Bild på Kjell Jeppson.
Jubilar. Nu är det 50 år sen professor Kjell Jeppson klev in genom portarna som doktorand på Chalmers. Foto: Michael Nystås

Drivs av nyfikenhet efter 50 år

Kjell Jeppson blickar hellre framåt än bakåt. Nu är det 50 år sen han klev in genom portarna som doktorand på Chalmers. Som pensionär håller han igång med orientering och handledning. ”Jag drivs fortfarande av nyfikenhet”, säger han.
Bild på Kjell Jeppson.Vi träffas på Kemigården en junidag som ska visa sig bli en av årets varmaste. Några måsar cirklar skrikande runt ovanför oss. Kjell Jeppson är somrigt klädd i bomullsbyxor, kortärmad skjorta, väst och stråhatt. Han ser avslappnad ut.
– En fördel med att vara professor emeritus är att man inte har några andra krav på sig, utan kan sitta en hel dag och prata med en doktorand, säger han.
 
Coronapandemin har förstås påverkat Kjell Jeppson precis som alla andra denna vår. Han försöker vara noga med att hålla på myndigheternas rekommendationer. Nyligen firade han sin 73-årsdag. Det blev ett annorlunda firande:
– När barnen med respektive kommer så säger man: Strikta regler! Ingen går in! Vi håller avstånd! Men rätt vad det är så är alla inomhus ändå, det är svårt det där! Men vi har en stor altan där vi kunde vara till slut, säger Kjell.
 
Han och familjen har hållit sig friska och krya.
– När man ser reportagen på tv med dom som varit riktigt sjuka så tänker man att ”det där vill man inte ha”.
Under våren har han hållit sig borta från Chalmers, där han har en arbetsplats på avdelningen för terahertz- och millimetervågsteknik i MC2-huset.
– Det känns lite tomt men jag har haft väldigt tät kontakt med en av doktoranderna. Vi har lagt över tre månader på heltid för att skriva en artikel på tre sidor! Nu är den inskickad för bedömning, berättar Kjell.
 
Han är en man som lever i nuet och vill inte dröja för länge vid det förgångna, men några pusselbitar bjuder han på under vårt samtal. Född 1947, uppvuxen på Guldheden med föräldrar och yngre syster, sedan elev på Landalaskolan, därefter gymnasiet följt av civilingenjörsstudier i elektroteknik på Chalmers från 1966. Ett självklart val.
– Vi åkte spårvagn eller gick förbi Chalmers varje dag. ”Där ska man nog börja”, tänkte jag. Det var alltid Chalmers som gällde för mig. Där kårhuset ligger idag låg ett litet församlingshem, där min syster gick i dansskola.
 
Chalmers var tidigt en påtaglig del i Kjells vardag, egentligen under hela hans uppväxt. På gymnasiet gick han i en klass där 26 elever av 29 började på Chalmers så småningom.
– Det var ganska målmedvetet, konstaterar han med ett leende.
 
Han beskriver Guldheden som ett fint område att växa upp i och berömmer stadsplanerarna:
– Det var en dalgång med bebyggelse på bägge sidor, småskola, en fotbollsplan som spolades varje vinter så vi kunde åka skridskor, helt bilfritt, berättar han.
 
Mamma var hemmafru och sydde familjens alla kläder. Kjell minns hur områdets alla fruar köade i kortvaruaffären när de nya stilmönstren släpptes på våren. Nya tyger köptes, sommarklänningar syddes.
– Det var lite uppståndelse. Man lade stora tyger på bordet och nålade fast silkespappersmönster. Det var ett annorlunda liv och en liten värld.
 

Varifrån kommer ditt teknikintresse?

– Det är nog från min far. Han hade utbildat sig till gymnasieingenjör på ”Chalmers lägre”, och förestod en maskinverkstad på SKF. Pappa var en renodlad praktiker som alltid byggde små användbara grejer av olika delar. Plötsligt hade han byggt en skruvdragare! Så gjorde han med allting. Det var inte tal om annat än att vi skulle byta ljuddämpare och vattenpump i bilen själva. Men jag blev nog aldrig lika praktisk som han, säger Kjell.
 
I maj för 50 år sedan påbörjade han en doktorandutbildning på dåvarande institutionen för elektronfysik, mer eller mindre handplockad av den legendariske professorn Torkel Wallmark. Under doktorandtiden tillbringade han ett år på företaget Rockwell International i Los Angeles. Disputationen ägde rum 1977 med avhandlingen “Design and characterization of MIS devices”. Som kuriosa kan nämnas att avhandlingens huvudartikel fortfarande citeras av andra forskare 30–40 gånger om året.
– Då spekulerade vi lite grann om instabiliteter i mos-kretsar, och var lite illa ute, men det visade sig ligga ganska bra till. Vi måste ha legat i framkant!
 
Bild på Kjell Jeppson.Kjell Jeppson blev kvar på Chalmers, nu som forskarassistent och sedermera universitetslektor och docent innan han befordrades till professor i mikroelektronik 1996.
– Mikroelektronik var på uppgång då, och det startades nationella mikroelektronikprogram. Vi fick ett stort anslag och kunde bygga ett utbildningslabb, kretslabbet. Det var en milstolpe som ledde till att vi kunde börja utbilda och få riktiga kretsar tillverkade i en teknik som hade varit oåtkomlig tidigare.
 
Att gå i pension var också en milstolpe för Kjell. Tvärtemot alla förväntningar erbjöds han att vara gästprofessor på Shanghai University i Kina.
– Jag var där i fyra kortare perioder och lyckades handleda en doktorand både på plats och sedan på distans fram till en kinesisk doktorsexamen. Hon heter Bao Jie och är just nu postdok i Kanada. Det var en ny upplevelse att få kontakt med unga människor i Kina, säger Kjell.
 

Vad driver dig att fortsätta?

– Nyfikenhet. Jag fick också möjlighet att byta forskningsfält från kiselkomponenter till kolnanorör och grafen. Grafen har så bra värmeutjämnande egenskaper. Vi använde grafen för att sprida värme på chipytor och på det viset få bättre kretsar. När det var klart tänkte vi att man faktiskt kan göra transistorer av grafen. Det innebär att jag egentligen är tillbaka där jag började, och gör samma saker som vi gjorde då fast med betydligt bättre hjälpmedel, som laserskrivare istället för bläcksöliga xy-skrivare och grafer handritade med linjal och kurvmall på millimeterpapper.  Cirkeln sluts.
 
Det stora fritidsintresset sedan 30 år är orientering. Kjell och hustrun reser runt i världen och låter tävlingarna styra vart de hamnar. Några sentida exempel är Nya Zeeland, Schweiz, Estland, Lettland, Litauen, Vitryssland, Ungern och Kroatien. I februari varje år är det träningsläger i Portugal.
– Förra året sprang jag 97 tävlingar! Nu är det skralare med tävlingstillfällen. Vi hann precis hem från Portugal innan de stora nedstängningarna.
– Resmålen blir lite annorlunda. Vi åker inte till storstäderna utan hamnar i Castelo de Vide eller nån annan liten gränsby där man kan få en kopp kaffe för tio kronor på ett mysigt café, eller ett glas vin för en euro, berättar Kjell.
 
Text och foto: Michael Nystås

Publicerad: to 09 jul 2020.