Nyheter: Centrum: Fysikcentrumhttp://www.chalmers.se/sv/nyheterNyheter från Chalmers tekniska högskolaWed, 25 May 2022 09:28:05 +0200http://www.chalmers.se/sv/nyheterhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Imre-Pazsit-utsedd-till-Doctor-Honoris-Causa.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Imre-Pazsit-utsedd-till-Doctor-Honoris-Causa.aspxImre Pázsit utsedd till Doctor Honoris Causa vid Tekniska högskolan i Budapest<p><b>​​I uppskattning för hans internationellt ansedda verksamhet har Imre Pázsit utsetts till Doctor Honoris Causa vid Tekniska högskolan i Budapest (BME).</b></p><div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/F/Blandade%20dimensioner%20inne%20i%20artikel/ImrePaszit.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px;width:201px;height:271px" /><br />Titeln tilldelas <strong>Imre Pázsit</strong>, professor vid institutionen för fysik, för att han uppnått stort internationellt genomslag med sina egna prestationer samtidigt som han bidragit till att uppmärksamma BME globalt genom undervisning och forskningsaktiviteter.</div> <div><br /></div> <div>Ceremonin för överlämnandet av priset kommer att hållas den 28 maj 2022 vid högtidsmötet på BME. <a href="https://www.youtube.com/watch?v=2_89DTYhiAw">Följ eventet på Youtube.</a></div> <div><br /></div>Tue, 24 May 2022 10:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Avhandling-med-personlig-touch-far-arets-Best-Thesis-Award.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Avhandling-med-personlig-touch-far-arets-Best-Thesis-Award.aspxAvhandling med personlig touch får årets Best Thesis Award<p><b>Magnus Rahm är vinnaren av institutionen för fysiks årliga pris för bästa doktorsavhandling. En avhandling som inte bara utmärker sig genom sitt lekfulla omslag och starka vetenskapliga genomslag – utan även genom det personliga tilltalet och pedagogiska drag.</b></p><div><div>Fysikinstitutionens Best Thesis Award för det akademiska året 2020/2021 går till doktor <strong>Magnus Rahm</strong>, för hans avhandling med titeln ”There is an Alloy at the End of the Rainbow: Structure and Optical Properties From Bulk to Nano”. </div> <div><br /></div> <div style="font-size:15px">Priskommitténs motivering till utmärkelsen är:</div> <div><em>”Årets pris för bästa doktorsavhandling går till Magnus Rahm. Kommittén valde hans avhandling på grund av dess starka vetenskapliga genomslag såväl som dess pedagogiska egenskaper. Avhandlingen speglar Dr. Rahms förmåga att lösa komplexa problem som inte bara kräver en djupgående och omfattande förståelse av fysik och materialvetenskap, utan också avancerade tekniska färdigheter inom dataanalys och mjukvaruutveckling. Avhandlingen är lättläst och lyckas introducera ett komplext ämne för läsare som inte är bekanta med området. Kommittén uppskattade också författarens personliga touch genom hela avhandlingen och i omslagsbilden.”</em></div> <div><br /></div> <div><strong>Hur känns det att få den här utmärkelsen?</strong></div> <div>– Det känns väldigt roligt. Man lägger mycket tid och energi på sin avhandling och att någon läst och uppskattat den är så klart väldigt roligt. Jag blev lite överraskad, det fanns många bra avhandlingar hos dem som disputerat och det känns lite synd att inte alla kan få pris. Men jag var väldigt nöjd med min egen avhandling.</div> <div><br /></div> <div><strong>Vad undersöker du i din avhandling? </strong></div> <div>– Jag har gjort simuleringar av material, det är materialfysik det handlar om så de börjar alltid på atom- eller elektronskala. Jag har tittat på flera olika material, men den gemensamma nämnaren är att det finns någon koppling till nanopartiklar och legeringar, alltså blandning av metaller. Det finns även en koppling till vätgas, då mitt projekt delvis finansierats av ett större projekt som drivs av professor Christoph Langhammer och som handlar om vätgassensorer av nanopartiklar. </div> <div><br /></div> <div><strong>Varför lockade detta ämne dig? </strong></div> <div>– Sättet att göra fysik genom datorsimuleringar tilltalade mig väldigt mycket. Dels är jag klumpig i labbet, dels är detta det perfekta sättet att göra experiment på då man har en precis koll på vad som händer. Jag gillar också dataanalyser och programmering, så det var nog den kombinationen jag drogs till.</div> <div><br /></div> <div><strong>Din avhandling heter ”There is an alloy at the end of the rainbow” (”Det finns en legering vid regnbågens slut”, reds anm). Vad är det som är vid slutet av regnbågen?</strong></div> <div>– Det är de fantastiska materialen som man bara kan föreställa sig innan man har dem. Att använda simuleringar är ett sätt att leta efter material på ett enklare sätt än genom fysiska experiment. Man kan testa fler varianter och man har inte samma begränsningar, det kostar varken tid eller pengar att byta grundämne, så man kan fritt leta i hela periodiska systemet. Vad gäller resultat är det svårt att peka på en enskild sak eftersom avhandlingen utgörs av flera olika artiklar med ganska olika inriktning, men det jag tror att det som kanske kommer ha störst avtryck i längden är den mjukvara vi utvecklat i gruppen under tiden för min avhandling.</div> <div><br /></div> <div><strong>I motiveringen skriver priskommittén att din avhandling är lätt att läsa och lyckas introducera läsaren till ett komplext ämne. Hur var din skrivprocess? </strong></div> <div>– Det är en ganska spretig avhandling – min utmaning var att få till en helhet. Det som fick knyta ihop allt på slutet var förklaringen till varför jag valde ämnet från första början. Jag lade ner mycket tid på att skriva en introduktion som skulle binda ihop allt. Sedan tycker jag att det är roligt att skriva och att formulera sig, och jag hade stor hjälp av diskussioner med min handledare professor Paul Erhart.</div> <div><br /></div> <div><strong>Vad var svårt?</strong></div> <div>– Förutom att få ihop helheten, kunde jag till och från ha skrivkramp och svårt att komma igång, men det viktigaste då var att bara börja skriva någonstans om det som kändes motiverande för stunden, och inte tänka att jag var tvungen att skriva den från början till slut.</div> <div><br /></div> <div><strong>Din avhandling har också ett väldigt speciellt omslag. Berätta hur du tänkte kring det!</strong></div> <div>– Inom fysikvärlden de senaste 10–20 åren har det varit populärt med fotorealistiska 3D-renderingar av nanopartiklar, små atomer, och så vidare. Jag har själv gjort den här typen av bilder och ville göra något annat. Jag googlade runt och fastnade för en illustration med tv-spelsestetik som jag inspirerades av. På så sätt kunde jag få med alla de olika delarna och detaljerna i samma bild. Dessutom indikerar omslaget att avhandlingen handlar om något digitalt, simuleringar med ettor och nollor. Jag lade alldeles för många timmar på omslaget!  </div> <div><br /></div> <div><strong>Vad gör du nu?</strong></div> <div>– Jag är kvar i Paul Erharts grupp, nu som postdoc. Så jag jobbar med lite andra material, men på samma ställe.</div> <div><br /></div> <div><strong>Sist men inte minst, har du något gott råd till den som själv ska skriva en avhandling?</strong></div> <div>– Jag tror det är att man inte ska vara rädd för att vara personlig. I allt annat du skriver inom akademin står flera namn som avsändare och du skriver för vetenskapliga tidskrifter med strikta riktlinjer. I en avhandling är det inte riktigt på samma sätt. Produkten av fem års doktorandstudier är ju inte bara artiklarna, utan även en själv – man har blivit en doktor. Jag tycker att avhandlingen även i viss mån kan få spegla vem man är, så om man tycker det känns roligt ska man inte vara rädd för att ta ut svängarna litegrann. Jag försökte sätta min personliga prägel genom att ha glimten i ögat där det passade, framför allt i introduktionskapitlet, men också i inledningen av varje kapitel. Allt behöver inte vara snustorrt!</div> <div><br /></div> <div><a href="https://research.chalmers.se/publication/?id=523675" target="_blank"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/icgen.gif" alt="" />Läs Magnus Rahms avhandling via research.chalmers.se​</a></div> <div><br /></div> <div style="font-size:15px">Om priset Best Thesis Award</div> <div>&quot;Best Thesis Award&quot; grundades 2013, som ett av flera initiativ vid institutionen för fysik, för att upprätthålla och förbättra forskningens kvalitet. Med denna utmärkelse vill institutionen motivera studenter och samtidigt visa uppskattning för deras hårda arbete.</div> <div>Avdelningsledningen hoppas också att detta pris kan hjälpa doktorander att få ett extra uppsving i sin karriär efter disputationen. Dessa ”utmärkta” avhandlingar kan även fungera som goda exempel för doktorander i det tidiga stadiet i skrivandet av sin avhandling.</div> <div>Förutom äran består utmärkelsen av ett diplom och 10 000 SEK.</div> <div><br /></div> <div>Priskommittén utgörs av Riccardo Catena, Hana Jungová, Yasmine Sassa, Philippe Tassin (chairman), Paolo Vinai, Björn Wickman, Julia Wiktor.</div></div> <div><br /></div> <div>Text: Lisa Gahnertz</div> <div>Foto: Magnus Rahm (illustration), Lisa Gahnertz (porträttbild)</div> <div><br /></div>Wed, 02 Mar 2022 16:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Tunde-Fulop-tilldelas-Guldapplet-av-studenterna.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Tunde-Fulop-tilldelas-Guldapplet-av-studenterna.aspxTünde Fülöp tilldelas Guldäpplet av studenterna<p><b>​Tünde Fülöp, professor vid institutionen för fysik, får studenternas pedagogiska pris Guldäpplet för sin kurs Vektorfält och klassisk fysik. Prisets syfte är att uppmärksamma utmärkande insatser för studerande i teknisk fysik och teknisk matematik på Chalmers.</b></p><strong>​</strong><strong style="background-color:initial">Grattis, Tünde! Vad betyder det för dig att tilldelas detta pris? </strong><div><strong style="background-color:initial"></strong><span style="background-color:initial">–</span><span style="background-color:initial">  Jag är väldigt lycklig och hedrad. Speciellt roligt är att veta att studenterna uppskattade mina föreläsningar. </span><strong style="background-color:initial"><br /></strong><div><div>Som en gammal Teknisk Fysiker (inskriven 1991) så känner jag väldigt stark samhörighet med studentgruppen. Jag fick mycket positiv energi av dem under hela kursens gång. Och att de till och med nominerade mig för det här fantastiska priset, det är bara helt otroligt! </div> <div><br /><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/F/Blandade%20dimensioner%20inne%20i%20artikel/Tunde%20Fulop.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="Tünde Fülöp" style="margin:5px 10px;width:260px;height:345px" /></div> <div><strong>Hur lägger du upp kursen för att väcka engagemang och vad i din undervisning ser du som framgångsfaktorer? </strong></div> <div>–  Först och främst blir jag verkligen väldigt glad av att undervisa, det känns lite som att gå på moln – och jag tror att det smittar av sig. Jag försöker skapa en avslappnad stämning, så att studenter ska känna att de kan ställa vilka frågor som helst, ungefär som i en harmonisk familj. Mitt mål är att det ska kännas som en dialog mellan mig och studenterna. Det fungerar inte alltid som jag önskar, men nu var den här studentgruppen helt fantastisk.</div> <div><br /></div> <div>–  Ett sätt att göra föreläsningarna mer personliga är att berätta anekdoter om de forskare som är relevanta i sammanhanget. Jag är lite av en vetenskapshistoria-nörd, och att veta lite om hur ämnet utvecklades och vilka som var inblandade är för mig ett bra sätt att förstå sammanhanget. Men bortom det pedagogiska värdet tycker jag att det är väldigt roligt att dela med mig av vissa guldkorn. Att bli fysiker är en resa, och det är mycket roligare om man lär känna reskamraterna, vare sig de är levande eller döda.</div> <div><br /></div> <div><strong>Har det varit några särskilda utmaningar under pandemin med undervisningen, och hur har de i så fall tacklats?</strong></div> <div>–  Vi var lyckligt lottade med att restriktionerna var i stort sett lyfta under läsperiod 1 då kursen gavs. Jag valde därmed att ha alla undervisningsmoment på plats och bokade om till de största salarna som fanns.  Det hände i några fall att studenter inte kunde närvara pga symptom, och vi försökte hjälpa dem genom att skicka anteckningar. Men så vitt jag vet har det inte varit några större problem, och examinationen visade att studenterna lyckades tillgodogöra sig materialet.</div> <div><br /></div> <div><strong>Vad ger undervisningen och mötet med studenterna dig tillbaka?</strong></div> <div>–  Det ger mig oerhört mycket kraft och glädje. Det är inte mycket som kan tävla med den energin som kommer från ett fullt klassrum av intresserade studenter. Det är något magiskt som händer där, som är svårt att förklara för utomstående. Som fysiker tänker jag på resonansfenomen, men det är bättre än så, eftersom känslan sitter i länge, så det är inte något som bara händer där och då. Faktum är att jag fortfarande blir glad av att tänka tillbaka på höstens föreläsningar och studenterna. </div> <div><br /></div> <div><strong>Sist men inte minst, hur ska du fira?</strong></div> <div>–  Jag ska självklart vara med på sektionsmiddagen nu på lördag och fira tillsammans med studenterna! </div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div style="font-size:15px">Studienämnden i Fysiks motivering för Guldäpplet 2022:</div> <div><em>Med sitt brinnande intresse och sina inspirerande föreläsningar har Tünde gjort kursen “Vektorfält och klassisk fysik” till en favorit hos många studenter. Genom att bemöta studenters frågor med stor välvilja tillsammans med ett stort engagemang för kursens innehåll har kursen hållit hög kvalité och bra struktur genom hela läsperioden. Utöver detta har Tünde även undervisat på ett sätt som gjort det mycket roligt att följa föreläsningarna.</em></div> <div><em>Detta är varför Tünde Fülöp tilldelas Guldäpplet 2022.</em></div> <div><em><br /></em></div> <div><br /></div> <div><strong>För mer information, kontakta gärna:</strong><br /><a href="/sv/Personal/Sidor/Tünde-Fülöp.aspx">Tünde Fülöp</a></div> <div><br /></div> <div>Text: Lisa Gahnertz</div> <div>Bild: Anna-Lena Lundqvist</div> <div><br /></div> </div></div>Fri, 25 Feb 2022 09:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/ikt/nyheter/Sidor/Dags-att-inviga-allvetande-datorresurs-.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/ikt/nyheter/Sidor/Dags-att-inviga-allvetande-datorresurs-.aspxDags att inviga allvetande datorresurs<p><b>​Alvis är ett gammalt nordiskt namn som betyder ”allvetande”. Ett passande namn, kan man tycka, på en datorresurs dedikerad till forskning inom artificiell intelligens och maskininlärning. En första fas av Alvis har funnits vid Chalmers och använts av svenska forskare under ett och ett halvt år, men nu är datorsystemet fullt utbyggt och redo för att lösa fler och större forskningsuppgifter.</b></p><img src="/SiteCollectionImages/Areas%20of%20Advance/Information%20and%20Communication%20Technology/300x454_Alvis_infrastructure_1.png" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:10px;width:260px;height:390px" /><br /><span style="background-color:initial">Alvis är en nationell datorresurs inom <a href="https://www.snic.se/">Swedish National Infrastructure for Computing, SNIC,</a> och började i liten skala under hösten 2020, då första versionen började användas av svenska forskare. Sedan dess har mycket skett bakom kulisserna, både när det gäller användning och utbyggnad, och nu är det dags för Chalmers att ge svensk forskning inom AI och maskininlärning tillgång till den fullskaligt utbyggda resursen. Den 25 februari äger den digitala invigningen rum.</span><div><br /><span style="background-color:initial"></span><div><b>Vad kan då Alvis bidra med? </b>Syftet är tvådelat. Dels vänder man sig till målgruppen som forskar och utvecklar metoder inom maskininlärning, dels till målgruppen som använder maskininlärning för att lösa forskningsproblem inom i princip vilket fält som helst. Alla som behöver förbättra sina matematiska beräkningar och modeller kan ta del av Alvis tjänster genom SNICs ansökningssystem – oavsett forskningsfält.</div> <div>– Man kan enkelt uttryckt säga att Alvis arbetar med igenkänning av mönster, enligt samma princip som din mobil använder för att känna igen ditt ansikte. Det du gör här är att presentera mycket stora mängder data för Alvis och låter systemet jobba på. Uppgiften för maskinerna är att reagera på just mönster – långt innan ett mänskligt öga hinner göra det, säger <b>Mikael Öhman</b>, systemansvarig på Chalmers e-commons.</div> <div><br /></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Hur kan Alvis hjälpa svensk forskning?</h3> <div><b>Thomas Svedberg </b>är projektledare för uppbyggnaden av Alvis:</div> <div>– Jag skulle säga att det är två delar i det svaret. Vi har å ena sidan forskare som redan håller på med maskininlärning, de får en kraftfull resurs som hjälper dem att analysera stora komplexa problem.  </div> <div>– Å andra sidan har vi de som är nyfikna på maskininlärning och som vill veta mer om hur de kan arbeta med det inom just sitt fält. Det är kanske för dem vi kan göra störst skillnad. Där kan vi erbjuda snabb tillgång till ett system som göra att de kan lära sig mer och bygga upp sin kunskap. </div> <div><b>Den officiella invigningen av Alvis äger rum 25 februari.</b> Det kommer att ske digitalt och du hittar all <a href="/sv/styrkeomraden/ikt/kalendarium/Sidor/Invigning-av-Alvis.aspx">information om eventet här​</a>. </div> <h3 class="chalmersElement-H3">Övrigt</h3> <div>Alvis, som är en del av den nationella e-infrastrukturen SNIC, finns placerad på Chalmers. <a href="/en/researchinfrastructure/e-commons/Pages/default.aspx">Chalmers e-Commons </a>driver resursen, och ansökningar om att få använda Alvis hanteras av SNAC (Swedish National Allocations Committee). Alvis är finansierad av <b><a href="https://kaw.wallenberg.org/">Knut och Alice Wallenbergs stiftelse</a></b> med 70 miljoner kronor, och driften finansieras av SNIC. Datorsystemet är levererat av <a href="https://www.lenovo.com/se/sv/" target="_blank">Lenovo​</a>. Inom Chalmers e-commons finns också en grupp av forskningsingenjörer med spets mot AI, maskininlärning och datahantering. De har bland annat till uppgift att ge stöd till Chalmers forskare i användningen av Alvis. </div> <div> </div> <h3 class="chalmersElement-H3">Röster om Alvis: </h3> <div><b>Lars Nordström,</b> föreståndare för SNIC: Alvis kommer att utgöra en nyckelresurs för svensk AI-baserad forskning och är ett värdefullt komplement till SNICs övriga resurser.</div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial"><strong>Sara Mazur</strong>, Director of strategic research, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse: &quot;</span>En högpresterande nationell beräknings- och lagringsresurs för AI och maskininlärning är en förutsättning för att forskare vid svenska universitet ska kunna vara framgångsrika i den internationella konkurrensen inom området. Det är ett område så utvecklas oerhört snabbt och som kommer att få stor inverkan på samhällsutvecklingen, därför är det viktigt att Sverige båda har den infrastruktur som krävs och forskare som kan utveckla området. Det möjliggör också en kunskapsöverföring till svensk industri.&quot;<br /></div> <div><br /></div> <div><b>Professor Philipp Schlatter,</b> ordförande i SNIC:s tilldelningskommitté <a href="https://www.snic.se/allocations/snac/">Swedish National Allocations Committee, SNAC</a>: Beräkningstid på Alvis fas 2 finns nu att söka för alla svenska forskare, också för de stora projekt som vi delar ut via SNAC. Vi var alla tveksamma när GPU-accelererade system infördes ett par år sedan, men vi som forskare har lärt oss att förhålla oss till denna utveckling, inte minst genom specialbibliotek för maskininlärning, till exempel Tensorflow, som verkligen går supersnabbt på sådana system. Därför är vi speciellt glada att nu ha Alvis i SNIC:s datorlandskap så att vi också kan täcka detta ökande behov av GPU-baserad datortid. </div> <div><div><br /></div> <div><strong>Scott Tease</strong>, vicepresident och generaldirektör över Lenovos verksamheter High Performance Computing (HPC) och  Artificial Intelligence (AI): ”Lenovo är tacksamma över att ha blivit utvalda av Chalmers för Alvis-projektet. Alvis kommer att driva banbrytande forskning inom olika områden; från materialvetenskap till energi, från hälsovård till nanoforskning och så vidare. Alvis är verkligen unik och har utgångspunkt i olika arkitekturer för olika arbetsbelastningar. <span style="background-color:initial">Alvis utnyttjar Lenovos NeptuneTM vätskekylningsteknik för att leverera oöverträffad beräkningseffektivitet. Chalmers har valt att implementera flera olika Lenovo ThinkSystem-servrar för att leverera rätt NVIDIA GPU till sina användare, men på ett sätt som prioriterar energibesparingar o</span><span style="background-color:initial">ch arbetsbelastningsbalans, i stället för att bara kasta in fler underutnyttjade GPU:er i mixen. Genom att använda vårt ThinkSystem SD650-N V2 för att leverera styrkan hos NVIDIA A100 Tensor Core GPU med högeffektiv direkt vattenkylning, och vårt ThinkSystem SR670 V2 för NVIDIA A40 och T4 GPU, kombinerat med en höghastighetslagringsinfrastruktur, har Chalmers-användare över 260 000 bearbetningskärnor och över 800 TFLOPS i beräkningskraft för att få en snabbare svarstid till forskningen.&quot;</span></div></div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div><a href="/sv/styrkeomraden/ikt/kalendarium/Sidor/Invigning-av-Alvis.aspx" target="_blank"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/ichtm.gif" alt="" />KALENDARIUM OCH ANMÄLAN</a></div> <div><br /></div> <div><em>Text: Jenny Palm</em></div> <div><em>Foto: Henrik Sandsjö</em></div> <div><em><br /></em></div> <div><em><img src="/SiteCollectionImages/Areas%20of%20Advance/Information%20and%20Communication%20Technology/750x422_Alvis_infrastructure_3_220210.png" alt="Överblick datorhall" style="margin:5px;width:690px;height:386px" /><br /><br /><br /></em></div> <div>​<br /></div> </div> ​​Wed, 16 Feb 2022 20:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Ny-radsprofessor-laddar-for-framtida-batterirevolution.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Ny-radsprofessor-laddar-for-framtida-batterirevolution.aspxNy rådsprofessor laddar för framtida batterirevolution<p><b>​​Hur ser nästa generations batterier ut? Det är fokus för Patrik Johanssons forskningsprojekt, som beviljats anslag inom Vetenskapsrådets rådsprofessorsprogram. Anslaget på 47,5 miljoner sträcker sig över en tioårsperiod. – Jag gläds åt det långa tidsspannet, som öppnar för ett större risktagande och ger möjligheten att arbeta långsiktigt. Det är viktiga faktorer för att bedriva forskning, säger Patrik Johansson.</b></p><div><strong>Patrik Johansson</strong> är professor vid institutionen för fysik och en av Sveriges mest framstående batteriforskare. Hans fokus ligger på att utforska nya koncept och lösningar för batterier – och det är också vad han kommer att göra inom ramen för sin rådsprofessur från Vetenskapsrådet.</div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">A</span><span style="background-color:initial">nslaget innebär att han som forskningsledare kan bygga vidare på redan påbörjade projekt i sin forskningsgrupp, men också utforska nya möjligheter inom ramen för det som projektets titel signalerar: nästa generations batterier. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">– Som batteriforskare kan det vara lätt att bara titta på de produkter som finns idag och därmed produktifiera sitt tänkande, speciellt i och med det stora intresset i samhället för den pågående elektrifieringen av allt möjligt. Du fokuserar då på det kortsiktiga, att hjälpa olika aktörer att lösa deras problem här och nu. Det är i och för sig viktigt – men som forskare har man också ett ansvar att hålla emot de ”kraven” och att fokusera på att hitta koncept som är gynnsamma i ett längre tidsperspektiv – mera av revolution än evolution, säger Patrik Johansson.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">– Anslaget ger mig möjlighet att testa en hel del fundamentalt annorlunda saker, som man kanske senare inte alltid kan säga att man ”lyckats med”, men som man i gengäld lärt sig desto mera av och som varit verkligt utmanande. Och det är lyckat i sig; att upptäcka konceptrymden är nog så viktig. En speciell drivkraft för mig personligen är att försöka få forskningsgruppen att komma långt med små och enkla idéer – ganska utmanande idag när mycken forskning ska göras stor och komplicerad. Medlen är även viktiga för mig som forskningsledare för att bygga en verksamhet, leda den strategiskt och planera för vilka kompetenser som behövs för ett bredare och samtidigt djupare omfång. Men min forskning har inte i ett slag på något sätt blivit <em>bättre</em> av att jag blivit rådsprofessor, säger Patrik Johansson med ett skratt. </span></div> <div><br /></div> <div style="font-size:20px">Batterier för att möta framtidens energibehov</div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Batteriet som är i ropet idag är utan tvekan litiumjonbatteriet, som finns i allt från mobiltelefoner till elbilar och elfärjor. Men för att möta framtidens mobila och även stationära behov av energilagring på bästa sätt, tillgänglig energi med hög kvalité, kommer det att behövas stora batterienergilager, och här ser Patrik Johansson att vi behöver tänka nytt; kanske skapa nya typer av batterier baserade på mer vanligt förekommande metaller, som natrium, kalcium eller aluminium? Eller organiska batterier?</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">– Idag byggs det upp en elektrifiering i en massa olika sektorer och allt bygger på litiumjonbatterier. Vi ser redan i år att priset på litiumjonbatterier, som under lång tid kraftigt gått ned, nu planar ut. Förmodligen handlar det långsiktigt om resurser. Kan man då lansera en eller flera kompletterande batteriteknologier som är billigare, säkrare, eller helt enkelt bara annorlunda – det kan finnas fördelar med att ett batteri till exempel kan arbeta vid 80 grader istället för vid 25 grader – kan man vinna mycket. Idag tittar man inte åt det hållet, vilket vi nu kommer att göra. Det utgår alltid från grundläggande materialfysik, men konceptskapande kräver också stor metodkunskap och applikationsförståelse , säger Patrik Johansson.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div style="font-size:20px"><span style="background-color:initial">Konceptuellt annorlunda batterier</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Batteriforskningen är ett fält som utvecklas snabbt. Det som var i ropet för fem år sedan har redan på många sätt passerat, i termer av vilka material, metoder och koncept som utforskas. Likaså förändras samhällets behov i rask takt – för tio år sedan var det knappt tal om elbilar eller elflyg, idag dominerar elektrifieringsfrågan inom samhällsutvecklingen. Så var är vi då år 2030, som är till det år rådsprofessuren sträcker sig?</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">– Det är så klart mycket svårt att sia om, men det vi önskar till 2030 är något som är konceptuellt annorlunda och inte bara en förfining av existerande teknik. Om det konceptuella sedan är på batteri-, material- eller funktionalitetsnivå – det må så vara. Det jag önskar att vi åstadkommit om tio år är att vi hittat ett par, tre nya koncept som håller för en kritisk granskning och i alla fall har potential att klara steget från forskning till teknologi. Och att vi bibehållit vår nyfikenhet och långsiktiga perspektiv.</span></div> <div><br /></div> <div style="font-size:16px">Om rådsprofessuren:</div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><ul><li><span style="background-color:initial">Syft</span><span style="background-color:initial">et med Vetenskapsrådets rådsprofessorprogram är att skapa förutsättningar för de mest framstående forskarna att bedriva långsiktig, nydanande forskning med stor potential att åstadkomma vetenskapliga genombrott. Bidraget ska också möjliggöra etablering och uppbyggnad av en större forskningsmiljö av högsta kvalitet kring en ledande forskare. ​</span></li> <li>I år utsågs tre nya rådsprofessorer inom naturvetenskap och teknik, som totalt beviljades mer än 147 miljoner kronor för åren 2021–2030. <a href="https://www.vr.se/soka-finansiering/beslut/2021-10-10-radsprofessor-inom-naturvetenskap-och-teknikvetenskap.html" target="_blank">Läs mer om anslaget på Vetenskapsrådets hemsida</a></li></ul></div> <div><br /></div> <div style="font-size:16px">Läs mer</div> <div><div><br /></div> <div><a href="/sv/centrum/fysikcentrum/nyheter/Sidor/Portratt-Patrik-Johansson.aspx" target="_blank"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/ichtm.gif" alt="" />Batteriforskaren som gärna går en match mot fulfaktan</a> – forskarporträtt av Patrik Johansson.</div> <div><a href="/sv/institutioner/tme/nyheter/Sidor/Chalmers-startup-for-battre-batterier-vinner-Europatavling.aspx" target="_blank"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/ichtm.gif" alt="" />Compular - ett startup-företag från Patrik Johanssons batteriforskning</a><br /></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial;font-size:20px">För mer information, kontakta:</span><br /></div></div> <div><a href="https://www.vr.se/soka-finansiering/beslut/2021-10-10-radsprofessor-inom-naturvetenskap-och-teknikvetenskap.html" target="_blank"></a></div> <div><div><br /></div> <div><a href="/sv/personal/Sidor/Patrik-Johansson0603-6580.aspx">Patrik Johansson</a>, professor vid avdelningen för Materialfysik, institutionen för fysik<br /><a href="mailto:patrik.johansson@chalmers.se">patrik.johansson@chalmers.se</a>, 031 772 31 78 </div> <div><br /></div> <div>Text: Lisa Gahnertz</div> <div>Foto: Anna-Lena Lundqvist</div></div> ​Thu, 02 Dec 2021 15:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Utforskar-exotiskt-material-for-framtidens-datorer-och-energiteknik.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Utforskar-exotiskt-material-for-framtidens-datorer-och-energiteknik.aspxUtforskar exotiskt material för framtidens datorer och energiteknik<p><b>​Utvecklingen inom datortekniken och energitekniken håller på att avstanna. För att den ska ta fart igen krävs nya magnetiska och elektroniska material. Som Wallenberg Academy Fellow utvecklar chalmersforskaren Yasmine Sassa nya kombinationer av material som har exotiska magnetiska tillstånd, skyrmioner, vilka kan spela en viktig roll i framtida teknik för datalagring.</b></p>​<span style="background-color:initial">Vår elektroniska revolution bygger på halvledarmaterialet kisel. Tack vare kislets unika egenskaper, har elektroniken och informationsteknologin kunnat utvecklas i en explosionsartad takt. Men vi håller på att nå gränsen för vad dagens material klarar. Ska utvecklingen fortsätta, krävs nya högteknologiska material.</span><div><br /></div> <div><strong>Yasmine Sassa</strong>, verksam som forskarassistent på institutionen för fysik på Chalmers, utvecklar experimentella metoder för att studera övergångsmetalloxider. Det är material som har en mängd lovande egenskaper för framtidens elektronik. När de kombineras på speciella vis kan de exempelvis fungera som supraledare, eller skapa förutsättningar för exotiska magnetiska tillstånd, skyrmioner eller andra topologiska magnetiska tillstånd, som skulle kunna användas för nya sätt att lagra data. Tillverkas materialen i extremt tunna filmer, bara några atomer tjocka, uppstår också så kallade kvanteffekter som kan användas för att bygga kvantdatorer. </div> <div><br /></div> <div style="font-size:20px">Oväntade magnetiska och elektroniska materialegenskaper<br /></div> <div><br /></div> <div>Yasmine Sassas intresse för ämnet startade när hon som masterstudent läste en kurs om märkliga fenomen i fasta tillståndets fysik.</div> <div><br /></div> <div>– På kursen pratade vi om ”frustrated magnetism” och okonventionell supraledning, för att ge två exempel. Efter det fick jag förmånen att utöka mina kunskaper under min doktorsexamen och som post doc. Jag upptäckte då en fascinerande värld av nya egenskaper inom fysiken, som inte kan förklaras med klassiska modeller på ett enkelt sätt. De olika korrelationerna ger upphov till oväntade magnetiska och elektroniska materialegenskaper. Om vi förstår hur man kontrollerar och justerar dem kan vi utveckla och skräddarsy material för hållbara tekniska tillämpningar. Det är vad som driver mig att forska inom detta område, säger Yasmin Sassa.</div> <div><br /></div> <div style="font-size:20px">Kontroll över kvanteffekterna</div> <div><br /></div> <div>I sitt forskningsprojekt kommer Yasmine Sassa att studera de extremt tunna filmerna som nämns ovan, och optimera den kemiska sammansättningen för att kunna studera nya topologiska magnetiska tillstånd såsom skyrmioner och få kontroll över kvanteffekterna. Det långsiktiga målet är att få fram material som kan bygga grunden för en ny revolutionerande utveckling inom den högteknologiska industrin.  </div> <div><br /></div> <div>– Jag tror att mitt forskningsprojekt kommer att öka vår förståelse för skyrmion-området, vilket i sin tur kan hjälpa till i utvecklingen av energieffektiva och hållbara framtida minnes- och logikenheter. Forskningen kommer att ge en ny infallsvinkel på kvantberäkning, säger Yasmine Sassa. </div> <div><br /></div> <div>– Det är prestigefyllt att utnämnas till Wallenberg Academy Fellow och jag är mycket hedrad! Anslaget ger mig möjlighet att utforska utmanande idéer och ta vissa risker i projektet. Det kommer också att göra det möjligt för mig att konkurrera internationellt och etablera forskningsfältet om skyrmioner i Sverige.</div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div style="font-size:20px">För mer information, kontakta gärna:</div> <div><a href="/sv/personal/Sidor/Yasmine-Sassa.aspx">Yasmine Sassa​</a>, forskarassistent vid avdelningen för Materialfysik, institutionen för fysik<br /><a href="mailto:yasmine.sassa@chalmers.se">yasmine.sassa@chalmers.se</a>, 031 772 60 88 </div> <div><br /></div> <div>Text: Knut and Alice Wallenberg stiftelse och Lisa Gahnertz​<br /></div>Thu, 02 Dec 2021 10:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Attraherade-guldspeglar-skapar-nya-forskningsmojligheter.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Attraherade-guldspeglar-skapar-nya-forskningsmojligheter.aspxAttraherade guldspeglar skapar nya forskningsmöjligheter<p><b>​​Tänk dig att du behöver ett mångsidigt och lättkontrollerat system för att utforska material ända ner på nanonivå. Då skulle du nog bli glatt överraskad om systemet byggde ihop sig självt på ditt bord. Just detta hände forskare vid Chalmers tekniska högskola som nu presenterar sina resultat i ansedda Nature. Deras framsteg skapar nya forskningsmöjligheter och kan även komma till nytta i tillämpningar inom nanoteknik.</b></p><div>När material utforskas ända ner på nanonivå går det att studera helt nya egenskaper och interaktioner. För att kunna göra detta behövs olika former av plattformar, resonatorer, som kan beskrivas som minimala resonanslådor där ljus studsar mellan väggarna på samma sätt som ljud studsar i klanglådan på en gitarr.</div> <div>Forskare vid institutionen för fysik på Chalmers har nu upptäckt hur en sedan tidigare känd resonator – där ljus reflekteras mellan minimala speglar av guld – kan skapas och kontrolleras på ett enklare sätt än vad som hittills varit känt. </div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/F/Blandade%20dimensioner%20inne%20i%20artikel/Timur%20Shegai-webb_NY.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px;width:135px;height:171px" />– Att skapa en så perfekt och stabil plattform som vi nu har kunnat observera är vanligtvis mycket komplicerat och kräver många timmar i laboratorium. Men här ser vi det ske av sig själv enbart genom naturens grundlagar och utan att vi tillför yttre energi. Vår plattform skulle du praktiskt taget kunna göra i ditt eget kök eftersom den skapas i rumstemperatur, med hjälp av vanligt vatten och lite salt, säger forskningsledaren </span><strong style="background-color:initial">Timur Shegai</strong><span style="background-color:initial">, docent vid institutionen för fysik, som själv överraskades av upptäckten i labbet.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div style="font-size:20px"><span style="background-color:initial">Ett självmonterande och växande system</span></div> <span style="font-size:20px"> </span><div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Det som han och kollegorna observerade är att när två små guldspeglar – med en diameter på bara 5000 nanometer – möter varandra i en saltvattenlösning uppstår en attraktion som gör att de bildar ett par. De båda guldspeglarna är positivt laddade då vattenlösningen täcker dem med dubbla lager joner. Egentligen borde de stöta bort varandra, men eftersom de samtidigt påverkas av den så kallade Casimireffekten balanseras de. De två speglarna lägger sig mittemot varandra utan att glida isär igen och ett hålrum uppstår mellan dem. Ett sådant optiskt mikrohålrum är en elektromagnetisk resonator vilket ger många möjligheter att utforska olika fysiska fenomen.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">När guldspeglarna väl sökt sig till varandra stannar de i den attraherade positionen. Forskarna observerade också att fler och fler guldspeglar söker sig till varandra och formar grupper, om de inte aktivt separeras. Det innebär att systemet, enbart med hjälp av naturens krafter, växer och därmed skapar fler möjligheter för forskarna. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">– Det som är speciellt med denna plattform är att det uppstår olika färger i hålrummet mellan guldspeglarna. Här kombineras intressant och till och med vacker fysik. Genom att manipulera plattformen kan man ändra färgerna. Dessutom är plattformen enkel att kontrollera och styra, säger Timur Shegai. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Styrningen sker genom att tillföra mer salt till vattenlösningen, ändra i dess temperatur eller genom att belysa plattformen med laserljus. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div style="font-size:20px"><span style="background-color:initial">K</span><span style="background-color:initial">an studera spännande möten mellan ljus och materia</span></div> <span style="font-size:20px"> </span><div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Genom att placera ett ultratunt tvådimensionellt material i hålrummet eller genom att ändra i färgerna, kan även så kallade polaritoner skapas. Dessa är hybridpartiklar som gör det möjligt att studera det spännande mötet mellan ljus och materia.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/F/Blandade%20dimensioner%20inne%20i%20artikel/500_Battulga%20Munkhbat-200924.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px;width:135px;height:173px" />– Plattformen kan nu adderas till verktygslådan med självmonterande system. Tack vare dess mångsidighet kan den användas för att studera både grundläggande och tillämpad fysik, säger <strong>Battulga Munkhbat</strong>, forskare vid institutionen för fysik och försteförfattare till artikeln</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Enligt studien finns det inga hinder för att plattformen på sikt skulle kunna skalas upp med större guldspeglar som går att se med blotta ögat. Det skulle kunna öppna för än fler möjligheter.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">– Om jag ska sia om framtida tillämpningar av plattformen, skulle den kunna användas för att studera polaritoner på ett enklare sätt än man kan idag. Ett annat område skulle kunna vara att dra nytta av de färger som skapas mellan guldspeglarna, till exempel i pixlar för att kontrollera den relativa färgintensiteten för rött, grönt och blått. Plattformen skulle också kunna användas i bioapplikationer, sensorer eller i styrningen av nanorobotar, säger Timur Shegai.</span></div> <div><span style="white-space:pre"> </span></div> <div style="font-size:20px">Mer om forskningen</div> <span style="font-size:20px"> </span><div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><ul><li><span style="background-color:initial">Artikeln <a href="https://doi.org/10.1038/s41586-021-03826-3" target="_blank">Tunable self-assembled Casimir microcavities and polaritons</a> har publicerats i Nature (8 september 2021) och bakom de nya resultaten står Battulga Munkhbat, Adriana Canales, Betül Küçüköz, Denis G. Baranov och Timur O. Shegai. </span></li> <li><span style="background-color:initial">Forskarna är verksamma vid institutionen för fysik på Chalmers, Center for Photonics and 2D Materials i Moskva, Ryssland och Institute of Physics and Technology, Dolgoprudny, Ryssland. </span></li> <li>Forskningen är finansierad av Vetenskapsrådet, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse och Chalmers Excellensinitiativ Nano. </li></ul></div> <div><br /></div> <div><div style="font-size:20px">Så skapas den självmonterande plattformen </div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/F/350x305/Karusellbild_Attraherade%20guldspeglar_350x305px_SV.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:0px 5px" />När två minimala guldspeglar möter varandra i en saltvattenlösning uppstår en attraktion som gör att de bildar ett par. Eftersom lösningen täcker dem med dubbla lager joner (i rött och blått) är de positivt laddade och borde egentligen stöta bort varandra. Men utöver den elektrostatiska kraften påverkas speglarna också av den så kallade casimireffekten, som skapar en attraktion. Det gör att speglarna lägger sig mitt emot varandra – och ett hålrum uppstår mellan dem. Ett sådant mikrohålrum är en optisk resonator som ger många möjligheter att utforska fysiska fenomen – som mötet mellan ljus och materia.</div></div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div><div style="font-size:20px">För mer information, kontakta: </div> <span style="font-size:20px"></span><div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"><a href="/sv/personal/Sidor/Timur-Shegai.aspx">Timur Shegai</a>, docent, institutionen för fysik, Chalmers tekniska högskola, 031 772 31 23, </span><a href="mailto:timurs@chalmers.se"><span style="background-color:initial">timurs@chalm</span><span style="background-color:initial">ers.se​</span></a></div></div> <div><br /></div> <div>Text: Lisa Gahnertz and Mia Halleröd Palmgren<br />Foto: Anna-Lena Lundqvist (porträttbilder) <span></span><span style="background-color:initial">| Illustration: </span><span style="background-color:initial">Yen Strandqvist och </span><span style="background-color:initial">Denis Baranov</span></div> ​Thu, 02 Dec 2021 07:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Fysikforskare-far-16-miljoner-i-anslag-av-Vetenskapsradet.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Fysikforskare-far-16-miljoner-i-anslag-av-Vetenskapsradet.aspxFysikforskare får 16 miljoner i anslag av Vetenskapsrådet<p><b>​När Vetenskapsrådet nyligen presenterade vilka anslag de beviljat inom naturvetenskap och teknikvetenskap för åren 2021–2025, stod det klart att 16 miljoner går till institutionen för fysiks forskning. Här berättar forskarna om de projekt de beviljats anslag för.</b></p><a href="/sv/personal/Sidor/Mattias-Thuvander.aspx">​<span style="background-color:initial;font-size:16px"><strong>Mattias Thuvander</strong></span>​</a><span style="background-color:initial;font-size:16px"><strong> – undersöker fällor för väte i stål</strong></span><div><strong>Projekt ”Karbider som vätefällor i stål”, totalt beviljat belopp 4 802 000 kr</strong></div> <div><br /></div> <div><strong>Vad handlar ditt projekt om?</strong></div> <div>– Karbider i stål kan fungera som fällor för väte i stål. Dessa blir då mindre känsliga för så kallad väteförsprödning. Målet med projektet är att förstå detta fenomen genom att använda atomistisk modellering och atomsondstomografi. Vi ska försöka ta reda på vilka positioner, på atomär skala, som är mest effektiva för att fånga in väte, och hur detta beror på vilken sorts karbider det är.</div> <div><br /></div> <div><strong>Varför är den här forskningen viktig?</strong></div> <div>– Väteförsprödning begränsar användningen av höghållfasta stål. Dessa har stor potential för att ge viktsbesparingar, och därmed minskad energiförbrukning i t.ex. transportsektorn. Att öka förståelsen för väte i material är även av allmänt intresse, liksom möjligheterna att studera väte, både experimentellt och med modellering.</div> <div><br /></div> <div><strong>Vad betyder anslaget för dig?</strong></div> <div>– Anslaget kommer lägligt med tanke på att vi kommer att få en ny atomsond nästa år, och den har en del kringutrustning som kommer att vara användbar för väte-experiment. Anslaget kommer också förstärka samarbetet mellan teori och experiment på institutionen. Anslaget delas mellan mig och <a href="/sv/personal/Sidor/Paul-Erhart.aspx">Paul Erhart</a>.</div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div style="font-size:16px"><strong><a href="/sv/personal/Sidor/Istvan-Pusztai.aspx">Istvan Pusztai</a> – studerar dynamiken hos magnetfält och materia i universum</strong></div> <div><strong>Projekt ”Datadrivna optimala modeller för kinetiska dynamor”, totalt beviljat belopp 3 440 000 kr</strong></div> <div><br /></div> <div><strong>Vad handlar ditt projekt om?</strong></div> <div>– Projektets fokus är på den så kallade dynamoprocessen, som genererar magnetfält i astrofysiska system. Medan stjärn- och planetdynamon är väl studerade, är vår förståelse av dynamon i galaxhopar mycket mer begränsad. Det beror på att stjärnornas inre kan modelleras som en enkel ledande vätska, medan galaxhoparnas heta och tunna plasma uppvisar en mycket mer komplex dynamik. Inom projektet kommer jag att fånga detta komplexa beteende till noggranna men fortfarande numeriskt hanteringsbara plasmamodeller med hjälp av nyare datadrivna metoder, och sedan använda dessa numeriska modeller för att studera den sammanflätade dynamiken hos magnetfält och materia i universums allra största skalor.</div> <div><strong>  </strong></div> <div><strong>Varför är denna forskning viktig?</strong></div> <div>– Projektet kommer att upplösa dynamoprocessen på en mikrofysisk nivå på ett sätt som inte gjorts tidigare. Detta kommer att möjliggöra ett stort steg mot en heltäckande förståelse av utvecklingen av de största gravitationsbundna systemen i universum. De utvecklade modelleringsmöjligheterna kommer också att gynna studiet av andra turbulenta magnetiserade plasmasystem, såsom vår omedelbara rymdmiljö, samt hjälpa designen och tolkningen av laboratoriebaserade dynamoexperiment i laserproducerade plasmor. Modelleringen har också potential att ge förbättrade kunskaper om galax- och stjärnbildning.</div> <div> </div> <div><strong>Vad betyder finansieringen för dig?</strong></div> <div>– I projektet tar jag metoder från kinetisk plasmafysik - där jag har min huvudsakliga vetenskapliga bakgrund - till dynamoforskning, där jag är relativt ny. Att korsa gränser mellan forskningsfält kan vara svårt och kräver frihet på flera plan. Detta forskningsanslag ger mig friheten att driva en ambitiös forskningsidé som involverar nya tillvägagångssätt. Att detta forskningsförslag fick finansiering är också en uppmuntran som jag uppskattar mycket.</div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div style="font-size:16px"><strong><span></span><a href="/sv/personal/Sidor/Christian-Forssen.aspx">Christian Forssén </a></strong><span style="font-weight:700;background-color:initial">–</span><strong style="background-color:initial"> jämför teoretiska förutsägelser med experimentella observationer</strong></div> <div><strong>Projekt ”Teoretisk kärnfysik med precision”, totalt beviljat belopp 4 000 000 kr</strong></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"><strong>Vad handlar ditt projekt om?</strong></span><br /></div> <div>– Projektet ”Teoretisk kärnfysik med precision” handlar om att utveckla nya statistiska metoder för att studera teoretiska osäkerheter. Specifikt vill vi kombinera EFT-modeller för den starka växelverkan med lösningsmetoder för det kvantmekaniska mångkropparsproblemet och göra förutsägelser av fenomen inom lågenergetisk kärnfysik.</div> <div><br /></div> <div><strong>Varför är den här forskningen viktig?</strong></div> <div>– En grund för vetenskapliga framsteg är jämförelser av teoretiska förutsägelser med experimentella observationer. För att kunna dra slutsatser från sådan konfrontation måste vi kunna kvantifiera vilka osäkerheter som finns, både på den experimentella och den teoretiska sidan. I detta gränsland kan vår forskning bidra. Specifikt handlar projektet om att testa vår teoretiska beskrivning av subatomär fysik och de fundamentala krafterna, men den statistiska metodiken kan vara väldigt användbar inom många områden.</div> <div><br /></div> <div><strong>Vad betyder anslaget för dig?</strong></div> <div>– Att vi kan rekrytera en postdoc och fortsätta vara en aktivt drivande forskningsgrupp inom vårt område.</div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div style="font-size:16px"><strong><a href="/sv/personal/Sidor/Mats-Halvarsson.aspx">Mats Halvarsson</a> – grön el på effektivt sätt</strong></div> <div><strong>Projekt ”Högupplöst in-situ undersökning av effekten av reaktiva element på aluminiumoxidbildning vid höga temperaturer”, totalt beviljat belopp 4 000 000 kr</strong></div> <div><a href="/en/departments/physics/news/Pages/Physics-researchers-receive-16-million-in-grants-from-the-Swedish-Research-Council.aspx"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/ichtm.gif" alt="" /><span style="background-color:initial">Lä</span><span style="background-color:initial">s mer om detta projekt på våra engelska sidor.</span></a><br /></div> <div></div> ​<div><a href="/sv/nyheter/Sidor/33-Chalmersforskare-far-fina-forskningsanslag.aspx" target="_blank"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/ichtm.gif" alt="" />Lista över samtliga forskare vid Chalmers som beviljats anslag av Vetenskapsrådet 2021</a></div> ​​​Wed, 10 Nov 2021 12:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/AI-teknik-hittar-storningar-i-karnreaktorer.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/AI-teknik-hittar-storningar-i-karnreaktorer.aspxAI-teknik hittar störningar i kärnreaktorer<p><b>​De senaste fyra åren har Chalmers koordinerat det EU-finansierade forskningsprojektet Cortex, vars syfte har varit att hitta metoder för att förbättra kärnkraftssäkerheten. Nu är resultatet här – en teknik som med god träffsäkerhet kan upptäcka störningar i en kärnkraftsreaktor i drift.</b></p><strong>​</strong><span style="background-color:initial"><strong>Christophe Demazière</strong> och <strong>Paolo Vinai</strong>, båda vid institutionen för fysik, har koordinerat forskningsprojektet Cortex, i vilket den europeiska kommissionen investerat cirka 50 miljoner kronor. Över 70 forskare från olika organisationer i framför allt Europa, men också från USA och Japan, har under en fyraårsperiod deltagit i projektet som avslutades sommaren 2021. </span><div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">P</span><span style="background-color:initial">rojektgruppen har bestått av experter från flera olika forskningsområden: från reaktorfysik och artificiell intelligens, till beräkningsfysik och experimentell reaktorfysik. En rådgivande grupp av slutanvändare har sett till att forskningen utförts i linje med kärnkraftsindustrins behov och att nyttan av innovationerna ska kunna användas inom industrin.</span><br /></div> <div><div><br /></div> <div>Gruppens samarbete har lett till att man nu har tagit fram och testat en teknik som kan upptäcka störningar i kärnkraftsreaktorer. </div> <div><br /></div> <div style="font-size:16px"><span>Kombinerar reaktormodellering och artificiell intelligens</span><br /></div> <span style="font-size:16px"> </span><div><br /></div> <div>– Den samlade expertisen har gjort att vi har åstadkommit en teknik som kombinerar reaktormodellering och artificiell intelligens. Med den kan man upptäcka om det finns en störning i en reaktorhärd. Tekniken kan också upptäcka vad det är för slags störning och var i systemet den finns, säger Christophe Demazière.</div> <div><br /></div> <div>Tekniken bygger på att lära en artificiell intelligens-algoritm hur en kärnreaktor beter sig vid olika typer av störningar och deras positioner. Dessa störningar leder till fluktuationer i neutronflödet, det så kallade neutronbruset. Störningarna mäts av neutrondetektorer i reaktorn. Man behöver mata algoritmen med en mängd data av olika typer av störningar och motsvarande svar från reaktorn. </div> <div><br /></div> <div>– För att bygga en sådan databas har vi utvecklat avancerade modelleringsverktyg. Algoritmen jämför sedan reaktormätningarna med simuleringar från detta modelleringsverktyg. Från alla simuleringar kan alltså algoritmen identifiera i en mätning om det finns en störning, av vilken typ den är och var den finns. En reaktorhärd är runt tre till fyra meter i diameter och höjd. Genom att ha ett fåtal neutrondetektorer i härden kan vi upptäcka var det finns en störning med fem till tio centimeters marginal. Tidigare forskning har visat att detta borde kunna gå att göra, men man har inte utvecklat en teknik för att göra det på ett systematiskt sätt och i en sådan stor utsträckning som i Cortexprojektet, säger Christophe Demazière.</div> <div><br /></div> <div style="font-size:16px">Ger koll på störningar</div> <div><br /></div> <div>Tekniken kan man till exempel använda under drift för att se vad som sker i reaktorn, den så kallade härdövervakningen. Genom att ha koll på störningar kan man också bättre planera för hur man ska hantera eventuella problem när man stänger en reaktor för kontroll, underhåll och bränslebyte.</div> <div><br /></div> <div>Ytterligare utveckling av tekniken kommer att krävas innan den skulle kunna tas i bruk i industriell skala. Hur eller i vilken form forskningsprojektet kommer att tas vidare, återstår ännu att se.</div> <div><br /></div> <div>Hur har det då varit att koordinera ett så stort projekt, med så många deltagare? </div> <div><br /></div> <div>– I början lade vi mycket tid på att förstå varandras olika forskningsfält, för att kunna jobba mot samma mål. Vi har haft tajta kontakter med varandra och alla har varit mycket motiverade i detta samarbete. Det har varit en stor arbetsglädje kring att bidra till projektet och se att man gör något användbart, säger Christophe Demazière.</div> <div><br /></div> <div><a href="https://vimeo.com/578466058" target="_blank"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/icgen.gif" alt="" />Se mer om hur tekniken fungerar i en film om projektet </a></div> <div><br /></div> <div><strong>Fakta om forskningsprojektet:</strong></div> <div><strong><br /></strong></div> <div>Cortex (CORTEX) står för “core monitoring techniques and experimental validation and demonstration.” Projektet syftade till att utveckla ledande metoder som kan användas för att upptäcka och kategorisera störningar i kommersiella kärnreaktorer under drift. Metoden är icke-invasiv. Cortex är ett forsknings- och innovationsprojekt (RIA) inom <a href="https://ec.europa.eu/programmes/horizon2020/en/h2020-section/euratom">EU-programmet Euratom i Horisont 2020</a>.  <span style="background-color:initial">Läs mer om projektet på <a href="https://cortex-h2020.eu/">Cortex hemsida</a>.</span></div> <div><br /></div> <div>Projektet har koordinerats av professor <strong>Christophe Demazière</strong> och docent <strong>Paolo Vinai</strong>, och även involverat doktor <strong>Antonios Mylonakis</strong> och doktoranden <strong>Huaiqian Yi</strong>, samtliga från avdelningen Subatomär, högenergi- och plasmafysik på institutionen för fysik på Chalmers. Forskarna har bidragit med kunskap inom fältet reaktormodellering och härdövervakning, inom vilket det finns en lång forskningstradition på Chalmers där bland andra professor <strong>Imre Pázsit</strong> är ett, av flera, utmärkande namn.</div></div> <div><br /></div> <div>Text: Lisa Gahnertz<br /></div> <div><br /></div> <div><strong>För mer information, kontakta gärna:</strong> </div> <div><br /></div> <div><div><a href="/sv/personal/Sidor/Christophe-Demazière.aspx">Christophe Demazière</a>, professor, avdelningen för subatomär fysik och plasmafysik, institutionen för fysik, Chalmers, +46 31 772 30 82, <a href="mailto:demaz@chalmers.se">demaz@chalmers.se</a></div> <div><br /></div> <div><a href="/sv/sok/Sidor/default.aspx?q=paolo+vinai">Paolo Vinai​</a>, docent, avdelningen för subatomär fysik och plasmafysik, institutionen för fysik, Chalmers, +46 31 772 30 80, <a href="mailto:vinai@chalmers.se" style="outline:0px">vinai@chalmers.se​</a></div></div> ​​Wed, 03 Nov 2021 13:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Lars-Borjesson-tilldelas-guldmedalj-av-IVA.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Lars-Borjesson-tilldelas-guldmedalj-av-IVA.aspxChalmersprofessor tilldelas guldmedalj av IVA<p><b>​Lars Börjesson, professor vid institutionen för fysik, belönas av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien med en Guldmedalj. Medaljerna delas ut av H.M. Konungen under IVA:s Högtidssammankomst.</b></p>​<span style="background-color:initial">Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, har sedan hundra år tillbaka premierat framstående insatser inom teknik, ekonomi, näringsliv och samhälle. Lars Börjesson, professor i materialfysik vid Chalmers tekniska högskola, uppmärksammas nu av IVA med Guldmedalj för sina samhällsförbättrande insatser.</span><div><br /></div> <div>IVA:s motivering är:<br /><br /></div> <div>​&quot;Professor Lars Börjesson tilldelas Guldmedalj för sin framstående nyskapande forskning inom kondenserade materiens fysik och sitt innovativa och engagerade ledarskap som resulterat i etablering av nydanande forskningsinfrastruktur särskilt MAX IV och ESS, vilka ger exceptionella möjligheter till kunskap om materials egenskaper av stor betydelse för fortsatt forskning och industri.&quot;</div> <div><br /></div> <div>– Det är en fantastisk ära att få den här medaljen och att det arbete jag ägnat mig åt, tillsammans med många andra, under lång tid uppmärksammas, säger Lars Börjesson.</div> <div><br /></div> <div>– Det innebär också att det sprids vilka unika och framstående satsningar anläggningarna ESS och MAX IV är för Sverige och Europa. Anläggningarna är betydelsefulla för grundforskning i fysik, kemi, livsvetenskaper med mera, och för en mängd tillämpningar för ett hållbart samhälle, till exempel för nya material för hållbar energiteknik, återvinningsbara material för tillverkningsindustri, utveckling av nya mediciner och medicinsk teknik för bättre hälsa. Och inte minst för att de attraherar duktiga forskare med nya forskningsprojekt och innovationsidéer till Sverige som bidrar till samhällsutvecklingen.</div> <div><br /></div> <div>Guldmedaljerna delas ut i samband med IVA:s Högtidssammankomst den 29 oktober 2021 i närvaro av Deras Majestäter Konungen och Drottningen. </div> <div><br /></div> <div><a href="https://www.iva.se/publicerat/fick-till-vassa-anlaggningar-i-lund/" target="_blank"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/icgen.gif" alt="" />På IVA:s hemsida kan du läsa en intervju med Lars Börjesson om hans forskning och se en film om hans arbete med ESS</a></div> <div><a href="https://www.iva.se/om-iva/stipendier-och-priser/medaljer/" target="_blank"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/icgen.gif" alt="" />Läs mer om IVA:s Guldmedaljörer 2021</a></div> <div><br /></div> <h2 class="chalmersElement-H2">Om Lars Börjesson</h2> <div>Lars Börjesson disputerade vid Chalmers tekniska högskola 1987, och är sedan dess verksam här som docent (1990) och professor i materialfysik (1995). Han har även varit professor vid KTH (1993–1995). </div> <div>Lars Börjesson var under åren 2012–2016 verksam som vice-rektor på Chalmers med ansvar för styrkeområdena. Han har en lång erfarenhet av ledning av storskaliga forskningsanläggningar: 2010–2013 var han ordförande för MAX IV-laboratoriet i Lund och han är en av grundarna av European Spallation Source (ESS). År 2011 invaldes Lars Börjesson som ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien.</div> <div><br /></div> <div style="font-size:14px"><strong>För mer information, kontakta gärna:</strong></div> <div><a href="/sv/personal/Sidor/Lars-Börjesson.aspx">Lars Börjesson</a>, <a href="mailto:lars.borjesson@chalmers.se">lars.borjesson@chalmers.se</a> , 031-772 33 07</div>Fri, 29 Oct 2021 12:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/mc2/nyheter/Sidor/Annu-markligare-strange-metal-i-hogtemperatursupraledare.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/mc2/nyheter/Sidor/Annu-markligare-strange-metal-i-hogtemperatursupraledare.aspxÄnnu märkligare "strange metal" i högtemperatursupraledare<p><b>​Forskare från Chalmers har upptäckt ett nytt, förbluffande beteende hos &quot;strange metal&quot;-tillståndet i högtemperaturssupraledare. Upptäckten är en viktig pusselbit för att förstå dessa material, och resultaten har publicerats i den prestigefyllda tidskriften Science.</b></p><div>​Så kallad supraledning, där en elektrisk ström transporteras utan några energiförluster, har en enorm potential för många olika applikationer, exempelvis grön teknik. Om den kan fås att fungera vid tillräckligt höga temperaturer kan supraledningen möjliggöra till exempel effektiva transporter av förnybar energi över stora avstånd. Det nuvarande temperaturrekordet ligger på -130 grader Celsius, en temperatur som vid en första anblick kanske inte verkar vara hög, men som ska jämföras med vanliga supraledare som fungerar i temperaturer under -230 grader Celsius.</div> <div> </div> <div><br /></div> <div>I dag är kunskaperna om vanlig supraledning goda, men inom högtemperaturssupraledning finns fortfarande gåtor som väntar på en lösning, och det kan forskningen bidra med. Den nyligen publicerade forskningen fokuserar på den egenskap där förståelsen är lägst – det så kallade &quot;strange metal”-tillståndet – som förekommer vid temperaturer högre än de som möjliggör supraledning.</div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div>– ”Strange metal” är onekligen ett passande namn, då de här materialen verkligen beter sig på ett mycket ovanligt sätt, och det är något av ett mysterium bland forskare. Vårt arbete ger en ny förståelse för fenomenet. Genom nya experiment har vi fått fram viktig ny information om hur ”strange metal”-tillståndet fungerar, säger Floriana Lombardi, professor vid institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap på Chalmers.</div> <div> </div> <div> </div> <h2 class="chalmersElement-H2">Tros bygga på ”spöklik” kvantsammanflätning</h2> <h2 class="chalmersElement-H2"> </h2> ”Strange metal”-tillståndet fick sitt namn eftersom metallens beteende när den leder elektricitet är alldeles för enkelt vid en första anblick. I en vanlig metall påverkar många olika processer det elektriska motståndet – elektroner kan kollidera med atomerna i materialet, med föroreningar eller med sig själva, och varje process har ett unikt temperaturberoende. Detta innebär att det totala motståndet blir en komplicerad funktion av temperaturen. I skarp kontrast till detta är motståndet för ”strange metals” en linjär funktion av temperaturen, vilket innebär en rak linje från de lägsta uppnåeliga temperaturerna upp till där materialet smälter. <div><br /> </div> <div>– Ett så enkelt beteende ser ut att kräva en enkel förklaring baserad på en kraftfull princip, och för denna typ av kvantmaterial tros principen vara kvantsammanflätning, säger Ulf Gran, biträdande professor vid institutionen för fysik på Chalmers. </div> <div><br /></div> <div>Kvantsammanflätning är vad Einstein kallade &quot;spooky action at a distance&quot; och beskriver ett sätt för elektroner att interagera som inte har någon motsvarighet i klassisk fysik. För att förklara egenskaperna hos ”strange metal”- tillståndet måste alla elektroner vara sammanflätade med varandra. Det leder till en röra av elektroner där enskilda partiklar inte längre kan urskiljas, och som utgör en helt ny form av materia.</div> <h2 class="chalmersElement-H2">Utforskar kopplingen till laddningsdensitetsvågor </h2> <div><img src="/sv/institutioner/mc2/nyheter/PublishingImages/Gruppfoto%20Floriana%20Lombardis%20forskargrupp.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px;width:250px;height:175px" />Det viktigaste fyndet i forskningsartikeln är att forskarna upptäckte vad som i praktiken slår ut ”strange metal”-tillståndet. I högtemperaturssupraledare uppstår laddningsdensitetsvågor (Charge Density Waves, CDW). De är krusningar av elektrisk laddning som genereras av elektronerna i materialets atomstruktur när ”strange metal”-fasen bryts ner. För att utforska denna koppling sattes prov i nanostorlek av den supraledande metallen yttrium-barium-kopparoxid (YBCO) under dragspänning för att hålla tillbaka laddningsdensitetsvågorna. Detta ledde då till att ”strange metal”-tillståndet återkom. Genom att dra i metallen på detta sätt kunde forskarna alltså expandera ”strange metal”-tillståndet till den region som tidigare dominerades av CDW – vilket därmed gjorde den ”konstiga metallen” ännu konstigare. </div> <div><br /></div> <div>– De högsta temperaturerna för de supraledande övergångarna har observerats när ”strange metal”- fasen är mer markant. Att förstå denna nya fas av materia är därför av yttersta vikt för att kunna konstruera nya material som uppvisar supraledning vid ännu högre temperaturer, förklarar Floriana Lombardi.</div> <div><br /></div> <div>Forskarnas arbete indikerar ett nära samband mellan uppkomsten av laddningsdensitetsvågor och nedbrytningen av ”strange metal”-tillståndet – en potentiellt viktig ledtråd för att förstå det senare fenomenet. Upptäckten kan utgöra ett av de tydligaste bevisen för när kvantmekaniska principer manifesteras på makroskopiska skalor. Resultaten tyder också på en lovande ny forskningsväg, att med hjälp av dragspänning manipulera kvantmaterial.</div> <div><br /></div> <div><em>Artikeln <strong><a href="https://www.science.org/doi/10.1126/science.abc8372">”Restored strange metal phase through suppression of charge density waves in underdoped YBa2Cu3O7–δ’ &quot;</a></strong> finns nu tillgänglig i den ledande vetenskapliga tidskriften Science. Bakom resultaten står Eric Wahlberg, Riccardo Arpaia, Edoardo Trabaldo, Ulf Gran, Thilo Bauch och Floriana Lombardi från Chalmers tekniska högskolay, i samarbete med forskare från Politecnico di Milano, University La Sapienza, Brandenburg University of Technology och European Synchrotron facility (ESRF). </em></div> <em> </em> <div><br /></div> <h2 class="chalmersElement-H2">För mer information, kontakta: </h2> <div>Floriana Lombardi, professor, kvantkomponentfysik, institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap, Chalmers tekniska högskola, <a href="mailto:floriana.lombardi@chalmers.se">floriana.lombardi@chalmers.se</a>,  031-772 33 18. </div> <div> </div> <div>Ulf Gran, biträdande professor, avdelningen för subatomär, högenergi- och plasmafysik, institutionen för fysik, Chalmers tekniska högskola, <a href="mailto:ulf.gran@chalmers.se">ulf.gran@chalmers.se</a>, 031-772 31 82.</div> <div><br /></div> <div>Text: Joshua Worth</div> <div>Illustration: Yen Strandqvist</div> <div><span>Gruppfoto: Ananthu Surendran<span style="display:inline-block"></span></span><br /></div>Thu, 28 Oct 2021 08:30:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Fysikprofessor-vid-Chalmers-vald-till-hedersledamot-i-American-Physical-Society.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Fysikprofessor-vid-Chalmers-vald-till-hedersledamot-i-American-Physical-Society.aspxFysikprofessor vald till hedersledamot i American Physical Society<p><b>​Christian Forssén, professor vid institutionen för fysik på Chalmers tekniska högskola, har utnämnts till hedersledamot av American Physical Society.</b></p><strong>​</strong><span style="background-color:initial"><strong>Christian Forssén</strong> har valts till hedersledamot i American Physical Society (APS), för sina exceptionella bidrag till forskning inom fysik. Christian Forssén är professor i teoretisk fysik och avdelningschef för Subatomär, högenergi- och plasmafysik.</span><div><br /></div> <div>Varje år väljs färre än en halv procent av föreningens medlemmar till hedersledamöter i American Physical Society. APS motivering av valet av Christian Forssén lyder:</div> <div><br /></div> <div><strong>&quot;För grundläggande beräkningar av atomkärnors struktur, särskilt nära stabilitetsgränsen, och för utveckling av högprecisionsmodeller för kraften mellan nukleoner genom innovativ användning av statistiska metoder.&quot;</strong></div> <div><br /></div> <div style="font-size:16px">Uppmärksammar framsteg inom fysiken</div> <div><br /></div> <div>– Jag är stolt att ha blivit utsedd till hedersledamot i det amerikanska fysiksamfundet. Det betyder extra mycket att utmärkelsen kommer från andra fysikforskare och att jag delar den med flera av mina vetenskapliga förebilder. Jag hoppas att våra band till kollegor i USA kommer att bli ännu starkare, säger Christian Forssén</div> <div><br /></div> <div>APS Fellowship-program skapades för att uppmärksamma medlemmar som har gjort framsteg inom fysiken genom nyskapande forskning och publicering, eller som på ett innovativt sätt bidragit i tillämpningen av fysik till vetenskap och teknik. </div> <div><br /></div> <div>Christian Forssén är den femte forskaren från Chalmers att tilldelas utnämningen.</div> <div><br /></div> <a href="https://www.aps.org/programs/honors/fellowships/index.cfm" target="_blank"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/icgen.gif" alt="" /></a><a href="https://www.aps.org/programs/honors/fellowships/index.cfm" target="_blank"><div style="display:inline !important">Läs mer om American Physical Societys utnämningar av hedersledamöter</div></a><div><br /></div> <div><strong>För mer information, kontakta gärna:</strong></div> <span style="background-color:initial"><a href="/en/Staff/Pages/Christian-Forssen.aspx">Christian Forssén</a>, 031-772 32 61,  <a href="mailto:christian.forssen@chalmers.se">christian.forssen@chalmers.se</a> </span>​Wed, 13 Oct 2021 16:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Forskare-styr-mikroskopiska-farkoster-med-ljusets-kraft.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Forskare-styr-mikroskopiska-farkoster-med-ljusets-kraft.aspxForskare styr mikroskopiska farkoster med ljusets kraft<p><b>​Forskare på Chalmers tekniska högskola har skapat mikroskopiska farkoster som går att styra med hjälp av ljusets kraft. Genom att rikta en ljuskälla mot små specialpreparerade partiklar – ​metafarkoster – har forskarna lyckats köra dem i kontrollerade banor. De har även fått farkosterna att transportera andra partiklar.</b></p>​<span style="background-color:initial">Ljus har en inneboende kraft som kan förflytta mikroskopiska föremål. Den upptäckten ligger till grund för den nobelprisvinnande optiska pincetten, där forskare kunde visa hur en fokuserad laserstråle kan fånga in och hålla fast partiklar med stor precision. </span><div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Nu har en forskargrupp vid Chalmers tekniska högskola och Göteborgs universitet visat att kraften i ofokuserat ljus, en så kallad planvåg, kan användas för att styra en mikropartikel i en kontrollerad bana. <a href="https://doi.org/10.1038/s41565-021-00941-0">Forskningen presenterades nyligen i en vetenskaplig artikel i tidskriften Nature Nanotechnology.​</a></span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">De små farkosterna som forskarna har tillverkat är tio mikrometer breda och en mikrometer tjocka, alltså bara en tusendels millimeter. De minimala partiklarna har belagts med ett konstgjort material – en så kallad metayta. Metaytor består av noggrant utformade och samspelta nanopartiklar som har skräddarsytts för att kontrollera ljus på ovanliga och nyskapande sätt. I framtiden hoppas man kunna använda metaytor i bland annat kameror, mikroskop, elektroniska skärmar och andra teknikprylar som kräver avancerade optiska komponenter. Vanligtvis ses metaytor som stationära objekt som kan kontrollera och påverka ljus. Men i det härfallet valde forskargruppen att vända på saken och i stället utnyttja hur kraften från ljuset påverkar själva metaytan. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div style="font-size:20px"><span style="background-color:initial">Som två biljardbollar som krockar med varandra</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">F</span><span style="background-color:initial">o</span><span style="background-color:initial">rskarna placerade de mikroskopiska partiklarna – metafarkosterna – i botten av en vattenfylld behållare och belyste dem med laserljus. Genom en rent mekanisk process, som sker oberoende av den värme som ljuset alstrar, kunde forskarna med stor precision kontrollera metafarkosternas rörelse och fart och till och med styra dem åt olika håll och i olika formationer genom att variera laserljusets polarisation.</span><br /></div> <div><span style="background-color:initial"><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/F/Blandade%20dimensioner%20inne%20i%20artikel/Mikael_Käll_180x224_Anna-Lena_Lundquist.jpg" alt="Mikael Käll" class="chalmersPosition-FloatRight" style="margin:5px" /></span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">– Enligt Newtons tredje lag finns det en likvärdig och motsatt reaktion till varje händelse. I det här fallet innebär det att när ljuset når metaytan viker det av i en ny riktning, och reaktionskraften gör så att den mikroskopiska farkosten far iväg åt motsatt håll. Det är som när du spelar biljard och två bollar slår emot varandra och åker iväg åt olika håll. Man kan likna metaytan och ljuset, fotonerna, vid två biljardbollar som krockar med varandra, säger <strong>Mikael Käll</strong>, professor vid institutionen för fysik på Chalmers tekniska högskola och ansvarig för forskningsprojektet.</span><div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div style="font-size:20px"><span style="background-color:initial">Kan putta andra partiklar framför sig</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/F/Blandade%20dimensioner%20inne%20i%20artikel/Daniel_Andren_%20180x224.jpg" alt="Daniel Andrén" class="chalmersPosition-FloatRight" style="margin:5px" /></span>– Metafarkosterna är stabila, och vi kan navigera dem på ett förutsägbart och kontrollerbart sätt. Med <span style="background-color:initial">avancerade automatiska återkopplingssystem och mer sofistikerad kontroll av intensiteten och polariseringen av ljuskällan skulle ännu mer komplex navigering kunna vara möjlig, säger <strong>Daniel Andrén</strong>, tidigare doktorand vid institutionen för fysik och förstaförfattare till artikeln.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">F</span><span style="background-color:initial">orskarna kunde även använda metafarkosterna som transportörer genom att få dem att putta små partiklar framför sig i vattenbehållaren. De kunde med lätthet flytta bland annat mikroskopiska plastpartiklar och jästceller. Metafarkosten klarade till och med av att förflytta ett dammkorn 15 gånger större än den själv.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">– I utforskandet av optiska krafter finns det många intressanta effekter som ännu inte är helt välförstådda. Det är inte tillämpningar som driver den här typen av forskning, utan att utforska olika möjligheter. I ett antal olika led framåt vet man aldrig vad som händer. Men att vi visar att man kan använda partiklarna för att flytta på andra saker, indikerar en möjlig tillämpning av dem som transportörer för andra objekt, exempelvis i cellösningar, säger Mikael Käll. </span></div> <div><br /></div> <div><a href="https://youtu.be/CMkRSquPWk0" target="_blank"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/icgen.gif" alt="" /><div style="display:inline !important">Klicka här för att se videon på metafarkosterna på Youtube​</div></a><br /></div> <div><br /></div> <div><a href="https://news.cision.com/se/chalmers/r/forskare-styr-mikroskopiska-farkoster-med-ljusets-kraft%2cc3418356" target="_blank"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/icgen.gif" alt="" />Läs pressmeddelandet och ladda ned högupplösta bilder​</a></div> <div><br /></div> <div><div style="font-size:20px">Mer om den vetenskapliga artikeln: </div> <div><br /></div> <div>Forskningen presenteras i artikeln <a href="https://doi.org/10.1038/s41565-021-00941-0" target="_blank">Microscopic Metavehicles Powered and Steered by Embedded Optical Metasurfaces</a>, Nature Nanotechnology. Artikeln är skriven av fysikerna Daniel Andrén, Denis G. Baranov, Steven Jones, Giovanni Volpe, Ruggero Verre och Mikael Käll, verksamma på Chalmers tekniska högskola, Göteborgs universitet och Moscow Insitute of Physics and Technology​.</div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Projektet är finansierat av Excellence Initiative Nano vid Chalmers tekniska högskola, Vetenskapsrådet och Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. De mikroskopiska metafarkosterna är tillverkade på Myfab Chalmers.</span></div> <div></div> <div><br /></div> <div style="font-size:20px">För mer information, kontakta:</div> <div><br /></div> <div><strong>Daniel Andrén</strong>, tidigare doktorand vid institutionen för fysik, Chalmers tekniska högskola, och artikelns förstaförfattare<br /><a href="mailto:daniel.andren@chalmers.se">daniel.andren@chalmers.se</a><br /><span style="background-color:initial">073 516 65 18</span></div> <div><br /></div> <div><a href="/sv/Personal/Sidor/Mikael-Käll.aspx">Mikael Käll</a><span style="background-color:initial">, professor </span><span style="background-color:initial">vid institutionen för fysik</span><span style="background-color:initial">, Chalmers</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">tekniska högskola<br /></span><a href="mailto:mikael.kall@chalmers.se">mikael.kall@chalmers.se</a><br /><span style="background-color:initial">031 772 31 19 </span></div></div> <div><br /></div> <div>Text: Lisa Gahnertz och Joshua Worth<br />Foto: Anna-Lena Lundquist (Mikael Käll) och Carolina Harvonen (Daniel Andrén) | Illustration: Denis Baranov<br /></div> <div><br /></div></div> ​Tue, 28 Sep 2021 07:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/centrum/fysikcentrum/nyheter/Sidor/Med-siktet-installt-pa-nano.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/centrum/fysikcentrum/nyheter/Sidor/Med-siktet-installt-pa-nano.aspxMed siktet inställt på nano <p><b>​Hon är professor i tillämpad kvantfysik, småbarnsmamma och talar fem språk. Som ledare för det tvärvetenskapliga Nano Excellence Initiative vill Janine Splettstoesser nu skapa ett av Europas främsta nano-center med målet att ta sig an samhällets största utmaningar. Men allra stoltast blir Janine när hennes studenter når framgångar i arbetet. ”När en doktorand ger ett riktigt bra försvar på sin avhandling och kan få fortsätta jobba vidare med det de verkligen gillar och få växa som forskare. Då blir jag stolt.&quot;​</b></p>​<span style="background-color:initial">Vi ses i institutionens familjerum. Det är påsklov och 6-årige sonen Paolo är med. Han drar vant ut kluriga spel och byggsatser ut hyllorna medan Janine slår sig ner vid en arbetsplats i andra sidan rummet. Ett tomt skrivbord och en helt vanlig laptop. En hisnande tanke för en utomstående att det är allt som behövs för en professor i tillämpad kvantfysik som ska försöka jonglera föreläsningar, seminarier, konferenser och handledning av doktorander. För att inte tala om den egna forskningen. <br /><br /></span><div>Just nu handlar den om relationerna mellan termodynamik och kvantmekanik. Det som kallas kvanttermodynamik. För, som Janine själv uttrycker det, ”om man ska göra ny nano-teknik är det bra att känna till dynamiken runtomkring. Och vill man ha en kvantdator som funkar bra, behöver man veta hur energiåtgången ser ut och hur man bäst kyler ner den.”  <br /><br /></div> <strong> </strong><div><strong>Det står tidigt klart under</strong> samtalet att Janines engagemang på institutionen för Mikroteknologi och Nanovetenskap på Chalmers är många. Undervisningen, handledningen och forskningen har vi redan varit inne på. Men sedan årsskiftet är hon dessutom ny föreståndare för Nano Excellence Initiative, ett statsfinansierat och tvärvetenskapligt initiativ som omfattar tre andra institutioner förutom den egna - kemi, fysik, biologi – och som syftar till att främja forskning och utveckling inom nanoteknologi på universitetet. </div> <div><br />“Mitt mål är att skapa en mötesplats för nano-forskare på alla nivåer, juniora såväl som seniora. En slags inkubator för att bygga upp samarbeten, dela idéer och nätverka,” förklarar Janine. </div> <div><br />Men engagemangen slutar inte där. Janine är också en av initiativtagarna till familjerummet vi befinner oss i. Syftet? Att göra det möjligt för forskare att kombinera en framgångsrik forskarkarriär med ett familjeliv. En viktig fråga för Janine: </div> <div><br />”Som småbarnsförälder kan det ju uppstå logistiska problem när man ska resa till konferenser eller kanske har blivit inbjuden till ett möte med samarbetspartners, om man inte samtidigt lyckas lösa barnomsorg. Resultatet blir ofta att man som forskare behöver begränsa sitt arbete, speciellt kvinnliga forskare. Ett sånt här rum kan lösa såna här problem”, förklarar Janine. </div> <div><br />Och på frågan om de har nyttjat familjerummet många gånger förekommer Paolo sin mamma: ”Hundratals gånger!”, proklamerar han nöjt och fortsätter bygga på sin labyrint. </div> <div><h3 class="chalmersElement-H3">Den (o)självklara forskaren</h3></div> <div>Janine känns på något sätt självklar i sin forskarroll och i sitt ämne. Hon pratar engagerat och lustfullt om sin forskning och sina studenter. Och som äldst i en syskonskara om fem och med två forskande föräldrar, mamma inom fysik och pappa inom matematik, ter det sig kanske märkligt att det aldrig var självklart att Janine skulle välja en forskar-karriär. Men några styrande förväntningar kring karriärval har det aldrig varit tal om. Snarare en kultur i hemmet som sa att man kan bli vad man vill. Fysik-ämnet kom visserligen upp ibland runt middagsbordet, om än på ett avskräckande sätt. <br /><br /></div> <div>”Under gymnasietiden hade jag många olika tankar om vad jag skulle utbilda mig inom - arkitektur, design eller medicin kanske. Och direkt efter gymnasiet engagerade jag mig i socialt arbete under något år innan jag pluggade vidare. Sen har jag alltid gillat matte och fysik och att lösa problem. Men jag har också varit intresserad av språk. Min mamma brukade faktiskt komma med förmaningar: om du inte sköter dig så får du plugga fysik”, skrattar Janine. <br /><br /></div> <div><strong>Kanske ett klassiskt exempel på </strong>omvänd psykologi. Hursomhelst verkar det ha funkat. </div> <div>Och förutom alla akademiska meriter inom fysiken talar Janine dessutom fem språk. Inte så konstigt kanske om man tar sig en titt på hennes akademiska resa. En turné som gått kors och tvärs över den europeiska kontinenten. </div> <div><br />Hon växte upp i närheten av Düsseldorf och flyttade som 20-åring till Karlsruhe i södra Tyskland för att plugga fysik. Under kandidatstudierna gjorde hon ett utbytesår i franska Grenoble för att sedan återvända till Tyskland för att avsluta masterstudierna. Sedan snabbt vidare till Italien för att doktorera vid Scuola Normale Superiore di Pisa, då inom ämnet ”Adiabatic pumping in interacting quantum dots”. Det är under doktorandstudierna i Pisa som Janines intresse för kvantfysik tar fart på riktigt. Och det är också här hon träffar sin blivande man, som då doktorerade inom astrofysik. Efter det var det dags för post-doc som Janine gör vid Universitetet i Geneve medan pojkvännen åker till Hamburg. Sedan tillbaka till Tyskland igen och till universitetet i Aachen där första tjänsten som professor i fysik väntade. I Aachen mottar Janine också ett stort forskningsanslag. Något som Janine ser tillbaka på som en viktig milstolpe i karriären. </div> <div><br />”För första gången jag fick leda en egen forskargrupp. Jag fick själv rekrytera in doktorander och post-docs och forma mina föreläsningar själv. Frihet att göra det på mitt sätt. Det var då idén om att jag kunde bli en självständig forskare väcktes till liv på riktigt.” <br /><br /><img src="/SiteCollectionImages/20210101-20210631/Janine%202.jpg" class="chalmersPosition-FloatLeft" alt="" style="margin:5px 10px;width:300px;height:225px" /><span style="color:rgb(33, 33, 33);font-family:inherit;font-size:16px;font-weight:600;background-color:initial">Gothenburg calling</span><br /></div> <div>Det går inte att förneka att det finns ett romantiskt skimmer över livet som forskarpar med hela Europa som sin spelplan. </div> <div>Om hon saknar livet som kring-kuskande forskare på kontinenten? Nja.<br /> </div> <div>”Man tröttnar till slut. Jag och min man hade ett långdistansförhållande i tio år, det är inget jag rekommenderar. Det är klart att det är roligt och intressant att flytta runt och ständigt komma in i nya kulturer och lära sig nya språk, men till slut blir det jobbigt att bryta upp från vänner och jobb precis när man börjar känna sig hemma. Nu har jag varit i Sverige ett tag men jag känner mig ändå som den osmartaste föräldern på förskolan. Det tar mig fortfarande evigheter att fylla i enkla blanketter”, säger hon och skrattar. </div> <div><br /><strong>Så för drygt sju år sedan landade</strong> hon så slutligen i Göteborg och på Chalmers, då gravid med familjens första barn. Maken hade vid tillfället en forskartjänst vid Göttingen i Tyskland och fick sluta upp när han så småningom fick en tjänst på institutionen för fysik på Chalmers, endast ett stenkast bort. </div> <div>Att det blev just Chalmers, har på sätt och vis sin förklaring. Det femåriga forskningsprojektet vid RWTH Aachen hade rundats av och Janine och maken hade bestämt sig för att stanna i Europa. Efter lite efterforskningar insåg hon att det på Chalmers fanns möjlighet att kunna få bedriva den forskning hon var mest intresserad av. Samtidigt blir hon under en konferens uppsökt av en av professorerna inom tillämpad kvantfysik på Chalmers som undrar om Janine inte ska komma och jobba hos dem. Sagt och gjort, Janine söker en tjänst som forskarassistent inom nanovetenskap på Chalmers. Men hon söker också ett forskaranslag genom Wallenberg Academy Fellows – Sveriges största privata karriärsprogram för unga forskare. Det slutar med att hon får både tjänsten och anslaget. Och därmed också finansiering för forskning under fem års tid, en period som sedermera har förlängts ytterligare, genom Knut och Alice Wallenberg-stiftelsen. </div> <div><br />”Wallenbergs anslag har varit väldigt bra för mig på flera sätt. Förutom att det har finansierat min forskning så har det varit ett väldigt bra sätt för mig att bygga upp ett bra kontaktnät. Det har också hjälpt mig komma in i den svenska forskningsmiljön”.  </div> <div><br /></div> <div>Men det fanns också andra positiva aspekter av livet som forskare på ett svenskt universitet. </div> <div><br />”Något jag verkligen har gillat från början är ju att kulturen här är mycket mer jämlik och avslappnad om man jämför med exempelvis några av de tyska universiteten. Där är hierarkierna väldigt starka och armbågarna vassare”, menar Janine. </div> <div><h3 class="chalmersElement-H3">Vikten av goda förebilder</h3></div> <div>Och apropå jämlikhet, det är nästan svårt att inte nämna det faktum att Janine som kvinnlig professor i kvantfysik står ut i gruppen. Som master-student var hon den enda kvinnan på institutet och på seminarier. Och när Janine först gjorde entré på avdelningen för tillämpad kvantfysik på Chalmers var hon återigen den enda kvinnan. Idag, sex år senare, kan hon glatt konstatera att en tredjedel av arbetsstyrkan utgörs av kvinnor.  <br /><br /></div> <div>Att det är viktigt med goda förebilder inom den akademiska världen råder det inga tvivel om. Janine lyfter stunder då kvinnliga doktorander har kommit fram efter föredrag på konferenser och framfört hur betydelsefullt det är att få se en kvinna – inte sällan med en bäbis under armen – vara expert i ämnet. </div> <div>Och Janine har också sina egna förebilder. Hon minns speciellt sin post-doc-handledare vid institutet för teoretisk fysik i Geneve, professor M. Büttiker. Ett känt namn för många fysiker. Genom sin ödmjuka och prestigelösa stil och sitt sätt att ta allas arbete på allvar, oavsett position eller akademisk rang, har han kommit att bli en stark influens. </div> <div><br /><strong>”För honom spelade det ingen roll</strong> om han diskuterade med en master-student eller en Nobel-prisvinnare. Ibland bjöd han in sina vänner, namn som man kände igen från sina fysikböcker. Då kunde han presentera oss post-doc-studenter som experter inom våra ämnen. Han tog oss alla på lika stort allvar, helt enkelt. Jag inspirerades verkligen av honom.”<br /><br /></div> <div>Därför är det inte heller så förvånande att när Janine blir ombedd att nämna de stoltaste ögonblicken i karriären, så är det inte docent-tjänster, professurer eller publikationer som kommer upp i första hand. </div> <div><br />”Det är klart att jag var stolt när jag blev klar med min avhandling. Men de stoltaste ögonblicken är nog egentligen när någon i min forskargrupp gör ett riktigt bra jobb. När en doktorand ger ett riktigt bra försvar på sin avhandling och kan få fortsätta jobba vidare med det de verkligen gillar och få växa som forskare”. <br /><img src="/SiteCollectionImages/20210101-20210631/Janine%20och%20Paolo.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px 10px;width:300px;height:225px" /><br /><span style="color:rgb(33, 33, 33);font-family:inherit;font-size:16px;font-weight:600;background-color:initial">Från tvivel till framåtdriv</span><br /></div> <div>Vi förflyttar oss till Janines kontor, några trappor upp. Paolo skuttar vant fram i korridorerna och visar vägen. Studieåren i Pisa har tydligen gjort intryck. Under hyllorna med pärmar, böcker och papper på Janines kontor står en välanvänd italiensk espressokokare. På ena väggen hänger en stor griffeltavla med långa uträkningar i vit krita. Precis som man kan förvänta sig av en professor i kvantfysik. <br /><br /></div> <div>Men har det alltid varit lätt? Har det aldrig funnits tvivel? <br /><br /></div> <div>”När jag doktorerade hade jag verkligen mina tvivel. Kommer jag klara det här? Är jag smart nog? Jag var faktiskt väldigt nära att ge upp”.</div> <div><br />Men Janines planer på att kasta in handduken skulle snart stoppas. En gammal kursare kom och hälsade på och vände på perspektiven helt.  </div> <div><br /><strong>”Hon förstod inte varför jag tvivlade</strong> när jag alltid hade så bra betyg när vi pluggade ihop. Hon sa åt mig att, om jag tvivlar på att jag är smart nog, så kan jag väl bara låtsas vara smart i två år till och sen bestämma mig för vad jag vill göra.”, förklarar Janine och skrattar. </div> <div><br />Om argumentationen hade effekt är oklart men Janine red igenom stormen och kom ut på andra sidan. Med bravur. Sedan dess har Janine blivit ordentligt härdad i att stöta på svårlösliga problem. </div> <div>Så vad är egentligen drivkraften? <br /><br /></div> <div>”Helt klart min nyfikenhet. Jag ställs inför problem som jag inte förstår nästan varje dag. Men då pratar man med andra, läser på och gör fler beräkningar tills man förstått. Jag har alltid gillat att ta reda på hur det ligger till med saker och ting”. </div> <div><br /><strong>Det är tydligt att Janine </strong>verkligen gillar sitt jobb. Att hon är på rätt plats. Själv menar hon att det har handlat om att göra val som känns rätt i stunden och lita på att man landar rätt. Som många fysiker i början av karriären tänkte hon först enbart rikta in sig på teoretisk partikelfysik. Men med tiden reviderades planen.  <br />​​<br /></div> <div>”Jag gillar verkligen att jag både kan få göra fundamental forskning med tung teoretisk metodutveckling och samtidigt fundera över spännande tekniska tillämpningar. Det känns häftigt att kunna sitta och jobba teoretiskt och sen kunna gå över till labbet bredvid och prata med folk och se om mina beräkningar stämmer.” <br /><br /></div> <div>Från kontorets fönster ser man nätt och jämnt delar av förskolans gård. Janine lyfter upp Paolo för att se om det är småsyskonen man skymtar långt där borta. Visst är det Fabian och Mattia man ser, enas de. Kanske är det vyn från fönstret som gör att Janine återkommer till ämnet stolta ögonblick i karriären. <br /><br /></div> <div>”Jag måste faktiskt säga att jag också är otroligt stolt över att jag och min man faktiskt lyckades få ihop det till slut. Att vi kan få göra det vi brinner för på jobbet och samtidigt ha en fantastisk familj.” <br /><br />Text: Lovisa Håkansson</div> Thu, 24 Jun 2021 00:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Chalmersfysiker-far-pris-av-Royal-Society-of-Chemistry.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Chalmersfysiker-far-pris-av-Royal-Society-of-Chemistry.aspxChalmersfysiker får pris av Royal Society of Chemistry<p><b>​Forskning som ledde till ett genombrott för väteperoxidtillverkning – det uppmärksammar nu Royal Society of Chemistry med det nyinstiftade Horizon-priset. Björn Wickman, docent vid institutionen för fysik, ingick i forskargruppen som gjorde upptäckten.</b></p>​​<span style="background-color:initial">Väteperoxid är en kemikalie med kort hållbarhet som används bland annat som blekmedel inom industrin, men också för desinficering och rening av vatten. Tillverkningen är ofta storskalig och energikrävande. Därtill krävs ofta transporter av ämnet från stora fabriker. </span><div><br /></div> <div>För åtta år sedan gjorde en forskargrupp på Danmarks tekniske universitet en upptäckt i hur man skulle kunna tillverka väteperoxid lokalt och i mindre skala. Det uppmärksammar nu brittiska Royal Society of Chemistry med att utse forskargruppen till vinnare av det nya priset <em>Environment, Sustainability and Energy Division Horizon Prize: John Jeyes Award</em>, vars syfte är att uppmärksamma forskning som bidrar till en bättre värld.</div> <div><br /></div> <div style="font-size:16px"><strong>Björn Wickman del i forskargruppen</strong></div> <div><br /></div> <div>I forskargruppen ingick Chalmersforskaren Björn Wickman, som då gjorde sin postdoktorstjänst på Danmarks tekniske universitet via ett Formas-anslag. Att upptäckten som nu prisas ens gjordes var dock lite av e<span style="background-color:initial">n tillfällighet, berättar han:</span></div> <div><br /></div> <div>– Jag jobbade i ett projekt som handlade om att reducera koldioxid men experimenten fungerade inte som det var tänkt. Samtidigt, i en annan grupp, pågick forskning om väteperoxid med beräkningar för hur man skulle kunna tillverka väteperoxid småskaligt och lokalt. Vi började prata och tanken dök upp att vår idé kanske kunde fungera för dem. Och det visade sig funka jättebra!</div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div style="font-size:16px"><span style="background-color:initial"><strong>Kun</strong></span><span style="background-color:initial"><strong>de uppnå nära hundra procent utbyte av väteperoxid</strong></span></div> <div><br /></div> <div>Syrgas kan reduceras med hjälp av elektrokemi på en katalysatoryta av till exempel platina eller palladium, så att man får väteperoxid. Problemet är att väteperoxid då snabbt fortsätter att reduceras och bildar vatten. För att det sista steget ska ske krävs dock att det finns minst två atomer av det aktiva katalysatormaterialet bredvid varandra. </div> <div><br /></div> <div>Idén som forskarna fick var att tillverka en yta där det inte finns några atomer av katalysatormaterialet som sitter bredvid varandra. Detta gjordes med hjälp av en legering där atomerna sitter ordnade och utan att de aktiva atomerna gränsar till varandra. Processen kunde då uppnå nära hundra procent utbyte av väteperoxid. </div> <div>Forskningsresultaten visade hur man kan tillverka väteperoxid i mindre volymer och ligger till grund för en artikel som publicerades i Nature Materials, 2013. </div> <div><br /></div> <div style="font-size:16px"><strong>Småskalig tillverkning är idag verklighet</strong></div> <div><br /></div> <div>Sedan dess har artikeln citerats över 400 gånger, lagt grund till vidare forskning i ämnet och lett till att småskalig väteperoxidtillverkning idag är verklighet. Projektet resulterade i företaget <a href="https://www.hpnow.eu/" target="_blank">HPNow </a>vars anordning, ett elektrolysrör, gör det möjligt att producera väteperoxid på plats med hjälp av enbart vatten, el och luft. Deras anläggningar behandlar idag vatten på både sjukhus och inom jordbruk i över 15 länder.</div> <div><br /></div> <div>Det är detta som Royal Society of Chemistry nu uppmärksammar med Horizon-priset inom kategorin miljö, hållbarhet och energi.</div> <div><br /></div> <div>– Nu ser man att forskningen haft betydelse. Jag känner mig hedrad och tycker att det är väldigt roligt att Royal Society of Chemistry uppmärksammar vårt arbete och anser att det vi har gjort är viktigt, säger Björn Wickman. </div> <div><br /></div> <div><strong>Om Horizon-priset</strong></div> <div><br /></div> <div>Brittiska Royal Society of Chemistry har som mål att främja kemivetenskapen. Deras Horizon-priser – som är nya för 2021 – lyfter fram spännande, samtida vetenskaper inom kemi som ligger i framkant inom forskning och innovation. Horizon-priserna ges till grupper eller samarbeten som öppnar nya riktningar och möjligheter inom sitt område genom banbrytande vetenskaplig utveckling.</div> <div><br /></div> <div><em>Environment, Sustainability &amp; Energy Division Horizon Prize: John Jeyes Award</em> ges till forskargruppen som består av följande forskare från Chalmers tekniska högskola, Imperial College London, Köpenhamns universitet, Danmarks tekniske universitet, University of Calgary och BASE Life Science: </div> <div><br /></div> <div>Debasish Chakraborty, Ib Chorkendorff (<a href="/sv/forskning/vara-forskare/Sidor/jubileumsprofessorer.aspx" target="_blank">Chalmers jubileumsprofessor 2012</a>), Davide Deiana, Maria Escudero-Escribano, Rasmus Frydendal, Ziv Gottesfeld, Thomas W. Hansen, Mohammadreza Karamad, Paolo Malacrida, Jan Rossmeisl, Samira Siarhostami, Ifan E.L. Stephens, Arnau Verdaguer-Casedevall och Björn Wickman.</div> <div> </div> <div><strong>För mer information, kontakta:</strong></div> <div><a href="/sv/Personal/Sidor/Björn-Wickman.aspx" target="_blank">Björn Wickman</a>, docent, institutionen för fysik, Chalmers, 031-772 51 79, <a href="mailto:bjorn.wickman@chalmers.se">bjorn.wickman@chalmers.se</a></div> <div><br /></div> <div><strong>Läs mer:</strong></div> <div><br /></div> <div><div><div>För mer information om utmärkelsen, gå till <a href="https://www.rsc.org/prizes-funding/prizes/2021-winners/power-to-peroxide-team/#undefined" target="_blank"><span>Royal Society of Chemistry</span>s sida om priset​</a></div> <div><br /></div> <a href="https://www.rsc.org/prizes-funding/prizes/2021-winners/power-to-peroxide-team/#undefined" target="_blank"></a></div></div> <div>Artikeln <a href="https://www.nature.com/articles/nmat3795" target="_blank">Enabling direct H2O2 production through rational electrocatalyst design </a>har publicerats i Nature Materials. ​</div> ​Tue, 08 Jun 2021 08:00:00 +0200