Han tar ut kursen i katalysatorernas värld

Katalysatorer behövs för att underlätta kemiska reaktioner. Även om de flesta tänker på avgasrening, används katalysatorer inom en rad områden i samhället. De kan också sätta igång en hel del annat i livet. För professor Henrik Grönbeck blev året som mastersstudent i Berlin 1990 en sådan katalysator. Medan muren monterades ner och återföreningen firades, fann han grundstenen till sin forskarkarriär. 

Jag var med i en forskargrupp under året och när jag insåg att de var intresserade av vad jag gjorde blev det väldigt roligt. Vi jobbade med värmeledning i tunna skikt och tillsammans tog vi fram en modell för en metod som används än i dag.

Efter året i Berlin började blev han doktorand på Göteborgs universitet Den vägen tog honom också vidare in i katalysatorernas värld. Det går inte att ta miste på hans entusiasm när han pratar om egenskaper, trender och variationer för metallkluster med atomkontroll.

– Det är väldigt kul att förstå saker på atomär nivå – hela världen bygger ju på atomer och molekyler. Fysik är så brett. Det är nästan för bra för att vara sant. 

Avkopplande koncentration med körsång och segling

Ändå behövs det mer än kvantfysik för att få alla livets katalysatorer att fungera. Musik till exempel. Henrik Grönbeck börjar varje dag med att lyssna på musik, går gärna på konserter och har tidigare både spelat gitarr och sjungit i kör.

– När man sjunger i kör har man sin egen stämma att tänka på, men man måste också lyssna in och anpassa sig efter de andra. Då blir man en del av något större. Samma sak gäller för forskningen. Egentligen påminner körsång ganska mycket om forskning, konstaterar han leende.

Den som ser ljuset från Henrik Grönbecks arbetsrum vet att det ofta lyser.  Ändå finns det stunder när han helt släpper tankarna på allt vad kemisk fysik, kvantmekanik och katalys heter. Seglingen är hans stora fritidsintresse och det började med en kurs när han var 35 år.

– Det var en ny värld som öppnade sig och det var så roligt att få lära sig något nytt. Man måste koncentrera sig när man seglar, men det är en avkopplande koncentration. Då släpper jag tankarna på allt annat. Då finns det bara vatten, vind och segel. 

Nyckeln till nya hållbara energisystem

Hans forskning handlar om att ta vara på naturen bättre. Med hjälp av nya, bättre katalysatorer kan vi till exempel slippa skadliga och försurande kväveoxider. Henrik Grönbeck hoppas att framtidens katalysatorer ska fungera även vid riktigt låga temperaturer. På samma sätt som för reaktionerna kräver detta att forskningen tar sig över nuvarande barriärer.

Fast allra helst skulle han se att det gick att göra om koldioxid (CO2) till metanol. Då blir man både av med något man inte vill ha och får något man behöver.

– Katalys kommer in på så många ställen i samhället. Katalysatorer används för att producera kemikalier, för att rena avgaser och kommer att vara nyckeln till nya hållbara energisystem.  Många av de kemiska processerna är svåra att förbättra, men genom att upprätthålla och ta fram ny kunskap kan vi vara med och utveckla samhället.

Mer om Henrik Grönbeck

Född: 1966 i Halmstad.

Bor: Vid Järntorget i Göteborg.

Familj: Ingen egen, men jag har två storasystrar och en tvillingbror med familjer, och min mamma som bor i Halmstad.

Jobb: Professor på institutionen för fysik på Chalmers, chef för avdelningen för kemisk fysik.



Karriär i korthet:
Gick ut teknisk linje 1985 och gjorde sedan vapenfri tjänst. Pluggade idé- och lärdomshistoria och sedan fysik vid Lunds universitet. Därefter blev det fysikerlinjen på Göteborgs universitet och ett utbytesår som mastersstudent i Berlin. Forskarbanan började på Göteborgs universitet och efter sin doktorsexamen fick han postdoktortjänst på företaget IBM:s Nobelprisbelönta forskningsavdelning i Zürich. Åter i Sverige blev det några år som systemingenjör på Ericsson Microwave Systems innan forskningen lockade honom tillbaka till universitetsvärlden. 2001 fick han en tjänst som forskarassistent på Chalmers och jobbade med Kompetenscentrum katalys. Sedan dess har vägarna fortsatt inom Chalmers och 2016 blev han professor på institutionen för fysik.

Fritid: Förutom att umgås med vänner tycker jag om segling, löpning och musik. Jag har spelat piano och gitarr och sjungit i kör. Jag lyssnar på musik varje morgon och går gärna på konsert. Ryan Adams, Ron Sexsmith och Gillian Welch är några favoriter. Bob Dylan är husgud.

Favoritplats för inspiration: Havet. Jag har båt i Björlanda Kile och tycker om att vara ute och segla och släppa tankarna på allt annat.

Mest stolt över: Att vi löste mysteriet med hur stabiliserade guldkluster ser ut på atomnivå. När det gick att förstå och förutsäga hur atomerna sitter och elektronerna är distribuerade öppnade sig en dörr till helt nya forskningsområden.

Drivkraft: Känslan när man plötsligt förstår något som man inte gjort tidigare. Det är det roligaste.

Första fysikminne: Min pappa var fysik- och mattelärare och min mamma speciallärare så jag var van vid att alltid kunna få saker förklarade för mig. Jag fick nog med mig ett naturvetenskapligt förhållningssätt.

Bäst med att vara forskare: Allt! Jag gör nästan bara sånt som är roligt: Forskning, beräkningar, undervisning, organisation, presentationer, artiklar, sammanfattningar, olika typer av samarbeten med andra forskare och företag …allt är kul. Dessutom kan jag styra mitt arbete till stor del.

Utmaningar med jobbet: Vetenskapliga problem SKA vara svåra, så det är svårt att komma på något som är negativt. Möjligen att det tar lång tid att få igång nya forskningsprojekt, eftersom du inte kan anställa någon förrän du fått finansiering till ett projekt.

Framtidsdröm: Tänk att kunna göra om koldioxid till metanol. Då skulle vi kunna ha en baskemikalie för vidare förädling och ett flytande bränsle som inte är fossilt.

Text: Mia Halleröd Palmgren mia.hallerodpalmgren@chalmers.se
Foto: Henrik Sandsjö (foto 1), Mia Halleröd Palmgren (foto 2)

Publicerad: ti 26 sep 2017.