Vattengående drönare ska inspektera våra hamnar

​Den autonoma vattenfarkosten Seacat ska övervaka och inspektera, både över och under vattenytan, i hamnar och vid marina anläggningar. Nu förfinas prototypen i samarbete mellan bland annat Chalmers och Göteborgs universitet.
Hamnar och marina anläggningar – exempelvis plattformar för arbete och boende, vindkraftparker, och pirar – ska i framtiden kunna inspekteras av den vattengående drönaren Seacat. Det autonoma systemet med fjärrstyrning är framtaget av Chalmersinfrastrukturen Revere, där forskaren Ola Benderius har sin arbetsplats.
– Vi arbetar på samma sätt med Seacat som vi gjort i många år med bilar och lastbilar. Flera nya funktioner till farkosten planerar vi kunna lägga till via internet, och helt undvika manuella steg, säger han.

Behov av inspektioner under ytan

Idag ska infrastruktur av nationellt intresse, som stora hamnar, utlopp vid kärnkraftverk eller stora kablar för kommunikation, inspekteras minst vart sjätte år enligt krav från Trafikverket. Inspektioner ska göras på så kallat ”handnära avstånd”. Det innebär till exempel att kajsidor och dess fundament ska visuellt och manuellt inspekteras, kvadratmeter för kvadratmeter.

Med flygande drönare kan man relativt enkelt göra inspektioner av landsidan och till viss del kajsidan. Desto svårare är det med kajsidan nära vattenytan och de delar som står på sjöbotten. Det är detta som forskarna inom projektet Seacat vill råda bot mot genom att utveckla en drönare med sensorer för inspektion både över och under ytan. Dessutom ska den vara enkel att manövrera och anpassad för en hamnoperatör.
– Hur djupt Seacat kan inspektera beror rimligen på vilken multistråle man sätter på. Men jag tror att Seacat framför allt har sin styrka där det är för grunt, eller för trångt för att det ska bli smidigt att inspektera med ett fartyg. När det blir grunt blir det dessutom alltid tidskrävande, svepen med multistrålarna blir ju inte så breda, säger Ola Benderius.

Om inspektionen av kajsidor görs mer regelbundet ökar möjligheten att snabbt upptäcka slitage, föremål på botten och andra avvikelser. Forskarna tror att även äldre data kan bli värdefulla för att kunna analysera och spåra skador bakåt i tiden.

Växande behov av drönare till havs

Vår omställning till ett hållbart samhälle innebär att vi kommer nyttja havet och marina resurser mer. Fisk- och musselodlingar, havsenergi och andra typer av uppankrad infrastruktur kommer att öka i antal. Det kommer i sin tur öka behovet av regelbunden inspektion – året runt.

Robert Rylander, teknisk expert på RISE med bakgrund i avancerad marin observation, är med i utvecklingsarbetet kring Seacat.
– Ett maritimt system som opererar i ett nordiskt klimat måste kunna fungera året runt, och även vid lättare isbildning. På marknaden idag finns ingen leverantör av autonoma ytgående drönare med den kapaciteten.

Och projektet har redan kommit lång i utvecklingen. Att farkosten Seacat klarar av autonom manövrering visade projektgruppen redan vid en demonstration 2019.
– Att kunna genomföra inspektion och även vissa åtgärder från en säker plats i land, under de flesta dagarna av året, är en stor vinst för samhället. Det är ett viktigt steg för en kostnadseffektiv skötsel av olika typer av marina anläggningar, säger Torsten Linders, initiativtagare och koordinator vid Swedish Centre for Ocean Observing Technology (SCOOT), som leds av Göteborgs universitet.

Utvecklat nya samarbeten

Projektet Seacat fick i december finansiering från Vinnova för att fortsätta utveckla vattenfarkosten. I den nya fasen har fler aktörer gått in i projektet, bland andra Göteborgs Hamn och Floatel International. Torsten Linders är nöjd:
– Detta är precis vad SCOOT sysslar med. Vi knyter samman intressenter från universitet och forskningsinstitut med industrin, för att snabba på utvecklingen av marin datainsamling. Genom att ta vara på varandras resurser når vi mycket längre än var för sig, säger han.

Från Chalmers sida fortsätter nu arbetet med automatiserad lansering av funktioner och uppdateringar i mjukvara, samt automatiserat flöde av data till molnmiljö från sensorer över och under vatten.
– Vi jobbar också mot produktifiering och så kallade digitala tvillingar. Där specar vi hela systemet i en, vad jag kallar, cyberfysisk modell. Modellen ligger sedan till grund för den initiala genereringen av mjukvaran, framtida mjukvaruförändringar, samt den digitala tvillingen som lever och verkar i en simulerad miljö, säger Ola Benderius.

Text: Maria Holmkvist, Göteborgs universitet, och Mia Malmstedt, Chalmers
Foto: Maria Holmkvist

Sidansvarig Publicerad: ti 04 maj 2021.