Vad är radioastronomi?

Ända till långt in på 1900-talet använde astronomerna sig enbart av det synliga ljuset för att studera himlen. Men synligt ljus är bara en liten del av det som kallas för "det elektromagnetiska spektret", som består av gammastrålning, röntgenstrålning, ultraviolett ljus, synligt ljus, infrarött ljus, mikrovågor och radiostrålning. I början av 1930-talet upptäckte den amerikanske ingenjören Karl Jansky radiostrålning från Vintergatan. Det blev starten för radioastronomin – ett nytt "fönster" mot universum hade öppnats.

Radioastronomin ger oss kunskaper om universum som vi inte hade kunnat få med bara optiska teleskop. Det ljus som optiska astronomer observerar kommer ofta från stjärnor och heta gasmoln. Radiostrålningen (inkl. mikrovågor), som radioastronomerna studerar, kommer däremot från bl.a. atomer och molekyler i kalla gasmoln och stjärnhöljen och från gigantiska moln av elektroner som rör sig i kosmiska magnetfält. Den kommer faktiskt också ända från tidernas begynnelse, då universum skapades i den stora smällen – Big Bang.

Hur uppkommer radiostrålningen som radioastronomerna observerar? Termisk radiostrålning kommer från gas som innehåller laddade partiklar. Synkrotronstrålning alstras när elektroner rör sig med hastigheter nära ljushastigheten i spiralbanor runt magnetfält. Termisk strålning och synkrotronstrålning kallas tillsammans för kontinuumstrålning: eftersom strålningen uppträder "kontinuerligt" över ett brett våglängdsområde. Den tredje typen av radiostrålning kallas för spektrallinjestrålning, eftersom den är koncentrerad till vissa bestämda våglängder (spektrallinjer) som beror på vilken atom eller molekyl som sände ut den. Den går att därför att använda för att undersöka vad t.ex. gasmoln på miljoner eller miljarder ljusårs avstånd består av.

Du kan läsa mer om våra radioteleskop under "Om oss".

Under fliken Radioastronomins universum kan du läsa om en del av forskningen med observatoriets radioteleskop.



Vänster: Galaxen Centaurus A*. Optisk bild överlagrad med en radiobild från APEX i orange och röntgenstrålning i blått (Bild: ESO/WFI, optiskt; MPIfR/ESO/APEX/A.Weiss et al., radio; NASA/CXC/CfA/R.Kraft et al.,röntgen)
Mitten: LOFAR-bild av galaxen Messier 82 där intensiv stjärnbildning pågår. De ljusa punkterna är rester från exploderande massiva stjärnor, s.k. supernovor. (Bild: Onsala rymdobservatorium)
Höger: Onsalas 25 m-teleskop (Bild: M. Thomasson)

Publicerad: fr 10 okt 2014. Ändrad: to 26 apr 2018