Milstolparna är många för 80-årsjubilerande professorn Tord Claeson. Foto: Michael Nystås​​

Professorn som låter andra blomma

​Tord Claeson vill hellre prata om andra än sig själv. I november fyllde chalmersprofessorn 80 år. Vi stämde träff för ett personligt samtal om hans långa erfarenhet. ”Jag har haft stor tur”, säger han.​
Tord Claeson tar emot på sitt tjänsterum på femte våningen i den byggnad där institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap – MC2 – huserar sedan starten. Det är också hans arbetsplats, precis som Chalmers har varit det i hisnande 60 år.
Men det var nära att den här intervjun aldrig blev av. Det tog tid att övertyga Tord Claeson om att hans kunskaper och erfarenheter kunde vara intressant läsning för någon annan. Han tonar gärna ner sin egen betydelse, och lyfter hellre fram andra som burit honom genom livet. Själv menar han att han har haft stor tur som kommit dit där han är idag:
– Utan handledare, kollegor, studenter och, inte minst, superba sekreterare som sett till att ekonomin varit bra och hyperkompetenta tekniker som skött laboratorierna, hade det aldrig gått, säger han.
Till slut släppte Tord Claeson i alla fall in oss på kontoret. Och det är här vi sitter nu. Hyllorna är fulla med pärmar, böcker, tidskrifter och papper. Ett helt yrkesliv och mer därtill. På väggar och i hyllor tronar en inte oansenlig samling klockor av olika form och storlek.
– Så småningom ska jag väl städa ut här och flytta. Men jag är nog lite lat också. Varje gång jag gör högar med sånt som ska slängas hittar jag intressanta saker att läsa, ler han stillsamt.
Går klockorna rätt?
– Det är lite till och från. Ibland stannar de och jag får försöka få igång dom igen.

Många milstolpar

Det senaste året har milstolparna nästan stått som spön i backen för honom. 2018 var det 50 år sen han promoverades och det uppmärksammades genom att Chalmers utnämnde honom till jubeldoktor. 
– På den tiden var det inte så många som promoverades, utan man fick samla ihop doktoranderna under två-tre år för att komma upp i en dryg handfull. Men det har naturligtvis ändrat sig och vuxit med åren, säger Tord.
Bild från promotionshögtiden.
I november fyllde han 80 år. Och 2019 är det alltså precis 60 år sen han klev in genom dörrarna på högskolan och påbörjade studierna i teknisk fysik. I höst planeras en återträff med kamraterna från studenttiden.
– Det var 1959, jag var 21 år gammal, och vi var 400 teknologer som antogs, varav 19 på Teknisk fysik. Chalmers hade sammanlagt bara runt 2 000 studenter då. Det var en sammanhållen klass, från nollningen blev vi sammansvetsade och hjälpte varandra fram, minns Tord. 
Han fortsätter:
– Jag minns att vi hälsades välkomna av rektor. Det var mindre då. Administrationen på den tiden bestod av rektor och hans sekreterare, och ytterligare en man som skötte ekonomi och personal. Det fanns också en registrator på deltid. Varje professor hade en egen sekreterare. När jag började fanns det bara två fysikprofessorer på Chalmers. Samtidigt påbörjades den stora expansionen som präglade 1960-talet. När jag senare gick som doktorand hade det redan hunnit bli fyra professorer i experimentell fysik.

Klä
dchef för cortègen
Det har gått bra för Tord Claeson och hans kurskamrater. Tjugo procent blev invalda i Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), lika många procent hedrades med utmärkelser som IVA:s guldmedalj, Chalmersmedaljen, Gustaf Dalénmedaljen och Globala Energipriset. Några blev hedersdoktorer på Chalmers. Detta alltså i en klass på 19 studenter. 
Studierna var tidskrävande med mer än 40 schemalagda timmar i veckan och en del läste överkurser för att höja betygen. Men Tord engagerade sig i stället i kårlivet på Chalmers. Under första året var han med i cortègekommittén.
– Det var mycket roligt och givande. Jag var klädchef. Då ansvarar man för att deltagarna på vagnarna får lite roliga kläder och smink på sig. Det var ett arbete som mest var koncentrerat på att få ihop kläder från olika organisationer och lumplager. Antingen fick vi dom till skänks eller så fick vi låna dom en tid. På den tiden bestod kommittén av tio personer. Jag var inte med och byggde några ekipage, det hann man inte med. Kommittén hade många olika uppgifter som fördelades mellan oss. Vi ansvarade bland annat för att det gjordes ett program som kunde säljas. Men efter första året är det i allmänhet annat som tar över, berättar han. 
Tord fortsatte dock att engagera sig; han blev ledamot i kårstyrelsen och satt i internationella utskottet.

Två år i USA

Efter sin examen i teknisk fysik 1963 påbörjade Tord en doktorandutbildning på Chalmers. 1964 fick han chansen att resa till USA på stipendium på inrådan av professorerna Gösta Brogren och Stig Lundqvist, som var Tords handledare. Han ville gärna visa Kalifornien för hustrun Madeleine, eftersom han tidigare hade tillbringat ett utbytesår där.
– Stig gav mig många goda råd om vart man skulle söka sig, och hjälpte mig hitta en bra grupp på University of California i San Diego som var ledande inom supraledning. Där hade jag tur och kunde koncentrera mig på att göra experiment och skriva ett antal papper, berättar Tord.
Han blev kvar i San Diego i knappa två år. Men bortsett från tiden utomlands har Tord varit Chalmers trogen. När han kom tillbaka för att fortsätta forskarutbildningen 1966, kunde han titulera sig licentiand. Peter Myers, Chalmers förste professor i fasta tillståndets fysik, som blev hans mentor under många år, tog nu över efter Gösta Brogren.
Strax före jul 1967 fick Tord sin doktorsexamen. Under utbildningen fick han chansen att bygga upp en egen forskargrupp och handleda yngre doktorander. Tord var då själv fortfarande i 20-årsåldern. Forskargruppen bestod av Tord själv, två licentiander, en ingenjör och ett par examensarbetare.
– 1967 startade jag även en kurs i lågtemperaturfysik som faktiskt fortfarande finns kvar. Jag ledde den själv i 35 år. Samtidigt startade jag ett antal laborationer där vi sysslade med supraledare och flytande helium, berättar han.
Som handledare har Tord haft som strategi att inte stå bakom axeln på doktoranderna och övervaka deras minsta steg. Istället har han tagit ett steg tillbaka och låtit doktoranderna blomma. Det har gjort honom uppskattad.
– De har mer fått möjlighet att själva välja problem och utveckla sig i en atmosfär där det har funnits utrustning, resurser och andra att växelverka med. Är man duktig så blir det väldigt bra forskare av det, säger Tord.
– Den förste som doktorerade var Claes-Göran Granqvist som sen gick till Uppsala universitet och fortfarande är aktiv där, bland annat känd för sina smarta fönster.
Honom handledde du?
– Ja, handledde och handledde, han var ju med i gruppen, konstaterar Tord på sitt stillsamma vis.

Arbetar tre procent
Fortfarande arbetar han tre procent och är på plats på MC2 varje dag.
– Jag brukar komma in runt halv nio, sen går jag hem när det blir mörkt, lite tidigare på sommaren. Jag har gått ner mycket i arbetstid, nu kanske det inte ens är 40 timmar i veckan... och det är ungefär hälften mot förut!
– Jag sitter här vid datorn, läser mycket, skriver en del. Om jag hittar nåt intressant skickar jag det vidare till kollegorna. Ibland läser jag artiklar som skrivs av forskarna och kommer med lite synpunkter. Ibland hjälper jag till med formuleringar i ansökningar. Sen får jag förfrågningar om att delta i utvärderingar av anslagsansökningar, granska insända manuskript till tidskrifter och annat. Jag gör det för att kunna vara med och få förmånen att växelverka och diskutera med doktorander, gå på seminarier och sådant.

Chalmers inte självklart

Men vägen till Chalmers har inte varit spikrak. Som barn var Tord inte ens särskilt intresserad av teknik och naturvetenskap:
– Jag och min kusin brukade leka på vinden hemma och på landet, och där fanns min morbrors gamla radiomottagare som vi försökte lyssna på. Sen hade jag en liten låda i skyddsrummet med en massa kemikalier och sånt man kunde göra experiment med. 
Forskning var han inte heller inställd på till en början. Vändpunkten kom på gymnasiet – i mötet med en historielärare!
– Jag var ganska intresserad av historia och tänkte först läsa ekonomisk historia på Handels. Men min lärare i historia tyckte inte att man kunde få stort A i betyg om man inte behärskade latin. Då blev jag trött på det hela! Tävlingsinriktad som jag är sökte jag därför till det som var svårast att komma in på, teknisk fysik.
Det låter som att det indirekt var tack vare din historielärare som du kom till Chalmers?
– (Skratt) Jag kanske överdriver lite... Men Chalmers var den naturliga punkten. Det var redan då rätt synligt, man var väl medveten om att Chalmers fanns. Jag hade även en god kamrat som var väldigt kemiintresserad. Han var helt inställd på att han skulle gå på Chalmers och det bidrog till mitt eget beslut.

Viktigaste forskningsbidragen

Tord Claeson anses allmänt vara den som tog forskningen inom lågtemperaturfysik och supraledning till Chalmers. Något sådant hade tidigare bara funnits i begränsad skala på högskolan. Till sina viktigaste forskningsbidrag räknar han arbetet med seriekopplade tunnelövergångar och elektronstrålelitografi.
– Eftersom vi hade arbetat med seriekopplade parametriska Josephson-förstärkare, så var det naturligt att också prova seriekopplade tunnelövergångar. Vi hade tur, det fungerade bra. Sen gjordes det en prototyp i Erik Kollbergs labb, och sedan en mottagare på Onsala rymdobservatorium. Den utvecklades till en riktig produkt som har använts vid flera liknande observatorier och i satelliter. Det var nånting som blev riktigt bra. Det är roligt, säger han. 

För att kunna tillverka ännu mindre kretsar började forskargruppen utforska elektronstrålelitografi. Tord skickade över två av sina medarbetare, Bengt Nilsson och Dag Winkler, till världens då enda submikronlabb, som fanns på Cornell University i USA.
– Bengt och Dag lärde sig tekniken där, och kom sen tillbaka. Bengt satte upp ett elektronmikroskop som vi köpte begagnat från de norska oljefälten. Han hade en liten Sinclairdator med ett minne på 128 kilobyte, det var väldigt stort på den tiden! Med den lyckades han styra elektronmikroskopet och börja rita kretsar. Så småningom fick vi finansiering för att köpa ett nytt och bättre elektronstrålelitografiinstrument.

MC2-pionjär

Forskargruppen trängdes med andra i ett litet renrum på åtta kvadratmeter i fysikhusets källare. Labbet utnyttjades i princip dygnet runt av ett hundratal användare. Det fungerade men var ohållbart i längden. Snart började diskussionerna om att slå samman de mindre renrummen som fanns på Fysik och Elektro till något större.
Tord är en av pionjärerna på MC2 och var med och påverkade institutionens tillkomst. Men han beskriver sig hellre som en bromskloss än en drivkraft. Faktum kvarstår dock att det är svårt att tänka sig det nuvarande renrummet existera utan draghjälp från Tord. Tillsammans med professorer som Torvald Andersson, Peter Andrekson, Stefan Bengtsson, Olof Engström, Erik Kollberg, Torbjörn Lagerwall, Anders Larsson, Göran Wendin och Bengt Stebler tillhörde han de drivande.
– Jag kände viss sympati och hemhörighet med fysikinstitutionen och ville gärna att det skulle bli en stor atmosfär, där vi kunde samverka i ett större kollektiv. Den förenande länken var egentligen att vi behövde ett bättre utrustat laboratorium, större lokaler, vi satt rätt så trångt, hos oss satt det fyra doktorander i varje rum och jag brukade dessutom alltid ha ett par gäster på mitt kontor. Likadant var det på andra ställen, vi var ganska trångbodda och behövde ha mera utrymme. Då sas det centralt att "ja, då får ni bilda en ny egen institution för att kunna få ett nybygge". Och så blev det ett nybygge som med tiden har blivit bra, berättar Tord.

Idag beskriver han MC2 som en verksamhet som försöker stå på två ben; ett bestående av mer ren grundforskning, och ett som gränsar till tillämpad forskning. 
– Det har varit bra att kunna motivera verksamheten på det viset. Det roligaste har varit att se den utveckling som har skett och att det är så hög kvalitet på arbetena som görs. Jag har haft tur att få arbeta med roliga områden som har fått växa. Det innebär också att de som har kommit efter mig har kunnat verka och bli mycket bättre, säger Tord.
Vad är du mest stolt över?
– För min egen del att jag har överlevt – både forskningsmässigt och mänskligt. Jag är också stolt över att verksamheten har vuxit och i viss mån fått ett erkännande nationellt och internationellt.

Hedersamma priser och uppdrag

Tord Claeson är ledamot i tunga organisationer som Kungliga Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället (KVVS), Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Kungliga Vetenskapsakademien (KVA) samt de koreanska och flamländska vetenskapsakademierna. 
Han har tagit emot ett flertal prestigefyllda priser och utmärkelser, som Chalmersmedaljen, IVA:s guldmedalj och Jacob Wallenbergs pris. 1994 belönades han med Celsiusmedaljen, som delas ut av Kungliga Vetenskaps-Societeten i Uppsala.
– En del har gjort mig glad och hedrad, både IVA:s guldmedalj och Jacob Wallenbergs pris. Ett pris som jag uppskattar mycket var från den Kungliga Vetenskaps-Societeten i Uppsala. Det är ovanligt att de ger sin finaste utmärkelse till utomstående. Tack vare att jag har samarbetat med andra har jag också lyckats bli invald i ett par utländska akademier.
Under tolv år satt han i Nobelkommittén för fysik, varav ett år som ordförande. Han beskriver det som ett inspirerande uppdrag:
– Det har varit mycket stimulerande. Det gjorde att man fick träna på andra områden än sitt eget. I snitt ägnade jag kanske en månad om året åt att läsa in mig på alla de olika frågorna. 

En pojke från Fjärås

Tord Claeson är född 1938. Han växte upp på det gamla mejeriet i Fjärås med föräldrar och två yngre systrar. Hans pappa var mejeriföreståndare fram till nedläggningen 1950, då han följde med till mejeriet i Göteborg. Hans mamma var hemmafru men arbetade extra som affärsbiträde varje lördag.
– Min mor var mycket road av att komma ut. Hon var väldigt utåtriktad och ville träffa folk. Egentligen borde hon nog ha haft ett mer omfattande jobb, det hade kanske varit roligare för henne, men det var ju inte så vanligt på den tiden, funderar Tord.
Efter två år i varje klass i folkskolan i Fjärås, en så kallad B-skola med sammanslagna klasser, blev han antagen till Lundby Samrealskola. Den hade då inga egna lokaler. Utbildningen var istället förlagd till Kvarnbergsskolan och Arbetarinstitutet vid Grönsakstorget i Göteborg.
– Det var en ambulerande tillvaro under fyra år. Det var en liten chock att det var så annorlunda jämfört med B-skolan på landet. Jag kommer bland annat ihåg gymnastiken. På landet hade vi aldrig nån gymnastik, så jag visste inte hur man skulle bete sig. På första lektionen tog läraren fram mig och bad mig att hjula inför resten av klassen... När han sett mig sa han "så här ska ni inte göra!" Efter det har det inte blivit så mycket gymnastik för min del... 

Cyklar till jobbet

Tord håller sig i form med cykling, träning och skötsel av huset i Toltorpsdalen i Göteborg – där han bott tillsammans med hustrun Madeleine i 50 år – och lantstället i Skåne. 
– Förr brukade jag cykla året om, men när det är halt ute så gör jag det inte längre. Jag är lite fegare nu med åldern. Jag började också gymnastisera när Kaija Matikainen hade sina grupper i kemihuset. Det var väldigt bra och trevligt. När det slutade skaffade jag mig ett kort till Friskis & Svettis och började gå dit istället. Det är bra för min stela rygg.
80-årsdagen firades med en stilla brunch på restaurang med hustrun Madeleine, parets fyra döttrar och de nio barnbarnen. Han betonar stödet han alltid haft från hustrun, och hela tiden uppmuntrat hans arbetsinsatser:
– Utan henne hade det aldrig blivit något, säger han kärleksfullt.
Kollegorna på Chalmers uppmärksammade också jubilaren med tårtkalas i Café Canyon.
– Jag njuter fortfarande av att vara här. Det är så många trevliga människor omkring en, som gör att man känner sig välkommen och ingår i en gemenskap. När man blir äldre hamnar man annars lätt lite mer utanför med tiden. MC2 har ju vuxit och blivit mycket större också. Än så länge verkar det inte som att någon vill köra ut mig härifrån. Men jag får väl försöka vara lyhörd och successivt minska min närvaro, säger Tord.

Text och foto: Michael Nystås
Foto från promotionshögtiden: Anna-Lena Lundqvist


Läs mer >>>



Publicerad: to 15 aug 2019.