Julie Gold kan både odla kött och få människor att växa

​​Quorn, tzay, tofu…Livsmedel som ska ersätta vanligt kött brukar vara vegetariska. Men det går att odla kött av muskelceller också. Chalmersprofessorn Julie Golds forskning har väckt uppmärksamhet långt utanför Sveriges gränser. Ändå är det odlade köttet bara en liten del i hennes kunskapsskafferi. ​​
Julie Gold forskar sedan många år tillbaka inom biomaterial.  Målet är att kunna ersätta skadade kroppsdelar med implantat eller levande vävnad. Det kan till exempel handla om att utveckla tandimplantat eller att odla vävnad som ska transplanteras. 
Idén om att även odla en ny typ av proteinrikt livsmedel i laboratoriemiljö var egentligen bara ett sidospår. 
– Jag tänkte att om man kan odla vävnad bör man också kunna odla kött. Det är intressant och skulle ju dessutom vara väldigt bra för klimatet, säger Julie Gold, biträdande professor på institutionen för fysik på Chalmers. 

Stort medieintresse för odlat kött

Hon och kollegorna har redan lyckats med att odla muskelceller som fungerar som ett alternativt protein. Men det är bara ett steg på vägen. För att köttet ska få rätt konsistens krävs det också att muskelcellerna bildar fibrer. En vidareutvecklad och mer storskalig produkt kräver förstås också en hel del pengar – och det har varit svårt att få tillräcklig finansiering för den här forskningen. 
I medierna gjorde däremot upptäckten av det odlade köttet succé. Julie Gold var Chalmers mest mediaciterade forskare under 2010 och hon har deltagit i många olika sammanhang för att diskutera framtidens mat. På senare tid har hon också märkt att intresset växer hos livsmedelsproducenterna. Det tycks nu finnas en vilja att investera i odlat kött. 
 Jag hade helt nyligen ett spännande möte med en stor livsmedelsaktör som ville lära sig mer om hur man framställer alternativa köttprodukter. Vi får se vart det leder. 

Passionerad och prisad pedagog

Men för Julie Gold är den egna forskningen långtifrån allt. Nära hjärtat ligger också utbildningsfrågor, pedagogik och att få andra människor att växa. Hon älskar att undervisa och att handleda studenter och doktorander. Genom åren har hon etablerat många nya kurser, en ny forskarskola inom biovetenskap samt lett flera projekt för att utveckla forskarutbildningen på Chalmers. Bland annat har hon bidragit med nya verktyg för att underlätta arbetet för både handledare och doktorander. Hon har utvecklat aktiviteter för handledarutveckling och även så kallade Generic and Transferable Skills-kurser inom personlig och professionell utveckling. 
För några år sedan fick hon ett fint kvitto på sina insatser när hon belönades med Chalmers pedagogiska pris 2015.

Skapade onlinekurs i Singapore

Helt nyligen var Julie Gold också en av få utvalda svenska forskare som fick chansen att bidra med sin pedagogiska kompetens på andra sidan jorden. Hösten 2017 arbetade hon i Singapore och tog fram en onlinekurs för mastersstudenter. Resultatet blev en helt ny kurs inom biomaterial på Nanyang Technological University. 
 Det var en hektisk termin, men ett oerhört spännande projekt. Jag spelade in mina föreläsningar i en avancerad tv-studio och vid inspelningarna hade jag ett helt lag med personer som jobbade med mig. Det fanns personer med ansvar för grafik, utformning, innehåll, interaktivitet… Jag blev också coachad av en väldigt skicklig pedagog. Det var helt fantastiskt. 
Kursen kördes för första gången under vårterminen 2018 och Julie Gold ska nu jämföra studieresultaten för onlinekursen med resultaten för samma kurs som hålls på plats på Chalmers.   
 Det blir spännande att utvärdera både resultaten och hur studenterna upplever sin undervisning beroende på om läraren finns i rummet eller inte.

Utmanar sig själv på hästryggen

 Tiden i Singapore gav henne också en nytändning efter många år på samma arbetsplats. Även om hon utåt sett har varit väldigt framgångsrik, har hon genom åren också mött hinder och ibland kämpat i motvind.
 Mitt ämne är biomaterial, inte fysik, och ibland har det känts som att min forskning och undervisning fallit mellan institutionerna. Eftersom jag har haft svårt att få finansiering för odlat kött har jag också upplevt att jag varit en ekonomisk börda för institutionen. 
När hon luftade de tunga tankarna med sin gamla chef Bengt Kasemo hade han ett konkret förslag. ”Jag tycker du ska börja rida” sa han. Julie Gold var 45 år och hade aldrig haft med hästar att göra, men hon antog utmaningen. 
 Att börja rida är det bästa jag gjort för mitt eget självförtroende. Jag utmanade mig själv och mina rädslor och idag kan jag till och med hoppa utan att vara nervös. 
Varje vecka rider hon på Billdals ridklubb och hon har inte bara lärt sig att sitta säkert i sadeln. Hon har också lärt sig mer om kommunikation. 
 Hästar känner direkt hur man mår. Därför handlar det om att kunna vara trygg och säker. Det är en fantastisk upplevelse att känna att man blir ett med hästen när man rider i full fart på en bana. Det gäller att lita på varandra.
Hennes erfarenheter från stallet har också bidragit till att hon tacklar saker på ett nytt sätt på jobbet. 
 Hästarna har gett mig en bättre självkänsla och det har hjälpt mig över hinder även i arbetslivet, säger hon och ger lite godis till en av favoritcoacherna i stallet – den lugna valacken Ronaldo. 


 ​

Mer om Julie Gold

Född: Den 3 september 1963 i New Jersey, USA.
Bor: I lägenhet på norra Guldheden i Göteborg. 
Familj: Ett barn, svärföräldrar, en syster - och de närmaste vännerna.
Jobb: Biträdande professor i biomaterial på institutionen för fysik på Chalmers samt ordförande i Chalmers anställningskommitté. 
Karriär i korthet: Studierna började i New York där hon pluggade biomedicinskt teknik på Rensselaer Polytechnic Institute. Hon specialiserade sig på materialvetenskap och blev allt mer intresserad av ytfysik – inte minst genom sina kontakter med chalmersprofessorn Bengt Kasemo. Trots att hon nästan var färdig doktor inom biomedicinskt teknik, valde hon att byta spår. Efter några kortare uppdrag i Schweiz och USA nappade hon på Kasemos inbjudan att fortsätta karriären på Chalmers. 1996 doktorerade hon inom materialvetenskap. Genom åren har hon haft ett flertal förtroendeuppdrag och lett olika projekt – inte minst forskningsprojektet MISTRA Environmental Nanosafety. Julie Gold har belönats med Chalmers pedagogiska pris och har varit ett av lärosätets mest medieciterade forskare. Helt nyligen jobbade hon ett halvår i Singapore och tog då fram en onlinekurs för mastersstudenter inom biomaterial på Nanyang Technological University. Sabbatsterminen finansierades av Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning, STINT.

 
Fritid: – Jag rider två gånger i veckan på Billdals ridklubb. Bäst tycker jag om att rida ut i skogen. Jag tränar också på gym och älskar att odla i trädgården och vara i naturen. När jag bodde i Singapore simmade jag mycket och jag badar gärna i havet här hemma också. 
Favoritplats för inspiration: – Att vara vid vatten eller på hästens rygg och känna vinden i ansiktet är det bästa. Jag tycker om platser där jag kan bada eller rida. Som liten ville jag bli konståkare och åkte mycket skridskor. Även det handlade nog om att känna friheten med vinden i ansiktet. Då känner jag mig smidig och lätt. 
Mest stolt över: – Mina studenter och alla fina relationer som jag har med både nuvarande och tidigare studenter. Jag är så glad och stolt över att jag kan hjälpa och inspirera andra. 
Drivkraft: – Att hjälpa andra och att se studenter och forskarkollegor utvecklas. Det är viktigare än egna framgångar. Jag är mer intresserad av människorna som forskar och arbetsrelationer än att själv lyckas få en artikel publicerad i Nature. Jag tycker att vi forskare ska jobba mer tillsammans, tävla mindre med varandra och öka kollegialiteten. Bredare samarbeten över olika gränser gynnar hela samhällsutvecklingen. 

 
Första fysikminne: – Min var far matematiker och han visade mig hur mängden vatten i ett glas påverkar tonen som glaset avger när man slår på det med en sked. Vi skapade ett riktigt musikinstrument tillsammans. 
Bäst med att vara forskare: – Det är någon sorts frihet – att kunna styra och välja själv. Det finns så många frågor som inte har något svar och man försöker lista ut hur något fungerar. Man går på okänd mark och har friheten att prova olika saker. Som fakultetsmedlem har jag så många roliga uppdrag, inte minst när det gäller undervisningen och alla människor jag möter i mitt jobb. Ingen dag är den andra lik.
Utmaningar med jobbet: – Det är så mycket som är spännande, så det kan vara svårt att prioritera och strukturera upp tiden. Det är lätt att bli distraherad och det är många deadlines som måste hållas.  
Framtidsdröm: – Jag hoppas att jag alltid ska fortsätta att söka mig nya utmaningar, men att få behålla hälsan är det viktigaste. Det är grunden till allt. Jag drömmer också om att ha ett torp med utsikt över odlingsfält - helst nära havet. Där vill jag kunna odla min mat, rida, lyssna på vinden i träden och tystnaden. 

 
Text: Mia Halleröd Palmgren, mia.hallerodpalmgren@chalmers.se​
Foto 1: Henrik Sandsjö
Foto 2: Mia Halleröd Palmgren

Publicerad: to 13 dec 2018.