Nyheter: Rymd- och geovetenskap, Centrum Onsalahttp://www.chalmers.se/sv/nyheterNyheter från Chalmers tekniska högskolaWed, 29 Jun 2022 14:47:46 +0200http://www.chalmers.se/sv/nyheterhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/3D-teknik-avslojar-stjarnfabrikernas-effektivitet.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/3D-teknik-avslojar-stjarnfabrikernas-effektivitet.aspxNy 3D-teknik avslöjar stjärnfabrikernas effektivitet<p><b>​​Astronomer kan nu avslöja varför stjärnor bildas i så olika omfattning i de två kända och till synes snarlika stoftmolnen Orion A och California. Båda har gott om täta stråk av stoft och gas, så kallade filament, där stjärnor normalt bildas. Därför har astronomer förbryllats av att Orion A är en effektiv stjärnfabrik medan det går betydligt trögare i California. Men med nya 3D-modeller kan forskare vid Chalmers tekniska högskola och Max Planck Institute for Astronomy nu visa att molnen har helt olika struktur och densitet, vilket löser mysteriet.</b></p><div><span style="background-color:initial">Kosmiska moln av gas och stoft är stjärnornas födelseplatser, mer specifikt i molnens tätaste delar där gasen så småningom blir så kompakt att en stjärna börjar bildas.  </span><br /></div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div>– Tätheten, densiteten, och mängden materia som komprimeras till en given volym, är en av de avgörande egenskaperna som bestämmer effektiviteten i stjärnbildningen, säger Sara Rezaei Khoshbakht, astronom vid tyska Max Planck Institute for Astronomy och Chalmers tekniska högskola.</div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div>I samarbete med Chalmerskollegan Jouni Kainulainen publicerade hon nyligen resultaten i en vetenskaplig artikel i The Astrophysical Journal Letters: <a href="https://iopscience.iop.org/article/10.3847/2041-8213/ac67db">Three-dimensional Shape Explains Star Formation Mystery of California and Orion A​</a>.</div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div>Den nya 3D-metod som forskarna använt handlar kort om att analysera hur stjärnljus förändras när det passerar genom molnen av gas och stoft. Mätningarna gjordes med hjälp av rymdsonden Gaia och andra teleskop. Gaia är ett projekt från European Space Agency (ESA) vars primära syfte är att exakt mäta avstånden till över en miljard stjärnor i Vintergatan. I den aktuella studien användes observationer av sammanlagt 220 000 stjärnor för att skapa modellerna.</div> <div> </div> <h3 class="chalmersElement-H3">Svårt att mäta tätheten i avlägsna moln</h3> <div> </div> <div>– Allt vi ser när vi observerar objekt i rymden är deras tvådimensionella projektion på en tänkt himmelssfär, och vi saknar då det nödvändiga djup som behövs för att få en komplett bild av ett moln, förklarar Chalmersforskaren Jouni Kainulainen, expert på att tolka inverkan av kosmisk materia på stjärnljus och utifrån det beräkna materians densitet. </div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div>– Om de båda molnen ser likadana ut från vår synvinkel, visar våra 3D-modeller att de har helt olika form. Man kan förenklat likna det vid att vi ser en penna och en pannkaka från sidan. I genomsnitt är Orion A – pennan – mycket tätare än California, vilket förklarar dess mer uttalade stjärnbildningsaktivitet, säger Jouni Kainulainen.</div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div>Studien visar att det finns stora möjligheter att förbättra forskningen om stjärnbildning genom att lägga till en tredje dimension. Sara Rezaei Khoshbakht driver nu ett projekt som ska producera en modell av den rumsliga fördelningen av stoft i hela Vintergatan och visa på dess koppling till stjärnbildning.</div> <div> </div> <h3 class="chalmersElement-H3">Mer info: </h3> <h3 class="chalmersElement-H3"> </h3> <div><a href="https://www.mpia.de/news/science/2022-08-3d-clouds">En längre text på engelska, samt bilder och 3D-animationer finns tillgängliga via Max Planck Institute for Astronomy​</a>. </div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <h3 class="chalmersElement-H3"><span>Bild​texter: </span></h3> <div><span style="background-color:initial"><em>Bild 1: Teleskopet </em></span><i style="background-color:initial">VISTA:s bild av molekylmolnet Orion A. B</i><i style="background-color:initial">ilden är ett montage av bilder som togs i kortvågigt infrarött ljus med det infraröda kartläggningsteleskopet VISTA vid ESO:s Paranalobservatorium i norra Chile. Bildfältet täcker hela molekylmolnet Orion A, den närmast kända fabrik för tunga stjärnor som ligger cirka 1350 ljusår från jorden. Här avslöjas många unga stjärnor och andra objekt som vanligtvis ligger djupt nedgrävda i dammiga moln. Källa: </i><span style="background-color:initial"><i>ESO/VISION survey. </i></span><span style="background-color:initial"><em><a href="https://www.eso.org/public/sweden/images/eso1701a/">Se bilden i full upplösning på ESO:s webbplats​</a>. </em></span></div> <em> </em><div><em> </em></div> <em> </em><div><br /></div> <em> </em><div><em> </em></div> <em> </em><div><em>I den andra bilden längst upp på sidan har stoftmolnen California och Orion A placerats intill varandra, sedda från två olika vinklar. Ju rödare färg, desto tätare gas. Där de på den högra bilden, från vår synvinkel, ser mer lika ut avslöjar den vänstra bilden att California har en platt och utdragen form medan Orion A är kompakt även från den synvinkeln. </em><em style="background-color:initial">Bild: Sara Rezaei Khoshbakht och Jouni Kainulainen/MPIA</em></div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div>Tue, 17 May 2022 08:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/EHT-2022-SWE.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/EHT-2022-SWE.aspxFörsta bilden på det svarta hålet mitt i Vintergatan<p><b>​Astronomer har avslöjat den första bilden på det supermassiva svarta hålet i Vintergatans centrum. Resultatet ger överväldigande bevis för att objektet faktiskt är ett svart hål och bidrar med värdefulla ledtrådar om hur dessa objekt, som tros finnas i centrum av de flesta galaxer, fungerar. Bilden producerades av ett världsomfattande forskarlag, Event Horizon Telescope (EHT) Collaboration, genom observationer med ett globalt nätverk av radioteleskop.</b></p><div><div>– Nu får vi för första gången se det svarta hålet i mitten av vår galax, Vintergatan. Det är långt närmare oss än dess motsvarighet i M87, som vi kunde se i den förra bilden. Vi vet också mer om Vintergatans svarta hål än något annat svart hål. Den här bilden sätter våra teorier om rummets och tidens natur på prov. Det är en spännande tid att få arbeta med naturvetenskap! säger Michael Lindqvist, astronom på <span style="background-color:initial">Chalmers institution för rymd, geo- och miljövetenskap. Han är en del av det stora forskningssamarbetet, tillsammans med kollegan John Conway vid Onsala rymdobservatorium samt Chiara Ceccobello, forskare vid avdelningen för Astronomi och plasmafysik.</span><span style="background-color:initial">​</span></div> <span></span><div></div> <div><br /></div> <div>Bilden ger en efterlängtad inblick i det massiva objekt som befinner sig i centrum av vår galax. Forskare har tidigare observerat stjärnor som rör sig kring ett osynligt, kompakt och mycket massivt objekt i centrum av Vintergatan. Resultaten pekade starkt på att detta objekt - känt som Sagittarius A* (Sgr A*) – är ett svart hål, och dagens bild utgör det första direkta beviset för detta.</div> <div><br /></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Fyra miljoner mer massivt än solen</h3> <div>Även om vi inte kan se det svarta hålet självt, eftersom det är helt svart, avslöjar lysande gas i dess omgivning avgörande ledtrådar: en central mörk region (en så kallad skugga) omgiven av en ljus ringlik struktur. Den nya bilden fångar ljus som böjts av det kraftiga gravitationsfältet kring det svarta hålet, som är fyra miljoner gånger mer massivt än solen.</div> <div><br /></div> <div>– Vi överraskades av hur väl storleken på denna ring överensstämde med förutsägelsen från Einsteins allmänna relativitetsteori, säger Geoffrey Bower, forskare vid EHT-projektet vid Institute of Astronomy and Astrophysics, Academia Sinica, Taipei. </div> <div><br /></div> <div>– Dessa oöverträffade observationer har starkt förbättrat vår förståelse för processerna i centrum av vår galax och ger nya insikter om hur dessa jättelika svarta hål samverkar med omgivningen”. EHT-kollaborationens resultat publiceras i dag i ett specialnummer av tidskriften Astrophysical Journal Letters.</div> <div><br /></div> <div>Eftersom det svarta hålet är beläget på 27 000 ljusårs avstånd är dess skenbara storlek på himlen extremt liten – densamma som en vaniljmunk sedd på månens avstånd. För att avbilda objektet byggde forskarna upp EHT genom att koppla samman åtta radioteleskop för att att skapa en kraftfullt virtuellt teleskop lika stort som jorden. EHT observerade Sgr A* under ett flertal nätter 2017 då det samlade data flera timmar i sträck, analogt med en långtidsexponering med en kamera.</div> <div><br /></div> <div>I EHT:s nätverk ingår bland andra två teleskop med starka band till Chalmers, <span style="background-color:initial">APEX </span><span style="background-color:initial">(Atacama Pathfinder EXperiment</span><span style="background-color:initial">)</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">och </span><span style="background-color:initial">ALMA </span><span style="background-color:initial">(Atacama Large Millimeter/submillimeter Array</span><span style="background-color:initial">), båda </span><span style="background-color:initial">i Atacamaöknen i Chile</span><span style="background-color:initial">. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">APEX är ett samarbetsprojekt mellan Onsala rymdobservatorium, ESO och Max Planck-institutet för radioastronomi. Onsala rymdobservatorium och Chalmers har varit med i ALMA-projektet sedan starten, och Chalmers har levererat mottagare till båda teleskop.  </span></div> <div></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">Denna framgång för EHT följer efter den första bilden av ett svart hål, M87*, i centrum av den mer avlägsna galaxen M87 som publicerades 2019.</span><br /></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Olika stora, men lika på bild</h3> <div>De två svarta hålen är häpnadsväckande lika, även om Vintergatans svarta hål är endast en tusendel av M87* . “Randregionerna i dessa två svarta hål av vitt skilda massor i helt olika galaxer är anmärkningsvärt lika varandra” säger Sera Markoff, ordförande vid EHT Science Council och professor i teoretisk astrofysik vid Amsterdams universitet i Nederländerna. “Detta säger oss att relativitetsteorin styr dessa objekts utseende på nära håll, och att alla olikheter på större avstånd måste bero på skillnader i det material som omger de svarta hålen.”</div> <div><br /></div> <div>Bedriften att avbilda Sgr A* är betydligt större än för M87*, även om Sgr A* ligger mycket närmare. EHT-forskaren Chi-kwan (‘CK’) Chan vid Stewardobservatoriet och Department of Astronomy and the Data Science Institute vid University of Arizona, USA, förklarar: </div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">– Gasen nära de svarta hålen rör sig med samma hastighet – nästan lika fort som ljuset – kring både Sgr A* och M87*. Men medan gasen tar många dygn eller veckor att röra sig runt det större M87* är omloppstiden kring Sgr A* bara några minuter. Detta innebär att ljusstyrkan och gasstrukturen hos Sgr A* förändrades snabbt och kontinuerligt under EHT-observationerna – det var lite grann som att försöka få en skarp bild av en hundvalp som jagar sin egen svans.</span></div> <div><br /></div> <div>Av denna anledning behövde forskarna utveckla nya metoder som tog hänsyn till gasrörelsen kring Sgr A*. M87* var ett enklare, mer stabilt mål, där alla bilder var närmast identiska, men Sgr A* var något helt annat. Bilden av det svarta hålet Sgr A* är därför ett medelvärde av de olika bilder som forskarlaget producerade, och avslöjar för första gången avslöjar den jätten som gömmer sig i galaxens centrum.</div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/EHT_PR_Secondary_Image_72dpi_340x425.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /><br />Resultatet var möjligt att nå tack vare idérikedomen hos de 300 deltagande forskarna från de 80 instituten världen över, som tillsammans utgör EHT-kollaborationen. Utöver konstruktionen av komplexa verktyg för att tolka data av Sgr A* arbetade forskarna intensivt i fem års tid för att med superdatorer kombinera och analysera informationen. Detta gjordes bland annat genom att bygga upp ett unikt bibliotek av simulerade svarta hål att jämföra med observationerna.</div> <div><br /></div> <div>Forskarna är särkilt upprymda över att nu ha bilder av två svarta hål med drastiskt olika massor, vilket ger möjlighet att förstå deras skillnader och likheter. De har också börjat använda den nya informationen för att testa teorier och modeller för hur gas beter sig runt supermassiva svarta hål. Denna process känner man ännu inte helt till, men den tros spela en avgörande roll för hur galaxer bildas och utvecklas.</div> <div><br /></div> <div>– Nu kan vi studera skillnaderna mellan dessa två supermassiva svarta hål för att få ny kunskap om hur denna process fungerar, säger EHT-forskaren Keiichi Asada vid Institute of Astronomy and Astrophysics, Academia Sinica, Taipei. </div> <div><br /></div> <div>– Vi har två bilder av svarta hål – ett av de största och ett av de minsta supermassiva svarta hålen vi känner till i universum – vilket betyder att vi på ett bättre sätt än någonsin tidigare kan testa hur gravitationen beter sig i dessa extrema miljöer.</div> <div><br /></div> <div><b>Flera Chalmersforskare deltar</b></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">– Det är tack vare långsiktiga satsningar på vetenskaplig infrastruktur i Sverige och runt om i världen som vi har kunnat erhålla den här underbara bilden. På Chalmers och Onsala rymdobservatorium är vi stolta över att ha levererat instrument och expertis till teleskopen APEX och ALMA, utan vilka denna bild inte hade varit möjlig, säger John Conway, föreståndare för Onsala rymdobservatorium. </span><br /></div> <div><br /></div> <span style="background-color:initial">EHT utvecklas kontinuerligt: vid en stor observationskampanj i mars 2022 deltog fler teleskop än någonsin tidigare. Den pågående expansionen av EHT-nätverket, liksom betydande tekniska framsteg, kommer att göra det möjligt för forskarna att snart producera än mer imponerande bilder och även filmer av de svarta hålen.</span>.</div> <div><br /></div> <div><b>Mer om forskningen</b></div> <div><br /></div> <div><div>Forskningsresultaten presenterades den 12 maj 2022 i sex artiklar i tidskriften Astrophysical Journal Letters. </div> <div>Länk till forskningsartiklarna: <a href="https://iopscience.iop.org/journal/2041-8205/page/Focus_on_First_Sgr_A_Results">https://iopscience.iop.org/journal/2041-8205/page/Focus_on_First_Sgr_A_Results</a></div> <div><br /></div> <div>EHT-kollaborationen omfattar 300 forskare i Afrika, Asien, Europa samt Nord- och Sydamerika. Syftet är att ta de mest detaljrika bilderna av svarta hål som är möjligt genom att skapa ett virtuellt radioteleskop av jordens storlek. I samarbetet ingår Chalmersastronomerna John Conway och <span style="background-color:initial">Michael Lindqvist </span><span style="background-color:initial">(båda Onsala rymdobservatorium, Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap)</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">samt </span><span style="background-color:initial">Chiara Ceccobello (avdelningen för Astronomi och plasmafysik, </span><span style="background-color:initial">Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap)</span><span style="background-color:initial">.</span></div> <div></div> <div><br /></div> <div>I EHT ingår radioteleskopen ALMA och APEX vid ESO, IRAM:s 30-metersteleskop, James Clerk Maxwell Telescope, Large Millimeter Telescope Alfonso Serrano, Submillimeter Array, Submillimeter Telescope, South Pole Telescope, Kitt Peak Telescope samt Greenland Telescope.</div> <div><br /></div> <div>EHT-konsortiet utgörs av 13 institut: Academia Sinica Institute of Astronomy and Astrophysics, University of Arizona, Center for Astrophysics | Harvard &amp; Smithsonian, University of Chicago, East Asian Observatory, Goethe-Universitaet Frankfurt, Institut de Radioastronomie Millimétrique, Large Millimeter Telescope, Max Planckinstitutet för radioastronomi, MIT Haystack Observatory, National Astronomical Observatory of Japan, Perimeter Institute for Theoretical Physics och Radbouduniversitet. </div></div> <div><br /></div> <div><i><b>Bilder</b></i></div> <div><i><b><br /></b></i></div> <div><i>För högupplösta bilder, se pressmeddelandet hos ESO: <a href="https://www.eso.org/public/sweden/news/eso2208-eht-mw/">https://www.eso.org/public/sweden/news/eso2208-eht-mw/</a><span></span></i></div> <div><br /></div> <div><i>A (överst) - <span style="background-color:initial">Detta är den första bilden av Sgr A*, det supermassiva svarta hålet i centrum av vår galax. Bilden utgör det första direkta visuella beviset för förekomsten av det svarta hålet. Den producerades av ett världsomfattande forskarlag, Event Horizon Telescope (EHT) Collaboration, genom observationer med ett globalt nätverk av radioteleskop. Teleskopet har fått sitt namn efter händelsehorisonten (event horizon), den gräns inom vilken inget ljus kan lämna det svarta hålet.</span></i></div> <div><i>Även om vi inte kan se det svarta hålet självt, eftersom det är helt svart, avslöjar lysande gas i dess omgivning avgörande ledtrådar: en central mörk region (en så kallad skugga) omgiven av en ljus ringliknande struktur. Den nya bilden fångar ljus som böjts av det kraftiga gravitationsfältet kring det svarta hålet, som är fyra miljoner gånger mer massivt än solen. Bilden av det svarta hålet Sgr A* är ett medelvärde av olika bilder som EHT-kollaborationen har tagit fram från observationer gjorda 2017.</i></div> <div><i>Bild: EHT Collaboration</i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>B - <span style="background-color:initial">Event Horizon Telescope har skapat en bild (överst) av det supermassiva svarta hålet i centrum av vår galax, Sagittarius A* eller Sgr A*, genom att kombinera bilder som räknats fram från observationer gjorda med EHT. </span></i></div> <div><i>Bilden skapades från genomsnittet av tusentals bilder beräknade med olika metoder, som alla stämmer mycket väl med EHT-data. Denna medelvärdesbildning bevarar information som återkommer ofta i de enstaka bilderna och tonar ner detaljer som förekommer sällan.</i></div> <div><i><span style="background-color:initial">Bilderna kan också delas upp i grupper baserat på likheter mellan dem. En representativ bild av fyra varianter av sådana bildgrupper visas på den nedre raden. Tre av bilderna visar en ringstruktur med varierande ljusstyrka. Den fjärde bilden utgörs av bilder som liknar varandra men som inte visar en ringformad struktur.</span><br /></i></div> <div><span style="background-color:initial"><i>Stapeldiagrammen visar det relativa antalet bilder i varje grupp. Tusentals bilder ingår i vardera av de tre första grupperna, medan den fjärde bara innehåller några hundra bilder. Höjden på staplarna indikerar de relativa vikterna, eller bidragen, av varje grupp till medelvärdet i den översta bilden.</i></span></div> <div><span style="background-color:initial"><i>Bild: EHT Collaboration<br /></i></span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><b>Kontakter</b></div> <div><b><br /></b></div> <div><div>Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, 070 4933114, robert.cumming@chalmers.se</div> <div><br /></div> <div>Michael Lindqvist, astronom, Onsala rymdobservatorium, michael.lindqvist@chalmers.se</div></div>Thu, 12 May 2022 15:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Exoplanet-TOI-500b.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Exoplanet-TOI-500b.aspxJordliknande exoplanet funnen i unikt planetsystem<p><b>​Astronomer har hittat den mest jordliknande exoplaneten hittills, 155 ljusår från jorden, kretsandes runt stjärnan TOI 500. Men om storlek, massa och densitet bedöms vara snarlik jordens, slutar likheterna där. Planetens omloppsbana är så extremt nära stjärnan att ett varv bara tar 13 timmar, vilket ger planeten en temperatur på över 1 300 grader. Planetsystemets fyra planeter har alla bildats längre ut från TOI 500, men flyttat sig närmare och närmare stjärnan i en unik och långsam process, som aldrig beskrivits tidigare. </b></p><div><span style="background-color:initial">Judith Korth, en av fyra Chalmers-astronomer som är involverade i studien, som nyligen publicerades i Nature Astronomy, förklarar varför detta planetsystem är av särskilt intresse:</span><br /></div> <div>– Systemets arkitektur är unik. TOI-500 är värd för fyra planeter med liten massa och där den innersta planeten TOI-500b alltså har en omloppstid på cirka 13 timmar. Sådana ultrakorta omloppsbanor lutar vanligtvis jämfört med de yttre planeterna i systemet och tros vara resultatet av så kallad high eccentricity migration, där från början mycket elliptiska banor gradvis blir mer och mer cirkulära i en relativt snabb process, tack vare stjärnans dragningskraft, säger Judith Korth, på institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap på Chalmers.</div> <div>– Planeterna i TOI-500-systemet kretsar runt sin stjärna på samma plan och därför är TOI-500 det första systemet som kan ha bildats via ett annat scenario, det som vi kallar low eccentricity migration i artikeln. </div> <h3 class="chalmersElement-H3">Sakta men säker resa närmare stjärnan</h3> <div>Inom astronomin råder det samsyn om att en planet med TOI-500b inte kan ha bildats så nära stjärnan, utan att den måste ha sitt ursprung längre ut, för att sedan ha förflyttat sig närmare och närmare sin stjärna. Hur förflyttningen går till har debatterats, men den allmänna uppfattningen är att den vanligtvis sker på ett ”våldsamt” sätt, en process som kan innebära kollisioner mellan planeter som skapar både elliptiska och lutande banor, som sedan blir mer och mer cirkelrunda med tiden. </div> <div>I den nya forskningsartikeln presenterar dock författarna simuleringar med vilka de visar att planeterna runt TOI-500 kan ha bildats på nästan cirkulära banor längre ut i systemet, och sedan utfört en långsam och stadig förflyttning – under 2 miljarder år – där planeterna, utan att kollidera med varandra, rör sig längs banor som förblir nästan cirkulära men gradvis mindre och mindre.</div> <div>Forskningen, som publicerats i den prestigefyllda tidskriften Nature Astronomy, leddes av Luisa Maria Serrano och Davide Gandolfi från fysikavdelningen vid universitetet i Turin i ett team där Chalmers-astronomerna Judith Korth, Carina Persson, Iskra Georgieva och Malcolm Fridlund ingår.</div> <div><h3 class="chalmersElement-H3"><span>TOI lik jorden – men samtidigt väldigt annorlunda</span></h3></div> <div>Planeten närmast stjärnan, som heter TOI-500b, är en så kallad Ultra-Short Period-planet, USP, eftersom dess omloppstid bara är 13 timmar. Den kallas också för jordlik, på grund av sin storlek och struktur. </div> <div><span style="background-color:initial">– TOI-500b har en storlek och massa som liknar jorden, men i verkligheten skiljer den sig mycket från jorden på grund av dess korta omloppsperiod. Den är inte alls beboelig som vår jord. Tvärtom, på grund av sin närhet till stjärnan är planeten väldigt varm och dess yta består med största sannolikhet av ett enda hav av lava, säger Judit​h Korth och fortsätter.</span><br /></div> <div>– Men det kan finnas fler likheter och jag tror att den här upptäckten kommer att leda till ytterligare atmosfäriska studier, som i framtiden kan lära oss något om vår egen atmosfär.</div> <div><br /></div> <div><a href="/en/departments/see/news/Pages/Exoplanet-system-TOI-500.aspx">Läs en längre version av den här texten på vår engelskspråkiga webbplats</a>. </div> <div><br /></div> <div><em>Bilder från Nasas exoplanetkatalog.</em></div> <em> </em><div><span style="background-color:initial"><em>Texten baseras i delar på </em></span><span style="background-color:initial"><em>pressmeddelandet från universitetet i Turin: </em></span><a href="https://www.unito.it/comunicati_stampa/dalla-missione-della-nasa-alle-osservazioni-unito-toi-500-un-sistema-planetario-di">Dalla missione della NASA alle osservazioni UniTo: TOI-500, un sistema planetario di quattro pianeti con un processo di migrazione peculiare - Il pianeta più vicino alla stella è molto liknelse alla Terra...</a><span style="background-color:initial"> </span><em style="background-color:initial">Textbearbetning: Christian Löwhagen, Chalmers.</em></div>Tue, 10 May 2022 00:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/math/nyheter/Sidor/framsteg-i-matematik-kan-ge-ny-kunskap-om-universums-gator.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/math/nyheter/Sidor/framsteg-i-matematik-kan-ge-ny-kunskap-om-universums-gator.aspxFramsteg i matematik kan ge ny kunskap om universums gåtor<p><b>Hur går Einsteins teorier ihop med kvantmekanikens lagar? I många decennier har forskare försökt att förena Einsteins teori för gravitation med kvantmekanik, vilket skulle kunna ge oss ingående kunskap om till exempel svarta hål och universums födelse. Nu presenterar forskare på Chalmers resultat som visar hur gravitation framträder ur ett speciellt kvantmekaniskt system.</b></p>Modern teoretisk fysik strävar efter att hitta en &quot;förenad teori&quot; som kan beskriva alla naturens lagar inom ett enda ramverk. En förening mellan Einsteins allmänna relativitetsteori, som beskriver universum på stora skalor, och kvantmekaniken, som beskriver vår värld på atomnivå. En sådan teori för kvantgravitation innefattar både den makroskopiska och den mikroskopiska beskrivningen av naturen.<div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/MV/Nyheter/Nature%202022/Daniel-Persson.gif" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="Daniel Persson" style="margin:5px;width:200px;height:300px" /> – Vi strävar efter att förstå naturens lagar och dessa är skrivna på matematikens språk. När vi söker svar på frågor inom fysik så leds vi ofta till nya upptäckter även i matematik. Denna korsbefruktning är särskilt framträdande i sökandet efter kvantgravitation – där det är extremt svårt att göra experiment, säger Daniel Persson, biträdande professor vid institutionen för matematiska vetenskaper på Chalmers, och tidigare verksam vid Institutionen för fysik. </div> <div><br /></div> <div> Ett exempel på ett fenomen som kräver denna typ av samlad beskrivning är svarta hål. Ett svart hål kan bildas när en tillräckligt tung stjärna slocknar och kollapsar under sin egen gravitationskraft, så att all dess massa koncentreras i en ytterst liten volym. Den kvantmekaniska beskrivningen av svarta hål är ännu i sin linda och involverar avancerad matematik.</div> <div><br /></div> <h2 class="chalmersElement-H2"> En förenklad modell för kvantgravitation</h2> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/MV/Nyheter/Nature%202022/Robert-Berman.gif" alt="Robert Berman" class="chalmersPosition-FloatLeft" style="margin:5px;width:200px;height:265px" />– Utmaningen är att beskriva hur gravitationen uppkommer som ett &quot;emergent&quot;, eller framträdande, fenomen. Liksom vardagliga fenomen – såsom en vätskas flöde – framträder ur atomers kaotiska rörelser, vill vi beskriva hur tyngdkraft framträder ur ett mikroskopiskt kvantmekaniskt system, säger Robert Berman, professor vid institutionen för matematiska vetenskaper på Chalmers.</div> <div><br /></div> <div> I en artikel som nyligen publicerades i tidskriften Nature Communications har Daniel Persson och Robert Berman, tillsammans med Tristan Collins vid MIT i USA, visat hur gravitation framträder ur ett speciellt kvantmekaniskt system, i en förenklad modell för kvantgravitation som kallas den &quot;holografiska principen&quot;.</div> <div><br /></div> <div>– Genom att använda tekniker från den matematik som jag har forskat på tidigare har vi lyckats formulera hur gravitation framträder genom den holografiska principen, på ett mer precist sätt än vad som har gjorts tidigare, säger Robert Berman.</div> <h2 class="chalmersElement-H2"> Bubblor av mörk energi</h2> <div> I Einsteins teori beskrivs gravitationen som ett geometriskt fenomen. Liksom en nybäddad säng sjunker ner av en människas tyngd så kan tunga objekt kröka universums geometriska form. Men i Einsteins teori har till och med den tomma rymden – universums &quot;vakuumtillstånd” – en rik geometrisk struktur. Om man hade möjlighet att zooma in och betrakta detta vakuum på mikroskopisk nivå så skulle man se många kvantmekaniska fluktuationer, eller ”bubblor”, som kallas mörk energi. Det är denna mystiska energiform som – ur ett storskaligt perspektiv – orsakar universums accelererade expansion.</div> <div><br /></div> <div>I artikeln ger forskarna en ny beskrivning av hur dessa mikroskopiska kvantmekaniska bubblor uppkommer. Detta är ett framsteg som ger nya pusselbitar i vår förståelse kring relationen mellan Einsteins gravitationsteori och kvantmekaniken, något som gäckat forskarna i decennier.</div> <div><br /></div> <div>– Dessa resultat öppnar möjligheter för att kunna testa andra aspekter av den holografiska principen såsom den mikroskopiska beskrivningen av svarta hål. Omvänt, så hoppas vi även att i framtiden kunna utnyttja dessa nya samband till att bryta ny mark i matematik, säger Daniel Persson.</div> <div><br /></div> <div> Artikeln <a href="https://doi.org/10.1038/s41467-021-27951-9">Emergent Sasaki-Einstein geometry and AdS/CFT</a> har publicerats i Nature Communications och bakom de nya resultaten står Robert Berman, Tristan Collins och Daniel Persson vid Chalmers tekniska högskola och Massachusetts Institute of Technology i USA.  </div> <h3 class="chalmersElement-H3">För mer information, kontakta: </h3> <div> Daniel Persson, Biträdande professor, Institutionen för matematiska vetenskaper, Chalmers tekniska högskola och Göteborgs universitet <br /><a href="mailto:daniel.persson@chalmers.se">daniel.persson@chalmers.se</a> <br />031 772 3174</div> <div><br /></div> <div>Robert Berman, Professor, Institutionen för matematiska vetenskaper, Chalmers tekniska högskola och Göteborgs universitet </div> <div><a href="mailto:robertb@chalmers.se">robert.berman@chalmers.se</a> </div> <div>031 772 3553   </div> <div><br /></div> <div>Text: Joshua Worth</div> <div>Foto: Anna Wallin (Daniel Persson) och Rakel Berman (Robert Berman)</div> ​​Mon, 07 Mar 2022 14:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Kosmiska-blixtars-ursprung-overraskar-forskare.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Kosmiska-blixtars-ursprung-overraskar-forskare.aspxKosmiska blixtar från oväntad källa överraskar forskare<p><b>​När astronomer spårade den hittills närmaste källan till de mystiska blixtar på himlen som kallas radioblixtar, blev de överraskade. Precisionsmätningar med radioteleskop avslöjar att blixtarna skapas bland gamla stjärnor, och på ett sätt som ingen hade väntat sig. Källan till blixtarna, i den närliggande spiralgalaxen M 81, ligger närmare jorden än någon annan i sitt slag.​</b></p><div><span style="background-color:initial">Radioblixtar är oförutsägbara, extremt korta ljusglimtar från rymden. Astronomer har kämpat för att förstå dem ända sedan de först upptäcktes 2007. Hittills har de bara kunnat ses av radioteleskop.</span><br /></div> <div><br /></div> <div>Varje blixt varar bara tusendelar av en sekund. Ändå sänder var och en ut lika mycket energi som solen avger på ett dygn. Varje dag smäller flera hundra blixtar, och de har skådats  över hela himlen. De flesta ligger på enorma avstånd från jorden, i galaxer flera miljarder ljusår bort.</div> <div><br /></div> <div>I två forskningsartiklar som publiceras i veckans nummer av tidskrifterna Nature och Nature Astronomy presenterar ett internationellt team av astronomer observationer som tar forskarna ett steg närmare att lösa mysteriet – samtidigt som nya gåtor väcks. Teamet leds gemensamt av Franz Kirsten (Onsala rymdobservatorium, Chalmers, och ASTRON, Nederländerna) och Kenzie Nimmo (ASTRON och Universiteit van Amsterdam, Nederländerna).</div> <div><br /></div> <div>När en källa till upprepade blixtar upptäcktes i stjärnbilden Stora björnen januari 2020 satte forskarna igång med att göra högprecisionsmätningar.</div> <div><br /></div> <div>– Vi ville leta efter ledtrådar till blixtarnas ursprung. Genom att använda många radioteleskop tillsammans kan vi fastställa en källas läge på himlen med extremt hög precision. Det ger möjlighet att se hur omgivningarna ser ut där radioblixtar skapas, säger Franz Kirsten. </div> <div><br /></div> <div>För att studera källan med högsta möjliga upplösning och högsta möjliga känslighet använde forskarna mätningar gjorda samtidigt med teleskopen i nätverket European VLBI Network (EVN). Genom att kombinera data från 12 parabolantenner spridda över halva jordklotet – i Sverige, Lettland, Nederländerna, Ryssland, Tyskland, Polen, Italien och Kina - kunde de ta reda på exakt varifrån på himlen som blixtarna sändes ut.</div> <div><br /></div> <div>Mätningarna kompletterades med andra från flera andra teleskop, bland dem Karl G. Jansky Very Large Array (VLA) i New Mexico, USA.</div> <div><br /></div> <div><br /></div> <span></span><span style="font-weight:700"><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/FRBclusterM81_danielle_futselaar_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /></span><div><b>Nära, men inte som väntat</b></div> <div><br /></div> <div>När astronomerna analyserade sina mätningar upptäckte de att de återkommande radioblixtarna hade ett helt oväntat ursprung.</div> <div><br /></div> <div>Utbrotten kunde de spåra till utkanterna av den närliggande spiralgalaxen Messier 81 (M 81), cirka 12 miljoner ljusår bort. Det är ett stort avstånd, men ändå närmare än till någon annan källa till radioblixtar som hittills upptäckts.</div> <div><br /></div> <div>Ännu en överraskning väntade. Läget på himlen stämde exakt överens med en tät klunga av mycket gamla stjärnor - en klotformig stjärnhop (eller klothop).</div> <div><br /></div> <div>– Det var häpnadsväckande att hitta radioblixtar från ett klothop. Det här är ett ställe i rymden där det bara finns gamla stjärnor. Längre ut i universum har man hittat radioblixtar på platser där stjärnor är mycket yngre. Så det här måste vara något annat, säger Kenzie Nimmo.</div> <div><br /></div> <div>Många radioblixtar har hittats omgivna av unga, tunga stjärnor, som är långt större än solen. I sådana omgivningar är stjärnexplosioner vanliga, och stjärnor som exploderar kan lämna efter sig starkt magnetiserade rester – och några av dessa märkliga himlakroppar kallas magnetarer.</div> <div><br /></div> <div>Forskare har trott att magnetarer kan skapa åtminstone en del av alla radioblixtar. Magnetarer är universums mest kraftfulla kända magneter, och utgör de extremt täta resterna av stjärnor som nyligen har exploderat.</div> <div><br /></div> <div>Teammedlemmen Jason Hessels är astronom vid Universiteit van Amsterdam och vid ASTRON.</div> <div><span style="background-color:initial">–</span><span style="background-color:initial"> Vi väntar oss att magnetarer ska vara nya, och definitivt inte omgivna av gamla stjärnor. Så om det vi upptäckt här verkligen är en magnetar kan den inte ha bildats när en ung stjärna exploderade. Det måste finnas ett annat sätt, säger han.</span><br /></div> <div><br /></div> <div>Teamet tror att radioblixtarnas källa är en typ av himlakropp som förutspåtts av andra forskare, men som aldrig setts förut: en magnetar som bildades när en stjärna av typen vit dvärg  gick upp i vikt så mycket att den störtade samman under sin egen tyngd.</div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">–</span> Märkliga saker kan hända under de långa årmiljarderna i en tät stjärnhops liv. Här tror vi att vi fått syn på en stjärna som har en alldeles ovanlig historia, förklarar Franz Kirsten.</div> <div><br /></div> <div>Med tiden blir vanliga stjärnor som solen gamla och förvandlas till små, täta, ljusa himlakroppar som kallas vita dvärgar. Många av stjärnhopens invånare lever i par, som dubbelstjärnor. Av de tiotusentals stjärnorna i hopen kan några få komma tillräckligt nära varandra för att den ena stjärnan kan samla in material från den andra.</div> <div><br /></div> <div>Det kan leda till en ödesdiger utgång för den ena stjärnan, och som på engelska kallas &quot;accretion-induced collapse&quot;, förklarar Kirsten.</div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">–</span> Om en av de vita dvärgarna kan fånga tillräckligt med extra massa från sin följeslagare, kan den förvandlas till en ännu tätare stjärna, känd som en neutronstjärna. Det är en sällsynt händelse, men i en klunga av urgamla stjärnor är det ändå det enklaste sättet som radioblixtar kan skapas, säger teammedlemmen Mohit Bhardwaj, astronom vid McGill University I Kanada.</div> <div><br /></div> <div><br /></div> <img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/FRBclusterburstM81_danielle_futselaar_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /><div><b>Snabbaste någonsin</b></div> <div><br /></div> <div>När astronomerna letade efter ytterligare ledtrådar genom att zooma in i sina mätdata blev de än en gång överraskade. En del av blixtarna var ännu kortare än de hade förväntat sig.</div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">–</span> Utbrotten flammade upp och ner i ljusstyrka under så kort tid som  några tiotals nanosekunder. Det säger oss att de måste komma från en väldigt liten volym i rymden, mindre än en fotbollsplan och kanske bara tiotals meter i diameter, säger Kenzie Nimmo.</div> <div><br /></div> <div>Liknande, blixtsnabba radiosignaler har tidigare kunnat fångas upp från himlens mest kända stjärnrest, Krabbpulsaren. Den är en pytteliten, oerhört tätpackad himlakropp och en kvarleva efter en supernovaexplosion som kunde ses från jorden år 1054 i stjärnbilden Oxen. Både magnetarer och pulsarer är olika typer av neutronstjärnor: extremt sammanpackade himlakroppar med solens massa i en volym lika stor som en stad på jorden, och med starka magnetfält.</div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">–</span> Av de signaler vi mätte upp var några väldigt korta och extremt kraftfulla, på precis samma sätt som vissa signaler från Krabbpulsaren. Det tyder på att det vi ser verkligen är en magnetar, men på en plats där inga magnetarer har hittats tidigare, säger Kenzie Nimmo.</div> <div><br /></div> <div>Framtida observationer av detta system och andra kommer att hjälpa till att avgöra om källan verkligen är en ovanlig magnetar eller något annat. Mätningarna kan möjligen även förklaras av en ovanlig pulsar, eller ett dubbelsystem där ett svart hål och en tät stjärna kretsar kring varandra.</div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">–</span> De här radioblixtarna tycks kunna ge oss nya och oväntade insikter om hur stjärnor lever och dör. Om det är riktigt kan de på samma sätt som supernovor berätta för oss om stjärnor och hur de lever i hela universum, säger Franz Kirsten.</div> <div><br /></div> <div><b><i>Bilder</i></b></div> <div><i><br /></i></div> <div><span style="background-color:initial"><i>A (överst). Källa till mystiska radiosignaler: så föreställer sig rymdkonstnären Daniëlle Futselaar en magnetar i en klunga av urgamla stjärnor (som visas i rött) nära spiralgalaxen Messier 81 (M81).</i></span></div> <div><i>(Bild: ASTRON/Daniëlle Futselaar, artsource.nl)</i></div> <div><a href="https://chalmersuniversity.box.com/s/e7639tldvpsg22pcdzs7rdmx2t2qe6hx" style="outline:0px">Länk till högupplöst bild</a><i><br /></i></div> <div><i><span style="background-color:initial"> </span><br /></i></div> <div><i>B Radioblixtar från en överraskande plats. En tät klunga av gamla stjärnor (till vänster) nära spiralgalaxen Messier 81 (M81) är källan till oerhört ljusstarka och korta radiosignaler. </i></div> <div><i>(Bild: ASTRON/Daniëlle Futselaar, artsource.nl)</i></div> <div><i></i><a href="https://chalmersuniversity.box.com/s/5f19xjlq2r90nvgh73jvgfphcyk40paj">Länk till högupplöst bild</a></div> <div><br /></div> <div><div><i>C Extremt korta radioblixtar från en överraskande källa. En tät klunga av gamla stjärnor (till vänster) nära spiralgalaxen Messier 81 (M81) är källan till oerhört ljusstarka och korta radiosignaler. I blått och vitt visas en graf över hur en blixts ljusstyrka förändrades inom loppet av bara några tiotals mikrosekunder.</i></div> <div><i>(Bild: ASTRON/Daniëlle Futselaar, artsource.nl)</i></div></div> <div><a href="https://chalmersuniversity.box.com/s/vh7nc1yesw4slecknw0a0pyut393tatn">Länk till högupplöst bild​</a><i><br /></i></div> <div><br /></div> <div><b>Kontakter</b></div> <div><br /></div> <div>Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, Chalmers tekniska högskola, e-post: robert.cumming@chalmers.se, tel: +46 70 493 3114 eller +46 (0)31 772 5500</div> <div><br /></div> <div>Franz Kirsten, ASTRON och Onsala rymdobservatorium, Chalmers tekniska högskola, franz.kirsten@chalmers.se</div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div><b>Mer om forskningen och om European VLBI Network och JIVE</b></div> <div><br /></div> <div>Forskningen baseras på observationer med European VLBI Network, med Karl G. Jansky Very Large Array, och med rymdteleskopen Hubble, Chandra och Fermi, samt Subaru-teleskopet på Hawaii.</div> <div><br /></div> <div>Forskningen publiceras i två artiklar i tidskrifterna Nature och Nature Astronomy.</div> <div><em style="background-color:initial">A repeating fast radio burst source in a globular cluster</em><span style="background-color:initial">, </span><span style="background-color:initial">av</span><span style="background-color:initial"> Franz Kirsten et al (</span><a href="http://www.nature.com/articles/s41586-021-04354-w">www.nature.com/articles/s41586-021-04354-w</a><span style="background-color:initial">;</span><span style="background-color:initial"> </span><a href="https://arxiv.org/abs/2105.11445">finns även på ArXiv</a><span style="background-color:initial">)</span></div> <div><div><em>Burst timescales and luminosities link young pulsars and fast radio bursts</em>, by Kenzie Nimmo et al (<a href="https://www.nature.com/articles/s41550-021-01569-9">www.nature.com/articles/s41550-021-01569-9</a>; <a href="https://arxiv.org/abs/2105.11446">finns även på ArXiv</a>).</div></div> <div><br /></div> <div>Långbasinterferometri eller VLBI (very long baseline interferometry) är en astronomisk metod som går ut på att flera radioteleskop som ligger långt från varandra samtidigt observerar samma område på himlen. Data från varje teleskop skickas sedan till en central dator, korrelatorn, för att skapa bilder med högre upplösning än till och med världens bästa teleskop för synligt ljus</div> <div><br /></div> <div>European VLBI Network (EVN; www.evlbi.org) är en interferometrisk uppställning av radioteleskop i Europa, Asien, Sydafrika och Amerika som genomför unika, högupplösta radioastronomiska observationer av kosmiska radiokällor. Nätverket grundades 1980, med Onsala rymdobservatorium bland de första fem medlemmar, och har idag växt till världens känsligaste teleskopuppställning i sitt slag, med fler än 20 teleskop varav några av världens största och känsligaste radioteleskop. EVN:s medlemskap består av 13 forskningsinstitut, samt fem associerade medlemmar.</div> <div><br /></div> <div>Joint Institute for VLBI ERIC (JIVE; www.jive.eu) har som huvuduppdrag att stå för driften och utvecklingen av EVN-processorn, en kraftfull superdator som kombinerar signalerna från radioteleskop i hela världen. JIVE grundades 1993 och är sedan 2015 ett ERIC (European Research Infrastructure Consortium) med sju medlemsländer: Frankrike, Italien, Lettland, Nederländerna, Spanien, Storbritannien och Sverige. JIVE har sitt säte i Nederländerna vid ASTRON, Nederländernas institut för radioastronomi.</div> <div><br /></div>Wed, 23 Feb 2022 17:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/ikt/nyheter/Sidor/Dags-att-inviga-allvetande-datorresurs-.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/ikt/nyheter/Sidor/Dags-att-inviga-allvetande-datorresurs-.aspxDags att inviga allvetande datorresurs<p><b>​Alvis är ett gammalt nordiskt namn som betyder ”allvetande”. Ett passande namn, kan man tycka, på en datorresurs dedikerad till forskning inom artificiell intelligens och maskininlärning. En första fas av Alvis har funnits vid Chalmers och använts av svenska forskare under ett och ett halvt år, men nu är datorsystemet fullt utbyggt och redo för att lösa fler och större forskningsuppgifter.</b></p><img src="/SiteCollectionImages/Areas%20of%20Advance/Information%20and%20Communication%20Technology/300x454_Alvis_infrastructure_1.png" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:10px;width:260px;height:390px" /><br /><span style="background-color:initial">Alvis är en nationell datorresurs inom <a href="https://www.snic.se/">Swedish National Infrastructure for Computing, SNIC,</a> och började i liten skala under hösten 2020, då första versionen började användas av svenska forskare. Sedan dess har mycket skett bakom kulisserna, både när det gäller användning och utbyggnad, och nu är det dags för Chalmers att ge svensk forskning inom AI och maskininlärning tillgång till den fullskaligt utbyggda resursen. Den 25 februari äger den digitala invigningen rum.</span><div><br /><span style="background-color:initial"></span><div><b>Vad kan då Alvis bidra med? </b>Syftet är tvådelat. Dels vänder man sig till målgruppen som forskar och utvecklar metoder inom maskininlärning, dels till målgruppen som använder maskininlärning för att lösa forskningsproblem inom i princip vilket fält som helst. Alla som behöver förbättra sina matematiska beräkningar och modeller kan ta del av Alvis tjänster genom SNICs ansökningssystem – oavsett forskningsfält.</div> <div>– Man kan enkelt uttryckt säga att Alvis arbetar med igenkänning av mönster, enligt samma princip som din mobil använder för att känna igen ditt ansikte. Det du gör här är att presentera mycket stora mängder data för Alvis och låter systemet jobba på. Uppgiften för maskinerna är att reagera på just mönster – långt innan ett mänskligt öga hinner göra det, säger <b>Mikael Öhman</b>, systemansvarig på Chalmers e-commons.</div> <div><br /></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Hur kan Alvis hjälpa svensk forskning?</h3> <div><b>Thomas Svedberg </b>är projektledare för uppbyggnaden av Alvis:</div> <div>– Jag skulle säga att det är två delar i det svaret. Vi har å ena sidan forskare som redan håller på med maskininlärning, de får en kraftfull resurs som hjälper dem att analysera stora komplexa problem.  </div> <div>– Å andra sidan har vi de som är nyfikna på maskininlärning och som vill veta mer om hur de kan arbeta med det inom just sitt fält. Det är kanske för dem vi kan göra störst skillnad. Där kan vi erbjuda snabb tillgång till ett system som göra att de kan lära sig mer och bygga upp sin kunskap. </div> <div><b>Den officiella invigningen av Alvis äger rum 25 februari.</b> Det kommer att ske digitalt och du hittar all <a href="/sv/styrkeomraden/ikt/kalendarium/Sidor/Invigning-av-Alvis.aspx">information om eventet här​</a>. </div> <h3 class="chalmersElement-H3">Övrigt</h3> <div>Alvis, som är en del av den nationella e-infrastrukturen SNIC, finns placerad på Chalmers. <a href="/en/researchinfrastructure/e-commons/Pages/default.aspx">Chalmers e-Commons </a>driver resursen, och ansökningar om att få använda Alvis hanteras av SNAC (Swedish National Allocations Committee). Alvis är finansierad av <b><a href="https://kaw.wallenberg.org/">Knut och Alice Wallenbergs stiftelse</a></b> med 70 miljoner kronor, och driften finansieras av SNIC. Datorsystemet är levererat av <a href="https://www.lenovo.com/se/sv/" target="_blank">Lenovo​</a>. Inom Chalmers e-commons finns också en grupp av forskningsingenjörer med spets mot AI, maskininlärning och datahantering. De har bland annat till uppgift att ge stöd till Chalmers forskare i användningen av Alvis. </div> <div> </div> <h3 class="chalmersElement-H3">Röster om Alvis: </h3> <div><b>Lars Nordström,</b> föreståndare för SNIC: Alvis kommer att utgöra en nyckelresurs för svensk AI-baserad forskning och är ett värdefullt komplement till SNICs övriga resurser.</div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial"><strong>Sara Mazur</strong>, Director of strategic research, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse: &quot;</span>En högpresterande nationell beräknings- och lagringsresurs för AI och maskininlärning är en förutsättning för att forskare vid svenska universitet ska kunna vara framgångsrika i den internationella konkurrensen inom området. Det är ett område så utvecklas oerhört snabbt och som kommer att få stor inverkan på samhällsutvecklingen, därför är det viktigt att Sverige båda har den infrastruktur som krävs och forskare som kan utveckla området. Det möjliggör också en kunskapsöverföring till svensk industri.&quot;<br /></div> <div><br /></div> <div><b>Professor Philipp Schlatter,</b> ordförande i SNIC:s tilldelningskommitté <a href="https://www.snic.se/allocations/snac/">Swedish National Allocations Committee, SNAC</a>: Beräkningstid på Alvis fas 2 finns nu att söka för alla svenska forskare, också för de stora projekt som vi delar ut via SNAC. Vi var alla tveksamma när GPU-accelererade system infördes ett par år sedan, men vi som forskare har lärt oss att förhålla oss till denna utveckling, inte minst genom specialbibliotek för maskininlärning, till exempel Tensorflow, som verkligen går supersnabbt på sådana system. Därför är vi speciellt glada att nu ha Alvis i SNIC:s datorlandskap så att vi också kan täcka detta ökande behov av GPU-baserad datortid. </div> <div><div><br /></div> <div><strong>Scott Tease</strong>, vicepresident och generaldirektör över Lenovos verksamheter High Performance Computing (HPC) och  Artificial Intelligence (AI): ”Lenovo är tacksamma över att ha blivit utvalda av Chalmers för Alvis-projektet. Alvis kommer att driva banbrytande forskning inom olika områden; från materialvetenskap till energi, från hälsovård till nanoforskning och så vidare. Alvis är verkligen unik och har utgångspunkt i olika arkitekturer för olika arbetsbelastningar. <span style="background-color:initial">Alvis utnyttjar Lenovos NeptuneTM vätskekylningsteknik för att leverera oöverträffad beräkningseffektivitet. Chalmers har valt att implementera flera olika Lenovo ThinkSystem-servrar för att leverera rätt NVIDIA GPU till sina användare, men på ett sätt som prioriterar energibesparingar o</span><span style="background-color:initial">ch arbetsbelastningsbalans, i stället för att bara kasta in fler underutnyttjade GPU:er i mixen. Genom att använda vårt ThinkSystem SD650-N V2 för att leverera styrkan hos NVIDIA A100 Tensor Core GPU med högeffektiv direkt vattenkylning, och vårt ThinkSystem SR670 V2 för NVIDIA A40 och T4 GPU, kombinerat med en höghastighetslagringsinfrastruktur, har Chalmers-användare över 260 000 bearbetningskärnor och över 800 TFLOPS i beräkningskraft för att få en snabbare svarstid till forskningen.&quot;</span></div></div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div><a href="/sv/styrkeomraden/ikt/kalendarium/Sidor/Invigning-av-Alvis.aspx" target="_blank"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/ichtm.gif" alt="" />KALENDARIUM OCH ANMÄLAN</a></div> <div><br /></div> <div><em>Text: Jenny Palm</em></div> <div><em>Foto: Henrik Sandsjö</em></div> <div><em><br /></em></div> <div><em><img src="/SiteCollectionImages/Areas%20of%20Advance/Information%20and%20Communication%20Technology/750x422_Alvis_infrastructure_3_220210.png" alt="Överblick datorhall" style="margin:5px;width:690px;height:386px" /><br /><br /><br /></em></div> <div>​<br /></div> </div> ​​Wed, 16 Feb 2022 20:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Stjarnornas-hemliga-kramar-ALMA.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Stjarnornas-hemliga-kramar-ALMA.aspxStjärnornas hemliga kramar avslöjade av Alma<p><b>​Till skillnad från vår sol lever de flesta stjärnor ihop. Ibland kommer paren så nära varandra att den ena uppslukar den andra – med långtgående konsekvenser. När ett Chalmerslett team av astronomer använde teleskopet Alma för att studera 15 ovanliga stjärnor, blev de förvånade över att de alla nyligen genomgått denna fas. Upptäckten lovar ny insikt om himlens mest dramatiska fenomen – och om liv, död och återfödelse bland stjärnorna. ​</b></p>​<span style="background-color:initial">Med hjälp av jätteteleskopet Alma i Chile studerade ett Chalmerslett forskarteam 15 ovanliga stjärnor i vår galax, Vintergatan – den närmaste på 5000 ljusårs avstånd från jorden. Teamets mätningar visar att samtliga av stjärnorna nyligen upplevt en fas i sin utveckling som länge gäckat forskare, men som tros leda till många andra astronomiska fenomen. Dessutom är stjärnorna alla dubbla. Forskningsresultaten publiceras den här veckan i den vetenskapliga tidskriften Nature Astronomy. </span><div><br /></div> <div>Genom i tur och ordning rikta antennerna i Alma mot 15 utvalda stjärnor för att mäta strålningen från olika molekyler nära dem hoppades forskarna hitta ledtrådar till stjärnornas historia. Stjärnorna, som fått smeknamnet &quot;vattenfontäner&quot;, var redan kända bland astronomer på grund av intensiv strålning från vattenmolekyler – producerad av ovanligt tät och snabbrörlig gas. </div> <div><br /></div> <div>Teleskopet Alma återfinns på en högplatå 5 000 meter över havet i Chile och är känsligt för ljusstrålning med våglängder runt en millimeter – osynlig för mänskliga ögon men idealisk för att se genom Vintergatans lager av interstellära moln, och skåda stjärnor dolda bakom stoftridåer.</div> <div><br /></div> <div>– Vi var extra nyfikna på de här stjärnorna eftersom de verkar blåsa ut mängder med stoft och gas ut i rymden, varav en del i form av jetstrålar med hastigheter på upp till 1,8 miljoner kilometer i timmen. Vi tänkte  att vi skulle hitta ledtrådar till hur jetstrålarna skapats, men istället hittade vi mycket mer än så, säger Theo Khouri, försteförfattare till den nya studien. </div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/WaterFountains_DanielleFutselaar_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /></div> <div><br /></div> <div><b>Tappar halva massan</b></div> <div><br /></div> <div>Forskarna använde Alma för att mäta förekomsten av kolmonoxidmolekyler, CO, i strålningen från stjärnorna, och att jämföra signaler från olika atomer (isotoper) av kol och syre. Till skillnad från sin systermolekyl koldioxid, CO<sub>2</sub>, är kolmonoxid relativt lätt att upptäcka i rymden och fungerar därför som ett favoritverktyg för astronomer.</div> <div><br /></div> <div>– Tack vare Almas enastående känslighet kunde vi upptäcka de mycket svaga signalerna från flera olika molekyler i gasen som kastas ut av dessa stjärnor. När vi tittade noga på mätningarna såg vi detaljer som vi verkligen inte hade väntat oss, säger Theo Khouri.</div> <div><br /></div> <div>Observationerna bekräftade att de yttre lagren höll på att blåsa bort från alla stjärnorna i studien. Men proportionerna mellan de olika syreatomerna i molekylerna indikerade att stjärnorna i ett annat avseende inte var så extrema som de först hade verkat, förklarar teammedlem Wouter Vlemmings, astronom på Chalmers.</div> <div><br /></div> <div>– Vi insåg att de här stjärnorna började sina liv med samma massa som solen, eller bara några få gånger mer. Nu visade våra mätningar att var och en har kastat ut upp till hälften av sin totala massa, bara under de senaste hundra åren. Något riktigt dramatiskt måste ha hänt dem, säger han. </div> <div>Hur kunde så pass små stjärnor så snabbt förlora så mycket massa? Alla bevis pekade mot samma förklaring, tyckte forskarna. Samtliga stjärnor var dubbelstjärnor, och de hade alla precis gått igenom en fas där de två stjärnorna delat samma atmosfär - den ena stjärnan helt omsluten i den andra.</div> <div><br /></div> <div>– I den fasen kretsar de två stjärnorna tillsammans, i en slags kokong. Denna fas, som kallas common envelope på engelska, eller gemensamt hölje, är riktigt kort och varar bara några hundra år. I astronomiska termer är det över på ett ögonblick, säger teammedlemmen Daniel Tafoya. </div> <div><br /></div> <div>Stjärnor som lever i dubbelsystem kretsar helt enkelt runt sin gemensamma masscentrum. Men stjärnorna i studien delar dessutom på samma atmosfär. För en stjärna är det en livsavgörande händelse att genomgå en sådan fas, och kan till och med leda till att stjärnorna helt smälter samman. </div> <div><br /></div> <div><b>Ledtrådar om framtiden</b></div> <div><br /></div> <div>Forskare tror att den här typen av intima episoder ligger bakom några av himlens mest spektakulära fenomen. Att förstå hur det går till kan vara en del av svaret på några av astronomernas största frågor kring hur stjärnor lever och dör, förklarar Theo Khouri.</div> <div><br /></div> <div>– Vad orsakar en supernovaexplosion? Hur kommer svarta hål tillräckligt nära varandra för att kollidera? Hur skapas de vackra och symmetriska objekt som vi kallar planetariska nebulosor? Astronomer har under många år misstänkt att stjärnornas delade höljen är en del av svaren på frågor som dessa. Nu har vi ett nytt sätt att studera denna omvälvande men gåtfulla fas, säger Theo Khouri. </div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/W43A_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /></div> <div><br /></div> <div>Att förstå den här speciella fasen kommer också att hjälpa forskare att studera vad som kommer att hända i mycket avlägsen framtid, när också solen kommer att bli en större, svalare stjärna – en röd jätte – som kan komma att omsluta de innersta planeterna.</div> <div><br /></div> <div>– Vår forskning kommer att hjälpa oss att förstå hur det skulle kunna hända, men det ger mig ett annat, mer hoppfullt perspektiv. När dessa stjärnor omfamnar varandra skickar de damm och gas ut i rymden som kan bli ingredienserna för kommande generationer av stjärnor och planeter, och med dem potentialen för nytt liv, säger Daniel Tafoya. </div> <div><br /></div> <div>Eftersom de 15 dubbelstjärnorna i studien verkar utvecklas på en mänsklig tidsskala, planerar teamet att fortsätta bevaka dem, med hjälp av Alma och andra radioteleskop. Med SKA-observatoriets framtida teleskop hoppas de kunna studera hur stjärnorna bildar sina strålar och förändrar sin omgivning. De hoppas också hitta fler – om det finns några. </div> <div><br /></div> <div>– Vi tror faktiskt att de kända &quot;vattenfontänerna&quot; kan vara nästan alla system av sitt slag i hela vår galax. Om det är sant, så är dessa stjärnor verkligen nyckeln till att förstå den märkligaste, mest underbara och viktigaste processen som två stjärnor kan uppleva i sina gemensamma liv, avslutar Theo Khouri.</div> <div><br /></div> <div><b>Mer om forskningen och om Alma</b></div> <div><br /></div> <div><div>Dessa forskningsresultat presenteras i artikeln “Observational identification of a sample of likely recent Common-Envelope Events” som publiceras i tidskriften <a href="https://www.nature.com/natastron/">Nature Astronomy</a> den 16 december 2021. </div> <div>Medlemmarna i forskargruppen är: Theo Khouri (Chalmers), Wouter H. T. Vlemmings (Chalmers), Daniel Tafoya (Chalmers), Andrés F. Pérez-Sánchez (Leidenuniversitetet, Nederländerna), Carmen Sánchez Contreras (Centro de Astrobiología (CSIC-INTA), Spanien), José F. Gómez (Instituto de Astrofísica de Andalucía, CSIC, Spanien), Hiroshi Imai (Kagoshima University, Japan) och Raghvendra Sahai (Jet Propulsion Laboratory, California Institute of Technology, USA).</div> <div><br /></div> <div>Länk till forskningsartikeln hos Nature Astronomy: <a href="https://www.nature.com/articles/s41550-021-01528-4">https://www.nature.com/articles/s41550-021-01528-4​</a></div> <div>Delbar länk till forskningsartikeln i sin helhet: <a href="https://rdcu.be/cDlX8">https://rdcu.be/cDlX8​</a></div> <div><br /></div> <div>Alma är en internationell anläggning för astronomi och är ett samarbete mellan ESO (Europeiska sydobservatoriet), i vilket Sverige är ett av 15 medlemsländer, National Science Foundation i USA och Nationella instituten för naturvetenskap (NINS) i Japan i samverkan med Chile. Alma stöds av ESO åt dess medlemsländer, av NSF i samarbete med Kanadas National Research Council (NRC) och Taiwans Nationella vetenskapsråd (NSC) samt av NINS i samarbete med Academia Sinica (AS) i Taiwan och Koreas Institut för astronomi och rymdforskning (KASI).</div> <div><br /></div> <div>Chalmers och Onsala rymdobservatorium har varit med sedan starten och bland annat byggt mottagare till Alma. Vid Onsala rymdobservatorium finns Nordic Alma Regional Centre som tillhandahåller teknisk expertis om Alma och som hjälper nordiska astronomer att använda teleskopet.</div></div> <div><br /></div> <div><b>Bilder</b></div> <div><br /></div> <div><i>A (överst) – Stjärnor som omfamnar varandra. Så föreställer sig rymdkonstnären Danielle Futselaaren dubbelstjärna där två stjärnor precis har börjat dela på samma atmosfär. En av stjärnorna är en röd jättestjärna med en enorm, sval atmosfär som här visas i orange och rött. Den mindre stjärnan kretsar allt snabbare runt stjärnornas gemensamma masscentrum, snurrar runt sin egen axel och växelverkar på ett dramatiskt sätt med sina nya omgivningar. Samspelet skapar kraftfulla jetstrålar som kastar ut gas från systemets poler, samtidigt som en långsammare ring av material samlas vid dess ekvator.</i></div> <div><i>Bild: Danielle Futselaar, artsource.nl</i></div> <div><em style="background-color:initial"><a href="https://chalmersuniversity.box.com/s/m41kle2xxckyl2jusg9ggz097m6qpu1r">Länk till högupplöst bild (TIFF)​</a></em><i><span style="white-space:pre"> </span></i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>B – Almas bild av stjärnsystemet W43A, en så kallad ”vattenfontän” som ligger cirka 7000 ljusår från jorden i stjärnbilden Aquila, Örnen. Dubbelstjärnan ligger i mitten av bilden men är allt för liten för att se ens med Alma. Teleskopets mätningar visar hur stjärnornas växelverkan har stöpat om deras omgivningar. De två jetstrålarna som skjuts ut från de centrala stjärnorna visas här i blått (material som rör sig mot oss) och rött (på väg bort). I rosa visas moln av stoft och damm vars form skulpterats av jetstrålarna från stjärnparet i mitten.</i></div> <div><i>Bild: ALMA (ESO/NAOJ/NRAO), D. Tafoya et al.</i></div> <div><em><a href="https://chalmersuniversity.box.com/s/ba7ivdj7eqwugqz0kdhxx0dvdfhmqzop">Länk till högupplöst bild (JPEG)</a></em><i><br /></i></div> <div><i><br /></i></div> <div><div><b>Contacts</b></div> <div><div><br /></div> <div>Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, 070-493 31 14, robert.cumming@chalmers.se</div> <div><br /></div></div> <div>Theo Khouri, astronom, Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap, Chalmers, theo.khouri@chalmers.se</div> <div style="font-style:italic"><br /></div></div>Thu, 16 Dec 2021 17:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/nyheter/Sidor/33-Chalmersforskare-far-fina-forskningsanslag.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/nyheter/Sidor/33-Chalmersforskare-far-fina-forskningsanslag.aspx33 Chalmersforskare får fina forskningsanslag<p><b>Vetenskapsrådet delar ut 2,3 miljarder inom natur- och teknikvetenskap (2021 – 2025) och medicin och hälsa (2021 –​ 2026). Av dessa medel till projektanslag går sammanlagt 123 miljoner kronor till forskare på Chalmers. ​</b></p>​<span style="background-color:initial">Här är alla Chalmersforskare som har beviljats anslag </span><span style="background-color:initial">– sorterade på institution:</span><h2 class="chalmersElement-H2">Biologi och bioteknik</h2> <span></span><div>Alexandra Stubelius, <span style="background-color:initial">Florian D</span><span style="background-color:initial">avid och </span><span style="background-color:initial">​Verena Siewers</span><span style="background-color:initial"> berättar mer om sina projekt: </span><span style="background-color:initial"><a href="/sv/institutioner/bio/nyheter/Sidor/BIO-forskare-far-miljonanslag-fran-Vetenskapsradet.aspx">BIO-forskare får miljonanslag från Vetenskapsrådet​</a></span></div> <h2 class="chalmersElement-H2">Data- och informationsteknik</h2> <div>Ivica Crnkovic </div> <div>Mary Sheeran </div> <div>Marina Papatriantafilou </div> <div>Magnus Myreen </div> <div>Philippas Tsigas<span style="background-color:initial"> </span></div> <h2 class="chalmersElement-H2">Elektroteknik</h2> <div>Erik Agrell </div> <div>Hana Dobsicek Trefna</div> <div>Giuseppe Durisi</div> <div>Mikael Persson</div> <div>Rui Lin<span style="background-color:initial"> </span></div> <h2 class="chalmersElement-H2">Fysik</h2> <div>Christian Forssén, <span style="background-color:initial">Mats Halvarsson, </span><span style="background-color:initial">Istvan </span><span style="background-color:initial">P</span><span style="background-color:initial">usztai</span><span style="background-color:initial"></span><span style="background-color:initial"></span><span style="background-color:initial"></span><span style="background-color:initial"></span><span style="background-color:initial"> och </span><span style="background-color:initial">Mattias Thuvander</span><span style="background-color:initial"> berättar om de projekt de fått anslag för: </span><span style="background-color:initial"><a href="/sv/institutioner/fysik/nyheter/Sidor/Fysikforskare-far-16-miljoner-i-anslag-av-Vetenskapsradet.aspx">Fysikforskare får 16 miljoner i anslag av Vetenskapsrådet​</a></span></div> <h2 class="chalmersElement-H2">Industri- och materialvetenskap</h2> <div>Ragnar Larsson <span style="background-color:initial"> </span></div> <h2 class="chalmersElement-H2">Kemi och kemiteknik</h2> <div>Joakim Andréasson<br /><span style="background-color:initial">Maths Karlsson</span></div> <div>Andreas Dahlin </div> <div>Louise Olsson</div> <div>Marcus Wilhelmsson<span style="background-color:initial"> <br />Institutionens prefekt kommenterar nyheten och forskarna berättar mer om sina projekt : <br /><a href="/sv/institutioner/chem/nyheter/Sidor/Kemiforskare-far-anslag-av-Vetenskapsradet-.aspx">Kemiforskare får prima anslag från Vetenskapsrådet </a></span></div> <h2 class="chalmersElement-H2">Matematiska vetenskaper</h2> <div>Dennis Eriksson</div> <div>Anders Södergren<span style="background-color:initial"> </span></div> <h2 class="chalmersElement-H2">Mekanik och maritima vetenskaper</h2> <div>Henrik Ström som studerar system där små reaktiva partiklar rör sig i komplexa geometrier. Det kan till exempel handla om sensorer där man så snabbt som möjligt vill kunna detektera om en viss typ av partikel finns i en vätska. Läs mer om hans forskningsprojekt <a href="/sv/institutioner/m2/nyheter/Sidor/Henrik-Strom-tilldelas-fint-anslag-fran-Vetenskapsradet.aspx">”Migrering, mixning och modulering i reaktiva Brownska system av godtycklig geometrisk komplexitet.” ​</a></div> <h2 class="chalmersElement-H2">Mikroteknologi och nanovetenskap</h2> <div>Saroj Prasad Dash </div> <div>Göran Johansson </div> <div>Samuel Lara Avila </div> <div>Simone Gasparinetti </div> <div>Shumin Wang</div> <div>Jochen Schröder</div> <a href="/sv/institutioner/mc2/nyheter/Sidor/MC2-forskare-far-miljonbelopp-i-anslag-av-Vetenskapsradet.aspx"><div>Läs mer här om några av forskningsprojekten på MC2</div></a><h2 class="chalmersElement-H2">Rymd-, geo- och miljövetenskap</h2> <div>Giuliana Cosentino, som fått anslag för att forska om hur stjärnor bildas i galaxers kallaste delar. Läs mer om hennes projekt <a href="/en/departments/see/news/Pages/VR-grant-to-star-formation-project.aspx">Shock Compressions in the Interstellar Medium, as triggers of Star Formation</a> (på engelska). </div> <div><br /></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Läs mer om de olika projekten på Vetenskapsrådets webbplats: </h3> <div><a href="https://www.vr.se/soka-finansiering/beslut/2021-08-25-naturvetenskap-och-teknikvetenskap.html" target="_blank" title="Länk till Vetenskapsrådet" style="outline:currentcolor none 0px"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/ichtm.gif" alt="" />Listan över de beviljade projekten inom naturvetenskap och teknik på Vetenskapsrådets webbplats</a><br /></div> <div><br /></div> <div><a href="https://www.vr.se/soka-finansiering/beslut/2021-08-25-medicin-och-halsa.html" target="_blank" title="Länk till Vetenskapsrådet"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/ichtm.gif" alt="" /></a><a href="https://www.vr.se/soka-finansiering/beslut/2021-08-25-medicin-och-halsa.html" target="_blank" title="Länk till Vetenskapsrådet"><div style="display:inline !important">Listan över beviljade projekt inom medicin och hälsa på Vetenskapsrådets webbplats</div></a><br /></div> <div><span style="background-color:initial">​</span><br /></div>Fri, 05 Nov 2021 12:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/SKAO-Chalmers-avtal-radioteleskop.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/SKAO-Chalmers-avtal-radioteleskop.aspxNyckelroll i världens största radioteleskopprojekt<p><b>​Chalmers leder Sveriges deltagande i projektet som ska bygga världens största radioteleskop. Den 30 september tecknades ett samarbetsavtal av Stefan Bengtsson, Chalmers rektor, och Philip Diamond, generaldirektör för nya SKA-observatoriet. Avtalet gäller i två år, vilket ger tid för Sverige att etablera ett formellt medlemskap i SKAO.</b></p>​<span style="background-color:initial">Den mellanstatliga organisationen SKA-observatoriet (SKAO) bildades tidigare i år. Observatoriets två vidsträckta teleskop, som placeras vid avlägsna platser i Sydafrika och Australien, bildar tillsammans en av seklets viktigaste forskningsanläggningar.</span><div><br /><div>- Med det nya avtalet på plats intar Chalmers en ny, officiell roll och leder svenska intressen i bygget av SKA-observatoriets jättelika teleskop. Finansiering för svenskt deltagande i byggprojektet är sedan tidigare klart med stöd av Vetenskapsrådet och Vinnova, säger Lars Börjesson, professor vid Chalmers och ledamot i styrelsen för SKAO.</div> <div><br /></div> <div>De två SKA-teleskopen består av många enskilda antenner. Antennerna är alla känsliga för osynliga radiovågor från rymden. I Sydafrika placeras 197 parabolantenner som tillsammans bildar ett teleskop för kortare radiovåglängder. I Australien utgör tillsammans fler än 130 000 mindre antenner det andra teleskopet, som blir känsligt för längre våglängder.</div> <div><br /></div> <div>Båda teleskop kommer att kunna kartlägga radiovågor från kosmos med känslighet som inte tidigare kunnat uppnås.  Teleskopen kommer att undersöka gåtor som den om mörk energi, den mörka materian och magnetismen i kosmos. De kommer också att studera galaxerna utveckling, testa Einsteins teorier och söka ledtrådar till livets ursprung.</div> <div><br /></div> <div>– Forskare i Sverige och över hela världen vill använda SKA-teleskopen för att ställa några av våra största frågor om universum. Medlemskap i SKA-observatoriet gör det möjligt för svensk forskning och svensk teknik att delta i bygget av dessa unika teleskop. Det säkrar dessutom tillgång till vetenskapliga data och därmed även möjligheten vara med i spännande upptäckter inom astronomi och fysik, förklarar John Conway.</div> <div><br /></div> <div><b>Möjligheter för teknikindustrin</b></div> <div><br /></div> <div>Det nya avtalet innebär att svenska företag nu får tävla om industrikontrakt på lika villkor som SKAO:s nuvarande medlemsländer. </div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">–</span> Det här är ett jättefint tillfälle för Sveriges högteknologiska industri att engagera sig i ett utmanande och extremt spännande projekt, säger John Conway, föreståndare för Onsala rymdobservatorium och professor i radioastronomi vid Chalmers.</div> <div><br /></div> <div>När teleskopen är i drift kommer de att generera data i mängder som får det som idag räknas som ”big data” att se litet ut.</div> <div><br /></div> <div>Avtalet innebär även ett klartecken för etableringen i Sverige av ett av SKAO:s regionala centrum för databehandling. Dessa centrum ska göra störtfloden av data från SKA-teleskopen hanterbart och leverera analysklara mätningar till forskarna.</div> <div><br /></div> <div><b>Svensk teknik ger nya ögon på universum</b></div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/ska_signing1_bengtsson_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />Dokumenten som undertecknades den 30 september 2021 av Stefan Bengtsson, Chalmers rektor, och Philip Diamond, generaldirektör för SKA-observatoriet, tilldelar Chalmers ansvaret att representera Sverige i projektet under de kommande två åren. Samtidigt fortsätter arbetet med förbereda Sveriges formella medlemskap SKAO.</div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">– </span>Sverige har varit med sedan starten i SKA-projektet. Det känns fantastiskt att nu på ett officiellt sätt ha med Chalmers och Onsala rymdobservatorium nu när arbetet med att bygga teleskopen kommer igång i Sydafrika och Australien, säger Philip Diamond.</div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">–</span> Snart kommer SKA-teleskopen att börja visa upp ett helt nytt universum och ge nya upptäckter och nya utmaningar till forskare i hela världen. Då kommer vi att kunna vara stolta över att ha bidragit med viktig svensk teknik till projektet, teknik med rötterna här på Chalmers och på Onsala rymdobservatorium, säger Stefan Bengtsson.</div> <div> </div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/ska_signing2_chalmers_72dpi_340x201.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /><br /></div> <div></div> <div><br /></div> <div><b>Mer om Sveriges roll i SKA-projektet</b></div> <div><br /></div> <div>Onsala rymdobservatorium representerade Sverige under teleskopens konstruktionsfas som medlemsland i SKA-organisationen. </div> <div><br /></div> <div>Chalmers och svenska företag har tillsammans gjort viktiga bidrag till arbetet med konstruktion och prototyper för SKA-teleskopen, med stöd av Big Science Sweden och i samarbete med kollegor i Frankrike, Kanada, Indien, Spanien och Sydafrika.  </div> <div><br /></div> <div><ul><li>Teleskopens största radiomottagare, som kallas Band 1, har konstruerats och byggts som prototyper hos Onsala rymdobservatorium. Efter en upphandlingsprocess kommer en fullständig uppsättning av mottagare tillverkas och levereras till SKA:s teleskop i Sydafrika. </li> <li>Innovativa lågbrusförstärkare för både Band 1 och två andra frekvensband levereras av göteborgsföretaget Low Noise Factory, då med hjälp av Chalmers renrum, MyFab, som behövs för tillverkning av några av de mest kritiska komponenterna.</li> <li><span style="background-color:initial">Konstruktionen av digitalomvandlare för teleskopet i Sydafrika slutförs dessutom av göteborgsföretaget Qamcom Research &amp; Technology AB. Efter en upphandlingsprocess kommer även digitalomvandlarna tillverkas och levereras av ett svenskt företag.</span><br /></li></ul></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/ska_signing3_zoom_72dpi_340x193.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /></div> <div>Sveriges arbete inom SKAO öppnar även upp nya möjligheter inom datalagring, maskininlärning och artificiell intelligens. </div> <div><br /></div> <div>- Vid Onsala rymdobservatorium har vi redan börjat utforska de här möjligheterna, genom att arbeta tillsammans med Fraunhofer-Chalmers centrum för industrimatematik. Det visades upp nyligen när ett svenskt lag gjorde en utomordentlig prestation inom en internationell datautmaning, där maskininlärning tillämpades på simulerade SKA-mätningar, säger John Conway.</div> <div><br /></div> <div><b>Mer om SKA-observatoriet</b></div> <div><br /></div> <div>SKAO, eller SKA-observatoriet, är ett globalt samarbete mellan medlemsländerna, med syfte att bygga och driva banbrytande radioteleskop för att svara på grundläggande frågor om vårt universum, och för att gynna människor genom globalt samarbete och innovation.</div> <div><br /></div> <div><div><span style="background-color:initial">Med huvudkontor i Storbritannien byggs SKAO:s två första teleskop i Australien och Sydafrika, och de blir världens mest avancerade nätverk av radioteleskop. Senare utbyggnader i båda länder, och i andra partnerländer i Afrika, är tilltänkta. Tillsammans med andra toppmoderna forskningsanläggningar kommer SKAO:s teleskop att utforska kunskapens okända gränser och fördjupa vår förståelse för universums viktigaste fysikaliska processerna, som bland annat hur galaxer bildas och utvecklas, fundamentalfysik i extrema miljöer, och livets ursprung. Genom att bland an</span><span style="background-color:initial">nat utveckla innovativ teknik kommer SKAO att bidra till att möta globala samhällsutmaningar. SKAO deltar därmed i strävan att uppnå FN:s globala mål för hållbar utveckling, och kommer att innebära betydande påverkan även utanför vetenskapliga sammanhang, både i och bortom medlemsländerna. </span><span style="background-color:initial">SKAO erkänner och tackar </span><span style="background-color:initial">de urs</span><span style="background-color:initial">prungsfolken och ursprungskulturer som traditionsenligt bebott de markerna där </span><span style="background-color:initial">dess </span><span style="background-color:initial">anläggningar ligger. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> </div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/SKA-Mid_wide_angle_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /></div> <div><b>Fakta om Onsala rymdobservatorium och Sveriges roll i SKA-projektet hittills</b></div> <div><br /></div> <div>Onsala rymdobservatorium är Sveriges nationella forskningsinfrastruktur för radioastronomi. Värd för observatoriet är Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap vid Chalmers tekniska högskola. Onsala rymdobservatorium förser forskare med utrustning för studier av jorden och resten av universum. I Onsala, 45 km söder om Göteborg, drivs fyra radioteleskop, en station i teleskopnätverket Lofar, samt annan utrustning för forskning om jorden och atmosfären. SKA-projektet är ett av flera internationella projekt som observatoriet medverkar i. Onsala rymdobservatorium får stöd från Vetenskapsrådet och från Lantmäteriet för aktiviteter inom astronomi respektive geovetenskap.</div> <div><br /></div> <div><b>Kontakter</b></div> <div><br /></div> <div>Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, tel: 070 493 3114 eller 031-772 5500, robert.cumming@chalmers.se.</div> <div>John Conway, professor och föreståndare, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, 031-772 5500, john.conway@chalmers.se</div></div> <div><br /></div> <div><b><i>Bilder:</i></b></div> <div><i><br /></i></div> <div><i><div>A (top) - <i style="background-color:initial">SKAO-teleskopen kommer att ändra vår bild av universum. I denna bild kombineras SKAO:s teleskop i Sydafrika (t v) och Australien under en natthimmel där också radiovågor syns (från kartläggningsprojektet GLEAM) syns. <br />Bild: SKAO/ICRAR/SARAO</i></div> <div><br /></div> <div>B –  SKAO:s teleskop i Sydafrika som det kan komma att se ut. Av teleskopets 197 antenner finns redan 64 på plats i form av teleskopet MeerKAT. </div> <div>Bild<span style="background-color:initial">: SKAO</span></div> <div><br /></div></i></div> <div><i style="background-color:initial">C - Vid en ceremoni den 30 september 2021 undertecknade Stefan Bengtsson, Chalmers rektor och Philip Diamond, generaldirektör för SKA-observatoriet (till höger, på skärmen) det nya avtalet mellan SKAO och Chalmers. </i></div> <div><i style="background-color:initial">Foto: Chalmers/R. Cumming</i><br /></div> <div><div><i> </i></div> <div><div><i style="background-color:initial">D - Vid ceremonin deltog gäster vid SKAO:s huvudkontor i Storbritannien, på Chalmers, och på länk. Här syns bland andra Chalmers rektor Stefan Bengtsson (ovan t.h.) och SKAO:s styrelseordförande, astronomen Catherine Cesarsky (nedan). </i></div> <div><i style="background-color:initial">Foto: Chalmers/R. Cumming</i><br /></div> <div><i> </i></div> <i></i></div> <div><i>E - Vid ceremonin den 30 september 2021 i Göteborg deltog John Conway, föreståndare för Onsala rymdobservatorium, Lars Börjesson, styrelseledamot i SKAO, Stefan Bengtsson, Chalmers rektor samt Eva Wirström, avdelningschef för Onsala rymdobservatorium. </i></div> <div><i>Foto: Chalmers/R. Cumming</i></div></div> ​​Thu, 07 Oct 2021 08:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Chalmersforskare-i-regionens-klimatrad.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Chalmersforskare-i-regionens-klimatrad.aspxChalmersforskare leder regionens nya klimatråd<p><b>​​Den första oktober 2021 startar sex forskare sitt uppdrag från Västra Götalandsregionens miljönämnd för att följa upp klimatarbetet i länet, och rekommendera vad som behöver göras för att minska klimatutsläppen i den takt som behövs.</b></p><div><span style="background-color:initial">Beslutet om ett forskarråd är kopplat till regionstyrelsens beslut tidigare i år om en koldioxidbudget beräknad för hela Västra Götaland. Forskarna har hög kompetens inom olika områdena som är viktiga för länets klimatoms​tällning. I den årliga rapport som ska presenteras varje år kan fokus variera mellan åren utifrån vad som bedöms viktigt för att minska utsläppen inom Västra Götaland. Rådet kan fritt välja att inrikta sin analys på olika aktörer, exempelvis Västra Götalandsregionen, kommuner, företag och andra organisationer.</span><br /></div> <div><h3 class="chalmersElement-H3">Årlig rapport om vilka klimatinsatser som​ behöver prioriteras</h3> <div>Forskarrådets analys ska utgå ifrån de regionala klimatmålen, koldioxidbudgeten och den regionala utvecklingsstrategin för Västra Götaland 2021-2030. I slutet av varje år ska rådet rapportera om vilka prioriteringar – inte bara olika klimatinsatser, utan också för den samlade politiken och samhällsutvecklingen – som behövs för att hålla koldioxidbudgeten.</div> <div><br /></div> <div>– Jag ser fram emot detta viktiga arbete för att öka kunskapsutbytet mellan forskare och olika beslutsfattare i Västra Götaland. Vi vet att det är en stor utmaning att nå klimatmålen och att vi därmed behöver olika verktyg för att snabba på omställningen, så jag hoppas att vi inom forskarrådet kommer kunna bidra genom att presentera konkreta rekommendationer som kan leda till minskade utsläpp, säger Frances Sprei från Chalmers tekniska högskola som är ordförande i forskarrådet.​<span style="background-color:initial"> </span></div></div> <div><h3 class="chalmersElement-H3">De sex forskarna 2021-2023</h3> <h3 class="chalmersElement-H3"> </h3> <div><ul><li>Frances Sprei, ordförande. Docent inom hållbar mobilitet, Chalmers tekniska högskola.</li> <li>Sverker Jagers, vice ordförande. Professor i statsvetenskap, Göteborgs universitet.</li> <li>Björn Sandén. Professor i innovation och hållbarhet, Chalmers tekniska högskola.</li> <li>Filip Johnsson. Professor i uthålliga energisystem, Chalmers tekniska högskola.</li> <li>Annika Nilsson. Universitetslektor förvaltningsrätt, Uppsala universitet.</li> <li><span style="background-color:initial">Karin Bradley. Universitetslektor och docent vid Institutionen för samhällsplanering och miljö, KTH.​</span></li></ul></div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div></div> <div> </div></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><a href="https://www.pressmachine.se/pressrelease/view/forskarrad-ska-ge-underlag-for-att-paskynda-klimatarbetet-i-vastra-gotaland-32824"><span style="background-color:initial">Läs mer om rådet i pressmeddelandet från </span><span style="background-color:initial">Västra Götalandsregionen</span></a><span style="background-color:initial">. </span></div>Fri, 01 Oct 2021 00:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Rymdbranschen-samlas-pa-Chalmers.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Rymdbranschen-samlas-pa-Chalmers.aspxRymdbranschen samlas på Chalmers<p><b>​​Den 10–12 oktober samlas rymdbranschens aktörer i Göteborg för konferensen Rymdforum 2021, där man under två dagar ska diskutera den senaste forskningen, tekniska landvinningar och Sveriges roll i rymden. Rymdindustrin har en nyckelroll när det gäller vår förmåga att hantera klimatutmaningen, miljö och säkerhet – och bl a rymdminister Matilda Ernkrans deltar.​</b></p><div><span style="background-color:initial">Allt fler myndigheter, företag och individer i Sverige använder rymdteknik för allt från klimatforskning, miljö och väderprognoser till lantbruk, fiske och trafikplanering. Och antalet satelliter i drift förväntas bli tiotusentals inom ​de kommande tio åren. I den senaste budgetpropositionen föreslår regeringen en årlig ökning av rymdbudgeten med 100 miljoner kronor.</span><br /></div> <div><br /></div> <div>Kort sagt – rymden är viktigare än någonsin. Och det är i Västsverige som den svenska rymdindustrin har sitt säte, i en bransch vars betydelse ökat explosionsartat de senaste åren.</div> <div><br /></div> <div><ul><li>Men hur går arbetet med en månbas för rymdfärder?</li> <li>Hur ser Europas planer för rymden ut?</li> <li>Vilken betydelse har framtidens satelliter för framtidens kommunikationsnätverk?</li> <li>Hur bidrar rymdverksamheten till entreprenörskap och tillväxt?</li> <li>Hur kan rymdsystemen hjälpa till att nå målen för Agenda 2030?</li> <li>Och kommer vi någonsin att hitta liv på andra planeter?</li></ul> <span style="background-color:initial">Detta och mycket mer diskuteras vid konferensen Rymdforum 2021.</span><br /></div> <div><span style="background-color:initial">Temat för årets Rymdforum är ”Space in new era”. Bland deltagarna finns rymdminister Matilda Ernkrans, Rymdstyrelsens Generaldirektör Anna Rathsman, Kommunstyrelsens ordförande Axel Josefson, liksom en mängd utländska och svenska experter, forskare, politiker och företagsledare. Här finns även en utställning där de flesta svenska rymdföretag ställer ut.</span><br /></div> <div><br /></div> <div>I samarbete med Chalmers arrangerar Astronomisk Ungdom även en workshop för gymnasieelever.</div> <div><br /></div> <div>Läs mer om programmet och talarna på <a href="https://rymdforum2021.se/">Rymdforum 2021:s webbplats</a>.</div> <div><br /></div> <div>Konferensen arrangeras av Cobham Gaisler i samarbete med Chalmers Tekniska Högskola och Göteborgs Stad, representerad av Business Region Göteborg och Göteborg &amp; Co.</div> <div><br /></div> <div>Arrangörerna om ​rymdindustrins​ betydelse</div> <div><span style="background-color:initial">På Chalmers pågår världsledande forskning om rymden med hjälp av radioteleskop, men här finns även forskare som använder satelliter för att studera jorden, atmosfären och vulkaner samt utvecklar superkänsliga antenner och mottagare.</span><br /></div> <div><div><br /></div> <div>– Väldigt viktigt för all denna forskning är våra täta samarbeten med rymdindustrin i Västsverige, det ger oss möjlighet att påverka utvecklingen, samt kunskap om vad som är och kommer att bli möjligt, säger Elvire De Beck, forskarassistent vid institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap, Chalmers.</div></div> <div><br /></div> <div>Globalt händer mycket just nu i rymdbranschen. De privata investeringarna för kommunikationssystem skjuter i höjden och affärsmodeller förändras. Teknik som AI, avancerade mikroprocessorer och ny halvledarteknik möjliggör nya tillämpningar och billigare tjänster. Jakten efter spår av liv på andra planeter engagerar alltfler länder runtom i världen.</div> <div><br /></div> <div>– Vi kan vara stolta att svensk rymdindustri levererar produkter till satelliter på en global marknad men vi behöver vara fortsatt innovativa. Och stora samhällsutmaningar som klimatet, havsmiljön, effektivisering av transportsektorn och säkerhet ställer nya krav på rymdsystemens förmåga att ge oss ovärderlig information och hur politiken utnyttjar denna möjlighet inom till exempel Europasamarbetet, säger Folke Brundin, affärsutvecklare Cobham Gaisler och ledamot av IVA.</div> <div><br /></div> <div>I det västsvenska näringslivet är rymdindustrin en viktig del:</div> <div><br /></div> <div>– Branschen sitter på stor teknisk kompetens och sprider sitt kunnande till andra starka kluster i regionen, exempelvis inom digitaliserade tjänster, den maritima sektorn och fordonsindustrin med hela utvecklingen av autonoma fordon. Det finns också stor potentiell koppling till byggandet av framtidens smarta städer, säger Lars Bern, gruppchef transporter och fordon, Business Region Göteborg.</div>Wed, 29 Sep 2021 00:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Galaxer-i-detalj-LOFAR.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Galaxer-i-detalj-LOFAR.aspx​Galaxers finmekanik avslöjas i nya bilder från Lofar<p><b>Astronomer vid Chalmers ingår i ett internationellt forskarlag som nu publicerar unikt detaljrika bilder som visar upp galaxers innanmäten och hur de fungerar. Bakom bilderna ligger nästan tio års arbete med teleskopet Lofar, ett nätverk av fler än 70 000 antenner spridda över nio europeiska länder, däribland Sverige. </b></p><div><b><span style="background-color:initial">Avslöjar det osynliga universum i HD</span><br /></b></div> <div><br /></div> <div>Synligt ljus utgör bara en bråkdel av den elektromagnetiska strålningen som genomsyrar vårt universum. Från gammastrålning och röntgenstrålar med kort våglängd till mikrovågor och radiovågor avslöjar ljuset i varje del av spektrumet något unikt om universum.</div> <div><br /></div> <div>Antennerna som utgör teleskopet Lofar fångar upp radiovågor med ungefär samma frekvenser som FM-radio. Till skillnad från teleskop som är känsliga för synligt ljus kan Lofar se igenom de moln av damm och gas i rymden som annars skymmer sikten. Områden på himlen som verkar mörka för våra ögon kan istället lysa starkt i radiovågor. Med hjälp av radioteleskop som Lofar kan astronomer titta rakt in i områden där nya stjärnor bildas, eller in i galaxernas hjärtan.</div> <div><br /></div> <div>De nya bilderna flyttar gränserna för vad vi vet om galaxer och om supermassiva svarta hål, en bedrift som möjliggjorts tack vare ett internationellt samarbete. I ett specialnummer av den vetenskapliga tidskriften Astronomy &amp; Astrophysics publiceras forskningsartiklar som beskriver bilderna och forskningsresultaten. I forskarlaget, som leds av astronomen Leah Morabito vid Durhamuniversitetet i Storbritannien, ingår Chalmersastronomerna John Conway och Eskil Varenius, samt Deepika Venkattu, doktorand vid Institutionen för astronomi vid Stockholms universitet.</div> <div><br /></div> <div><b>Samarbete ger bättre bildskärpa</b></div> <div><br /></div> <div>Bilderna visar upp den inre mekaniken i närliggande och avlägsna galaxer med en bildskärpa som är 20 gånger skarpare än vad som uppnåtts hittills med Lofar. Bakom språnget ligger forskarlagets unika sätt att utnyttja teleskopets antenner.</div> <div><br /></div> <div>Lofar:s fler än 70 000 antenner är spridda över hela Europa, de flesta i Nederländerna. I Sverige ligger en station med 192 antenner vid Onsala rymdobservatorium i norra Halland. Nätverket av antenner fungerar som ett virtuellt teleskop. När endast Lofar:s antenner i Nederländerna används kan de skapa bilder med lika bra upplösning som en parabol med en diameter på 120 kilometer. Genom att använda signalerna från samtliga antenner tvärs över Europa har forskarna kunnat uppnå en 20 gånger högre upplösning – motsvarande ett teleskop nästan 2 000 kilometer tvärsöver.</div> <div><br /></div> <div>Vanliga uppställningar av antenner kombinerar signaler i realtid för att producera bilder. Lofar använder istället ett nytt koncept där signalerna som samlas in av varje antenn digitaliseras, transporteras till en central processor och sedan kombineras för att skapa en bild. Varje Lofar-bild är resultatet av att kombinera signalerna från mer än 70 000 antenner, vilket är det som gör deras extraordinära upplösning möjlig.</div> <div><br /></div> <div>– Med ett nätverk av antenner över hela Europa visar Lofar att det går att göra häpnadsväckande detaljerade bilder av ett universum som vi aldrig sett det förut, säger John Conway, professor i radioastronomi vid Chalmers, föreståndare för Onsala rymdobservatorium och medlem i forskarlaget.</div> <div><b><br /><br />Strålar och utflöden från supermassiva svarta hål</b></div> <div><br /></div> <span></span><span style="font-weight:700"><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/I3_HerculesA_Timmerman_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /></span><div>I mitten av många galaxer ligger supermassiva svarta hål. En del av dessa svarta hål räknas som aktiva: de slukar infallande materia och skjuter samtidigt ut kraftfulla strålar och strömmar av gas och plasma. Dessa strålar, som är osynliga för våra ögon men lyser starkt i radiovågor, framträder tydligt i de nya högupplösta bilderna från Lofar.</div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">–</span> De här högupplösta bilderna gör det möjligt för oss att zooma in för att se vad som verkligen händer när supermassiva svarta hål skickar iväg radiostrålar. Det är något som inte tidigare varit möjligt vid frekvenser runt FM-radiobandet, säger Neal Jackson vid University of Manchester, Storbritannien, ingår i forskarlaget.</div> <div><br /></div> <div>Teamets arbete ligger till grund för nio vetenskapliga studier som avslöjar ny information om radiostrålarnas inre struktur i en mängd olika galaxer.</div> <div><br /></div> <div><b>En tio år lång utmaning</b></div> <div><br /></div> <div>Redan innan Lofar:s driftstart 2012 började det europeiska forskarlaget arbeta med att möta en rejäl utmaning: att kombinera signalerna från mer än 70 000 antenner som ligger uppemot 2000 km från varandra. Resultatet blev en fritt tillgänglig samling programverktyg, som beskrivs i detalj i en av de vetenskapliga artiklarna, och som forskare kan använda för att bearbeta mätningarna gjorda med Lofar. Det kommer att göra det möjligt för astronomer från hela världen att använda teleskopet för att skapa högupplösta bilder.</div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">–</span><span style="background-color:initial"> </span>Vårt mål är att göra det möjligt för forskare att använda hela det europeiska nätverket av Lofar-teleskop för sin egen forskning, utan att behöva ägna åratal åt att bli expert, säger Leah Morabito.</div> <div><br /></div> <div><b>Superbilder kräver superdatorer</b></div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/M2_Resolution_Fade_Movie_72dpi_340x340.gif" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />Nu har det alltså blivit lättare att skapa Lofar-bilder, men beräkningarna som ligger bakom varje bild är både omfattande och utmanande. För att kunna avbilda himlen behöver data som samlats in av tiotusentals antenner sammanfogas, vilket är en beräkningstekniskt enorm uppgift. För att kunna ta fram varje bild måste mer än 13 terabit rådata per sekund – det motsvarar fler än trehundra dvd-skivor per sekund - digitaliseras, transporteras till en central processor och sedan kombineras.</div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">–</span><span style="background-color:initial"> </span>För att bearbeta sådana enorma datamängder måste vi använda superdatorer. Med hjälp av dem kan vi på bara ett par dagar omvandla information från antennerna, som mäts i terabyte, till några få gigabyte med data som är redo att forskas på, säger teammedlemmen Frits Sweijen vid Leidenuniversitetet i Nederländerna.</div> <div><br /></div> <div><b>Mer om Lofar</b></div> <div><br /><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/badole_gravitational_lens_sv_72dpi_340x164.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />Det internationella Lofar-teleskopet (International Lofar Telescope) är ett europeiskt nätverk av radioantenner, med kärna i Exloo i Nederländerna. Lofar fungerar genom att kombinera signalerna från mer än 70 000 enskilda dipolantenner, belägna i stationer på flera platser i Nederländerna och i partnerländer i Europa. Stationerna kopplas samman med ett fiberoptiskt höghastighetsnätverk till kraftfulla datorer som används för att bearbeta radiosignalerna för att simulera en kontinentstor radioantenn med storlek på över 1300 kilometer. Dess känslighet, breda synfält och skarpa bildupplösning gör det Internationella Lofar-teleskopet till ett unikt instrument. Lofar:s dataarkiv är världens största astronomiska datasamling.</div> <div><br /></div> <div>Lofar konstruerades och byggdes av Astron<strong></strong>, det nederländska institutet för radioastronomi, som också driver teleskopet. Frankrike, Irland, Italien, Lettland, Nederländerna, Polen, Sverige, Storbritannien och Tyskland är alla partnerländer i International LOFAR Telescope.</div> <div><br /></div> <div><div><span style="font-weight:700">Kontakter:</span></div> <div> </div> <div>Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, tel: 070 493 3114, robert.cumming@chalmers.se</div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">John Conway, professor i radioastronomi och föreståndare, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, 031-772 5500, john.conway@chalmers.se</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <span></span><div><b><i>Bilder</i></b></div> <div><br /></div> <div><div>För fler bilder och animationer, se <a href="https://www.astron.nl/most-detailed-ever-images-of-galaxies-revealed-using-lofar/">pressmeddelandet på engelska hos Astron​</a>.</div></div> <div><br /></div> <div><i style="background-color:initial">A (överst) – Galaxparet Arp 299 håller på att smälta samman. Lofar avslöjar hur vindar lika stora som en galax blåser ut från en jättelik stjärnfabrik – triggat av krocken mellan galaxerna - som ligger dold bakom lager av stoft och damm i galaxernas ena kärna. <a href="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/665x318%20Enskilda%20artikelbilder/arp299_rev_300dpi_full.jpg">Länk till högupplöst bild</a></i><br /></div> <div><i>Bild: N. Ramírez-Olivencia et el. [radio]; NASA, ESA, Hubble Heritage Team (STScI/AURA)-ESA/Hubble-samarbetet och A. Evans (University of Virginia, Charlottesville/NRAO/Stony Brook University), redigerad av R. Cumming [synligt ljus]</i></div> <span></span><div><i style="background-color:initial">Forskningsartikel:</i><em style="background-color:initial"> </em><span style="background-color:initial"></span><span style="background-color:initial"><i><a href="/SiteCollectionDocuments/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/Forskningsartiklar/P5_MergingGalaxies_Ramirez-Olivencia.pdf">Ramírez-Olivencia m. fl. (pdf)</a></i></span><br /></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>B – Hercules A. Ett supermassivt svart hål är kraftkällan i mitten av galaxen känd som Hercules A. Det svarta hålet slukar en del gasen omkring det, medan en del också slungas utåt i extremt snabba jetstrålar. De nya högupplösta mätningarna med Lofar avslöjar att strålen förstärks och försvagas varje par hundratusen år, och det är denna föränderlighet som skapar de vackra formerna i de stora loberna, var och en ungefär lika stor som vår galax, Vintergatan. </i><span style="background-color:initial"><i><a href="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/665x318%20Enskilda%20artikelbilder/I3_HerculesA_Timmerman_300dpi_full.jpg">Länk till högupplöst bild</a></i></span></div> <div><i>Bild: R. Timmerman; LOFAR &amp; Hubble Space Telescope</i></div> <div><i style="background-color:initial">Forskningsartikel:</i><em style="background-color:initial">: </em><span style="background-color:initial"><i><a href="https://doi.org/10.1051/0004-6361/202140880">https://doi.org/10.1051/0004-6361/202140880</a></i></span><br /></div> <div><i><br /></i></div> <div><i><div>C – Skarpare galaxer med Lofar. I denna animation växlas mellan upplösningen som teleskopet Lofar uppnår med endast kärnan av antenner i Nederländerna, och samma galaxer sedda med hela antennätverket. </div> <div>Bild: L.K. Morabito; LOFAR Surveys KSP</div> <div><i style="background-color:initial">Forskningsartikel:</i><em style="background-color:initial"> </em><span style="background-color:initial;font-style:normal"><i><a href="https://doi.org/10.1051/0004-6361/202140649">https://doi.org/10.1051/0004-6361/202140649</a></i></span><br /></div></i><i> <div><br /></div> <div><div>D - Gravitationslins. Lofar:s observationer (t. h.) avslöjar hur ljus från en avlägsen galaxkärna – en kvasar – förvrängs tack vare massan hos en tung galaxhop som ligger framför den sett från jorden. Illustrationen till vänster visar hur en sådan gravitationslins fungerar. <a href="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/665x318%20Enskilda%20artikelbilder/badole_gravitational_lens_sv_300dpi_full.jpg">Länk till högupplöst bild med svensk text​​</a></div> <div><span style="background-color:initial">Bild: S. Badole; NASA, ESA &amp; L. Calçada</span></div></div> <div><em>Forskningsartikel: </em><span style="font-style:normal;background-color:initial"><i><a href="https://doi.org/10.1051/0004-6361/202141227">https://doi.org/10.1051/0004-6361/202141227</a></i></span><span style="background-color:initial"><br /></span></div></i></div></div>Tue, 17 Aug 2021 18:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Solformorkelse-juni-2021-Onsala-Goteborg-Lovgardet.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Solformorkelse-juni-2021-Onsala-Goteborg-Lovgardet.aspxSolförmörkelse gav närkontakt med rymden – och med Chalmers<p><b>​Att skåda en solförmörkelse kan vara en häftig upplevelse. För tre nya Chalmersprojekt gav solförmörkelsen den 10 juni unga flera nya sätt att skaffa sig kunskap och koll om rymden. Men först behövdes tur med vädret, tekniken och smittskyddet.</b></p>​<span style="background-color:initial">När månen gled framför solen kl 11:30 den andra torsdagen i juni började en av årets största händelser på himlen, en partiell solförmörkelse. Det blev även ett viktigt moment för tre olika initiativ – på tre olika platser – alla med syfte att med hjälp av Chalmers ge unga ett tillskott av naturvetenskaplig koll. </span><div><br /><span style="background-color:initial"></span><div>Planerna hade fått ändras in i det sista på alla tre platser. Nu var det skarpt läge för två skolklasser och deras lärare, en handfull Chalmersstudenter, flera radioastronomer och två lite yrvakna teleskop.</div> <div><br /></div> <div>På stentrappan mot skolgården vid Lövgärdesskolan i Angered utanför Göteborg samlades hela årskurs 4 för att själva titta på förmörkelsen. De var väl förberedda. NO-läraren Catrine Berglund hade smugit in mikrolektioner om rymden under hela vårterminen, och elever hade fått måla rymdmotiv på korridorväggar för att höja stämningen. Och dagen före hade Robert Cumming från Onsala rymdobservatorium levererat två ”solvaggor” för att kunna projicera solskivan.</div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/lovgardet_solf_lank_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /><br />Skolan hade också köpt in särskilda glasögon till hela klassen – sådana behövs om man ska kunna titta säkert på solen. Men molnen såg gråa, trista och tjocka ut. Skulle solen visa sig alls?</div> <div><br /></div> <div>I Slottsskogen samlades ett annat gäng, en handfull studenter i det nystartade nätverket Upprymd. Under våren har de samlats i Zoom-möten för att tränas i att kommunicera om rymden. Nu skulle de för första gången få träffa varandra och starta sitt uppdrag som utåtriktade astronomer.</div> <div><br /></div> <div>Utrustade med kikare och pappskärm skulle de visa förmörkelsen för andra besökare i parken. Här var molnen och ögonskydd bara början på utmaningen. Det gällde att hålla gott corona-avstånd, men samtidigt vara inbjudande – skulle det gå att klara balansgången?</div> <div><br /></div> <div>På Onsala rymdobservatorium i norra Halland tog Robert Cumming och Eskil Varenius tillfället att pröva ett nytt sätt att skåda solförmörkelsen med observatoriets minsta radioteleskop, SALSA. Det som en del av i ett tredje projekt, SALSA för högstadiet. Med ett trimmat användargränssnitt skulle SALSA för första gången kunna göra radioastronomiska projekt möjliga också för elever i yngre tonåren. </div> <div><br /></div> <div>För radioteleskopen är vädret oftast inga problem. De kan se himlen genom tjocka moln, och SALSA är inget undantag. Men det hade aldrig tidigare använts för att se en solförmörkelse, och mjukvaran var dessutom alldeles ny och otestat. Dessutom var det tänkt att visa upp SALSA live på länk för skolan i Lövgärdet. Skulle det verkligen lyckas?</div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/slottsskogen2_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /></div> <div><span style="background-color:initial">Var var egentligen solen? Väntan var nervös på alla tre platser. Äntligen kom glappen i molnen, först i Onsala, sedan i Göteborg, och till slut också i Lövgärdet, men de var få och lätta att missa.</span></div> <div><br /></div> <div>Där var solskivan, och den var helt klart naggad i kanten! För de som kunde se blev det ett ögonblick att minnas. </div> <div><br /><span style="background-color:initial">Eleverna på stentrappan fick inte alla syn på förmörkelsen, men alla hade varit med om något utöver det vanliga. En reporter från radion var på plats för att och sända live, och eleverna Amina och Huzaifa fick förklara fenomenet för lyssnarna. I Slottsskogen fick studenterna resonera om bästa sättet att visa förmörkelsen genom molnen, men alla blev nöjda till slut. I Onsala visade mätningarna tydligt att månen också hade minskat radiovågorna från solen – experimentet blev lyckat. Nätverksproblem drabbade liveuppkopplingen till skolan (och för en del även observatoriets högteknologiska rykte). Men kontakten hade gjorts och alla hälsade.</span><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/salsa_solf_20210610_72dpi_340x277.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /><br />Efter knappt två timmar var solskivan hel igen och allt var över för den här gången. De tre projekten fortsätter dock under hösten och framåt. På Lövgärdesskolan planeras en temadag om rymden för hela skolan den 23 september. För studentnätverket Upprymd väntar till exempel digitala frågestunder med skolklasser. De ska också få testa SALSA och dess nya mjukvara, samt hjälpa skolor, lärare och elever att göra egna mätningar med radioteleskop.</div> <div><br /></div> <div>Nästa solförmörkelse över Västsverige inträffar först den 25 oktober 2022. Vad ska vi hitta på då? Med lite bättre naturvetenskapligt kapital i bagaget finns fler möjligheter för alla.</div> <div><br /></div> <div>Projektet med Lövgärdesskolan drivs i samarbete med Göteborgs stad, bostadsbolaget Poseidon och rymdföretaget CAES (Cobham Gaisler).</div> <div><br /></div> <div>Inslag i Sveriges radio P4:</div> <a href="https://sverigesradio.se/avsnitt/1725235#10926"><div>https://sverigesradio.se/avsnitt/1725235#10926 </div> </a><div><a href="https://sverigesradio.se/avsnitt/1725235#11077">https://sverigesradio.se/avsnitt/1725235#11077 </a></div> <div><br /></div> <div>Text: Robert Cumming</div> <div><br /></div> <div><i>Bilder:</i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>A (längst upp) Johannes Reldin fotade den förmörkade solen genom SALSA-antennen. Foto: Chalmers/J. Reldin</i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>B Lövgärdesskolan: SALSA och Robert Cumming på livelänk från Onsala. Foto: Eva Loström</i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>C Studenter i nya nätverket Upprymd kollade på solförmörkelsen i Slottskogen. Foto: Andri Spilker</i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>D Solen strålade mindre i radio: grafen visar mätningar med SALSA under hela dagen den 10 juni. Under solförmörkelsen (streckade linjer markerar dess början och slut) blev lyste solen tydligt mindre än vanligt. Graf: Eskil Varenius</i></div> ​</div>Fri, 18 Jun 2021 09:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Vatten-rymden-stjarnor-Herschel.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Vatten-rymden-stjarnor-Herschel.aspxDär stjärnor föds finns det också vatten<p><b>​​Astronomer har avslutat en omfattande kartläggning av vatten i rymden. Flera Chalmersforskare ingår i det internationella teamet som använt rymdteleskopet Herschel för att visa att livets viktigaste molekyl kan trivas i alla nyfödda solsystem – inte bara vårt.</b></p><div>För bara tio år sedan var det inte känt hur och var vatten bildas i rymden, och hur det så småningom hamnar på en planet som jorden. </div> <div><br /></div> <div>​Nu har femtio astronomer, ledda <span style="background-color:initial">av </span><span style="background-color:initial">Ewine van Dishoeck (Universitetet i Leiden, Nederländerna),</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">sammanställt allt som forskare vet om vatten i rymden mellan stjärnorna. Artikeln, som publiceras i tidskriften Astronomy &amp; Astrophysics, är baserad på observationer med </span><span style="background-color:initial">rymdteleskopet Herschel. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"></span><span style="background-color:initial">Projektet har lett fram till ny information om ursprunget till vatten i nyfödda, potentiellt beboeliga, planeter. </span></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Rymdteleskop spelar viktig roll​</h3> <div>Det har varit en utmaning för astronomer att ens få syn på rymdens vatten, eftersom markbaserade teleskop påverkas av vattenånga i vår egen atmosfär. </div> <div><br /></div> <div>Efter en tidig pionjärinsats av <a href="/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Satelliten-Odin-firar-20-ar-i-rymden.aspx">den svenska forskningssatelliten Odin​</a> sändes 2009 upp rymdteleskopet Herschel av den europeiska rymdorganisationen ESA. </div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">Under sitt fyra år långa uppdrag</span><span style="background-color:initial"> hade </span>Herschelteleskopet som ett av sina huvudmål att undersöka vatten i rymden. Av särskilt betydelse var instrumentet HIFI, som byggdes under nederländsk ledning med betydande svenska bidrag. </div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/Rho_Ophiuchi_star-forming_region_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /><br /><span style="background-color:initial">I den nya studien har astronomen Ewine van Dishoeck och hennes kollegor kunnat kartlägga hur </span><span style="background-color:initial">vattenmolekyler följer med på varje del av processen när </span><span style="background-color:initial">nya stjärnor och planeter ska födas</span><span style="background-color:initial">.</span><br /></div> <div>​<br /></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Is är första steget​</h3> <div>Det mesta av vattnet bildas som is. Islager byggs upp på små partiklar som samlas i kalla, ljussvaga moln av stoft och damm i rymden. </div> <div><br /></div> <div>När delar av dess interstellära moln sedan störtar samman kan n<span style="background-color:initial">ya stjärnor och planeter börja bildas. </span><span style="background-color:initial">När det händer överlever vattenmolekylerna genom att fästa sig vid dammkorn och småsten. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Runt varje nyfödd stjärna samlas </span><span style="background-color:initial">dessa</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">istäckta småstenar</span><span style="background-color:initial"> i </span><span style="background-color:initial">en roterande skiva, och kan bygga frön till nya </span><span style="background-color:initial">planeter.</span></div> <div></div> <div><br /></div> <div>– V<span style="background-color:initial">atten </span><span style="background-color:initial">transporteras mestadels som is från stora interstellära </span><span style="background-color:initial">moln</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">till de här skivorna</span><span style="background-color:initial">. Isen tycks inte smälta av eller slås sönder på vägen in. Ännu </span><span style="background-color:initial">kan vi inte säga exakt hur mycket vatten som finns i de här skivorna, men det är gott och väl tillräckligt för att bilda oceaner på jordlika planeter, säger Per Bjerkeli.</span></div> <div></div> <div><br /></div> <div><div>Vattnet på jorden har också vandrat hit på det här sättet, tror forskarna. De flesta nya solsystem är födda med tillräckligt med vatten för att fylla flera tusen hav, visar deras beräkningar.</div> <div><br /></div></div> <div><div>– Det är fascinerande att inse att när man dricker ett glas vatten tillverkades de flesta av dessa molekyler för mer än 4,5 miljarder år sedan i molnet ur vilket vår sol och planeterna bildades, säger Ewine van Dishoeck.</div> <div><br /></div></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/Water_trail-credit-ESA-ALMA-NASA-LE-Kristensen_72dpi_340x254.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />Vattnets väg från interstellära moln till dricksglaset är komplex, visar forskarna. Redan tidigare studier med Herschelteleskopet visade hur varm vattenånga kastas ut i dramatiska strålar från stjärnor som höll på att bildas. Nu har forskarna även kunnat spåra både kall vattenånga och islagring i dessa stjärnsystem, bland annat genom att undersöka svaga signaler från tungt vatten (där molekylen H<sub>2</sub>0 innehåller ett eller två atomer av tungt väte, eller deuterium).</div> <div><br /></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Nya teleskop ska lösa fler frågetecken</h3> <div>Många mysterier kvarstår kring vattnets väg till planeterna, som nya och framtida teleskop får lösa. NASA/ESA:s James Webb-teleskop, som sänds upp senare i år, samt radioteleskopen <span style="background-color:initial">ALMA i Chile och</span><span style="background-color:initial"> framtidens radioteleskop SKA, </span><span style="background-color:initial">har alla roller att spela. Instrumentet MIRI ombord på James Webbteleskopet kommer att kunna upptäcka varm vattenånga i de innersta zonerna på dammskivor. </span></div> <span></span><div></div> <div><br /></div> <div>– Herschel har redan visat att planetbildande skivor är rika på vattenis. Med MIRI kan vi nu följa det spåret in i de regioner där jordliknande planeter bildas, säger Michiel Hogerheijde, astronom vid Universitetet i Leiden och Universitetet i Amsterdam.</div> <div><br /></div> <div>Pressmeddelande på engelska hos NOVA: <a href="https://www.astronomie.nl/nieuws/en/long-awaited-review-reveals-journey-of-water-from-interstellar-clouds-to-habitable-worlds-2733">https://www.astronomie.nl/nieuws/en/long-awaited-review-reveals-journey-of-water-from-interstellar-clouds-to-habitable-worlds-2733</a></div> <div><br /></div> <div><b>Mer om forskningen och om rymdteleskopet Herschel</b></div> <div><br /></div> <div>Herschel var ett rymdteleskop från den europeiska rymdorganisationen (ESA), byggt i samarbete med NASA. Dess HIFI- och PACS-instrument användes för vattenforskningen. HIFI konstruerades och byggdes av ett konsortium av institut och universitet över hela Europa, Kanada och USA under ledning av Nederländska institutet för rymdforskning, SRON, med viktiga bidrag från Tyskland, Frankrike och USA. <span style="background-color:initial">Forskare i Onsala rymdobservatoriums Gruppen för avancerad mottagarutveckling byggde ett mätsystem för att kontrollera optiken i instrumentet. </span><span style="background-color:initial">PACS-instrumentet utvecklades av ett konsortium av institut och universitet över hela Europa som leds av Max Planck-institutet för utomjordisk fysik i Tyskland. </span><span style="background-color:initial">Chalmersforskare</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">spelade</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">en aktiv roll i den vetenskapliga planeringen för Herschel, och var med i flera projekt som använder data från teleskopet. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Forskningsresultaten publiceras i en artikel av Ewine F. van Dishoeck m. fl, Water in star-forming regions: Physics and chemistry from clouds to disks as probed by Herschel spectroscopy i tidskriften Astronomy &amp; Astrophysics. Länk till forskningsartikeln: </span><a href="https://www.aanda.org/10.1051/0004-6361/202039084">https://www.aanda.org/10.1051/0004-6361/202039084​</a><span style="background-color:initial"> (se även </span><a href="https://arxiv.org/abs/2102.02225">https://arxiv.org/abs/2102.02225</a><span style="background-color:initial">).</span><br /></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">Ewine van Dishoeck ledde vattenforskningen i WISH-programmet (Water in Stjärnbildande regioner med Herschel). </span><span style="background-color:initial">​</span><span style="background-color:initial">Forskarteamet består av 50 astronomer från hela världen, bland dem Chalmersforskarna Per Bjerkeli, René Liseau och Magnus Persson, samt Bengt Larsson (Stockholms universitet).</span></div> <div><b><br /></b></div> <div><b><i>Bilder</i></b></div> <div><b><i><br /></i></b></div> <div><span></span><i>A (överst) - Vattenmolekylers väg från vidsträckta moln till potentiellt beboeliga planeter har spårats bland annat i s</i><i>tjärnfabriken Rho Ophiuchi, 440 ljusår bort i stjärnbilden Ormbäraren. Denna vidvinkelbild </i><i style="background-color:initial">från Herschelteleskopet</i><i style="background-color:initial"> är tagen i ljus med våglängd mellan 70 och 250 mikrometer med teleskopets kamera PACS, är 4 grader bred (motsvarande åtta fullmånar). I bildens ljusaste del (ovan till höger) ligger den unga stjärnan VLA 1623 som varit föremål för detaljerade observationer av vatten med instrumentet HIFI.</i></div> <div><i>Bild: ESA/Herschel/NASA/JPL-Caltech, CC BY-SA 3.0 IGO; Acknowledgement: R. Hurt (JPL-Caltech)</i></div> <div><i><a href="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/750x340/Rho_Ophiuchi_star-forming_region_H2O_300dpi_full.jpg">Ladda ned högupplöst bild (med molekyler) </a>eller <a href="https://sci.esa.int/web/herschel/-/59533-herschel-s-view-of-rho-ophiuchi">se originalbilden hos ESA</a></i></div> <div><br /></div> <div><i>B - <span style="background-color:initial">Stjärnfabriken Rho Ophiuchi ligger 440 ljusår bort i stjärnbilden Ormbäraren. Denna vidvinkelbild </span></i><i style="background-color:initial">från Herschelteleskopet</i><i style="background-color:initial"><span style="background-color:initial"> är tagen i ljus med våglängd mellan 70 och 250 mikrometer med teleskopets kamera PACS, är 4 grader bred (motsvarande åtta fullmånar). I bildens ljusaste del (ovan till höger) ligger den unga stjärnan VLA 1623 som varit föremål för detaljerade observationer av vatten med instrumentet HIFI.</span></i></div> <i></i><div><i>Bild: ESA/Herschel/NASA/JPL-Caltech, CC BY-SA 3.0 IGO; Acknowledgement: R. Hurt (JPL-Caltech)</i></div> <div><i><a href="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/750x340/Rho_Ophiuchi_star-forming_region_300dpi_full.jpg">Ladda ner högupplöst bild (utan molekyler)</a> eller <a href="https://sci.esa.int/web/herschel/-/59533-herschel-s-view-of-rho-ophiuchi">se i originalversion hos ESA</a><br /></i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>C – I denna illustration visas vattnets resa från interstellära moln till bebodda världar. Från överst till vänster: vatten i ett kallt interstellärt moln; nära en nyfödd stjärna med ett utflöde; i en protoplanetär skiva; i en komet och hav på en planet. De vita linjerna visar de spår av vattenånga i spektrum som registrerats av instrumentet HIFI ombord på Herschelteleskopet (signalerna från det kalla molnet och den protoplanetära skivan har överdrivits jämfört med de från de unga, bildande stjärnan i mitten). </i></div> <div><i>Bild: ESA/ALMA/NASA/L. E. Kristensen<br /></i></div> ​<strong></strong>Tue, 13 Apr 2021 08:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/EHT-magnetfalt-svart-hal-i-M87.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/EHT-magnetfalt-svart-hal-i-M87.aspxSvarta hålets magnetfält avslöjas av Event Horizon Telescope<p><b>​​Nya mätningar från Event Horizon Telescope-samarbetet visar hur det supermassiva svarta hålet i mitten av galaxen M 87 ser ut i polariserat ljus. Observationerna berättar om hur energirika jetstrålar bildas i galaxens kärna. Astronomer från Chalmers ingår i det stora internationella forskarlaget, som arbetat med den nya bilden på det svarta hålet och dess omgivningar.</b></p><div><span style="background-color:initial"><span></span><div>Event Horizon Telescope-konsortiet, som 2019 presenterade <a href="/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Event-Horizon-Telescope-forsta-resultat.aspx">den första bilden av ett svart hål</a>, har nu offentliggjort en ny bild av det supermassiva svarta hålet i centrum av galaxen M87 som visar ljusets polarisation. </div> <div><br /></div> <div>Det är första gången som astronomer har kunnat mäta polarisation <span style="background-color:initial">så nära kanten av ett svart hål.</span><span style="background-color:initial"> Polariserat ljus i galaxer är en indikation på förekomsten av magnetfält</span><span style="background-color:initial">. Observationerna är avgörande för att förstå hur energirika jetstrålar bildas i M 87, som är belägen på 55 miljoner ljusårs avstånd.</span></div></span><span style="background-color:initial"><div></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Monica Mościbrodzka är biträdande professor vid Radbouduniversitetet i Nederländerna och tillsammans med Iván Martí-Vidal <span></span></span><span></span><span style="background-color:initial">ledare för EHT Polarimetry Working Group.</span><br /></div> <div><br /></div></span></div> <div><span style="background-color:initial">– Vi har nu fått nästa viktiga ledtråd för att kunna förstå hur magnetiska fält fungerar i närheten av svarta hål, och hur aktiviteten i detta mycket kompakta område i rymden kan ge upphov till energirika jetstrålar som når långt bortom galaxen, säger hon.</span><br /></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">Den 10 april 2019 presenterade astronomer den första bilden någonsin av ett svart hål. Den visade en ljus ringliknande struktur med ett mörkt centralområde - det svarta hålets “skugga”. Sedan dess har EHT-konsortiet dykt djupare i datan, som samlades in 2017. De har nu upptäckt att en avsevärt del av ljuset från området kring det svarta hålet i M87 är polariserat.</span><br /></div> <div><br /></div> <div>Iván Martí-Vidal är GenT Distinguished Researcher vid Valencias universitet i Spanien, och <span style="background-color:initial">är även han ledare för EHT Polarimetry Working Group.</span><br /></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">– Detta arbete är en viktig milstolpe: det polariserade ljuset bär på information som gör det möjligt för oss att bättre förstå fysiken bakom den bild vi såg i april 2019. Att beräkna denna nya bild av polarisationen tog flera år i anspråk på grund av de komplicerade tekniker som krävdes för att samla in och analysera datan, säger han.</span><br /></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">Vanligt ljus polariseras när det passerar genom speciella filter, som polariserade solglasögon, eller när det strålar ut från heta områden i rymden som omges av magnetfält. På ett sätt som är analogt med att solglasögonen gör det möjligt att se detaljer genom reducera ljusstarka reflektioner från ljusa objekt, kan astronomerna få bättre insyn i området kring ett svart hål genom att studera dess polariserade strålning. Med polarisationen blir det möjligt att kartlägga hur de magnetiska fältlinjerna fördelar sig i rymden vid gränsen till det svarta hålet.</span><span style="background-color:initial"> </span></div> <div><br /></div> <div>– De nya bilderna över polarisationen hjälper oss att förstå hur magnetfältet styr hur material faller in i det svarta hålet och hur det kan skapa energirika jetstrålar, säger Andrew Chael, medlem i EHT-konsortiet och NASA Hubble Fellow vid Princeton Center for Theoretical Science och Princeton Gravity Initiative i USA.</div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">– Polarisationslinjernas styrka har att göra med magnetfältets styrka. Men det finns också andra faktorer vi måste ta hänsyn till när vi beräknar hur magnetfältets struktur ser ut, som turbulensen i gasen och teleskopets förmåga att urskilja detaljer. Allt detta ingår i våra modeller, förklarar Iván Martí-Vidal.</span><br /></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial"><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/eso2105b_72dpi_340x227.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />De ljusa jetstrålarna av energi och materia som utgår från M 87:s kärna sträcker sig minst 5 000 ljusår bort och är en av galaxens mest svårförstådda och energirika fenomen. Det mesta av materialet som befinner sig nära gränsen till det svarta hålet faller in i det, men vissa partiklar lyckas fly undan i sista ögonblicket och kastas istället ut från området i form av jetstrålar.</span><br /></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">Det finns flera modeller för hur materia beter sig nära det svarta hålet. Astronomerna vet ännu inte hur jetstrålarna, som kan vara längre än hela galaxen, kan kastas ut från ett centralt område lika stort som solsystemet, eller hur materia faller in i det svarta hålet. Den nya EHT-bilden ger en första möjlighet att studera området precis utanför det svarta hålet och samverkan mellan infallande och utkastad materia. </span></div> <div><br /></div> <div>Forskarna fann också att de enda teoretiska modellerna som kunde förklara strukturen i det polariserade ljuset baserades på het och starkt joniserad gas som lätt fångas upp av starka magnetiska fält.</div> <div><br /></div> <div>– Observationerna indikerar att det magnetiska fältet vid det svarta hålets kant är starkt nog att motverka att den heta gasen dras in i det svarta hålet av den starka gravitationen, förklarar Jason Dexter, biträdande professor vid University of Colorado Boulder, USA, och ledare för EHT Theory Working Group.</div> <div><br /></div> <div>Materian i de relativistiska jetstrålar som uppstår vid det svarta hålet avlägsnar sig från området genom att energi överförs till partiklarna från det svarta hålet, berättar Iván Martí-Vidal vidare. </div> <div><br /></div> <div>– Vi förstår inte detaljerna kring denna process i dag, men vi tror att magnetfältet kan spela en avgörande roll. Genom att studera det polariserade ljuset så nära händelsehorisonten kan vi direkt testa förutsägelserna från våra olika modeller av hur materia faller in i och lämnar det svarta hålet i form av jetstrålar, säger han.</div> <div><br /></div> <div>För att observera det svarta hålet i centrum av M87 kopplade astronomerna samman åtta radioteleskop världen över för att skapa ett virtuellt teleskop, EHT, som är lika stort som jorden. </div> <div><br /></div> <div>I EHT ingår bland annat teleskopen ALMA (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array) och APEX (Atacama Pathfinder Experiment), i norra Chile. Sverige deltar i båda som medlemsland i det Europeiska sydobservatoriet ESO, och i APEX där Onsala rymdobservatorium är en partner. </div> <div><br /></div> <div>Den fantastiska upplösning som nås med EHT kan jämföras med storleken på ett kreditkort på månens avstånd.</div> <div><br /></div> <div>Ciska Kemper är European ALMA Programme Scientist vid ESO. <br /></div> <div><br /></div> <div>– Med ALMA och APEX, som genom sitt sydliga läge dramatiskt utökar storleken på det virtuella EHT-teleskopet, kunde europeiska forskare spela en central roll i forskningsprojektet. Med dess 66 antenner dominerar ALMA helt förmågan att samla in polariserat ljus, medan APEX har varit en kritisk komponent för att kalibrera bilden, säger hon.​</div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/eso2105d_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /></div> <div>– ALMA-data var också nödvändiga för att kalibrera, avbilda och förklara EHT-observationerna genom att bidra med strikta gränsvärden för de teoretiska modellerna, som förklarar hur materia beter sig nära det svarta hålets händelsehorisont, kompletterar Ciriaco Goddi, forskare vid Radbouduniversitetet och Leidens observatorium i Nederländerna, som ledde en parallell studie som enbart baserades på ALMA-observationerna.</div> <div><br /></div> <div>Forskningsresultaten publiceras den 24 mars 2021 av EHT-konsortiet i en artikel i tidskriften Astrophysical Journal Letters. Forskningsprojektet har involverat över 300 forskare från ett stort antal organisationer och universitet över hela världen.</div> <div><div>– EHT utvecklas snabbt med ny teknik och nya deltagande observatorier. Vi förväntar oss att framtida EHT-observationer kommer att avslöja magnetfältsstrukturen runt det svarta hålet i större detaljrikedom och ge mer information om fysiken hos den heta gasen i området, sammanfattar Jongho Park, medlem i EHT-konsortiet och East Asian Core Observatories Association Fellow vid Academia Sinica Institute of Astronomy and Astrophysics i Taipei.</div></div> <div><br /></div> <div><b>Avgörande bidrag från Sverige</b></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">Michael Lindqvist, astronom vid Onsala rymdobservatorium vid Chalmers, berättar om det svenska bidraget till forskningen. </span><br /></div> <div><br /></div> <div>– I Onsala har vi sedan 1960-talet varit delaktiga i utvecklingen av den teknik som kallas långbasinterferometri (VLBI) som nu används av EHT. Onsala rymdobservatorium är en av tre partners som driver APEX, ett av teleskopen i EHT-nätverket, och vi har under flera år arbetat tillsammans med våra partners med att bygga upp VLBI-kapaciteten på APEX, säger han.</div> <div><br /></div> <div>– Det svenska bidraget till denna forskning har varit betydande, säger Iván Martí-Vidal, som tidigare var verksam vid Onsala rymdobservatorium. </div> <div><br /></div> <div><div>Noggrann kunskap om mätningar med Alma är avgörande för att kunna dra de slutsatser om det supermassiva svarta hålet som nu presenteras, menar <span></span><span style="background-color:initial">Iván Martí-Vidal.</span></div></div> <div><br /></div> <div>– Onsalaobservatoriet har även ansvarat för kalibreringen av ALMA-data och dess roll som en partner i APEX-teleskopet har varit kritiskt för att kunna beräkna och kalibrera för instrumentpolarisationen som uppstår i ALMA, avslutar han.</div> <div><br /></div> <div><div><span style="background-color:initial">​</span></div></div> <div> <div><b>Kontakter:</b></div> <div> </div> <div>Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, 070 4933114, robert.cumming@chalmers.se</div> <div><br /></div></div> <div>Michael Lindqvist, astronom, Onsala rymdobservatorium, michael.lindqvist@chalmers.se</div> <div><br /></div> <div><b style="background-color:initial">Mer om forskningen</b><br /></div> <div><br /></div> <div>Forskningsresultaten presenteras i två artiklar av EHT-konsortiet i tidskriften Astrophysical Journal Letters: &quot;First M87 Event Horizon Telescope Results VII: Polarization of the Ring&quot; (doi: 10.3847/2041-8213/abe71d) och &quot;First M87 Event Horizon Telescope Results VIII: Magnetic Field Structure Near The Event Horizon&quot; (doi: 10.3847/2041-8213/abe4de). Kompletterande forskningsresultat presenteras i artikeln “Polarimetric properties of Event Horizon Telescope targets from ALMA&quot; (doi: 10.3847/2041-8213/abee6a) av Goddi, Martí-Vidal, Messias och EHT-konsortiet, som har accepterats för publicering i Astrophysical Journal Letters.</div> <div><a href="https://www.eso.org/public/sweden/news/eso2105/">Se ESO:s pressmeddelande för länkar till forskningsartiklarna</a>.</div> <div><br /></div> <div>EHT-konsortiet omfattar över 300 forskare i Afrika, Asien, Europa samt Nord- och Sydamerika. Detta internationella samarbete syftar till att ta de mest detaljerade bilderna någonsin av svarta hål genom att skapa ett virtuellt radioteleskop lika stort som jorden. Inom EHT kopplas enskilda teleskop samman för att uppnå en tidigare ouppnådd vinkelupplösning.  </div> <div><br /></div> <div>Chalmersastronomerna Michael Lindqvist och John Conway (båda vid Onsala rymdobservatorium, Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap) ingår i forskarlaget.​<span></span></div> <div><br /></div> <div>I EHT ingår radioteleskopen ALMA och APEX vid ESO, IRAM:s 30-metersteleskop, IRAM:s NOEMA-observatorium, James Clerk Maxwell Telescope (JCMT), Large Millimeter Telescope (LMT), Submillimeter Telescope (SMT), South Pole Telescope (SPT), Kitt Peak Telescope samt Greenland Telescope (GLT). </div> <div><br /></div> <div><div>APEX är ett samarbete mellan Max Planck-institutet för radioastronomi, Onsala rymdobservatorium vid Chalmers tekniska högskola och ESO, det Europeiska sydobservatoriet. Drift av Apex vid Chajnantor sköts av ESO.<br /></div> <div><br /></div> <div></div></div> <div><span style="background-color:initial">ALMA är en internationell anläggning för astronomi och ett samarbete mellan Europa, Nordamerika och Ostasien i samverkan med Chile. I Europa stöds ALMA av ESO, i Nordamerika av US National Science Foundation (NSF) i samarbete med Kanadas National Research Council (NRC) samt av Taiwans Nationella vetenskapsråd (NSC), i Ostasien av Nationella instituten för naturvetenskap (NINS) i Japan i samarbete med Academia Sinica (AS) i Taiwan. Konstruktionen och driften av ALMA leds för Europas del av ESO, för Japan av Nationella astrono</span><span style="background-color:initial">miska observatoriet i Japan (NAOJ) och för Nordamerika av National Radio Astronomy Observatory (NRAO), som drivs av Associated Universities, Inc. (AUI). Joint ALMA Observatory (JAO) står för övergripande ledning och organisation under konstruktionen, driftsättningen och driften av ALMA.</span><br /></div> <div><br /></div> <div><b><i>Bilder:</i></b></div> <div><b><i><br /></i></b></div> <div><i><span></span><a href="https://www.eso.org/public/sweden/news/eso2105/">Se ESO:s pressmeddelande för högupplösta bilder, filmer och mer</a>.</i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>A (överst) - Det supermassiva svarta hålet i M 87 sett i polariserat ljus. <span style="background-color:initial">Bilden visar polarisationen i området kring det svarta hålet i galaxen M 87. De tunna linjerna visar ljusets polarisationsriktning som bestäms av det magnetiska fältet kring det svarta hålets skugga i mitten av ringen.</span></i></div> <div><span style="background-color:initial"><i>Bild: EHT-samarbetet</i></span></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>B - M 87:s supermassiva svarta hål och jetstråle i polariserat ljus. Här visas bilder från olika radioteleskop som avbildat jetstrålen från mitten av galaxen, och som visat hur ljuset från strälen är polariserat. Överst syns ALMA:s mätningar som togs samtidigt som EHT:s mätningar (nederst). I mitten visas mätningar med uppställningen VLBA i USA. </i></div> <div><i>Bild: <span style="background-color:initial">EHT Collaboration; ALMA (ESO/NAOJ/NRAO), Goddi et al.; VLBA (NRAO), Kravchenko et al.; J. C. Algaba, I. Martí-Vidal</span></i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>C: ALMA's image of M87 jet in polarised light </i></div> <div><i>Credit: ALMA (ESO/NAOJ/NRAO), Goddi et al.</i><br /></div> <div><br /></div>Wed, 24 Mar 2021 15:00:00 +0100