Nyheter: Rymd- och geovetenskap, Centrum Onsalahttp://www.chalmers.se/sv/nyheterNyheter från Chalmers tekniska högskolaTue, 19 Mar 2019 10:29:49 +0100http://www.chalmers.se/sv/nyheterhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/jattarnas-spiral.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/jattarnas-spiral.aspxJättarnas spiral: astronomer ser hur en tung dubbelstjärna föds<p><b>​Med hjälp av superteleskopet ALMA har astronomer, bland dem Chalmersforskaren Jonathan Tan, studerat hur en tung dubbelstjärna föds ur ett tjockt moln av gas, stoft och damm. Forskningsresultaten publiceras idag i tidskriften Nature Astronomy. ​</b></p>​<span style="background-color:initial">De flesta tunga stjärnor lever inte ensamma. Det har astronomer vetat länge men de har inte varit känt varför det är så. Föds stjärnorna tillsammans ur samma snurrande skiva av gas, eller blir de ihop senare efter nära möten i en trång stjärnhop?</span><div><br /> </div> <div>Att förstå hur dubbelstjärnor bildas försvåras ytterligare av att stjärnsystemen ligger omhöljda av lager av gas och stoft som ogärna släpper igenom ljuset. Men med radiovågor går det att få syn på stjärnorna om de kan avbildas med tillräckligt hög upplösning.</div> <div><span style="background-color:initial">         </span><span style="white-space:pre;background-color:initial"> </span><br /></div> <div>Nu har ett forskarlag som leds av Yichen Zhang vid RIKEN Cluster for Pioneering Research i Japan och Jonathan Tan vid Chalmers använt teleskopet Alma i Chile för att studera stjärnfabriken  IRAS07299-1651, som ligger omkring 5500 ljusår från jorden i stjärnbilden Akterskeppet. Forskningsresultaten publiceras i en ny artikel i Nature Astronomy.</div> <div><br /> </div> <div><img class="chalmersPosition-FloatRight" src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/spiralling_giants_figure1_2_72dpi_340x340.jpg" alt="" style="margin:5px" />Teamets observationer visar att inuti molnet finns två stjärnor som håller på att bildas, och båda är tunga. För första gången har man dessutom lyckats studera hur och varför stjärnorna rör sig kring varandra. Avståndet mellan de två nyfödda stjärnor är relativt stort – 180 gånger avståndet mellan jorden och solen (180 ae). För närvarande gör de ett varv runt varandra på inte mer än 600 år, och tillsammans väger de minst 18 gånger massan hos vår sol.</div> <div><br /> </div> <div>– Detta är ett spännande fynd. Vi har länge varit förbryllade över frågan om huruvida dubbelstjärnor uppstår redan när ett stjärnbildande moln störtar samman, eller om de skapas under senare utvecklingsstadier. Våra observationer visar tydligt att uppdelningen i dubbelstjärnor sker redan när de är mycket unga, säger Yichen Zhang.</div> <div><br /> </div> <div>Forskarna upptäckte dessutom att stjärnparet växer till sig tack vare material i en gemensam skiva, som i sin tur matas av det kollapsande molnet. Det talar för att den mindre av stjärnorna föddes när en skiva runt den större stjärnan delade på sig. Då kunde den andra protostjärnan “stjäla” materia från dess syskon och därmed bli snäppet större. Så småningom bör stjärnorna träda fram som tvillingar med nästan samma massa.</div> <div><br /> </div> <div>– Det är ett viktigt resultat för oss som vill förstå hur tunga stjärnor bildas. Sådana stjärnor är viktiga i hela universum, inte minst för att de mot slutet av sina liv tillverkar de tunga grundämnen som utgör vår jord och som också finns i våra kroppar, tillägger Jonathan Tan.</div> <div><br /> </div> <div>– Nu gäller det att titta på andra exempel för att se om det här är ett unikt fall – eller något som är gemensamt när alla tunga stjärnor föds, avslutar Yichen Zhang.</div> <div><br /> </div> Se även: <a href="https://public.nrao.edu/news/2019-alma-image-spiral-stars/">pressmeddelande på engelska hos NRAO</a> och <a href="http://astronomy.as.virginia.edu/news/spiraling-giants-witnessing-birth-massive-binary-star">hos University of Virginia</a>.<div> </div> <div></div> <div><span style="font-weight:700">Kontakter</span></div> <div><br /> </div> <div>Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, 031-772 5500, 070-493 31 14, robert.cumming@chalmers.se</div> <div><br /> </div> <div>Jonathan Tan, professor i astrofysik, Chalmers, 031 772 6516, jonathan.tan@chalmers.se</div> <div><br /> </div> <div> </div> <div><b><i>Bild och film</i></b></div> <div><i><br /></i> </div> <div><i>Bild A (överst och ovan till höger): Alma:s bild av stjärnfabriken IRAS-07299 och den tunga, nyfödda dubbelstjärnan i dess mitt. Här syns täta, dammiga gasströmmar (visas i grönt) som rör sig mot mitten av bilden. Tack vare ljus från molekyler av metanol kan Alma skilja mellan gas som rör sig emot oss (i blått) och bort ifrån oss (i rött). I den lilla bilden visas en inzoomning mot protostjärnparet. Den ljusare, tyngre stjärnan rör sig emot oss (visas i blått) och dess ljussvagare syskon rör sig bort ifrån oss (visas i rött). De streckade linjer visar möjliga banor för stjärnorna runt deras gemensamma masscentrum (krysset). <a href="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/spiralling_giants_figure1_2_300dpi_full.jpg">Länk till bilden i högre upplösning</a></i></div> <div><i><span style="background-color:initial">Bild: ALMA (ESO/NAOJ/NRAO)/Y. Zhang et al</span><br /></i></div> <div><i><br /></i> </div> <div><i>Film:</i></div> <div><i><br /></i> </div> <div><b><a href="https://youtu.be/7kSQRckQrdo"><i>Se filmsnutt på YouTube: https://youtu.be/7kSQRckQrdo</i></a></b></div> <div><i>I denna filmsnutt visas hur Alma kan skilja ut gas med olika hastigheter runt den nyfödda dubbelstjärnan genom att registrera radiovågor från molekyler av metanol. Den gråa bakgrundsbilden visar strömmarna av gas, stoft och damm som rör sig med olika hastigheter runt stjärnparet.</i></div> <div><i><br /></i> </div> <div><i>Animation: ALMA (ESO/NAOJ/NRAO)/Y. Zhang et al</i></div> <div><br /> </div> <div><span style="background-color:initial"><b>Mer om forskningen och om Alma</b></span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span> </div> <div><span style="background-color:initial">Forskningen publiceras i en artikeln </span><span style="background-color:initial"><i>Dynamics of a massive binary at birth </i>av </span><span style="background-color:initial">Yichen Zhang, Jo</span><span style="background-color:initial">nathan C. Tan, Kei E. I. Tanaka, James M. De Buizer, Mengyao Liu, Maria T. Beltrán, Kaitlin Kratter, Diego Mardones och Guido Garay, i</span><span style="background-color:initial"> Nature Astronomy; doi: 10.1038/s41550-019-0718-y</span></div> <div><span></span><span style="background-color:initial"></span><span style="background-color:initial">Länk till artikeln: </span><a href="https://www.nature.com/articles/s41550-019-0718-y">https://www.nature.com/articles/s41550-019-0718-y​</a><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div> </div> <div><div><span style="background-color:initial">Alma är en internationell anläggning för astronomi och är ett samarbete mellan ESO (Europeiska sydobservatoriet), i vilket Sverige är ett av 15 medlemsländer, National Science Foundation i USA och Nationella instituten för naturvetenskap (NINS) i Japan i samverkan med Chile. Alma stöds av ESO åt dess medlemsländer, av NSF i samarbete med Kanadas National Research Council (NRC) och Taiwans Nationella vetenskapsråd (NSC) samt av NINS i samarbete med Academia Sinica (AS) i Taiwan och Koreas Institut för astronomi och rymdforskning (KASI).</span><br /></div> <div><br /> </div> <div>Chalmers och Onsala rymdobservatorium har varit med sedan starten och bland annat byggt mottagare till Alma. Vid Onsala rymdobservatorium finns Nordic Alma Regional Centre som tillhandahåller teknisk expertis om Alma och som hjälper nordiska astronomer att använda teleskopet.​</div></div>Mon, 18 Mar 2019 19:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/SKA-Observatory-bildas-tecknar-avtal-i-Rom.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/SKA-Observatory-bildas-tecknar-avtal-i-Rom.aspxSKA Observatory bildas när medlemsländerna tecknar avtal i Rom<p><b>​De länder som deltar i projektet Square Kilometre Array (SKA) samlades den 12 mars 2019 i Rom för att teckna avtalet som grundar en ny mellanstatlig organisation. Den nya organisationen har som uppdrag att leverera och driva världens största radioteleskop.</b></p>​<span style="background-color:initial">Högt uppsatta representanter från 15 länder, bland dem Sveriges ambassadör i Rom, samlades i Italiens huvudstad för en ceremoni som grundar en ny mellanstatlig organisation, Square Kilometre Array Observatory (SKAO), som har som uppdrag att leverera och driva radioteleskopet SKA. </span><div><br /></div> <div><div>​Sju länder tecknade idag avtalet: Australien, Italien, Kina, Nederländerna, Portugal, Storbritannien och Sydafrika. Sverige och Indien har också deltagit i förhandlingarna inför den nya mellanstatliga organisationen och väntas kunna teckna avtalet när ytterligare interna processer är avklarade. Tillsammans kommer dessa länder vara grundarna till den nya organisationen.</div> <div><br /></div> <div>Vid ceremonin representerades Sverige av Robert Rydberg, Sveriges ambassadör i Italien, och Björn Hälleröd, ordförande för Vetenskapsrådets Råd för forskningens infrastruktur. </div></div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/SwedenIGOFactsheet_sv_72dpi_340x481.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />Sveriges arbete med i SKA koordineras av Onsala rymdobservatorium vid Chalmers tekniska högskola, med stöd från Vetenskapsrådet och Big Science Sweden. <br /></div> <div><br /></div> <div><div>För John Conway, professor i radioastronomi vid Chalmers och föreståndare för Onsala rymdobservatorium, innebär avtalet ett avgörande ögonblick.</div> <div><br /></div> <div>– Jag är stolt och glad över att vi har kunnat skapa den här nya organisationen. Nu kan teleskopet SKA bli verklighet och decennier av omvälvande upptäckter ligger snart framför oss, säger han.</div></div> <div><br /></div> <div>Värd för tillställningen är Italiens utbildningsminister, Marco Bussetti.</div> <div><br /></div> <div>- Idag är det en särskild ära för oss att just här vid Ministeriet för utbildning, högskolor och forskning få teckna avtalet som etablerar SKA-observatoriet. Signeringen kommer efter en lång förhandlingsfas, i vilken vårt land har spelat en ledande roll. Detta Romkonvent vittnar om den samarbetsandan som vetenskaplig forskning triggar mellan länder och folk i hela världen, för vetenskapen talar alla världens språk och dess språk länkar samman hela världen. Detta avtal är ett ögonblick som markerar vårt nu och vår framtida historia, vetenskapens historia och vår kunskap om universum. SKA-projektet är ikonen för det allt mer strategiska roll som naturvetenskaplig forskning har fått spela i dagens samhälle. Forskningen är motorn för innovation och tillväxt: kunskap omsätts i både socialt och ekonomiskt välbefinnande för både individen och kollektivet. Att delta i framkanten för ett sådant omfattande och viktigt internationellt projekt är en stor möjlighet för italienska forskare, både vad gäller de bidrag som våra excellenta förmågor kan ge, samt för att dela på de stora mängder med data som SKA kommer att samla in och sprida, säger han.</div> <div></div> <div><br /></div> <div>Astronomen Catherine Cesarsky är styrelseordförande för SKA.</div> <div><br /></div> <div>– Rom byggdes inte på en dag. För att konstruera, bygga och driva världens största teleskop krävs på samma sätt decennier av arbete, expertis, innovation, uthållighet och globalt samarbete. Idag har vi lagt grunden som kommer att göra det möjligt för oss att göra verklighet av SKA, säger hon.</div> <div><br /></div> <div>SKA blir världens största forskningsanläggning, med infrastruktur på tre kontinenter och två halvklot. Dess två nätverk av hundratals paraboler och tusentals antenner kommer att vara spridda över hundratals kilometer i Australien respektive Sydafrika, med huvudkontor i Storbritannien.</div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/IGO_signatories_72dpi_340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />Tillsammans med anläggningar som James Webb-teleskopet i rymden, CERN:s Large Hadron Collider och gravitationsvågsdetektorn LIGO, den nya generationen av extremt stora teleskop för synligt ljus samt fusionsreaktorn ITER kommer SKA vara en av mänsklighetens viktigaste fysikanläggningar under resten av detta århundrade.</div> <div><br /></div> <div>Philip Diamond är generaldirektör för SKA Organisation, som har lett konstruktionen av teleskopet.</div> <div><br /></div> <div>– Liksom på sin tid Galileos teleskop kommer SKA att göra revolution inom vår förståelse för världen omkring oss och vår plats i den. Dagens historiska namnteckningar visar upp det globala engagemanget bakom denna vision och öppnar upp porten mot flera generationer av grundläggande upptäckter.</div> <div></div> <div><br /></div> <div>Det nya teleskopet kommer att kunna ta sig an fundamentala glapp i vår förståelse av universum. Forskare i dess medlemsländer kommer att kunna studera gravitationsvågor och testa Einsteins relativitetsteori i extrema miljöer, undersöka vad som ligger bakom de mystiska radioblixtarna, förbättra vår förståelse för hur universum utvecklats under miljardtals år, kartlägga hundratals miljoner galaxer och söka efter tecken på liv i universum.</div> <div><br /></div> <div>Två av världens snabbaste superdatorer kommer att behövas för att kunna behandla de oerhörda datamängder som teleskopet väntas skapa. Varje år kommer omkring 600 petabyte av mätningar behöva lagras och spridas till världens forskare. Det motsvarar lagringskraften hos en halv miljon bärbara datorer.</div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/rydberg_signerar_20190312_72dpi_340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />Dessutom ska kontrakt värda uppemot 700 miljoner euro för bygget av SKA tilldelas företag och forskningsinstitut i SKA:s medlemsländer. När det sker, från och med slutet av 2020, kommer det att innebära en avsevärd avkastning på ländernas investering i projektet. Många spinoff-tillämpningar väntas dessutom av arbetet med att konstruera och bygga SKA. Redan idag har konstruktionsarbetet med SKA lett till startupföretag och genomslag som når långt utanför astronomin. </div> <div><br /></div> <div>Under de senaste fem åren har fler än 1000 ingenjörer och forskare i 20 länder varit engagerade i konstruktionen av SKA. I många länder har detta lett till nya forskningsprogram, utbildningsinitiativ och samarbeten med syfte att utbilda nästa generation av forskare och ingenjörer.</div> <div><br /></div> <div>Gäster från Frankrike, Kanada, Malta, Nya Zeeland, Schweiz, Spanien och Sydkorea var också på plats för att bevittna signeringsceremonin och alla bekräftade ett fortsatt starkt intresse för projektet. Alla bekräftade också att de arbetar för att förbereda för respektive lands framtida beslut om att delta i SKA-observatoriet. </div> <div><br /></div> <div>Dagens tecknande är slutpunkten för tre och ett halvt år av förhandlingar av regeringsrepresentanter och jurister. Det blir ett startskott för de länder som tecknar avtalet att börja lagföra processen. SKAO kommer att träda i kraft när fem länders regeringar, bland dem alla tre värdländer, har ratificerat avtalet.</div> <div><br /></div> <div>SKAO blir en av endast två mellanstatliga organisationer som helt ägnar sig åt astronomi, efter det Europeiska sydobservatoriet (ESO). </div> <div><i><br /></i></div> <div><a href="https://www.skatelescope.org/news/founding-members-sign-ska-observatory-treaty/"><i>Pressmeddelandet på engelska hos SKA Organisation</i></a></div> <div><br /></div> <div><i>Läs mer om SKA på <a href="http://www.skaobservatory.org/">http://www.skaobservatory.org​</a> och </i><span style="background-color:initial"><a href="http://sweden.skatelescope.org/"><i>http://sweden.skatelescope.org​</i></a></span></div> <div><br /></div> <div><b>Mer om Sverige i SKA</b></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">Sverige blev medlem i SKA Organisation 2012.  </span>Sveriges arbete med i SKA koordineras av Onsala rymdobservatorium vid Chalmers tekniska högskola, med stöd från Vetenskapsrådet och Big Science Sweden. </div> <div><br /></div> <div>Sveriges största bidrag hittills är prototypen till mottagare (Band 1) för SKA:s parabolantenner, som tagits fram inom projektets DISH-konsortium. Sverige har dessutom lett konsortiet Wide Band Single-Pixel Feeds (WBSPF) som utvecklar bredbandsmottagare för SKA. </div> <div> </div> <div>Den svenska industrins bidrag inkluderar teknik för lågbrusförstärkare som utvecklats för SKA av Göteborgsföretaget Low Noise Factory, och som även har viktiga potentiella tillämpningar inom kvantdatorer och inom försvarsindustrin.</div> <div><br /></div> <div>Onsala rymdobservatorium är dessutom det enda forskningsinstitut i världen som levererat mottagarteknik till både SKA och ALMA, ett av dagens största astronomiprojekt.</div> <div> </div> <div>Chalmers koordinerar Sveriges vetenskapliga och tekniska bidrag till SKA. Även på andra håll i Sverige deltar forskare i förberedelserna och i SKA:s Science Working Groups. I synnerhet finns dessa vid Stockholms universitet och Uppsala universitet, men även många andra forskare, vid till exempel Lunds universitet och Institutet för rymdfysik i Kiruna, har gett sitt stöd till projektet.</div> <div><br /></div> <div><b>Kontakter</b></div> <div><br /></div> <div>Robert Cumming, kommunikatör och pressansvarig för SKA i Sverige, Onsala rymdobservatorium, Chalmers tekniska högskola, robert.cumming@chalmers.se 031 772 5500, 070 493 3114</div> <div><br /></div> <div>Lars Börjesson, Chalmers tekniska högskola, lars.borjesson@chalmers.se, Sveriges representant i styrelsen för SKA Organisation</div> <div><br /></div> <div><i><b>Bilder: </b></i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>A (längst upp). SKA:s parabolantenner (instrumentet SKA-MID) <span style="background-color:initial">under Vintergatsbandet</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">som de kan komma att se ut. (Bild: SKA Organisation)</span></i></div> <div><span style="background-color:initial"><i><br /></i></span></div> <div><span style="background-color:initial"><i>B Faktablad om SKA och Sveriges roll i projektet.</i></span></div> <div><span style="background-color:initial"><i><br /></i></span></div> <div><span style="background-color:initial"><i>C Romkonventet skrevs under av representanter från sju länder. (Foto: SKA Organisation)</i></span></div> <div><span style="background-color:initial"><i><br /></i></span></div> <div><span style="background-color:initial"><i>D Ambassadör Robert Rydberg representerade Sverige vid ceremonin i Rom den 12 mars 2019. Här skriver han under förhandlingsdokumentet Final record för Sveriges räkning. (Foto: Lars Börjesson)</i></span></div> <span></span><div></div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div>​<br /></div> Tue, 12 Mar 2019 12:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Radioteleskop-jet-stjarnkrock.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Radioteleskop-jet-stjarnkrock.aspxRadioteleskop ger avgörande insikt i berömd stjärnkrock<p><b>​Astronomer har kombinerat radioteleskop från fem kontinenter, bland dem 25-metersteleskopet i Onsala, för att bevisa förekomsten av en kompakt och extremt energirik jetstråle av material som kommer från en kollision mellan två neutronstjärnor. Kollisionen är enda gången hittills där både ljus och gravitationsvågor registrerats från samma händelse.</b></p>​<span style="background-color:initial">Den 17 augusti 2017 observerades två neutronstjärnor som kolliderade och producerade gravitationsvågor som upptäcktes av amerikanska LIGO och europeiska Virgo. Neutronstjärnor är ultrakompakta stjärnor, med en massa motsvarande solens, men av en storlek som kan jämföras med en stad som Stockholm eller Göteborg. </span><div><br /><span style="background-color:initial"></span><div>Kollisionen är den första och enda som har observerats hittills, och inträffade i en galax 130 miljoner ljusår från jorden. Sammansmältande neutronstjärnor tros vara en källa till många av de vanligaste tunga grundämnen, bland dem guld. Astronomer observerade händelsen i augusti 2017 och den efterföljande utvecklingen över hela det elektromagnetiska spektrumet, från gamma- och röntgenstrålar till synligt ljus och radiovågor. </div> <div><br /></div> <div>När radioteleskop på fem kontinenter tillsammans observerade efterdyningarna 2018 gjorde forskarna en viktig upptäckt: en stråle av energiska partiklar som skapades den våldsamma kollisionen.</div> <div><br /></div> <div>– Sådana ”jetstrålar” skapas nära några av universums mest extrema objekt, speciellt nära svarta hål. Att få se just hur en sådan stråle bildas i den här unika stjärnkollisionen är både spännande och viktigt, säger teammedlemmen Jun Yang, astronom vid Onsala rymdobservatorium, Chalmers. </div> <div><br /></div> <div>Dessa fynd har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Science av ett internationellt team av astronomer, ledda av Giancarlo Ghirlanda från National Institute for Astrophysics (INAF, Italien).</div> <div><br /></div> <div>Stjärnkrocken är det första fallet där både gravitationsvågor och ljus registrerats från samma händelse, något som bekräftat vetenskapliga teorier som har diskuterats i tiotals år. Det visar också på kopplingen mellan sammansmältande neutronstjärnor och några av de mest kraftfulla och energirika explosionerna i universum: gammablixtarna. </div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/gw170817_jet_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /><br />Efter kollisionen slungades en stor mängd material ut i rymden och bildade ett hölje eller skal runt objektet. Astronomer har sedan dess följt utvecklingen genom observationer i ljus med många olika våglängder, men saknade svar på några fundamentala frågor.</div> <div><br /></div> <div>– Vi förväntade att en del av materialet skulle slungas ut i en koncentrerad stråle, men det var oklart om det materialet skulle lyckas ta sig igenom det omgivande skalet, förklarar Ghirlanda.</div> <div><br /></div> <div>– Det fanns två scenarier: I det ena fallet kan strålen inte bryta igenom skalet, utan expanderar istället bubblan av material runt objektet. I det andra penetreras bubblans skal och strålen fortsätter  ut i rymden, tillägger Tiziana Venturi (INAF).</div> <div><br /></div> <div>För att bevisa det ena eller andra scenariot krävdes extremt känsliga radiobilder med mycket hög upplösning. Det i sin tur kräver användningen av en teknik som kallas långbasinterferometri (VLBI, Very Long Baseline Interferometry), som gör det möjligt för astronomer att observera med hjälp av synkroniserade radioteleskop över hela jorden.</div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/gw170817_radioteleskop_72dpi_340x170.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />I artikeln beskrivs observationer som gjordes den 12 mars 2018 med 33 radioteleskop över hela världen. Mätningarna från teleskop skickades sedan till forskningsinstitutet i Nederländerna där de avancerade bearbetningsmetoder användes för att producera en bild med extremt hög upplösning: jämförbar med att kunna se en människa på månens yta. För att fortsätta samma liknelse skulle den expanderande bubblan med material i den fjärran galaxen motsvara storleken av en lastbil på månen och själva jetstrålen vara ett ännu mer kompakt objekt. </div> <div><br /></div> <div>– När vi jämför de teoretiska bilderna med de faktiska observationerna finner vi att endast en jetstråle kan vara tillräckligt kompakt för att motsvara den observerade storleken, förklarar Om Sharan Salafia (INAF).</div> <div><br /></div> <div>Laget kom fram till att jetstrålen innehöll lika mycket energi som produceras av alla stjärnor i vår galax under ett år. </div> <div><br /></div> <div>– Och all den energin fanns på ett område som var mindre än ett ljusår, säger Zsolt Paragi (JIVE).</div> <div><br /></div> <div>Under de närmaste åren kommer många fler av dessa binära sammanslagningar av neutronstjärnor att upptäckas. </div> <div><br /></div> <div>– Resultaten visar också att mer än 10 procent av sådana här kollisioner kan uppvisa en motsvarande jetstråle, förklarar Benito Marcote (JIVE). </div> <div><br /></div> <div>– Dessa typer av observationer gör det möjligt för oss att lära mer om de processer som äger rum under och efter några av de mest kraftfulla händelserna i universum, avslutar Sándor Frey vid Konkolyobservatoriet, Ungern).</div> <div><br /></div> <div>Läs även <a href="http://jive.eu/global-network-radio-telescopes-exposes-aftermath-violent-merger-neutron-stars">pressmeddelandet på engelska hos JIVE</a>.</div> <div><br /></div> <div><strong>Kontakter</strong></div> <div><br /></div> <div>Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, tel: 031-772 5500 eller 070 493 3114, robert.cumming@chalmers.se.</div> <div><br /></div> <div>Jun Yang, astronom, Onsala rymdobservatorium, Chalmers tekniska högskola, epost: jun.yang@chalmers.se, tel: 031 772 5531</div> <div><br /></div> <div><strong>Mer om forskningen, om teleskopnätverken och om långbasinterferometri </strong></div> <div><br /></div> <div>Forskningsresultaten publiceras i artikeln <em>Compact radio emission indicates a structured jet was produced by a binary neutron star merger</em> av G. Ghirlanda med flera i tidskriften Science (doi: <a href="http://science.sciencemag.org/content/early/2019/02/20/science.aau8815">10.1126/science.aau8815</a>​).</div> <div><br /></div> <div>Långbasinterferometri eller VLBI (very long baseline interferometry) är en astronomisk metod som går ut på att flera radioteleskop som ligger långt från varandra samtidigt observerar samma område på himlen. Data från varje teleskop skickas sedan till en central dator, korrelatorn, för att skapa bilder med högre upplösning än till och med världens bästa teleskop för synligt ljus.</div> <div>Trettiotre radioteleskop deltog i denna observation: Yebes (Spanien), Jodrell Bank (Storbritannien), E-MERLIN (UK), Westerbork (Nederländerna), Effelsberg (Tyskland), Medicina (Italien), Onsala (Sverige), Noto Italien), Torun (Polen), Irbene (Lettland), Hartebeesthoek (Sydafrika), Zelenchukskaya (Ryssland), Urumqi (Kina), Badaryn (Ryssland), Kunming (Kina), Tianma (Kina), Ceduna (Australien), Hobart (Australien), Parkes (Australien), Mopra (Australien), Australia Telescope Compact Array (Australien), Warkworth (Nya Zeeland), Mauna Kea (USA), Brewster (USA), Owens Valley (USA), Kitt Peak , Pie Town (USA), Karl G. Jansky Very Large Array (USA), Los Alamos (USA), Fort Davis (USA), North Liberty (USA), Green Bank (USA), Hancock (USA) och St. Croix (USA).</div> <div>Joint Institute for VLBI ERIC (JIVE; www.jive.eu) har som huvuduppdrag att stå för driften och utvecklingen av EVN-processorn, en kraftfull superdator som kombinerar signalerna från radioteleskop i hela världen. JIVE grundades 1993 och är sedan 2015 ett ERIC (European Research Infrastructure Consortium) med sex medlemsländer: Lettland, Nederländerna, Storbritannien, Sverige, Frankrike och Spanien. JIVE stöds även av partnerinstitut i Italien, Kina, Sydafrika och Tyskland.</div> <div><br /></div> <div><b>Bilder</b></div> <div><b><br /></b></div> <div>A (överst) Så skulle det kunna se ut när två neutronstjärnor smälter samman. Ett hölje av gas och plasma slungas ut i rymden och en stråle bryter igenom detta skal. Bild: Beabudai Design.</div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">B</span><span style="background-color:initial"> Representation av alla radioteleskop som deltog i denna observation. Karta: Paul Boven (JIVE)/NASA Visible Earth</span></div></div>Thu, 21 Feb 2019 20:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/lofar-radioteleskop-nya-karta.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/lofar-radioteleskop-nya-karta.aspxAstronomernas nya karta avslöjar hundratusentals okända galaxer<p><b>​Det unika radioteleskopet Lofar har skapat en ny karta över himlen som avslöjar hundratusentals hittills okända galaxer och ger nya insikter i svarta håls och galaxers liv. Lofar är Europas största och mest dataintensiva radioteleskop. Kartan är resultatet av ett forskningsprojekt där fler än 200 astronomer från 18 länder var inblandade, bland dem flera från Chalmers.</b></p><div><span style="background-color:initial">Radioteleskop avslöjar skeenden i universum som inte kan ses med vanliga teleskop. Lofar (kort för Low Frequency Array) är ett av världens mest avancerade radioteleskop, men en unik förmåga att upptäcka radiovågor med låga frekvenser (långa våglängder). Det består av tusentals antenner i 10 länder i norra Europa, bland annat vid Onsala rymdobservatorium i norra Halland.</span><br /></div> <div><br /></div> <div>Lofar har nu kartlagd en fjärdedel av himlens norra halva som den ser ut i radiovågor med våglängd kring 2 meter, och en första delmängd av mätningarna görs nu fritt tillgänglig för världens astronomer. I kartläggningen ingår tre hundra tusen källor, varav nästan alla är galaxer i det avlägsna universum, uppemot miljardtals ljusår från jorden.</div> <div><br /></div> <div>Kartläggningsprojektets upptäckter hittills presenteras nu i 26 artiklar i ett specialnummer av forskningstidskriften Astronomy &amp; Astrophysics. I fem av artiklarna är chalmersastronomen Cathy Horellou medförfattare.</div> <div><br /></div> <div><i></i><div><i>Se videor:</i></div> <div><i>Forskarna intervjuas om Lofar:s nya karta, fullständig version: <a href="https://youtu.be/EBA8GYzr3Gc">https://youtu.be/EBA8GYzr3Gc</a></i></div> <div><i>Forskarna intervjuas om Lofar:s nya karta, kort version: <a href="https://youtu.be/RuZYNILHWVE">https://youtu.be/RuZYNILHWVE</a></i></div> <div><i>Flyga genom Lofar:s universum: <a href="https://youtu.be/vzq931ZukYI">https://youtu.be/vzq931ZukYI</a></i></div> <div><i>Lofar:s galaxer: se skillnaderna mellan att se i synligt ljus och radiovågor: <a href="https://youtu.be/4e-1ug_bxEc">https://youtu.be/4e-1ug_bxEc ​</a></i></div></div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/A1314_lofar_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />Den nya kartläggningen ger många nya insikter om bland annat svarta hål, galaxhopar och magnetfält i rymden, menar Cathy Horellou.</div> <div><br /></div> <div>– Lofar visar oss en fantastisk ny bild av radiohimlen, som är full av galaxer i alla möjliga former, säger hon.</div> <div><br /></div> <div>De flesta ljuspunkter i den nya kartan är inte stjärnor, utan fjärran galaxer med supermassiva svarta hål som energikälla. Huub Röttgering, astronom vid Leidenuniversitetet, Nederländerna, förklarar:</div> <div><br /></div> <div>– Om vi tar ett radioteleskop och tittar upp mot himlen ser vi huvudsakligen strålning från omgivningarna nära tunga svarta hål. Med hjälp av Lofar hoppas vi kunna svara på en fascinerande fråga, om varifrån dessa svarta hål kommer, säger han.</div> <div><br /></div> <div>När gas faller mot ett svart hål skickas också ut strålar av materia som lyser och som radioteleskop kan registrera. De slarvar helt enkelt med bordsskicket, som Huub Röttgering uttrycker det.</div> <div><br /></div> <div>– Tack vare Lofar:s imponerande känslighet kan vi se att sådana strålar finns i alla de tyngsta galaxer. Det betyder att deras svarta hål aldrig slutar att äta, tillägger Philip Best, astronom vid Edinburghs universitet i Storbritannien.</div> <div><br /></div> <div>Familjer av uppemot tusentals galaxer som hänger ihop i rymden kallas galaxhopar. När två galaxhopar kolliderar och går samman alstras radiostrålning som radioteleskop kan upptäcka och som sträcker sig över gigantiska avstånd i rymden, miljontals ljusår tvärsöver. Bakom dessa stora former på himlen tros vara partiklar som accelereras under sammangåendet.  </div> <div><br /></div> <div>– Med radioobservationer kan vi mäta upp strålning från det tunna mediet som finns mellan galaxerna. Strålningen uppstår tack vare energiska chockvågor och turbulens. Lofar gör det möjligt för oss att upptäcka nya källor av den här typen och att förstå vad som ligger bakom dem, förklarar Amanda Wilber, astronom vid Hamburgs universitet i Tyskland.</div> <div><br /></div> <div>Annalisa Bonafede är astronom vid Bolognas universitet och INAF i Italien. </div> <div><br /></div> <div>– Nu med Lofar kan vi i vissa fall detektera den här strålningen även i galaxhopar som inte håller på att smälta samman. Denna upptäckt talar om för oss att det finns andra fenomen utöver kollisioner som kan trigga partikelacceleration över vidsträckta områden, tillägger hon.</div> <div><br /></div> <div>Lofar:s förmåga att mäta upp <span style="background-color:initial">polariserad radiostrålning ger </span><span style="background-color:initial">nya möjligheter för </span><span style="background-color:initial">att studera magnetism i universum, menar </span><span style="background-color:initial">C</span><span style="background-color:initial">athy Horellou.</span></div> <div></div> <div><br /></div> <div>– Det är oerhört viktigt för undersökningar av kosmisk magnetism, och väldigt spännande, säger Cathy Horellou.</div> <div><br /></div> <div>Kollegan Shane O’Sullivan vid Hamburgs universitet, Tyskland, berättar mer.</div> <div><br /></div> <div>– Magnetfält genomsyrar hela kosmos, och vi vill veta varför det har blivit så. Att mäta upp magnetfält i rymden mellan galaxerna är svårt eftersom de är väldigt svaga. Men tack vare den oerhörda precisionen i Lofars mätningar har vi kunnat mäta upp hur kosmiska magnetfält har påverkat radiovågorna från en jättelik radiogalax som är 11 miljoner ljusår tvärsöver. Arbetet har visat hur vi kan använda Lofar för att hjälpa oss förstå de kosmiska magnetfältens ursprung, säger han.</div> <div><br /></div> <div>Att skapa radiokartor vid låga frekvenser kräver både stora mängder teleskoptid och stora personalinsatser när mätningarna ska analyseras. Det menar Cyril Tasse vid Parisobservatoriets station för radioastronomi i Nançay, Frankrike.</div> <div><br /></div> <div>– Lofar skapar gigantiska mängder data: det vi har arbetat med skulle kunna fylla 10 miljoner dvd-skivor. Att Lofar:s kartläggningsprojekt nu har kunnat genomföras är mycket tack vare ett genombrott inom matematiken bakom metoden interferometri, berättar han.</div> <div><br /></div> <div>Timothy Shimwell, som forskar vid Astron, Nederländernas institute för radioastronomi och vid Universitetet i Leiden, Nederländerna, berättar hur man samarbetat med experter inom databehandling och IT.</div> <div><br /></div> <div>– För att effektivt omvandla de gigantiska datamängderna till högkvalitetsbilder har vi arbetat tillsammans med SURF i Nederländerna. Dessa bilder är nu fritt tillgängliga och kommer att göra det möjligt för astronomer att detaljstudera galaxernas utveckling på sätt som inte tidigare varit möjliga.</div> <div><br /></div> <div>SURF:s data- och beräkningscentrum vid SURFsara i Amsterdam använder 100 procent förnybar energi och är värd för mer än 20 petabyte av data från Lofar.</div> <div><br /></div> <div>– Det är mer än hälften av alla data som Lofar samlat in fram tills nu och världens största samling av astronomiska data. Att analysera mätningarna innebär en gigantisk utmaning för forskarna. Men med både experthjälp och ett datakluster med hög prestanda, Grid, kunde beräkingarna klaras av på mindre än ett år, säger Raymond Oonk vid SURFsara.</div> <div><br /></div> <div>Lofar:s förmåga att kartlägga himlen i detalj vid våglängder kring en meter är oöverträffad. Lofar drivs av Astron i Nederländerna och är världens ledande teleskop i sitt slag. </div> <div><br /></div> <div>– Den här himmelskartan är ett underbart och viktigt bidrag till framtida forskning. Det hedrar de som konstruerat Lofar att teleskopet fungerar så bra, säger Carole Jackson, generaldirektör för Astron.</div> <div><br /></div> <div>De 26 forskningsartiklarna som nu publiceras är baserade på bara de första två procent av kartläggningens totala storlek. Forskarlaget siktar nu på att i hög upplösning skapa känsliga bilder av hela den norra himmelshalvan. Det kommer att avslöja uppskattningsvis 15 miljoner radiokällor. </div> <div><br /></div> <div>– Tänk på vilka upptäckter som vi kan göra när vi gör detta! Det ser jag verkligen fram emot, säger Carole Jackson. </div> <div><br /></div> <div>– Och bland dessa kommer att finnas de första massiva svarta hålen som bildades när universum själv var en bebis på bara några få procent av sin nuvarande ålder, avslutar Huub Röttgering.</div> <div><br /></div> <div>Läs även <a href="http://www.astron.nl/new-sky-map-detects-hundreds-thousands-unknown-galaxies">pressmeddelandet på engelska hos Astron​​</a>.</div> <div><br /></div> <div><div><span style="font-weight:700">Kontakter</span></div> <div><br /></div> <div>Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, 031-772 5500, 070-493 31 14, robert.cumming@chalmers.se</div> <div><br /></div> <div>Cathy Horellou, biträdande professor i radioastronomi, Chalmers, 031 772 5504, cathy.horellou@chalmers.se</div></div> <div><br /></div> <div><strong>Bilder och videor</strong></div> <div><br /></div> <div><i>Bilder finns tillgängliga för nedladdning på <a href="https://www.lofar-surveys.org/gallery_preview.html">https://www.lofar-surveys.org/gallery_preview.html​</a></i></div> <div><br /></div> <div><div><i>Videor på YouTube:</i></div> <div><i>Forskarna intervjuas om Lofar:s nya karta, fullständig version: <a href="https://youtu.be/EBA8GYzr3Gc">https://youtu.be/EBA8GYzr3Gc</a></i></div> <div><i style="background-color:initial">Forskarna intervjuas om Lofar:s nya karta, </i><i><span style="background-color:initial">kort </span><span style="background-color:initial">version</span>: <a href="https://youtu.be/RuZYNILHWVE">https://youtu.be/RuZYNILHWVE</a></i></div> <div><i><span style="background-color:initial">Flyga genom Lofar:s </span>universum: <a href="https://youtu.be/vzq931ZukYI">https://youtu.be/vzq931ZukYI</a></i></div> <div><i><span style="background-color:initial">Lofar:s galaxer: se skillnaderna mellan att se i synligt ljus och radiovågor</span>: <a href="https://youtu.be/4e-1ug_bxEc">https://youtu.be/4e-1ug_bxEc </a></i></div></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>Videorna med forskarintervjuer samt grafik och bilder på Lofar-teleskopen finns på <a href="https://www.dropbox.com/sh/hfcfb9a6sblho8m/AAA7s1lnMsB5Z3x71qX9CptMa?dl=0">här på Dropbox</a></i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>På sajten <a href="http://astron.nl/lofar-som/">http://astron.nl/lofar-som/</a>, skapad av forskaren Rafael Mostert (Leidenuniversitetet och Astron) kan du utforska radiogalaxernas underliga former, och se hur galaxernas utseenden ändrar sig när man tittar med teleskop för radiovågor, infrarött ljus och synligt ljus. <br /></i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>A (överst) – Galaxhopen Abell 1314, i stjärnbilden Stora björnen ligger omkring 460 miljoner ljusår från jorden, håller på att smälta samman med en annan galaxhop. Lofar avslöjar hur den storslagna kosmiska krocken har skapat vidsträckta moln av laddade partiklar (som visas i rosa och orange). Med hjälp av Lofar får forskarna nya möjligheter att förstå vilken roll sådana krockar spelar i galaxernas och universums utveckling. Här visas även röntgenstrålning från het gas, avbildad med rymdteleskopet Chandra. Bakgrundsbilden är tagen i synligt ljus med Digitized Sky Survey.</i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>Bild: Amanda Wilber/LOFAR Surveys Team</i></div> <div><br /></div> <div><b>Mer om forskningen</b></div> <div><br /></div> <div>Forskningsresultaten publiceras i 26 artiklar som utgör ett specialnummer av tidskriften Astronomy &amp; Astrophysics. Medverkar gör chalmersforskarna Cathy Horellou (5 artiklarna), John Conway, Stephen Bourke och Eskil Varenius. Artiklarna finns på adressen: <a href="https://www.aanda.org/component/toc/?task=topic&amp;id=920">https://www.aanda.org/component/toc/?task=topic&amp;id=920​</a></div> <div><br /></div> <div><b>Mer om Lofar</b></div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/MapofInternationalLOFARTelescope_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />Det internationella teleskopet Lofar (Low Frequency Array) är ett radioteleskop som består av tusentals antenner utplacerade i hela norra Europa med en kärna i Exloo, Nederländerna. Antennerna kopplas ihop av ett höghastighetsfibernätverk som sträcker sig över sju länder. Lofar har konstruerats och byggts av Astron, Nederländernas Institut för radioastronomi. Med hjälp av kraftfulla datorer kombinerar Lofar radiosignalerna som når 100 000 enskilda dipolantenner för att kunna motsvara en parabolantenn 1900 kilometer tvärsöver. Inga andra teleskop kan uppnå Lofar:s känslighet och förmåga att skapa högupplösta bilder. Värdar för Lofar:s dataarkiv, världens största astronomiska datasamling, SURFsara (Nederländerna), Forschungszentrum Jülich (Tyskland) och Poznan Super Computing Center (Polen).</div> <div><br /></div> <div>Lofar är en vetenskaplig och teknisk vägvisare för SKA (Square Kilometre Array). SKA är ett globalt forskings- och teknikprojekt för att bygga världens största radioteleskop i områden fria från störningar i Afrika och Australien. SKA förenar 11 länder från hela planeten.  Sverige representeras i SKA-organisationen sedan 2012 av Onsala rymdobservatorium.</div> <div><br /></div> <div>Onsala rymdobservatorium är Sveriges nationella anläggning för radioastronomi. Observatoriet förser forskare med utrustning för studier av jorden och resten av universum. I Onsala, 45 km söder om Göteborg, drivs två radioteleskop, en station i teleskopnätverket Lofar, samt utrustning för forskning om jorden och atmosfären. Observatoriet medverkar även i flera internationella projekt. Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap vid Chalmers tekniska högskola är värd för observatoriet. </div> <div><br /></div>Tue, 19 Feb 2019 09:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/brasiliansk-regnskog-kan-forlora-sitt-skydd.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/brasiliansk-regnskog-kan-forlora-sitt-skydd.aspxRisk för minskat skydd av brasiliansk regnskog<p><b>​Upp till femton miljoner hektar regnskog i Amazonas riskerar att förlora sitt skydd, visar en ny studie där forskare från Chalmers och KTH har samarbetat med forskare vid universitetet i Sao Paulo, Brasilien. Det motsvarar mer än hälften av Sveriges sammanlagda skogsareal.</b></p>​<span style="background-color:initial">– I Brasilien finns goda förutsättningar för att utveckla jordbruket där man redan idag odlar och bedriver betesdrift, säger Flavio Freitas, doktorand på KTH och huvudansvarig för studien. Men om det lagstadgade naturskyddet försvagas så kan det leda till att jordbruket snarare breder ut sig på bekostnad av värdefulla naturekosystem, än att man förbättrar produktiviteten på den befintliga jordbruksmarken. Utöver förlust av biologisk mångfald så skulle det leda till omfattande växthusgasutsläpp. </span><div><br /></div> <div>I Brasilien finns ett lagstadgat krav på privata markägare att avsätta en viss andel av sin mark för naturskydd. Privata markägare i delstaterna som ligger i Amazonas-regionen får odla på 20 procent av sin mark, resten måste lämnas obrukad. Men lagen innehåller en paragraf som gör det möjligt för delstaterna att sänka kravet på naturskydd om mer än 65 procent av den statligt ägda marken är skyddad. </div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/goran_berndes_200.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />– Tidigare studier landade i slutsatsen att den här paragrafen troligen aldrig skulle aktiveras, men vi har nu visat att den pågående regleringen av markägande i Brasilien – Terra Legal – kan leda till att paragrafen aktiveras i flera delstater i Amazonas-regionen. Om det sker så blir det lagligt att använda ytterligare 30 procent av den privatägda marken för jordbruk, säger Göran Berndes, professor på Chalmers och en av författarna bakom studien. (Bilden till höger).</div> <h5 class="chalmersElement-H5">Stora värden står på spel</h5> <div>Det handlar om mellan 6,5 och 15,4 miljoner hektar som kan förlora det skydd de åtnjuter idag. Det kan jämföras med vår svenska skogsareal på omkring 28 miljoner hektar. Eftersom de områden som kan förlora sitt skydd huvudsakligen täcks av tropisk regnskog så är det stora värden gällande biologisk mångfald som står på spel. Tropisk avskogning orsakar också stora koldioxidutsläpp, vilket förstärker växthuseffekten.</div> <div><br /></div> <div>– Brasilien har tagit på sig att minska sina växthusgasutsläpp till en nivå år 2025 som är 37 procent lägre än 2005, säger Göran Berndes. Det blir svårt om man inte håller nere avskogningen.</div> <div><br /></div> <div>– Att skyddet försvinner innebär inte automatiskt att de här skogarna går förlorade, säger Flavio Freitas. Men det är viktigt att uppmärksamma situationen och vi hoppas att vår studie ger avtryck i Brasilien såväl som internationellt. En möjlighet är att lagen revideras och att paragrafen justeras eller stryks helt.</div> <div><br /></div> <div>– Utöver lagliga åtgärder så kan företag bidra till att minska risken för en omfattande avskogning genom åtaganden om att inte bidra till avskogning. Sådana åtaganden kan motiveras även utifrån krasst ekonomiska motiv: det finns ett starkt internationellt engagemang kring avskogningsfrågan och Brasiliens jordbruksexport kan komma att påverkas starkt negativt om den förknippas med tropisk avskogning. </div> <div><br /></div> <div><em>Text: Christian Löwhagen och Johanna Wilde</em></div> <div><em>Bild: Anna-Lena Lundqvist (porträtt), </em></div> <em> </em><div><br /></div> <div>Studien, ”<a href="https://www.nature.com/articles/s41893-018-0171-4">Potential increase of legal deforestation in Brazilian Amazon after Forest Act revision​</a>” publiceras i Nature Sustainability och är ett samarbete mellan KTH, Chalmers och Universitet i Sao Paulo, Brasilien. Samarbetet har pågått i drygt tio år, under ledning av Göran Berndes och Gerd Sparovek som är professor vid Universitetet i Sao Paulo. I den nu publicerade studien deltog från Sverige också Ulla Mörtberg på KTH, samt Martin Persson och Oskar Englund på Chalmers.</div> <div><br /></div> Wed, 14 Nov 2018 08:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/energi/nyheter/Sidor/FNs-globala-mal.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/energi/nyheter/Sidor/FNs-globala-mal.aspxFN:s globala mål har en egen podd<p><b>​– Det roligaste är det genuina intresset och nyfikenheten forskarna har av den andre personens ämnesområde, och det märks i samtalet. Ibland känner de varandra väl, men inte alltid, berättar Mikael Östblom om Målmedvetenskap, podden med spännande stafettsamtal där forskare dryftar FN:s  globala mål för hållbar utveckling.</b></p><span style="background-color:initial"><b>Fram till idag är sex avsnitt publicerade.</b> Det senaste mellan Cecilia Soler, Företagsekonomiska institutionen vid Göteborgs universitet, och Tomas Kåberger, Chalmers Styrkeområde Energi.<br /><br /></span><div>– Vi började sända hösten 2017. Vi hade en massa event kring FN:s globala mål som föreläsningsserien på Ekocentrum. Jag spann vidare och kom fram till att det skulle vara roligt att göra en podd, berättar Mikael Östblom, kommunikationsstrateg vid Göteborgs centrum för hållbar utveckling, GMV.</div> <div><br /></div> <div><b>Tanken var stafettsamtal.</b> Mikael Östblom och hans kollegor på GMV ville att forskare från olika ämnesområden och lärosäten i Göteborg möttes. För att göra verklighet av idén sökte de pengar från Sida för kommunikationsprojekt om de globala målen. </div> <div><br /></div> <div>Samtalen filmas och publiceras även på Youtube. Självklart medverkar en samtalsledare som håller ihop den röda tråden, men det är forskarna själva som är motorn och driver dialogen. <br /><span style="background-color:initial"><br /></span><span style="background-color:initial"><b>P</b></span><b><span style="background-color:initial">odden</span></b><b><span style="background-color:initial"></span></b><b><span style="background-color:initial"></span></b><b><span style="background-color:initial"></span></b><b><span style="background-color:initial"></span><span style="background-color:initial"></span><span style="background-color:initial"></span><span style="background-color:initial"></span><span style="background-color:initial"></span><span style="background-color:initial"></span><span style="background-color:initial"></span></b><span style="background-color:initial"><b> är cirka 40 minuter lång</b> och ganska väl anpassad för en pendeltripp till jobbet, eller när man städar, tränar, lagar maten eller ligger i soffan.​</span><br /></div> <div>Inför samtalet ska forskarna välja samtalspartner, en pryl som knyter an till deras forskning och de globala målen, och självklart välja vilket av FN:s 17 globala mål de vill diskutera.</div> <div>– Detta är grunden för stafettsamtalen, som i praktiken kan hålla på till 2030 då målen ska vara uppfyllda, säger Mikael Östblom.</div> <div><br /></div> <div><b>I det första avsnittet i serien </b>medverkade Katarina Gårdfeldt, numera direktör för Polarforskningssekretariatet, tidigare forskare på Chalmers och föreståndare för GMV som bjöd in Sverker Jagers, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.</div> <div>Katarinas forskning handlar bland annat om hur kvicksilver sprids i hav och is i polartrakterna. Hon har deltagit i en rad forskningsexpeditioner i bland annat Arktis, på Medelhavet och Antarktis. Sverker Jagers har ett brett anslag på området miljöpolitik. Det omfattar exempelvis förklaringar till människors miljöbeteende och klimatpolitik, havsförsurning och fiske.</div> <div><br /></div> <div>Cecilia Soler, forskar om hållbar konsumtion och bjöd in Kåberger som samtalspartner. De diskuterade hur mål 12 om hållbar konsumtion och produktion hänger ihop med mål 7 om hållbar energi för alla.  </div> <div><br /></div> <div><img src="/sv/styrkeomraden/energi/PublishingImages/FNKabergerOchEdström.jpg" alt="Tomas Kåberger och Maria Edström. Foto: Hugo Gustafsson." class="chalmersPosition-FloatLeft" style="margin:5px" />– Hur forskarna kopplar ihop de båda målen är lika spännande varje gång. Inför samtalet som spelades in i måndags, 1 oktober, bjöd <b>Tomas Kåberger in Maria Edström</b>, medieforskare vid Institutionen för journalistik, medier och kommunikation, Göteborgs universitet. Det handlar om hur energi och jämställdhet hänger ihop.</div> <div><br /></div> <div><b>Häromveckan spelades en fristående </b>specialvariant in med livepublik där forskarna, Björn Sandén, Sverker Jagers, Maria Grahn och Maria Sundin avlöste varandra på scenen. Inspelningen delas upp i fyra avsnitt och​publiceras lite senare i höst.<br /><br /></div> <div>– Det här var en specialare, samtalen ingick i årets hållbarhetsvecka för studenter. Publiken fick ta del ta del av fyra spännande live-samtal om FN:s globala mål, säger Mikael Östblom. </div> <div>Det innefattade diskussioner om innovationer, hästsport, material, mörk energi, och att vi alla är små spelare i ett väldigt stort globalt spel. Så för att skapa möjligheter är det bättre att göra något, än att inte göra något. Björn Sandén, professor i innovation och hållbarhet, tog den tyska energiomställningen ”Energiewende” som ett exempel på det sistnämnda. </div> <div><br /></div> <div><span></span><div><span style="font-weight:700">Relaterat:<br /></span>Lyssna på podden <a href="https://gmv.gu.se/Aktuellt/V%c3%a5rt+arbete+med+globala+m%c3%a5len+f%c3%b6r+h%c3%a5llbar+utveckling/malmedvetenskap---forskarpodd-om-globala-malen"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/icgen.gif" alt="" />Målmedvetenskap​</a><span style="font-weight:700"><br /></span></div> <div><a href="https://gmv.gu.se/globala-malen"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/icgen.gif" alt="" />Globala målen för hållbar utveckling​</a></div></div> <div><br /></div> <div><b>Här är listan på de forskare som medverkat och kommande program i höst:</b></div> <div>1.<span style="white-space:pre"> </span><a href="/sv/personal/Sidor/katarina-gardfeldt.aspx">Katarina Gårdfeldt​</a> (mål 14: Hav och marina resurser) och <a href="https://www.gu.se/omuniversitetet/personal/?userId=xjagsv&amp;departmentId=022490">Sverker Jagers</a> (mål 16: Fredliga och inkluderande institutioner).</div> <div>2.<span style="white-space:pre"> </span>Sverker Jagers och <a href="/sv/personal/Sidor/sverker-molander.aspx">Sverker Molander</a> (mål 7: Hållbar energi för alla).</div> <div>3.<span style="white-space:pre"> </span>Sverker Molander och <a href="https://marine.gu.se/om-institutionen/personal?userId=xjoker">Kerstin Johannesson </a>(mål 15: Ekosystem och biologisk mångfald).</div> <div>4.<span style="white-space:pre"> </span>Kerstin Johannesson och <a href="/sv/personal/redigera/Sidor/anne-marie-tillman.aspx">Anne-Marie Tillman </a>(mål 12: Hållbar produktion och konsumtion).</div> <div>5.<span style="white-space:pre"> </span>Ann-Marie Tillman och <a href="https://www.gu.se/omuniversitetet/personal/?userId=xsolce/">Cecilia Soler</a> (mål 12). </div> <div>6.<span style="white-space:pre"> </span>Cecilia Solér och <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Tomas_K%c3%a5berger">Tomas Kåberger</a> (mål 7).</div> <div>7.<span style="white-space:pre"> </span>Tomas Kåberger och <a href="https://jmg.gu.se/om-institutionen/personal?userId=xedstm">Maria Edström</a> (mål 5: Jämställdhet).</div> <div>8.<span style="white-space:pre"> </span>Maria Edström bjuder in en forskare från Chalmers.</div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div>Text:  Ann-Christine Nordin <br />Fotot på Tomas Kåberger och Maria Edström är taget av Hugo Gustafsson.</div>Mon, 01 Oct 2018 00:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Radioteleskop-krock-neutronstjarnor.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Radioteleskop-krock-neutronstjarnor.aspxRadioteleskop avslöjar vad som hände efter berömd krock mellan neutronstjärnor<p><b>​​Ett nätverk av stora radioteleskop har spårat vad som hände efter en stjärnkrocken som skapade både gravitationsvågor och ljus i augusti 2017. Bakom forskningen ligger ett internationellt forskarlag där Chalmersastronomen Stephen Bourke ingår.</b></p><b>​<span style="background-color:initial">Extremt precisa mätningar med ett vidsträckt nätverk av radioteleskop har visat att en smal stråle av partiklar som rör sig vid nästan ljusets hastighet bröt ut i den interstellära rymden när två neutronstjärnor smälte samman i en galax 130 miljoner ljusår från jorden. </span></b><div><br /></div> <div>De nya fynden publiceras i en artikel som publicerades i tidskriften Natures nätupplaga den 5 september 2018. I forskarlaget, som leds av Kunal Mooley vid USA:s nationella radioastronomiska observatorium (NRAO) och Caltech, ingår Stephen Bourke, astronom vid Onsala rymdobservatorium, Chalmers.</div> <div><br /></div> <div>Stjärnkrocken, som inträffade i augusti 2017, skickade gravitationsvågor krusande genom rymden. Det var det första gången som gravitationsvågor och elektromagnetiska vågor –  bland annat gammastrålar, röntgenstrålar, synligt ljus och radiovågor – kunnat registreras från samma händelse.</div> <div><br /></div> <div>Den nya ljuskällan på himlen efter sammanslagningen kallades GW170817 och observerades av teleskop i omloppsbana runt jorden och på marken runt om i världen. I realtid kunde forskare se hur de mottagna vågornas egenskaper förändrades med tiden. Genom att tolka förändringarna har de fått ledtrådar som kan avslöja de speciella fenomen som uppstod efter sammanslagningen.</div> <div><br /></div> <div>En central fråga för forskarna under månaderna efter krocken var huruvida händelsen hade skapat en smal, snabb stråle av material som nått ända långt ut i rymden. Det var viktigt, eftersom sådana strålar väntas skapas när så kallade korta gammablixtar uppstår. Dessa svårförklarade fenomen bör enligt teoretiker kunna orsakas när neutronstjärnor slås samman.</div> <div><br /></div> <div>Svaret kom när astronomer använde en kombination av flera radioteleskop i USA: Very Long Baseline Array (VLBA), Karl G. Jansky Very Large Array (VLA) och Robert C. Byrd Green Bank Telescope (GBT). De upptäckte att en fläck av radiostrålning från händelsen hade flyttat på sig över stjärnhimlen, och rörelsen var så snabb att endast en så kallad jetstråle kunde förklara hastigheten.</div> <div><br /></div> <div>– Vi mätte upp en synbar rörelse som är fyra gånger snabbare än ljuset. Den här illusionen, som kallas superluminal rörelse, resulterar när strålen är riktad nästan direkt mot jorden och materialet i strålen rör sig nära ljusets hastighet, säger Kunal Mooley vid National Radio Astronomy Observatory (NRAO) och Caltech.</div> <div>Astronomerna observerade radiokällan 75 dagar efter sammansmältningen, och sedan en gång till 230 dagar efter den.</div> <div><br /></div> <div>Adam Deller är astronom vid Swinburne University of Technology.</div> <div><br /></div> <div>– Baserat på vår analys är denna stråle troligen mycket smal, högst fem grader bred och pekade bara 20 grader bort från riktningen mot jorden. Men för att stämma överens med våra observationer måste materialet i strålen ha slängts utåt vid 97 procent av ljusets hastighet, säger han.</div> <div><br /></div> <div>Nu har forskarna skaffat sig en bild av vad som hände efter sammanslagningen av de två supertäta neutronstjärnorna. Händelsen orsakade en explosion som drev ett runt skal av debris utåt. Materialet i neutronstjärnorna störtade samman och skapade ett nytt svart hål vars kraftfulla gravitation började dra material mot den. Det materialet bildade en snabbsnurrande skiva som i sin tur alstrade två strålar som rörde sig rakt utåt från dess poler.</div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/gw170817_sv_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />Vad hände sedan med jetstrålarna? Forskarna frågade sig om de skulle bryta ut skalet av explosionsrester. Mätningarna pekade på att en stråle hade slagit mot det utkastade materialet och bildat en stor och diffus &quot;kokong&quot; av material som expanderade utåt. Jämför med en smal stråle skulle en sådan kokong utvidgas i långsammare takt, tänkte forskarna.</div> <div><br /></div> <div>– Vår tolkning är att kokongen står för det mesta av radiostrålningen fram till ungefär 60 dagar efter sammansmältningen, och vid senare tider är det istället jetstrålen som dominerar, säger Ore Gottlieb, astrofysiker vid Tel Avivs universitet och teamets expert inom teorin om strålar.</div> <div><br /></div> <div>– Vi hade tur att kunna observera denna händelse. Om strålen hade åt ett annat håll än mot jorden skulle radiosignalerna ha varit för svaga för att vi skulle upptäcka dem, säger Gregg Hallinan vid Caltech.</div> <div><br /></div> <div>Upptäckten av en jetstråle som rör sig snabbt i GW170817 stärker starkt sambandet mellan neutronstjärnors sammanslagningar och korta gammablixtar, menar forskarna. Men strålarna behöver riktas i jordens riktning för att en gammablixt ska kunna registreras.</div> <div><br /></div> <div>– Än en gång har stora radioteleskop i stora nätverk gett oss nya insikter i hur extrema fenomen som neutronstjärnor och svarta hål hänger samman. Det kan vi göra tack vare teleskopnätverkens förmåga att mäta upp oerhört små förändringar på himlen på väldigt långa avstånd, säger Stephen Bourke. </div> <div><br /></div> <div>För mer information och fler bilder, se <a href="https://public.nrao.edu/news/superfast-jet-neutron-star-merger/">pressmeddelanden på engelska hos NRAO</a> och <a href="http://www.caltech.edu/news/superfast-jet-observed-streaming-away-stellar-collision-83414">hos Caltech</a>. </div> <div><br /></div> <div>Se även våra tidigare pressmeddelanden <a href="/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Radioastronomer-planerar-de-skarpaste-bilderna-av-stjarnsmallen-den-17-augusti-2017.aspx">Radioastronomer ska avbilda unik stjärnexplosion​</a> och <a href="/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Jetstrale-overraskade-nar-stjarna-slets-sonder-av-svart-hal.aspx">Jetstråle överraskade när stjärna slets sönder av ett svart hål​</a>.<br /></div> <div><br /></div> <div><i>Bildtext: Efter att två neutronstjärnor smält samman skickades en kraftfull jetstråle ut i rymden. I den här illustrationen – som inte är skalenlig – visas upp jetstrålen oerhörd snabba framfart. Under de 155 dagarna mellan två observationstillfällen ser strålen ut att ha flyttat på sig med två ljusår. För att tillryggalägga ett sådant avstånd skulle kräva en hastighet på fyra gånger ljusets. Denna synbara överljushastighet skapas på grund av att strålen är riktad nästan rakt mot jorden och färdas i över 97 procent av ljusets hastighet.</i></div> <div><i><span style="background-color:initial">Bild: D. Berry, O. Gottlieb, K. Mooley, G. Hallinan, NRAO/AUI/NSF</span><br /></i></div> <div><i><span style="background-color:initial"><br /></span></i></div> <div><span style="background-color:initial"><div><b>Kontakter</b></div> <div><br /></div> <div>Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, 031-772 5500, 070-493 31 14, robert.cumming@chalmers.se</div> <div><br /></div> <div>Stephen Bourke, astronom och forskningsingenjör vid Onsala rymdobservatorium, Chalmers, 031 772 5516, stephen.bourke@chalmers.se</div></span></div> <div><br /></div> <div><div><b>Mer om forskningen, om teleskopnätverk och om långbasinterferometri </b></div> <div><br /></div> <div>Forskningsartikeln <i><a href="https://www.nature.com/articles/s41586-018-0486-3">Superluminal motion of a relativistic jet in the neutron-star merger GW170817</a> </i>av K. Mooley, m., fl, publicerades i tidskriften ​Nature den 5 september 2018. Bland medförfattarna finns <span style="background-color:initial">Stephen Bourke, </span><span style="background-color:initial">Onsala rymdobservatorium, Institutionen för rymd-, geo- och </span><span style="background-color:initial">miljövetenskap.</span></div> <div><div><br /></div> <div>Onsala rymdobservatorium stödjer flera projekt som studerar GW170817 och liknande fenomen med hjälp av metoden långbasinterferometri. <span style="background-color:initial">Långbasinterferometri eller VLBI (very long baseline interferometry) är en astronomisk metod som går ut på att flera radioteleskop som ligger långt från varandra samtidigt observerar samma område på himlen. Data från varje teleskop skickas sedan till en central dator, korrelatorn, för att skapa bilder med högre upplösning än till och med världens bästa teleskop för synligt ljus.</span></div></div> <div><br /></div> <div><br /></div></div> ​Thu, 06 Sep 2018 14:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Svensk-tratt-fangar-kosmiska-vagor-i-varldens-storsta-teleskop.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Svensk-tratt-fangar-kosmiska-vagor-i-varldens-storsta-teleskop.aspxSvensk tratt fångar kosmiska vågor i världens största teleskop<p><b>​Nu är den på plats i Sydafrika: Chalmers mest avancerade radiomottagare och Sveriges huvudbidrag till rekordteleskopet SKA (Square Kilometre Array). Den blanka tratten är en skarp prototyp som nu testas i Karoo-öknen, ett avgörande steg mot ett radioteleskop som ska utmana våra idéer om tid och rum.</b></p>​<span style="background-color:initial">Onsala rymdobservatorium har levererat sitt största teknikbidrag till projektet SKA (Square Kilometre Array). Det meterstora, 180 kilo tunga instrumentet är det första på plats av över hundra som ska monteras på parabolantenner ute i Karoo-öknen, paraboler som idag utgör teleskopet <a href="http://www.ska.ac.za/science-engineering/meerkat/">MeerKAT</a>. </span><div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/MeerKATBand1_SARAO_glint_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />Band 1-mottagaren, som den kallas, gör att parabolen kan mäta upp radiovågor med frekvens mellan 0,35 och 1,05 gigahertz (våglängd 30-85 cm). </div> <div><br /></div> <div>Matarhornet ska nu testas på en av de 64 antennerna i MeerKAT. Det är ett av dagens största radioteleskop och ligger på samma plats i Karoo-öknen som SKA:s antenner också ska placeras. Mataren är en prototyp som tillverkats i Sverige av Chalmers i samarbete med svensk industri, utformad för att kunna massproduceras. </div> <div><br /></div> <div>Sverige är ett av 11 länder i det internationella projektet SKA som ska bygga världens största radioteleskop på radiotysta platser i Afrika och Australien. Projektet närmar sig slutet av konstruktionsfasen och bygget beräknas starta i början av 2020-talet.</div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/Band1_lab_Bodell_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />Den svenska mottagaren kommer då att få delta i mätningar av radiovågor från många olika källor i rymden. Med de mest känsliga radiomätningar hittills räknar forskare med att kunna pröva Einsteins lagar till bristningsgränsen, och undersöka universums okända historia genom att mäta upp miljontals galaxer på miljontals ljusårs avstånd.</div> <div><br /></div> <div>– Det är ett stolt ögonblick för oss nu när vi får en första skymt av hur världens största radioteleskop kommer att bli. Vi arbetar för att ta fram världens bästa mottagarteknik och hoppas att vårt bidrag till teleskopet ger mänskligheten möjlighet att se saker som vi aldrig gjort förut, säger Miroslav Pantaleev, projektledare för arbetet med SKA vid Onsala rymdobservatorium.</div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/Band1_team_72dpi_340x218.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />Resan har föregåtts av intensivt samarbete mellan forskare och ingenjörer vid Onsala rymdobservatorium och hos industripartners, för att försäkra både prestanda och tålighet. Inför resan till Afrika har instrumentet genomgått tuffa fysiska tester i Sverige, både i Onsala och vid Saab Bofors Test Center i Värmland. </div> <div><br /></div> <div>John Conway, professor i observationell radioastronomi vid Chalmers och föreståndare för Onsala rymdobservatorium, blickar framåt bortom dagens MeerKAT till framtidens paraboluppställning, SKA-mid.</div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/Band1_vibration_Helldner_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />– När parabolantennerna i SKA-mid kommer igång får världens astronomer tillgång till världens mest känsliga radioteleskop och många spännande projekt kommer att bli möjliga. Vi hoppas att bland annat hitta nya pulsarer för att kunna testa Einsteins teorier, studera i detalj hur galaxer som Vintergatan byggts upp under universums historia – och såklart göra alldeles oväntade upptäckter, säger han.</div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div>Tidigare pressmeddelande:</div> <div><br /></div> <div><a href="/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Svenskt-bidrag-redo-for-varldens-storsta-radioteleskop.aspx">Svenskt bidrag är redo för världens största radioteleskop</a><br /></div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div><b>Kontakter</b></div> <div><br /></div> <div>Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, 031-772 5500, 070-493 31 14, robert.cumming@chalmers.se</div> <div><br /></div> <div>Miroslav Pantaleev, chef för elektroniklabbet vid Onsala rymdobservatorium, Chalmers, 031 772 5555, miroslav.pantaleev@chalmers.se</div> <div><br /></div> <div><b style="background-color:initial"><i>Bilder:</i></b><b><i><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/Band1_LNA_Bodell_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /></i></b> </div> <div><br /></div> <div><i>Högupplösta bilder finns tillgängliga på Onsala rymdobservatoriums Flickr-flöde, adress <a href="https://www.flickr.com/photos/onsala/sets/72157696496569481">https://www.flickr.com/photos/onsala/sets/72157696496569481​</a></i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>1a (överst) Band 1-mataren installerades på en av antennerna i MeerKAT. Ute i Karoo-öknen i Sydafrika finns de 64 parabolantennerna som idag utgör teleskopet MeerKAT, men som snart blir en del av världens allra största radioteleskop SKA. På en av antennerna testas nu svensk teknik som ska göra teleskopet till det känsligaste som världen sett. Den svenskbyggda Band 1-mataren hänger under parabolens runda vita sekundärspegel i den här bilden. </i></div> <div><i>(Foto: SARAO)</i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>1b. Band 1-matarens skyddskupa glänser i ökensolen på en av antennerna i MeerKAT. Till höger syns parabolantennens sekundärspegel. </i></div> <div><i>(Foto: SARAO)</i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>2. Fångar ett stort spann av radiovågor. Ett radioteleskop med parabol behöver en eller flera matare, för att leda radiovågor med ett brett spann i frekvenser fram till mottagarutrustningen. </i></div> <div><i>Band 1-mataren har en form som en tratt med böjd profil och fyra nockar på insidan. Den så kallade Quadridge-designen kunde anpassas till SKA-projektets krav med hjälp av matematik, fysik, men också avancerade optimeringsalgoritmer, berättar Jonas Flygare, doktorand på Chalmers.</i></div> <div><i>– Matarens böjda linjer har vi fått fram med hjälp av stokastiska optimeringsalgoritmer som utnyttjar tekniken att, inom givna parameterområden, slumpmässigt söka formerna som bäst tar emot radiovågorna efter våra specifikationer. Man behöver därför simulera ett väldigt stort antal modeller för att hitta den bästa. Utvärdering av antennens egenskaper på teleskopet gjorde vi  tillsammans med EMSS Antennas i Sydafrika samt med en systemsimulator som utvecklades av Marianna Ivashina med kollegor på Chalmers Institution för elektroteknik, berättar Jonas Flygare.</i></div> <div><i>(Foto: Chalmers/Johan Bodell)</i></div> <div><i> </i></div> <div><i>3. Ingenjörerna i Band 1-projektet vid Onsala rymdobservatorium. Från vänster: Lars Wennerbäck, Miroslav Pantaleev, Jan Karaskuru, Per Björklund, Christer Hermansson, Leif Helldner, Bo Wästberg, Jonas Flygare, Lars Pettersson, Ronny Wingdén, Magnus Dahlgren och Ulf Kylenfall. </i></div> <div><i>(Foto: Chalmers/Johan Bodell)</i></div> <div><i> </i></div> <div><i>4. Vibrationstester i Karlskoga. Mataren genomgår skakningstester på Bofors Test Center i Karlskoga. Video (10 sek) finns</i></div> <div><i>Foto: Chalmers/Leif Helldner</i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>5. Lågbrusförstärkare i Band 1-mataren för SKA. Low Noise Factory, Göteborg, ligger bakom de unika lågbrusförstärkarna (low noise amplifiers, LNA) för SKA Band 1, som syns i mitten av den här bilden. De är specialutvecklade för bästa möjliga prestanda utan att behöva kylas ned. </i></div> <div><i>(Foto: Chalmers/Johan Bodell)</i></div> <div><i><br /></i></div> <div><br /></div> <div><b>Mer om SKA-projektet </b></div> <div><br /></div> <div>Projektet Square Kilometre Array (SKA) är ett internationellt samarbete för att bygga världens största radioteleskop. Det leds av SKA-organisationen med säte vid Jodrell Bank-observatoriet i Storbritannien. </div> <div>SKA kommer att möjliggöra forskning som blir omvälvande för vår förståelse av universum och fysikens fundamentala lagar, det kommer att bevaka himlen i aldrig tidigare skådad detalj, och kommer att kunna kartlägga den hundratals gånger snabbare än någon anläggning som finns idag.</div> <div><br /></div> <div>SKA är inget enskilt teleskop. Istället är det en samling av teleskop, eller antenner, som placeras ut över långa avstånd i uppställningar eller antennmattor. SKA kommer att byggas i två etapper: Fas 1 (som kallas SKA1) i Sydafrika och Australien, och fas 2 (SKA2) som expanderar in i andra afrikanska länder samtidigt som också den australiska delen utökas. SKA-Organisationen har stöd av 11 medlemsländer – Australien, Indien, Italien, Kanada, Kina, Nederländerna, Nya Zeeland, Spanien, Storbritannien, Sverige och Sydafrika. Den har fört samman några av världens bästa forskare, ingenjörer och beslutsfattare, samt fler än 100 företag och forskningsinstitut från 20 länder, för att konstruera och utveckla teleskopet. </div> <div><br /></div> <div>Sverige representeras i SKA-organisationen av Onsala rymdobservatorium, den svenska nationella anläggningen för radioastronomi. Observatoriet drivs på uppdrag av Vetenskapsrådet och har Institutionen för rymd- och geovetenskap vid Chalmers som värdinstitution. </div> <div><br /></div> <div>SKA:s Dish-konsortium ansvarar för konstruktion och test av parabolen som kommer att utgöra SKA-mid, ett av två instrument i SKA. Chalmers och Onsala rymdobservatorium representerar Sverige konsortiet, som leds av Kina, och består av ingenjörer och forskare vid forskningsinstitut och företag i Frankrike, Italien, Kanada, Kina, Storbritannien, Sverige, Sydafrika och Tyskland.</div> <div><br /></div> <div>Mer om SKA finns att läsa på <a href="http://sweden.skatelescope.org/">http://sweden.skatelescope.org​​</a> och på engelska på <a href="http://www.skatelescope.org/">www.skatelescope.org​</a></div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div><b>Mer om Band 1-mataren och svensk industri inom SKA-projektet</b></div> <div><br /></div> <div>Matarhornet har utvecklats för att fånga in de längsta radiovågorna för vilka SKA:s paraboler är känsliga. Frekvensområdet kallas Band 1 och sträcker sig mellan 350 och 1050 MHz (våglängd 30-85 centimeter). </div> <div><br /></div> <div>Projektet har letts av Onsala rymdobservatorium vid Chalmers. Konstruktion och systemdesign för matarhornet utfördes av Onsala rymdobservatorium och finansierades av Vetenskapsrådet. </div> <div><br /></div> <div>När det gäller industrikontakter samarbetar Chalmers med Big Science Sweden och Vinnova.</div> <div><br /></div> <div>Flera företag från både Sverige och utanför har också bidragit till mataren. Leax Arkivator, Göteborg, Sverige, stod för matarens mekaniska konstruktion. Metalldelarna tillverkades av Ventana Group i Hackås, Jämtland, och av MegaMeta, Kaunas, Litauen. Sydafrikanska EMSS har levererat kontrollelektroniken. Systemtekniken koordinerades av EMSS Antennas och South African Radio Astronomy Observatory (SARAO).  Förstärkare till mottagaren görs av Low Noise Factory i Göteborg, och förstärkarna byggdes i renrummet Chalmers Nanofabrication Laboratory i Göteborg. Bland industripartners för SKA-projektet finns även Omnisys, Göteborg, som utvecklade designkoncept tidigt i projektet. Det övergripande projektet leddes av CSIRO (Australien), CETC54 (Kina) och SKA-organisationens projektkontor i Storbritannien</div> <div><br /></div> Wed, 20 Jun 2018 08:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Jetstrale-overraskade-nar-stjarna-slets-sonder-av-svart-hal.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Jetstrale-overraskade-nar-stjarna-slets-sonder-av-svart-hal.aspxJetstråle överraskade när stjärna slets sönder av ett svart hål<p><b>​Astronomer från bland annat Chalmers har för första gången avbildat hur en extremt snabb jetstråle bildas när en allt för närgången stjärna slets sönder av ett supermassivt svart hål. Bakom upptäckten ligger bland annat radioteleskopnätverket European VLBI Network i vilket 25-m-teleskopet i Onsala ingår. Forskningsresultaten publiceras i veckans nummer av Science. ​</b></p><div><span style="background-color:initial">Astronomer som arbetar med ett projekt för att studera supernovor blev överraskade när det som först såg ut som en supernovaexplosion var i själva verket något annat: en stjärna som slets isär av ett supermassivt svart hål.</span><br /></div> <div><br /></div> <div>Under många år kunde forskarna kunde följa händelsen i Arp 299, ett par av kolliderande galaxer nästan 150 miljoner ljusår bort. Många teleskop observerade detta gemensamt, bland dem 25-metersteleskopet i Onsala, Sverige, som ingår i teleskopnätverket European VLBI Network (EVN). </div> <div><br /></div> <div>Denna sällsynta typ av stjärndöd kallas gravitationell sönderslitning (på engelska <i>tidal disruption event</i>, eller TDE). Det sker när den kraftfulla gravitationen hos ett supertungt svart hål sliter sönder en stjärna som kommit allt för nära den tunga bjässen. Teoretiker har lanserat idén om att materia som rivs bort från den dödsdömda stjärnan under en tid bildar en roterande skiva runt det svarta hålet. Skivan alstrar både intensiv röntgenstrålning och synligt ljus, och från skivans mitt sänds jetstrålar av materia ut i hastigheter som närmar sig ljusets.</div> <div><br /></div> <div>Nu har astronomer direkt avbildat en sådan jetstråle och sett hur den förändras över tid.</div> <div><br /></div> <div>Miguel Perez-Torres är astronom vid Institutet för astrofysik i Andalusien, Granada, Spanien.</div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">–</span> Aldrig tidigare har vi kunnat direkt iaktta en jetstråle som bildas och utvecklas i en sådan händelse, säger han.</div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/heic0810as_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />Från början bevakades ett par av galaxer som håller på att kollidera nästan 150 miljoner ljusår från jorden. Galaxparet går under namnet Arp 299, men har också kallats ”supernovafabriken” tack vare att så många supernovaexplosioner setts där. I januari 2005 upptänkte forskarna ett ljusstarkt utbrott av infrarött ljus från den ena galaxens kärna. I juli samma år upptäcktes en ny källa till radiostrålning på samma plats. </div> <div><br /></div> <div><div>Forskarna använde Nordiska optiska teleskopet (NOT) på Kanarieöarna och NASA:s rymdteleskop Spitzer för att följa hur källan lyste i infrarött ljus.</div></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">Seppo Mattila är astronom vid Åbo universitet i Finland.</span><br /></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">–</span> Allt eftersom tiden gick lyste det nya objektet stadigt i infrarött och radiostrålning, men inte i synligt ljus och röntgenstrålning. Den rimligaste förklaringen är att röntgenstrålningen och det synliga ljuset absorberades av tjocka lager av gas, stoft och damm i närheten av galaxens mitt, för att sedan åter strålas ut som infrarött ljus. </div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/Arp299_animation_2015_72dpi_340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /><br /><br />Under ett årtionde fortsatte teamet att observera radiostrålningen med hjälp av metoden långbasinterferometri (<i>Very Long Baseline Interferometry</i> eller VLBI). Det innebär att många teleskop, utspridda över jordklotet, riktades samtidigt mot samma radiokälla på himlen. Metoden ger mätningar med extremt hög upplösning och forskarna kunde därför studera den pågående händelsen i detalj. I observationskampanjen ingick teleskopen som ingår i nätverken European VLBI Network (EVN) och Very Long Baseline Array (VLBA). Mätningarna korrelerades vid institutet JIVE (the Joint Institute for VLBI ERIC) i Nederländerna respektive vid VLA (Very Large Array) i USA.</div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial"><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/Arp299B-AT1-sketch_sv_72dpi_340x244.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />Eskil Varenius är astronom vid Jodrell Bank-observatoriet i Storbritannien, tidigare också verksam på Onsala rymdobservatorium vid Chalmers.</span><br /></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">–</span> Ett globalt nätverk av radioantenner som samarbetar är det enda sättet att i detalj se en sådan jetstråle och studera hur så avlägsna objekt utvecklas. Det är otroligt vad dessa teleskopnätverk kan åstadkomma. Detta är är ett solklart fall där internationellt samarbete uppnår en helhet större än summan av dess delar, säger han.</div> <div><br /></div> <div>Tack vare den omfattande bevakningen kom det 2011 fram att radiostrålningen från källan höll på att utvidgas mot ett håll, och bildade – precis enligt teoretikernas förväntningar – en avlång så kallad jetstråle. Expansionen som uppmättes tydde på att materian i jetstrålen förflyttade sig med snitthastighet på en fjärdedel av ljusets hastighet.</div> <div><br /></div> <div>I kärnan av de flesta galaxer finns ett supertungt svart hål. Dessa svarta hål kan väga mellan miljoner och miljarder gånger solens massa. Massan är så koncentrerad att gravitationskraften till och med hindrar ljus från att ta sig ut. I det aktuella fallet drar det svarta hålet aktivt in materia från dess omgivningar och river isär en stjärna vars massa uppgår till två gånger solens. Materialet bildar en roterande skiva runt det svarta hålet och supersnabba jetstrålar av partiklar sänds ut, ett fenomen som också förekommer i radiogalaxer och kvasarer.</div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">–</span> Oftast slukar dock inte supertunga svarta hål något alls, och då är deras tillstånd lugnt. Gravitationella sönderslitningar kan ge oss ett unikt tillfälle att förstå mer om hur jetstrålar uppstår och utvecklas i närheten av så kraftfulla objekt, berättar Miguel Pérez-Torres.</div> <div><br /></div> <div>– På grund av dammet som absorberade det synliga ljuset är den här sönderslitningen kanske bara toppen av ett isberg och visar nu upp vad som hittills varit en dold population. Genom att leta efter dessa händelser med teleskop för infrarött ljus och radiostrålning kan vi komma att kunna upptäcka och lära oss av många fler, säger han.</div> <div><br /></div> <div>Händelser som den här kan ha varit mycket vanligare i det avlägsna universum. Därför kan sådana här studier hjälpa forskare att förstå miljöerna i vilka galaxer utvecklades för miljarder år sedan. </div> <div><br /></div> <div>Läs även: <a href="https://www.astro.su.se/om-oss/nyheter/f%C3%B6rsta-bilden-av-stj%C3%A4rna-som-slits-itu-av-svart-h%C3%A5l-1.390118">pressmeddelande hos Stockholms universitet​</a> och på engelska <a href="http://www.jive.eu/surprise-discovery-provides-new-insights-stellar-deaths">pressmeddelande hos JIVE</a>, <a href="https://public.nrao.edu/news/black-hole-destroys-star">pressmeddelande hos NRAO</a></div> <div><br /></div> <div><b>Kontakter</b></div> <div><br /></div> <div>Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, tel: 031-772 5500 eller 070 493 3114, robert.cumming@chalmers.se.</div> <div> </div> <div>Ivan Martí-Vidal, astronom, Onsala rymdobservatorium och Chalmers, 031-772 5508, ivan.marti-vidal@chalmers.se</div> <div><br /></div> <div><i></i><div><span style="font-weight:700"><i>Bilder</i></span></div> <div><i><br /></i></div> <div><i><span style="background-color:initial">A (längst upp) Så föreställer sig NRAO:s rymdkonstnär Sophia Dagnello en stjärna som genomgår gravitationell sönderslitning. En stjärna som har kommit allt för nära ett supertungt svart hål börjar slitas sönder, och i processen skapas en jetstråle som rör sig med hastigheter som kan jämföras med ljusets.</span><br /></i></div> <div><div><i>Bild: Sophia Dagnello, NRAO/AUI/NSF</i></div> <div><i><br /></i></div></div> <div><i><span style="background-color:initial">B. </span><span style="background-color:initial">Galaxerna Arp 299B (t. h.) och Arp 299A (t. v.) håller på att kollidera med varandra. I galaxkärnan till höger har astronomer observerat hur en stjärna slits sönder av galaxens centrala, supermassiva svarta hål. Bilden togs i synligt ljus med Hubbleteleskopet.</span><span style="background-color:initial"></span></i></div> <div><i><span style="background-color:initial">Bild: </span><span style="font-size:13px;background-color:initial">NASA, ESA, the Hubble Heritage Team (STScI/AURA)-ESA/Hubble Collaboration och A. Evans (University of Virginia, Charlottesville/NRAO/Stony Brook University)</span><br /></i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>C. Stillbild från en animation av <span style="background-color:initial">hur radiostrålningen </span><span style="background-color:initial">från källan Arp299B-AT1 </span><span style="background-color:initial">utveckla</span><span style="background-color:initial">des med tiden. </span></i></div> <div><span style="background-color:initial"><i><a href="https://youtu.be/77zkNUF63D8">Animationen finns här</a>. I filmsnutten visas hur händelsen visade sig 2005, och hur jetstrålen utvecklades sedan under mer än 10 års tid. Utvecklingen visas i två frekvenser, vid 5.0 GHz (t. v.; motsvarar våglängd 6 cm) och 8.4 GHz (t. h.; 3,6 cm). Bilderna har skapats utifrån mätningar med nätverk av radioteleskop över hela världen, bland dem det kraftfulla European VLBI Network (EVN) och NRAO:s Very Long Baseline Array (VLBA).</i></span></div> <div><i>Bild: Seppo Mattila, Miguel Pérez-Torres et al. (2018), Science<br /></i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>D. <span style="background-color:initial">Så skapas strålning när en stjärna i galaxen Arp299B slits sönder (skiss, ej skalenlig)</span></i></div> <div></div> <div><i><span style="background-color:initial">Det supertunga svarta hålet i galaxens mitt omges av tätpackade gasmoln och en dammig torus. Händelsen skapade strålning i synligt ljus och röntgenstrålning som dock absorberades för att senare, tack vare stoftmängder vid polerna, strålas bort som infrarött ljus. Det infraröda ljuset registrerades med det nordiska teleskopet NOT och bevakades sedan med NASA:s rymdteleskop Spitzer. Ett par månader efter upptäckten i infrarött ljus registrerades händelsen även med en mycket känslig uppställning av radioteleskop.</span><br /></i></div> <div><i>Bild: Seppo Mattila, Miguel Pérez-Torres et al. (2018), Science</i></div></div> <div><br /></div> <div><b><span style="background-color:initial">Mer om forskningen, om teleskopnätverken och om långbasinterferometri </span><br /></b></div> <div><br /></div> <div>Seppo Mattila och Miguel Pérez-Torres ledde ett forskarlag med 36 astronomer från 26 forskningsinstitut i hela världen, däribland två forskare från Chalmers och tre från Stockholms universitet. Forskningsresultaten presenteras i artikeln <i style="background-color:initial">A dust-enshrouded tidal disruption event with a resolved radio jet in a galaxy merger</i><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">av S. Mattila m. fl.</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">publiceras i veckans nummer av tidskriften <i>Science</i>. </span><span style="background-color:initial">Artikeln finns på adressen </span><span style="background-color:initial"><a href="http://science.sciencemag.org/lookup/doi/10.1126/science.aao4669">http://science.sciencemag.org/lookup/doi/10.1126/science.aao4669​</a></span></div> <span></span><div></div> <div><br /></div> <div>S. Mattila (Åbo universitet, Finland), M. Pérez-Torres (Instituto de Astrofísica de Andalucía - CSIC, Spanien), A. Efstathiou (European University Cyprus, Cypern), P. Mimica (Universitat de València, Spanien), M. Fraser (University College Dublin, Irland, och University of Cambridge, Storbritannien), E. Kankare (Queen’s University Belfast, Storbritannien), A. Alberdi (Instituto de Astrofísica de Andalucía - CSIC, Spanien), M. Á. Aloy (Universitat de València, Spanien), T. Heikkilä (Åbo universitet, Finland), P.G. Jonker (SRON, Nederländerna), Peter Lundqvist (Stockholms universitet, Sverige), Ivan Martí-Vidal (Onsala rymdobservatorium, Chalmers, Sverige), W.P.S. Meikle (Imperial College London, Storbritannien), C. Romero-Cañizales (Millennium Institute of Astrophysics och Universidad Diego Portales, Chile), S. J. Smartt (Queen’s University Belfast, Storbritannien), S. Tsygankov (Åbo universitet, Finland), Eskil Varenius (Onsala rymdobservatorium, Chalmers, Sverige och Jodrell Bank Centre for Astrophysics, University of Manchester, Storbritannien), A. Alonso-Herrero (Centro de Astrobiología - CSIC-INTA, Spanien), M. Bondi (Istituto di Radioastronomia - INAF), C. Fransson (Stockholms universitet, Sverige), R. Herrero-Illana (ESO, Chile), T. Kangas (Åbo universitet, Finland och Space Telescope Science Institute, USA), R. Kotak (Åbo universitet, Finland och Queen’s University Belfast, Storbritannien), N. Ramírez-Olivencia (Instituto de Astrofísica de Andalucía - CSIC, Spanien), P. Väisänen (South African Astronomical Observatory och SALT, Sydafrika), R.J. Beswick (Jodrell Bank Centre for Astrophysics, University of Manchester, Storbritannien), D.L. Clements (Imperial College London, Storbritannien),, R. Greimel (NAWI Graz, Österrike), J. Harmanen (Åbo universitet, Finland), J. Kotilainen (Åbo universitet, Finland) K. Nandra (Max-Planck-Institut für extraterrestrische Physik, Garching, Tyskland), T. Reynolds (Åbo universitet, Finland), S. Ryder (Australian Astronomical Observatory, Australien), N.A. Walton (University of Cambridge, Storbritannien), K. Wiik (Åbo universitet, Finland) och Göran Östlin (Stockholms universitet, Sverige).</div> <div><br /></div> <div>Långbasinterferometri eller VLBI (very long baseline interferometry) är en astronomisk metod som går ut på att flera radioteleskop som ligger långt från varandra samtidigt observerar samma område på himlen. Data från varje teleskop skickas sedan till en central dator, korrelatorn, för att skapa bilder med högre upplösning än till och med världens bästa teleskop för synligt ljus.</div> <div><br /></div> <div>European VLBI Network (EVN; www.evlbi.org) är en interferometrisk uppställning av radioteleskop i Europa, Asien, Sydafrika och Amerika som genomför unika, högupplösta radioastronomiska observationer av kosmiska radiokällor. Nätverket grundades 1980, med Onsala rymdobservatorium bland de första fem medlemmarna, och har idag växt till världens känsligaste teleskopuppställning i sitt slag, med fler än 20 teleskop varav några av världens största och känsligaste radioteleskop. EVN drivs av European Consortium for VLBI, som består av 15 forskningsinstitut, bland dem Joint Institute for VLBI ERIC (JIVE).</div> <div><br /></div> <div>Joint Institute for VLBI ERIC (JIVE; www.jive.eu) har som huvuduppdrag att stå för driften och utvecklingen av EVN-processorn, en kraftfull superdator som kombinerar signalerna från radioteleskop i hela världen. JIVE grundades 1993 och är sedan 2015 ett ERIC (European Research Infrastructure Consortium) med sex medlemsländer: Lettland, Nederländerna, Storbritannien, Sverige, Frankrike och Spanien. JIVE stöds även av partnerinstitut i Italien, Kina, Sydafrika och Tyskland.</div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div> <div>​</div></div>Thu, 14 Jun 2018 20:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Instrument-fran-Chalmers-ska-se-universums-mest-avlagsna-delar.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Instrument-fran-Chalmers-ska-se-universums-mest-avlagsna-delar.aspx​Instrument från Chalmers ska se universums mest avlägsna delar<p><b>​När världens mest kraftfulla teleskop riktar in sig på de mest avlägsna delarna av universum den 1 mars 2018, är det med nya mottagare som utvecklats och tillverkats på Chalmers. De extremt finkänsliga instrumenten ger också nya möjligheter att leta efter vatten, i yttre rymden såväl som i vårt eget solsystem. – Att vara bäst i världen är en del av vår vardag. Det finns helt enkelt inga andra alternativ om du ska vara med på den här nivån, säger Victor Belitsky, professor och ledare för forskningsgruppen för Avancerad mottagarutveckling (GARD) på Chalmers.</b></p><div><span style="background-color:initial">ALMA-teleskopet är egentligen 66 stycken radioteleskop, beläget 5000 m.ö.h. i Chile på en högplatå i Anderna. Där gör de gemensamma observationer, med långt skarpare bilder än vad enskilda teleskop kan göra.</span><br /></div> <div>I vart och ett av de 66 teleskopen finns ett antal mottagare för observation på olika våglängder. Chalmersmottagarna som nu ska tas i bruk öppnar upp de frekvenser som kallas för Band 5 för observationer, alltså ljus i form av mikrovågsstrålning med en våglängd på mellan 1,4 och 1,8 millimeter – att jämföra med synligt ljus, vars längsta våglängder är på 740 nanometer (milljarddels meter).  </div> <div>– På de här frekvenserna kan vi observera kalla delar av universum, till exempel är regioner där stjärnor och planeter bildas av stort intresse. När ALMAs alla teleskop samverkar får du betydligt högre upplösning än vad du kan göra idag med optiska teleskop, säger Victor Belitsky, vars forskargrupp ingår i avdelningen Onsala rymdobservatorium på institutionen för rymd,- geo- och miljövetenskap.</div> <div>– De frekvenser som nu blir tillgängliga kan bland annat ge forskarna en ny förståelse om hur stjärnor, planeter och galaxer föds. </div> <h5 class="chalmersElement-H5">Perfekt tajming​</h5> <div><a href="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/GARDgruppbildmednamn.jpg" target="_blank"><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/GARD-Chalmers-small.jpg" alt="Bild på forskningsgruppen GARD." class="chalmersPosition-FloatRight" style="margin:5px" /></a>Mottagarna utvecklades av GARD-gruppen (klicka på bilden för en större version med alla namn) i ett projekt som finansierades av EU-programmet <a href="https://ec.europa.eu/growth/sectors/space/research/fp6_sv">EC FP6</a> och löpte 2006-2012. Tajmingen visade sig vara perfekt, för när man var klara med de första mottagarna upptäcktes nya forskningsområden som gjorde att ALMA behövde mottagare på just Band 5. </div> <div>Victor och hans kollegor hade färdigställt sex kompletta mottagare, men för att kunna hantera beställningen på ytterligare 73 stycken bjöds ett team från NOVA, (Netherlands research school for astronomy) in i processen. De integrerade GARDs komponenter i den färdiga mottagarkassetten. </div> <div>– Den insatsen var viktig för att klara leveransen, men den stora utmaningen låg i arbetet att utveckla mottagaren och tillverka komponenterna. Det är världens bästa och mest avancerade teleskop som vi levererar till, och tack vare vår kunskap och erfarenhet har de nu har de fått den bästa tänkbara mottagaren. </div> <h5 class="chalmersElement-H5">Coola mottagare​</h5> <div>Den största utmaningen vid tillverkningen av mottagare för radioteleskop är hur man ska minska bruset och få en så ren signal som möjligt. </div> <div>– Bruset sätter gränsen för hur svaga signaler man kan ta emot. Man kan likna det vid att lyssna på en vanlig radio, men en miljon gånger mer känsligt! Så ju mer vi kan reducera olika typer av brus, desto mer ökar vi möjligheterna för nya upptäckter i rymden. </div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/Cryostat-01_300.jpg" alt="Den svenska mottagaren är i gott sällskap med sina ”syskon” från Japan, Kanada, USA och Frankrike." class="chalmersPosition-FloatRight" style="margin:5px" />Störande värmestrålning motverkas till exempel genom att mottagarna opererar i ca -269 grader Celsius, eller fyra grader från den absoluta nollpunkten (<em>bilden till höger visar mottagarna på plats i den s k kryostat som designats för att hålla så låg temperatur</em>). </div> <div>Det är också för att minska signalförluster i Jordens atmosfär som ALMA-teleskopen är placerade på 5 000 meters höjd, på en av de torraste platserna i världen. Här finns väldigt lite vattenånga i atmosfären ovanför teleskopen som annars stör, vilket gör att man kan använda Band 5-mottagarna för att leta efter vatten i rymden och i vårt eget solsystem. </div> <div>– Det finns många användningsområden för mottagarna, både vad gäller de närmaste planeterna och fjärran galaxer. Vi får se vilka forskningsansökningar som ALMA:s forskningskommitté väljer ut, men vi vet att det finns ett stort intresse just för att observera vatten i vårt eget solsystem. </div> <h5 class="chalmersElement-H5">Sverige med i toppen​</h5> <div>Glädjande nog är Sverige är inte bara med och levererar instrument till ALMA. Förra året var det svenska forskare som också utnyttjade teleskopet näst mest, efter Japan. </div> <div>– Lilla Sverige på andra plats! Det visar vilken styrka och ställning svensk astronomiforskning har internationellt sett. Med stödet från instrumenteringen ligger vi på en av de absolut ledande positionerna i världen – både vad gäller forskning och teknologi. Det ska vi vara stolta över. </div> <div><br /></div> <div><em>Text: Christian Löwhagen.</em></div> <div><em><br /></em></div> <div><em>Läs mer om utvecklingen och tillverkningen av mottagarna i artikeln: </em><span style="background-color:initial"><i><a href="https://doi.org/10.1051/0004-6361/201731883">ALMA Band 5 receiver cartridge. Design, performance, and commissioning</a>, publicerad i Astronomy and Astrophysics (2017).  </i></span></div> <div><span style="background-color:initial"><i>Det finns också mer att läsa i en tidigare nyhet om utvecklingen av mottagarna: </i></span><i><span style="background-color:initial"></span><span></span><span style="background-color:initial"><a href="/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/apex-sepia-alma-band-5-vatten-rymden.aspx">Teleskop redo att upptäcka vatten i rymden – med teknik från Sverige</a>. </span></i></div> <p class="MsoPlainText"></p> <div><em><br /></em></div> <div><em>Bilder: Oscar Mattson - </em><em style="background-color:initial">Gruppfoto. Mottagarna i teleskopet: </em><span style="background-color:initial"><i>ESO/P. Yagoubov.</i></span></div> <div><em><br /></em></div> <div><em>Kontakt: </em></div> <div><em><div><a href="mailto:victor.belitsky@chalmers.se">Victor Belitsky​</a>, Professor och enhetschef, institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap, Onsala rymdobservatorium, Avancerad mottagarutveckling (GARD) <em style="background-color:initial"><div style="display:inline !important">+46 31 772 18 93. </div></em></div></em></div> ​Wed, 14 Feb 2018 09:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Astrokemister-metanol-magnetiska-hemligheter.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Astrokemister-metanol-magnetiska-hemligheter.aspxAstrokemister avslöjar metanolets magnetiska hemligheter<p><b>​Ett chalmerslett forskarlag har tagit fram en metod för att mäta upp magnetfält i rymden med hjälp av metanol, den enklaste formen av alkohol. Forskningsresultaten, som publiceras i Nature Astronomy, löser en viktig gåta inom astrokemin och erbjuder ett nytt sätt att undersöka hur tunga stjärnor föds.</b></p>​<span style="background-color:initial">Under ett halvsekel har många molekyler upptäckts i rymden. Med hjälp av radioteleskop har astronomer kunnat studera dessa molekyler och med därmed undersöka vad som pågår i de täta, mörka molnen där nya stjärnor och planeter föds.</span><div><br /></div> <div>På sådana platser kan temperatur, tryck och gasrörelser alla mätas upp tack vare signaturerna som molekylerna lämnar i radiosignalerna som molnen avger. För att kunna förstå hur de tyngsta stjärnor bildas behöver forskare också mäta upp magnetfält, men det har länge varit en betydligt svårare uppgift. </div> <div>  </div> <div>Boy Lankhaar, doktorand i astronomi vid Chalmers som lett projektet, berättar.</div> <div> </div> <div>– Vi vet att när de största och tyngsta stjärnorna föds så spelar magnetfält en viktig roll. Men just hur magnetfälten påverkar processen debatteras bland forskare. Därför behöver vi sätt att mäta upp magnetfälten, och det är en rejäl utmaning. Nu tack vare våra nya beräkningar vet vi hur vi kan göra det med hjälp av metanol, säger han.</div> <div><br /></div> <div>Idén om att kunna använda mätningar av metanol (CH<sub>3</sub>OH eller träsprit) i rymden för att utforska magnetfält lanserades för många decennier sedan. I den täta gasen som omger många nyfödda stjärnor lyser metanolmolekyler starkt i form av så kallade masrar – naturliga mikrovågslasrar i rymden. De signaler som kan registreras av radioteleskop från sådana metanolmasrar är både mycket starka och sänds ut vid mycket specifika frekvenser.</div> <div><br /></div> <div>– Masersignalerna sänds dessutom ut från de områden där magnetfälten har mest att berätta för oss om hur stjärnor bildas. Med vår nya förståelse för hur metanol påverkas av magnetfält kan vi äntligen börja tolka det som vi ser, säger Wouter Vlemmings, astronom vid Chalmers och medlem i teamet.</div> <div><br /></div> <div>Tidigare försök att mäta upp metanolets magnetiska egenskaper har drabbats av problem. Istället bestämde sig Boy Lankhaar och hans kollegor för att bygga en teoretisk modell, och såg till att den stämde överens både med tidigare teoretiska arbeten och med laboratoriemätningar.</div> <div><br /></div> <div>– Vi utvecklade en modell av hur metanol beter sig i magnetfält med startpunkt i kvantmekanikens principer. Snart fann vi att de teoretiska beräkningarna stämde väl överens med de experimentella mätningarna som fanns tillgängliga. Då kände vi oss tillräckligt säkra för att extrapolera till de förhållandena som vi förväntar oss i rymden, förklarar Boy Lankhaar.</div> <div> </div> <div>Uppdraget visade sig ändå vara krävande. Teamets teoretiska kemister, Ad van der Avoird och Gerrit Groenenboom, båda vid Radboud-universitetet i Nijmegen, Nederländerna, behövde göra nya beräkningar och rätta tidigare arbeten.</div> <div> </div> <div>– Eftersom metanol är en relativt enkel molekyl tänkte vi först att projektet skulle vara lätt. Istället blev det väldigt komplicerat eftersom vi behövde räkna fram metanolets egenskaper på ett mycket noggrant sätt, berättar han.</div> <div><br /></div> <div>De nya resultaten öppnar upp nya möjligheter för forskare som vill förstå universums magnetfält. De visar dessutom hur problem kan lösas inom astrokemin – där forskningsområden astronomi och kemi möts. </div> <div><br /></div> <div>Huib Jan van Langevelde, astronom vid Joint Institute for VLBI ERIC och Leidenuniversitetet samt medlem i forskarlaget, förutspår nya upptäckter framöver.</div> <div>  </div> <div>– Det är otroligt att så detaljerade beräkningar behövs för att avslöja den molekylära komplexiteten som vi behöver för att tolka de mycket precisa mätningar som vi gör med dagens bästa radioteleskop. I framtiden kommer vi att behöva både experter inom kemi och inom astrofysik för att göra nya upptäckter om molekyler, magnetfält och stjärnbildning, säger han.</div> <div><br /></div> <div><i><b>Bild och film</b></i></div> <div><i><b><br /></b></i></div> <div><div><em>Högupplösta bilder finns på <a href="https://www.flickr.com/photos/onsala/sets/72157692776402725">https://www.flickr.com/photos/onsala/sets/72157692776402725​</a></em><span style="background-color:initial">​</span></div> <i><b></b></i></div> <div><i><b><br /></b></i></div> <div><div><i><span style="background-color:initial">Bild (överst) – Magnetfält spelar en viktig roll i de områden i rymden där de flesta massiva stjärnor föds. I den här illustrationen visas omgivningarna hos en nyfödd, tung stjärna, och de ljuspunkterna där radiosignaler från metanol kan upptäckas. De ljusa prickarna i bilden pekar ut så kallade metanolmasrar – naturliga lasrar som är vanligt förekommande i de täta gasmolnen där tyngre stjärnor bildas. De böjda linjerna representerar magnetfältet. Tack vare nya beräkningar kan astronomer nu börja undersöka magnetfält i rymden genom att mäta upp radiosignaler från metanolmolekylerna i dessa ljusstarka källor.</span><br /></i></div> <div><i style="background-color:initial">Källa: <a href="http://www.astrosen.unam.mx/~wsteffen/">Wolfgang Steffen​</a>/Chalmers/Boy Lankhaar (molekyler: Wikimedia Commons/Ben Mills)​</i></div> <i><b></b></i></div> <div><i><br /></i></div> <div><em style="background-color:initial"><a href="https://youtu.be/2X2d5ZbTdIY"><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/methanol_animation1_72dpi_340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />​</a>Video – </em><span style="background-color:initial"><i>Se en animerad videoklipp </i></span><span style="background-color:initial"><i>om hur stjärnor föds - och hur forskare nu får hjälp av metanol när de ska undersöka hur tunga stjärnor bildas</i></span><i style="background-color:initial">: <a href="https://youtu.be/2X2d5ZbTdIY">www.youtu.be/2X2d5ZbTdIY</a></i></div> <div><span style="background-color:initial"><em>Filmen är på engelska, textad på svenska</em></span></div> <div><span style="background-color:initial"><em>Credit: Chalmers/Daria Dall'Olio/Boy Lankhaar (se länk för mer om filmen)</em></span></div> <div><i><span style="background-color:initial"><br /></span></i></div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div>Se andra versioner av pressmeddelandet: <a href="http://jive.eu/astrochemists-reveal-magnetic-secrets-methanol">hos JIVE (på engelska)</a>, <a href="http://www.ru.nl/nieuws-agenda/nieuws/vm/imm/2018/astrochemici-onthullen-magnetische-geheimen/">hos Radboud-universitetet (på nederländska)</a>, <a href="https://www.universiteitleiden.nl/nieuws/2018/01/astrochemici-onthullen-de-magnetische-geheimen-van-methanol">hos Leidenuniversitetet (på nederländska)</a>, <a href="http://www.astronomie.nl/#%21/home/_detail/external_gli/astrochemici-onthullen-de-magnetische-geheimen-van/">hos NOVA (på nederländska)​</a>, och <a href="https://www.media.inaf.it/2018/01/29/i-segreti-magnetici-del-metanolo/">hos INAF (på italienska)​</a></div> <span></span><div></div> <div><br /></div> <div><b>Mer om forskningen </b></div> <div><br /></div> <div>Forskningsresultaten publiceras i februarinumret av tidskriften Nature Astronomy i en artikel som är tillgänglig online den 29 January 2018: <i>Characterization of methanol as a magnetic field tracer in star-forming regions </i>(<a href="https://www.nature.com/articles/s41550-017-0341-8">artikel hos Nature Astronomy​</a>; <span style="background-color:initial">doi: <a href="http://dx.doi.org/10.1038/s41550-017-0341-8">10.1038/s41550-017-0341-8</a></span><span style="background-color:initial">)</span><span style="background-color:initial"> av Boy Lankhaar (Chalmers), Wouter Vlemmings (Chalmers), Gabriele Surcis (Joint Institute for VLBI ERIC, Nederländerna, och INAF, Osservatorio Astronomico di Cagliari, Italien), Huib Jan van Langevelde (Joint Institute for VLBI ERIC, Nederländerna, och Leidenuniversitetet, Nederländerna), Gerrit C. Groenenboom och Ad van der Avoird (Institutet för molekyler och material, Radboud-universitetet, Nijmegen, Nederländerna). </span></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">Forskningen har finansierats av Vetenskapsrådet och European Research Council (ERC).</span><br /></div> <div>​</div> <div>År 2015 tilldelades Boy Lankhaar Kungliga nederländska kemisällskapets Golden Master-pris (<a href="https://en.kncv.nl/awards/kncv-golden-master-award">https://en.kncv.nl/awards/kncv-golden-master-award​</a>) för sitt  examensarbete inom detta projekt vid Radboud-universitetet, Nijmegen, Nederländerna.</div> <div><br /></div> <div><b>Kontakter:</b></div> <div> </div> <div>Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, <span style="background-color:initial">Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap,</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">Chalmers, tel: 0</span><span style="background-color:initial">31-772 5500 eller </span><span style="background-color:initial">0</span><span style="background-color:initial">70 493 3114, robert.cumming@chalmers.se.</span></div> <span></span><div></div> <div> </div> <div>Boy Lankhaar, doktorand, Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap, Chalmers, tel: 031 772 55 42, boy.lankhaar@chalmers.se</div> Mon, 29 Jan 2018 17:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Bild-av-rod-jattestjarna-ger-overraskande-inblick-i-solens-framtid.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Bild-av-rod-jattestjarna-ger-overraskande-inblick-i-solens-framtid.aspxBild av röd jättestjärna ger överraskande inblick i solens framtid<p><b>​Ett Chalmers-lett forskarlag har för första gången studerat detaljer på ytan av en åldrande stjärna med samma massa som solen. Bilder tagna med teleskopet Alma visar att stjärnan är en jätte, med en diameter dubbelt så stor som jordens bana runt solen, men även att stjärnans atmosfär påverkas av kraftfulla och oväntade chockvågor. Forskningsresultaten har publicerats i tidskriften Nature Astronomy.</b></p>​<span style="background-color:initial">Ett forskarlag som leds av astronomen Wouter Vlemmings vid Chalmers har använt teleskopet Alma (Atacama Large Millimetre/Submillimetre Array) i Chile för att göra de skarpaste observationerna hittills av en stjärna som började sitt liv med samma massa som solen. De nya bilderna visar för första gången detaljer på ytan av den röda jättestjärnan W Hydrae, som ligger 320 ljusår bort i stjärnbilden Vattenormen (Hydra på latin).</span><div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/WHya_colour_solarsystem_sv_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />– För oss är det viktigt att inte bara studera hur röda jättar ser ut, utan även hur de utvecklas och hur de bidrar till vår galax med grundämnena som behövs för att liv ska kunna uppstå. Med antennerna i Alma konfigurerade för att ge den bästa möjliga upplösningen kan vi göra de mest detaljerade observationerna hittills av dessa svala men spännande stjärnor, säger Wouter Vlemmings.</div> <div><br /></div> <div>Stjärnor som solen utvecklas under många miljarder år. När de börjar bli gamla blir de fluffigare, större, svalare och mer benägna att tappa materia i form av stjärnvindar. Stjärnor tillverkar viktiga grundämnen som kol och kväve, och när de når röd jätte-stadiet släpper de ut dessa atomer i rymden redo att återanvändas i nya generationer av stjärnor.</div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/WHya_dss_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />Med Almas bilder ser vi nu ytan hos en röd jätte, med samma massa som solen, bättre än vad som tidigare varit möjligt. Tidigare har detaljer kunnat avbildas på mycket tyngre stjärnor, så kallade superjättar, såsom Betelgeuse och Antares. </div> <div><br /></div> <div>Observationerna har också överraskat forskarna. I synnerhet är en ovanligt kompakt och ljusstark fläck på stjärnan ett tecken på att här finns oväntat het gas i ett lager ovanför dess yta: en kromosfär.</div> <div><br /></div> <div>– Våra mätningar av den ljusa fläcken tyder på att det finns kraftfulla chockvågor i stjärnans atmosfär som skapar temperaturer som är högre än vad som förväntas enligt teoretiska modeller för AGB-stjärnor, säger Theo Khouri, som är astronom vid Chalmers och ingår i forskarlaget.</div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/star_size_comparisons_sv_72dpi_340x148.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />En alternativ förklaring är minst lika överraskande: att stjärnan höll på att genomgå ett gigantiskt utbrott när observationerna gjordes.</div> <div><br /></div> <div>W Hydrae är en så kallad AGB-stjärna. Sådana stjärnor är svala, ljusstarka och kännetecknas av att kraftfulla stjärnvindar bär bort massa från stjärnan. Termen AGB kommer från engelskans asymptotic giant branch och syftar på stjärnornas läge i astronomernas Hertzsprung-Russell-diagram över olika stjärnors temperatur och ljusstyrka.</div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/alma_dok-1114-cc_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />Nu satsar forskarlaget på nya studier, både med Alma och andra instrument, för att bättre förstå W Hydraes märkliga atmosfär. Att observera med Almas högsta möjliga upplösning är en utmaning för astronomer, men också givande på flera sätt. Det berättar Elvire De Beck, även hon astronom vid Chalmers som ingår i forskarlaget.</div> <div><br /></div> <div>– Det manar till eftertanke när man tittar på vår bild av W Hydrae och ser stjärnans storlek jämfört med jordens bana. Vi föds av material som skapas i stjärnor som den här, så för oss är det spännande att anta utmaningen att förstå något som berättar både om våra ursprung och om vår framtid, säger hon.</div> <div> </div> <div><b><i>Bilder</i></b></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>Högupplösta bilder (med etiketter på både engelska och svenska) i detta Flickr-album </i><span style="background-color:initial"><i><a href="https://www.flickr.com/photos/onsala/sets/72157690289421556">https://www.flickr.com/photos/onsala/sets/72157690289421556</a></i></span></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>1. (överst) Den skarpaste bilden hittills av en röd jättestjärna. Stjärnan W Hydrae, som ligger 320 ljusår från jorden, har kommit ett par miljarder längre i sitt liv än solen. Den lilla blåa ringen visar i samma skala storleken på jordens bana runt solen, sett snett ovanifrån. Bilden är tagen i så kallat submillimeterljus, med våglängd runt 0,9 mm. (Bild: Alma (ESO/NAOJ/NRAO)/W. Vlemmings)</i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>2. Den skarpaste bilden hittills av en röd jättestjärna. Stjärnan W Hydrae, som ligger 320 ljusår från jorden, har kommit ett par miljarder längre i sitt liv än solen. Ringarna visar som jämförelse storleken på jordens (i blått) och andra planeters banor runt solen, sedda snett ovanifrån. </i><i style="background-color:initial">Bilden är tagen i så kallat submillimeterljus, med våglängd runt 0,9 mm. </i><i style="background-color:initial">(Bild: Alma (ESO/NAOJ/NRAO)/W. Vlemmings)</i></div> <div><i> </i></div> <div><i>3. Himlen omkring W Hydrae sedd i synligt ljus. (Bild: Digitized Sky Survey)</i></div> <div><i> </i></div> <div><i>4. Att direkt avbilda även de största och närmsta stjärnorna är en utmaning för astronomer. I den här bilden jämförs Almas bild av W Hydrae med de bästa bilderna hittills av andra stjärnor: den röda jätten R Doradus samt de röda superjättarna Antares och Betelgeuse. Dessa bilder har skapats med hjälp av olika metoder och i ljus med olika våglängder. Jättestjärnor kan dessutom se mycket olika ut i olika våglängder. Här visas även vinkelstorlekarna (alltså hur stora himlakropparna ser ut från jorden) för stjärnorna i det närmaste stjärnsystemet, Alfa Centauri, samt dvärgplaneten Pluto (när den är som närmast jorden). (Bilder: ESO/K. Ohnaka (Antares); Alma (ESO/NAOJ/NRAO)/E. O’Gorman/P. Kervella (Betelgeuse); ESO (R Doradus); Alma (ESO/NAOJ/NRAO)/W. Vlemmings (W Hydrae))</i></div> <div><i> </i></div> <div><i>4. Alma är världens kraftfullaste teleskop för studier av det svala universum. Dess många antenner observerar molekylär gas, stoft och damm, samt objekt i det avlägsna universum. Från dess plats i Atacama-öknen söker Alma efter svar på några av mänsklighetens största frågor om våra kosmiska ursprung och om byggstenarna till stjärnor, planeter, galaxer, och livet självt.</i></div> <div><i>Högupplöst version av bilden: <a href="https://www.eso.org/public/images/dok-1114-cc/">https://www.eso.org/public/images/dok-1114-cc/</a></i></div> <div><i>Foto: D. Kordan/ESO</i></div> <div><br /></div> <div> <span style="background-color:initial"><b>Mer om forskningen</b></span></div> <div><br /></div> <div>Forskningsresultaten presenteras i en artikel med titeln <span style="background-color:initial"><i>The shock-heated atmosphere of an asymptotic giant branch star resolved by ALMA</i>, som publiceras i tidskriften Nature Astronomy (länk till artikeln: </span><a href="http://rdcu.be/xUWV">http://rdcu.be/xUWV</a><span style="background-color:initial">).  Artikeln finns även tillgänglig på </span><span style="background-color:initial"><a href="https://arxiv.org/abs/1711.01153">https://arxiv.org/abs/1711.01153​</a></span></div> <div><br /></div> <div>Forskarlaget består av Wouter Vlemmings (Chalmers), Theo Khouri (Chalmers), Eamon O’Gorman (Dublin Institute for Advanced Studies, Irland), Elvire De Beck (Chalmers), Elizabeth Humphreys (Europeiska sydobservatoriet, ESO), Boy Lankhaar (Chalmers), Matthias Maercker (Chalmers), Hans Olofsson (Chalmers), Sofia Ramstedt (Uppsala universitet), Daniel Tafoya (Chalmers) och Aki Takigawa (Kyotouniversitetet, Japan).</div> <div><br /></div> <div><b>Mer om Alma and Onsala rymdobservatorium</b></div> <div> </div> <div>Alma är en internationell anläggning för astronomi och är ett samarbete mellan ESO (Europeiska sydobservatoriet), i vilket Sverige är ett av 15 medlemsländer, National Science Foundation i USA och Nationella instituten för naturvetenskap (NINS) i Japan i samverkan med Chile. Alma stöds av ESO åt dess medlemsländer, av NSF i samarbete med Kanadas National Research Council (NRC) och Taiwans Nationella vetenskapsråd (NSC) samt av NINS i samarbete med Academia Sinica (AS) i Taiwan och Koreas Institut för astronomi och rymdforskning (KASI).</div> <div><br /></div> <div>Chalmers och Onsala rymdobservatorium har varit med sedan starten och bland annat byggt mottagare till Alma. Vid Onsala rymdobservatorium finns Nordic Alma Regional Centre som tillhandahåller teknisk expertis om Alma och som hjälper nordiska astronomer att använda teleskopet.</div> <div><br /></div> <div><b>Kontakter:</b></div> <div> </div> <div>Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, robert.cumming@chalmers.se, tel: 070-493 31 14 eller 031-772 55 00 </div> <div><br /></div> <div>Wouter Vlemmings, professor i radioastronomi, Chalmers, 031-772 55 09 eller 0733-544 667, wouter.vlemmings@chalmers.se</div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div><br /></div> Tue, 07 Nov 2017 08:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Var-tionde-fartyg-bryter-mot-svavelreglerna.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Var-tionde-fartyg-bryter-mot-svavelreglerna.aspxVar tionde fartyg bryter mot svavelreglerna<p><b>​Runt 90 procent av fartygen i svenska och danska farvatten följer de hårdare reglerna för svavelutsläpp som infördes i norra Europa år 2015. Det kan Johan Mellqvist på Chalmers konstatera, efter att ha gjort fjärrmätningar av utsläppen från fartyg sedan de nya reglerna infördes.</b></p><div>​Den högsta tillåtna svavelhalten sänktes radikalt vid årsskiftet 2014/2015, för fartyg som trafikerar det nordeuropeiska svavelkontrollområdet (seca; Sulfur Emission Control Area) – från 1 procent till 0,1 procent svavel i bränslet. Forskare på Chalmers har utvecklat en banbrytande metod för fjärrmätning av utsläppen från fartyg, som de har använt för att undersöka effekten av de nya reglerna. Dels med hjälp av ett flygplan runt Danmark och över Engelska kanalen. Dels med fasta mätstationer i Göteborgs inlopp, på Öresundsbron och på Stora Bält-bron.</div> <br /><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/_W2_2695_Peter_Widing_300x199px.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:0px 5px" />Johan Mellqvist, professor i optisk fjärranalys, leder arbetet på Chalmers. <div><span>– V</span>i kan se tydliga skillnader i efterlevnad beroende på vem som äger fartygen, säger han. Vissa rederier verkar ha satt i system att fuska.</div> <div>– Andra mönster vi kan se är att fartyg som kommer sällan, inklusive kryssningsfartyg, oftare bryter mot reglerna. Och att det är vanligare att fartyg släpper ut för mycket svavel på väg ut ur seca-området än på väg in, när de riskerar en ombordbesiktning.</div> <div> </div> <div>Fjärrmätningarna används bland annat för att guida hamnmyndigheterna till vilka båtar de ska välja ut för ombordbesiktning av det bränsle som har använts, vilket krävs för att kunna lagföra dem som bryter mot reglerna. Men det finns tendenser till anpassningar av bränsleanvändningen till mätstationerna.</div> <div> </div> <div>– Fartygen har generellt både den tillåtna lågsvavliga oljan och den billigare högsvavliga oljan ombord, säger Johan Mellqvist. Om de byter bränsle i tillräckligt god tid före mätstationerna kommer de inte att fångas upp i mätningarna. Därför är flygmätningarna överlägsna. De visar hur mycket fartygen faktiskt släpper ut när de är ute till havs och man inte vet att man ska bli kontrollerad.</div> <div><br /></div> <div> <img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/Gotland_IMG_0515_Jörg_Beecken_300x163px.jpg" class="chalmersPosition-FloatLeft" height="156" width="288" alt="" style="margin:5px" />Flygmätningarna visar att 15 procent av fartygen i den östra delen av Engelska kanalen, nära seca-gränsen, bryter mot svavelreglerna. För fartygen runt Danmark är motsvarande siffra 10 procent. De fasta mätstationerna vid Göteborgs inlopp, Öresundsbron och Stora Bält-bron visar för höga utsläpp från mellan 2 och 5 procent av de passerande fartygen. Ombordbesiktningarna visar att 5 procent av fartygen som ligger i hamn har använt otillåtet bränsle nyligen.</div> <div> </div> <div>Resultaten kommer från EU-projektet <a href="http://compmon.eu/">Compmon</a> som nyligen avslutades, samt mätningar som chalmersforskarna har utfört på uppdrag av Danska miljöstyrelsen. De kommer att presenteras av Johan Mellqvist på den internationella konferensen <a href="http://havochsamhalle.gu.se/aktuellt/n/international-conference--shipping-and-the-environment.cid1417615">Shipping and the Environment</a> på Göteborgs universitet den 24-25 oktober.</div> <div> </div> <div>– Det finns en stark ekonomisk drivkraft för rederierna att fortsätta använda det otillåtna högsvavliga bränslet, säger Johan Mellqvist. Till exempel kan man spara runt en miljon kronor på att använda det billigare högsvavliga bränslet under en enda resa mellan England och Sankt Petersburg tur och retur. Det är en sträcka som täcks in helt av seca-området.</div> <div><br /></div> <div>Innan de hårdare svavelreglerna infördes beräknades svavelutsläppen från sjöfarten leda till att 50 000 européer dog i förtid varje år, på grund av att svavlet bildar partiklar som följer med luften in över land. I EU-projektet <a href="https://www.utu.fi/fi/yksikot/mkk/hankkeet/envisum/Sivut/home.aspx">Envisum</a> håller man nu på att undersöka vilka hälsovinster de nya reglerna har lett till i länderna runt Östersjön. Chalmers, Göteborgs universitet och Göteborgs miljökontor är några av deltagarna. Projektet fokuserar särskilt på hälsoeffekter i Göteborg, Sankt Petersburg och Gdansk/Gdynia – några av områdets största hamnar, som ligger centralt i städerna.</div> <div> </div> <div><em>Text: Johanna Wilde</em></div> <div> </div> <p class="chalmersElement-P"><strong>Fakta: </strong><span><strong>Chalmersforskarnas metod för fjärrmätning av utsläpp</strong></span></p> <div>Metoden som chalmersforskarna har utvecklat bygger på en kombination av etablerade tekniker, som förfinats och anpassats för sitt ändamål. Bland annat optisk fjärranalys, fysikalisk/kemisk analys med hjälp av en så kallad &quot;sniffer&quot; samt övervakning av fartyg via AIS (Automatic Identification System).</div> <div>Systemet kan förutom svavel även analysera fartygsutsläpp av kväveoxider och partiklar, där hårdare utsläppsregler för sjöfarten också har införts på senare år.</div> <div>Metoden var världsunik när den kom, och börjar nu tas i bruk allt mer inom branschen. Bland annat har chalmersforskarna byggt ett flygsystem för övervakning av luftföroreningar i Belgien. De har också genomfört ett pilotprojekt i Los Angeles och har täta kontakter med Kina, där man kommer att införa mättekniken.</div> <div> </div> <div><strong>Fakta: Svavelutsläpp från sjöfarten</strong></div> <div>Svavelutsläpp är i första hand en hälsofråga, men i Norden bidrar utsläppen även till försurning av sjöar och vattendrag, på grund av den kalkfattiga berggrunden.</div> <div>Östersjön, Kattegatt, Skagerrak, Nordsjön och Engelska kanalen utgör ett svavelkontrollområde (seca, Sulphur Emission Control Area). Sedan 2015 tillåts där max 0,1 viktprocent svavel i fartygsbränsle. Övriga EU följer det regelverk som beslutats av FN:s sjöfartsorgan IMO. Det innebär att den maximala tillåtna svavelhalten i fartygsbränsle år 2020 sänks från nuvarande nivå 3,5 procent till 0,5 procent, för hela världen.</div> <div>Att minska på svavelutsläppen kostar stora pengar för rederierna, oavsett hur de väljer att möta kraven. Det finns olika alternativ:</div> <div>•    Att driva fartygen med den betydligt dyrare, lågsvavliga bunkeroljan.</div> <div>•    Att installera reningsutrustning ombord så att svavelutsläppen minskar i motsvarande grad.</div> <div>•    Att helt byta bränsle, exempelvis till flytande naturgas (LNG) eller till metanol, något som färjerederiet Stena Line nu testar på ett par av sina fartyg.</div> <div> </div> <div></div> <div> </div> <div><strong>För mer information, kontakta:</strong></div> <div>Johan Mellqvist, professor i optisk fjärranalys, Chalmers, 070-308 87 77, <a href="mailto:johan.mellqvist@chalmers.se">johan.mellqvist@chalmers.se</a></div> <div> </div> <div><strong>Foto: </strong><span><br /></span></div> <div><span>Peter Widing<span style="display:inline-block">;</span></span> Johan Mellqvist, biträdande professor, Mikrovågs- och optisk fjärranalys. </div> <div>Jörg Beecken; Flygmätning av svavelutsläpp från ett kryssningsfartyg i Öresund<br /></div> <div><br /></div>Fri, 20 Oct 2017 00:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Radioastronomer-planerar-de-skarpaste-bilderna-av-stjarnsmallen-den-17-augusti-2017.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Radioastronomer-planerar-de-skarpaste-bilderna-av-stjarnsmallen-den-17-augusti-2017.aspxRadioastronomer ska avbilda unik stjärnexplosion<p><b>​Astronomer från bland annat Chalmers bevakar med spänd förväntan den första radiokällan i rymden som upptäckts tack vare gravitationsvågor. Med hjälp av sammankopplade radioteleskop hoppas forskarna nu kunna avbilda resterna efter en krock mellan två neutronstjärnor i en galax 130 miljoner ljusår bort.</b></p><div>Observatoriet LIGO:s banbrytande mätningar av gravitationsvågor 2015 belönas med årets Nobelpris i fysik. Nu börjar gravitationsvågorna, tillsammans med ljus från samma källa, visa upp helt nya fenomen i rymden. Den nya upptäckten rapporteras i ett flertal forskningsartiklar den 16 oktober 2017.<br /></div> <div>​<br /></div> <div>Den 17 augusti 2017 gjordes den första upptäckten av gravitationsvågor från sammansmältande neutronstjärnor av observatorierna LIGO (Laser Interferometer Gravitational-Wave Observatory) i USA och Virgo-interferometern i Italien. I ett gigantiskt samarbetsprojekt har världens astronomer sedan dess studerat samma händelse, GW170817, i allt från gammastrålning till radiovågor. </div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/171016_gw170817_radio_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />Radioteleskop runt om i världen deltar i observationskampanjen, bland dem 25-metersteleskopet vid Onsala rymdobservatorium som ingår i European VLBI Network.</div> <div><br /></div> <div>Jun Yang, astronom vid Onsala rymdobservatorium, Chalmers, är medlem i det jättelika forskarlaget.</div> <div><br /></div> <div>– Världens radioteleskop får en viktig roll nu när vi ska studera ett helt nytt fenomen för första gången. Radiosignalerna från explosionens rester väntas bli allt starkare, och då har vi goda chanser att detektera dem, säger han.</div> <div><br /></div> <div>Källan till gravitationsvågor ligger 130 miljoner ljusår bort i galaxen NGC 4993. Drygt två veckor efter upptäckten registrerades den av radioteleskopen i uppställningen Jansky Very Large Array (VLA) i USA. Sedan dess har observationer fortsatt med de europeiskt ledda nätverken EVN och e-Merlin. De stora avstånden mellan teleskopen, baslinjer, gör det möjligt att göra mycket skarpa observationer Det berättar Zsolt Paragi, astronom och chef för användarsupport vid forskningsinstitutet JIVE (Joint Institute for VLBI ERIC) i Nederländerna. </div> <div><br /></div> <div>– Observationerna ingår i det pågående arbetet med att lokalisera den nya, allt ljusare radiokällan på himlen med den högsta precisionen hittills, även om den just nu inte lyser tillräckligt starkt för att kunna upptäckas med baslinjer på tusentals kilometer, säger han.</div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/171016_25m_lundqvist_S8A9302-1_besk_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /><br />John Conway är professor i observationell radioastronomi vid Chalmers, föreståndare för Onsala rymdobservatorium och styrelseordförande för European VLBI Network. </div> <div> </div> <div>– Vi förväntar oss att den här upptäckten bara är den första av många källor till gravitationsvågor där vi också registrerar elektromagnetisk strålning och som då kan studeras över hela spektrumet. Radioobservationer med EVN är unika därför att de ger möjlighet att lokalisera och avbilda källor med bättre precision än alla andra astronomiska observationsmetoder. </div> <div><br /></div> <div>Nya upptäckter med gravitationsvågor blir ett spännande nytt område för radioastronomer. EVN blir allt känsligare nu när dess bandbredd ökar och när nya teleskop planeras inom de närmaste åren, berättar John Conway.</div> <div><br /></div> <div>– Ökningen i känslighet blir allt viktigare nu när gravitationsvågskällor upptäcks som dagens nätverk nätt och jämnt kan registrera. Detta kommer att öppna upp ett helt nytt forskningsområde för EVN, avslutar han.</div> <div><br /></div> <div>Se även <a href="http://jive.eu/evn-telescopes-zoom-first-detection-gravitational-waves-produced-colliding-neutron-stars">pressmeddelande hos JIVE</a> (på engelska), och <a href="https://public.nrao.edu/news/radio-eyes-unlocking-secrets/">pressmeddelandet hos NRAO</a>.</div> <div><br /></div> <div><i><b>Bilder:</b></i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i><b>1 (överst)</b> Så föreställer sig ESO:s rymdkonstnärer explosionen som följde sammansmältningen av två neutronstjärnor. </i></div> <div><i>Bild: ESO/L. Calçada/M. Kornmesser</i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i><b>2</b> Den 2 september kunde radioteleskopen i uppställningen Jansky Very Large Array (VLA) upptäcka en ny källa i galaxen NGC 4993 (markerad med pil; galaxens centrum lyser starkast i bilden). Forskare tror att radiosignalen snart kan bli tillräckligt stark för att med stor detaljskärpa avbilda resterna efter explosionen med nätverk av radioteleskop som EVN.</i></div> <div><i>Bild: <span style="background-color:initial">Gregg Hallinan (Caltech) and Kunal Mooley (Oxford University). Återge med tillstånd från forskningsartikeln av Hallinan m. fl., Science (2017), DOI:10.1126/science.aap9855</span></i></div> <div><span style="background-color:initial"><i><br /></i></span></div> <div><i><b>3</b> 25-metersteleskopet vid Onsala rymdobservatorium ingår i nätverket EVN. </i></div> <div><i>Foto: Chalmers/Onsala rymdobservatorium/Anna-Lena Lundqvist</i></div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div><b>Mer om forskningen, teleskopnätverken och långbasinterferometri  </b></div> <div>Observationerna av GW170817 med LIGO-Virgo och många andra teleskop publiceras den 16 oktober 2017 i flera forskningstidskrifter, bland dem <i>Nature </i>och <i>Science</i>.</div> <div><br /></div> <div>Chalmersastronomerna Jun Yang och Stephen Bourke, båda vid Onsala rymdobservatorium, Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap, ingår i olika projekt som observerar <span style="background-color:initial">GW170817 med nätverk av radioteleskop.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div>Långbasinterferometri eller VLBI (very long baseline interferometry) är en astronomisk metod som går ut på att flera radioteleskop som ligger långt från varandra samtidigt observerar samma område på himlen. Data från varje teleskop skickas sedan till en central dator, korrelatorn, för att skapa bilder med högre upplösning än till och med världens bästa teleskop för synligt ljus.</div> <div><br /></div> <div>Källan till gravitationsvågorna har hittills observerats av följande teleskop som ingår i EVN: Effelsbergs radioteleskop (Max Planck-Institutet för radioastronomi, Tyskland), Hartebeesthoek Radio Astronomy Observatory (National Research Foundation, Sydafrika), Jodrell Bank Observatory (University of Manchester, Storbritannien), Medicina radioobservatorium (Italiens nationella institut för astrofysik, INAF, Italien), Onsala rymdobservatorium (Chalmers, Sverige), Notos radioastronomiska station (Italiens nationella institut för astrofysik, INAF, Italien), Toruń centrum för astronomi (Nicolaus Copernicus-universitetet, Polen), Ventspils internationella centrum för radioastronomi (Lettlands vetenskapsakademi, Lettland), Westerbork Synthesis Radio Telescope (ASTRON, Nederländerna), samt Yebesobservatoriet (Instituto Geográfico Nacional, Spanien). </div> <div><br /></div> <div>European VLBI Network (EVN; <a href="http://www.evlbi.org/">www.evlbi.org</a>) är en interferometrisk uppställning av radioteleskop i Europa, Asien, Sydafrika och Amerika som genomför unika, högupplösta radioastronomiska observationer av kosmiska radiokällor. Nätverket grundades 1980, med Onsala rymdobservatorium bland de första fem medlemmarna, och har idag växt till världens känsligaste teleskopuppställning i sitt slag, med fler än 20 teleskop varav några av världens största och känsligaste radioteleskop. EVN drivs av European Consortium for VLBI, som består av 15 forskningsinstitut, bland dem Joint Institute for VLBI ERIC (JIVE).</div> <div><br /></div> <div>Joint Institute for VLBI ERIC (JIVE; <a href="http://www.jive.eu/">www.jive.eu​</a>) har som huvuduppdrag att stå för driften och utvecklingen av EVN-processorn, en kraftfull superdator som kombinerar signalerna från radioteleskop i hela världen. JIVE grundades 1993 och är sedan 2015 ett ERIC (European Research Infrastructure Consortium) med sex medlemsländer: Lettland, Nederländerna, Spanien, Storbritannien, Sverige, Frankrike och Spanien, samt stöd från partnerinstitut i Italien, Kina, Sydafrika och Tyskland.</div> <div><br /></div> <div><div><span style="font-weight:700">Kontakter</span></div> <div><br /></div> <div>Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, robert.cumming@chalmers.se, tel: 070 493 3114 eller 031 772 5500</div> <div><br /></div> <div>Jun Yang, astronom, Onsala rymdobservatorium, Chalmers tekniska högskola, jun.yang@chalmers.se, tel: 031 772 5531​</div></div> <div><br /></div> <div><div>Stephen Bourke, astronom, Onsala rymdobservatorium, Chalmers tekniska högskola, stephen.bourke@chalmers.se, tel: 031 772 5531​​</div></div> <div><br /></div> <div><br /></div> ​Mon, 16 Oct 2017 16:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Stjarna-blaser-ut-en-spektakular-bubbla.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Stjarna-blaser-ut-en-spektakular-bubbla.aspxStjärna blåser ut en spektakulär bubbla<p><b>​Astronomer från Chalmers har använt ALMA-teleskopet i Chile för att fånga vackra bilder av en skör bubbla av utkastat material omkring den exotiska röda stjärnan U Antliae. Dessa observationer kommer att hjälpa astronomer att bättre förstå hur stjärnor utvecklas under de senare stadierna av deras livscykel.</b></p><div>​<span style="background-color:initial">I den ljussvaga södra stjärnbilden Luftpumpen (Antlia på latin) kan den skarpsynta skådaren med hjälp av kikare få syn på en väldigt röd stjärna som varierar något i ljusstyrka från vecka till vecka. Den ovanliga stjärnan heter U Antliae och nya observationer med ALMA (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array) avslöjar ett anmärkningsvärt, tunt sfäriskt skal som omger den.</span></div> <div> </div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div> </div> <div>U Antliae är en en sval men ljusstark röd jättestjärna, en så kallad kolstjärna. <span style="background-color:initial">Den tillhör också klassen AGB-stjärnor, som kallas så tack vare deras lägen på asymptotiska jättegrenen i det berömda Hertzsprung-Russell-diagrammet.</span></div> <div></div> <div></div> <div></div> <div><br /></div> <div>För omkring 2700 år sedan gick U Antliae igenom en kort period av snabb massförlust. På bara några hundra år kastades med hög hastighet ut materialet som nu utgör skalet som vi ser i ALMA:s nya bilder. En närmare undersökningen av skalet avslöjar att utöver den runda bubblan finns även andra, gasmoln som bildar sköra trådlika filament.</div> <div><br /></div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div>Nyckeln till det spektakulära bildmaterialet är ALMA:s förmåga att skapa skarpa bilder vid många olika våglängder. Med hjälp av ALMA kan vi se mycket finare strukturer i skalet hos U Antliae än vad som tidigare varit möjligt.</div> <div><br /></div> <div><div>Matthias Maercker är en av flera astronomer vid Chalmers som ingår i forskarlaget bakom bilderna.</div> <div></div> <div></div> <div></div></div> <div><br /></div> <div>– ALMA:s nya bilder ger oss en ny, spännande inblick i det kosmiska kretsloppet. Den här vackra bubblan berättar för oss om dramatiska händelser i slutet av en stjärnas liv, men också om hur materia kastas ut i rymden för att bilda nästa generation av stjärnor, säger han.</div> <div><br /></div> <div> </div> <div>ALMA:s nya mätningar är tredimensionella. De består inte bara av en enda bild., utan istället bildar tillsammans en så kallad datakub, vars olika lager består av observationer vid olika våglängder. Tack vare dopplereffekten betyder detta att datakubens olika lager är bilder i olika våglängder som visar hur gasen rör sig från och mot observatören.</div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div>Skalet runt U Antliae är också märkligt symmetriskt: det är alldeles runt och dessutom ovanligt tunt. Genom att särskilja de olika hastigheterna i ALMA:s mätningar kan man stega igenom denna kosmiska bubblas virtuella skivor precis som en datortomografi-undersökning av en mänsklig kropp – <a href="https://www.eso.org/public/sweden/videos/eso1730c/">se video hos ESO​</a>.</div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div>Att förstå den kemiska uppsättningen hos dessa stjärnors omgivningar, samt hur skalen bildas när stjärnorna förlorar material, är viktigt för forskare som vill förstå hur stjärnor utvecklades i det unga universum och även hur galaxer utvecklas med tiden. <span style="background-color:initial">Omgivningarna runt stjärnor som U Antliae visar en rik variation av kemiska föreningar som innehåller kol och andra grundämnen. De hjälper också till att återvinna material och bidrar med upp till 70 procent av stoftet och dammet mellan stjärnorna.</span></div> <div><br /></div> <div><b>Bilder</b></div> <div><br /></div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div><i>Överst: Denna bild från ALMA avslöjar mycket finare strukturer i skalet hos U Antliae än vad som tidigare varit möjligt. För omkring 2700 år sedan genomgick U Antliae en kort period av snabb massförlust. Då på bara några hundra år kastades med hög hastighet ut materialet som nu utgör skalet som vi ser i ALMA:s nya bilder. En närmare undersökningen av skalet avslöjar att här finns även andra, gasmoln som bildar sköra trådlika filament. </i></div> <div><i>Bild: ALMA (ESO/NAOJ/NRAO)/F. Kerschbaum</i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>Fler bilder och filmer finns hos ESO på </i><span style="background-color:initial"><i><a href="https://www.eso.org/public/sweden/news/eso1730/">https://www.eso.org/public/sweden/news/eso1730/</a></i></span></div> <div> </div> <div> </div> <h6 class="chalmersElement-H6"> <div><br /></div></h6> <h6 class="chalmersElement-H6"><div>Mer om forskningen</div></h6><div><h6 class="chalmersElement-H6"> </h6></div> <div>Forskningsresultaten presenteras i en artikel med titeln “<a href="https://www.eso.org/public/archives/releases/sciencepapers/eso1730/eso1730a.pdf">Rings and filaments. The remarkable detached CO shell of U Antliae</a>” av F. Kerschbaum m. fl. som publiceras i tidskriften Astronomy &amp; Astrophysics.</div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div>Forskarlaget består av </div> <div>F. Kerschbaum (Wiens universitet, Österrike), </div> <div>Matthias Maercker (Chalmers tekniska högskola, Sverige), </div> <div>M. Brunner (Wiens universitet, Österrike), </div> <div>Michael Lindqvist (Chalmers tekniska högskola, Sverige), </div> <div>Hans Olofsson (Chalmers tekniska högskola, Sverige), </div> <div>M. Mecina (University of Vienna, Österrike), </div> <div>Elvire De Beck (Chalmers tekniska högskola, Sverige), </div> <div>M. A. T. Groenewegen (Koninklijke Sterrenwacht van België, Belgien), </div> <div>E. Lagadec (Observatoire de la Côte d’Azur, CNRS, Frankrike), </div> <div>S. Mohamed (Kapstadens universitet, Sydafraika), </div> <div>C. Paladini (Université Libre de Bruxelles, Belgien), </div> <div>​Sofia Ramstedt (Uppsala universitet, Sverige), </div> <div>Wouter Vlemmings (Chalmers tekniska högskola, Sverige), och </div> <div>M. Wittkowski (ESO).<span style="background-color:initial">​</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="font-weight:700;background-color:initial">Mer om Alma</span><br /></div> <div><div><span style="font-weight:700"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">ALMA är en internationell anläggning för astronomi och är ett samarbete mellan ESO (Europeiska sydobservatoriet), i vilket Sverige är ett av 15 medlemsländer, National Science Foundation i USA och Nationella instituten för naturvetenskap (NINS) i Japan i samverkan med Chile. ALMA stöds av ESO åt dess medlemsländer, av NSF i samarbete med Kanadas National Research Council (NRC) och Taiwans Nationella vetenskapsråd (NSC) samt av NINS i samarbete med Academia Sinica (AS) i Taiwan och Koreas Institut för astronomi och rymdforskning (KASI).</span><br /></div> <div><br /></div> <div>Chalmers och Onsala rymdobservatorium har varit med sedan starten och bland annat byggt mottagare till Alma. Vid Onsala rymdobservatorium finns Nordic Alma Regional Centre som tillhandahåller teknisk expertis om Alma och som hjälper nordiska astronomer att använda teleskopet.</div> <div><br /></div> <div><div><span style="font-weight:700">Kontakter:</span></div> <div> </div> <div>Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, tel: 031-772 5500 eller 070 493 3114, robert.cumming@chalmers.se</div> <div> </div> <div>Matthias Maercker, Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap, Chalmers tekniska högskola, tel: 031 772 5521, matthias.maercker@chalmers.se</div></div> <span style="background-color:initial"></span></div> <div> </div> <div> </div>Wed, 20 Sep 2017 12:00:00 +0200