Planeter och satelliter

Av solsystemets sju planeter, förutom jorden (och Pluto som inte räknas som en planet längre), är fem synliga för blotta ögat: Merkurius, Venus, Mars, Jupiter och Saturnus. Merkurius finns nära solen och är mycket svår att se, men de övriga fyra är trevliga objekt att spana efter på natthimlen. Venus är mycket ljusstark (den lyser starkare än någon stjärna) och kan ses antingen strax före soluppgången eller strax efter solnedgången. Jupiter är också ljusstark, men inte riktigt som Venus, medan Mars och Saturnus lyser ungefär lika starkt som de ljusaste stjärnorna. Planeternas ljusstyrka varierar dock under året, bl.a. eftersom jordens avstånd till dem varierar. I ett litet teleskop kan man se hur planeterna skiljer sig från stjärnorna: planeterna syns som små runda skivor, medan stjärnorna bara syns som prickar, eftersom de är så långt borta. Man kan också se t.ex. några av Jupiters månar och Saturnus ringar med ett litet teleskop.

Planeternas lägen på himlen ändras under året: de ser ut att röra sig i förhållande till stjärnorna. Var och när man kan se dem varierar därför från år till år. Noggranna uppgifter finner man t.ex. i almanackor och astronomiska tidskrifter.

Ibland går det att se kometer på himlen. Många kometer dyker upp oväntat, från långt utanför planeternas område i solsystemet, och en del kan ses blotta ögat eller i en liten kikare.

Satelliter, t.ex. den internationella rymdstationen, kan man också se på himlen med blotta ögat. En satellit ser ut som en lysande prick, ungefär som en stjärna, som rör sig över himlen på några minuter. Ibland ser det ut som om satelliten blinkar eller varierar i ljusstyrka. Det beror på att det vi ser är reflekterat solljus, och vinkeln till solen varierar hela tiden (och dessutom kan satelliten rotera).

Astronomiska almanackor är mycket användbara för den som vill studera stjärnhimlen. I sådana kan man hitta t.ex. uppgifter om planeternas lägen på himlen och tidpunkter för sol- och månförmörkelse. ”Den Svenska Almanackan” (Almanacksförlaget) är en klassisk svensk almanacka väl värd att inhandla varje år. Det finns också datorprogram och appar till mobiltelefoner och surfplattor som kan visa var ppå himlen t.ex. planeterna befinner sig vid en viss tidpunkt.

En utmärkt almanacka att hämta på nätet finns här: Astronomiska almanackor (astroalma.se).

Hur man hittar satelliter på himlen kan man läsa om bl.a. här: Heavens-Above.


Kometen Halley (Bild: ESO/R. Haefner)

Publicerad: ti 07 okt 2014. Ändrad: ti 21 okt 2014