Att ha en fri doktorandtjänst

​”Fria” doktorandtjänster, det vill säga att inriktningen inom forskningsämnet inte är bestämd från början, är något ganska ovanligt inom högskolan i stort men vanligt inom matematik. Linnea Hietala och João Pedro Paulos är två av de doktorander som anställts på fria tjänster.

Foto Linnea HietalaLinnea läste fristående kurser på Mittuniversitetet, till en början på distans, som hon satte ihop till en masterexamen. Hon har alltid velat läsa något med matematik och tyckte att det var naturligt att fortsätta med att doktorera. När det var dags att söka hittade hon fria tjänster i Göteborg och Uppsala, och Göteborg var först med att erbjuda en tjänst.

– Jag visste inte riktigt vad jag ville satsa på, bara att det vore roligt med något annat än komplex analys som Mittuniversitetet var inriktat på. Studierektorn för forskarutbildningen föreslog tre olika handledare som jag pratade med, och sedan blev det Hjalmar Rosengren som förstaårshandledare. Det kändes bra så jag har fortsatt på det spåret, som handlar om gittermodeller inom området fysikalisk kombinatorik, vilket i förlängningen kan användas av fysiker. Jules Lamers, som började som postdoc och blev min bihandledare har också betytt mycket för att sätta mig in i området.

Foto João Pedro PaulosJoão började sina universitetsstudier på Instituto Superior Técnico i Lissabon med att läsa fysik. Snart insåg han dock att det var matematik som han verkligen tyckte om. Ämnet för hans masteruppsats var operatoralgebror, och sedan var planen att fortsätta med att doktorera i Lissabon. Men på grund av oväntade policyändringar fanns det inga stipendier att söka det året och João måste tänka om. Han hade en period då han tvivlade på att han var tillräckligt bra för en doktorandtjänst och skickade sitt CV till olika företag, men insåg att han åtminstone måste försöka. Då sökte han efter fria tjänster i Sverige och Danmark.

– Jag kände inte till mycket om lärosätena där förutom att de fanns, men de nordiska länderna har rykte om sig att vara toleranta, avslappnade och bekväma, såväl som fridfulla och lugna. Dessutom är det vädret – jag gillar verkligen kylan! Jag sökte som sagt efter fria tjänster, eftersom jag inte fann några konkreta projekt som jag kunde känna mig bekväm med. Jag har haft Maria Roginskaya som förstaårshandledare och jag arbetar nu med ett särskilt problem inom funktionalanalys. Detta första år har varit lite experimentellt och det finns fortfarande en del flexibilitet kring vad min doktorsavhandling kommer att handla om. På lång sikt skulle jag vilja arbeta med ett ämne som inkluderar mängdteori och funktionalanalys. 

Både Linnea och João tycker att undervisningen som ingår i tjänsten är ett stort plus. Linnea, som börjat sitt tredje år, är nu ansvarig för den matematiska delen i en kurs för blivande F–3-lärare på Pedagogen. Hon har undervisat blivande lärare för alla ålderskategorier men även blivande civilingenjörer. Lärare var en tidig yrkesdröm hon hade, och hon vikarierade också ett halvår på gymnasieskolor i Sundsvall innan hon började sin doktorandtjänst. Att undervisa är fortfarande roligt och hon gillar när kursledarna har tydliga tankar om vad de vill med kursen och kan förmedla det till övningsledare och andra.

För João var undervisningsuppgifterna som kom med tjänsten en av de mest tilltalande sakerna med den och något som han åtminstone kände sig riktigt bekväm med. Förra året var han övningsledare i linjär algebra genom en överenskommelse att han kunde göra det på engelska. I efterhand ångrar han att han försummade att lära sig svenska under sitt första år, eftersom det begränsar urvalet av kurser som han kan undervisa i. Denna läsperioden har han bara haft Matlab-klasser. Han försöker att ge dem på ett sätt som är intressant och tilltalande för studenterna. Men han hoppas ändå att han får undervisa andra klasser än Matlab i framtiden, då han anser att han kan vara mer till nytta för studenterna i dessa.

Linnea tycker ändå att det var lite svårt med de fria tjänsterna då hon inte hade koll på forskningsområdena här och vilka som höll på dem. Hon tror att det förmodligen känns annorlunda om man gjort grundutbildningen här. Det är också lite rörigt med de olika reglerna för Chalmers och Göteborgs universitet liksom att avdelningarna och forskarskolorna på MV har olika skärningar, vilket gör att doktoranderna har svårt att fråga varandra om vad som gäller. Men MV:s forskarutbildningskommitté, som Linnea sitter med i, jobbar nu för en joint degree som gäller på båda lärosätena vilket kommer att underlätta. Hon är också med och arrangerar välkomstmötet för nya doktorander och ett nytt system för fadderdoktorander.

João har fortfarande i huvudsak en positiv bild av doktorandlivet i Sverige. Hans största intryck är hur avslappnade och hjälpsamma människor är. Han tycker om att det akademiska livet inte är särskilt hierarkiskt, till exempel att man inte behöver använda titlar hela tiden, och att universitetet respekterar de anställdas fritid. Chalmers hjälpte honom att hitta en bostad, vilket annars kan vara ett av de största problemen i Göteborg, och han hade inte heller några stora administrativa problem när han flyttade hit. João delar liksom Linnea sitt kontor med en ann