Nyheter: Mikroteknologi och nanovetenskap, Testinghttp://www.chalmers.se/sv/nyheterNyheter från Chalmers tekniska högskolaWed, 20 Jan 2021 17:27:51 +0100http://www.chalmers.se/sv/nyheterhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/mc2/kalendarium/Sidor/kvantfysiker-i-kva.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/mc2/kalendarium/Sidor/kvantfysiker-i-kva.aspxKvantfysiker invald i Kungliga Vetenskapsakademien<p><b>Göran Johansson, professor på institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap, har valts in i Kungliga Vetenskapsakademien. Han blir därmed den sjunde Chalmersprofessorn i fysikklassen, och den tredje från vår institution.</b></p>​<img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/MC2/News/Göran%20Johansson%20600_900.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px;width:250px;height:375px" /><span style="background-color:initial">Göran Johansson är avdelningschef för avdelningen tillämpad kvantfysik, och blev på Akademiens sammankomst den 13 januari invald som ledamot i klassen för fysik. </span><div><br /><span style="background-color:initial"></span><div>– Det känns enormt hedrande och faktiskt en smula chockartat. Jag hoppas att jag ska kunna bidra med min kompetens inom kvantteknologi och min nyfikenhet på andra forskningsområden. KVA är en tung remissinstans i det svenska forskarsamhället och gör ju bland annat ett mycket viktigt arbete med Nobelprisen.&quot;</div> <div> </div> <div>Kungliga Vetenskapsakademin är, enligt hemsidan, en oberoende organisation som ska främja vetenskaperna och stärka deras inflytande i samhället. Akademin belönar också framstående forskningsprestationer genom ett flertal priser – de mest kända är naturligtvis Nobelprisen i kemi och fysik. Att bli invald som ledamot av Akademien ses som ett exklusivt erkännande för insatser inom forskningen. </div> <div><br /></div> <div>Ett övergripande mål för Görans forskning är att förstå hur kvantfysik fungerar i naturen och hur man kan ta tillvara på kvantfysikaliska effekter i praktiska tillämpningar. Han studerar bland annat den dynamiska Casimireffekten, som beskriver hur fotoner skapas ur vakuum när en spegel accelererar och rör sig nära ljushastigheten.</div> <div><br /></div> <div>En mer tillämpad frågeställning är hur man på bästa sätt bygger en kvantdator. Kvantbiten, den minsta informationsbäraren i en kvantdator, kan ha både värdet 0 och 1 samtidigt och kan därför ge en beräkningskapacitet mycket större än dagens snabbaste superdatorer. En kvantdator skulle till exempel kunna studera komplexa molekylstrukturer inom den medicinska forskningen och ge nya läkemedel. Den skulle också kunna ge oss helt nya möjligheter att se strukturer i stora datamängder för att hitta bättre lösningar till svåra optimeringsproblem, som till exempel trafikplanering.</div> <div><br /></div> <div><p class="chalmersElement-P"><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial"><a href="http://www.kva.se/" style="outline:0px"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/icgen.gif" alt="" /></a></span><span>Läs mer om Kungliga Vetenskapsakademin på </span><span><a href="http://www.kva.se/">akademiens hemsida.</a></span><span><br /> </span> <a href="http://www.kva.se/" style="outline:0px"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/icgen.gif" alt="" /></a><span><span>Läs mer  om Göran i artikeln <a href="/sv/centrum/fysikcentrum/nyheter/Sidor/Goran-vill-bygga-Sveriges-forsta-kvantdator.aspx">”Göran vill bygga Sveriges första kvantdator”​</a></span></span></p></div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div>Text: Susannah Carlsson<br />Foto: Kerstin Jönsson</div> <div><br /></div> </div>Wed, 20 Jan 2021 17:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/mc2/nyheter/Sidor/Liten-kvantdator-har-lost-verkligt-optimeringsproblem.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/mc2/nyheter/Sidor/Liten-kvantdator-har-lost-verkligt-optimeringsproblem.aspxLiten kvantdator har löst verkligt optimeringsproblem<p><b>​Kvantdatorer har redan lyckats överträffa vanliga datorer i att lösa vissa uppgifter – dessvärre totalt onyttiga sådana. Nästa milstolpe är att få dem att uträtta användbara saker. Forskare på Chalmers har nu visat att de med sin lilla, men välfungerande kvantdator kan lösa en liten del av ett verkligt logistikproblem.​​​</b></p><p class="MsoNormal">Intresset för att bygga kvantdatorer har tagit ordentlig fart de senaste åren och det arbetas febrilt på många håll i världen. År 2019 gjorde Googles forskarlag ett stort genombrott när deras kvantdator lyckades lösa en uppgift långt snabbare än världens bästa superdator. Baksidan är att den lösta uppgiften inte har någon som helst praktisk användning – den valdes enbart för att den bedömdes vara enkel att lösa för en kvantdator och samtidigt mycket svår för en konventionell dator.</p> <p class="MsoNormal">Därför är en viktig uppgift inom kvantdatorutecklingen nu att hitta användbara, relevanta problem som ligger utom räckhåll för vanliga datorer, men som en förhållandevis liten kvantdator skulle kunna lösa.</p> <p class="MsoNormal"><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/WACQT/PIs/GiuliaFerrini_180109_02%20kvadrat.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="Giulia Ferrini" style="margin:5px;width:180px;height:180px" />– Vi vill vara säkra på att kvantdatorn vi utvecklar tidigt kan användas för att lösa relevanta problem. Därför arbetar vi tätt ihop med företag i industrin, säger teoretiska fysikern Giulia Ferrini, en av ledarna för Chalmers kvantdatorprojekt som startade år 2018.</p> <p class="MsoNormal">Giulia Ferrini har, tillsammans med Göran Johansson, lett det teoretiska arbetet när ett lag chalmersforskare, däribland en industridoktorand från flyglogistikföretaget Jeppesen, nu visat att en kvantdator kan lösa en del av ett verkligt problem inom flygbranschen. </p> <h2 class="chalmersElement-H2">Algoritmen bevisad på två qubits </h2> <p class="MsoNormal">För alla större flygbolag är schemaläggning en utmaning. Att avgöra vilket flygplan som ska flyga vilken rutt är ett optimeringsproblem som mycket snabbt växer i omfång och svårighet när antalet destinationer och flygplan ökar. </p> <p class="MsoNormal">Forskare hoppas att kvantdatorer kommer att kunna hantera sådana problem mycket bättre än dagens datorer. Kvantdatorns grundläggande byggsten – kvantbiten – bygger på helt andra principer än byggstenarna i dagens datorer, vilket gör att den har möjlighet att hantera enorma mängder information med relativt få kvantbitar. </p> <p class="MsoNormal">På grund av sin annorlunda uppbyggnad måste dock kvantdatorer programmeras på helt andra sätt än vanliga datorer. En föreslagen algoritm som tros kunna bli användbar på tidiga kvantdatorer är den så kallade Quantum Approximate Optimization Algorithm (QAOA). </p> <p class="MsoNormal">Chalmersforskarna har nu framgångsrikt kört nämnda algoritm på sin kvantdator – en processor med två kvantbitar – och lyckats lösa problemet med att tilldela flygplan rutter. I denna första demonstration kunde resultatet enkelt verifieras eftersom skalan var mycket liten – problemet involverade endast två flygplan. </p> <h2 class="chalmersElement-H2">Potential att hantera många flygplan</h2> <p class="MsoNormal">Med bedriften var de först att visa att QAOA-algoritmen fungerar i praktiken för att lösa problemet med att tilldela flygplan rutter. De lyckades också köra algoritmen en nivå längre än vad någon gjort förut, en prestation som kräver mycket bra hårdvara och exakt styrning. </p> <p class="MsoNormal"><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/WACQT/PIs/JonasBylander_171101_kvadrat.jpg" class="chalmersPosition-FloatLeft" alt="Jonas Bylander" style="margin:5px;width:180px;height:180px" />– Vi har visat att vi har förmågan att lösa verkliga problem på vår kvantprocessor. Vi har än så länge få kvantbitar, men de fungerar bra. Vår plan har varit att först få allt att fungera väldigt bra i liten skala, innan vi skalar upp, säger experimentalisten Jonas Bylander som är en av ledarna av Chalmers kvantdatorbygge.</p> <p class="MsoNormal">Teoretikerna i forskarlaget har också simulerat att lösa samma optimeringsproblem för upp till 278 flygplan, vilket skulle kräva en kvantdator med 25 kvantbitar. </p> <p class="MsoNormal">– Resultaten blev fortsatt bra när vi skalade upp. Det indikerar att QAOA-algoritmen har potential att lösa den här typen av problem även i större skala, säger Giulia Ferrini.</p> <p class="MsoNormal">För att överträffa dagens bästa datorer krävs dock mycket större kvantdatorer än så. Forskarna på Chalmers har nu påbörjat uppskalningen och arbetar för närvarande med fem kvantbitar. Planen är att under år 2021 komma upp i minst 20 kvantbitar utan att göra avkall på prestandan.​</p> <p class="MsoNormal"><span style="background-color:initial"></span></p> <p class="MsoNormal"><span style="background-color:initial"><b>Text</b>: Ingela Roos<br /><b>Porträttbilder</b>: Johan Bodell</span></p> <p class="MsoNormal"><span style="background-color:initial"><br /></span></p> <p class="MsoNormal"><span lang="sv">Forskningsresultaten har publicerats i två artiklar i <em>Physical Review Applied</em>:</span></p> <p class="MsoNormal"><span lang="sv"><span lang="EN-US"><a href="https://journals.aps.org/prapplied/abstract/10.1103/PhysRevApplied.14.034010"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/icgen.gif" alt="" />Improved Success Probability with Greater Circuit Depth for the Quantum Approximate Optimization Algorithm</a><br /></span></span><a href="https://journals.aps.org/prapplied/abstract/10.1103/PhysRevApplied.14.034009"><span></span></a><a href="https://journals.aps.org/prapplied/abstract/10.1103/PhysRevApplied.14.034009"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/icgen.gif" alt="" /></a><a href="https://journals.aps.org/prapplied/abstract/10.1103/PhysRevApplied.14.034009"><span lang="EN-GB">Applying the Quantum Approximate Optimization Algorithm to the Tail-Assignment Problem</span></a><span style="background-color:initial"> </span></p> <p class="MsoNormal"><span lang="EN-US"></span></p> <p class="MsoNormal"><span lang="EN-US"> </span></p> <p class="chalmersElement-P"><b>Mer om: Den svenska kvantdatorsatsningen<br /></b></p> <p class="MsoNormal"><span lang="sv">​</span><span style="background-color:initial">Forskningen ingår i Wallenberg Centre for Quantum Technology (WACQT) som är en tolvårig miljardsatsning med två huvudsyften: att utveckla svensk kompetens inom kvantteknologi och att bygga en fungerande kvantdator med minst hundra kvantbitar. Forskningscentret finansieras huvudsakligen av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse.</span></p> <p class="MsoNormal"><span lang="sv"></span></p> <p class="chalmersElement-P"><span style="background-color:initial;color:rgb(0, 0, 0)">​<br /></span></p> <p class="chalmersElement-P"><span lang="sv"><b>Läs </b></span><b style="background-color:initial">vidare:</b></p> <p class="chalmersElement-P"><a href="/sv/nyheter/Sidor/Nu-startar-bygget-av-en-svensk-kvantdator.aspx"><span lang="sv">Nu startar bygget av en svensk kvantdator</span></a><span lang="sv" style="background-color:initial"><font color="#000000"> (ursprungligt pressmeddelande från 2017)<br /></font></span><a href="/en/centres/wacqt/discover/Pages/default.aspx"><span lang="sv">Discover quantum </span></a><span><span lang="sv">technolo</span></span><span><span lang="sv">g</span></span><span><span lang="sv">y</span></span><span lang="sv" style="background-color:initial"><font color="#000000"> (popul</font></span><span lang="sv" style="background-color:initial"><font color="#000000">ärvetenskaplig introduktion till kvantteknologi)<br /></font></span><span lang="sv"><a href="/en/centres/wacqt/discover/Pages/Quantum-computing.aspx">Quantum computing</a></span><span lang="sv" style="background-color:initial"><font color="#000000"> (populärvetenskaplig introduktion till kvantdatorer)<br /></font></span><a href="https://wacqt.se/">Wallenberg Centre for Quantum Technology (WACQT)</a><br /><a href="/en/centres/wacqt/research/Pages/Research-in-quantum-computing-and-simulation.aspx"><span lang="sv">Research in quantum computing and simulation</span></a><span lang="sv" style="background-color:initial;color:rgb(0, 0, 0)"> (om kvantdatorforskningen inom WACQT)</span><span style="background-color:initial;color:rgb(0, 0, 0)"> </span></p> <p class="chalmersElement-P"><span style="background-color:initial;color:rgb(0, 0, 0)"><br /></span></p> <p class="chalmersElement-P"><span lang="sv"><b>För mer information, kontakta:​<br /></b></span><span style="background-color:initial;color:rgb(0, 0, 0)">Giulia Ferrini, forskarassistent i tillämpad kvantfysik, </span><a href="mailto:ferrini@chalmers.se">ferrini@chalmers.se</a><span style="background-color:initial;color:rgb(0, 0, 0)">, 031-772 6417 (talar engelska och italienska)<br /></span><span style="background-color:initial;color:rgb(0, 0, 0)">Jonas Bylander, docent i kvantteknologi, </span><a href="mailto:jonas.bylander@chalmers.se">jonas.bylander@chalmers.se</a><span style="background-color:initial;color:rgb(0, 0, 0)">, 031-772 5132 (eftermiddagar)</span></p> <div><div><div class="msocomtxt"> </div> </div> </div> ​​​​​Thu, 17 Dec 2020 09:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/mc2/nyheter/Sidor/Varldens-kortaste-vaglangd-för-vertikalkavitetslasrar-demonstrerad.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/mc2/nyheter/Sidor/Varldens-kortaste-vaglangd-f%C3%B6r-vertikalkavitetslasrar-demonstrerad.aspxDe skapar kompakta lasrar vid rekordkorta våglängder<p><b>​Forskare på Chalmers tekniska högskola, med samarbetspartners vid Technische Universität Berlin, har demonstrerat den kortaste våglängd som hittills rapporterats för en ytemitterande laser med vertikal kavitet (VCSEL). Detta kan bana väg för framtida användning inom till exempel desinfektion och medicinsk behandling. Resultaten publicerades nyligen i den vetenskapliga tidskriften ACS Photonics.</b></p> <div>– Även om det fortfarande kvarstår mycket arbete, särskilt för att möjliggöra elektriskt drivna komponenter, är denna demonstration en viktig byggsten för förverkligandet av praktiska ytemitterande lasrar som täcker större delen av UV-spektrat, säger artikelns huvudförfattare Filip Hjort, doktorand på avdelningen för fotonik på institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap – MC2.</div> <div> </div> <div>En så kallad VCSEL är en kompakt halvledarlaser som idag flitigt används inom till exempel ansiktsigenkänning i smarta telefoner och för optisk kommunikation i serverhallar. Hittills är dessa lasrar endast kommersiellt tillgängliga med röda och infraröda våglängder, men även andra synliga VCSEL:ar, som kan hitta applikationer i adaptiva strålkastare för bilar eller projektionsdisplayer, kommer snart att kommersialiseras. </div> <div>– Om vertikalkavitetslasrar skulle kunna skicka ut ultraviolett ljus (UV) skulle de kunna få en ännu bredare användning. UV-ljus kan användas för desinfektion, materialhärdning, excitering av fluoroforer och medicinsk behandling, och UV-emitterande VCSEL:ar skulle till exempel kunna användas i kompakta vatten-, luft- och ytdesinfektionssystem samt för behandling av hudsjukdomar, säger Filip Hjort.</div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/MC2/News/vcsel-laser_gruppfoto_20-12-14_665x330.jpg" alt="" style="margin:5px" /><br /><span><em>Fyra av forskarna bakom de nya resultaten, fr v Johannes Enslin, Technische Universität Berlin, Michael Bergmann, Chalmers, Åsa Haglund, Chalmers, och Filip Hjort, Chalmers. Foto: Henrik Sandsjö</em><span></span></span><br /> </div> <div>För att realisera UV-ljus med en våglängd i ultraviolett B (UVB-ljus, 280–320 nm) och ultraviolett C (UVC-ljus, 200–280 nm), vilket behövs för de flesta av dessa tillämpningar, måste lasermediet vara tillverkat av halvledarmaterialet AlGaN. Forskargruppen på Chalmers, ledd av Åsa Haglund, biträdande professor på avdelningen för fotonik, har tidigare tillsammans med kollegorna på Technische Universität Berlin demonstrerat en elektrokemisk etsningsmetod som kan användas för att selektivt etsa specifika AlGaN-skikt. I den nya demonstrationen använder de två forskargrupperna denna metod för att skapa världens första optiskt pumpade UVB-emitterande VCSEL. </div> <div>– Med den elektrokemiska etsningsmetoden kunde vi avlägsna substratet och istället skapa släta AlGaN-membran. Därmed löste vi ett långvarigt problem för UV-emitterande vertikalkavitetslasrar. VCSEL:ar behöver två speglar som vardera reflekterar över 99% av ljuset och dessa speglar kan antingen tillverkas genom epitaxiell växt eller av dielektriska material. Tillräckligt hög reflektionsförmåga har tidigare inte uppnåtts med epitaxiellt växta speglar, och de substratborttagningsmetoder som vanligtvis används för att möjliggöra den andra dielektriska spegeln i en blå-emitterande VCSEL är inte lämpliga för AlGaN, förklarar Filip Hjort.</div> <div> </div> <div>Han fortsätter:</div> <div>– Men med vår metod kunde vi skapa AlGaN-membran som placerades mellan två högreflektiva dielektriska speglar. På detta sätt bildade vi en vertikal kavitet som lasrar under optisk pumpning.</div> <div> </div> <div>Den nu presenterade demonstrationen sätter nytt världsrekord: det är den kortaste våglängd som någonsin rapporterats för en VCSEL. Den elektrokemiska etsningsmetoden kan även användas för att skapa lasrar vi de ännu kortare UVC-våglängderna som behövs inom steriliseringstillämpningar för att till exempel bekämpa framtida pandemier och ge rent dricksvatten.</div> <div> </div> <h3 class="chalmersElement-H3">Kontakter</h3> <div>Filip Hjort, doktorand, avdelningen för fotonik, institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap – MC2, Chalmers tekniska högskola, Sverige, <a href="mailto:filip.hjort@chalmers.se">filip.hjort@chalmers.se</a> </div> <div> </div> <div>Åsa Haglund, biträdande professor, avdelningen för fotonik, institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap – MC2, Chalmers tekniska högskola, Sverige, <a href="mailto:asa.haglund@chalmers.se">asa.haglund@chalmers.se</a> </div> <div> </div> <h3 class="chalmersElement-H3">Läs artikeln i ACS Photonics &gt;&gt;&gt;</h3> <div><a href="http://dx.doi.org/10.1021/acsphotonics.0c01382">dx.doi.org/10.1021/acsphotonics.0c01382</a> </div> Thu, 17 Dec 2020 09:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/mc2/nyheter/Sidor/Grafenforstarkta-varmeror-kan-effektivt-kyla-kraftelektronik.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/mc2/nyheter/Sidor/Grafenforstarkta-varmeror-kan-effektivt-kyla-kraftelektronik.aspxGrafenförstärkta värmerör kan effektivt kyla kraftelektronik<p><b>​Forskare på Chalmers tekniska högskola har, tillsammans med samarbetspartners i Kina och Italien, upptäckt att grafenbaserade värmerör kan lösa problem med kylelektronik och kraftsystem som exempelvis används i flygteknik och serverhallar. &quot;Värmerör är ett av de bästa verktygen för detta på grund av deras höga effektivitet och unika förmåga att överföra värme över stora avstånd&quot;, säger Johan Liu, professor i elektronikproduktion på institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap – MC2, på Chalmers. Resultaten har nyligen publicerats i den vetenskapliga Open Access-tidskriften Nano Select.</b></p><div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/MC2/News/jliu_2016_350x305.jpg" alt="Bild på Johan Liu." class="chalmersPosition-FloatRight" style="margin:5px" />Elektronik och serverhallar måste kylas effektivt för att fungera korrekt. Grafenförstärkta värmerör kan lösa dessa problem. Värmerör är vanligtvis tillverkade av koppar, aluminium eller deras legeringar. Dessa materials relativt höga densitet och begränsade värmeöverföringskapacitet gör att sådana värmerör står inför stora framtida utmaningar.</div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div><em>(Bilden till höger: Prof. Johan Liu)</em><br /></div> <div> </div> <div>Stora serverhallar som levererar exempelvis digitala banktjänster och filmstreaming är mycket energikrävande och därmed också en miljöbov som släpper ut mer än flyget. Det är därför viktigt att få ner klimatavtrycket. Här kan forskarnas upptäckt ge ett betydande bidrag till energieffektiviseringen av sådana serverhallar och mycket annat.</div> <div> </div> <div>Det grafenförstärkta värmeröret uppvisar en specifik värmeöverföringskoefficient som är ungefär 3,5 gånger bättre än kopparbaserade värmerör. De nya resultaten banar väg för att istället använda grafenförstärkta värmerör i lätta och stora kapacitetskylningstillämpningar, vilket krävs i många system för flygteknik, fordonselektronik, bärbara datorer, telefoner, serverhallar och rymdelektronik.</div> <div> </div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/MC2/News/ya_liu_350x305.jpg" alt="Bild på Ya Liu." class="chalmersPosition-FloatRight" style="margin:5px" />De grafenförstärkta värmerören är gjorda av grafenmonterade filmer med hög värmeledningsförmåga med hjälp av kolfiber med korgförstärkta innerytor. Forskarna testade rör med 6 millimeters ytterdiameter och en längd på 150 millimeter. De visar stora fördelar och potential när det gäller kylning av en mängd olika elektronik- och kraftsystem, särskilt där låg vikt och korrosionsmotstånd krävs.</div> <div>&quot;Kondensordelen kan ersättas med en kylfläns eller fläkt för att göra kylningen ännu mer effektiv när den tillämpas i ett verkligt fall&quot;, förklarar Ya Liu (bilden till höger), doktorand på avdelningen för elektronikmaterial och system (EMSL) på MC2.</div> <div> </div> <div>Den nya studien bygger på ett samarbete mellan forskare från Chalmers tekniska högskola, Fudan University, Shanghai University, Kina, SHT Smart High-Tech AB, Sverige och Marche Polytechnic University, Italien.</div> <div> </div> <h3 class="chalmersElement-H3">För ytterligare information &gt;&gt;&gt;</h3> <div>Ya Liu, doktorand, avdelningen för elektronikmaterial och system (EMSL), institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap – MC2, Chalmers tekniska högskola, Göteborg, Sverige, yaliu@chalmers.se </div> <div> </div> <div>Johan Liu, professor, avdelningen för elektronikmaterial och system (EMSL), institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap – MC2, Chalmers tekniska högskola, Göteborg, johan.liu@chalmers.se </div> <div> </div> <div>Illustration: Ya Liu och Johan Liu</div> <div>Foto på Johan Liu: Michael Nystås</div> <div>Foto på Ya Liu: Bo Hu</div> <div> </div> <div><strong>Läs hela artikeln i Nano Select &gt;&gt;&gt;</strong></div> <div><a href="http://dx.doi.org/10.1002/nano.202000195">http://dx.doi.org/10.1002/nano.202000195</a></div>Thu, 03 Dec 2020 08:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/mc2/nyheter/Sidor/Prestigefullt-VR-anslag-till-fiberoptikforskare.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/mc2/nyheter/Sidor/Prestigefullt-VR-anslag-till-fiberoptikforskare.aspxPrestigefullt VR-anslag till fiberoptikforskare<p><b>Victor Torres Company, docent på avdelningen för fotonik på MC2, har fått ett prestigefullt konsolideringsbidrag från Vetenskapsrådet. Han finansieras med tolv miljoner kronor för åren 2020-2026. &quot;Det känns fantastiskt&quot;, säger Victor.</b></p><p>Anslaget finansierar projektet &quot;Flerdimensionell koherentkommunikation med mikrofrekvenskammar&quot; och kommer att stärka Victor Torres Companys forskargrupp och hjälpa till att skapa en kreativ forskningsmiljö.<br />– Det fantastiska med detta anslag är att det täcker en sexårsperiod. Bidraget kommer att användas för att säkerställa en smidig övergång till nästa generation forskare av den kunskap som mitt team och jag har skapat. Det ger också möjlighet att ta lite risker med ett längre perspektiv i åtanke, säger han. <br /><br /><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/MC2/News/victgor_torres_IMG_0316_300px.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="Bild på V Torres." style="margin:5px" />Victor Torres Company är en av MC2:s mest framgångsrika unga forskare. Han rekryterades till Chalmers i slutet av 2012 efter studier som postdoktorand  i USA och Kanada. Victors expertis är inom vetenskap och teknik för laserfrekvenskammar, icke-linjär integrerad optik och fiberoptisk kommunikation.<br /><br />2017 tilldelades han ett prestigefullt Consolidator Grant av Europeiska forskningsrådet. Han var då en av endast 14 svenska forskare och den ende på Chalmers som fick anslaget.<br /><br />Syftet med det bidrag som Victor Torres Company nu fått är att ge de mest framstående yngre forskarna i Sverige en möjlighet att konsolidera sin forskning och vidga sin verksamhet som självständiga forskare. Två forskare på Chalmers fick finansiering i denna omgång. Förutom Victor Torres Company tilldelades också Kasper Moth-Poulsen vid institutionen för kemi och kemiteknik ett konsolideringsbidrag. <br /><br />Vetenskapsrådet delar totalt ut närmare 217 miljoner kronor för perioden 2020-2026. Av dessa medel får Chalmers 24 miljoner kronor. 288 forskare från hela Sverige ansökte om bidrag. Endast 20 var framgångsrika; sju kvinnor och 13 män.    <br /><br />Text och foto: Michael Nystås<br /><br />Läs mer om Kasper Moth-Poulsens konsolideringsbidrag &gt;&gt;&gt;<br /><a href="/sv/institutioner/chem/nyheter/Sidor/VR_konsolideringsbidrag.aspx" target="_blank">Nytt material för att fånga och lagra energi utforskas</a><br /><br /><a href="https://www.vr.se/soka-finansiering/beslut/2020-09-08-konsolideringsbidrag.html">Läs mer om konsolideringsbidragen</a> &gt;&gt;&gt;</p>Wed, 02 Dec 2020 00:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/centrum/fysikcentrum/nyheter/Sidor/Forskningen-ar-inte-allt-for-Peter-Andrekson.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/centrum/fysikcentrum/nyheter/Sidor/Forskningen-ar-inte-allt-for-Peter-Andrekson.aspxForskningen är inte allt för Peter Andrekson<p><b>​Han har levt med fiberoptiken i 35 år. Forskningsgenombrotten och de prestigefulla anslagen har blivit många. Men världsmedborgaren och chalmersprofessorn Peter Andrekson ser också många andra värden i livet. ”På senare år har jag lärt mig att man ska kunna två saker; delegera till folk man kan lita på, och kunna säga nej till saker man inte tycker är så viktiga”, säger han.</b></p><div><span style="background-color:initial">Det är torsdag eftermiddag på Wijkanders Restaurang på Vasaområdet, ett stenkast från statyn av den första kvinnliga chalmeristen Vera Sandberg. I ett angränsande rum har ett mindre sällskap dröjt sig kvar. Annars är det i princip folktomt. Det är en timme till stängningsdags och personalen rullar förbi sina skramlande diskvagnar. Ett piano börjar spela i rummet intill.</span><br /></div> <div><br /></div> <div>Peter Andrekson trycker iväg ett sista mejl och rätar upp sig i soffan han sitter i. Mötesplatsen för intervjun har han valt av rent praktiska skäl.</div> <div>– Jag har ingen speciell relation till Wijkanders, men ville inte träffas på kontoret. Det känns lite för jobbspecifikt, säger han.</div> <div><br /></div> <div>Andrekson är född och uppvuxen i Göteborg. I maj 2020 fyllde han 60, men kalaset blev, av djupt kända skäl, uppskjutet på obestämd framtid.</div> <div>– Ja, det blev lika inställt som OS i Tokyo, konstaterar han med ett snett leende. </div> <div>Siktet är nu satt på att istället kunna fira sommaren 2021.</div> <div><br /></div> <div>Rötterna finns i Estland, något som Peter vårdar ömt. Hans bakgrund rymmer en mycket dramatisk familjehistoria. Fadern kom till Sverige från Estland som båtflykting 1944. Han var då bara 13 år och flydde tillsammans med sin några år äldre syster. Deras pappa dog före krigsutbrottet. Mamman, Peters farmor, deporterades till Sibirien, där hon satt fängslad i nästan 30 år. Först 1970 släpptes hon fri och kunde återförenas med familjen i Sverige.</div> <div>– Det är klart att det har präglat mig en hel del. Det har gett mig stor respekt för förmågan att bygga upp något nytt som pappa fick göra. Men han pratade inte så mycket om flykten, säger Peter Andrekson.</div> <div><br /></div> <div>Fadern var mycket målmedveten och lyckades mot alla odds bygga upp ett nytt liv i Sverige. Så småningom utbildade han sig till civilingenjör på Chalmers.</div> <div>– Han kom med tomma händer; hade inga pengar, inga föräldrar, ingenting. Ändå lyckades han jobba på nätterna och plugga på Chalmers om dagarna. Det har jag stor respekt för, säger Peter.</div> <div><br /></div> <div>Han är själv chalmerist och tog examen 1984 på Elektroteknik.</div> <div><strong>Har din pappa inspirerat dig till att själv söka dig till Chalmers?</strong></div> <div>– Inte speciellt mycket. Jag fick fria händer som barn och funderade på några olika utbildningar, men det var inte så viktigt att pappa gått på Chalmers. Teknikintresset hade jag sen tidigare. I tonåren mekade jag mycket med elektronik, bland annat till elgitarrer.</div> <div>Peter framhåller istället sina lärare som mer avgörande för valet av utbildning:</div> <div>– Ja, jag hade väldigt bra fysiklärare på högstadiet och Burgårdsgymnasiet, där jag gick. De var nog större inspiratörer än pappa när det gäller vad jag skulle välja. Det och att jag helt enkelt tyckte att fysik var intressant. Det är ju ganska vanligt att lärare visar sig vara viktiga för ens karriärval, säger Peter.</div> <div><br /></div> <div>Han beskriver sin uppväxt som bra, lugn och trygg. Peter och hans lillebror växte upp i Kallebäck, men flyttade senare till hus i Örgryte.  Grundskoleåren genomfördes på Estniska Skolan i Johanneberg.</div> <div>– Jag kände mig mer självständig än dagens barn, och fick redan som 7-åring åka spårvagn själv till skolan. </div> <div><br /></div> <div>Peter är gift med Marianne, och har en 23-årig son och en 26-årig dotter, som studerar kognitionsvetenskap respektive psykologi på Göteborgs universitet. Marianne kommer från Estland, där paret också har en bostad som de pendlar mycket till. ”Högkvarteret” är dock lägenheten på Avenyn i Göteborg.</div> <div><br /></div> <div>Att det blev elektroteknik som inriktning på Chalmers var mest en slump:</div> <div>– Först kom jag in på Fysik, men jag tyckte att de som gick där var lite för nördiga för min del, så jag bytte till Elektro efter en månad. Deras Kalle Anka-kommitté verkade mycket roligare, med roligare fester! Men jag valde ändå att läsa en hel del kurser från Fysik. Min elektroutbildning blev en hybrid mellan F och E, precis som MC2 är, säger Peter.</div> <div><br /></div> <div>Efter att han tagit sin civilingenjörsexamen i juli 1984 låg framtiden oskriven och Peter Andrekson visste inte riktigt vad han skulle göra nu. Han hade gjort exjobbet på dåvarande institutionen för elektrisk mätteknik, där man jobbade med laserfysik. Där fanns också professor Sverre Eng, som var den som startade optoelektronikverksamheten på Chalmers på 70-talet. En dag när regnet vräkte ner möttes de av en slump utanför Kopparbunken. Peter berättar levande om tillfället som avgjorde resten av hans karriär:</div> <div>– Han stod under sitt paraply och jag vid sidan – utan paraply! Regnet öste ner, men det tänkte inte Sverre på. ”Du ska börja doktorera hos mig”, sa han, ”jag vet precis göra vad du ska göra.” Jag hade bråttom därifrån och tyckte att det regnade alldeles för mycket, så jag sa ”okej”. Så gick det till på den tiden; Sverre tog mig i nackskinnet och sa ”du passar bra som doktorand hos mig, det här tycker jag du ska göra.” Och det har ju gått ganska bra!</div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/MC2/News/pandrekson_300x450_artikelbild.jpg" alt="Bild på Peter Andrekson." class="chalmersPosition-FloatRight" style="margin:5px" />Sen dess har Peter Andrekson ”levt med fibern”, som han uttrycker det. I 35 år har fiberoptiken genomsyrat hans yrkesliv, och 1992 var han den som drog igång den fiberoptiska verksamheten på Chalmers.</div> <div>Helt följdriktigt är det just en optisk fiber han håller i på fotot från Henrik Sandsjös studio vid Röda Sten.</div> <div><br /></div> <div>Peter disputerade på mindre än fyra år, mycket snabbare än vanligt. Efter det ville han åka utomlands på en postdok, men professor Eng ville istället att Peter skulle vara med och arrangera den internationella storkonferensen The European Conference on Optical Communication (ECOC) 1989. Med 800 deltagare räknades det som en mycket lyckad konferens. Det var första gången som ECOC arrangerades i Göteborg, men därefter har den varit lokaliserad här vid ytterligare två tillfällen. Senaste gången var 2017, då med Peter Andrekson som ansvarig. ECOC hade nu vuxit rejält och blivit Europas största konferens inom optisk kommunikation, och en av världens största och mest prestigefyllda på området.</div> <div>– Det var jättemycket och väldigt roligt jobb i 3–4 års tid och blev en stor succé med 5 000 deltagare från hela världen, berättar Peter.</div> <div><br /></div> <div>Hans första konferens utomlands är ett roligt minne. 1985, ett år in i forskarutbildningen, fick Peter chansen att delta i ECOC-konferensen, som det året arrangerades i Venedig. Han bilade ner genom Europa tillsammans med två äldre kollegor. </div> <div>– På den tiden hade man tid att ta bil till konferenser, och det gjorde att man lärde känna sina kollegor på ett annat sätt. Nuförtiden är det bara bråttom, bråttom, bråttom... Vi bilade hela vägen till Italien och fick uppleva en fantastisk konferens i ett gammalt kloster från 1600-talet. På vägen ner stannade vi till i Salzburg Österrike och åkte skidor i Kaprun, en gammal glaciär. Där gick det att åka skidor mitt i september! Efteråt tog jag tåget till en exjobbstävling i Madrid, som jag vann! Sen reste jag hem till Göteborg med tåg via Paris. Det var en fantastisk resa som alltid kommer att sitta kvar i minnet, berättar Peter. </div> <div>Han förklarar att han alltid försöker förena nytta med nöje när han åker på konferens. </div> <div>– Ibland tar jag med någon i familjen och passar på att besöka vänner och kollegor. </div> <div><br /></div> <div>Åren 1989–1992 tillbringade han på det amerikanska forskningsföretaget Bell Labs, världskänt för sin forskning inom bland annat telekommunikation. </div> <div>– Det är den viktigaste och kanske bästa tiden i min karriär, och satte fröet för det vi gör på Chalmers idag. Deras forskningslabb är i världsklass och bland forskarna finns flera Nobelpristagare. Tusentals forskare av toppkaliber jobbade där. Om man hade en fråga i fysikens värld så kunde man vara helt säker på att svaret fanns i huset. Det var en fantastisk tid på alla sätt, det var otroligt lärorikt och inspirerande att jobba där, säger Peter. </div> <div><br /></div> <div>Efter återkomsten till Chalmers 1992 tog hans akademiska resa rejäl fart. Peter började som forskarassistent, blev docent 1994, biträdande professor 1995 och professor i fotonik som 40-åring 2001.</div> <div><br /></div> <div>Sedan starten 2010 är Peter Andrekson föreståndare för Fibre Optic Communications Research Centre (FORCE). 2019 blev han även chef på avdelningen för fotonik på MC2. Han forskar och handleder doktorander. Just nu är han examinator eller huvudhandledare för tio doktorander.</div> <div><br /></div> <div>Trots många uppdrag och åtaganden är Peter noga med att framhålla hur viktigt det är att ha en rimlig balans mellan arbete och fritid med tid för återkoppling, och att som chef våga delegera och be om hjälp.</div> <div>– På senare år har jag lärt mig att man ska kunna två saker; delegera till folk man kan lita på, och kunna säga nej till saker man inte tycker är så viktiga. Kan man inte det så överlever man inte. Man måste kunna prioritera och man måste kunna säga nej. Vi är inte Superman allihop, vi klarar inte att göra allting hela tiden, säger Peter.</div> <div>Han berättar om en kollega som hade en deadline för en bidragsansökan mitt under brinnande verksamhetsplanering på Chalmers, och ställdes inför ett val: skulle hen skriva klart sin ansökan eller delta i verksamhetsplaneringen?</div> <div>– Kollegan bestämde sig för att prioritera sin ansökan. Så måste man få göra ibland. Det finns många administrativa processer som lever sitt eget liv på Chalmers, men resultatet är tyvärr ofta bara en pappersprodukt. </div> <div><br /></div> <div>Peter har hedrats med en hel del fina priser och utnämningar genom åren, bland annat har han varit Wallenberg Scholar (2012–2017) och har nu en rådsprofessur via Vetenskapsrådet, och han är ledamot i Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA). Ett forskningsanslag han värderar högt är den ERC Advanced Grant från Europeiska forskningsrådet (ERC) åren 2012–2017.</div> <div>– Det är bland det bästa forskningsmedel som man kan få i hela Europa och är svårt att toppa, säger han.</div> <div><br /></div> <div>Men han tycker att rådsprofessuren smäller ännu högre.</div> <div>– Ja, inte minst eftersom det är ett 10-årigt projekt. Jag vet inga andra projekt som sträcker sig över lika lång tid, det är helt fantastiskt. Det ger arbetsro på längre sikt och gör att man vågar sikta högre. </div> <div><br /></div> <div>Peter är också stolt över att han har suttit i Chalmers styrelse i sju år, 2009–2016. Det gav honom möjlighet att påverka högskolans inriktning på hög nivå.</div> <div>– Det var en nyttig erfarenhet. Jag fick vara en del i att vi nu har en ny fakultetsmodell på plats. Jag var en stor anhängare av den och tryckte på för att få den till stånd.</div> <div>Två gånger har han varit ”expert evaluator” för Nobelpriset i Fysik. Peter måste vara hemlighetsfull och knapphändig när han berättar på grund av den 50-åriga sekretessen. Han får inte ens nämna vilka år han satt med. Men han har ”arbetat med olika utvärderingar” som han säger.</div> <div><br /></div> <div>Peter Andrekson konstaterar tidigt i intervjun och i den här texten att fiberoptiken har genomsyrat hela hans forskarkarriär. Men hur vill han själv beskriva sitt ämnesområde?</div> <div>– Optiska fibersystem är det som håller uppe internet. Vi kan inte använda våra mobiltelefoner och alla deras tjänster om vi inte har ett ”backbone-nätverk” som hålls uppe av optiska fibersystem. Facebooks datacenter, till exempel, är fullt av optiska fiberlänkar; tusentals uppkopplingar med fiber och teknik som vi har jobbat med i ett projekt med Knut och Alice Wallenbergs stiftelse som slutade förra året och handlade om att utöka energieffektiviteten i sådana system, berättar han.</div> <div>Peter är just nu inblandad i en workshop i ämnet i samarbete med IVA.</div> <div>– Vi pratar om datacenter till metropoliska nätverk och vidare till trans-oceaniska fibersystem. Jag var med och deltog i arbetet med att ta fram den första trans-oceaniska fiberlänken med optiska förstärkare. Tidigare kunde man inte skicka data på flera våglängder, det blev väldigt dyrt; för varje våglängd behövde man detektera och transmittera var 30:e kilometer, förklarar Peter.</div> <div><br /></div> <div>Optiska förstärkare kunde istället förstärka alla våglängder samtidigt. Med hjälp av den tekniken kunde man öka kapaciteten rejält på ett väldigt kostnadseffektivt sätt. </div> <div>– Det var ett verkligt genombrott som vi jobbade med redan på Bell Labs på tidigt 90-tal. Vi blev beordrade att hålla det hemligt tills det kom ut en pressrelease. När konkurrenterna på British Telecom och France Telecom fick se vad vi gjort så avbröt de sin verksamhet helt och insåg att det vi jobbade med var rätt väg att gå. Vårt arbete har betytt mycket för trans-oceaniska system.</div> <div><br /></div> <div>Hans dagsaktuella forskning handlar bland annat om kommunikation i fri rymd, ”free space communication”. Ett pressmeddelande om att Peters forskargrupp byggt den känsligaste mottagaren någonsin alla kategorier rönte stor uppmärksamhet i media.</div> <div>– Det är ett hett tema nu. Vi vill hävda att det är den bästa lösningen för att skicka information från och till Mars eller ännu längre. Vi har analyserat andra tänkbara lösningar men ändå kommit fram till att vår metod är den bästa. Det ska bli intressant att se hur världen tar emot det här så småningom. Det är klart att det finns många utmaningar kvar; jag säger inte alls att känsligheten är det enda som räknas utan det är mycket annat också som krävs. Just nu jobbar vi på att miniatyrisera den här lösningen, göra den väldigt kompakt, och har ett projekt som syftar till att göra mottagarna väldigt små, berättar Peter.</div> <div><br /></div> <div>Andrekson har också hunnit med att driva företag. En vetenskaplig publicering på Bell Labs 1991 ledde 13 år senare till att han grundade bolaget Picosolve tillsammans med en kollega i USA och en nydisputerad doktorand på Chalmers. </div> <div>– Vi byggde speciella system med mycket avancerad mjukvara och hårdvara i; något som ingen annan kunde bygga men som folk behövde. Det var en ”Rolls Royce” som man kunde sälja till olika forskningslabb runtom i världen – vi hade kunder i Sydafrika, Ryssland, Japan, USA och i hela Europa, så den burken finns i många labb idag.</div> <div>Efterfrågan började gå ner runt 2010. 2009 såldes Picosolve till det kanadensiska bolaget EXFO, som etablerade ett kontor med fyra anställda i Imegohuset på Chalmersområdet. </div> <div>– Det lades ner 2014 och vår teknologi finns i Kanada numera. Det är en höjdpunkt att en vetenskaplig artikel kunde resultera i ett företag som existerade 2004 till 2014, tycker Peter. </div> <div><br /></div> <div>Under det senaste decenniet har fokuset till stor del legat på brusfria förstärkare. 2010 fick hans forskargrupp ett genombrott 2010 när man lyckades demonstrera att förstärkare verkligen fungerar med låg brusfaktor.</div> <div><strong>Vad är roligast av alla aktiviteter du delar din tid mellan?</strong></div> <div>– Att få jobba med smarta unga människor! Jag tycker också att det är kul att skriva ansökningar och vetenskapliga artiklar, jag tror att jag är rätt unik i det, men det kanske är för att jag skriver ansökningar så sällan. Många klagar på att det tar mycket tid, men jag ser det som en möjlighet att rensa upp tankarna. Oavsett om man får pengar eller inte har man i alla fall visualiserat och beskrivit för sig själv hur man ser på framtiden. Det har man nytta av och jag tycker att det har ett egenvärde, säger Peter.</div> <div><br /></div> <div>Han ser sig själv som något av en världsmedborgare, och är en varm anhängare av att man som forskare bör se sig om och byta miljö ibland.</div> <div>– Det beror delvis på att jag har bott utomlands en hel del, framförallt i USA men även i Estland och Japan. Jag har också gjort en ”sabbatical visit” i Sydafrika, och har en tredje bostad i Portugal där vi försöker tillbringa så mycket tid som möjligt. Mobilitet ingår i Chalmers nya fakultetsmodell. Jag vill att nya doktorer helst inte stannar här utan att de går ut och prövar sina vingar nån annanstans. Det är otroligt viktigt för karriären att byta miljö. Vi har alltför mycket stuprörsmentalitet i Sverige överlag; tryggt och trögt kallas det, skrattar Peter.</div> <div><br /></div> <div>Att Peter lever som han lär visas med eftertryck av att han tillbringat perioder utomlands, och varit gästforskare i bland annat USA och Japan i omgångar. Han har också varit gästprofessor på Tallinns tekniska universitet, som han knutit starka band med. </div> <div>– Vi har bra relationer. Nyligen träffade jag den nya rektorn, som visade sig vara intresserad av att besöka Chalmers, berättar Peter.</div> <div><br /></div> <div>Sedan fem år tillbaka är Peter ordförande i styrelsen för Alfred Ots stipendiefond, som varje år ger ett antal estniska ungdomar chansen att ta en masterexamen på Chalmers.</div> <div>– Fonden startades 1995 och har hittills delat ut över tio miljoner kronor till ett hundratal ungdomar. Det kommer nya studenter hela tiden. Vi marknadsför fonden under hösten, tar emot ansökningar och genomför intervjuer med sökande under våren. I maj eller juni är det sedan prisutdelning i Estland. Stipendierna motsvarar svenskt studielån.</div> <div><br /></div> <div>Han är överhuvudtaget mån om att vårda relationerna med Estland, och har varit värd vid flera ambassadörsbesök. Peter var också med när Estlands president Kersti Kaljulaid gästade Göteborg och Chalmers 2018.</div> <div><br /></div> <div>Text: Michael Nystås</div> <div>Foto: Henrik Sandsjö</div> <div>Foto på Peter på Wijkanders: Michael Nystås</div> <div><br /></div> <h3 class="chalmersElement-H3">MER OM PETER</h3> <div><strong>Född:</strong> 1960 i Göteborg.</div> <div><strong>Bor:</strong> Bostäder i Estland och Portugal, men främst i lägenhet på Avenyn i Göteborg. ”Det är den bästa investering jag någonsin gjort.”</div> <div><strong>Familj:</strong> Gift med Marianne, 23-årig son och 26-årig dotter.</div> <div><strong>Jobb:</strong> Professor i fotonik på Chalmers</div> <div><strong>Karriär i korthet:</strong> Civilingenjör 1984, PhD 1988, forskarassistent 1992, docent 1994, biträdande professor 1995, professor i fotonik 2001.</div> <div><strong>Fritid:</strong> Havet, naturen och konsten är viktiga för mig; golf, båtliv, resor. Jag är aktiv golfare sedan 2004. Min son började tidigt och är nu en superbra golfare, det är roligt att se hur han har vuxit. Jag harvar på med 20 plus i handikapp, men tycker det är väldigt kul och avkopplande. Man släpper tankarna, ungefär som när man spelar gitarr. Vi har också båt, det blir mycket båtturer i skärgården. Promenader, resor. Jag tycker mycket om att titta på konst, har många favoritkonstnärer. Vi var till exempel på Czartoryski-museet i Krakow och tittade på Da Vincis ”Damen med hermelinen”. Det var fantastiskt. Tavlan visas i ett nedsläckt rum där den är den enda tavlan. Det är mäktigt att vara ensam med en tavla på det sättet, faktiskt mycket mäktigare än ”Mona Lisa”. Jag älskar även Fotografiska museet, som finns både i Stockholm och Tallinn. Förr spelade jag gitarr men är inte så aktiv längre. Musikalisk allätare. Läser mest facklitteratur, senast en mycket bra bok om Bell Labs historia, ”The Idea Factory” av Jon Gertner. Jag läser alltid sex-sju olika böcker samtidigt!</div> <div><strong>Favoritplats för inspiration:</strong> Havet, att vara ute med båten när det är helt stilla stiltje, havet med de fria vidderna. Min fru och min familj så klart. Förr var fikarummet på jobbet väldigt centralt men det försvann helt när kaffeautomaterna kom för ett 20-tal år sen. Innan dess var det nån som satte igång bryggaren och alla samlades. Där var det ibland väldigt inspirerande att sitta och diskutera olika ämnen. </div> <div><strong>Mest stolt över:</strong> Familjen naturligtvis, men även att jag har kunnat hjälpa väldigt många människor på Chalmers med sin karriär. Jag har handlett drygt 25 doktorander och ett antal postdoktorander genom åren, och det ger mig både inspiration och stolthet.</div> <div><strong>Främsta drivkraft:</strong>  Nyfikenhet. Det är som att vara ett barn – man vill testa idéer och se om dom funkar; ibland kan de vara lite knasiga, ibland visar de sig vara briljanta, men det händer inte så ofta... I min grupp försöker vi alltid vara explorativa. Vi vet inte alltid svaret utan undersöker olika idéer och ser om det kan leda till nånting. I vissa fall blir det jätteintressant, i andra blir det ingenting. Andra forskare kan vara väldigt målinriktade och veta vad de är ute efter och vart de vill nå. I mitt fall är det inte riktigt så.</div> <div><strong>Första fysikminne:</strong> Det jag tror var viktigt är mina lärare i grundskolan och på gymnasiet. Vi gjorde väldigt roliga experiment där, som fick mig att vilja jobba vidare med det här. </div> <div><strong>Det bästa med att vara forskare:</strong> I efterhand har jag upplevt att jag verkligen uppskattar den enorma friheten. Många av oss hade säkert haft mycket högre lön ute i industrin, men med åldern inser man att det inte är det som är det centrala i livet utan att man får jobba med saker som man trivs med. På ett universitet får man den friheten och kan styra väldigt mycket själv över sin tid. Friheten och att få jobba med kreativa unga människor är det bästa med att vara forskare.</div> <div><strong>Utmaningar med jobbet:</strong> Frihetens pris är att man sätter sin egen ambition. Utmaningen är att fokusera på sånt som verkligen kan spela roll på lång sikt, och att hitta rätt balans i allting man gör, inte låta administrativa bördor tynga ner en, och istället fokusera på forskning och undervisning. Kunna prioritera och delegera. Har man fått friheten måste man också kunna säga nej. Jag försöker påverka en del av Chalmers processer utan större framgång. Vi kanske inte ska ha vp-dialog varje år till exempel. Det kanske räcker att ha ett fokus ena året och ett annat nästa; det går nog att effektivisera mycket av de centrala verksamheterna. Jag tycker att kärnverksamheten, forskning och undervisning, ska dominera.</div> <div><strong>Framtidsdröm:</strong> Att det man gör inom forskningen ska komma till nytta i samhället, i näringslivet och för samhällsmedborgarna. Det får gärna leda till nya företag, Picosolve var väldigt kul, skapade arbetstillfällen och annat. Speciellt kul var att se hur ens forskning kan leda till nya produkter och nya företag. Det är en drivkraft, att jag hoppas att forskningen ska leda till någonting nyttigt i samhället.</div>Thu, 26 Nov 2020 06:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/centrum/fysikcentrum/nyheter/Sidor/Per-Delsing-Det-ar-lattare-att-styra-en-elektron-an-att-uppfostra-fyra-dottrar.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/centrum/fysikcentrum/nyheter/Sidor/Per-Delsing-Det-ar-lattare-att-styra-en-elektron-an-att-uppfostra-fyra-dottrar.aspxPer Delsing: Det är lättare att styra en elektron än att uppfostra fyra döttrar<p><b>​Doktor 1990, forskarassistent 1991, lektor 1994, professor 1997, vid 37 års ålder. Per Delsings akademiska resa har gått undan. Nu leder han miljardprojektet Wallenberg Centre for Quantum Technology (WACQT), med målet att bygga en fungerande kvantdator inom tolv år. ”Jag har sysslat med grundforskning i väldigt många år, men egentligen är det först nu med WACQT som det börjar bli tillämpningar av det, och att industrin är intresserad”, säger han.​</b></p><div><span style="background-color:initial">Som många andra jobbar Per Delsing mestadels hemifrån i dessa tider. Han tar emot i villan i Landvetter. Vi slår oss ner framför kaminen, för tillfället släckt, det är trots allt högsommar.</span><br /></div> <div>– Jag brukar sitta här framför brasan i min favoritfåtölj när jag läser och skriver, när jag jobbar hemma eller är ledig och tar det lugnt, säger han om platsen han valt för vårt samtal. </div> <div>Här lever Per med hustrun Désirée, språklärare. De fyra döttrarna är utflugna och de senaste åren har Per och Désirée haft glädjen att bli morföräldrar till tre barn.</div> <div><br /></div> <div>På kontoret på Chalmers hänger ett citat av den tidigare amerikanske presidenten Lyndon B Johnson: ”Det är lättare att styra en nation än att uppfostra två döttrar.”</div> <div>– Det skriver jag under på! Men jag har ändrat citatet från två till fyra döttrar och ersatt ”nation” med ”elektron”. Så på min vägg står det ”Det är lättare att styra en elektron än att uppfostra fyra döttrar”. Med tiden har jag lagt till ”foton” och ”fonon” också, skrattar Per.</div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/MC2/News/pdelsing_300x450__artikelbild.jpg" alt="Bild på Per Delsing." class="chalmersPosition-FloatLeft" style="margin:5px" />Han är professor i experimentell fysik och föreståndare på avdelningen för kvantteknologi (QT) på institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap – MC2 – på Chalmers. Forskningsområdet är kvantfysik med nanokomponenter.</div> <div><span style="background-color:initial">Det började med en-elektrontunnling.</span><br /></div> <div>– Forskningsområdet har utvecklats men har fortfarande många röda trådar. Som doktorand jobbade jag med enstaka elektroner. I början gick det inte alls bra. Jag höll på i fyra år utan att få någonting att funka och var väldigt nära att ge upp. Men när vi bytte material från tenn och bly till aluminium gick allt som det skulle. Mätutrustningen och allting annat var redan förberett så det kom väldigt många resultat på en och samma gång. Det blev en ketchupeffekt!</div> <div><br /></div> <div>Till fotograferingen i Henrik Sandsjös studio vid Röda Sten tog Per med sig ett inramat fotografi på sin far. Tore Delsing gick bort redan 2001 och var den som fick upp Pers ögon för teknik och naturvetenskap.</div> <div>– Pappa var skogshuggare fram tills han sågade av sig ett finger i en olycka och fick ut pengar på försäkringen. Tack vare det kunde han studera och bli ingenjör på Stockholms Tekniska Institut i Stockholm. Det här var på 40-, 50-talet och det var inte vanligt att man studerade på den tiden, säger han.</div> <div><br /></div> <div>Vi backar bandet ett antal decennier. Västerbotten. Långt upp i landet. Ett annat Sverige. Den förstfödde sonen blir storebror när Per Delsing och hans tvillingbror föds på lasarettet i Umeå den 14 augusti 1959. </div> <div>– Men jag har faktiskt aldrig bott i Umeå. När pappa kom och hämtade oss på BB så tog han oss till en ny lägenhet i Lycksele. Och efter två och ett halvt år flyttade vi till Malmö där jag växte upp, berättar han.</div> <div><br /></div> <div>Som färdig ingenjör fick Tore jobb på vattenkraftverken längs de norrländska floderna. Efter ett par år anställdes han på byggföretaget Armerad Betong (senare NCC) i Malmö och tog med sig familjen dit. Där bodde de i kvarteret Kronprinsen där länge Malmös högsta byggnad fanns.</div> <div>– Ja, det var en ganska lång resa vi gjorde, men vi hade kvar kontakten med hembygden och tillbringade fyra veckor varje sommar i stugan, 150 mil norrut. Det var inget man kvistade iväg till över en helg direkt, ler Per.</div> <div><br /></div> <div>När han var fem år gick flyttlasset igen. Familjen satte nu ner bopålarna i ett villaområde nära Bulltofta flygplats. Mamma Ann-Marie var hemma när barnen var små, men var utbildad skräddare och började så småningom arbeta som syslöjdslärare. Hon gick bort för några år sedan.</div> <div><strong>Hur skulle du beskriva din barndom?</strong></div> <div>– Jag var nog något av en slagskämpe när jag var liten. Och jag var intresserad av sport, och höll på med fotboll och simning. Tävlingssimmade också en period, berättar Per.</div> <div>Det var pappa Tore som inspirerade Per och hans två bröder till att förstå att kunskap var både viktigt och roligt.  </div> <div>– Innan vi skulle gå och lägga oss på kvällarna när vi var små kunde han komma in till oss och ha frågesport. Det tyckte vi var jätteroligt alla tre. Det var viktigt att ha med sig det i skolan.</div> <div>– Jag kommer ihåg när vi tittade på månlandningen tillsammans. Jag var nio år gammal. Det var ett sånt ögonblick när jag kände att ”wow, det här vill jag jobba med!”.</div> <div> </div> <div>I högstadiet skaffade sig Per en kemilåda som han kompletterade med ”mer avancerade grejer”, som han leende uttrycker det. Med dessa utförde han olika kemiska experiment.</div> <div>– Det var som att ha ett eget kemilaboratorium ute i garaget. Jag tillverkade svartkrut, destillerade och såna saker.</div> <div><strong>Garaget stod kvar?</strong></div> <div>– Ja! skrattar Per.</div> <div><br /></div> <div>Per och hans två år äldre bror följdes åt. Båda studerade teknisk fysik på Lunds Tekniska Högskola, och brodern hade även ett uppdrag som studievägledare.</div> <div>– Två år in i utbildningen kom han till mig och berättade om ett utbyte med ETH i Zürich. ”Det är ingen som har sökt, vore det inte nåt för dig?”, sa han, berättar Per. </div> <div>Han svarade spontant nej, han trivdes ju så bra i Lund, men efter ett tag ändrade han sig och lämnade in en ansökan i alla fall. Så kom det sig att Per Delsing flyttade till Zürich efter nästan tre år i Lund, och tillbringade den återstående delen av utbildningen till civilingenjör där.</div> <div>– Det har jag aldrig ångrat. ETH är ett väldigt bra universitet.</div> <div>Insikten att Per ville ägna sig åt forskning kom tidigt, och efter åren i Zürich ville han gå vidare och ta en doktorsexamen. 1984 satte han sig därför ner och skrev tre brev; ett till Helsingfors, ett till Köpenhamn och ett till Tord Claeson på Chalmers. Det var de tre universitet där det forskades på supraledning på den tiden.</div> <div>– Tord ringde upp mig så fort han fått brevet och tyckte att jag skulle komma och hälsa på. De andra fick jag inte så mycket svar ifrån. Jag erbjöds en doktorandtjänst på Chalmers.</div> <div><br /></div> <div>Under studietiden i Lund hade Per träffat sin blivande livskamrat Désirée. 1984 flyttade Per till Göteborg. Året efter kom Désirée efter, och 1987 utökades familjen med tvillingar.</div> <div>– Désirée är faktiskt uppväxt på Kronprinsen i Malmö där jag ju också bodde från två och ett halvt års ålder tills jag fyllde fem. Utan att veta det bodde vi alltså på samma gård!</div> <div><br /></div> <div>Per Delsing disputerade 1990 med avhandlingen ”Single electron tunneling in ultrasmall tunnel junctions”. Kort därefter fick han en tjänst som forskarassistent på Institutionen för fysik på Göteborgs universitet. Där blev Per kvar i sju år innan han sökte sig tillbaka till Chalmers.</div> <div>2017 var det tjugo år sedan han blev professor i experimentell fysik på Chalmers, ”med inriktning på tunnling och en-elektronik” som det står i detaljerna.</div> <div><br /></div> <div>Genom åren har Per Delsing hedrats med många priser, utnämningar och forskningsanslag; Wallenberg Scholar, Vetenskapsrådets rådsprofessur, Göran Gustavssonpriset och Gustaf Dalén-medaljen för att nämna några. Han är ledamot i såväl Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), som Kungliga Vetenskapsakademien (KVA) och Kungliga Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället i Göteborg (KVVS). Mellan 2007 och 2015 var han ledamot i Nobelkommittén för fysik. 2014 var han även kommitténs ordförande med allt vad det innebär.</div> <div>– Jag är naturligtvis jätteglad över alla hedersbetygelser. Men att bli invald i Nobelkommittén sticker ändå ut. Det var ett fantastiskt roligt jobb, som jag är väldigt stolt och glad över.</div> <div><br /></div> <div>Mycket av arbetet i kommittén är hemligt, men Per berättar att han varit med och presenterat tre Nobelpris i fysik: Andre Geim och Konstantin Novoselov ”för banbrytande experiment rörande materialet grafen” (2010), David Wineland och Serge Haroche ”för banbrytande experimentella metoder som möjliggör mätning och styrning av enstaka kvantsystem” (2012) samt Isamu Akasaki, Hiroshi Amano och Shuji Nakamura ”för uppfinningen av effektiva blå lysdioder vilka möjliggjort ljusstarka och energisnåla vita ljuskällor” (2014).</div> <div>– Kommittén består normalt av åtta personer som är experter på olika områden så att kommittén täcker in hela fysiken . Det är ett omfattande arbete som måste delas upp mellan ledamöterna. Som ordförande presenterar man också priset vid prisutdelningen, berättar Per.</div> <div><br /></div> <div>Som rådsprofessor vid VR har Per Delsing forskningsfinansiering i tio års tid fram till och med 2025.</div> <div>– Det är enormt viktigt om man ska våga satsa på svåra saker som kanske inte alls funkar, och som inte skulle vara möjligt med ett treårigt anslag.</div> <div>Att i hård konkurrens tilldelas en ERC Advanced Grant från Europeiska forskningsrådet betydde också mycket:</div> <div>– Det var ett stort anslag som också blev ett internationellt erkännande.</div> <div><br /></div> <div>Wallenbergfinansierade kvantdatorsatsningen WACQT hör givetvis till det som Per Delsing är mest stolt över. Chalmers fick äran att vara centrumvärd. WACQT har två uppdrag: Att höja kompetensnivån inom kvantteknologi, och att bygga en kvantdator. Man jobbar parallellt med båda uppdragen. Sedan starten 2018 har väldigt mycket hänt:</div> <div>– Jag vill poängtera att vi är många som jobbar i centrumet i olika roller. Vi har lagt väldigt mycket krut på att bygga upp verksamheten. Nu har vi anställt 58 personer och kommit in i en annan fas. Vi har fixat strukturen för hur vi jobbar och fått industrin ombord i olika samarbeten. Det känns väldigt skönt, jag tycker absolut att det går framåt, berättar Per.</div> <div>– Jag har sysslat med grundforskning i väldigt många år, men egentligen är det först nu med WACQT som det börjar bli tillämpningar av det, och att industrin är intresserad. Efter att man jobbat med forskning som är mer av akademiskt intresse, är det väldigt roligt att det faktiskt blir någonting som intresserar industrin och allmänheten.</div> <div>Han tycker också att det går bra med kvantdatorbygget:</div> <div>– Vi kan köra vissa algoritmer på små processorer nu. Det ser bra ut, och vi har kunnat gå vidare med att bygga större processorer.</div> <div><br /></div> <div>Per delar som synes sin tid mellan många olika aktiviteter. Förutom att vara avdelningschef och föreståndare för WACQT så handleder han åtta doktorander.</div> <div><strong>Hur hinner du med allt?</strong></div> <div>– Den enkla sanningen är att jag inte gör det. Man orkar heller inte springa riktigt lika fort när man är 60 som när man var 40. Jag försöker bli av med en del uppdrag, till exempel tar jag inte på mig fler doktorander.</div> <div><strong>Vad är roligast?</strong></div> <div>– Det är mycket som är roligt. Jag tycker det är väldigt roligt att jobba med riktigt intelligenta människor där man kan diskutera på en hög nivå. Men de här heureka-ögonblicken när man inser att ”så här måste det vara” eller att vi har hittat det som vi har letat efter i två års tid är också en härlig känsla.</div> <div><br /></div> <div>Vid några tillfällen i karriären har Per fått vara med om banbrytande vetenskapliga genombrott. Det första kom redan under doktorandtiden:</div> <div>– Jag upptäckte en-elektronoscillationer, single electron tunneling oscillations. Det var ganska många som försökte observera det, men jag lyckades bli först 1989, berättar han.</div> <div>I samarbete med Yale genomfördes ett experiment där man lyckades utveckla en väldigt snabb en-elektrontransistor. </div> <div>– Vi gjorde kretsen på Chalmers och sedan åkte en av mina doktorander till Yale och genomförde experimentet. Det var en väldigt viktig bit. Väldigt mycket av min forskning under tio års tid därefter byggde på den här transistorn. Vi gjorde många intressanta experiment på den, som bland annat publicerades i Science och Nature.</div> <div><br /></div> <div>Ett mycket uppmärksammat forskningsgenombrott var det som populärt kallades för att skapa ljus ur vakuum; den dynamiska Casimireffekten.</div> <div>– Det var en viktig upptäckt som vi var först med på Chalmers, säger Per.</div> <div>Resultaten, som publicerades i Nature, kallades för ”en milstolpe som forskarna väntat på i 40 år”, och rankades som det femte största vetenskapliga genombrottet i världen år 2011 av tidskriften Physics World.</div> <div><br /></div> <div>Tre år senare lyckades Per Delsings experimentella forskargrupp, i samarbete med kollegan Göran Johanssons teoretiska grupp, fånga ljudet från en atom, och visa att detta ljud kan kommunicera med en konstgjord atom. Det gjorde det möjligt att demonstrera kvantfysiska fenomen med ljud i stället för ljus. En tidigare stängd dörr till kvantfysikens värld öppnades.</div> <div>– Vi kunde placera kvantbitar (artificiella atomer) på piezoelektriska substrat så att det gick att koppla atomen till ljud istället för ljus. Resultaten publicerades i Science, har blivit väl citerade och fått många efterföljare. Det är många forskargrupper som jobbar åt det hållet nu, säger Per.</div> <div><br /></div> <div><strong>Hur känns det att göra en sådan upptäckt?</strong> Per Delsing beskriver det som att håren reser sig på armarna vartefter insikten sjunker in. Som att lyckas hoppa över ett höjdhopp eller sätta en straff i fotboll.</div> <div>– Ibland letar man efter något speciellt som man antingen hittar eller inte hittar, men om man ser det är det ganska uppenbart. Jag minns hur jag som doktorand sent en julikväll stod och tittade på en kurva som växte fram på en xy-skrivare, som det var på den tiden. Jag visste att kurvan skulle ha en liten peak, och fick plötsligt se skrivarens penna börja gå upp och sen ner igen. ”Wow, en peak!”, tänkte jag. Inom några sekunder insåg jag att jag hade nåt här.</div> <div><br /></div> <div>Andra gånger snubblar forskarna över någonting helt annat än det de var ute efter.</div> <div>– Det kan ta ett bra tag innan man förstått vad det var som hände och hur det gick till. Ibland hittar man någonting som man inte hade förväntat sig och det är nästan ännu mer spännande.</div> <div><br /></div> <div>Text: Michael Nystås</div> <div>Foto: Henrik Sandsjö</div> <div>Foto på den kaffedrickande Per: Michael Nystås</div> <div><br /></div> <div><a href="http://www.chalmers.se/sv/nyheter/sidor/chalmersforskare-skapar-ljus-ur-vakuum.aspx">Läs mer om att skapa ljus ur vakuum</a> &gt;&gt;&gt;<span style="background-color:initial"> </span></div> <div><br /></div> <div><a href="/sv/nyheter/Sidor/Ljudet-fran-en-atom-har-fangats.aspx">Läs mer om att fånga ljudet från en atom</a> &gt;&gt;&gt;</div> <div><br /></div> <div><strong>Läs en intervju av Ingela Roos &gt;&gt;&gt;</strong><br /><a href="https://kaw.wallenberg.org/forskning/med-orat-mot-kvantvarlden" target="_blank">https://kaw.wallenberg.org/forskning/med-orat-mot-kvantvarlden</a><br /></div> <div><br /></div> <h3 class="chalmersElement-H3">MER OM PER</h3> <div><strong>Född:</strong> I Umeå 14 augusti 1959.</div> <div><strong>Bor:</strong> Villa i Landvetter.</div> <div><strong>Familj:</strong> Gift med Désirée, språklärare. Fyra vuxna döttrar, tre barnbarn, tre, sex och 24 månader (juni 2020). ”Det går så fort.”</div> <div><strong>Jobb:</strong> Professor i experimentell fysik på Chalmers.</div> <div><strong>Fritid:</strong> Tennis och skidor, bad och simning. Väldigt intresserad av människan och evolutionen. ”Ett vetenskapligt sidointresse.”</div> <div><strong>Hör och läser:</strong> Mest facklitteratur, men jag har läst det mesta av Henning Mankell och Jan Guillou. Jag lyssnar inte lika mycket på musik längre som förr, utan uppskattar tystnaden mer. I Zürich kunde jag spela hög musik och plugga samtidigt. Det går inte längre. Det måste vara tyst omkring mig när jag ska försöka förstå någonting. Gamla favoriter är Genesis, Supertramp och Elton John. Musiksmaken fossiliseras med åren... </div> <div><strong>Favoritplats för inspiration:</strong> Min svärmor föddes på Käringön och vi har en liten stuga där. Vi tillbringar det mesta av somrarna på ön. Jag hittar inspiration genom att gå ute i bergen.</div> <div><strong>Mest stolt över: </strong>Bortsett från mina barn? När det gäller det vetenskapliga är jag stolt över att jag invaldes i Nobelkommittén. Man kommer med där för att man anses kunna fysik. Det var ett erkännande. Det är inte bara en utnämning utan också väldigt mycket stimulerande arbete.</div> <div><strong>Drivkraft:</strong> Nyfikenheten i att förstå naturen. Dels att förstå varför någonting händer i naturen, dels också att kunna vrida till det och utnyttja det på något sätt.</div> <div><strong>Första teknikminnet:</strong> Månlandningen.</div> <div><strong>Första fysikminnet:</strong> När jag lärde mig vad supraledning är för något. För en gångs skull kunde pappa inte svara, utan jag fick ta reda på det själv. Det var då jag insåg att jag tyckte att det var ett riktigt intressant och spännande ämne.</div> <div><strong>Bäst med att vara forskare:</strong> Att få jobba med någonting som är så intressant och som man brinner för, tillsammans med jätteduktiga doktorander och kolleger. Att få förtroendet att utveckla kunskap på arbetstid.</div> <div><strong>Utmaningar med jobbet:</strong> Att hinna med allt som man vill göra.</div> <div><strong>Framtidsdröm: </strong>Jag har fått väldigt många av mina drömmar uppfyllda. Det var naturligtvis en dröm att bli professor. Många upptäckter som jag drömt om har jag också fått göra. Att få barnbarn var en dröm.</div> <div><strong>Dold talang:</strong> Jag tycker själv att jag är ganska händig. Jag gör mycket hantverksarbete hemma; snickrar, gjuter golv, elarbeten.</div>Wed, 25 Nov 2020 09:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/centrum/fysikcentrum/nyheter/Sidor/Goran-vill-bygga-Sveriges-forsta-kvantdator.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/centrum/fysikcentrum/nyheter/Sidor/Goran-vill-bygga-Sveriges-forsta-kvantdator.aspxGöran vill bygga Sveriges första kvantdator<p><b>​Fysiker, forskare och flerfaldig TedX-talare. För Göran Johansson är det viktigt att berätta om sin forskning för andra. Han är också en av de drivande krafterna i att bygga Sveriges första kvantdator. ”Drömmen är att kunna lösa ett riktigt problem med en kvantdator”, säger han.</b></p><div><span style="background-color:initial">Kvantfysiken har följt Göran Johansson som en röd tråd genom hela den akademiska karriären. Han är professor i tillämpad kvantfysik och föreståndare på avdelningen för tillämpad kvantfysik (AQP) på institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap – MC2 – på Chalmers. </span><br /></div> <div>– Klassisk mekanik kändes som att den gick att förstå, men inför kvantfysiken kände jag inte så. Den tyckte jag istället var konstig. Därför har jag tillbringat större delen av livet med att tänka på kvantfysik i olika sammanhang, säger han. </div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/MC2/News/gjohansson_300x450_listbild_artikelbild.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />Göran delar sin tid mellan en rad aktiviteter; förutom chefskapet på AQP är han vice föreståndare för Excellensinitiativet Nanovetenskap och nanoteknik (EI Nano), och en av huvudforskarna i miljardprojektet Wallenberg Centre for Quantum Technology (WACQT), vars mål är att bygga en fungerande kvantdator inom tolv år. </div> <div>– Vi vill hitta de verkliga problemen som passar bäst för en kvantdator. Det skulle vara fascinerande att kunna använda kvantfysik för att lösa svåra problem. Som att flyga mer optimalt, kanske klara oss med färre flygplan och färre flygningar. Vi vill se om en kvantdator kan göra jobbet bättre, och har gjort en första teoretisk beräkning som visar att det funkar, berättar Göran.</div> <div><br /></div> <div>WACQT har startat samarbeten med en rad olika företag som Jeppesen och Volvo. Göran Wendin är drivande i ett samarbete med Astra Zeneca, som på sikt kan leda till nya läkemedel. Ett annat projekt pågår tillsammans med forskare på Sahlgrenska, och handlar om att göra beräkningar för DNA-sekvensering.</div> <div>– Allt detta är väldigt svåra beräkningsproblem där en kvantdator skulle kunna hjälpa till, förklarar Göran Johansson.</div> <div>Inom WACQT leder han också en forskarskola med ett trettiotal doktorander.</div> <div><strong>Hur hinner du med allting?</strong></div> <div>– Det gör jag ju egentligen inte. WACQT är ett jättestort projekt där jag är den som koordinerar teoriarbetet. Men verksamhetens ryggrad snurrar bra nu med olika välfungerande företagssamarbeten, säger Göran. </div> <div>Vad är roligast?</div> <div>– Att fundera på olika problem, diskutera fysik och att handleda doktorander. Men att bara sitta och räkna för sig själv kan bli lite tråkigt.</div> <div><br /></div> <div>Vi träffas på ombonade Kafé Zenith i Majorna. Det är hemmaplan för Göran, här har han varit många gånger. Han kan kvarteren på sina fem fingrar.</div> <div>– Jag tyckte det var roligt att kunna träffas i Majorna. Mina föräldrar har växt upp i Majorna, och när jag var liten åkte vi till mina far- och morföräldrar här. När jag flyttade hemifrån flyttade jag till Klarebergsgatan och bodde där tills vi flyttade till Kommendörsgatan som ligger bara 100 meter härifrån.</div> <div>Till det han uppskattar med området hör det rika och varierade kulturlivet.</div> <div>– Ja, det finns mycket roligt här. Jag brukade lyssna på ny musik och köpa LP-skivor på Bengans ett stenkast bort.</div> <div>Göran Johansson är uppvuxen i Påvelund dit hans föräldrar flyttade från Frölunda Torg. Mamma var hemkunskapslärare och pappa var chalmersutbildad maskiningenjör. Göran har också en fyra år äldre syster. Nu bor han med hustrun Annika och de två barnen Adam, som läser teknisk fysik på Chalmers, och Ellen, som går första året på gymnasiet, i ett radhus i Hagen, mycket nära Påvelund.</div> <div>– Jag har som synes rört mig väldigt lite geografiskt, konstaterar han med ett leende. </div> <div><br /></div> <div>Teknikintresset kom tidigt in i Görans liv. Den lille teknikfantasten från pojkrummet i Påvelund på 70- och 80-talet har fortfarande en plats i Göran Johanssons innerficka. Han skiner upp när han pratar om barndomens utforskande av naturvetenskapen, ofta tillsammans med pappa.</div> <div>– Han har alltid varit teknikintresserad. Jag brukade vakna tidigt och fick följa med pappa ut i hobbyrummet. Han köpte hem gamla elektronikprylar, och jag fick sitta och klippa loss alla motstånd och sortera dom. Vi tittade på populärvetenskapliga tv-program, jag tyckte om Carl Sagans tv-serie ”Cosmos” och lärde mig en hel del från den. Överhuvudtaget var jag väldigt intresserad av fysik, och ville förstå hur världen funkar. Jag har alltid velat hitta på nya saker, berättar Göran.</div> <div><br /></div> <div>Han var också medlem i teknikklubben ”Teknoteket” som startades av Staffan Ling och Bengt Andersson, radarparet bakom barnprogrammet ”Sant &amp; Sånt” på tv.</div> <div>– Varje månad fick man en låda med pyssel och böcker som hade med teknik att göra med posten. Det fanns lådor om kärnkraft, om genteknik och mycket annat, berättar Göran.</div> <div><br /></div> <div>Till fotograferingen i Henrik Sandsjös ateljé på Röda Sten valde han att ta med sig en av de första klassiska hemdatorerna; en behändig Sinclair ZX81. Det visar sig vara precis det exemplar som den elvaårige Göran köpte i London 1981 under en resa med familjen.</div> <div>– Det var min första dator, och jag har behållit den i alla år. Den såldes för halva priset i London! Nästa dag ville jag köpa ett spel. På den tiden köpte man spel på kassettband och jag minns att jag kom till affären precis vid stängningsdags, satte foten i dörren och sa på min kassa engelska, ”I want to buy a computer game”. Då fick jag komma in och handla! berättar han. </div> <div>Göran blir entusiastisk:</div> <div>– På den tiden kunde man köpa tidningar med programkod för spel som man kunde programmera själv. När jag kopplade in datorn hemma upptäckte jag att ”Oj, man kan skriva på tv:n!”. Det var en stor känsla.</div> <div>Som ett minne från barndomen sitter ett stort klistermärke från ”Teknoteket” kvar på datorn; ett kollage med stjärnor, planeter och Albert Einstein.</div> <div><br /></div> <div>Efter naturvetenskaplig linje på Sigrid Rudebecks Gymnasium påbörjade Göran studierna i teknisk fysik på Chalmers.</div> <div>– Jag visste väldigt tidigt att jag ville det. Jag tror det har att göra med att min pappa gick maskin på Chalmers. Han var den förste i sin familj som läste vidare. Jag minns att pappa brukade säga att ”de där på teknisk fysik, dom verkar veta vad dom pratar om...”</div> <div><br /></div> <div>Chalmersstudierna avbröts efter ett halvår med uppehåll för värnplikten i Sollefteå i 15 månader, men i februari 1995 kunde Göran kliva ut som nybakad civilingenjör. Han var då 23 år gammal och hade fått mersmak.</div> <div>– Jag jobbade extra hos professor Bengt Lundqvist på teoretisk fysik under tiden jag pluggade, och hängde lite med doktoranderna. Jag tyckte egentligen inte att jag lärde mig så mycket under grundutbildningen och ville lära mig mer. Så det blev ganska självklart att fortsätta, berättar Göran. </div> <div>Fortsättningen innebar forskarstudier med professorerna Göran Wendin och Vitaly Shumeiko som handledare. Idag är de kollegor på MC2. 1998 disputerade Göran Johansson med avhandlingen ”Multiple Andreev Reflection – a Microscopic Theory of ac Josephson Effect in Mesoscopic Junctions”.</div> <div>– I avhandlingen beskrev vi teoretiskt hur ström flyter i en liten supraledningskontakt. Jag tyckte att vi hade upptäckt nåt nytt och blev lite besviken när vår teori sen inte användes i andra forskares experiment. Vi hade jobbat hårt men det var ingen som riktigt brydde sig.</div> <div><br /></div> <div>Doktorandstudierna gick ganska fort och Göran tillbringade därefter några år i slutet av 90-talet som forskningsprojektledare på Ericsson Mobile Data Design.</div> <div>– Jag ledde ett forskningsprojekt inom datorkommunikation. Det handlade om digitalradio, och vi tittade på hur man kunde ladda ner saker väldigt fort med digitalradionätet i mobilen, förklarar han.</div> <div><br /></div> <div>Men längtan efter att få forska ordentligt igen växte, och när Göran Wendin hörde av sig med ett erbjudande om att ingå i ett EU-projekt återvände han till Chalmers. </div> <div>– På Ericsson insåg jag att jag gillar att lösa matematiska problem. Nu fick jag chansen att vara med i ett projekt som syftade till att bygga en supraledande kvantdator, och som faktiskt byggde på tekniken i min avhandling. Nu var det bra att kunna räkna på våra små supraledande kontakter.</div> <div><br /></div> <div>Göran blev sedan postdoktor på det anrika tekniska universitetet i Karlsruhe, där familjen bodde 2002–2004. Det föll sig naturligt eftersom universitetet ingick i EU-projektet. I efterhand kan Göran tycka att arbetsklimatet i Tyskland var ganska tufft.</div> <div>– Det var samtidigt väldigt spännande att få jobba vidare med supraledande kvantdatorer, och min fru trivdes väldigt bra. Men när jag blev erbjuden en tjänst som forskarassistent på Chalmers 2004 åkte vi hem till Göteborg igen. </div> <div><br /></div> <div>Ett mål med Göran Johanssons forskning är att förstå mer om hur kvantfysik fungerar och hur man kan ta tillvara på dess effekter i teknologiska tillämpningar. Han ser ett stort värde i att föra ut forskningen till allmänheten, och ställer därför upp så ofta han kan i olika populärvetenskapliga sammanhang. Två gånger har han föreläst på TedX; i Göteborg 2017 och i Lund 2018.</div> <div>– Det är en utmaning att förklara nånting så svårt så enkelt som möjligt, och det var väldigt nyttigt att försöka säga nåt intressant på åtta minuter... Jätteroligt och lite nervöst, säger han.</div> <div><br /></div> <div>På Senioruniversitetet i Stockholm föreläste han om kvantdatorer inför 300 personer på en fullsatt biograf. Och häromåret pratade han framtid i en expertpanel på en science fiction-festival. </div> <div>Han vet att hans forskningsområde hör till de svåraste och mest utmanande att förklara. Det har han ibland märkt i sociala situationer:</div> <div>– Folk förstod vad jag pratade om när det handlade om datorkommunikation och mobilsurf. Men så fort jag nämnde ordet kvantfysik, vilket jag egentligen tyckte var roligt och hade doktorerat inom, så slutade folk lyssna, skrattar Göran. </div> <div><br /></div> <div>2020 kom boken ”Kvantfysiken och livet” (Volante Förlag), som Göran skrivit tillsammans med Göran Wendin, Joar Svanvik, Ingemar Ernberg och vetenskapsjournalisten Tomas Lindblad. Den tvärvetenskapliga boken visar hur mötet mellan kvantfysisk och medicinsk forskning kan ligga till grund för nästa vetenskapliga revolution. Det tog flera år att skriva den.</div> <div>– Först läste vi vetenskapliga artiklar och diskuterade under ett antal år. Sedan skrev vi ett par kapitel var, som vi sedan läste och gav kommentarer på. När Tomas kom in i bilden så jobbade han igenom alla kapitlen och gav dom en lite mer enhetlig språkdräkt. Det var mycket jobb, men väldigt kul när det var klart. Vi diskuterar också en engelsk version, berättar Göran.</div> <div>På grund av coronapandemin fick de flesta marknadsföringsaktiviteter skjutas upp. Det finns dock ett inslag på UR Play där medförfattaren Ingemar Ernberg intervjuas om boken av Tomas Lindblad. Man planerar också att medverka på Aha-festivalen på Chalmers i maj 2021. Göran sitter med i festivalens organisationskommitté.</div> <div><br /></div> <div>En stor nyhet där Göran Johansson var inblandad kom 2012: Forskare vid Chalmers har lyckats skapa ljus ur vakuum, en milstolpe inom kvantmekaniken som fysiker har väntat på i drygt 40 år. Tillsammans med experimentalisterna Per Delsing och Christopher Wilson kunde Göran visa den så kallade dynamiska Casimireffekten.</div> <div>– Den är ett exempel på en intressant fundamental kvantmekanisk effekt, som beskriver hur fotoner genereras ur vakuum när en spegel accelererar och rör sig med hastigheter nära ljushastigheten, förklarar han.</div> <div>Forskarnas artikel publicerades i tidskriften Nature och fick stor uppmärksamhet i svensk och internationell media. Grunden till experimentet var Görans teoribildning, och man kunde fånga in fotoner som hela tiden uppstår och försvinner i ett vakuum. I media beskrevs upptäckten som ”att skapa ljus ur vakuum”.</div> <div>– Det är det hittills roligaste projektet och gav mig en ordentlig kick. Det var första gången jag var med i ett så uppmärksammat projekt. Om man publiceras i Nature så öppnas dörrar och man kan få chansen att bli intervjuad i Vetenskapsradion och andra medier. Det betyder mycket och är karriärmässigt viktigt, säger Göran.</div> <div><br /></div> <div>Inte långt därefter tilldelades han flera fina priser; Albert Wallins vetenskapspris av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället (KVVS) i Göteborg, och Edlundska priset av Kungliga Vetenskapsakademien (KVA):</div> <div>– Jag blev väldigt glad. Albert Wallinpriset var mitt första pris, så det betyder förstås lite extra.</div> <div><strong style="background-color:initial">Ibland antar jag att du också är ledig. Vad brukar du roa dig med då?</strong><br /></div> <div>– Jag försöker bli bättre på att vara ledig och koppla av ordentligt. Jag tycker om familjemiddagar och att vara i naturen, säger Göran.</div> <div>Löpning är ett annat intresse, Göran har sprungit Göteborgsvarvet många gånger:</div> <div>– Första gången var redan på gymnasiet men då fick jag bryta. Det lärde mig att man ska ha bra skor.</div> <div>Lidingöloppet, Kiel Marathon och Skogsmaran mellan Skatås och Hindås längs Vildmarksleden är andra tävlingar han deltagit i.  </div> <div>– Jag tycker om att springa långt men inte så fort, ler han.</div> <div><br /></div> <div>Science fiction är ett av Görans stora intressen, både litteratur och film. </div> <div>– Det är en av mina favoritfilm- och bok-genrer. När jag var liten läste jag verkligen alla science fiction-böcker som fanns på biblioteket.</div> <div>Till favoriterna hör bland andra Jules Vernes och Isaac Asimov, där Stiftelsetrilogin och ”Jag, Robot” sticker ut med den sistnämnde. </div> <div>– Jules Verne är väldigt framsynt. Och jag har läst allt av Haruki Murakami! ”Fågeln som vrider upp världen” var den första jag läste. Det finns en annan som är en blandning av hårdkokt deckare och Fantasy – ”Hard-Boiled Wonderland and the End of the World”. </div> <div><br /></div> <div>Han tipsar också om filmer som ”Femte Elementet”, ”The Matrix”, ”Interstellar”, ”Star Wars” och ”Star Trek”. </div> <div>– Första Matrixfilmen håller än. Jag såg om den på bio med min dotter när det var 20-årsjubileum. Hon tyckte också den var bra.</div> <div>Göran har även gästrecenserat tv-serien ”Devs” på bokförlaget Volantes hemsida. I serien spelar en kvantdator en viktig roll.</div> <div>– Det är en snygg thriller med bra musik som tar upp kvantfysik på ett både aktuellt, initierat och tilltalande vis, säger han.</div> <div><br /></div> <div>Med tanke på hur han hängde på Bengans förr så är det föga förvånande att Göran även hyser ett stort musikintresse. När han var yngre spisade han mycket synth. Depeche Mode, Lustans Lakejer och Ultravox hörde till idolerna. Senare breddades musiksmaken med Talking Heads, Kent och Olle Ljungström.</div> <div>– Jag såg en tidig spelning med Broder Daniel på Valvet eftersom en kompis bror var med i bandet. ”Shoreline” är en av mina favoritlåtar nu både med Broder Daniel och Anna Ternheim.</div> <div>Håkan Hellström är en stor favorit för hela familjen.</div> <div>– Vi lyssnar jättemycket på honom, och hade biljetter till konserter i både juni och augusti, men de blev ju tyvärr uppskjutna till 2021.</div> <div><br /></div> <div>Vid årsskiftet lämnar Göran Johansson uppdraget i EI Nano, som då får en ny ledning. Planen är att ta med familjen till MIT i Boston framåt sommaren 2021 och bo där som gästforskare under ett år. </div> <div><br /></div> <div>Text: Michael Nystås</div> <div>Foto: Henrik Sandsjö</div> <div>Foto på den kaffedrickande Göran: Michael Nystås</div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"><a href="https://youtu.be/zPRi6kFHx3g">Se Göran Johansson på TedX Lund den 14 november 2018</a> &gt;&gt;&gt;</span><span style="background-color:initial"> </span></div> <div><br /></div> <div><a href="https://urplay.se/program/217766-ur-samtiden-en-ny-verklighet-och-livet-vi-vill-leva-kvantfysiken-och-livet-nya-svar-pa-gamla-fragor">Se inslag om boken &quot;Kvantfysiken och livet&quot; på UR Play</a> &gt;&gt;&gt;<span style="background-color:initial"> </span></div> <div><br /></div> <div>Läs mer om den uppmärksammade Nature-artikeln &gt;&gt;&gt;<br /></div> <a href="http://www.chalmers.se/sv/nyheter/sidor/chalmersforskare-skapar-ljus-ur-vakuum.aspx"><div><span style="background-color:initial">Chalmersforskare skapar ljus ur vakuum</span></div></a><div><span style="background-color:initial"><a href="https://volante.se/texter/kvantdatorbyggande-forfattare-tipsar-om-kvantfyisk-hbo-serie">Läs Görans recension av tv-serien &quot;Devs&quot;</a> &gt;&gt;&gt;</span><span style="background-color:initial"> </span></div> <div><br /></div> <div><a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/ZX81">Läs mer om hemdatorn Sinclair ZX81​</a> &gt;&gt;&gt;<span style="background-color:initial"> </span></div> <div><br /></div> <h3 class="chalmersElement-H3">OM GÖRAN</h3> <div><strong>Född:</strong> Ja, 7 december 1971 i Påvelund.</div> <div><strong>Bor:</strong> Radhus i Hagen, Göteborg.</div> <div><strong>Familj:</strong> Fru och två barn.</div> <div><strong>Jobb:</strong> Professor i tillämpad kvantfysik på Chalmers.</div> <div><strong>Karriär i korthet:</strong> Försöker bygga en kvantdator sedan år 2000.</div> <div><strong>Fritid:</strong> Löpning och skogspromenader. Familj, musik, film och böcker.</div> <div><strong>Favoritplats för inspiration: </strong>Ute i skogen. Där kopplar jag av och blir glad.</div> <div><strong>Mest stolt över: </strong>Mina barn. Jag är glad för att de verkar trivas med livet. Forskningsmässigt är det experimentet med den dynamiska Casimireffekten.</div> <div><strong>Drivkraft: </strong>Nyfikenhet.</div> <div><strong>Bäst med att vara forskare:</strong> Att få vara nyfiken, utforska nya saker, fundera på hur världen funkar och hitta nya lösningar. Det tycker jag är väldigt spännande.</div> <div><strong>Utmaningar med jobbet:</strong> Att komma på nya saker och att ställa rätt frågor som går att lösa. Nu har jag en roll där jag också måste inspirera och få andra att jobba bra tillsammans. Det är alltid en utmaning, alla människor har olika drivkrafter. Som med alla jobb blir det enklare om man tycker det man gör är roligt. Jag försöker hjälpa människor att hitta den känslan.</div> <div><strong>Framtidsdröm:</strong> En dröm är att hitta det där problemet som kvantdatorn kan lösa, det hade varit extremt kul. Jag ser också fram emot att få hänga på MIT i ett år. Annars trivs jag väldigt bra och tycker att jag lyckats hitta rätt balans mellan administration och forskning. Det finns inget som kräver någon radikal förändring i mitt liv; kanske möjligen att hitta någon ny dröm i framtiden.</div>Mon, 23 Nov 2020 09:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/mc2/nyheter/Sidor/Miljonregn-till-framtidens-informations--och-kommunikationsteknik.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/mc2/nyheter/Sidor/Miljonregn-till-framtidens-informations--och-kommunikationsteknik.aspxMiljonregn över framtidens informations- och kommunikationsteknik<p><b>​Anders Larsson och Jan Stake på MC2 hör till de chalmersforskare som får miljonanslag från Stiftelsen för strategisk forskning (SSF). &quot;Vi kommer nu att för första gången kunna undersöka möjligheten att genom kanalövervakning och anpassning av signalparametrar i realtid nå högsta möjliga datatakt över ett stort temperaturområde&quot;, säger Anders Larsson, professor i fotonik.</b></p>SSF delar ut närmare 200 miljoner kronor till sex olika projekt i en forskningssatsning på snabbare, effektivare och energisnålare informations- och kommunikationsteknik (IKT). De sex projekten får mellan 28 och 35 miljoner kronor vardera under fem år. <br />– Tillsammans har de förutsättningar att stärka Sveriges position inom viktiga områden för vår industri och konkurrenskraft, säger Jonas Bjarne, forskningssekreterare hos SSF, i ett pressmeddelande. <br /><br /><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/MC2/News/anders_larsson_170112_350x305.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="Bild på Anders Larsson." style="margin:5px" />Anders Larsson (t h), professor på avdelningen för fotonik på MC2, beviljas 32 253 449 kronor till sitt projekt &quot;Optiska länkar för krävande datormiljöer&quot;, som handlar om att möjliggöra kraftfullare datorer och beräkningssystem.<br />Larsson förklarar att fiberoptiska datakablar används allt mer i kraftfulla datorer och beräkningssystem, från stora serverhallar till enskilda signalbehandlingsenheter, när kraven på bandbredd och energieffektivitet ökar. Framtidens fiberoptiska länkar för till exempel serverhallar, fordon och radarsystem måste inte bara klara krav på högre kapacitet och lägre effektförbrukning utan måste också fungera vid högre temperaturer och över ett större temperaturområde. <br />– Därför behövs en ny generation komponenter och kretsar som klarar dessa krav. Dessutom kommer en viss adaptivitet att behövas för att anpassa signalparametrar till förändringar i länkens egenskaper med temperatur, säger Anders Larsson.<br /><br />Syftet med projektet är att göra detta möjligt genom tvärvetenskaplig forskning med expertis inom optoelektronik, elektronik och optisk kommunikation. Projektet involverar fyra forskargrupper på Chalmers som leds av Anders Larsson, Peter Andrekson, båda på MC2, Lars Svensson på institutionen för data- och informationsteknik och Henk Wymeersch på institutionen för elektroteknik. <br />– Vi kommer att utveckla en ny generation laserdioder och drivar/mottagarkretsar för höga temperaturer och stora temperaturvariationer och, för första gången, undersöka möjligheten att genom kanalövervakning och anpassning av signalparametrar i realtid nå högsta möjliga datatakt över ett stort temperaturområde, förklarar Anders Larsson.<br /><br />Projektet drivs i nära samarbete med Nvidia, Volvo Cars och Saab Surveillance, företag i Göteborg som är beroende av denna teknik för framtida produkter inom respektive marknader: serverhallar, fordon och radar.<br /><br /><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/MC2/News/jan_stake_I0A6537_350x305.jpg" alt="Bild på Jan Stake." class="chalmersPosition-FloatLeft" style="margin:5px" />Jan Stake (t v), professor i terahertzteknik och chef för avdelningen för terahertz- och millimetervågsteknik på MC2, är medsökande i ett projekt som leds av Joachim Oberhammer från Kungliga Tekniska högskolan (KTH).<br />– I projektet vill vi demonstrera telekommunikation vid frekvenser nära 1 THz, vilket inte har gjorts tidigare i Sverige. För att nå målet krävs nya kombinationer av olika teknologier, och vi samarbetar med expertis på Chalmers, där man utvecklat några av de mest framstående halvledaranordningarna för THz-frekvenser, säger Joachim Oberhammer i en artikel på KTH:s hemsida.<br /><br />SSF:s forskningssekreterare Jonas Bjarne poängterar att fyra av de sex projekten har energieffektivitet som gemensamt tema:<br />– Detta är strategiskt mycket viktigt då IKT-sektorns dramatiskt ökande energiförbrukning uppmärksammas alltmer, säger han.<br /><br />Förutom Larsson och Stake får Per Stenström, professor på avdelningen för datorteknik på institutionen för data- och informationsteknik på Chalmers, 28 086 883 kronor i anslag i samma utlysning.<br /><br />Foto på Anders Larsson: Henrik Sandsjö<br />Foto på Jan Stake: Anna-Lena Lundqvist<br /><br /><a href="https://strategiska.se/pressmeddelande/200-miljoner-till-snabb-och-snal-ict">Läs pressmeddelande från SSF</a> &gt;&gt;&gt;<br /><br /><a href="/sv/institutioner/cse/nyheter/Sidor/principer-for-beraknande-minnesenheter.aspx">Läs nyhet om Per Stenströms projekt</a> &gt;&gt;&gt;<br /><br /><a href="https://www.kth.se/aktuellt/nyheter/35-miljoner-till-forskning-for-snabbare-tradlos-kommunikation-1.1022195">Läs nyhet om KTH/Chalmers-projektet &quot;THz kommunikation – NU&quot;</a> &gt;&gt;&gt;Thu, 05 Nov 2020 09:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/mc2/nyheter/Sidor/Elektronens-spinn-dynamik-studerad-pa-sin-naturliga-tidsskala.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/mc2/nyheter/Sidor/Elektronens-spinn-dynamik-studerad-pa-sin-naturliga-tidsskala.aspxElektronens spinn-dynamik studerad på sin naturliga tidsskala<p><b>​Med hjälp av extremt korta ljuspulser och koincidens-teknik har forskare från flera svenska universitet lyckats följa det dynamiska förloppet när elektronens spinn – dess rotation kring sin egen axel – styr hur en atom absorberar ljus. Göran Wendin, på institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap – MC2, på Chalmers och Raimund Feifel på Institutionen för fysik på Göteborgs universitet är två av de medverkande forskarna. Resultaten publicerades nyligen i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications.</b></p> <img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/MC2/News/GoranWendin_171101_01_350x305.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="Bild på Göran Wendin." style="margin:5px" />Professor Göran Wendin (t h) är en av de drivande krafterna inom Wallenberg Centre for Quantum Technology (WACQT), som leds från Chalmers och har som mål att bygga en svensk kvantdator inom tolv år. Han är involverad i ett flertal olika forskningsprojekt, inklusive det nu aktuella, som finansieras av Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse (KAW).<br />– Faktum är att mitt bidrag går hela vägen tillbaka till min doktorsavhandling från 1972 som förklarade fotoabsorptionstvärsnittet av 4d-skalet i xenon i intervallet 70-140 eV, och nu studerats av det nya KAW-samarbetet, säger Göran Wendin.<br /><br />I den nya studien använder forskarna attosekundpulser – en attosekund är en miljarddel av en miljarddels sekund.<br />Studien är gjord på xenon, en tung ädelgas som finns i små mängder i jordens atmosfär. Sedan tidigare vet man att xenon absorberar mjukröntgenstrålning av vissa våglängder ovanligt effektivt.<br /><br />Fysiker kallar fenomenet en &quot;jätteresonans&quot; och har kunnat förklara att det är en kollektiv effekt där elektronerna kring atomen svarar samstämmigt på det absorberade ljuset. Särskilt fascinerande är att elektronens spinn har ett avgörande inflytande på resultatet.<br /><br />Den nya studien kombinerar hög noggrannhet i tid och energi och visar att den ovanligt starka absorptionen beror på ett exciterat tillstånd med en mycket kort livstid - bara ca 50 attosekunder, medan elektronspinnets roll förklaras av ett annat tillstånd, med tio gånger längre livslängd, som bara kan nås genom att spinnet ändrar riktning.<br /><br />Detta omvända spinn-tillstånd fungerar som en växel och styr sluttillståndets egenskaper. Resultatet ger nya insikter kring elektron-spinn dynamik och kan tänkas få betydelse för nya tekniska tillämpningar såsom spinntronik.<br /> <div> </div> <div>Foto på Göran Wendin: Johan Bodell <br /></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Läs artikeln i Nature Communications &gt;&gt;&gt;</h3> <div><a href="https://www.nature.com/articles/s41467-020-18847-1" target="_blank">www.nature.com/articles/s41467-020-18847-1</a> <br /></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Mer information &gt;&gt;&gt;</h3> <div>Anne L’Huillier, Fysiska institutionen, Avdelningen för atomfysik, The Lund Attosecond Science Center (LASC), Lunds universitet, 0705-317529, anne.lhuillier@fysik.lth.se</div> <div>Eva Lindroth, Fysikum, Stockholms universitet, 0736-795034, eva.lindroth@fysik.su.se</div> <div>Göran Wendin, avdelningen för kvantteknologi, Wallenberg Centre for Quantum Technology (WACQT), institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap <span><span>–<span></span></span></span> MC2, Chalmers, 031-7723189, goran.wendin@chalmers.se</div> <div>Raimund Feifel, Institutionen för fysik, Göteborgs universitet, 0708-381689, raimund.feifel@physics.gu.se</div> <h3 class="chalmersElement-H3">Mer bakgrund &gt;&gt;&gt;</h3> <div>1960-talet var mångpartikelfysikens speciella decennium. Den legendariske chalmersprofessorn Stig Lundqvist (1925-2000) lärde känna Keith Brueckner, Hugh Kelly och Bob Schrieffer i USA och kom hem och inspirerade många fysikstudenter till stordåd. Göran Wendin till exempel tillämpade teorier för kollektiva excitationer i atomkärnor på elektrondynamiken hos tunga atomer. Poängen var att en-elektronmodeller med oberoende elektroner inte fungerade – allt var tämligen kollektivt, och resultaten förklarade data från banbrytande experiment med synkrotronstrålning. Det var faktiskt Wendin som 1973 introducerade konceptet “jättedipolresonans” för att beskriva det kollektiva fenomenet.</div> <div> </div> <div>Medan Göran Wendin arbetade vid synkrotronstrålningslaboratoriet LURE, Orsay i Frankrike 1981–83, kom han i kontakt med Anne L’Huillier vid Commissariat à l’Energie Atomique (CEA) i Saclay. Anne gjorde sitt experimentella doktorsarbete i en grupp som var världsledande på att excitera atomer med högintensiva lasrar. Anne ville göra beräkningar av multifotonjonisation av mångelektronsystem, speciellt ädelgaser, inklusive xenon. Wendin blev hennes teorihandledare, och de samarbetade under fem år och publicerade ett antal artiklar tillsammans.</div> <div><br /></div> <div>Därefter gick Anne L’Huillier vidare till att bli en världsledande experimentalist, och hon blev djupt involverad i arbetet med att förstå och använda övertonsgenerering för attosekundspektroskopi. Ett Nobelpris för denna typ av forskning gick 2018 till Gérard Mourou och Donna Strickland.</div> <div><div> </div> <p class="chalmersElement-P"><a href="/en/centres/gpc/activities/lisemeitner">Anne L'Huillier hedras även med <span>Göteborgs Lise Meitner pris 2020, som delas ut till forskare som gjort banbrytande upptäckter inom fysikområdet.</span>​</a></p></div> <div> </div> <div>Om man skickar intensiva infraröda pulser från en femtosekundlaser mot en metallyta kan man generera ett spektrum av attosekundpulser med upp till 100 övertoner med 2 eV frekvensavstånd. Detta täcker ett frekvensområde på 200 eV, från infrarött till mjuk röntgen, och inkluderar xenons jätteresonans i 4d skalet i området 70–130 eV. Med attosekundpulser har man dessutom ett tidtagarur som tickar med attosekundupplösning. Detta betyder att man kan fotografera en elektron på väg ut ur en atom.</div> <div> </div> <div>Under åren 1975–85 analyserade Göran Wendin jätteresonanser i termer av effektiva atomära potentialer, och det visade sig nu väldigt användbart – 40 år senare <span><span>–<span></span></span></span> tillsammans med de beräkningar med relativistisk mångpartikelteori som utfördes av Eva Lindroth, som en gång disputerade på Göteborgs universitet, och hennes grupp vid Stockholms universitet (SU). De gamla goda modellerna för kollektiva excitationer – &quot;atomära plasmoner&quot; – fungerar fortfarande (inte oväntat) som bakgrund för att förstå resultaten av moderna attacker på atomer med optiska och fri-elektronlasrar.</div>Wed, 04 Nov 2020 09:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/nyheter/Sidor/43-Chalmersforskare-far-pengar-till-mer-forskning.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/nyheter/Sidor/43-Chalmersforskare-far-pengar-till-mer-forskning.aspx43 Chalmersforskare får pengar till mer forskning<p><b>​43 Chalmersforskare får besked om nya anslag, när Vetenskapsrådet sista veckan i oktober offentliggör vilka ansökningar som beviljats bidrag. Totalt delar Vetenskapsrådet ut 1,1 miljarder inom natur- och teknikvetenskap, som ska räcka fram till 2024.</b></p>​<span style="background-color:initial">När Vetenskapsrådet nu berättar om hur de fördelat årets projektanslag går sammanlagt 149 miljoner kronor till forskare på Chalmers. </span><span style="background-color:initial">Mest p</span><span style="background-color:initial">engar delar Vetenskapsrådet ut till forskning inom biologi, fysik och kemi, som får nästan hälften av forskningsanslagen.</span><div><br /></div> <div>Så här säger fyra av de 43 forskare på Chalmers som fått bidrag om sina projekt och sin forskning.</div> <h2 class="chalmersElement-H2">Philippe Tassin, institutionen för fysik</h2> <div><strong>Vad handlar ditt projekt om?</strong></div> <div>Vi vill använda artificiell intelligens i utvecklingen av nanofotonik, som handlar om hur ljus kan användas på olika sätt. Under de senaste åren har datoralgoritmer som kan känna igen mönster i stora datamängder utvecklats mycket. Ett exempel är neurala nätverk, som liknar hur den mänskliga hjärnan fungerar. Tekniken är lika bra, eller bättre, än människor på saker som ansiktsigenkänning eller bilkörning. Liknande algoritmer vill vi utnyttja för att designa så kallade metaytor, optiska komponenter som är mycket tunnare än ett hårstrå. Med hjälp av neurala nätverk ska vi designa nya metaytor med former som vi inte ens kan föreställa oss och som kommer att ha helt nya optiska egenskaper. </div> <div><br /></div> <div><strong>Varför är det viktigt att forska om detta?</strong></div> <div>Den stora utmaningen med fotoniska metaytor är att extremt kraftfulla beräkningar behövs för att hitta den struktur som ger upphov till en metayta med önskvärda egenskaper; ofta räcker inte ens världens mest kraftfulla datorer till. Med hjälp av neurala nätverk kommer vi att kunna ta fram nya optiska komponenter, exempelvis metaytor för optiska pincetter som möjliggör att med endast ljus fånga samt flytta små objekt som celler och virus. Metaytor som är bra på att absorbera ljus kan ge oss bättre solceller och tunna optiska membran med extremt hög reflektion kan bli en viktig komponent i framtidens kvantdatorer.</div> <h2 class="chalmersElement-H2">Elin Esbjörner, institutionen för biologi och bioteknik</h2> <div><strong>Vad handlar ditt projekt om?</strong></div> <div>Alzheimerdemens och Parkinson är exempel på vanliga sjukdomar som bryter ned hjärnan. Ett typiskt kännetecken för sjukdomarna är att det bildas onormala proteinklumpar i de hjärnregioner som drabbas. Detta är kopplat till nervcellsdöd. Proteinklumparna består av trådar – amyloida fibriller. Tidigare forskning har lärt oss mycket om hur de bildas och fokus har varit att stoppa fibrillbildningen och neutralisera små proteinklumpar (oligomerer) som visat sig vara särskilt farliga för hjärnan. Vår tidigare forskning på Parkinson-proteinet alfasynuklein har visat att fragment av fibrilltrådar är giftigare än långa fibrilltrådar.  Det här projektet fokuserar därför istället på de fibriller som redan har bildats. Vi vill undersöka hur stabila de är, under vilka förhållanden de kan brytas ned och om instabila fibriller är farligare för hjärnan än sådana som är mer stabila. </div> <div><br /></div> <div><strong>Varför är det viktigt att forska om detta?</strong></div> <div>Idag lever cirka 160 000 personer i Sverige med demenssjukdom och cirka 20 000 personer har Parkinson. Man räknar med att i framtiden kan mer än varannan svensk komma att drabbas av en neurodegenerativ sjukdom. Det behövs därför bättre läkemedel. Vårt mål är att kartlägga de faktorer som styr fibrillernas stabilitet, för att se om stabilisering av fibriller skulle kunna vara en framgångsrik behandlingsstrategi för Parkinson och andra neurodegenerativa sjukdomar.  </div> <h2 class="chalmersElement-H2">Riccardo Arpaia, institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap</h2> <div><strong>Vad handlar ditt projekt om?</strong></div> <div>Ett supraledande material har oändligt stor elektriska ledningsförmåga vid mycket låga temperaturer. Upptäckten av högtemperatursupraledare 1986 visade att ett material kan bli supraledande redan vid temperaturer över kokpunkten för flytande kväve (-196°C). Men ännu har ingen kunnat förklara varför. Det är uppenbart att det måste till en helt ny sorts experiment för att vi ska förstå mekanismen som ligger bakom högtemperatursupraledning. Vi vill lösa mysteriet genom att fokusera på den laddningsordning som finns i dessa material, och dess roll för att avgöra egenskaper i materialet. Genom experiment med synkrotronljus, som gör det möjligt att mäta laddningsordningen på unika prover, kommer vi att kontrollera hur laddningsordningen kan ändras genom att variera olika parametrar som mekanisk påfrestning och inneslutning.</div> <div> </div> <div><strong>Varför är det viktigt att forska om detta?</strong></div> <div>Supraledares unika strömledningsförmåga, där motstånd och energiförluster är noll, möjliggör många tekniska tillämpningar. Men eftersom supraledare kräver mycket låga temperaturer måste de kylas med flytande helium, vilket gör dem dyra och svåra att använda. Upptäckten av högtemperatursupraledare gav ett stort lyft för forskning inom supraledning, eftersom flytande kväve för första gången var tillräckligt för att upprätthålla det supraledande tillståndet. En supraledare som kan fungera närmare rumstemperatur skulle ha enorm potential. Intresset är därför stort för en förbättrad förståelse av hur högtemperatursupraledare fungerar.</div> <h2 class="chalmersElement-H2">Ross King, institutionen för biologi och bioteknik</h2> <div><strong>Vad handlar ditt projekt om?</strong></div> <div>Vi ska utveckla ett AI-system, Genesis, som ska automatisera förståelsen för människans celler. Genesis är en så kallad robotforskare, ett laborationssystem som utnyttjar artificiell intelligens för att utföra automatiserade upprepningar av vetenskapliga experiment. Robotforskaren skapar hypoteser, väljer ut effektiva experiment för att skilja mellan hypoteser, utför experiment genom att använda automatiserad laborationsutrustning och analyserar slutligen resultaten. Genesis kommer att ha kapacitet att utföra 10 000 parallella cykler för att skapa och testa hypoteser. Vår robotforskare kommer att arbeta med jästceller. Det mesta i jäst fungerar likadant som i människor, men jästceller är mycket enklare att arbeta med. Det är också lättare att förstå mekanismer i jäst. Så för att ta reda på hur människans celler fungerar är det därför bäst att först förstå hur jäst fungerar.</div> <div><br /></div> <div><strong>Varför är det viktigt att forska om detta?</strong></div> <div>AI-system har övermänskliga krafter som kompletterar mänskliga forskares arbete. De kan, helt felfritt, komma ihåg en stor mängd fakta, utföra logiska resonemang utan misstag, utföra näst intill optimala sannolikhetsresonemang, dra lärdom av stora mängder data, extrahera information från miljoner vetenskapliga tidskrifter, med mera. Dessa krafter gör att AI har potential att förändra vetenskapen, och – genom vetenskapen – göra skillnad i samhället, till exempel genom bättre teknik, bättre mediciner och högre livsmedelssäkerhet. </div> <div><br /></div> <div><br /></div> <h2 class="chalmersElement-H2"></h2> <h2 class="chalmersElement-H2">Här är alla chalmersforskare som beviljats bidrag <br />– sorterade på institution:</h2> <div><strong><br /></strong></div> <div><span style="background-color:initial"><strong>Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik</strong>: Eleni Gerolymatou</span><br /></div> <div><div><div><br /></div> <div><strong>Biologi och bioteknik</strong>: Elin Esbjörner, Ross King, Johan Larsbrink, Ivan Mijakovic, Mikael Molin, Lisbeth Olsson, Santosh Pandit, Fredrik Westerlund</div> <div><br /></div> <div><strong>Data och informationsteknik</strong>: Robert Feldt, Morten Fjeld, Miquel Pericas, Alejandro Russo</div> <div><br /></div> <div><strong>Elektroteknik: </strong>Alexandre Graell i Amat, Christian Häger, Max Ortiz Catalan</div> <div><br /></div> <div><a href="/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Åtta-fysikforskare-fick-anslag-från-Vetenskapsrådet.aspx" target="_blank"><strong>Fysik</strong>:​</a> Andreas Ekström, Paul Erhart, Henrik Grönbeck, Patrik Johansson, Mikael Käll, Eva Olsson, Philippe Tassin, Andrew Yankovich</div> <div><br /></div> <div><strong>Industri- och materialvetenskap:</strong> Kenneth Runesson</div> <div><br /></div> <div><strong>Kemi och kemiteknik: </strong>Maria Abrahamsson, Martin Andersson, Ronnie Andersson, Ann-Sofie Cans, Bengt Nordén, Martin Rahm, Xiaoyan Zhang </div> <div><br /></div> <div><strong>Matematiska vetenskaper</strong>: Annika Lang, Hjalmar Rosengren</div> <div><br /></div> <div><strong>Mikroteknologi och nanovetenskap</strong>: Riccardo Arpaia, <span style="background-color:initial">Thilo Bauch,</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">Attila Geresdi, Helena Rodilla, Elsebeth Schröder, Victor Torres Company</span></div> <span></span><div></div> <div><br /></div> <div><strong>Rymd- geo- och miljövetenskap:</strong> Tobias Mattisson, Pär Strand, Wouter Vlemmings</div></div> <div><br /></div> <div><span></span><a href="https://www.vr.se/soka-finansiering/beslut/2020-09-08-naturvetenskap-och-teknikvetenskap.html"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/ichtm.gif" alt="" />Se hela listan och läs mer om de beviljade projekten på Vetenskapsrådets webbplats</a></div></div> <div><br /></div> <div><strong>​Text:</strong> Anita Fors<br /></div> <div><strong>Foto:</strong> <span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">Johan Bodell, Martina Butorac</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">och Anna-Lena Lundgren.</span></div> Thu, 29 Oct 2020 17:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/mc2/nyheter/Sidor/Intelligent-substrat-avslojar-hemligheter-i-kroppsvatskors-jondynamik.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/mc2/nyheter/Sidor/Intelligent-substrat-avslojar-hemligheter-i-kroppsvatskors-jondynamik.aspxIntelligent substrat avslöjar hemligheter i kroppsvätskors jondynamik<p><b>​Forskare vid Chalmers och Hebreiska universitetet i Jerusalem (HUJI), Israel, har upptäckt ett sätt att mäta komplexa förändringar i jonkoncentrationer som är relevanta för en serie neurofysiologiska störningar, som multipel skleros (MS). Resultaten lyftes nyligen fram som en &quot;featured article&quot; i den vetenskapliga tidskriften IEEE Sensors Journal.</b></p><div>​<img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/MC2/News/zoran_konkoli_IMG_8922__350x305.jpg" alt="Bild på Zoran Konkoli." class="chalmersPosition-FloatRight" style="margin:5px" />– Vi lyckades hitta ett sätt att skapa en dialog med en jonlösning bestående av zink- och kopparjoner. Genom denna dialog kunde vi ställa komplexa frågor till systemet om dess tillstånd, förklarar Zoran Konkoli (t h), docent på avdelningen för elektronikmaterial och system (EMSL) på institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap – MC2, som ledde projektet.</div> <div> </div> <div>Tidsbegreppet är oerhört viktigt i forskarnas strategi. I korthet har de konstruerat ett intelligent avkänningssubstrat som samlar information över tid. Substratet stöds av instruktioner från forskarna, som hjälper systemet att kommunicera information tydligare. På så sätt redovisas alla orelaterade händelser som enstaka mätningar kan missa. Metoden i sig är en hybrid mellan &quot;supervised&quot; och &quot;unsupervised&quot; inlärning.</div> <div>– Mer specifikt lärde vi systemet att tala i termer av &quot;streckkoder&quot;, ett elektriskt svarsmönster, relaterat till olika joniska tillstånd. Vad vi har uppnått är ett utmärkt exempel på vad som kan hända när datavetenskap (maskininlärning, reservoarberäkning, kompressionsalgoritmer), fysik (flerskalig modellering), och vetenskapen om mikrofluidik och biokemi (inneboende i hjärnbiokemi) möts, förklarar Zoran Konkoli.</div> <div> </div> <div>Huvudidén är att använda ett dynamiskt system som fungerar samtidigt som datorn och samlar information om omgivningen. Systemets intelligens utökas med hjälp av ett tillägg:  en extern informationskanal byggs in i systemet så att användaren kan påverka sensorns beteende. Denna hjälpingångskanal är centralt för tillvägagångssättet att kommunicera på ett tydligt sätt med sensorn.</div> <div> </div> <div>Forskargruppen vid HUJI designade jonkänsliga elektronikkomponenter (ett jonkänsligt konstantfaselement). Chalmersforskarna tillhandahöll kommunikationsprotokollet tillsammans med de streckkoder man skulle leta efter. Grovt sett föreställer streckkoderna ett bibliotek med spänningsingångssignaler som är relevanta för systemet. </div> <div>– Det intressanta är att streckkoderna genererades genom omfattande teoretiska simuleringar av systemet, där parametrarna i modellen kalibrerades mot separata experimentella resultat. När modellen väl byggts hade vi möjligheten att utföra tusentals virtuella experiment. Signalbiblioteken identifierades med hjälp av relativt involverade genetiska optimeringstekniker, säger Zoran Konkoli.</div> <div> </div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/MC2/News/shlomo_yitzchaik_350x305.jpg" alt="Bild på prof Yitzchaik." class="chalmersPosition-FloatLeft" style="margin:5px" />Varför ska man då överhuvudtaget bry sig om zink- och kopparjoner? Valet att fokusera på dessa joner gjordes under ledning av professor Shlomo Yitzchaik (t v) på Hebreiska universitetet i Jerusalem. Han förklarar att jonerna är viktiga biomarkörer för en serie neurofysiologiska störningar:</div> <div>– Våra studier visade att genom att övervaka zink(II)-till-koppar(II)-jonförhållandet i sera-prov kan man få användbar information om patientens hälsotillstånd. Metoden visade sig vara användbar för att övervaka statusen för neurodegenerationstillståndet hos patienter med multipel skleros (MS) jämfört med friska. Dessa sensorer i kombination med streckkodsmetoden kan öppna nya vägar för utveckling av avkänningsanordningar för immunologiska och inflammatoriska störningar, autism, Alzheimers sjukdom, MS, hudsjukdomar och cancer som är beroende av neuropeptider som igenkänningsskikt, säger Shlomo Yitzchaik. </div> <div>Han fortsätter:</div> <div>– Den stora framtiden för denna teknik ligger i bärbara sensorer som kommer i kontakt med huden för fysiologibaserade känslor och stressdetekteringssystem. Förmågan att upptäcka de biomarkörer som finns i svett och bearbeta den biologiska informationen med streckkodstekniken kan leda till framtida bärbara sensorer som affektiva system. De kommer att förbättra vår livskvalitet.</div> <div> </div> <div>Studien är ett samarbete mellan forskare från Chalmers och Hebreiska universitetet i Jerusalem (HUJI). Från Chalmers bidrog Vasileios Athanasiou och Zoran Konkoli till den teoretiska delen av forskningen. Aldo Jesorka, professor vid institutionen för kemi och kemiteknik, tillhandahöll en mycket komplex mikrofluidkomponent som HUJI-forskarna använde i sina experiment. Projektet har fått finansiellt stöd av EU FET Open-anslaget RECORD-IT.</div> <div> </div> <div>Text: Michael Nystås och Zoran Konkoli</div> <div>Illustration: Vasileios Athanasiou och Zoran Konkoli</div> <div>Foto av professor Shlomo Yitzchaik: Yoav Dudkevich</div> <div>Foto av docent Zoran Konkoli: Michael Nystås</div> <div></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Kontakt:</h3> <div>Zoran Konkoli, docent, avdelningen för elektronikmaterial och system (EMSL), institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap – MC2, Chalmers tekniska högskola, zorank@chalmers.se </div> <h3 class="chalmersElement-H3">Läs artikeln i IEEE Sensors Journal &gt;&gt;&gt;</h3> <div>On Sensing Principles Using Temporally Extended Bar Codes</div> <div><a href="https://ieeexplore.ieee.org/document/9019829">https://ieeexplore.ieee.org/document/9019829</a></div> <div>doi: 10.1109/JSEN.2020.2977462</div> <h3 class="chalmersElement-H3">MER OM FORSKNINGEN &gt;&gt;&gt;</h3> <div>Studien visar ett indirekt avkänningskoncept på ett av de mest utmanande problemen på området: jondetektering. I allmänhet är det mycket svårt att mäta egenskaper hos joniska system, särskilt om de intressanta jonerna förekommer i mycket låga koncentrationer och om deras antal varierar över tid. I standardavkänningsinställningen är informationsflödet i en sensor linjärt, från objektet, i detta fall en jonisk lösning, till användaren som observerar systemet. En typisk mätning är en engångshändelse vid en viss tidpunkt, även om en upprepad efterföljande mätning kan ge ett intryck av kontinuitet.</div> <div> </div> <div>Forskarna närmade sig problemet på ett annorlunda sätt. Istället för den traditionella enstaka mätningen tänkte de mer på en &quot;dialog&quot; under vilken man interagerar med systemet under en längre tidsperiod. En sådan temporär utökad dialog är mycket mer informativ än separata mätningar som är frikopplade från varandra. Den största utmaningen var att utveckla ett lämpligt språk som kunde användas för att kommunicera med systemet.</div> <div> </div> <div>Som vägledande princip använde forskarna en indirekt avkänningsalgoritm utvecklad inom RECORD-IT-projektet, som samordnades av Zoran Konkoli: SWEET-algoritmen, definierad av tre moduler: (1) ett dynamiskt system som interagerar med den intressanta miljön (avkänningsbehållaren), (2) en extra ingångskanal som kan användas för att öka systemets intelligens och samtidigt ställa frågor till systemet, (3) ett enkelt avläsningsskikt som används för att inspektera avkänningsbehållarens tillstånd.</div>Wed, 14 Oct 2020 09:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/mc2/nyheter/Sidor/Bidrar-till-nytt-medicintekniskt-forskningslabb.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/mc2/nyheter/Sidor/Bidrar-till-nytt-medicintekniskt-forskningslabb.aspxBidrar till nytt medicintekniskt forskningslabb<p><b>​När ett nytt medicintekniskt forskningslabb byggs upp på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, kommer Dag Winkler, professor i fysik och föreståndare på avdelningen för kvantkomponentfysik (QDP) på MC2, att vara en av användarna.</b></p>– Tanken är att det nya 21-kanalssystem vi nu bygger ska användas vid det nya labbet och samsas med mikrovågs-mätningarna och -behandlingarna, förklarar Dag Winkler, som i många år även var MC2:s prefekt.<br /><br />Det handlar om Winklers och hans forskarkollegors uppmärksammade projekt NeuroSQUID, som nu förbereder sig för nästa fas. Projektet finansieras av Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse och är ett samarbete mellan forskare på Chalmers, Sahlgrenska akademin och Karolinska Institutet. Dag Winkler är den som leder projektet som pågått sedan 2014.<br /><br />Forskarna inom NeuroSQUID har tagit fram ett unikt MEG-instrument (magnetencefalografi) med sju kanaler för mätning och kartläggning av hjärnan. Just nu pågår alltså bygget av ett nytt system med 21 kanaler; ett system som ska användas i det kommande forskningslabbet. <br /><br />Nyligen disputerade projektets sista doktorand i den här omgången, Silvia Ruffieux, med avhandlingen &quot;High-temperature superconducting magnetometers for on-scalp MEG&quot;.<br />– Det gäller nu att få in ny finansiering och personal som kan fortsätta med utvecklingen av det nya MEG-systemet med 21 kanaler. Det kommer att behövas nya sensorer att bestycka systemet med och en hel del arbete i renrummet framöver. Vi befinner oss i en brytningstid både finansiellt och personalmässigt, konstaterar Dag Winkler.<br /><br />Det nya forskningslabbet är en storsatsning på kliniknära forskning, i samarbete mellan Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Chalmers, Sahlgrenska akademin och Västra Götalandsregionen. ​Nya metoder för diagnos och behandling – och på sikt en bättre vård – ska bli resultatet av det nya labbet, som beräknas stå färdigt i maj 2021.<br /><br />Text: Michael Nystås<br />Foto: Peter Widing<br /><br /><a href="/sv/styrkeomraden/halsa-och-teknik/nyheter/Sidor/Nytt-forskningslabb-for-cancerbehandling-och-diagnostik.aspx">Läs mer om det kommande forskningslabbet</a> &gt;&gt;&gt;<br /><br /><a href="https://kaw.wallenberg.org/forskning/mater-hjarnans-signaler-med-ny-teknik">Läs mer om NeuroSQUID</a> &gt;&gt;&gt;<br />Wed, 07 Oct 2020 05:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/e2/nyheter/Sidor/Mentorprogram-vill-stoppa-lackaget-fran-akademin.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/e2/nyheter/Sidor/Mentorprogram-vill-stoppa-lackaget-fran-akademin.aspxMentorprogram vill stoppa läckaget från akademin<p><b>​På Chalmers har 28 adepter och 28 mentorer precis börjat sin gemensamma resa inom ramen för ett helt nytt mentorskapsprogram. Syftet är att stödja kvinnliga forskare i deras personliga och yrkesmässiga utveckling och att skapa goda samarbeten mellan juniora och seniora kvinnor inom akademin.​​</b></p>​<span style="background-color:initial">Initiativtagare är de båda nätverken WiSE (Women in Science, vid institutionen för elektroteknik) och WWACQT (Women in WACQT, inom Wallenberg Center for Quantum Technology). Programmet stöds av Genie, Chalmers satsning på jämställdhet för excellens.</span><div><br /></div> <div>– Vårt mål är att stötta doktoranders och postdoktorala forskares utveckling, såväl professionellt som på det personliga planet. <span style="background-color:initial">Mentorskapsprogrammet ger ett sammanhang där kvinnliga forskare kan mötas och diskutera utmaningar och problem i vardagen, och bidrar därmed till att bygga en miljö som främjar kloka karriärval. Att nätverka är en nyckelkomponent i detta, säger Giulia Ferrini, som representerar WWACQT i gruppen som organiserar mentorskapsprogrammet.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Programmet sjösattes vid en digital kick-off den 25 september.​</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="font-weight:700">Vägledning i medgång och motgång​</span><br /></div> <div>– Vi har i flera år velat starta ett sådant här program, säger Hana Dobsicek Trefna från WiSE som höll introduktionen vid mötet. Som ny i den akademiska världen inser du snart betydelsen av att ha en förebild som kan ge nya perspektiv och vägledning i med- och motgång. Därför är vi mycket glada att pilotomgången nu äntligen blir verklighet. </div> <div><br /></div> <div>Den akademiska världen är ett läckande rörsystem i den bemärkelsen att många kvinnliga forskare lämnar akademin innan de når högre befattningar för att istället söka sig andra karriärmöjligheter. Detta gäller särskilt inom tekniska områden, vilket från början också var en av anledningarna till att nätverken WiSE och WWACQT grundades 2011 respektive 2019.</div> <div><br /></div> <div>– En lärdom jag dragit genom åren är att stöd från olika personer och konstellationer betyder mycket, både på jobbet och i livet i stort. Därför vill jag särskilt lyfta fram betydelsen av vad ni gör i WWACQT, WiSE och Genie, och vad ett mentorskapsprogram kan åstadkomma, sa Lena Gustavsson, professor emerita, som bjudits in för att hålla ett öppningsanförande vid startmötet.</div> <div><br /></div> <div><strong>Goda råd för adepter och mentorer</strong></div> <div>Lena Sommarström, studie- och karriärvägledare som har erfarenhet av att organisera mentorskapsprogram för Chalmersstudenter, delade med sig av sina bästa råd och tips för adepter och mentorer.</div> <div><br /></div> <div>– Som adept bör du först ställa frågan till dig själv vad du behöver utveckla och sedan dela dina tankar med din mentor. Och att axla rollen som mentor är ett utmärkt tillfälle för en mer erfaren person att vidareutveckla sin kommunikationsförmåga, att praktisera aktivt lyssnande och att spegla sig själv som en förebild, säger hon.</div> <div><br /></div> <div>Deltagarna fick också möjlighet att träffas för första gången i sina nya roller och hälsa digitalt på den person de matchats med.</div> <div><br /></div> <div>– Jag gick med i programmet eftersom jag tycker det är värdefullt att ta del av tips och erfarenheter från äldre och mer insiktsfulla kollegor, säger Marina Kudra, adept i programmet och doktorand på Mikroteknik och nanovetenskap, som matchats med Silvia Muceli, forskarassistent på Elektroteknik. Att min mentor är kvinna tycker jag är ett stort plus. Hon kan hjälpa mig att se utmaningar och fördelar inom den akademiska världen. Jag ser fram emot den här resan.</div> <div><br /></div> <div>I en första fas pågår programmet under ett år och kommer sedan att utvärderas. Uppmaningen till deltagarna är att fortsätta hålla relationen i gång så länge dialogen är givande och meningsfull.</div> <div><br /></div> <div>Text: Yvonne Jonsson</div> <div>Foto: Susannah Carlsson</div> <div><br /></div> <div><div><a href="/en/about-chalmers/Chalmers-for-a-sustainable-future/initiatives-for-gender-equality/gender-initiative-for-excellence/Pages/Wise-Wwacqt%20mentorship/WiSE-WWACQT-Mentorship-Program.aspx"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/ichtm.gif" alt="" />Läs mer om mentorprogrammet (på engelska)</a></div> <div><a href="/sv/institutioner/e2/natverk/wise/Sidor/default.aspx"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/ichtm.gif" alt="" />Läs mer om WiSE</a></div> <div><a href="/en/centres/wacqt/Pages/Women-in-WACQT.aspx"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/ichtm.gif" alt="" />Läs mer om WWACQT (på engelska)​</a></div></div> <div><a href="/sv/om-chalmers/miljo-och-hallbar-utveckling/satsningar-pa-jamstalldhet/jamstalldhet-for-excellens/Sidor/default.aspx"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/ichtm.gif" alt="" />Läs mer om Genie - Jämställdhet för excellens​​</a></div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/WACQT/WiSE+WWACQT%20logo.jpg" class="chalmersPosition-FloatLeft" alt="" style="margin:5px;width:400px;height:120px" /><br /><br /><br /></div> <div><br /></div> <div><table cellspacing="0" width="100%" class="chalmersTable-default" style="font-size:1em"><tbody><tr class="chalmersTableHeaderRow-default"><th class="chalmersTableHeaderFirstCol-default" rowspan="1" colspan="1">​</th> <th class="chalmersTableHeaderLastCol-default" rowspan="1" colspan="1"></th></tr></tbody></table></div>Wed, 07 Oct 2020 00:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/mc2/nyheter/Sidor/Rekordkansliga-optiska-mottagare-for-rymdkommunikation.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/mc2/nyheter/Sidor/Rekordkansliga-optiska-mottagare-for-rymdkommunikation.aspxRekordkänsliga optiska mottagare demonstrerade<p><b>​Rymdkommunikation kräver bästa möjliga mottagarkänslighet för att nå så långt som möjligt, samtidigt som de behöver fungera med höga bithastigheter. Forskare vid Chalmers tekniska högskola i Sverige demonstrerade nyligen en ny metod för laserstrålbaserade kommunikationslänkar med hjälp av en nästan ”brusfri” optisk för-förstärkare i mottagaren.</b></p>Forskargruppen beskriver ett optiskt överföringssystem över fri rymd som förlitar sig på en optisk förstärkare som i princip inte tillför något överflödigt brus i motsats till alla andra kända optiska förstärkare. Denna så kallade faskänsliga förstärkare (PSA) rapporteras i en ny artikel i den vetenskapliga tidskriften Nature: Light Science &amp; Applications.<br /><br />Resultaten visar en oöverträffad mottagarkänslighet på endast en foton-per-informationsbit vid en datahastighet på 10 Gbit/s.<br />– Våra resultat visar på metodens fördel när det gäller att utöka räckvidden och datahastigheten i långdistanslänkar för rymdkommunikation. Resultaten bådar också gott inför framtida försök att bryta igenom flaskhalsen när det gäller att mycket snabbare kunna samla in vetenskapliga data från exempelvis rymdsonder, som rymdorganisationer runt om i världen lider av idag, säger professor Peter Andrekson, forskargruppens ledare och författare till artikeln tillsammans med PhD Ravikiran Kakarla och seniorforskaren Jochen Schröder vid institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap – MC2, på Chalmers.<br /><div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/MC2/News/Super-sensitive-receiver_fig2_665x330.jpg" alt="Picture of research" style="margin:5px" /><span><em>Illustration av skillnaden mellan punktstorleken på jorden när man använder laserstråle eller en radiovågssändare på månen. Effektförlusten med en laserstråle är väsentligt mindre. </em><span></span><span><span><em>Illustration: Yen Strandqvist</em><span style="display:inline-block"></span></span><span style="display:inline-block"></span></span><span style="display:inline-block"></span></span></div> <div><br /></div> En sådan avsevärd ökning av räckvidden och informationshastigheterna i framtida höghastighetslänkar kommer att få mycket positiva följder för satellitkommunikation, sonder till yttre rymden och atmosfäriska studier med Lidar (Light detection and ranging). System för sådan höghastighetsdataförbindelse använder i allt högre utsträckning optiska laserstrålar snarare än radiofrekventa strålar. En viktig orsak till detta är att effektförlusten när strålen utbreder sig är väsentligt mindre vid ljusvåglängder, eftersom strålspridningen reduceras väsentligt. Ljusstrålarna kommer trots det att få stora effektförluster över långa sträckor. <br /><br />Som ett exempel kommer den förlorade effekten när en laserstråle skickas från jorden till månen (400 000 km) med en bländarstorlek på 10 cm att vara cirka 80 dB (endast 1 del av 100 miljoner kommer att finnas kvar). Eftersom den överförda effekten är så begränsad är det av avgörande betydelse att ha mottagare som kan återställa informationen som skickas med så lite mottagen effekt som möjligt. Denna känslighet kvantifieras som det minsta antalet fotoner per informationsbit som behövs för att återvinna data utan fel.<br /><br /><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/MC2/News/peter_andrekson_170112_350x305.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="Picture of Peter Andrekson." style="margin:5px" />Den nya metoden är i grunden den bästa möjliga för ett mycket brett spektrum av datahastigheter<br />Den demonstrerade metoden kodar information på en signalvåg, som, tillsammans med en pumpvåg med en annan frekvens, genererar en konjugerad våg, en så kallad idler, i ett icke-linjärt medium. Dessa tre vågor sänds iväg tillsammans i den fria rymden. Vid mottagningspunkten förstärker PSA:n signalen med en regenererad pumpvåg efter att ha fångat upp ljuset i en optisk fiber. Den förstärkta signalen detekteras sedan i en konventionell mottagare.<br />– Detta tillvägagångssätt resulterar fundamentalt i bästa möjliga känslighet av alla för-förstärkta optiska mottagare och överträffar också nuvarande teknik inom all annan mottagarteknik, säger Peter Andrekson (till höger).<br /><br />Systemet använder ett enkelt moduleringsformat kodat med en felkorrigeringskod av standardtyp, och en kommersiell mottagare med digital signalbehandling för signalåtervinning. Metoden är direkt skalbar till mycket högre datahastigheter om det behövs. Den fungerar också vid rumstemperatur, och kan därmed implementeras i rymdterminaler och inte bara på marken.<br /><br />Tillvägagångssättets teoretiska känslighetsgränser diskuteras också i artikeln och jämförs med andra befintliga metoder. En slutsats är att den nya metoden i grunden är den bästa möjliga för ett mycket brett spektrum av datahastigheter.<br /><br />Illustrationer: Yen Strandqvist<br />Foto av Peter Andrekson: Henrik Sandsjö<br /><br /><strong>Läs artikeln i Nature: Light Science &amp; Applications &gt;&gt;&gt;</strong><br />Ravikiran Kakarla, Jochen Schröder, och Peter A. Andrekson. One photon-per-bit receiver using near-noiseless phase-sensitive amplification. Nature: Light Science &amp; Applications 9, 153 (2020). <br /><a href="https://doi.org/10.1038/s41377-020-00389-2">doi.org/10.1038/s41377-020-00389-2 </a><br /><br /><strong>Finansiering</strong><br />Projektet stöds av Vetenskapsrådet (VR-2015-00535), Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse och Europeiska forskningsrådet (ERC-2018-PoC 813236).<br /><br /><strong>Mer om forskningen &gt;&gt;&gt;</strong><br />Ett tillvägagångssätt som studerats i stor omfattning använder effekt-effektiva pulspositions-moduleringsformat tillsammans med nanotrådsbaserade foton-räknemottagare som behöver kylas ner till bara några få Kelvin medan de fungerar vid hastigheter under 1 Gbit/s. För att uppnå multi-Gbit/s-datahastigheter som kommer att krävas i framtiden övervägs dock också system som förlitar sig på för-förstärkta optiska mottagare tillsammans med avancerad signalgenerering och bearbetningsteknik som används i optisk fiberkommunikation.<br />Med sin nya metod visar chalmersforskarna en oöverträffad felfri &quot;black box&quot;-känslighet på en foton-per-informationsbit vid en datahastighet på 10 Gbit/s. Med en sändareffekt på 10 watt skulle denna mottagare medge en länkförlust på 100 dB vid denna datahastighet. För överföring till/från planeten Mars kan ett system på 10 watt stödja en datahastighet i storleksordningen 10 Mbit/s, vilket är cirka 1 000 gånger snabbare än dagens hastigheter (0,5-32 kbit/s).<br /><br /><strong>Se nyhetsinslag om forskningen på TV4 &gt;&gt;&gt;</strong><br /><a href="https://www.tv4play.se/program/nyheterna/13291286">www.tv4play.se/program/nyheterna/13291286</a>Thu, 01 Oct 2020 07:00:00 +0200