, som syftar till att visa hur lågt vi kan nå med hjälp av både teknik- och beteendeförändringar och ändå leva ett modernt liv, säger Johannes Morfeldt, forskare på avdelningen för fysisk resursteori.</div> <h3 class="chalmersElement-H3">Analysen baseras på fem scenarier​</h3> <div>Rapporten “<a href="https://research.chalmers.se/publication/526528">Konsumtionsbaserade scenarier för Sverige – underlag för diskussioner om nya klimatmål</a>” har tagits fram utifrån fem scenarier. Dessa är baserade på svenska förhållanden och olika grad av teknikutveckling och beteendeförändringar. </div> <div><ul><li>Enligt det referensscenario som forskarna utgått ifrån utvecklas beteenden och teknik enligt nuvarande trender.</li> <li>Territoriellt klimatmålsscenario – Sveriges klimatmål nås främst genom teknikförändringar. </li> <li>Beteende- och teknikscenario – utöver teknikförändringarna genomförs ytterligare åtgärder (både tekniska och beteendemässiga) för att bidra till att svensk konsumtion orsakar mindre klimatpåverkan även utanför Sveriges gränser. </li> <li>Omfattande beteende- och teknikscenario – omfattande minskningar av flygande, bilkörande, nötkött och mejeriprodukter samt av byggnation av nya vägar och bostäder. </li> <li>Referensscenario med omfattande beteendeförändringar - lika omfattande minskningar av konsumtionen som i föregående scenario, men utan att avancerade tekniska förändringar införs, varken i Sverige eller utomlands.​</li></ul></div> <div><span style="background-color:initial"> <img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/Konsumtionsvanor-klimatmalen_diagram-SV-750px.jpg" alt="" style="margin:5px" /><br /><span></span><em>Diagrammet visar utsläppsnivåer och möjlighet att minska dessa till 2050 utifrån olika scenarier. Utsläppen avser transporter, mat, byggande och infrastruktur. “Nuvarande trender och politik” (blå staplar) visar resultaten för svenska utsläpp orskade av konsumtion om andra länder utvecklas i linje med nuvarande klimatpolicy. “Global klimatomställning” (orange staplar) visar resultatet för Svenska utsläpp orsakade av konsumtion om andra länder utvecklas i linje med målen i Parisavtalet.</em><br /></span><br /></div> <h2 class="chalmersElement-H2">Mer om forskningen:</h2> <div>Rapporten är framtagen på uppdrag av den parlamentariska miljömålsberedningen vars slutbetänkande presenteras den 31 mars. Uppdraget har letts av <a href="/sv/Personal/Sidor/jorgen-larsson.aspx">Jörgen Larsson</a> och <a href="/sv/personal/redigera/Sidor/morfeldt.aspx">Johannes Morfeldt</a>, (båda Chalmers) som arbetat med alla delar i analysen. Övriga medverkande forskare: </div> <div><ul><li>Jonas Åkerman (doktor, KTH)</li> <li>Jonas Nässén (docent, Chalmers)</li> <li>Daniel Johansson (docent, Chalmers)</li> <li>Frances Sprei (docent, Chalmers)</li> <li>Cecilia Hult (doktorand, Chalmers)</li> <li>Johan Rootzén (doktor, IVL)</li> <li>Ida Karlsson (doktorand, Chalmers)</li> <li>Stefan Wirsenius (docent, Chalmers)</li> <li>Fredrik Hedenus (biträdande professor, Chalmers)</li> <li>Erik André (doktorand, Chalmers)</li> <li>Markus Millinger (doktor, Chalmers)</li></ul></div> <div><br /></div> </div>Thu, 07 Apr 2022 07:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/energi/nyheter/Sidor/Vi-ar-mitt-i-omstallningen.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/energi/nyheter/Sidor/Vi-ar-mitt-i-omstallningen.aspxIPCC – ”Vi är mitt i omställningen”<p><b>​– FN:s klimatpanel IPCC berättar inte för politiker eller medborgare vad de ska göra, utan vad de kan göra för att minska utsläppen av växthusgaser, samt vilken potential olika åtgärder kan ha för att minska utsläppen. Huvudsyftet med rapporten är att förmedla den samlade existerande kunskapen till beslutsfattare och allmänhet på ett heltäckande, tydligt och tillgängligt sätt, säger Chalmersforskaren Sonia Yeh, medförfattare till senaste IPCC-rapporten, som presenterades 4 april 2022. </b></p><div><span style="background-color:initial">Den tredje och sista delen av IPCC:s sjätte stora utvärderingsrapport fokuserar på forskning om att mildra klimatförändringa</span><span style="background-color:initial">rna, samt utvärderar metoder för att dels minska utsläppen av växthusgaser till atmosfärden och dels hur man kan ta bort växthusgaser som redan hamnat där. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">– Den största utmaningen för oss som bidrar till rapporten är skrivandet, att kommunicerar på ett tydligt och opartiskt sätt, vilken information som ska inkluderas eller uteslutas, att samordna budskapen i de olika kapitlen så att det blir konsekventa budskap, säger Sonia Yeh, professor i energi- och transportsystem på Chalmers.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div>Sonia är expert på energiekonomi och modellering av energisystem, alternativa transportbränslen, hållbarhetsstandarder, tekniska förändringar, konsumentbeteende och mobilitet. Hon har bidragit till underkapitlet ”Scenarier från integrerade, sektoriella och regionala modeller” i transportkapitlet i den senaste IPCC-rapporten, Working Group III: Mitigation of Climate Change. </div> <div><br /></div> <div><strong>Vad är det som gör att du tar dig an ett så stort uppdrag som detta?</strong></div> <div><span style="background-color:initial">– Å ena sidan är det ett enormt åtagande tidsmässigt. Så man måste i förväg bestämma sig för hur mycket tid man kan avsätta. Å andra sidan är det en stor ära som vetenskapsman att bli utvald att representera sitt land för att bidra till rapporten, som är den mest omfattande utvärderingsinsatsen som görs ungefär vart sjätte år och ger en uppdaterad bild om alternativen för att begränsa klimatförändringarna. Den har enorma samhälleliga värden för både beslutsfattare och alla berörda medborgare runt om i världen, säger Sonia Yeh.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div>Hennes väg att bli utvald som IPCC-författare är lite okonventionell. Den vanligaste  är att man först anmäler sitt intresse och nominerar sig själv, för att sedan bli utvald att representera sitt land i arbetet. </div> <div><br /></div> <div>– En dag fick jag ett telefonsamtal av huvudförfattaren till kapitlet om transportscenarior, som frågade om de kan lita på min kompetens när det gällde kapitlets långsiktiga prognoser. Det var så jag kom med – mitt i processen. Det finns ett separat spår att bli en bidragande författare, förutsatt att huvudförfattarna anser att din tekniska expertis är avgörande för en del av rapporten, säger Sonia Yeh.</div> <div><br /></div> <div><strong>Vad skiljer denna rapport från tidigare rapporter?</strong></div> <div>– En av de mest intressanta sakerna med att skriva den här rapporten är att observera hur saker och ting har </div> <div>förändrats sedan den förra (5:e utvärderingsrapporten, 2013–2014), vilka riktningar och hur snabbt. Många saker har förändrats: teknikkostnader och deras kommersiella tillgänglighet, efterfrågetillväxt, ny teknik, etc. Som någon sa: vid tidpunkten för den senaste rapporten pratade vi om övergångarna till fossilfrihet. Nu är vi mitt i de övergångarna.</div> <div><br /></div> <div><div><b>Vilka är de viktigaste personliga slutsatserna av processen med rapporten?</b></div> <div>– Det viktigaste jag lärt mig är den självreflekterande delen som jag nämner här. På ett sätt frågar vi, å allmänhetens vägnar, hur vetenskapen och hur saker och ting har förändrats, i denna rapport jämfört med den senaste, skiljer sig utmaningarna vi står inför idag från de utmaningar vi stod inför för fyra år sedan? Tyvärr tar IPCC främst upp frågan om ”vad vet vi idag” snarare än frågan om ”vad har förändrats jämfört med den senaste bedömningen”.</div> <div><br /></div> <div>Detta är förståeligt, menar Sonia Yeh, eftersom den frågeställningen inte ingår i IPCC uppdrag och skulle kräva än mer resurser och ett annat arbetssätt.</div> <div><br /></div> <div>– Ändå är det en fråga jag ställer mig när jag skriver för rapporten, och jag är säker på att vi får se många diskussioner i blogginlägg, tweets och i nyhetsspalter om det här.</div> <div> <br />Men Sonia Yeh menar på att man bör vara försiktig och ta en del av diskussionerna i media med en nypa salt.​</div></div> <div><br /></div> <div>När det gäller de viktigaste åtgärderna för att minska klimatpåverkan från transportsektorn rekommenderar Sonia Yeh <a href="/areas-of-advance/energy/calendar/Pages/IPCC-WG3-Where-are-we-in-the-transitions.aspx">Chalmers kommande seminarium IPCC Sixth Assessment Working Group III report on Climate Mitigation: Where are we in the transitions?</a> Flera av rapportens författare deltar på seminariet, som är öppet för alla som vill lyssna<span style="background-color:initial">.</span></div> <div><br /></div> <div>– Det viktiga att veta är att det inte finns någon silverkula. Det går inte att förlita sig på en enskild teknisk lösning, en beteendeförändring eller en politisk åtgärd för a<span style="background-color:initial">tt minska koldioxidutsläppen från transportsektorn</span><span style="background-color:initial">. Exakt hur mycket olika </span><span style="background-color:initial">åtgärder kan bidra med beror på var och när de införs, den aktuella regeringens åtagande och samspelet mellan individuella åtgärder. IPCC berättar inte för politiker eller </span><span style="background-color:initial">medborgare vad de ska göra, utan vad de kan g</span><span style="background-color:initial">öra för att minska utsläppen av växthusgaser och effekterna av olika åtgärder när det gäller potentialen f</span><span style="background-color:initial">ör utsläppsminskningar, säger Sonia Yeh.</span></div> <span></span><div></div> <div><br /></div> <div><strong>När tror du att hela transportsektorn blir fossilfri?</strong></div> <div>– Min personliga reflektion är att energin till transporter inte kan bli fossilfri utan kraftfulla politiska åtgärder. Det betyder att beslutsfattare behöver införa åtgärder som koldioxidskatt eller koldioxidtak, incitament, standarder och förordningar, investeringar i koldioxidsnål teknik och i transportinfrastruktur som stöder koldioxidfria bränslen och fordon, laddningsinfrastruktur för elbussar, bilar, lastbilar, färjor etc. Så det är mycket att göra. Men det går! Det är bara en fråga om hur snabbt vi vill göra det här, säger Sonia Yeh och lyfter <span></span><span style="background-color:initial">ett  exempel på hur snabbt saker och ting har förändrats de senaste åren:<br /><br /></span>– <span style="background-color:initial">För några år sedan trodde de flesta att de enda gångbara sätten för koldioxidfria långdistanstransporter för lastbil skulle </span><span style="background-color:initial">vara biobränslen och väte. Men allt eftersom priset på batterier faller snabbare än väntat, blir elektrifierande långdistanslastbilar reella och attraktiva möjligheter. Det enda hindret är uppbyggnaden av laddinfrastrukturen, vilket naturligtvis är ett intensivt forskningsområde som vi i vår grupp arbetar aktivt med, tillsammans med europeiska partners. Många utm</span><span style="background-color:initial">ärkta forskargrupper på Chalmers studerar också detta utifrån olika</span><strong style="background-color:initial"></strong><span style="background-color:initial"> perspektiv inklusive material, batterier i olika</span><span style="background-color:initial"> skalor samt hur elnäten i Sverige och i Europa skulle påverkas, säger hon.​</span></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Läs mer​</h3> <div><a href="https://www.ipcc.ch/">Läs mer om IPCC, FN:s klimatpanel</a> på den officiella webbplatsen.</div> <div><a href="/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/IPCC-Christian-Azar.aspx/">IPCC-rapporter ett bra sätt att sprida kunskap​</a>. Intervju med tidigare författaren och Chalmersforskaren Christian Azar. </div> <div><span style="background-color:initial"><a href="/en/areas-of-advance/energy/calendar/Pages/IPCC-WG3-Where-are-we-in-the-transitions.aspx">Det kommande seminariet IPCC Sixth Assessment Working Group III report on Climate Mitigation: Where are we in the transitions?​</a></span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div>Text: Ann-Christine Nordin​, översättning: Christian Löwhagen.<span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div></div>Mon, 04 Apr 2022 09:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/math/nyheter/Sidor/framsteg-i-matematik-kan-ge-ny-kunskap-om-universums-gator.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/math/nyheter/Sidor/framsteg-i-matematik-kan-ge-ny-kunskap-om-universums-gator.aspxFramsteg i matematik kan ge ny kunskap om universums gåtor<p><b>Hur går Einsteins teorier ihop med kvantmekanikens lagar? I många decennier har forskare försökt att förena Einsteins teori för gravitation med kvantmekanik, vilket skulle kunna ge oss ingående kunskap om till exempel svarta hål och universums födelse. Nu presenterar forskare på Chalmers resultat som visar hur gravitation framträder ur ett speciellt kvantmekaniskt system.</b></p>Modern teoretisk fysik strävar efter att hitta en &quot;förenad teori&quot; som kan beskriva alla naturens lagar inom ett enda ramverk. En förening mellan Einsteins allmänna relativitetsteori, som beskriver universum på stora skalor, och kvantmekaniken, som beskriver vår värld på atomnivå. En sådan teori för kvantgravitation innefattar både den makroskopiska och den mikroskopiska beskrivningen av naturen.<div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/MV/Nyheter/Nature%202022/Daniel-Persson.gif" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="Daniel Persson" style="margin:5px;width:200px;height:300px" /> – Vi strävar efter att förstå naturens lagar och dessa är skrivna på matematikens språk. När vi söker svar på frågor inom fysik så leds vi ofta till nya upptäckter även i matematik. Denna korsbefruktning är särskilt framträdande i sökandet efter kvantgravitation – där det är extremt svårt att göra experiment, säger Daniel Persson, biträdande professor vid institutionen för matematiska vetenskaper på Chalmers, och tidigare verksam vid Institutionen för fysik. </div> <div><br /></div> <div> Ett exempel på ett fenomen som kräver denna typ av samlad beskrivning är svarta hål. Ett svart hål kan bildas när en tillräckligt tung stjärna slocknar och kollapsar under sin egen gravitationskraft, så att all dess massa koncentreras i en ytterst liten volym. Den kvantmekaniska beskrivningen av svarta hål är ännu i sin linda och involverar avancerad matematik.</div> <div><br /></div> <h2 class="chalmersElement-H2"> En förenklad modell för kvantgravitation</h2> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/MV/Nyheter/Nature%202022/Robert-Berman.gif" alt="Robert Berman" class="chalmersPosition-FloatLeft" style="margin:5px;width:200px;height:265px" />– Utmaningen är att beskriva hur gravitationen uppkommer som ett &quot;emergent&quot;, eller framträdande, fenomen. Liksom vardagliga fenomen – såsom en vätskas flöde – framträder ur atomers kaotiska rörelser, vill vi beskriva hur tyngdkraft framträder ur ett mikroskopiskt kvantmekaniskt system, säger Robert Berman, professor vid institutionen för matematiska vetenskaper på Chalmers.</div> <div><br /></div> <div> I en artikel som nyligen publicerades i tidskriften Nature Communications har Daniel Persson och Robert Berman, tillsammans med Tristan Collins vid MIT i USA, visat hur gravitation framträder ur ett speciellt kvantmekaniskt system, i en förenklad modell för kvantgravitation som kallas den &quot;holografiska principen&quot;.</div> <div><br /></div> <div>– Genom att använda tekniker från den matematik som jag har forskat på tidigare har vi lyckats formulera hur gravitation framträder genom den holografiska principen, på ett mer precist sätt än vad som har gjorts tidigare, säger Robert Berman.</div> <h2 class="chalmersElement-H2"> Bubblor av mörk energi</h2> <div> I Einsteins teori beskrivs gravitationen som ett geometriskt fenomen. Liksom en nybäddad säng sjunker ner av en människas tyngd så kan tunga objekt kröka universums geometriska form. Men i Einsteins teori har till och med den tomma rymden – universums &quot;vakuumtillstånd” – en rik geometrisk struktur. Om man hade möjlighet att zooma in och betrakta detta vakuum på mikroskopisk nivå så skulle man se många kvantmekaniska fluktuationer, eller ”bubblor”, som kallas mörk energi. Det är denna mystiska energiform som – ur ett storskaligt perspektiv – orsakar universums accelererade expansion.</div> <div><br /></div> <div>I artikeln ger forskarna en ny beskrivning av hur dessa mikroskopiska kvantmekaniska bubblor uppkommer. Detta är ett framsteg som ger nya pusselbitar i vår förståelse kring relationen mellan Einsteins gravitationsteori och kvantmekaniken, något som gäckat forskarna i decennier.</div> <div><br /></div> <div>– Dessa resultat öppnar möjligheter för att kunna testa andra aspekter av den holografiska principen såsom den mikroskopiska beskrivningen av svarta hål. Omvänt, så hoppas vi även att i framtiden kunna utnyttja dessa nya samband till att bryta ny mark i matematik, säger Daniel Persson.</div> <div><br /></div> <div> Artikeln <a href="https://doi.org/10.1038/s41467-021-27951-9">Emergent Sasaki-Einstein geometry and AdS/CFT</a> har publicerats i Nature Communications och bakom de nya resultaten står Robert Berman, Tristan Collins och Daniel Persson vid Chalmers tekniska högskola och Massachusetts Institute of Technology i USA.  </div> <h3 class="chalmersElement-H3">För mer information, kontakta: </h3> <div> Daniel Persson, Biträdande professor, Institutionen för matematiska vetenskaper, Chalmers tekniska högskola och Göteborgs universitet <br /><a href="mailto:daniel.persson@chalmers.se">daniel.persson@chalmers.se</a> <br />031 772 3174</div> <div><br /></div> <div>Robert Berman, Professor, Institutionen för matematiska vetenskaper, Chalmers tekniska högskola och Göteborgs universitet </div> <div><a href="mailto:robertb@chalmers.se">robert.berman@chalmers.se</a> </div> <div>031 772 3553   </div> <div><br /></div> <div>Text: Joshua Worth</div> <div>Foto: Anna Wallin (Daniel Persson) och Rakel Berman (Robert Berman)</div> ​​Mon, 07 Mar 2022 14:00:00 +0100