Skog, Forest,
Samspelet mellan skogen och klimatet är komplex. Skogen kan både lagra koldioxid och ge ifrån sig växthusgaser. Vad som sker beror bland annat på i vilken utsträckning skogen brukas för träproduktion – och hur gör vi detta.​ Foto: Maria Grahn.​​

Anders Wijkman: ”För få har till uppgift att se till helheten”

​​Hur kan vi se på skogens roll med tanke på klimatarbetet, och för att nå målen i Parisavtalet? Ska den få växa i fred och fungera som en stor kolsänka, eller ska vi bruka skogen för att få råvaror till virke, bränslen och nya biobaserade produkter? Eller kan skogen fylla olika syften? En ny rapport vill besvara frågan varför forskare som sitter på samma kunskapsbank kan dra helt olika slutsatser.

Anders Wijkman
– Med tanke på Parisavtalets mål och klimatarbetet fokuserade vi på skogarnas och markanvändningens roll, och la de frågor på bordet där forskarna inte tycker lika. Det var spännande. Vi ville undersöka om samsynen kunde öka och dialogen experter emellan underlättas. Jag tycker att vi kom en bit på väg, samtliga blev lite mer ödmjuka inför komplexiteten, säger Anders Wijkman. Tillsammans med bland andra chalmersforskarna Göran Berndes och Filip Johnsson är han författare till rapporten ”Forests and the climate – Manage for maximum wood production or leave the forest as a carbon sink?”. 

Rapporten bygger på diskussionerna som hölls mellan närmare hundra internationella experter under konferensen ”Forest and the climate” i mars, 2018. 

– Förhoppningen är att vi ska få företräde och redogöra för rapportens innehåll för delar av riksdagen och för regeringskansliet. Vi vet ju att det precis som det finns olika uppfattningar inom forskarvärlden, så finns det olika uppfattningar i den politiska världen om hur man ska se på skogens roll i klimatarbetet. Vi tror att den här rapporten kan hjälpa beslutsfattarna att välja väg.

Men först. Anders Wijkman är född i Stockholm, och det var där han började arbeta politiskt. Karriären startade hos Moderaterna och riksdagen, efter det var han mångårig generalsekreterare för både Röda Korset och Naturskyddsföreningen.

Han har medverkat vid de stora internationella klimatkonferenserna sedan 1995. 
I mitten på 90-talet blev han utsedd till biträdande generalsekreterare i FN. Sedan EU-parlamentariker för Kristdemokraterna. Där var han en av de drivande i EU:s utveckling av en klimathandlingsplan och i satsningarna för att begränsa hiv- och aidsepidemin i Afrika. 
– Ja, jag är väl någon mångsysslare, med både social och ekologisk hållbarhet som min utgångspunkt. Jag arbetade för Röda Korset i 10 år, den humanitära strängen har jag inte släppt, även om den inte upptar min tid lika mycket idag, säger Anders Wijkman.

Vid en djupdykning i mediearkivet så ser man att det är de stora ödesfrågorna för jorden och mänskligheten som engagerar honom.

Anders Wijkman har rekryterats till flera internationella topposter, som ordförande för den globala tankesmedja Rom-klubben; känd världen över för sin rapport ”Tillväxtens gränser”. Han är också vald till styrelseordförande i Climate-KIC, det största innovations-och forskningsprogrammet på klimatområdet inom EU, där Chalmers är en part.

I Parisavtalet, 2015, fastställdes ambitiösa mål för att hålla den globala uppvärmningen ”väl under” två grader, med sikte på att stanna runt 1,5 grad Celsius. För att klara det krävs, enligt FN:s klimatpanel, IPCC, kraftfulla och brådskande utsläppsminskningar av fossila bränslen. Och här har skogen en viktig roll. 
Anders Wijkman menar att det är en stor skillnad på att minska utsläppen 20-25 procent i vårt land – det har vi gjort de sista 20 åren, genom effektiviseringar – och att gå ner till nära noll-utsläpp. 

– Om vi ska ner till nära noll måste samhället transformeras, och där är markanvändningen en viktig bit. Min uppgift på konferensen var att visa på den stora omställning som krävs, och att den inte enbart handlar om energifrågor, som förnyelsebar energi, utan också om markanvändningen och om produktionen av material som stål, cement, plast och textilier etc. vilka samtliga generar mycket växthusgaser i framställningsprocessen. 

Anders Wijkman anser att vi  antingen måste producera de befintliga materialen på andra sätt än idag, eller så får vi ersätta dom med andra material. Biomassa kan användas för båda syftena; att göra befintliga material mer klimatvänliga, till exempel genom att använda biomassa istället för kol som processbränsle, och att ersätta befintliga material med biobaserade material.​

En av knäckfrågorna på konferensen var: I hur stor utsträckning kan man använda råvaror från skogen istället. Det var Anders Wijkmans uppgift att teckna den bilden.

– Den tuffaste utmaningen är att få människor att förstå att det är en enorm skillnad på att dutta eller att plocka procent här och där, och på att ställa om samhället. Egentligen så har vi inte ens börjat. Vi reser som vi alltid har gjort, vi bygger hus som vi alltid har gjort, vi använder mer och mer plast, elektronik och kläder. På inget av dessa områden har man på ett verkligt genomgripande sätt börjat driva förändring för att radikalt minska klimatpåverkan. 
Anders Wijkman ser enbart ett område där Sverige har tagit ett ordentligt kliv, och det är inom stålindustrin. Det man nu stöttar är att vätgas ska ersätta kol och koks i ståltillverkningen.
– Det är en ordentlig transformation, men i övrigt har det inte hänt så mycket. Förutom energisystemet där vind och sol snabbt ökar sin andel.  

FN:s klimatpanel bildades 1988, fyra år efter det så hölls Riomötet där klimatkonventionen beslutades. Sedan dess har växthusgasutsläppen ökat med mer än 50 procent.

Har forskarna misslyckats med att förklara den här problematiken för människor?
– Ett av problemen är att samhället är så vertikaliserat, indelat i stuprör. Det är väldigt få som har till uppgift att se till helheten. Alla är och petar inom sina sektorer. 
– Det andra är att vi inte har fått så mycket hjälp av ekonomerna, de fortsätter att definiera kostnadseffektivitet som de alltid har gjort, väldigt snävt. De är primärt intresserade av relationen mellan konsumenter och producenter. Samtidigt betraktar de naturen som en slags konstant. Då blir det här väldigt svårt, anser Anders Wijkman.
Sedan tror Anders Wijkman att det är svårt att få till någon bra klimatpolitik i ett läge där världen har så lite av ledarskap som den har idag. Det har ställts på sin spets med Trump.
– När världens största ekonomi menar att klimatfrågan inte är viktig längre, utan tvärtom man struntar i den, då blir ansvaret enormt tungt på alla andra. Inte minst så blir det svårt att motivera utvecklingsländer, som ligger 50 år efter i utvecklingen, att göra rätt saker. Särskilt som många av dem har egna kolreserver. 

Samspelet mellan skogen och klimatet är komplext. Skogen kan både lagra koldioxid och ge ifrån sig växthusgaser. Vad som sker beror bland annat på i vilken utsträckning skogen brukas för träproduktion – och hur  vi gör detta. Rapporten ger ökad förståelse varför forskare kan komma till radikalt olika slutsatser, som verkar stå i konflikt till varandra. Den visar också hur slutsatser som verkar stå i konflikt med varandra i själva verket beror på vilka frågor man vill försöka besvara, vilket för en utomstående kan vara svårt att uppfatta.

– Det handlar exempelvis om vilket tidsperspektiv man har.  Pratar vi om att hålla nere koncentrationen av växthusgaser i atmosfären så mycket som möjligt de kommande femton- tjugo åren, då kan det vara mest effektivt att låta skogen stå orörd och lagra kol, säger Anders Wijkman. 
Men perspektivet blir annorlunda om vi ser 50 år framåt och beaktar behovet av att ställa om samhället, det vill säga utveckla ny teknik och ny organisation för att ersätta de gamla, fossilbaserade systemen. I det alternativet blir råvaror från skogen mycket mer attraktiva genom att de kan ersätta fossilbaserade råvaror och produkter på många områden. 

I det längre tidsperspektivet så är alternativet att lagra kol genom att låta skogen stå orörd, begränsat på grund av att kolinbindningen avtar i takt med att skogarna blir äldre. Gamla skogar är närmare jämvikt, eftersom de släpper ut ungefär lika mycket kol som de binder in. Så utifrån det perspektivet måste man betrakta möjligheten till kolinbindning i orörda skogar som en temporär lösning. Detta är en viktig skillnad mot alternativet att bruka skogen för avverkning – dock inte mer än den årliga tillväxten – och att plantera nytt hela tiden för att steg för steg öka skogsbeståndet. 

Men både det kortare och det längre tidsperspektivet är viktigt. Den brukade skogen är på samma sätt som en orörd skog ett kollager som varierar i storlek beroende på hur den brukas och hur biomassan används. Att förlänga skogssänkan under lång tid genom husbyggnad i trä eller möbeltillverkning är överlägsna alternativ. När råvaran från skogen istället används för kortsiktiga behov, som papper eller bränslen, så blir klimatnyttan som regel långt mindre.  Den stora utmaningen, menar Anders Wijkman, är att hitta rätt balans mellan att avverka, plantera nytt, och låta stå.

– En viktig pusselbit här är substitution och hur vi räknar klimatnyttan av olika typer av substitution. Det är relativt enkelt att jämföra ett hus av stål och betong med ett hus av trä. Där ser man klart och tydligt att huset som byggs i trä har stora fördelar ur klimatsynpunkt. Man får till och med en dubbel kolsänka i samband med att man planterar nytt. Men det blir svårare när vi tittar på biobränslen och exempelvis på grön kemi. Där har vi inte tillräckligt bra mätmetoder ännu. Biobränslen har klara fördelar, men det beror på hur de produceras. Detta var viktiga slutsatser under konferensen.

Förutom ambitionen att presentera rapporten för regering och riksdag så har Anders Wijkman, som är ordföranden i det nationella klimatforskningsprogrammet på Formas, målsättningen att delar av rapporten blir föremål för analys där. Rapporten har identifierat tydliga kunskapsgap och det är naturligt för bland annat Formas att överväga hur dessa kan tacklas.

Hur går ni vidare efter rapporten?
– Jag skulle säga att det här med carbon accounting, att följa kolet kretslopp, är en väldigt viktig fråga. Vi har begränsad kunskap om det. Det gäller både lantbruk och jordbruk. Med bättre kunskap om hur kolsänkorna ser ut – i skogen och i samhället - kommer det att bli lättare att besluta om och att ta ställning till hur stora uttagen av råvaror skall vara från skogen.

Av: Ann-Christine Nordin, foto: Ewa Rudling

FAKTA:
Rapporten “Forest and the Climate – Manage for maximum wood production or leave the forest as a carbon sink?” skrevs av Göran Berndes, Mattias Goldmann, Filip Johnsson, Anders Lindroth, Anders Wijkman, Bob Abt, Johan Bergh, Annette Cowie, Tuomo Kalliokoski, Werner Kurz, Sebastiaan Luyssaert, och Gert-Jan Nabuurs.


Rapporten bygger på diskussionerna mellan de internationella exporter som medverkade på konferensen “Forest and the Climate – Manage for maximum wood production or leave the forest as a carbon sink?” som hölls den 12-13 mars, 2018, i Stockholm. Arrangörer var Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, KSLA, och Kungl. Vetenskapsakademien, KVA.


Publicerad: to 17 jan 2019. Ändrad: to 24 jan 2019