Fordonstrafik på Oscars-leden i centrala Göteborg

Vägtrafik bakom stora utsläpp av mikroplastpartiklar

​Minst hälften av utsläpp av mikroplast i Sverige kommer från däckpartiklar från vägtrafik. Det visar en rapport från forskare på VTI och Chalmers. Efter att ha analyserat befintlig kunskap och kartlagt källor till mikroplaster ser forskarna att enkla åtgärder som att lätta på gasen och minska användandet av dubbdäck skulle ha en positiv effekt, men att kunskapen om utsläpp av mikroplast behöver förbättras betydligt för att förstå dess effekter på vår miljö.
​Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) står i samarbete med Chalmers bakom en nyligen publicerad kunskapssammanställning om mikroplaster från vägtrafik. Forskarna konstaterar där att kunskapen om mikroplast från däck- och vägslitage är mycket bristfällig både ifråga om hur de avges genom slitage av däck och vägar, partiklarnas egenskaper, och hur de sprids till dagvattnet och vidare i miljön. Dessutom saknas kunskap om hur miljöfarliga partiklarna är och hur de förändras i miljön.
 
– Att vi saknar den här kunskapen innebär att vi faktiskt idag inte vet vilka miljö- och hälsoeffekter som mikroplaster från däck- och vägslitage medför, säger Yvonne Andersson-Sköld, adjungerad professor på institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik och VTI:s projektledare för rapporten.     
 
Forskarna menar ändå att det faktum att utsläppen från vägtrafik redan är så stora och ökar i takt med att vägtrafiken ökar, och att partiklarna både är svårnedbrytbara och innehåller miljö- och hälsofarliga ämnen, är nog för att motivera att åtgärder vidtas.
 
– Man kan gå två vägar för att minska spridning av mikroplaster i miljön säger Ann-Margret Strömvall, biträdande professor vid institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik och medförfattare till rapporten. – Antingen minskar man uppkomsten av partiklar eller också siktar man in sig på att förhindra eller minska spridningen av redan utsläppta partiklar.   
 

Beteendeförändring del av lösning   

 
Vissa åtgärder som forskarna beskriver skulle kunna leda till minskade utsläpp av mikroplastpartiklar är sådana som trafikanter och andra aktörer själva kan påverka.
 
– Vi kan se att exempelvis sänkt hastighet, minskad användning av dubbdäck, lugnare körbeteende och optimalt däcktryck och hjulinställning på fordon är faktorer som har stor betydelse, säger Yvonne Andersson-Sköld.    
 
Underhåll och drift av vägar som sandning, plogning, sopning och annat vägarbete är andra faktorer som påverkar uppkomsten av mängden partiklar.      
 

Partiklar transporteras med dagvattnet   

 
Att hantera redan utsläppta mikroplastpartiklar är också relevant då en stor andel av partiklarna från vägtrafiken hamnar i dagvattnet och vidare ut i miljön. Mikroplastpartiklar kan till exempel hittas i vattenlevande djur och i slammet från avloppsreningsverk som sprids ut på våra åkrar. När det gäller åtgärder som kan minska spridningen av mikroplaster från vägtrafiken finns det tekniker som kan avskilja de stora partiklarna från dagvatten, men det behövs i dagsläget fler studier på området.
 
– Tyvärr renas endast 8 procent av allt dagvatten i dagsläget och resterande andel rinner orenat rakt ut i vattendrag och sjöar. Det saknas också kunskaper om vilka tekniker för rening som är mest effektiva för att avskilja de minsta mikroplastpartiklarna och vilka reningsprocesser som fungerar bäst, säger Ann-Margret Strömvall.   
 
Det pågår dock initiativ för hantering av mikroplast, både inom Göteborgs stad som till exempel försök med ”rain gardens” och gröna tak för att lokalt filtrera och fördröja dagvatten, och på Chalmers med forskning inom just detta – så kallade bioretentions- och sorptionsfilter.    
 

Styrmedel och val av åtgärder   

 
Forskarna bakom rapporten menar att en kostnadseffektiv utgångspunkt är att rikta åtgärderna så nära källan som möjligt. Vad mikroplastpartiklar anbelangar skulle det innebära att i första hand förhindra eller minska uppkomst och i andra hand stoppa eller minska spridning.   
 
Forskarna avslutar rapporten med att mana till breda åtgärder: “vad som är det lämpligaste styrmedlet för att få till stånd olika åtgärder beror på vilken åtgärd som är aktuell, men alla typer av styrmedel kan användas beroende på sammanhang, dvs. såväl ekonomiska och juridiska styrmedel som information och mer kunskap genom forskning.”

Forskare från Chalmers involverade i rapporten: 

Yvonne Andersson-Sköld VTI / adjungerad professor vid Institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik   
Ida Järlskog VTI / industridoktorand vid Institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik 
Ann-Margret Strömvall bitr professor vid Institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik    

Text: Catharina Björk

Publicerad: on 25 mar 2020.