Nyheter: Centrum: Fysikcentrumhttp://www.chalmers.se/sv/nyheterNyheter från Chalmers tekniska högskolaFri, 02 Dec 2022 06:31:52 +0100http://www.chalmers.se/sv/nyheterhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Ultrakanslig-sensor-kan-minska-vatgasens-risker.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Ultrakanslig-sensor-kan-minska-vatgasens-risker.aspxUltrakänslig sensor kan minska vätgasens risker<p><b>​​I jakten på ren och förnybar energi spelar vätgasen en viktig roll. Men en stor utmaning är att gasen kan bli explosiv i kontakt med luft. Därför är det avgörande att kunna upptäcka läckor så tidigt som möjligt. Nu har forskare vid Chalmers, Vrije Universiteit Amsterdam och Eindhoven tekniska universitet tagit fram en optisk sensor som kan känna av rekordlåga halter av vätgas.</b></p><div>​Vätgas ses som en viktig del i klimatomställningen av tunga transporter och runt om på jorden satsas det nu på vätgasdrivna tåg, lastbilar och flygplan. Även inom tung industri är vätgasen en viktig energibärare, till exempel för framställning av fossilfritt stål. Säkerhetsriskerna med att lagra eller använda väte är välkända. Det krävs bara fyra procent väte i luften för det ska bildas knallgas som kan antändas vid minsta gnista. Därför är det viktigt att superkänsliga sensorer finns på plats och kan bevaka läckor och larma vid kritiska nivåer.</div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div style="font-size:16px"><span style="background-color:initial">Säkerhet av yttersta vikt vid vätgasanvändning</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"></span><span style="background-color:initial">T</span><span style="background-color:initial">illsammans med nederländska kollegor har nu forskare vid institutionen för fysik på Chalmers tagit fram en optisk vätgassensor som känner av rekordlåga halter av vätgas. Den sällar sig därmed till de känsligaste sensorerna i världen. <a href="https://doi.org/10.1038/s41467-022-33466-8" target="_blank">De nya forskningsresultaten presenteras i en artikel i Nature Communications.</a></span></div> <div><span style="background-color:initial"><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/F/Blandade%20dimensioner%20inne%20i%20artikel/400_ChristophLanghammerfarg.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="Christoph Langhammer" style="margin:25px 10px;width:180px;height:236px" /><br />– Säkerhet är av yttersta vikt vid all användning och lagring av vätgas. Om mycket små läckor upptäcks tidigt kan de åtgärdas så att du förhoppningsvis inte behöver ta anläggningen eller fordonet ur drift, säger Chalmersprofessorn <strong>Christoph Langhammer</strong>, en av huvudförfattarna till den vetenskapliga artikeln.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div style="font-size:16px"><span style="background-color:initial">AI-teknik visade vägen</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Den optiska vätgassensorn består av många nanopartiklar i metall som samverkar för att känna av vätgas i sin omgivning. Tillvägagångssättet för hur den nya sensorn designats skiljer sig från tidigare tillfällen. I stället för att ta fram ett stort antal prover och testa dem var och en för sig för att se vilken som fungerar bäst, har forskarna tagit hjälp av avancerad AI-teknik för att skapa det optimala samspelet mellan partiklarna utifrån deras avstånd till varandra, diameter och tjocklek. Resultatet är en sensor som känner av förändringar i vätgaskoncentration som är så små som några hundratusendelar av en procent.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Hemligheten bakom den nya sensorns låga detektionsgräns är partiklarnas placering i ett regelbundet mönster på en yta. Detta visade sig vara mer gynnsamt för sensorns känslighet än den slumpartade placering som gjorts i tidigare sensorer av samma typ.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Christoph Langhammers forskargrupp har tidigare kunnat presentera <a href="/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Varldens-snabbaste-vatgassensor-baddar-for-ren-energi.aspx">världens snabbaste vätgassensor​</a>. För honom står det klart att många olika slags sensorer behövs och att de kommer att vara i samspel med varandra.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">– Teknologin kring vätgas har tagit ett jättesprång och därför behöver dagens sensorer både bli vassare och mer skräddarsydda för olika ändamål. Ibland behövs en mycket snabb sensor, ibland behövs en som fungerar i tuff kemisk miljö eller vid låga temperaturer. En sensorvariant kan inte tillgodose alla behov, säger Christoph Langhammer som även är en av grundarna till ett nytt kompetenscentrum: TechForH2. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div style="font-size:16px"><span style="background-color:initial">Industri och akademi i nytt samarbete om vätgas</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/F/Blandade%20dimensioner%20inne%20i%20artikel/Tomas%20Grönstedt_400.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="Tomas Grönstedt" style="margin:5px;width:180px;height:270px" />Det nya Chalmersledda centrumet samlar både akademi och industri för att utveckla ny teknik inom vätgasframdrivning, som ett steg i omställningen till fossilfria tunga transportsystem. TechForH2 leds av Tomas Grönstedt, professor vid institutionen för mekanik och maritima vetenskaper.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">– När forskarvärlden och industrin går samman kan vi ta oss till nästa nivå, så att det vi tar fram kan tillämpas och möta de behov och utmaningar som finns inom industrin. Det gäller såväl sensorutveckling som annan forskning som knyter an till framdrivning av tunga fordon och vätgas, säger Tomas Grönstedt, som nämner att ett eldrivet flygplan med en räckvidd på 500 kilometer skulle kunna öka sin räckvidd till 3000 kilometer om det drevs med vätgas. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"></span><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="font-size:16px"><br /></span></div> <div><span style="font-size:16px">Så fungerar den optiska vätgassensorn</span><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/F/Blandade%20dimensioner%20inne%20i%20artikel/Toppbild_Metallnanopartiklar_450px.jpg" alt="Metallnanopartiklar illustration" style="margin:5px" /> </div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Den sensor som forskarna har utvecklat bygger på ett optiskt fenomen, plasmoner, som uppstår när nanopartiklar av metall fångar upp ljus och ger partiklarna en distinkt färg. Är nanopartiklarna gjorda av palladium eller en palladiumlegering så ändras deras färg när mängden vätgas i deras omgivning förändras och sensorn kan slå larm om nivåerna blir kritiska.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">För att hitta den ultimata placeringen av partiklarna i sensorn använde sig forskarna av en artificiell intelligens-algoritm kallad partikelsvärmsoptimering. Syftet var att partiklarnas placering skulle leda till högsta möjliga känslighet för exponering av väte. Att placera partiklarna i ett mycket exakt definierat regelbundet mönster visade sig vara svaret.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"></span><span style="background-color:initial">Utifrån AI-beräkningarna tillverkades den optiska vätgassensorn, vilken är den första i sitt slag att optiskt detektera väte i ”parts per billion”-intervallet (250 ppb – alltså 2,5 hundratusendelar av en procent). </span></div> <div><br /></div> <div style="font-size:16px">Mer om forskningen</div> <div><ul><li>Den vetenskapliga artikeln <a href="https://doi.org/10.1038/s41467-022-33466-8">Inverse designed plasmonic metasurface with parts per billion optical hydrogen detection </a>har publicerats i Nature Communications och är skriven av Ferry Anggoro Ardy Nugroho, Ping Bai, Iwan Darmadi, Gabriel W. Castellanos, Joachim Fritzsche, Christoph Langhammer, Jaime Gómez Rivas och Andrea Baldi. Forskarna är verksamma vid Chalmers tekniska högskola, Vrije Universiteit Amsterdam och Eindhoven University of Technology. Forskarna vid Vrije och Eindhoven ligger bakom den AI-baserade designen av sensorytan och karaktäriseringen av de optiska egenskaperna, medan forskarna på Chalmers har tillverkat sensorns yta och utfört mätningarna.</li> <li>Den nya sensorns praktiska tillämpbarhet undersökts nu vidare inom det nystartade kompetenscentrumet TechForH2, som koordineras av Chalmers. </li> <li>Forskningen har delvis finansierats av Stiftelsen för Strategisk Forskning, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse och Energimyndigheten. Delar av arbetet har skett i Renrummet på Chalmers och på Chalmers Materialanalyslaboratorium (CMAL) under paraplyet för Chalmers Excellensinitiativ Nano.</li></ul></div> <div><span style="white-space:pre"> </span></div> <div style="font-size:16px">Mer om det nya kompetenscentrumet TechForH2</div> <div><ul><li>TechForH2 är ett kompetenscentrum för vätgasteknik som koordineras och leds av Chalmers, med Rise som akademisk partner. En rad industripartner är delaktiga i TechForH2: Volvo, Scania, PowerCell, Johnson Matthey, Oxeon, GKN Aerospace, Insplorion, Siemens Energy och Stena. </li> <li><span style="background-color:initial">TechForH2 ska bland annat fokusera på fordonsintegrerad energilagring, tillverkningsindustrins behov, sensorer, bränsleceller och teknik/styrmedel och innovationer i det framtida vätgassamhället. </span></li> <li><span style="background-color:initial">Kompetenscentrumet har fått 54 miljoner kronor i finansiering från Energimyndigheten och har en total budget om 161 miljoner kronor de första fem åren, med möjlighet till ytterligare fem år.</span></li> <li><span style="background-color:initial">Med förstärkning av nio nya doktorander och åtta postdoktorala forskare är förhoppningen nu att kunna bidra till kunskapsuppbyggnad och utbildning inom området, öka introduktionstakten för ny teknik och därmed bidra till omställningen till ett fossilfritt samhälle. </span></li> <li><span style="background-color:initial">Läs mer om centret: <a href="/sv/institutioner/m2/nyheter/Sidor/TechForH2-baddar-for-framtidens-vatgasteknologi.aspx">TechForH2 bäddar för framtidens vätgasteknologi​</a></span></li></ul></div> <div><br /></div> <div><strong>För mer information om sensorforskningen, kontakta: </strong></div> <div><a href="/sv/personal/Sidor/Christoph-Langhammer.aspx">Christoph Langhammer</a>, professor, institutionen för fysik, Chalmers tekniska högskola</div> <div>031 772 33 31, <a href="mailto:clangham@chalmers.se">clangham@chalmers.se</a></div> <div><br /></div> <div><strong>För mer information om nya kompetenscentrumet TechForH2, kontakta: </strong></div> <div><a href="/sv/Personal/Sidor/tomas-gronstedt.aspx">Tomas Grönstedt​</a>, professor, institutionen för mekanik och maritima vetenskaper och koordinator för kompetenscentret TechForH2, Chalmers tekniska högskola</div> <div>031 772 14 55, <a href="mailto:tomas.gronstedt@chalmers.se">tomas.gronstedt@chalmers.se</a></div> <div><br /></div> <div>Text: Lisa Gahnertz och Mia Halleröd Palmgren<br />Porträttbilder: Henrik Sandsjö (Langhammer) och Anna-Lena Lundquist (Grönstedt)<br /></div> <div>Illustration metallnanopartiklar: Chalmers tekniska högskola | Yen Strandqvist<br /></div> <div><br /></div> ​​Thu, 01 Dec 2022 07:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Batteriexpertis-samlades-på-Chalmers.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Batteriexpertis-samlades-p%C3%A5-Chalmers.aspxBatteriexpertis samlades på Chalmers<p><b>​Forskning och utveckling stod i fokus när akademi, industri och andra intressenter samlades för batterikonferensen NordBatt 2022 på Chalmers i slutet av oktober. </b></p>​<span style="background-color:initial">Konferensen äger rum vartannat år, med deltagare främst från de nordiska och baltiska länderna, och arrangerades i år på Chalmers av professor <a href="/sv/personal/Sidor/Patrik-Johansson0603-6580.aspx">Patrik Johanssons​</a> team tillsammans med Battery Alliance Sweden (BASE) och Energimyndigheten, med stöd från flera av Chalmers styrkeområden. </span><div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Temat för årets NordBatt var ”From moving electrons to electromobility”. Det avspeglades i föredrag om allt från grundläggande materialforskning till nya tillverkningsmetoder, via kortare ”blänkare” från flera batteritillverkare såsom NoVo Energy, Beyonder, och Morrow, till planer och strategier från slutanvändare som Volvo Cars, AB Volvo, Scania och Polestar. Några av de ämnen som avhandlades var nya batterimaterial och koncept, modellering, studier av hur batterier åldras, samt hur batterier kan skalas upp och återvinnas. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Syftet med konferensen är att utbyta erfarenheter och inspirera. Den syftar också till att skapa och stärka de nordisk-baltiska nätverken för hela batteriekosystemet inklusive utbildning, kompetensförsörjning och jämlikhetsaspekter.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Nytt för i år var att innan själva NordBatt 2022 gick av stapeln, vigdes en halvdag åt en förkonferens av och för doktorander och postdocs, för att de ska kunna skapa sina egna nätverk. Parallellt med detta anordnade det europeiska forskningsinitiativet Battery2030+ ett strategiskt nordiskt-baltiskt möte.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/F/Blandade%20dimensioner%20inne%20i%20artikel/PatrikJohansson_20190823_280x300.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="Patrik Johansson" style="margin:5px;width:190px;height:209px" />– Att få samlas fysiskt igen efter pandemin och se hur batterifältet har vuxit bara de senaste åren var en fantastisk känsla. Från årets konferens märks verkligen skjutsen på batteritillverkningssidan och det är bra nyheter inte minst för Göteborg. Hur andra batteriteknologier flyttar fram sina positioner är också tydligt, liksom hur hela batterivärdekedjan nu är med, säger Patrik Johansson. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">– En annan aspekt att lyfta fram är de yngre forskarna, de är mycket mogna och vi behöver verkligen deras excellens framöver – både inom akademin och industrin. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Nästa NordBatt kommer att äga rum 2024 och arrangeras av Alexey Koposov vid Oslos universitet.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"><a href="http://nordbatt.org/" target="_blank"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/icgen.gif" alt="" />Läs mer om årets konferens på NordBatts hemsida</a></span></div> <div><br /></div> <div>Text: Lisa Gahnertz​<br /><span style="background-color:initial"><a href="http://nordbatt.org/" target="_blank"></a></span><div><br /></div> </div>Mon, 14 Nov 2022 10:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/ikt/nyheter/Sidor/Kryptografi-och-säkerhet-i-fokus-för-ny-forskarassistent.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/ikt/nyheter/Sidor/Kryptografi-och-s%C3%A4kerhet-i-fokus-f%C3%B6r-ny-forskarassistent.aspxKryptografi och säkerhet i fokus för ny forskarassistent<p><b>​– Jag lockas av det öppna diskussionsklimatet och ser fram emot att bilda ett nytt team inom kryptografi , säger Elena Pagnin, en av Chalmers 15 nya forskningstalanger.​</b></p>​<span style="background-color:initial">För femte gången har Chalmers gjort en bred satsning på att attrahera skarpa forskartalanger från världens alla hörn. Kampanjen var mycket lyckad och nära 2000 behöriga sökte till de 15 tjänsterna som forskarassistent.</span><div>– Det är oerhört glädjande att se att intresset för Chalmers är så stort internationellt, och att så många forskartalanger vill komma till Chalmers för att bygga sin framtida karriär, säger <b>Anders Palmqvist</b>, vicerektor för forskning.</div> <h3 class="chalmersElement-H3">Säkerhet en av de stora utmaningarna</h3> <div>En av de 15 som nu är på plats är <b>Elena Pagnin</b>, forskarassistent med fokus på <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Kryptografi">kryptografi</a>. Hennes tjänst är kopplad till styrkeområde Information och kommunikationsteknologi (IKT) och styrkeområdesledare <b>Erik Ström</b>​ välkomnar henne varmt:</div> <div>– Säkerhet, i bred mening, är en av vår tids stora samhällsutmaningar. Med rekryteringen av Elena stärks Chalmers kompetens inom cybersäkerhet, specifikt inom kryptografi. Jag förväntar mig att Elena flyttar fram forskningsfronten inom krypto samt driver tvärdisciplinär forskning på effektiva kryptografiska lösningar för säkerhetsproblem inom tex. transport, hälsa och teknik, produktion och energi.     </div> <h3 class="chalmersElement-H3">Älskar sitt ämne</h3> <div>Elena Pagnin kommer att arbeta vid institutionen för data- och informationsteknik, en välbekant plats sedan tiden som doktorand. Efter några år som postdoktor i Århus, Danmark och biträdande universitetslektor i Lund ser hon fram emot sitt nya jobb:</div> <div>– Jag älskar kryptografi och bevisbar säkerhet. Mitt primära fokus kommer att ligga på design av digitala signatursystem med avancerade egenskaper såsom homomorfa signaturer, förlängbara signaturer och signaturer med flexibel verifiering. Jag kommer också att arbeta med effektiva och integritetsbevarande protokoll för konkreta användningsfall inklusive serverstödd datadelning och säker data-deduplicering och liknande.</div> <h3 class="chalmersElement-H3">En klart lysande stjärna</h3> <div>Prefekt vid institutionen för data- och informationsteknik, <b>Richard Torkar</b>, är mycket nöjd att Elena tackade ja till erbjudandet att skapa en egen forskargrupp:</div> <div>– Dr. Pagnin kompletterar vår miljö inom cybersäkerhet väl, och givet hennes derivata förväntar vi oss många framgångar för henne de kommande åren. Jag är personligen övertygad om att hon en dag kommer bli en av våra klart lysande stjärnor Jag ser fram emot att följa hennes karriär de kommande åren.</div> <h3 class="chalmersElement-H3">Öppet diskussionsklimat lockade</h3> <div>Elena säger att hon lockades tillbaka av den vibrerade och livfulla miljön på Chalmers och att det finns ett öppet klimat för diskussioner om tvärvetenskaplig forskning:</div> <div>– Människor är positiva och jag uppskattar de ärliga råd jag får från nätverket. Dessutom är Chalmers synlighet, inte bara i Sverige utan även internationellt, en bonus.</div> <div>– Nu ser jag fram emot att etablera ett nytt team av kryptografer i Sverige. Det kan vi göra, mycket tack vare det goda samarbetet inom Chalmers och våra nära kontakter inom industrisektorn, avslutar Elena Pagnin.</div> <div><br /></div> <div><div><a href="https://epagnin.github.io/" target="_blank" title="link to Elenas personal webpage"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/icgen.gif" alt="" />Läs mer om Elena Pagnin </a></div> <div>​<br /></div></div> <div><br /></div> Wed, 19 Oct 2022 10:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Sa-avslojas-universums-mysterier-under-skinnet-pa-en-atomkarna.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Sa-avslojas-universums-mysterier-under-skinnet-pa-en-atomkarna.aspxSå avslöjas universums mysterier under skinnet på en atomkärna<p><b>​​Massiva neutronstjärnor som krockar i rymden tros kunna skapa ädla metaller som guld och platina. Egenskaperna hos dessa stjärnor är fortfarande en gåta, men svaret kan finnas under skinnet på en av de allra minsta byggstenarna på jorden – en atomkärna av bly. Att få kärnan att berätta hemligheterna om den starka kraften som styr neutronstjärnors inre har visat sig vara svårt. Nu kan en ny beräkningsmodell från Chalmers ge svar.</b></p><div>I en nyligen publicerad <a href="https://doi.org/10.1038/s41567-022-01715-8">artikel i den vetenskapliga tidskriften Nature Physics​</a> presenterar Chalmersforskare ett genombrott när det gäller beräkningen av atomkärnan hos det tunga och stabila ämnet bly.</div> <div><br /></div> <div style="font-size:20px">Den starka kraften spelar huvudrollen</div> <div><br /></div> <div>Trots den enorma storleksskillnaden mellan en mikroskopisk atomkärna och en flera kilometer stor neutronstjärna, är det till stora delar samma fysik som styr deras egenskaper. Den gemensamma nämnaren är den starka kraften som håller samman partiklarna – protonerna och neutronerna <span style="background-color:initial">–</span><span style="background-color:initial"> i en atomkärna. Samma kraft förhindrar också att en neutronstjärna kollapsar. Den starka kraften påverkar allt i universum, men är svår att räkna på, inte minst när det gäller tunga neutronrika atomkärnor som bly. Därför har forskarna brottats med många obesvarade frågor i sina utmanande beräkningar.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <span></span><div></div> <div style="font-size:20px">Ett tillförlitligt sätt att göra beräkningar</div> <div><br /></div> <div><a href="/SiteCollectionImages/Institutioner/F/Blandade%20dimensioner%20inne%20i%20artikel/Andreas%20Ekström.jpg"><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/F/Blandade%20dimensioner%20inne%20i%20artikel/Andreas%20Ekström.jpg" alt="Andreas Ekström" class="chalmersPosition-FloatRight" style="margin:5px" /></a>– För att förstå hur den starka kraften fungerar i neutronrik materia behöver vi meningsfulla jämförelser mellan teori och experiment. Förutom de observationer som görs i laboratorier och med teleskop behövs därför även tillförlitliga teoretiska simuleringar. Vårt genombrott innebär att vi kunnat genomföra sådana beräkningar för det tyngsta stabila grundämnet – bly, säger <strong>Andreas Ekström</strong>, docent vid institutionen för fysik på Chalmers och en av huvudförfattarna till artikeln.</div> <div><br /></div> <div>Den nya beräkningsmodellen från Chalmers, som tagits fram tillsammans med kollegor i Nordamerika och England, visar nu vägen framåt. Den gör det möjligt att räkna med hög precision på isotopen* bly-208 och dess så kallade neutronskinn.</div> <div><br /></div> <div style="font-size:20px">Skinnets tjocklek spelar roll</div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/F/Blandade%20dimensioner%20inne%20i%20artikel/Christian%20Forssen.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="Christian Forssén" style="margin:5px" />Det är de 126 neutronerna i atomkärnan som bildar ett yttre hölje, vilket kan beskrivas som ett skinn. Hur tjockt skinnet är hänger ihop med den starka kraften. Genom att förutsäga neutronskinnets tjocklek kan kunskapen öka om hur den starka kraften fungerar – såväl i atomkärnor som i neutronstjärnor.</div> <div><br /></div> <div>– Vi förutsäger att neutronskinnet är förvånansvärt tunt, vilket kan ge nya insikter om kraften mellan neutronerna. Något som är banbrytande med vår modell är att den inte bara ger oss värden, utan också har förmågan att bedöma teoretiska felmarginaler. Det är avgörande för att kunna göra vetenskapliga framsteg, säger forskningsledaren <strong>Christian Forssén</strong>, professor vid institutionen för fysik på Chalmers.</div> <div><br /></div> <div style="font-size:20px">Modell som använts för coronavirusets spridning</div> <div><br /></div> <div>För att ta fram den nya beräkningsmodellen har forskarna förenat teorier med befintliga data från experimentella studier. De komplexa och tunga beräkningarna har sedan kombinerats med en statistisk metod som tidigare använts för att simulera coronavirusets möjliga spridning.</div> <div><br /></div> <div>Med den nya beräkningsmodellen för bly går det nu att utvärdera olika antaganden om den starka kraften. Modellen gör det också möjligt att göra beräkningar för andra atomkärnor, från de minsta till de största.</div> <div>Genombrottet kan leda till betydligt mer precisa modeller av exempelvis neutronstjärnor och ökade kunskaper om hur dessa bildas.</div> <div><br /></div> <div>– Målet för oss är att få större förståelse för hur den starka kraften beter sig i såväl neutronstjärnor som atomkärnor. Det tar forskningen ett steg närmare att förstå hur till exempel guld och andra grundämnen skulle kunna skapas i neutronstjärnor – och till syvende och sist handlar det om att förstå universum, säger Christian Forssén.</div> <div> </div> <div style="font-size:16px">Mer om den vetenskapliga studien:</div> <div><ul><li>Den vetenskapliga artikeln <a href="https://doi.org/10.1038/s41567-022-01715-8">“Ab initio predictions link the neutron skin of 208Pb to nuclear forces”</a> har publicerats i Nature Physics och är skriven av Baishan Hu, Weiguang Jiang, Takayuki Miyagi, Zhonghao Sun, Andreas Ekström, Christian Forssén, Gaute Hagen, Jason D. Holt, Thomas Papenbrock, S. Ragnar Stroberg och Ian Vernon.</li> <li>Forskarna var under studien verksamma vid Chalmers tekniska högskola i Sverige, Durham University i Storbritannien, University of Washington, Oak Ridge National Laboratory, University of Tennessee och Argonne National Laboratory i USA och TRIUMF och McGill University i Kanada.</li> <li>Forskningen har utförts med hjälp av några av världens kraftfullaste superdatorer. Chalmersforskarna har främst finansierats av Vetenskapsrådet och Europeiska forskningsrådet.</li> <li>Mer läsning om forskningen finns även i en kommenterande artikel i Nature Physics;  <a href="https://www.nature.com/articles/s41567-022-01782-x">A historic match for nuclei and neutron stars</a>.​</li></ul></div> <div><br /></div> <div>*Isotop: En isotop av ett grundämne är en variant med ett specifikt antal neutroner. I det här fallet handlar det om isotopen bly-208 som har 126 neutroner (och 82 protoner.)</div> <div><br /></div> <div><div style="font-size:16px">För mer information, kontakta:</div> <div><a href="/sv/personal/Sidor/Andreas-Ekstrom.aspx">Andreas Ekström</a>, docent, institutionen för fysik, Chalmers tekniska högskola,</div> <div>031 772 36 85, andreas.ekstrom@chalmers.se</div> <div><a href="/sv/Personal/Sidor/christian-forssen.aspx">Christian Forssén</a>, professor, institutionen för fysik, Chalmers tekniska högskola, </div> <div>031 772 32 61, christian.forssen@chalmers.se</div></div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div>Text: Lisa Gahnertz och Mia Halleröd Palmgren</div> <div>​Illustration: JingChen | Chalmers tekniska högskola | Yen Strandqvist<br /></div> <div>Porträttfoton: Anna-Lena Lundquist</div> <div><br /></div> ​Wed, 12 Oct 2022 07:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/centrum/fysikcentrum/nyheter/Sidor/Ferenc-Mezei-Lise-Meitner-pristagare-2021.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/centrum/fysikcentrum/nyheter/Sidor/Ferenc-Mezei-Lise-Meitner-pristagare-2021.aspx"Min forskning har haft fokus på att vara användbar för andra"<p><b>​​Ferenc Mezei har gjort flera banbrytande upptäckter inom neutronfysik. För detta tilldelas han 2021 års Lise Meitner-pris.–  Det är verkligen en stor tillfredsställelse att kunniga människor finner att mitt arbete gjort nytta. Jag tror att framstående utmärkelser, som det här priset, tenderar att i första hand uppskatta forskningens värde för allmänt bruk, vilket för mig är en mycket avgörande del av erkännandet, säger han.</b></p><div>Ferenc Mezei prisas för att ha uppfunnit den så kallade neutron spin echo-metoden, superspegeln för neutroner, samt ett koncept för en neutronkälla med långa pulser av neutroner. Samtliga är banbrytande upptäckter som fört neutronforskningen framåt och som förbättrat hastigheten och noggrannheten för neutronbaserade materialundersökningsmetoder. Bland annat ligger hans forskning till grund för den tekniska designen av den storskaliga forskningsanläggningen European Spallation Source (ESS) som nu byggs i Lund, där han tills nyligen även varit teknisk koordinator. </div> <div><br /></div> <div style="font-size:16px"><strong>Forskning likställt med att lösa problem</strong></div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Fysikcentrum/Gothenburg%20Lise%20Meitner%20Award/Lise%20Meitner%20Award%202021/ferenc_mezei_200.jpg" alt="Ferenc Mezei" class="chalmersPosition-FloatRight" style="margin:5px" /><span style="background-color:initial">För närvarande är Ferenc Mezei i frontlinjen för utvecklingen av en ny typ av intensiva acceleratordrivna kompakta neutronkällor. Forskningen är att likställa med att lösa utmanande problem, menar han, och det är en av hans drivkrafter. Den andra är forskningens nytta.</span></div> <div><br /></div> <div>–  Större delen av min forskning har haft fokus på att vara användbar för andra. Om man spenderar stora summor pengar, anser jag att det måste vara så. Att känna att man ”spenderat pengar väl” är en del av utmaningen och tillfredsställelsen med forskning. Likväl motiveras utvecklingen av kraftfullare eller enklare experimentella tekniker av den användning andra kommer att ha av dem. Naturligtvis har det också varit en drivkraft att vara en av de första användarna av denna instrumentella utveckling, säger Ferenc Mezei.</div> <div><br /></div> <div>Ferenc Mezei, professor vid Ungerns vetenskapsakademi, föddes 1942 i Budapest. Han är adjungerad professor vid University of California, San Diego, och har även ett förflutet som professor i fysik i en gemensam utnämning av TU Berlin och Hahn-Meitner Institute. Han har också arbetat längre perioder i neutronforskningslaboratorier vid Central Research Institute of Physics i Budapest, vid Institut Laue-Langevin i Grenoble och Los Alamos National Laboratory i New Mexico.</div> <div><br /></div> <div><span style="font-weight:700;font-size:16px">Neutronforskningens ekonomi</span></div> <div><span style="font-weight:700;font-size:16px">​</span><br /></div> <div>Under prisutdelningen kommer Ferenc Mezei att hålla ett föredrag med titeln ”The economy of neutron research”. På vilket sätt hänger ekonomi och neutroner ihop?</div> <div><br /></div> <div>– Neutroner är till sin natur dyra att framställa. Så å ena sidan handlar ekonomin om dessa kostnader. Å andra sidan bygger neutronforskning främst på att förbättra vår förmåga att göra bästa möjliga ekonomi av de neutroner vi kan producera. Mycket av min forskning har handlat om denna aspekt. En ytterligare viktig aspekt är den roll neutronstrålar kan spela i ekonomin i bredare mening, säger Ferenc Mezei.</div> <div><br /></div> <div>När han nu tilldelas priset som bär Lise Meitners namn, är det med hennes viktiga forskargärning i minne.</div> <div><br /></div> <div>–  Lise Meitners verk formade historien. Hon var tvungen att möta flera svårigheter, tuffa förhållanden och diskriminering. Hennes elegans att hantera allt det är beundransvärt.</div> <div><br /></div> <div>Text: Lisa Gahnertz</div>Tue, 06 Sep 2022 15:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/centrum/fysikcentrum/nyheter/Sidor/Anne-LHuillier-Lise-Meitner-pristagare-2020.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/centrum/fysikcentrum/nyheter/Sidor/Anne-LHuillier-Lise-Meitner-pristagare-2020.aspxHon söker svaren på vad som händer på en triljondels sekund<p><b>​Vad händer egentligen på en miljarddels miljarddels sekund? Det har professor Anne L'Huillier vid Lunds universitet ägnat sin forskarkarriär åt att kasta laserljus över, och för sina upptäckter belönas hon med 2020 års Lise Meitner-pris.– Det betyder jättemycket för mig. Lise Meitner är en stark kvinnlig förebild, något som är väldigt viktigt när man själv är kvinna och forskar i ett ämne som domineras av män, säger hon.</b></p><div>​En attosekund är en triljondels sekund, och det är kring ljuspulser på den tidsskalan som professor Anne L'Huillier forskning kretsar. Hon har varit i frontlinjen för forskning kring ultrasnabba lasrar sedan mer än 30 år tillbaka, och det är för de bedrifterna och för att ha banat väg för den forskningen som hon nu belönas med Lise Meitner-priset.</div> <div> </div> <div>– Det är jätteroligt att min forskning uppmärksammas i mitt nya hemland Sverige, säger hon.</div> <div> </div> <div>Franskfödda Anne L'Huillier har haft kopplingar till just Sverige sedan många år tillbaka. I mitten av 80-talet gjorde hon en postdoc på just Chalmers, och arbetade med professor Göran Wendin.</div> <div> </div> <div>– Det var en mycket givande period för min del, och den har kommit att spela en stor roll i min karriär, säger hon.</div> <div><h2 class="chalmersElement-H2">Lagt grunden för attosekundforskning</h2></div> <h2 class="chalmersElement-H2"> </h2> <div>Efter en tid i Frankrike hamnade hon i mitten av 90-talet Lunds universitet, och sedan många år tillbaka leder hon där en forskningsgrupp inom atomfysik som studerar elektroners rörelser med hjälp av attosekundpulser. Hennes grupps forskning har hjälpt till att lägga grunden för attosekundsforskningen, och möjliggjort för fysiker och kemister att visualisera valenselektroners rörelsemönster. </div> <div> </div> <div>På senare år blev hon  en av flera forskningsledare i det Chalmersledda kvantdatorprojektet WACQT, där hon återigen arbetar med Göran Wendin.</div> <div> </div> <div>Den föreläsning som Anne L'Huillier kommer att hålla på prisutdelningen heter ”What happens in a billionth of a billionth of a second?”, och handlar just om de ultrakorta ljuspulser som hennes forskargrupp använder för att studera snabba förlopp och elektroners rörelse i materia.</div> <div> </div> <div><br /></div> <div>– Det som driver mig som forskare är lärandet, säger hon. Att fortfarande få lära sig nya saker hela tiden tycker jag är mycket spännande. Och att sedan få lära ut det som jag har lärt mig är också väldigt givande. Dessutom är det spännande när det som jag har forskat om kommer till användning för vetenskapen och vårt samhälle.</div> <div> </div> <div><br /></div> <div>Text: Robert Karlsson</div> <div><br /></div> <div><a href="/en/centres/gpc/activities/lisemeitner/Pages/default.aspx"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/ichtm.gif" alt="" />Läs mer om Lise Meitner-priset</a><br /></div>Tue, 06 Sep 2022 12:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/centrum/fysikcentrum/nyheter/Sidor/Lise-Meitner-priset-2020-2021.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/centrum/fysikcentrum/nyheter/Sidor/Lise-Meitner-priset-2020-2021.aspx​Framstående fysiker prisas på Chalmers<p><b>​Efter två års uppehåll är det dags igen att dela ut Göteborgs Lise Meitner-prise, en årlig utmärkse till en forskare som gjort ett genombrott inom fysik. Vid ceremonin den 8 september delas prisen ut för 2020 och 2021, för framsteg inom ultrasnabb laserteknik och superspeglar för neutroner. – Lise Meitner var en enastående fysiker med ett fascinerande liv. Det här priset är en hyllning både till henne och till de forskare som följt i hennes fotspår och gjort nya banbrytande upptäckter i fysik. Årets prisutdelning är speciell eftersom vi får möjlighet att hylla två exceptionella pristagare, säger Carina Persson, ordförande i priskommittén. </b></p><div><span style="background-color:initial">Göteborgs Lise Meitner-pris delas ut årligen sedan 2006 till en framstående fysiker, till minne av Lise Meitner, en kärnfysiker som flydde till Sverige från Tyskland 1938 och sedermera en av världens mest framstående inom sitt fält. Priset delas ut av Fysikcentrum Göteborg, ett samarbete för fyra institutioner på Chalmers och Göteborgs universitet, för att hylla forskare, men även för att berika forskningsmiljöerna och -nätverken i Göteborg genom gemensamma aktiviteter. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">På grund av pandemin uppmärksammas pristagarna för 2020 och 2021 vid ceremonin den 8–9 september: Anne L'Huillier, professor vid Lunds universitet, och Ferenc Mezei, professor vid Ungerns vetenskapsakademi i Budapest som också har en koppling till Lund, där han tills nyligen varit teknisk koordinator för en av Sveriges största forskningsanläggningar, the European Spallation Source project. <a href="/en/centres/gpc/activities/lisemeitner/Pages/default.aspx">Läs mer om pristagarna och deras forskning</a> (på engelska). </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Båda pristagarna kommer att hålla ett anförande vid prisceremonin den 8 september, och under den 9 september genomförs ett symposium deras ära, där forskare från flera svenska lärosäten presenterar aktuell forskning med koppling till pristagarnas områden. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div>– Det kommer att bli mycket spännande att få lyssna på pristagarnas föredrag om hur de gjorde sina upptäckter, men det blir också ett utmärkt tillfälle för oss som forskar vid Chalmers och Göteborgs universitet att bredda våra samarbeten med enastående forskare vid andra svenska lärosäten, säger Carina Persson. </div> <div><a href="/en/centres/gpc/calendar/Pages/default.aspx">Läs mer om de planerade aktiviteterna den 8 och 9 september i kalendern​</a>. </div> <div><br /></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Fysikcentrum Göteborg </h3> <div>är ett samarbete mellan fyra institutioner: Fysik, Rymd-, geo- och miljövetenskap och Mikroteknologi och nanovetenskap vid Chalmers tekniska högskola, samt institutionen för fysik vid Göteborgs universitet. Centret inkluderar ca 200 professorer, 120 doktorander och 550 studenter. Fysikcentrums övergripande mål är att främja fysikämnet i Göteborg genom en rad olika aktiviteter.</div>Tue, 30 Aug 2022 00:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Minimal-kanal-visar-genvag-mot-ny-medicin.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Minimal-kanal-visar-genvag-mot-ny-medicin.aspxMinimal kanal visar genväg mot ny medicin<p><b>​För att utveckla nya läkemedel och vaccin krävs ingående kunskap om naturens allra minsta biologiska byggstenar – biomolekylerna. Nu presenterar forskare vid Chalmers en banbrytande mikroskopiteknik som gör det möjligt att studera proteiner, DNA och andra små biologiska partiklar i deras naturliga tillstånd på ett helt nytt sätt.</b></p>​<span style="background-color:initial">När läkemedel och vaccin ska utvecklas krävs mycket tid och pengar. Därför är det avgörande att kunna effektivisera det arbetet genom att studera hur till exempel enstaka proteiner beter sig och samverkar med varandra. Den nya mikroskopimetoden från Chalmers kan göra det möjligt att hitta de mest lovande kandidaterna i ett tidigare skede. Tekniken har också potential att användas för att utforska hur celler kommunicerar med varandra genom utsöndring av molekyler och andra biologiska nanopartiklar. Dessa processer spelar en viktig roll i, till exempel, vårt immunförsvar. </span><div><br /></div> <div style="font-size:16px"><strong>Avslöjar sin silhuett </strong></div> <div><br /></div> <div>Biomolekyler är lika små som svårfångade och livsviktiga eftersom de är byggstenarna för allt liv. För att få dem att avslöja sina hemligheter med hjälp av optisk mikroskopi behöver forskarna idag antingen märka dem med en självlysande etikett eller sätta fast dem på en yta. </div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/F/Blandade%20dimensioner%20inne%20i%20artikel/Christoph%20Langhammer_320.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="Christoph Langhammer" style="margin:5px;width:200px;height:197px" />–</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">Med dagens metoder kan du aldrig vara helt säker på att märkningen eller ytan som molekylen fästs på inte påverkar din molekyls egenskaper. Med hjälp av vår teknik, som inte kräver något av detta, visar den upp sin helt naturliga silhuett, eller optiska signatur, vilket gör att vi kan analysera molekylen precis som den är, säger forskningsledaren <strong>Christoph Langhammer</strong>, professor vid institutionen för fysik på Chalmers. Han har arbetat fram den nya metoden tillsammans med forskarkollegor inom både fysik och biologi på Chalmers och Göteborgs universitet. </span></div> <div><br /></div> <div>Den unika mikroskopimetoden bygger på att de molekyler eller partiklar som forskarna vill studera placeras i ett chip som innehåller små rör i nanostorlek, så kallade nanokanaler. En provvätska tillsätts i chippet som sedan belyses med synligt ljus. Den växelverkan som då uppstår mellan ljuset, molekylen och de små vätskefyllda kanalerna gör att molekylen inuti framträder som en mörk skugga och går att se på skärmen som är kopplad till mikroskopet. Genom att studera den kan forskarna också avgöra biomolekylens massa och vikt, samt få indirekt information om molekylens form – vilket inte varit möjligt att göra med en och samma teknik tidigare.</div> <div><br /></div> <strong> </strong><div style="font-size:16px"><strong>Uppmärksammad innovation</strong></div> <div><br /></div> <div>Den nya tekniken, Nanofluidic Scattering Microscopy, presenterades nyligen i den vetenskapliga tidskriften Nature Methods. Framsteget har också uppmärksammats av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien i Sverige, som varje år listar ett antal forskningsprojekt med potential att förändra världen och göra faktisk nytta. Innovationen har också tagit klivet ut i samhället genom startupföretaget Envue Technologies, som vunnit priset ”Game changer” i årets Venture Cup-tävling i Västsverige.</div> <div><span style="background-color:initial"><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/F/Blandade%20dimensioner%20inne%20i%20artikel/barboraspackova-321x366_fotograf%20Aykut%20Argun.jpg" alt="Barbora Spackova" class="chalmersPosition-FloatRight" style="margin:0px 5px;width:200px;height:228px" /></span><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">–</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">Vår metod effektiviserar arbetet, till exempel när man behöver studera innehållet i ett prov, men inte vet på förhand vad det innehåller och vad man därmed behöver märka upp, säger forskaren <strong>Barbora Špačková</strong>, </span><span style="background-color:initial">som under sin tid på Chalmers tog fram de beräkningar som ligger till grund för den nya metoden, och även genomförde den första experimentella studien med tekniken.</span><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><br /></div> <div>Nu arbetar forskarna vidare för att optimera nanokanalernas design för att kunna hitta ännu mindre molekyler och partiklar, sådana som idag ännu inte går att se.  </div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">–</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">Målet är att ytterligare vässa vår teknik så att den kan hjälpa till att öka vår grundläggande förståelse om hur liv fungerar, och att bidra till utvecklingen av nästa generations läkemedel, säger Christoph Langhammer.</span></div> <div><br /></div> <div><strong>Mer om den vetenskapliga artikeln och forskningen:</strong></div> <div><br /></div> <div><ul><li>Artikeln <a href="https://doi.org/10.1038/s41592-022-01491-6">Label-Free Nanofluidic Scattering Microscopy of Size and Mass of Single Diffusing Molecules and Nanoparticles</a> har publicerats i Nature Methods, och är skriven av Barbora Špačková, Henrik Klein Moberg, Joachim Fritzsche, Johan Tenghamn, Gustaf Sjösten, Hana Šípová-Jungová, David Albinsson, Quentin Lubart, Daniel van Leeuwen, Fredrik Westerlund, Daniel Midtvedt, Elin K. Esbjörner, Mikael Käll, Giovanni Volpe och Christoph Langhammer. Forskarna är verksamma vid Chalmers och Göteborgs universitet. Barbora Špačková startar nu en egen forskargrupp vid Tjeckiska vetenskapsakademien i Prag.</li></ul></div> <div><br /></div> <div><ul><li>Forskningen har huvudsakligen finansierats av Stiftelsen för Strategisk Forskning, samt av Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse. Delar av forskningen har skett på Chalmers Nanofabrication Laboratory vid institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap och under paraplyet för Chalmers Excellensinitiativ Nano.</li></ul></div> <div><br /></div> <div><strong>Så här fungerar tekniken:</strong></div> <div><strong><br /></strong></div> <div><span style="background-color:initial"><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/F/750x340/Toppbild_SV_Mikroskopet%20som%20kan%20visa%20genva╠êgen%20till%20ny%20medicin_750x340px.jpg" alt="Ny mikroskopimetod" style="margin:5px;width:600px;height:280px" /><br /><br /><br /></span></div> <div><ul><li><span style="background-color:initial">De biomolekyler eller partiklar som forskarna vill studera placeras i ett chip, i vilket det finns små rör i nanostorlek – nanokanaler – som man fyller med provvätska. </span></li> <li><span style="background-color:initial">Chippet fästs i ett specialanpassat optiskt mörkfältsmikroskop och belyses med synligt ljus. </span></li> <li><span style="background-color:initial">På den skärm som visar vad man ser i mikroskopet, framträder molekylen som en mörk skugga medan den rör sig fritt inuti nanokanalen. Detta beror på att ljuset växelverkar med både kanalen och biomolekylen. Den interferenseffekt som då uppstår förstärker kraftigt molekylens optiska signatur genom att försvaga ljuset vid just den position där molekylen befinner sig. </span></li> <li><span style="background-color:initial">Ju mindre nanokanalen är, desto större blir förstärkningseffekten och desto mindre molekyler kan man se.</span></li> <li><span style="background-color:initial">Med tekniken är det idag möjligt att analysera biomolekyler från cirka 60 kilodalton molekylärvikt och uppåt. Det är även möjligt att studera större biologiska partiklar, såsom extracellulära vesiklar och lipoproteiner, samt oorganiska nanopartiklar.</span></li></ul></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"><a href="https://chalmersuniversity.app.box.com/s/x48gk32sl6h4kdgalfceoj2hlprghbkx"><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/F/Blandade%20dimensioner%20inne%20i%20artikel/NSM_technique.png" alt="Video" style="margin:5px;width:300px;height:83px" />​</a><br /><br /><strong>Video</strong>: <a href="https://chalmersuniversity.app.box.com/s/x48gk32sl6h4kdgalfceoj2hlprghbkx">Se en film från mikroskopet</a>, som visar en biomolekyl inuti en nanokanal. Den visar sig som en mörk skugga och studeras på en skärm kopplad till mikroskopet. Genom att studera den, kan forskarna inte bara se den utan också utläsa dess massa och vikt och få direkt information om dess form </span><span style="background-color:initial">– något som inte varit möjligt tidigare med en enskild teknik. </span></div> <div><span style="background-color:initial"></span><br /></div> <div><br /></div> <div><strong>För mer information, kontakta: </strong></div> <div><br /></div> <div><a href="/sv/personal/Sidor/Christoph-Langhammer.aspx">Christoph Langhammer</a><span style="background-color:initial">, professor, institutionen för fysik, Chalmers <br />031 772 33 31, <a href="mailto:clangham@chalmers.se">clangham@chalmers.se​</a></span></div> <div><br /></div> <div>Text: Lisa Gahnertz och Mia Halleröd Palmgren</div> <div>Foto/illustration: ​<span style="background-color:initial">Maja Saaranen/ Envue Technologies (fotocollage), </span><span style="background-color:initial">Yen Strandqvist/ Chalmers tekniska högskola och Daniel Spacek/ Neuroncollective (illustration),</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">Anna-Lena Lundqvist (porträttbild av Langhammer), Aykut Argun (porträttbild av </span><span style="background-color:initial">Špačková).​</span><br /></div> ​​​Thu, 16 Jun 2022 07:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Imre-Pazsit-utsedd-till-Doctor-Honoris-Causa.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Imre-Pazsit-utsedd-till-Doctor-Honoris-Causa.aspxImre Pázsit utsedd till Doctor Honoris Causa vid Tekniska högskolan i Budapest<p><b>​​I uppskattning för hans internationellt ansedda verksamhet har Imre Pázsit utsetts till Doctor Honoris Causa vid Tekniska högskolan i Budapest (BME).</b></p><div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/F/Blandade%20dimensioner%20inne%20i%20artikel/ImrePaszit.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px;width:201px;height:271px" /><br />Titeln tilldelas <strong>Imre Pázsit</strong>, professor vid institutionen för fysik, för att han uppnått stort internationellt genomslag med sina egna prestationer samtidigt som han bidragit till att uppmärksamma BME globalt genom undervisning och forskningsaktiviteter.</div> <div><br /></div> <div>Ceremonin för överlämnandet av priset kommer att hållas den 28 maj 2022 vid högtidsmötet på BME. <a href="https://www.youtube.com/watch?v=2_89DTYhiAw">Följ eventet på Youtube.</a></div> <div><br /></div>Tue, 24 May 2022 10:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Avhandling-med-personlig-touch-far-arets-Best-Thesis-Award.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Avhandling-med-personlig-touch-far-arets-Best-Thesis-Award.aspxAvhandling med personlig touch får årets Best Thesis Award<p><b>Magnus Rahm är vinnaren av institutionen för fysiks årliga pris för bästa doktorsavhandling. En avhandling som inte bara utmärker sig genom sitt lekfulla omslag och starka vetenskapliga genomslag – utan även genom det personliga tilltalet och pedagogiska drag.</b></p><div><div>Fysikinstitutionens Best Thesis Award för det akademiska året 2020/2021 går till doktor <strong>Magnus Rahm</strong>, för hans avhandling med titeln ”There is an Alloy at the End of the Rainbow: Structure and Optical Properties From Bulk to Nano”. </div> <div><br /></div> <div style="font-size:15px">Priskommitténs motivering till utmärkelsen är:</div> <div><em>”Årets pris för bästa doktorsavhandling går till Magnus Rahm. Kommittén valde hans avhandling på grund av dess starka vetenskapliga genomslag såväl som dess pedagogiska egenskaper. Avhandlingen speglar Dr. Rahms förmåga att lösa komplexa problem som inte bara kräver en djupgående och omfattande förståelse av fysik och materialvetenskap, utan också avancerade tekniska färdigheter inom dataanalys och mjukvaruutveckling. Avhandlingen är lättläst och lyckas introducera ett komplext ämne för läsare som inte är bekanta med området. Kommittén uppskattade också författarens personliga touch genom hela avhandlingen och i omslagsbilden.”</em></div> <div><br /></div> <div><strong>Hur känns det att få den här utmärkelsen?</strong></div> <div>– Det känns väldigt roligt. Man lägger mycket tid och energi på sin avhandling och att någon läst och uppskattat den är så klart väldigt roligt. Jag blev lite överraskad, det fanns många bra avhandlingar hos dem som disputerat och det känns lite synd att inte alla kan få pris. Men jag var väldigt nöjd med min egen avhandling.</div> <div><br /></div> <div><strong>Vad undersöker du i din avhandling? </strong></div> <div>– Jag har gjort simuleringar av material, det är materialfysik det handlar om så de börjar alltid på atom- eller elektronskala. Jag har tittat på flera olika material, men den gemensamma nämnaren är att det finns någon koppling till nanopartiklar och legeringar, alltså blandning av metaller. Det finns även en koppling till vätgas, då mitt projekt delvis finansierats av ett större projekt som drivs av professor Christoph Langhammer och som handlar om vätgassensorer av nanopartiklar. </div> <div><br /></div> <div><strong>Varför lockade detta ämne dig? </strong></div> <div>– Sättet att göra fysik genom datorsimuleringar tilltalade mig väldigt mycket. Dels är jag klumpig i labbet, dels är detta det perfekta sättet att göra experiment på då man har en precis koll på vad som händer. Jag gillar också dataanalyser och programmering, så det var nog den kombinationen jag drogs till.</div> <div><br /></div> <div><strong>Din avhandling heter ”There is an alloy at the end of the rainbow” (”Det finns en legering vid regnbågens slut”, reds anm). Vad är det som är vid slutet av regnbågen?</strong></div> <div>– Det är de fantastiska materialen som man bara kan föreställa sig innan man har dem. Att använda simuleringar är ett sätt att leta efter material på ett enklare sätt än genom fysiska experiment. Man kan testa fler varianter och man har inte samma begränsningar, det kostar varken tid eller pengar att byta grundämne, så man kan fritt leta i hela periodiska systemet. Vad gäller resultat är det svårt att peka på en enskild sak eftersom avhandlingen utgörs av flera olika artiklar med ganska olika inriktning, men det jag tror att det som kanske kommer ha störst avtryck i längden är den mjukvara vi utvecklat i gruppen under tiden för min avhandling.</div> <div><br /></div> <div><strong>I motiveringen skriver priskommittén att din avhandling är lätt att läsa och lyckas introducera läsaren till ett komplext ämne. Hur var din skrivprocess? </strong></div> <div>– Det är en ganska spretig avhandling – min utmaning var att få till en helhet. Det som fick knyta ihop allt på slutet var förklaringen till varför jag valde ämnet från första början. Jag lade ner mycket tid på att skriva en introduktion som skulle binda ihop allt. Sedan tycker jag att det är roligt att skriva och att formulera sig, och jag hade stor hjälp av diskussioner med min handledare professor Paul Erhart.</div> <div><br /></div> <div><strong>Vad var svårt?</strong></div> <div>– Förutom att få ihop helheten, kunde jag till och från ha skrivkramp och svårt att komma igång, men det viktigaste då var att bara börja skriva någonstans om det som kändes motiverande för stunden, och inte tänka att jag var tvungen att skriva den från början till slut.</div> <div><br /></div> <div><strong>Din avhandling har också ett väldigt speciellt omslag. Berätta hur du tänkte kring det!</strong></div> <div>– Inom fysikvärlden de senaste 10–20 åren har det varit populärt med fotorealistiska 3D-renderingar av nanopartiklar, små atomer, och så vidare. Jag har själv gjort den här typen av bilder och ville göra något annat. Jag googlade runt och fastnade för en illustration med tv-spelsestetik som jag inspirerades av. På så sätt kunde jag få med alla de olika delarna och detaljerna i samma bild. Dessutom indikerar omslaget att avhandlingen handlar om något digitalt, simuleringar med ettor och nollor. Jag lade alldeles för många timmar på omslaget!  </div> <div><br /></div> <div><strong>Vad gör du nu?</strong></div> <div>– Jag är kvar i Paul Erharts grupp, nu som postdoc. Så jag jobbar med lite andra material, men på samma ställe.</div> <div><br /></div> <div><strong>Sist men inte minst, har du något gott råd till den som själv ska skriva en avhandling?</strong></div> <div>– Jag tror det är att man inte ska vara rädd för att vara personlig. I allt annat du skriver inom akademin står flera namn som avsändare och du skriver för vetenskapliga tidskrifter med strikta riktlinjer. I en avhandling är det inte riktigt på samma sätt. Produkten av fem års doktorandstudier är ju inte bara artiklarna, utan även en själv – man har blivit en doktor. Jag tycker att avhandlingen även i viss mån kan få spegla vem man är, så om man tycker det känns roligt ska man inte vara rädd för att ta ut svängarna litegrann. Jag försökte sätta min personliga prägel genom att ha glimten i ögat där det passade, framför allt i introduktionskapitlet, men också i inledningen av varje kapitel. Allt behöver inte vara snustorrt!</div> <div><br /></div> <div><a href="https://research.chalmers.se/publication/?id=523675" target="_blank"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/icgen.gif" alt="" />Läs Magnus Rahms avhandling via research.chalmers.se​</a></div> <div><br /></div> <div style="font-size:15px">Om priset Best Thesis Award</div> <div>&quot;Best Thesis Award&quot; grundades 2013, som ett av flera initiativ vid institutionen för fysik, för att upprätthålla och förbättra forskningens kvalitet. Med denna utmärkelse vill institutionen motivera studenter och samtidigt visa uppskattning för deras hårda arbete.</div> <div>Avdelningsledningen hoppas också att detta pris kan hjälpa doktorander att få ett extra uppsving i sin karriär efter disputationen. Dessa ”utmärkta” avhandlingar kan även fungera som goda exempel för doktorander i det tidiga stadiet i skrivandet av sin avhandling.</div> <div>Förutom äran består utmärkelsen av ett diplom och 10 000 SEK.</div> <div><br /></div> <div>Priskommittén utgörs av Riccardo Catena, Hana Jungová, Yasmine Sassa, Philippe Tassin (chairman), Paolo Vinai, Björn Wickman, Julia Wiktor.</div></div> <div><br /></div> <div>Text: Lisa Gahnertz</div> <div>Foto: Magnus Rahm (illustration), Lisa Gahnertz (porträttbild)</div> <div><br /></div>Wed, 02 Mar 2022 16:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Tunde-Fulop-tilldelas-Guldapplet-av-studenterna.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Tunde-Fulop-tilldelas-Guldapplet-av-studenterna.aspxTünde Fülöp tilldelas Guldäpplet av studenterna<p><b>​Tünde Fülöp, professor vid institutionen för fysik, får studenternas pedagogiska pris Guldäpplet för sin kurs Vektorfält och klassisk fysik. Prisets syfte är att uppmärksamma utmärkande insatser för studerande i teknisk fysik och teknisk matematik på Chalmers.</b></p><strong>​</strong><strong style="background-color:initial">Grattis, Tünde! Vad betyder det för dig att tilldelas detta pris? </strong><div><strong style="background-color:initial"></strong><span style="background-color:initial">–</span><span style="background-color:initial">  Jag är väldigt lycklig och hedrad. Speciellt roligt är att veta att studenterna uppskattade mina föreläsningar. </span><strong style="background-color:initial"><br /></strong><div><div>Som en gammal Teknisk Fysiker (inskriven 1991) så känner jag väldigt stark samhörighet med studentgruppen. Jag fick mycket positiv energi av dem under hela kursens gång. Och att de till och med nominerade mig för det här fantastiska priset, det är bara helt otroligt! </div> <div><br /><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/F/Blandade%20dimensioner%20inne%20i%20artikel/Tunde%20Fulop.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="Tünde Fülöp" style="margin:5px 10px;width:260px;height:345px" /></div> <div><strong>Hur lägger du upp kursen för att väcka engagemang och vad i din undervisning ser du som framgångsfaktorer? </strong></div> <div>–  Först och främst blir jag verkligen väldigt glad av att undervisa, det känns lite som att gå på moln – och jag tror att det smittar av sig. Jag försöker skapa en avslappnad stämning, så att studenter ska känna att de kan ställa vilka frågor som helst, ungefär som i en harmonisk familj. Mitt mål är att det ska kännas som en dialog mellan mig och studenterna. Det fungerar inte alltid som jag önskar, men nu var den här studentgruppen helt fantastisk.</div> <div><br /></div> <div>–  Ett sätt att göra föreläsningarna mer personliga är att berätta anekdoter om de forskare som är relevanta i sammanhanget. Jag är lite av en vetenskapshistoria-nörd, och att veta lite om hur ämnet utvecklades och vilka som var inblandade är för mig ett bra sätt att förstå sammanhanget. Men bortom det pedagogiska värdet tycker jag att det är väldigt roligt att dela med mig av vissa guldkorn. Att bli fysiker är en resa, och det är mycket roligare om man lär känna reskamraterna, vare sig de är levande eller döda.</div> <div><br /></div> <div><strong>Har det varit några särskilda utmaningar under pandemin med undervisningen, och hur har de i så fall tacklats?</strong></div> <div>–  Vi var lyckligt lottade med att restriktionerna var i stort sett lyfta under läsperiod 1 då kursen gavs. Jag valde därmed att ha alla undervisningsmoment på plats och bokade om till de största salarna som fanns.  Det hände i några fall att studenter inte kunde närvara pga symptom, och vi försökte hjälpa dem genom att skicka anteckningar. Men så vitt jag vet har det inte varit några större problem, och examinationen visade att studenterna lyckades tillgodogöra sig materialet.</div> <div><br /></div> <div><strong>Vad ger undervisningen och mötet med studenterna dig tillbaka?</strong></div> <div>–  Det ger mig oerhört mycket kraft och glädje. Det är inte mycket som kan tävla med den energin som kommer från ett fullt klassrum av intresserade studenter. Det är något magiskt som händer där, som är svårt att förklara för utomstående. Som fysiker tänker jag på resonansfenomen, men det är bättre än så, eftersom känslan sitter i länge, så det är inte något som bara händer där och då. Faktum är att jag fortfarande blir glad av att tänka tillbaka på höstens föreläsningar och studenterna. </div> <div><br /></div> <div><strong>Sist men inte minst, hur ska du fira?</strong></div> <div>–  Jag ska självklart vara med på sektionsmiddagen nu på lördag och fira tillsammans med studenterna! </div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div style="font-size:15px">Studienämnden i Fysiks motivering för Guldäpplet 2022:</div> <div><em>Med sitt brinnande intresse och sina inspirerande föreläsningar har Tünde gjort kursen “Vektorfält och klassisk fysik” till en favorit hos många studenter. Genom att bemöta studenters frågor med stor välvilja tillsammans med ett stort engagemang för kursens innehåll har kursen hållit hög kvalité och bra struktur genom hela läsperioden. Utöver detta har Tünde även undervisat på ett sätt som gjort det mycket roligt att följa föreläsningarna.</em></div> <div><em>Detta är varför Tünde Fülöp tilldelas Guldäpplet 2022.</em></div> <div><em><br /></em></div> <div><br /></div> <div><strong>För mer information, kontakta gärna:</strong><br /><a href="/sv/Personal/Sidor/Tünde-Fülöp.aspx">Tünde Fülöp</a></div> <div><br /></div> <div>Text: Lisa Gahnertz</div> <div>Bild: Anna-Lena Lundqvist</div> <div><br /></div> </div></div>Fri, 25 Feb 2022 09:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/ikt/nyheter/Sidor/Dags-att-inviga-allvetande-datorresurs-.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/ikt/nyheter/Sidor/Dags-att-inviga-allvetande-datorresurs-.aspxDags att inviga allvetande datorresurs<p><b>​Alvis är ett gammalt nordiskt namn som betyder ”allvetande”. Ett passande namn, kan man tycka, på en datorresurs dedikerad till forskning inom artificiell intelligens och maskininlärning. En första fas av Alvis har funnits vid Chalmers och använts av svenska forskare under ett och ett halvt år, men nu är datorsystemet fullt utbyggt och redo för att lösa fler och större forskningsuppgifter.</b></p><img src="/SiteCollectionImages/Areas%20of%20Advance/Information%20and%20Communication%20Technology/300x454_Alvis_infrastructure_1.png" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:10px;width:260px;height:390px" /><br /><span style="background-color:initial">Alvis är en nationell datorresurs inom <a href="https://www.snic.se/">Swedish National Infrastructure for Computing, SNIC,</a> och började i liten skala under hösten 2020, då första versionen började användas av svenska forskare. Sedan dess har mycket skett bakom kulisserna, både när det gäller användning och utbyggnad, och nu är det dags för Chalmers att ge svensk forskning inom AI och maskininlärning tillgång till den fullskaligt utbyggda resursen. Den 25 februari äger den digitala invigningen rum.</span><div><br /><span style="background-color:initial"></span><div><b>Vad kan då Alvis bidra med? </b>Syftet är tvådelat. Dels vänder man sig till målgruppen som forskar och utvecklar metoder inom maskininlärning, dels till målgruppen som använder maskininlärning för att lösa forskningsproblem inom i princip vilket fält som helst. Alla som behöver förbättra sina matematiska beräkningar och modeller kan ta del av Alvis tjänster genom SNICs ansökningssystem – oavsett forskningsfält.</div> <div>– Man kan enkelt uttryckt säga att Alvis arbetar med igenkänning av mönster, enligt samma princip som din mobil använder för att känna igen ditt ansikte. Det du gör här är att presentera mycket stora mängder data för Alvis och låter systemet jobba på. Uppgiften för maskinerna är att reagera på just mönster – långt innan ett mänskligt öga hinner göra det, säger <b>Mikael Öhman</b>, systemansvarig på Chalmers e-commons.</div> <div><br /></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Hur kan Alvis hjälpa svensk forskning?</h3> <div><b>Thomas Svedberg </b>är projektledare för uppbyggnaden av Alvis:</div> <div>– Jag skulle säga att det är två delar i det svaret. Vi har å ena sidan forskare som redan håller på med maskininlärning, de får en kraftfull resurs som hjälper dem att analysera stora komplexa problem.  </div> <div>– Å andra sidan har vi de som är nyfikna på maskininlärning och som vill veta mer om hur de kan arbeta med det inom just sitt fält. Det är kanske för dem vi kan göra störst skillnad. Där kan vi erbjuda snabb tillgång till ett system som göra att de kan lära sig mer och bygga upp sin kunskap. </div> <div><b>Den officiella invigningen av Alvis äger rum 25 februari.</b> Det kommer att ske digitalt och du hittar all <a href="/sv/styrkeomraden/ikt/kalendarium/Sidor/Invigning-av-Alvis.aspx">information om eventet här​</a>. </div> <h3 class="chalmersElement-H3">Övrigt</h3> <div>Alvis, som är en del av den nationella e-infrastrukturen SNIC, finns placerad på Chalmers. <a href="/en/researchinfrastructure/e-commons/Pages/default.aspx">Chalmers e-Commons </a>driver resursen, och ansökningar om att få använda Alvis hanteras av SNAC (Swedish National Allocations Committee). Alvis är finansierad av <b><a href="https://kaw.wallenberg.org/">Knut och Alice Wallenbergs stiftelse</a></b> med 70 miljoner kronor, och driften finansieras av SNIC. Datorsystemet är levererat av <a href="https://www.lenovo.com/se/sv/" target="_blank">Lenovo​</a>. Inom Chalmers e-commons finns också en grupp av forskningsingenjörer med spets mot AI, maskininlärning och datahantering. De har bland annat till uppgift att ge stöd till Chalmers forskare i användningen av Alvis. </div> <div> </div> <h3 class="chalmersElement-H3">Röster om Alvis: </h3> <div><b>Lars Nordström,</b> föreståndare för SNIC: Alvis kommer att utgöra en nyckelresurs för svensk AI-baserad forskning och är ett värdefullt komplement till SNICs övriga resurser.</div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial"><strong>Sara Mazur</strong>, Director of strategic research, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse: &quot;</span>En högpresterande nationell beräknings- och lagringsresurs för AI och maskininlärning är en förutsättning för att forskare vid svenska universitet ska kunna vara framgångsrika i den internationella konkurrensen inom området. Det är ett område så utvecklas oerhört snabbt och som kommer att få stor inverkan på samhällsutvecklingen, därför är det viktigt att Sverige båda har den infrastruktur som krävs och forskare som kan utveckla området. Det möjliggör också en kunskapsöverföring till svensk industri.&quot;<br /></div> <div><br /></div> <div><b>Professor Philipp Schlatter,</b> ordförande i SNIC:s tilldelningskommitté <a href="https://www.snic.se/allocations/snac/">Swedish National Allocations Committee, SNAC</a>: Beräkningstid på Alvis fas 2 finns nu att söka för alla svenska forskare, också för de stora projekt som vi delar ut via SNAC. Vi var alla tveksamma när GPU-accelererade system infördes ett par år sedan, men vi som forskare har lärt oss att förhålla oss till denna utveckling, inte minst genom specialbibliotek för maskininlärning, till exempel Tensorflow, som verkligen går supersnabbt på sådana system. Därför är vi speciellt glada att nu ha Alvis i SNIC:s datorlandskap så att vi också kan täcka detta ökande behov av GPU-baserad datortid. </div> <div><div><br /></div> <div><strong>Scott Tease</strong>, vicepresident och generaldirektör över Lenovos verksamheter High Performance Computing (HPC) och  Artificial Intelligence (AI): ”Lenovo är tacksamma över att ha blivit utvalda av Chalmers för Alvis-projektet. Alvis kommer att driva banbrytande forskning inom olika områden; från materialvetenskap till energi, från hälsovård till nanoforskning och så vidare. Alvis är verkligen unik och har utgångspunkt i olika arkitekturer för olika arbetsbelastningar. <span style="background-color:initial">Alvis utnyttjar Lenovos NeptuneTM vätskekylningsteknik för att leverera oöverträffad beräkningseffektivitet. Chalmers har valt att implementera flera olika Lenovo ThinkSystem-servrar för att leverera rätt NVIDIA GPU till sina användare, men på ett sätt som prioriterar energibesparingar o</span><span style="background-color:initial">ch arbetsbelastningsbalans, i stället för att bara kasta in fler underutnyttjade GPU:er i mixen. Genom att använda vårt ThinkSystem SD650-N V2 för att leverera styrkan hos NVIDIA A100 Tensor Core GPU med högeffektiv direkt vattenkylning, och vårt ThinkSystem SR670 V2 för NVIDIA A40 och T4 GPU, kombinerat med en höghastighetslagringsinfrastruktur, har Chalmers-användare över 260 000 bearbetningskärnor och över 800 TFLOPS i beräkningskraft för att få en snabbare svarstid till forskningen.&quot;</span></div></div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div><a href="/sv/styrkeomraden/ikt/kalendarium/Sidor/Invigning-av-Alvis.aspx" target="_blank"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/ichtm.gif" alt="" />KALENDARIUM OCH ANMÄLAN</a></div> <div><br /></div> <div><em>Text: Jenny Palm</em></div> <div><em>Foto: Henrik Sandsjö</em></div> <div><em><br /></em></div> <div><em><img src="/SiteCollectionImages/Areas%20of%20Advance/Information%20and%20Communication%20Technology/750x422_Alvis_infrastructure_3_220210.png" alt="Överblick datorhall" style="margin:5px;width:690px;height:386px" /><br /><br /><br /></em></div> <div>​<br /></div> </div> ​​Wed, 16 Feb 2022 20:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Ny-radsprofessor-laddar-for-framtida-batterirevolution.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Ny-radsprofessor-laddar-for-framtida-batterirevolution.aspxNy rådsprofessor laddar för framtida batterirevolution<p><b>​​Hur ser nästa generations batterier ut? Det är fokus för Patrik Johanssons forskningsprojekt, som beviljats anslag inom Vetenskapsrådets rådsprofessorsprogram. Anslaget på 47,5 miljoner sträcker sig över en tioårsperiod. – Jag gläds åt det långa tidsspannet, som öppnar för ett större risktagande och ger möjligheten att arbeta långsiktigt. Det är viktiga faktorer för att bedriva forskning, säger Patrik Johansson.</b></p><div><strong>Patrik Johansson</strong> är professor vid institutionen för fysik och en av Sveriges mest framstående batteriforskare. Hans fokus ligger på att utforska nya koncept och lösningar för batterier – och det är också vad han kommer att göra inom ramen för sin rådsprofessur från Vetenskapsrådet.</div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">A</span><span style="background-color:initial">nslaget innebär att han som forskningsledare kan bygga vidare på redan påbörjade projekt i sin forskningsgrupp, men också utforska nya möjligheter inom ramen för det som projektets titel signalerar: nästa generations batterier. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">– Som batteriforskare kan det vara lätt att bara titta på de produkter som finns idag och därmed produktifiera sitt tänkande, speciellt i och med det stora intresset i samhället för den pågående elektrifieringen av allt möjligt. Du fokuserar då på det kortsiktiga, att hjälpa olika aktörer att lösa deras problem här och nu. Det är i och för sig viktigt – men som forskare har man också ett ansvar att hålla emot de ”kraven” och att fokusera på att hitta koncept som är gynnsamma i ett längre tidsperspektiv – mera av revolution än evolution, säger Patrik Johansson.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">– Anslaget ger mig möjlighet att testa en hel del fundamentalt annorlunda saker, som man kanske senare inte alltid kan säga att man ”lyckats med”, men som man i gengäld lärt sig desto mera av och som varit verkligt utmanande. Och det är lyckat i sig; att upptäcka konceptrymden är nog så viktig. En speciell drivkraft för mig personligen är att försöka få forskningsgruppen att komma långt med små och enkla idéer – ganska utmanande idag när mycken forskning ska göras stor och komplicerad. Medlen är även viktiga för mig som forskningsledare för att bygga en verksamhet, leda den strategiskt och planera för vilka kompetenser som behövs för ett bredare och samtidigt djupare omfång. Men min forskning har inte i ett slag på något sätt blivit <em>bättre</em> av att jag blivit rådsprofessor, säger Patrik Johansson med ett skratt. </span></div> <div><br /></div> <div style="font-size:20px">Batterier för att möta framtidens energibehov</div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Batteriet som är i ropet idag är utan tvekan litiumjonbatteriet, som finns i allt från mobiltelefoner till elbilar och elfärjor. Men för att möta framtidens mobila och även stationära behov av energilagring på bästa sätt, tillgänglig energi med hög kvalité, kommer det att behövas stora batterienergilager, och här ser Patrik Johansson att vi behöver tänka nytt; kanske skapa nya typer av batterier baserade på mer vanligt förekommande metaller, som natrium, kalcium eller aluminium? Eller organiska batterier?</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">– Idag byggs det upp en elektrifiering i en massa olika sektorer och allt bygger på litiumjonbatterier. Vi ser redan i år att priset på litiumjonbatterier, som under lång tid kraftigt gått ned, nu planar ut. Förmodligen handlar det långsiktigt om resurser. Kan man då lansera en eller flera kompletterande batteriteknologier som är billigare, säkrare, eller helt enkelt bara annorlunda – det kan finnas fördelar med att ett batteri till exempel kan arbeta vid 80 grader istället för vid 25 grader – kan man vinna mycket. Idag tittar man inte åt det hållet, vilket vi nu kommer att göra. Det utgår alltid från grundläggande materialfysik, men konceptskapande kräver också stor metodkunskap och applikationsförståelse , säger Patrik Johansson.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div style="font-size:20px"><span style="background-color:initial">Konceptuellt annorlunda batterier</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Batteriforskningen är ett fält som utvecklas snabbt. Det som var i ropet för fem år sedan har redan på många sätt passerat, i termer av vilka material, metoder och koncept som utforskas. Likaså förändras samhällets behov i rask takt – för tio år sedan var det knappt tal om elbilar eller elflyg, idag dominerar elektrifieringsfrågan inom samhällsutvecklingen. Så var är vi då år 2030, som är till det år rådsprofessuren sträcker sig?</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">– Det är så klart mycket svårt att sia om, men det vi önskar till 2030 är något som är konceptuellt annorlunda och inte bara en förfining av existerande teknik. Om det konceptuella sedan är på batteri-, material- eller funktionalitetsnivå – det må så vara. Det jag önskar att vi åstadkommit om tio år är att vi hittat ett par, tre nya koncept som håller för en kritisk granskning och i alla fall har potential att klara steget från forskning till teknologi. Och att vi bibehållit vår nyfikenhet och långsiktiga perspektiv.</span></div> <div><br /></div> <div style="font-size:16px">Om rådsprofessuren:</div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><ul><li><span style="background-color:initial">Syft</span><span style="background-color:initial">et med Vetenskapsrådets rådsprofessorprogram är att skapa förutsättningar för de mest framstående forskarna att bedriva långsiktig, nydanande forskning med stor potential att åstadkomma vetenskapliga genombrott. Bidraget ska också möjliggöra etablering och uppbyggnad av en större forskningsmiljö av högsta kvalitet kring en ledande forskare. ​</span></li> <li>I år utsågs tre nya rådsprofessorer inom naturvetenskap och teknik, som totalt beviljades mer än 147 miljoner kronor för åren 2021–2030. <a href="https://www.vr.se/soka-finansiering/beslut/2021-10-10-radsprofessor-inom-naturvetenskap-och-teknikvetenskap.html" target="_blank">Läs mer om anslaget på Vetenskapsrådets hemsida</a></li></ul></div> <div><br /></div> <div style="font-size:16px">Läs mer</div> <div><div><br /></div> <div><a href="/sv/centrum/fysikcentrum/nyheter/Sidor/Portratt-Patrik-Johansson.aspx" target="_blank"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/ichtm.gif" alt="" />Batteriforskaren som gärna går en match mot fulfaktan</a> – forskarporträtt av Patrik Johansson.</div> <div><a href="/sv/institutioner/tme/nyheter/Sidor/Chalmers-startup-for-battre-batterier-vinner-Europatavling.aspx" target="_blank"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/ichtm.gif" alt="" />Compular - ett startup-företag från Patrik Johanssons batteriforskning</a><br /></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial;font-size:20px">För mer information, kontakta:</span><br /></div></div> <div><a href="https://www.vr.se/soka-finansiering/beslut/2021-10-10-radsprofessor-inom-naturvetenskap-och-teknikvetenskap.html" target="_blank"></a></div> <div><div><br /></div> <div><a href="/sv/personal/Sidor/Patrik-Johansson0603-6580.aspx">Patrik Johansson</a>, professor vid avdelningen för Materialfysik, institutionen för fysik<br /><a href="mailto:patrik.johansson@chalmers.se">patrik.johansson@chalmers.se</a>, 031 772 31 78 </div> <div><br /></div> <div>Text: Lisa Gahnertz</div> <div>Foto: Anna-Lena Lundqvist</div></div> ​Thu, 02 Dec 2021 15:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Utforskar-exotiskt-material-for-framtidens-datorer-och-energiteknik.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Utforskar-exotiskt-material-for-framtidens-datorer-och-energiteknik.aspxUtforskar exotiskt material för framtidens datorer och energiteknik<p><b>​Utvecklingen inom datortekniken och energitekniken håller på att avstanna. För att den ska ta fart igen krävs nya magnetiska och elektroniska material. Som Wallenberg Academy Fellow utvecklar chalmersforskaren Yasmine Sassa nya kombinationer av material som har exotiska magnetiska tillstånd, skyrmioner, vilka kan spela en viktig roll i framtida teknik för datalagring.</b></p>​<span style="background-color:initial">Vår elektroniska revolution bygger på halvledarmaterialet kisel. Tack vare kislets unika egenskaper, har elektroniken och informationsteknologin kunnat utvecklas i en explosionsartad takt. Men vi håller på att nå gränsen för vad dagens material klarar. Ska utvecklingen fortsätta, krävs nya högteknologiska material.</span><div><br /></div> <div><strong>Yasmine Sassa</strong>, verksam som forskarassistent på institutionen för fysik på Chalmers, utvecklar experimentella metoder för att studera övergångsmetalloxider. Det är material som har en mängd lovande egenskaper för framtidens elektronik. När de kombineras på speciella vis kan de exempelvis fungera som supraledare, eller skapa förutsättningar för exotiska magnetiska tillstånd, skyrmioner eller andra topologiska magnetiska tillstånd, som skulle kunna användas för nya sätt att lagra data. Tillverkas materialen i extremt tunna filmer, bara några atomer tjocka, uppstår också så kallade kvanteffekter som kan användas för att bygga kvantdatorer. </div> <div><br /></div> <div style="font-size:20px">Oväntade magnetiska och elektroniska materialegenskaper<br /></div> <div><br /></div> <div>Yasmine Sassas intresse för ämnet startade när hon som masterstudent läste en kurs om märkliga fenomen i fasta tillståndets fysik.</div> <div><br /></div> <div>– På kursen pratade vi om ”frustrated magnetism” och okonventionell supraledning, för att ge två exempel. Efter det fick jag förmånen att utöka mina kunskaper under min doktorsexamen och som post doc. Jag upptäckte då en fascinerande värld av nya egenskaper inom fysiken, som inte kan förklaras med klassiska modeller på ett enkelt sätt. De olika korrelationerna ger upphov till oväntade magnetiska och elektroniska materialegenskaper. Om vi förstår hur man kontrollerar och justerar dem kan vi utveckla och skräddarsy material för hållbara tekniska tillämpningar. Det är vad som driver mig att forska inom detta område, säger Yasmin Sassa.</div> <div><br /></div> <div style="font-size:20px">Kontroll över kvanteffekterna</div> <div><br /></div> <div>I sitt forskningsprojekt kommer Yasmine Sassa att studera de extremt tunna filmerna som nämns ovan, och optimera den kemiska sammansättningen för att kunna studera nya topologiska magnetiska tillstånd såsom skyrmioner och få kontroll över kvanteffekterna. Det långsiktiga målet är att få fram material som kan bygga grunden för en ny revolutionerande utveckling inom den högteknologiska industrin.  </div> <div><br /></div> <div>– Jag tror att mitt forskningsprojekt kommer att öka vår förståelse för skyrmion-området, vilket i sin tur kan hjälpa till i utvecklingen av energieffektiva och hållbara framtida minnes- och logikenheter. Forskningen kommer att ge en ny infallsvinkel på kvantberäkning, säger Yasmine Sassa. </div> <div><br /></div> <div>– Det är prestigefyllt att utnämnas till Wallenberg Academy Fellow och jag är mycket hedrad! Anslaget ger mig möjlighet att utforska utmanande idéer och ta vissa risker i projektet. Det kommer också att göra det möjligt för mig att konkurrera internationellt och etablera forskningsfältet om skyrmioner i Sverige.</div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div style="font-size:20px">För mer information, kontakta gärna:</div> <div><a href="/sv/personal/Sidor/Yasmine-Sassa.aspx">Yasmine Sassa​</a>, forskarassistent vid avdelningen för Materialfysik, institutionen för fysik<br /><a href="mailto:yasmine.sassa@chalmers.se">yasmine.sassa@chalmers.se</a>, 031 772 60 88 </div> <div><br /></div> <div>Text: Knut and Alice Wallenberg stiftelse och Lisa Gahnertz​<br /></div>Thu, 02 Dec 2021 10:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Attraherade-guldspeglar-skapar-nya-forskningsmojligheter.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Attraherade-guldspeglar-skapar-nya-forskningsmojligheter.aspxAttraherade guldspeglar skapar nya forskningsmöjligheter<p><b>​​Tänk dig att du behöver ett mångsidigt och lättkontrollerat system för att utforska material ända ner på nanonivå. Då skulle du nog bli glatt överraskad om systemet byggde ihop sig självt på ditt bord. Just detta hände forskare vid Chalmers tekniska högskola som nu presenterar sina resultat i ansedda Nature. Deras framsteg skapar nya forskningsmöjligheter och kan även komma till nytta i tillämpningar inom nanoteknik.</b></p><div>När material utforskas ända ner på nanonivå går det att studera helt nya egenskaper och interaktioner. För att kunna göra detta behövs olika former av plattformar, resonatorer, som kan beskrivas som minimala resonanslådor där ljus studsar mellan väggarna på samma sätt som ljud studsar i klanglådan på en gitarr.</div> <div>Forskare vid institutionen för fysik på Chalmers har nu upptäckt hur en sedan tidigare känd resonator – där ljus reflekteras mellan minimala speglar av guld – kan skapas och kontrolleras på ett enklare sätt än vad som hittills varit känt. </div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/F/Blandade%20dimensioner%20inne%20i%20artikel/Timur%20Shegai-webb_NY.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px;width:135px;height:171px" />– Att skapa en så perfekt och stabil plattform som vi nu har kunnat observera är vanligtvis mycket komplicerat och kräver många timmar i laboratorium. Men här ser vi det ske av sig själv enbart genom naturens grundlagar och utan att vi tillför yttre energi. Vår plattform skulle du praktiskt taget kunna göra i ditt eget kök eftersom den skapas i rumstemperatur, med hjälp av vanligt vatten och lite salt, säger forskningsledaren </span><strong style="background-color:initial">Timur Shegai</strong><span style="background-color:initial">, docent vid institutionen för fysik, som själv överraskades av upptäckten i labbet.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div style="font-size:20px"><span style="background-color:initial">Ett självmonterande och växande system</span></div> <span style="font-size:20px"> </span><div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Det som han och kollegorna observerade är att när två små guldspeglar – med en diameter på bara 5000 nanometer – möter varandra i en saltvattenlösning uppstår en attraktion som gör att de bildar ett par. De båda guldspeglarna är positivt laddade då vattenlösningen täcker dem med dubbla lager joner. Egentligen borde de stöta bort varandra, men eftersom de samtidigt påverkas av den så kallade Casimireffekten balanseras de. De två speglarna lägger sig mittemot varandra utan att glida isär igen och ett hålrum uppstår mellan dem. Ett sådant optiskt mikrohålrum är en elektromagnetisk resonator vilket ger många möjligheter att utforska olika fysiska fenomen.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">När guldspeglarna väl sökt sig till varandra stannar de i den attraherade positionen. Forskarna observerade också att fler och fler guldspeglar söker sig till varandra och formar grupper, om de inte aktivt separeras. Det innebär att systemet, enbart med hjälp av naturens krafter, växer och därmed skapar fler möjligheter för forskarna. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">– Det som är speciellt med denna plattform är att det uppstår olika färger i hålrummet mellan guldspeglarna. Här kombineras intressant och till och med vacker fysik. Genom att manipulera plattformen kan man ändra färgerna. Dessutom är plattformen enkel att kontrollera och styra, säger Timur Shegai. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Styrningen sker genom att tillföra mer salt till vattenlösningen, ändra i dess temperatur eller genom att belysa plattformen med laserljus. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div style="font-size:20px"><span style="background-color:initial">K</span><span style="background-color:initial">an studera spännande möten mellan ljus och materia</span></div> <span style="font-size:20px"> </span><div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Genom att placera ett ultratunt tvådimensionellt material i hålrummet eller genom att ändra i färgerna, kan även så kallade polaritoner skapas. Dessa är hybridpartiklar som gör det möjligt att studera det spännande mötet mellan ljus och materia.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/F/Blandade%20dimensioner%20inne%20i%20artikel/500_Battulga%20Munkhbat-200924.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px;width:135px;height:173px" />– Plattformen kan nu adderas till verktygslådan med självmonterande system. Tack vare dess mångsidighet kan den användas för att studera både grundläggande och tillämpad fysik, säger <strong>Battulga Munkhbat</strong>, forskare vid institutionen för fysik och försteförfattare till artikeln</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Enligt studien finns det inga hinder för att plattformen på sikt skulle kunna skalas upp med större guldspeglar som går att se med blotta ögat. Det skulle kunna öppna för än fler möjligheter.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">– Om jag ska sia om framtida tillämpningar av plattformen, skulle den kunna användas för att studera polaritoner på ett enklare sätt än man kan idag. Ett annat område skulle kunna vara att dra nytta av de färger som skapas mellan guldspeglarna, till exempel i pixlar för att kontrollera den relativa färgintensiteten för rött, grönt och blått. Plattformen skulle också kunna användas i bioapplikationer, sensorer eller i styrningen av nanorobotar, säger Timur Shegai.</span></div> <div><span style="white-space:pre"> </span></div> <div style="font-size:20px">Mer om forskningen</div> <span style="font-size:20px"> </span><div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><ul><li><span style="background-color:initial">Artikeln <a href="https://doi.org/10.1038/s41586-021-03826-3" target="_blank">Tunable self-assembled Casimir microcavities and polaritons</a> har publicerats i Nature (8 september 2021) och bakom de nya resultaten står Battulga Munkhbat, Adriana Canales, Betül Küçüköz, Denis G. Baranov och Timur O. Shegai. </span></li> <li><span style="background-color:initial">Forskarna är verksamma vid institutionen för fysik på Chalmers, Center for Photonics and 2D Materials i Moskva, Ryssland och Institute of Physics and Technology, Dolgoprudny, Ryssland. </span></li> <li>Forskningen är finansierad av Vetenskapsrådet, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse och Chalmers Excellensinitiativ Nano. </li></ul></div> <div><br /></div> <div><div style="font-size:20px">Så skapas den självmonterande plattformen </div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/F/350x305/Karusellbild_Attraherade%20guldspeglar_350x305px_SV.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:0px 5px" />När två minimala guldspeglar möter varandra i en saltvattenlösning uppstår en attraktion som gör att de bildar ett par. Eftersom lösningen täcker dem med dubbla lager joner (i rött och blått) är de positivt laddade och borde egentligen stöta bort varandra. Men utöver den elektrostatiska kraften påverkas speglarna också av den så kallade casimireffekten, som skapar en attraktion. Det gör att speglarna lägger sig mitt emot varandra – och ett hålrum uppstår mellan dem. Ett sådant mikrohålrum är en optisk resonator som ger många möjligheter att utforska fysiska fenomen – som mötet mellan ljus och materia.</div></div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div><div style="font-size:20px">För mer information, kontakta: </div> <span style="font-size:20px"></span><div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"><a href="/sv/personal/Sidor/Timur-Shegai.aspx">Timur Shegai</a>, docent, institutionen för fysik, Chalmers tekniska högskola, 031 772 31 23, </span><a href="mailto:timurs@chalmers.se"><span style="background-color:initial">timurs@chalm</span><span style="background-color:initial">ers.se​</span></a></div></div> <div><br /></div> <div>Text: Lisa Gahnertz and Mia Halleröd Palmgren<br />Foto: Anna-Lena Lundqvist (porträttbilder) <span></span><span style="background-color:initial">| Illustration: </span><span style="background-color:initial">Yen Strandqvist och </span><span style="background-color:initial">Denis Baranov</span></div> ​Thu, 02 Dec 2021 07:00:00 +0100