Sonia Yeh
​​Sonia Yeh, en av medförfattarna till den nya IPCC-rapporten. Hennes forskningsområden fokuserar på alternativa transportbränslen, konsumentbeteende, urban mobilitet och hållbarhetsstandarder. Foto: Anna-Lena Lundqvist​​​​​​​​​

IPCC – ”Vi är mitt i omställningen”

​– FN:s klimatpanel IPCC berättar inte för politiker eller medborgare vad de ska göra, utan vad de kan göra för att minska utsläppen av växthusgaser, samt vilken potential olika åtgärder kan ha för att minska utsläppen. Huvudsyftet med rapporten är att förmedla den samlade existerande kunskapen till beslutsfattare och allmänhet på ett heltäckande, tydligt och tillgängligt sätt, säger Chalmersforskaren Sonia Yeh, medförfattare till senaste IPCC-rapporten, som presenterades 4 april 2022. 
Den tredje och sista delen av IPCC:s sjätte stora utvärderingsrapport fokuserar på forskning om att mildra klimatförändringarna, samt utvärderar metoder för att dels minska utsläppen av växthusgaser till atmosfärden och dels hur man kan ta bort växthusgaser som redan hamnat där. 

– Den största utmaningen för oss som bidrar till rapporten är skrivandet, att kommunicerar på ett tydligt och opartiskt sätt, vilken information som ska inkluderas eller uteslutas, att samordna budskapen i de olika kapitlen så att det blir konsekventa budskap, säger Sonia Yeh, professor i energi- och transportsystem på Chalmers.

Sonia är expert på energiekonomi och modellering av energisystem, alternativa transportbränslen, hållbarhetsstandarder, tekniska förändringar, konsumentbeteende och mobilitet. Hon har bidragit till underkapitlet ”Scenarier från integrerade, sektoriella och regionala modeller” i transportkapitlet i den senaste IPCC-rapporten, Working Group III: Mitigation of Climate Change. 

Vad är det som gör att du tar dig an ett så stort uppdrag som detta?
– Å ena sidan är det ett enormt åtagande tidsmässigt. Så man måste i förväg bestämma sig för hur mycket tid man kan avsätta. Å andra sidan är det en stor ära som vetenskapsman att bli utvald att representera sitt land för att bidra till rapporten, som är den mest omfattande utvärderingsinsatsen som görs ungefär vart sjätte år och ger en uppdaterad bild om alternativen för att begränsa klimatförändringarna. Den har enorma samhälleliga värden för både beslutsfattare och alla berörda medborgare runt om i världen, säger Sonia Yeh.

Hennes väg att bli utvald som IPCC-författare är lite okonventionell. Den vanligaste  är att man först anmäler sitt intresse och nominerar sig själv, för att sedan bli utvald att representera sitt land i arbetet. 

– En dag fick jag ett telefonsamtal av huvudförfattaren till kapitlet om transportscenarior, som frågade om de kan lita på min kompetens när det gällde kapitlets långsiktiga prognoser. Det var så jag kom med – mitt i processen. Det finns ett separat spår att bli en bidragande författare, förutsatt att huvudförfattarna anser att din tekniska expertis är avgörande för en del av rapporten, säger Sonia Yeh.

Vad skiljer denna rapport från tidigare rapporter?
– En av de mest intressanta sakerna med att skriva den här rapporten är att observera hur saker och ting har 
förändrats sedan den förra (5:e utvärderingsrapporten, 2013–2014), vilka riktningar och hur snabbt. Många saker har förändrats: teknikkostnader och deras kommersiella tillgänglighet, efterfrågetillväxt, ny teknik, etc. Som någon sa: vid tidpunkten för den senaste rapporten pratade vi om övergångarna till fossilfrihet. Nu är vi mitt i de övergångarna.

Vilka är de viktigaste personliga slutsatserna av processen med rapporten?
– Det viktigaste jag lärt mig är den självreflekterande delen som jag nämner här. På ett sätt frågar vi, å allmänhetens vägnar, hur vetenskapen och hur saker och ting har förändrats, i denna rapport jämfört med den senaste, skiljer sig utmaningarna vi står inför idag från de utmaningar vi stod inför för fyra år sedan? Tyvärr tar IPCC främst upp frågan om ”vad vet vi idag” snarare än frågan om ”vad har förändrats jämfört med den senaste bedömningen”.

Detta är förståeligt, menar Sonia Yeh, eftersom den frågeställningen inte ingår i IPCC uppdrag och skulle kräva än mer resurser och ett annat arbetssätt.

– Ändå är det en fråga jag ställer mig när jag skriver för rapporten, och jag är säker på att vi får se många diskussioner i blogginlägg, tweets och i nyhetsspalter om det här.

Men Sonia Yeh menar på att man bör vara försiktig och ta en del av diskussionerna i media med en nypa salt.​

När det gäller de viktigaste åtgärderna för att minska klimatpåverkan från transportsektorn rekommenderar Sonia Yeh Chalmers kommande seminarium IPCC Sixth Assessment Working Group III report on Climate Mitigation: Where are we in the transitions? Flera av rapportens författare deltar på seminariet, som är öppet för alla som vill lyssna.

– Det viktiga att veta är att det inte finns någon silverkula. Det går inte att förlita sig på en enskild teknisk lösning, en beteendeförändring eller en politisk åtgärd för att minska koldioxidutsläppen från transportsektorn. Exakt hur mycket olika åtgärder kan bidra med beror på var och när de införs, den aktuella regeringens åtagande och samspelet mellan individuella åtgärder. IPCC berättar inte för politiker eller medborgare vad de ska göra, utan vad de kan göra för att minska utsläppen av växthusgaser och effekterna av olika åtgärder när det gäller potentialen för utsläppsminskningar, säger Sonia Yeh.

När tror du att hela transportsektorn blir fossilfri?
– Min personliga reflektion är att energin till transporter inte kan bli fossilfri utan kraftfulla politiska åtgärder. Det betyder att beslutsfattare behöver införa åtgärder som koldioxidskatt eller koldioxidtak, incitament, standarder och förordningar, investeringar i koldioxidsnål teknik och i transportinfrastruktur som stöder koldioxidfria bränslen och fordon, laddningsinfrastruktur för elbussar, bilar, lastbilar, färjor etc. Så det är mycket att göra. Men det går! Det är bara en fråga om hur snabbt vi vill göra det här, säger Sonia Yeh och lyfter ett  exempel på hur snabbt saker och ting har förändrats de senaste åren:

– För några år sedan trodde de flesta att de enda gångbara sätten för koldioxidfria långdistanstransporter för lastbil skulle vara biobränslen och väte. Men allt eftersom priset på batterier faller snabbare än väntat, blir elektrifierande långdistanslastbilar reella och attraktiva möjligheter. Det enda hindret är uppbyggnaden av laddinfrastrukturen, vilket naturligtvis är ett intensivt forskningsområde som vi i vår grupp arbetar aktivt med, tillsammans med europeiska partners. Många utmärkta forskargrupper på Chalmers studerar också detta utifrån olika perspektiv inklusive material, batterier i olika skalor samt hur elnäten i Sverige och i Europa skulle påverkas, säger hon.​

Läs mer​

Läs mer om IPCC, FN:s klimatpanel på den officiella webbplatsen.
IPCC-rapporter ett bra sätt att sprida kunskap​. Intervju med tidigare författaren och Chalmersforskaren Christian Azar. 

Text: Ann-Christine Nordin​, översättning: Christian Löwhagen.

Sidansvarig Publicerad: må 23 maj 2022.