Magnus Rahm
Magnus Rahm får årets Best Thesis Award på institutionen för fysik, för sin avhandling med det lekfulla omslaget;  ”There is an Alloy at the End of the Rainbow: Structure and Optical Properties From Bulk to Nano”. ​​
​Foto: Magnus Rahm (illustration), Lisa Gahnertz (porträttbild)

Avhandling med personlig touch får årets Best Thesis Award

Magnus Rahm är vinnaren av institutionen för fysiks årliga pris för bästa doktorsavhandling. En avhandling som inte bara utmärker sig genom sitt lekfulla omslag och starka vetenskapliga genomslag – utan även genom det personliga tilltalet och pedagogiska drag.
Fysikinstitutionens Best Thesis Award för det akademiska året 2020/2021 går till doktor Magnus Rahm, för hans avhandling med titeln ”There is an Alloy at the End of the Rainbow: Structure and Optical Properties From Bulk to Nano”. 

Priskommitténs motivering till utmärkelsen är:
”Årets pris för bästa doktorsavhandling går till Magnus Rahm. Kommittén valde hans avhandling på grund av dess starka vetenskapliga genomslag såväl som dess pedagogiska egenskaper. Avhandlingen speglar Dr. Rahms förmåga att lösa komplexa problem som inte bara kräver en djupgående och omfattande förståelse av fysik och materialvetenskap, utan också avancerade tekniska färdigheter inom dataanalys och mjukvaruutveckling. Avhandlingen är lättläst och lyckas introducera ett komplext ämne för läsare som inte är bekanta med området. Kommittén uppskattade också författarens personliga touch genom hela avhandlingen och i omslagsbilden.”

Hur känns det att få den här utmärkelsen?
– Det känns väldigt roligt. Man lägger mycket tid och energi på sin avhandling och att någon läst och uppskattat den är så klart väldigt roligt. Jag blev lite överraskad, det fanns många bra avhandlingar hos dem som disputerat och det känns lite synd att inte alla kan få pris. Men jag var väldigt nöjd med min egen avhandling.

Vad undersöker du i din avhandling? 
– Jag har gjort simuleringar av material, det är materialfysik det handlar om så de börjar alltid på atom- eller elektronskala. Jag har tittat på flera olika material, men den gemensamma nämnaren är att det finns någon koppling till nanopartiklar och legeringar, alltså blandning av metaller. Det finns även en koppling till vätgas, då mitt projekt delvis finansierats av ett större projekt som drivs av professor Christoph Langhammer och som handlar om vätgassensorer av nanopartiklar. 

Varför lockade detta ämne dig? 
– Sättet att göra fysik genom datorsimuleringar tilltalade mig väldigt mycket. Dels är jag klumpig i labbet, dels är detta det perfekta sättet att göra experiment på då man har en precis koll på vad som händer. Jag gillar också dataanalyser och programmering, så det var nog den kombinationen jag drogs till.

Din avhandling heter ”There is an alloy at the end of the rainbow” (”Det finns en legering vid regnbågens slut”, reds anm). Vad är det som är vid slutet av regnbågen?
– Det är de fantastiska materialen som man bara kan föreställa sig innan man har dem. Att använda simuleringar är ett sätt att leta efter material på ett enklare sätt än genom fysiska experiment. Man kan testa fler varianter och man har inte samma begränsningar, det kostar varken tid eller pengar att byta grundämne, så man kan fritt leta i hela periodiska systemet. Vad gäller resultat är det svårt att peka på en enskild sak eftersom avhandlingen utgörs av flera olika artiklar med ganska olika inriktning, men det jag tror att det som kanske kommer ha störst avtryck i längden är den mjukvara vi utvecklat i gruppen under tiden för min avhandling.

I motiveringen skriver priskommittén att din avhandling är lätt att läsa och lyckas introducera läsaren till ett komplext ämne. Hur var din skrivprocess? 
– Det är en ganska spretig avhandling – min utmaning var att få till en helhet. Det som fick knyta ihop allt på slutet var förklaringen till varför jag valde ämnet från första början. Jag lade ner mycket tid på att skriva en introduktion som skulle binda ihop allt. Sedan tycker jag att det är roligt att skriva och att formulera sig, och jag hade stor hjälp av diskussioner med min handledare professor Paul Erhart.

Vad var svårt?
– Förutom att få ihop helheten, kunde jag till och från ha skrivkramp och svårt att komma igång, men det viktigaste då var att bara börja skriva någonstans om det som kändes motiverande för stunden, och inte tänka att jag var tvungen att skriva den från början till slut.

Din avhandling har också ett väldigt speciellt omslag. Berätta hur du tänkte kring det!
– Inom fysikvärlden de senaste 10–20 åren har det varit populärt med fotorealistiska 3D-renderingar av nanopartiklar, små atomer, och så vidare. Jag har själv gjort den här typen av bilder och ville göra något annat. Jag googlade runt och fastnade för en illustration med tv-spelsestetik som jag inspirerades av. På så sätt kunde jag få med alla de olika delarna och detaljerna i samma bild. Dessutom indikerar omslaget att avhandlingen handlar om något digitalt, simuleringar med ettor och nollor. Jag lade alldeles för många timmar på omslaget!  

Vad gör du nu?
– Jag är kvar i Paul Erharts grupp, nu som postdoc. Så jag jobbar med lite andra material, men på samma ställe.

Sist men inte minst, har du något gott råd till den som själv ska skriva en avhandling?
– Jag tror det är att man inte ska vara rädd för att vara personlig. I allt annat du skriver inom akademin står flera namn som avsändare och du skriver för vetenskapliga tidskrifter med strikta riktlinjer. I en avhandling är det inte riktigt på samma sätt. Produkten av fem års doktorandstudier är ju inte bara artiklarna, utan även en själv – man har blivit en doktor. Jag tycker att avhandlingen även i viss mån kan få spegla vem man är, så om man tycker det känns roligt ska man inte vara rädd för att ta ut svängarna litegrann. Jag försökte sätta min personliga prägel genom att ha glimten i ögat där det passade, framför allt i introduktionskapitlet, men också i inledningen av varje kapitel. Allt behöver inte vara snustorrt!


Om priset Best Thesis Award
"Best Thesis Award" grundades 2013, som ett av flera initiativ vid institutionen för fysik, för att upprätthålla och förbättra forskningens kvalitet. Med denna utmärkelse vill institutionen motivera studenter och samtidigt visa uppskattning för deras hårda arbete.
Avdelningsledningen hoppas också att detta pris kan hjälpa doktorander att få ett extra uppsving i sin karriär efter disputationen. Dessa ”utmärkta” avhandlingar kan även fungera som goda exempel för doktorander i det tidiga stadiet i skrivandet av sin avhandling.
Förutom äran består utmärkelsen av ett diplom och 10 000 SEK.

Priskommittén utgörs av Riccardo Catena, Hana Jungová, Yasmine Sassa, Philippe Tassin (chairman), Paolo Vinai, Björn Wickman, Julia Wiktor.

Text: Lisa Gahnertz
Foto: Magnus Rahm (illustration), Lisa Gahnertz (porträttbild)


Sidansvarig Publicerad: on 02 mar 2022.