Nyheter: Rymd- och geovetenskap, Centrum Onsalahttp://www.chalmers.se/sv/nyheterNyheter från Chalmers tekniska högskolaFri, 03 Jul 2020 10:35:13 +0200http://www.chalmers.se/sv/nyheterhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Fyrverkerier-stjarnor-fods-tillsammans-Alma-Hubble.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Fyrverkerier-stjarnor-fods-tillsammans-Alma-Hubble.aspxFyrverkerier skapas när stjärnor föds tillsammans<p><b>​Kosmiska fyrverkerier lyser upp i en ny bild av en ung stjärnhop från Alma och Hubbleteleskopet. För Chalmersastronomen Jonathan Tan, som ingår i teamet bakom bilden, ger bilden nya insikter om hur stjärnor som vår sol föds tillsammans.​​</b></p>​<span style="background-color:initial">De flesta stjärnor i universum, inklusive vår sol, föddes in i stora familjer av stjärnor som kallas stjärnhopar. Galaxer är dessutom uppbyggda av stjärnhopar. Hoparna själva bildas ur täta molekylmoln, men hur det går till är fortfarande till stor del ett mysterium.</span><div><br /><span style="background-color:initial"></span><div>I en ny, spektakulär bild ser vi en ung stjärnhop som just nu håller på att ta form. I bilden på hopen, som kallas G286.21+0.17, ingår flera exponeringar i olika våglängder <span style="font-size:11pt;font-family:&quot;calibri&quot;, sans-serif">–</span> sammanlagt fler än 750 enskilda mätningar <span style="font-size:11pt;font-family:&quot;calibri&quot;, sans-serif">–</span> med teleskopet Alma (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array) samt en bild tagen i infrarött ljus av NASA/ESA:s rymdteleskop Hubble. Hopen ligger i vår galax Vintergatan i närheten av Carinanebulosan, ungefär 8000 ljusår bort.</div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/nrao20in08_340x340.gif" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /><br />I Almas mätningar lyser täta moln av molekylär gas (lila i bilden). Teleskopet har fångat hur turbulent gas faller in mot hopens mitt, där gasen bildar täta kärnor i vilka enskilda stjärnor så småningom kommer att tändas.</div> <div><br /></div> <div>Stjärnorna i bilden syns tack vare deras infraröda ljus, registrerat av Hubbleteleskopet. Här finns bland annat en större grupp av stjärnor som håller på att bryta ut från molnens ena sida. De tyngsta av dessa stjärnor lyser intensivt och blåser ut kraftfulla vindar, och det räcker för att spränga bort delar av molekylmolnen. Kvar finns spillror som lyser svagt tack vare uppvärmda stoftkorn (visas i gult och rött).</div> <div><br /></div> <div>Bilden fångar, i en enda stjärnhop, stjärnor som nått många olika utvecklingsstadier. Det berättar Yu Cheng, som är astronom vid University of Virginia i Charlottesville, USA, och huvudförfattare till två forskningsartiklar som publicerats i tidskriften Astrophysical Journal.</div> <div><br /></div> <div>Hubbleteleskopet avslöjar här cirka tusen nybildade stjärnor med olika massor, från lätta till tunga. Dessutom visar Almas mätningar att det finns mycket mer massa i tät gas som ännu inte störtat samman. </div> <div><br /></div> <div>– Sammantaget kan processen ta minst en miljon år att slutföra, förklarar Yu Cheng.</div> <div><br /></div> <div>Jonathan Tan, astronom vid Chalmers och University of Virginia, är medförfattare och har även lett projektet.</div> <div><br /></div> <div>– Detta illustrerar just hur dynamisk och kaotisk processen är som leder till att stjärnor föds. Vi ser konkurrerande krafter i aktion: tyngdkraft och turbulens från molnet å ena sidan, och stjärnvindar och strålningstryck från de unga stjärnorna å andra sidan. Denna process skulpterar området. Det är en häpnadsväckande tanke att vår egen sol och planeterna en gång var en del av en sådan kosmisk dans, säger han.</div> <div><br /></div> <div><b><i>Bilder</i></b></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>För högupplösta bilder, se <a href="https://public.nrao.edu/news/image-release-stellar-fireworks-in-giant-cluster/">NRAO:s pressmeddelande</a></i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/nrao20in08_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />A (överst och t. h.) Kosmiska fyrverkerier lyser upp i den här nya bilden av den unga stjärnhopen G286.21+0.17. <span style="background-color:initial">Här har bilder tagna i olika våglängder kombinerats: fler än 750 bilder i radiovåglängder tagna med Alma, och en infrarödbild från Hubbleteleskopet. Alma-mätningarna visar upp moln av molekylär gas (lila). Hubbles mätningar visar upp stjärnor och värmestrålning från stoft och damm (gult och rött).</span></i></div> <div><i>Bild: ALMA (ESO/NAOJ/NRAO), Y. Cheng et al.; NRAO/AUI/NSF, S. Dagnello; NASA/ESA Hubble.</i></div> <div><br /></div> <div><i>B. I denna animerade gif-bild visas gasmoln som rör sig längs siktlinjen till </i><i style="background-color:initial">den unga stjärnhopen G286.21+0.17. </i><i style="background-color:initial"><span style="background-color:initial">Alma-mätningarna visar moln av molekylär gas (rosa och lila).  I bakgrunden är bilden från Hubbleteleskopet som visar stjärnor och värmestrålning från stoft och damm (gult och rött). Färgerna från rosa, lila till blått visar upp gas med hastigheter mellan </span></i><i style="background-color:initial">15 och 24 kilometer i sekunden. Rörelserna styrs av samspelet mellan tyngdkraft, turbulens, stjärnvindar och strålningstryck från nyfödda stjärnor.</i></div> <div><span></span><div><i>Bild: ALMA (ESO/NAOJ/NRAO), Y. Cheng et al.; NRAO/AUI/NSF, S. Dagnello; NASA/ESA Hubble.</i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i></i></div></div> <div><span style="background-color:initial"><b>Mer om forskningen</b></span><br /></div> <div><div><br /></div> <div>Dessa forskningsresultat presenteras i två artiklar i Astrophysical Journal: <span style="background-color:initial"><i><a href="https://iopscience.iop.org/article/10.3847/1538-4357/ab879f">Gas kinematics of the massive protocluster G286.21+0.17 revealed by ALMA</a></i> av Yu Cheng m fl. och <a href="https://iopscience.iop.org/article/10.3847/1538-4357/ab93bc"><em>Stellar variability in a forming massive star cluster</em></a></span><span style="background-color:initial"> av Yu Cheng m. fl. </span></div> <div></div> <div><br /></div> <div>Medlemmarna i forskargruppen är Yu Cheng (University of Virginia, USA), Jonathan C. Tan (Chalmers), Mengyao Liu (<span style="background-color:initial">University of Virginia, USA)</span><span style="background-color:initial">, </span><span style="background-color:initial">Morten Andersen (</span><span style="background-color:initial">Gemini Observatory, NSF's National Optical-Infrared Astronomy Research Laboratory, Chile) och </span><span style="background-color:initial">Wanggi Lim (</span><span style="background-color:initial">SOFIA-USRA, NASA Ames Research Center, USA</span><span style="background-color:initial">).</span></div></div></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"><div><b>Mer om Alma</b></div> <div><br /></div> <div>Alma är en internationell anläggning för astronomi och är ett samarbete mellan ESO (Europeiska sydobservatoriet), i vilket Sverige är ett av 15 medlemsländer, National Science Foundation i USA och Nationella instituten för naturvetenskap (NINS) i Japan i samverkan med Chile. Alma stöds av ESO åt dess medlemsländer, av NSF i samarbete med Kanadas National Research Council (NRC) och Taiwans Nationella vetenskapsråd (NSC) samt av NINS i samarbete med Academia Sinica (AS) i Taiwan och Koreas Institut för astronomi och rymdforskning (KASI).</div> <div><br /></div> <div>Chalmers och Onsala rymdobservatorium har varit med sedan starten och bland annat byggt mottagare till Alma. Vid Onsala rymdobservatorium finns Nordic Alma Regional Centre som tillhandahåller teknisk expertis om Alma och som hjälper nordiska astronomer att använda teleskopet.​</div></span></div>  ​<div><strong>Kontakter </strong></div> <div><br /><div><div>Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, 070-493 31 14, robert.cumming@chalmers.se</div> <div><br /></div> <div>Jonathan Tan, professor i astrofysik, Chalmers, 031 772 6516, jonathan.tan@chalmers.se</div></div></div> <strong>​</strong>​Thu, 02 Jul 2020 17:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Sa-hjalper-satelliterna-dig-i-vardagen.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Sa-hjalper-satelliterna-dig-i-vardagen.aspxSå hjälper satelliterna dig i vardagen<p><b>”Har du någon gång hamnat i en situation då du inte visste exakt var du var, någonstans mitt i ingenstans, utan en aning om vart du ska ta dig? Lyckligtvis fanns din mobiltelefon - din kära lilla enhet – så att du kunde hitta en väg ut, ordna transport, få mat, och bland annat. Allt tack vare det globala satellitnavigeringssystemet GNSS, ett system vi använder dagligen och för många olika ändamål”.  Så inleds en animerad video som Grzegorz Klopotek, doktorand på Onsala rymdobservatorium, har skapat. ​​</b></p>​<span style="background-color:initial">Grzegorz disputerar på Chalmers tekniska högskola den 17 april, och hans doktorsavhandling handlar bland annat om teknik för Onsala rymdobservatoriums tvillingteleskop. </span><div>I videon berättar han hur GNSS-tekniken som utvecklats med satelliter i rymden hjälper oss i vardagen. Hur går det till när du går vilse och använder mobilen för att hitta hem?</div> <div><br /></div> <div><strong style="background-color:initial">Varför gjorde du den här filmen? </strong><br /></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">– Alla doktorander på Chalmers måste göra en populärvetenskaplig presentation innan de disputerar. Jag hade inte gjort någon sådan när coronaviruset bröt ut och möjligheten inte lägre fanns att göra en vanlig presentation för allmänheten. Då blev det ett bra alternativ att sätta ihop en film som kan spridas till allmänheten. </span></div> <div><strong style="background-color:initial"><br /></strong></div> <div><strong style="background-color:initial">Vilka vill du ska se filmen och hur kan de ha nytta av den? </strong></div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/Greg-video-screenshot-280.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />– I princip för alla som har mobiltelefoner och de som vill veta lite mer hur global satellitnavigation fungerar. Det stämmer att GNSS används mest för navigation, men det har också andra tillämpningar, t ex inom lantmäteri eller i forskning om jorden. Med hjälp av GNSS satelliter i rymden kan man mäta långtidsförändringar i klimat och miljö, och se deras variationer i tid och rum.</div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">På Onsala rymdobservatorium studerar Grzegorz och hans kollegor jordens form, orientering och storlek med </span><span style="background-color:initial">hjälp av rymdgeodetiska tekniker som GNSS och geodetisk långbasinterferometri, VLBI efter engelskans very-long-baseline interferometry. I geodetiskt VLBI observerar man radiovågor från avlägsna, ljusstarka galaxer (så kallade kvasarer) med nätverk av radioteleskop. Tillsammans med satelliters radiosignaler kan signalerna från kvasarer utnyttjas för att göra mätningar av jorden, atmosfären, haven och klimatets förändringar på kort och lång sikt.</span></div> <div><br /></div> <div>– Rymdgeodetiska tekniker, som GNSS och geodetisk VLBI, förser oss också med noggranna och stabila globala referensramar. Dessa referensramar behövs för att bland annat kunna mäta, beskriva och kvantifiera långtidsförändringar i klimat och miljö. I allmänhet kan man säga att med rymdgeodetiska tekniker tittar man djupt in i himlen för att veta vad som ligger under våra fötter! .</div> <div><br /></div> <div><strong>Vilka skulle du säga är de främsta vetenskapliga tillämpningsområdena för GNSS? </strong></div> <strong> </strong><div><br /></div> <div>– GNSS har många tillämpningar inom vetenskapsområdet. Vi använder det för att undersöka t ex en av jordens orienteringsparametrar, den så kallade Polrörelsen, alltså hur jordens rotationsaxel rör sig i förhållande till jordytan. GNSS visar också hur jorden deformeras. Exempel på det sistnämnda kan vara rörelser av de tektoniska plattorna eller landhöjning. I Skandinavien är det största bidraget till landhöjning den postglaciala landhöjningen där jordskorpan återvänder till ”mekaniskt viloläge” efter att ha befriats från trycket som islagret utövade under den senaste istiden. </div> <div><br /></div> <div>– På Onsala rymdobservatorium arbetar vi också med GNSS-reflektometri, som används för att observera reflekterade GNSS signaler. Vi kan på så sätt bestämma t ex havets höjd med någracentimeterprecision.</div> <div><br /></div> <div><strong>I filmen nämner du att det kan komma fler användningsområden för GNSS, vilka tror du ligger närmast i tiden?</strong> </div> <div><br /></div> <div>– Autonom körning kan vara det första och uppenbar exemplet. I den närmaste framtiden </div> <div>förväntas ännu bättre prestanda för GNSS för navigering.</div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"><strong>Nu doktorerar du, vad ligger närmast i framtiden för dig efter det?</strong></span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">– Förmodligen forskning som relateras inte bara till geodetiskt VLBI, utan till rymdgeodetiska tekniker i allmänhet. Ett projekt som involverar GNSS, SLR (satellite laser ranging), LLR (lunar laser ranging) och geodetiskt VLBI låter bra för mig...</span></div> <div><br /></div> <div>Läs Grzegorzs avhandling:<a href="https://research.chalmers.se/publication/516075"><div style="display:inline !important"><span>Observations of Artificial Radio Sources within the Framework of Geodetic Very </span></div> <div style="display:inline !important"><span style="background-color:initial">Long Baseline Interferometry här</span></div></a><div style="display:inline !important"><span style="background-color:initial">. </span></div> <span style="background-color:initial">Disputationen är 17 april kl 13, och går att följa via länk</span><span style="background-color:initial">. </span></div> <div><span style="background-color:initial"> </span><br /></div> <div><a href="https://www.youtube.com/watch?v=dEqSx6MOgnk">Se Grzegorzs film Navigation in your hand på YouTube</a>, (textad på svenska och engelska).</div> <div><br /></div> Thu, 16 Apr 2020 00:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/ALMA-stjarna-forvandling-W43A.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/ALMA-stjarna-forvandling-W43A.aspxAlma avslöjar gammal stjärnas dramatiska förvandling<p><b>​​Med hjälp av teleskopet Alma har Chalmersastronomen Daniel Tafoya och hans kollegor fångat en sällsynt händelse i rymden: en åldrande stjärna som precis börjat omvandla sin omgivning på spektakulärt vis. På bara 60 år har stjärnan skickat ut en mäktig dubbelstråle av gas som nu kolliderar med sin omgivning och kommer att skapa en så kallad planetarisk nebulosa.</b></p><div><span style="background-color:initial">När en solliknande stjärna börjar nå livets slut sväller den snabbt och blir en röd jätte. I nästa steg tappar stjärnan mängder med gas som bildar en rest som kallas en planetarisk nebulosa. Sådana nebulosor kan se väldigt olika ut: vissa är sfäriska, men andra har dubbla lober eller ännu mer komplicerade strukturer. Astronomer vill förstå varför dessa kan se så olika ut. Oftast hindras de av tjocka lager av stoft, damm och gasen som döljer stjärnan och gör det svårt att undersöka processen.</span><br /></div> <div><br /></div> <div>Genom att studera sådana stjärnor med radioteleskop blir det möjligt för astronomer att se genom stoftlagren. Ett team av astronomer som leds av Daniel Tafoya vid Chalmers tekniska högskola riktade Alma (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array) mot stjärnan W43A i stjärnbilden Örnen. Forskningsresultaten har publiceras i tidskriften Astrophysical Journal Letters.</div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/20200305_W43A_composite_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />Tack vare Almas höga upplösning fick forskarna fram en mycket detaljerad bild av stjärnan W43A och dess omgivningar. </div> <div><br /></div> <div>– De mest anmärkningsvärda strukturerna är dess små, dubbla jetstrålar, säger Daniel Tafoya.</div> <div><br /></div> <div>Teamet konstaterade att strålen har en hastighet på hela 175 kilometer per sekund, vilket är mycket högre än tidigare uppskattningar. Utifrån hastigheten och storleken på jetstrålarna, kunde teamet räkna fram åldern på dem till mindre än en mänsklig livslängd.</div> <div><br /></div> <div>– Med tanke på jetstrålens ungdomlighet jämfört med en stjärnas totala livslängd, kan vi utan osäkerhet säga att det vi nu ser är just det ögonblicket då jetstrålarna har börjat trycka igenom gasen som omger stjärnan. När jetstrålarna skär genom det omgivande materialet på bara 60 år skulle en enda människa kunna titta på processen under sitt liv. </div> <div><br /></div> <div>I Alm​as mätningar framgår tydligt hur strålarna dragit med sig dammiga moln, vilket är ett bevis på att stjärnan börjat ändra sin omgivning.</div> <div><br /></div> <div>Forskarna tror att denna påverkan kan vara nyckeln till att bilda en planetarisk nebulosa med dubbla lober, och i artikeln beskriver de ett tänkbart scenario. Den gamla stjärnan förlorar först gas i alla riktningar och stjärnan tappar sitt yttre hölje. </div> <div><br /></div> <div>Om stjärnan är en dubbelstjärna kan det ha en viktig påverkan på hur nebulosan bildas. Om gas från följeslagaren faller mot den döende stjärnan kan en del av denna gas bidra till strålarna. </div> <div><br /></div> <div><div>Stjärnan W43A är ett exempel på en ovanlig typ av stjärna, ett så kallat &quot;vattenfontän-objekt&quot;, berättar Hiroshi Imai vid Kagoshima University, Japan, som är medlem i forskarlaget.</div> <div><br /></div> <div>– Dessa är gamla stjärnor som visar upp karaktäristisk radiostrålning från vattenmolekyler, säger han. </div> <div><br /></div> <div>Utifrån observationerna med Alma tror de att vattenmolekylerna som exciteras kring dessa stjärnor ligger i gränsområden mellan strålarna och det omgivande materialet. Forskarna misstänker att alla dessa &quot;vattenfontäner&quot; består av dubbelsystem som nyligen skickat iväg en dubbel jetstråle precis som W43A, menar Hiroshi Imai.</div></div> <div><br /></div> <div>José Francisco Gómez, astronom vid Instituto de Astrofísica de Andalucía i Spanien, utvecklar.</div> <div><br /></div> <div>– Hittills känner vi endast <span style="background-color:initial">till</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">femton vattenfontän-objekt, trots att det finns fler än 100 miljarder stjärnor i vår galax, Vintergatan. Det beror förmodligen på att jetstrålarnas livslängd är ganska kort. Därför är vi lyckligt lottade som kan få se så sällsynta stjärnor, säger han.</span></div> <span></span><div></div> <div><br /></div> <div>Daniel Tafoya ser fram emot nya insikter från Alma om dessa märkliga och spektakulära stjärnor, som ju också liknar vår sol.</div> <div><br /></div> <div>– Vi tror att dessa stjärnor har mycket att berätta om vad som händer när stjärnor som solen dör. De ger oss ny kunskap om varför himlens vackraste former, de planetariska nebulosorna, ser ut som de gör. De berättar dessutom för oss hur stjärnor som solen återför material till galaxen som kan ingå i nästa generation av nya stjärnor.</div> <div><br /></div> <div><strong><i>Bilder</i></strong></div> <div><br /></div> <div>För högupplösta bilder se pressmeddelandet på engelska från <a href="https://www.nao.ac.jp/en/">NAOJ</a> på <a href="https://www.nao.ac.jp/en/news/science/2020/20200305-alma.html%E2%80%8B">https://www.nao.ac.jp/en/news/science/2020/20200305-alma.html​</a></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">A (överst) –</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">Stjärnan W43A som NAOJ:s rymdkonstnär föreställer sig den utifrån </span>Almas <span style="background-color:initial">observationer. Diffus gas som släpptes ut från stjärnan för länge sedan bildar ett sfäriskt skal runt den. Stjärnan i mitten sänder ut dubbla strålar som nu börjat träffa det omgivande materialet. Där strålarna möter den diffusa gasen finns flera ställen där ljuset från vattenmolekyler kan upptäckas med radioteleskop.</span><br /></div> <div>Bild: NAOJ</div> <div><br /></div> <div><div>B – Almas bild av det gamla stjärnsystemet W43A. I blått visas de dubbla jetstrålarna som skickas ut i hög hastighet ifrån den åldrade stjärnan. I grönt visas utflödet med låg hastighet från stjärnan, och i orange färg visas de dammiga moln som dras med av jetstrålarna.</div> <div>Bild: ALMA (ESO / NAOJ / NRAO), Tafoya m. fl.</div></div> <div><br /></div> <div><div><b>Mer om forskningen</b></div> <div><br /></div> <div>Dessa forskningsresultat presenteras i artikeln ”Shaping the envelope of the asymptotic giant branch star W43A with a collimated fast jet” som publicerades i tidskriften Astrophysical Journal Letters den 13 februari 2020. Länk till forskningsartikeln: <span style="background-color:initial">​</span><a href="https://iopscience.iop.org/article/10.3847/2041-8213/ab70b8/meta">https://iopscience.iop.org/article/10.3847/2041-8213/ab70b8/meta</a></div> <div><br /></div> <div>Medlemmarna i forskargruppen är: Daniel Tafoya (Chalmers tekniska högskola), Hiroshi Imai (Kagoshimauniversitetet, Japan), José F. Gómez (Instituto de Astrofísica de Andalucía, CSIC), Jun-ichi Nakashima (Sun Yat-sen University, China), Gabor Orosz (University of Tasmania, Australien, och Xinjiangs astronomiska observatorium, Kina) och Bosco HK Yung (Nicolaus Copernicus Astronomical Center, Torun, Polen)</div> <div><br /></div></div> <div><div><b>Mer om Alma</b></div> <div><br /></div> <div>Alma är en internationell anläggning för astronomi och är ett samarbete mellan ESO (Europeiska sydobservatoriet), i vilket Sverige är ett av 15 medlemsländer, National Science Foundation i USA och Nationella instituten för naturvetenskap (NINS) i Japan i samverkan med Chile. Alma stöds av ESO åt dess medlemsländer, av NSF i samarbete med Kanadas National Research Council (NRC) och Taiwans Nationella vetenskapsråd (NSC) samt av NINS i samarbete med Academia Sinica (AS) i Taiwan och Koreas Institut för astronomi och rymdforskning (KASI).</div> <div><br /></div> <div>Chalmers och Onsala rymdobservatorium har varit med sedan starten och bland annat byggt mottagare till Alma. Vid Onsala rymdobservatorium finns Nordic Alma Regional Centre som tillhandahåller teknisk expertis om Alma och som hjälper nordiska astronomer att använda teleskopet.​</div> <div><br /></div> <div><strong>Kontakter:</strong></div> <div> </div> <div>Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, 031-772 5500, 070-493 31 14, robert.cumming@chalmers.se</div> <div><br /></div> <div>Daniel Tafoya, astronom, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, 031 772 5519, daniel.tafoya@chalmers.se</div></div>Thu, 05 Mar 2020 06:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/LOFAR-Radio-Galaxy-Zoo-svarta-hal-allmanhet.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/LOFAR-Radio-Galaxy-Zoo-svarta-hal-allmanhet.aspxHjälp forskarna med nyupptäckta svarta hål i projektet Radio Galaxy Zoo: Lofar<p><b>​Forskare vid bland annat Onsala rymdobservatorium söker kraftkällorna bakom hundratusentals galaxer – och de vill ha allmänhetens hjälp. Galaxerna har upptäckts av världens största radioteleskop, LOFAR. I nya projektet ​​Radio Galaxy Zoo: Lofar kan alla med en dator ​leta reda på supermassiva svarta hål som skapat jättelika strålar miljontals ljusår tvärsöver.</b></p><a href="http://lofargalaxyzoo.nl/">​<span style="background-color:initial">Radio Galaxy Zoo: Lofar</span></a><span style="background-color:initial"> heter ett nytt medborgarforskningsprojekt där forskare och allmänhet hjälps åt att tolka nya, spännande bilder av kosmos. </span><div><br /></div> <div><i>Sedan 27 april 2020 finns Radio Galaxy Zoo: Lofar på svenska. Det är första gången som ett projekt på den populära plattformen Zooniverse finns helt på svenska.<br /></i><div><i><br /></i> <span style="background-color:initial">Cathy Horellou, biträdande professor vid Chalmers, ser fram emot vad projektet kan ge.</span></div> <div><br /> <span style="background-color:initial">– </span><span style="background-color:initial">Galaxer ser verkligen annorlunda ut när man tittar med radioteleskop. Det är kul att många fler får nu vara med i detta aventyr och kan lära sig att identifiera galaxer med svarta hål, säger hon.</span></div> <div><br /> <span style="background-color:initial">Astronomer använder radioteleskop för att göra bilder av himlen på samma sätt som teleskop för synligt ljus – rymdteleskopet Hubble är ett exempel - gör kartor över stjärnor och galaxer. Skillnaden är att bilder tagna med ett radioteleskop visar en himmel som skiljer sig mycket från den man ser i synligt ljus. </span></div> <div> </div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/radio_galaxy_zoo_example_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />När man tittar på himlen med hjälp av radioteleskop är den fylld av komplexa strukturer som är kopplade till de stora, tunga svarta hålen som ligger i mitten av de flesta galaxer. När gas, stoft och damm slukas av ett supertungt svart hål slungas en del av materian långt ut i rymden. Där bildas jättelika moln av upphettad gas och plasma som kan ses tydligt med radioteleskop.</div> <div><br /><span style="background-color:initial">Teleskopet Lofar (Low Frequency Array, lågfrekvensuppställning) drivs av Nederländska institutet för radioastronomi, Astron. Lofar gör just nu en enorm kartläggning av radiohimlen, och hittills har hela fyra miljoner radiokällor upptäckts. Några hundra tusen av dessa källor har så märkliga komplicerade strukturer att det är svårt att avgöra vilka galaxer som tillhör vilken radiokälla. Därför behöver forskarna hjälp med att svara på en fråga: vilket svart hål tillhör vilken galax?</span></div> <div><br /><span style="background-color:initial">Det internationella forskarlaget bakom Lofar består av fler än 200 astronomer från 18 länder, bland dem Sverige. Det är ändå för få för att ta på sig den tuffa uppgiften att identifiera vilka radiostrukturer som tillhör vilken värdgalax. </span></div> <div><br /><span style="background-color:initial">Därför ber nu astronomerna allmänheten att hjälpa till. Inom medborgarforskningsprojektet Radio Galaxy Zoo: Lofar uppmanas allmänheten att själva granska bilder från Lofar tillsammans med bilder tagna i synligt ljus, för att kunna koppla ihop radiokällor med galaxer.</span></div> <div><br /><span style="background-color:initial">– Lofar:s nya kartläggning har avslöjat miljontals tidigare okända radiokällor. Med hjälp av allmänheten kan vi undersöka vilka dessa källor är. Var finns deras svarta hål? I vilken typ av galaxer finns de svarta hålen? undrar Huub Röttgering, astronom vid Leidenuniversitetet, Nederländerna.</span></div> <div><br /><img class="chalmersPosition-FloatRight" src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/3C236_composite_inferno_4_72dpi_340x340.jpg" alt="" style="margin:5px" /><span style="background-color:initial">Kollegan Tim Shimwell, Astron och Leidenuniversitetet, förklarar hur projektet hjälper forskarna.</span></div> <div><br /> <span style="background-color:initial">– Din uppgift är att matcha radiokällorna med rätt galax. Detta kommer att hjälpa forskare att förstå hur radiokällor bildas, hur svarta hål utvecklas och hur stora mängder material kan slängas ut i djupa rymden med så makalösa mängder energi, säger han.</span></div> <div><br /> <span style="background-color:initial">Cathy Horellou hoppas att många vill vara med och granska Lofars otaliga galaxer.</span></div> <div><br /> <span style="background-color:initial">– Vi behöver all hjälp vi kan få eftersom det finns miljoner av radiokällor i kartorna. Det är att viktigt att flera personer tittar på varje källa så att man inte missar något viktigt, säger Cathy Horellou.</span></div> <div><br /><i style="background-color:initial">Länk till Radio Galaxy Zoo: Lofar:<span style="background-color:initial"> </span><a href="http://www.lofargalaxyzoo.nl/">http://www.lofargalaxyzoo.nl</a><span style="background-color:initial">.</span><span style="background-color:initial"> </span></i></div> <div><br /><i style="background-color:initial">Pressmeddelande på engelska hos Astron: </i><a href="https://www.astron.nl/news-and-events/news/help-find-location-newly-discovered-black-holes-lofar-radio-galaxy-zoo-project"><i>https://www.astron.nl/news-and-events/news/help-find-location-newly-discovered-black-holes-lofar-radio-galaxy-zoo-project​</i></a></div> <div> </div> <div><i>Tidigare pressmeddelande om Lofars kartläggning:<br /><a href="/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/lofar-radioteleskop-nya-karta.aspx">Astronomernas nya karta avslöjar hundratusentals okända galaxer</a> (21 februari 2019)</i></div> <div><br /> </div> <div><b>Mer om projektet, om Lofar och Onsala rymdobservatorium</b></div> <div><br /></div> <div><div>Projektet <a href="http://lofargalaxyzoo.nl/">Radio Galaxy Zoo: Lofar</a> är en del av projektet Zooniverse, världens största och mest populära plattform för folkdriven forskning. Dess forskningsprojekt möjliggörs av frivilliga, och har samlat fler än en miljon människor runt om i världen för att hjälpa professionella forskare.<span style="background-color:initial">​</span></div></div> <div> </div> <div>Projektet finns på sajten <a href="http://www.zooniverse.org/">zooniverse.org</a> och på adressen <a href="http://www.lofargalaxyzoo.nl/">http://www.lofargalaxyzoo.nl</a>. Radio Galaxy Zoo: Lofar finns på flera språk, bland dem svenska. (Den svenska versionen släpptes den 27 april 2020​​.)</div> <div> </div> <div><div>Det internationella teleskopet Lofar (Low Frequency Array) är ett radioteleskop som består av tusentals antenner utplacerade i hela norra Europa med en kärna i Exloo, Nederländerna. </div> <div> </div> <div>Lofar är en vetenskaplig och teknisk vägvisare för SKA (Square Kilometre Array). SKA är ett globalt forskings- och teknikprojekt för att bygga världens största radioteleskop i områden fria från störningar i Afrika och Australien. SKA förenar 11 länder från hela planeten.  Sverige representeras i SKA-organisationen sedan 2012 av Onsala rymdobservatorium.</div> <div> </div> <div>Onsala rymdobservatorium är Sveriges nationella anläggning för radioastronomi. Observatoriet förser forskare med utrustning för studier av jorden och resten av universum. I Onsala, 45 km söder om Göteborg, drivs två radioteleskop, en station i teleskopnätverket Lofar, samt utrustning för forskning om jorden och atmosfären. Observatoriet medverkar även i flera internationella projekt. Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap vid Chalmers tekniska högskola är värd för observatoriet. </div></div> <div><br /> </div> <div><b><i>Bilder: </i></b></div> <div><i>​​<br /></i></div> <div><i>A (överst). Galaxen 3C31 sträcker sig över tre miljoner ljusår. I den här bilden kombineras en bild tagen med Lofar (i rött) med ett fotografi tagen i synligt ljus. 3C31 ligger omkring 209 miljoner ljusår bort i stjärnbilden Fiskarna. Bilden finns i hög upplösning hos Lofar Survey Team på <a href="https://www.lofar-surveys.org/gallery.html?file=static/gallery/3C31_radio.png%E2%80%8B">https://www.lofar-surveys.org/gallery.html?file=static/gallery/3C31_radio.png​</a></i></div> <div><i>Bild: Volker Heesen/LOFAR Surveys Team</i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>B. En favoritbild från forskarteamet bakom Radio Galaxy Zoo: LOFAR. Radiostrålning från en avlägsen galax visas med gula kurvor. Bakgrundsbilden visar samma del av himlen som den ser ut i synligt ljus. </i></div> <div><i>Bild: </i><i style="background-color:initial">LOFAR Surveys Team/Legacy Project/Zooniverse (<a href="https://www.zooniverse.org/projects/chrismrp/radio-galaxy-zoo-lofar/talk/subjects/39754971">Källa</a>)</i></div> <div><i><br /></i><i style="background-color:initial">C. Radiogalaxen 3C236 sedd i radiovågor med LOFAR och i synligt ljus. </i></div> <div><i>Bild: Aleksandar Shulevski, Erik Osinga &amp; LOFAR Surveys Team</i></div> <div> </div> <div><div><span style="font-weight:700">Kontakter</span></div> <div><br /><span style="background-color:initial">Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, 031-772 5500, 070-493 31 14, robert.cumming@chalmers.se</span></div> <div> </div> <div>Cathy Horellou, biträdande professor i radioastronomi, Chalmers, 031 772 5504, cathy.horellou@chalmers.se</div></div> <div><br /> </div> <div><br /> </div></div>Wed, 26 Feb 2020 09:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Alma-dubbelstjarna-HD101584.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Alma-dubbelstjarna-HD101584.aspxAlma fångar resultatet av två stjärnors dragkamp<p><b>​Med hjälp av teleskopet Alma har astronomer från Chalmers studerat ett märkligt gasmoln som har formats vid en dragkamp mellan två stjärnor. En stjärna växte sig så stor att den slukade den andra, vilken i sin tur bromsade in och tvingade den större stjärnan att kasta ut sina yttre gaslager.</b></p>​<span style="background-color:initial">Likt människor förändras stjärnor under sin levnadstid och dör till slut. Solen och liknande stjärnor kommer att gå igenom en fas när vätet har förbrukats i dess kärna då stjärnan sväller upp till en röd jätte, kastar bort sina yttre atmosfärslager och lämnar kvar en het och liten stjärnrest som kallas en vit dvärg.</span><div><br /></div> <div><div>Hans Olofsson, astronom vid Chalmers, ledde studien av detta märkliga objekt som nyligen publicerats i tidskriften Astronomy &amp; Astrophysics.</div> <div><br /></div> <div></div> <div>– Stjärnsystemet HD 101584 är speciellt då denna dödsprocess avslutades i förtid på ett dramatiskt sätt då en lätt stjärna slukades av en jättestjärna, säger han. </div> <div> </div> <div>Tack vare nya observationer med superteleskopet Alma (<span style="background-color:initial">Atacama Large Millimeter/submillimeter Array</span><span style="background-color:initial">) </span><span style="background-color:initial">o</span><span style="background-color:initial">ch kompletterande mätningar från teleskopet APEX (Atacama Pathfinder EXperiment), vet nu Olofsson och hans forskarlag att det som hände i dubbelstjärnan HD101584 närmast kan liknas vid en dragkamp mellan två stjärnor. När den större stjärnan växte till en röd jätte blev den så stor att den slukade sin mindre kompanjon. Det ledde till att den mindre stjärnan börja röra sig i en spiralbana allt närmare den större stjärnans kärna, men inte så nära att en kollision skedde. </span></div> <div><br /></div> <div>Snarare påtvingade denna händelse ett dramatiskt utkast av gas från den större stjärnan, som resulterade i att dess kärna blottades. Under processen bildades jetstrålar som blåste fram genom den redan utkastade gasen, vilket skapade moln och ringar av gas som ses i blå och röda färger på bilden.</div> <div><br /></div> <div>Dragkampen mellan dessa två stjärnor ger astronomerna ny inblick i slutfaserna av sollika stjärnors liv. <span style="background-color:initial">Sofia Ramstedt, astronom vid Uppsala universitet, ingår i forskarlaget.</span></div> <div><br /></div> <div>– I dag kan vi beskriva dödsprocesserna hos sollika stjärnor, men vi kan inte förklara hur eller varför de sker. HD 101584 ger oss viktiga ledtrådar för att förklara detta fenomen eftersom systemet nu befinner sig i en kortvarig övergångsfas mellan utvecklingssteg som är bättre studerade. Med detaljerade bilder av omgivningen kring HD 101584 kan vi koppla samman händelser som skedde i den tidigare röda jättestjärnan med händelser som kommer att ske i de framtida stjärnresterna, säger hon.</div> <div><br /></div> <div>Elisabeth Humphreys, en medförfattare från ESO i Chile, lyfter fram den centrala betydelse som ALMA och APEX hade för att undersöka “både fysiken och kemin som sker i gasmolnet&quot;, som hon uttrycker det. </div> <div><br /></div> <div>– Denna detaljerade bild av det cirkumstellära mediet runt HD101584 hade inte gått att studera utan den känslighet och upplösningsförmåga som ALMA erbjuder, berättar hon.</div> <div><br /></div> <div>Dagens teleskop låter astronomerna studera gasmolnet omkring dubbelstjärnan, med de två stjärnorna i centrum ligger för nära varandra för att kunna upplösas. ESO:s Extremely Large Telescope som byggs i Chiles Atacamaöken.</div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">– Det kommer att ge oss mer information om de allra innersta delarna i detta objekt, säger Hans Olofsson.</span><br /></div> <div><br /></div> <div><div><span style="font-weight:700"><i>Bilder:</i></span></div> <div><br /></div> <div>Högupplösta bilder och filmer finns hos ESO: <a href="https://www.eso.org/public/sweden/news/eso2002/">https://www.eso.org/public/sweden/news/eso2002/</a></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>A (överst): ​ALMA visar resultatet av en dragkamp mellan två stjärnor: ett komplext gasmoln kring dubbelstjärnan HD101584. ​​​Färgerna representerar hastighet från blått – gas som rör sig snabbast mot oss – till rött – gas som rör sig snabbast bort från oss. Jetstrålar som sträcker sig nästan helt utmed siktlinjen ger fart åt den blå och röda gasen. Själva stjärnorna ligger i den gröna pricken i mitten av bilden, och omges av en grön ring av gas. Astronomerna tror att denna ring består av gas som kastades ut när den lättare stjärnan i systemet rörde sig i en spiralbana mot den röda jättestjärnans centrum.​</i></div></div> <div><i>Bild: </i><span style="background-color:initial"><i>ALMA (ESO/NAOJ/NRAO), Olofsson et al. </i></span></div> <div><br /></div> <div><b>Mer om forskningen </b></div> <div><b><br /></b></div> <div>Forskningsresultatet presenterades i artikeln <i>HD 101584: circumstellar characteristics and evolutionary status</i> i Astronomy &amp; Astrophysics (<a href="https://doi.org/10.1051/0004-6361/201834897">https://doi.org/10.1051/0004-6361/201834897</a>)</div> <div><br /></div> <div>Forskarlaget utgörs av Hans Olofsson (Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap, Chalmers), T. Khouri (Chalmers), Matthias Maercker (Chalmers), Per Bergman (Chalmers), Lam Doan (Institutionen för astronomi och rymdfysik, Uppsala universitet), Daniel Tafoya (National Astronomical Observatory of Japan och <span style="background-color:initial">Onsala rymdobservatorium, </span><span style="background-color:initial">Chalmers</span><span style="background-color:initial">), Wouter</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">Vlemmings (Chalmers), E. M. L. Humphreys (</span><span style="background-color:initial">ESO)</span><span style="background-color:initial">, Garching, </span><span style="background-color:initial">Tyskland</span><span style="background-color:initial">), M. Lindqvist (</span><span style="background-color:initial">Onsala rymdobservatorium, </span><span style="background-color:initial">Chalmers), Lars-Åke Nyman (ESO, Santiago, Chile) och Sofia Ramstedt (Uppsala universitet).</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"><b>Mer om teleskopen Alma och Apex</b></span></div> <div><br /></div> <div>Alma är en internationell anläggning för astronomi och är ett samarbete mellan ESO (Europeiska sydobservatoriet), i vilket Sverige är ett av 15 medlemsländer, National Science Foundation i USA och Nationella instituten för naturvetenskap (NINS) i Japan i samverkan med Chile. Alma stöds av ESO åt dess medlemsländer, av NSF i samarbete med Kanadas National Research Council (NRC) och Taiwans Nationella vetenskapsråd (NSC) samt av NINS i samarbete med Academia Sinica (AS) i Taiwan och Koreas Institut för astronomi och rymdforskning (KASI).<br /></div> <div><div></div> <div><br /></div> <div>Chalmers och Onsala rymdobservatorium har varit med sedan starten och bland annat byggt mottagare till Alma. Vid Onsala rymdobservatorium finns Nordic Alma Regional Centre som tillhandahåller teknisk expertis om Alma och som hjälper nordiska astronomer att använda teleskopet.​</div></div> <div><br /></div> <div><b>Kontakter:</b></div> <div><span style="background-color:initial"> </span><br /></div> <div><div>Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, 031-772 5500, 070-493 31 14, robert.cumming@chalmers.se</div></div> <div><br /></div> <div><div>Hans Olofsson, professor i radioastronomi, Chalmers, 031 772 5535, hans.olofsson@chalmers.se</div></div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div><br /></div></div>Wed, 05 Feb 2020 12:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/aterkommande-radioblixtar-spiralgalax.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/aterkommande-radioblixtar-spiralgalax.aspxÅterkommande radioblixtar i spiralgalax får forskare att tänka om<p><b>​Med sammankopplade radioteleskop i bland annat Onsala har astronomer spårat upprepade, extremt korta radiosignaler till en galax som liknar vår. Den överraskande upptäckten ändrar än en gång förutsättningarna för forskarna som vill förstå gåtan om radioblixtarna.​</b></p>​<span style="background-color:initial">Ett av vår tids största mysterier inom astronomi är vad som ligger bakom kort, dramatiska utbrott av radiostrålning som kallas radioblixtar, eller på engelska <i>fast radio bursts</i>. </span><span style="background-color:initial">Varje blixt varar endast en tusendels sekund, men forskare har nu dokumenterat hundratals blixtar från dessa gåtfulla källor. I framtiden kan radioblixtarna bli ett viktigt verktyg för forskare som vill förstå universums, men först behöver fler kunna studeras i detalj. Hittills har dock noggranna positioner på himlen kunna fastställas endast för fyra radioblixtar.</span><div><div><br /></div> <div>År 2017 upptäcktes <a href="/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Radioteleskop-mystiska-radioblixtar-till-en-galax-langt-bort.aspx">den första radioblixten som återkommande från samma plats på himlen</a>, med ojämna mellanrum. Då kunde forskare börja skilja mellan radioblixtar som bara syntes som en enda blixt (icke-återkommande, eller <i>non-repeating</i>) och sådana som där många blixtar registrerades från samma läge (återkommande eller <i>repeating</i>). </div> <div><br /></div> <div>Benito Marcote, astronom vid JIVE (Joint Institute for VLBI ERIC), har lett arbetet.</div> <div><br /></div> <div>– De återkommande blixtarna som vi sett i den första återkommande radioblixten uppstod under väldigt speciella omständigheter inuti en mycket liten dvärggalax. Upptäckten blev den första biten i ett pussel men gav fler frågor än svar, till exempel huruvida det finns en grundläggande skillnad mellan återkommande och icke-återkommande radioblixtar. Nu har vi kunnat lokalisera en andra återkommande radioblixt som också utmanar våra tidigare idéer om vad källan till dessa utbrott kan vara.</div> <div><br /></div> <div>Den 19 juni 2019 riktades åtta teleskop i nätverket EVN (European VLBI Network) mot en radiokälla med beteckningen FRB 180916.J0158+65. Denna källa upptäcktes 2018 av teleskopet CHIME i Kanada. Under en fem timmar lång observation <span style="background-color:initial">registrerade forskarna fyra blixtar, var och en kortare än två tusendels sekund. Tack vare </span><span style="background-color:initial">metoden långbasinterferometri kunde </span><span style="background-color:initial">teleskopen tillsammans uppnå en </span><span style="background-color:initial">mycket hög vinkelupplösning</span><span style="background-color:initial">, och därför kunde </span><span style="background-color:initial">blixtarnas läge i rymden ringas in till ett område bara sju ljusår tvärsöver. Precisionen kan jämföras med att från jorden urskilja en enda människa på månen.</span></div> <div></div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/R3_FRB_Host_Galaxy_Gemini_Colour_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />Nu när forskare hade fastställt källans exakta läge på himlen tog de hjälp av ett av världens största teleskop för att också <span style="background-color:initial">i </span><span style="background-color:initial">synligt ljus </span><span style="background-color:initial">undersöka </span><span style="background-color:initial">källans omgivningar</span><span style="background-color:initial">. Med bilder tagna med det 8-metersteleskopet Gemini North på berget Mauna Kea i Hawaii kunde de ringa in blixtarnas källa till ett område i en tidigare känd spiralgalax där nya stjärnor håller på att bildas. Galaxen</span><span style="background-color:initial">, </span><span style="background-color:initial">som har katalognamnet SDSS J015800.28+654253.0,</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">ligger omkring en halv miljard ljusår från</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">jorden i stjärnbilden Cassiopeja.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div>Kenzie Nimmo, doktorand vid Universiteit van Amsterdam, Nederländerna, ingår i forskarlaget.</div> <div><br /></div> <div>– Läget skiljer sig radikalt från både den tidigare upptäckta upprepande radioblixten, men också från alla radioblixtarna som tidigare studerats. Skillnaderna mellan återkommande och icke-återkommande radioblixtar har därmed blivit mindre tydliga. Dessa händelser kanske inte kan förknippas med en viss typ av galax eller en viss miljö, tror vi. Det kan vara så att radioblixtar kan skapas i ett helt zoo av platser i hela universum och behöver bara särskilda omständigheter för att bli synliga, förklarar hon.</div> <div><br /></div> <div>Även om tidigare antaganden ser ut att kullkastas av upptäckten är denna återkommande radioblixt ändå den närmast belägen vars läge har hittills kunnat bestämmas. Det ger nya möjligheter för att detaljstudera dessa händelser. Det menar <span style="background-color:initial">Jason Hessels, astronom vid Astron, Nederländernas institut för radioastronomi och Universiteit van Amsterdam.</span></div> <div><br /></div> <div>– Vi hoppas att fortsatta studier kommer att avslöja vilka förhållanden som resulterar i att dessa blixtar skapas. Vårt mål är att kunna bestämma positioner för fler radioblixtar och till slut förstå deras ursprung, avslutar han. </div> <div><br /></div> <div><strong>Mer om forskningen, om teleskopnätverket och om långbasinterferometri </strong></div> <div><br /></div> <div>Forskningsresultaten presenteras den 6 januari 2019 vid <a href="https://aas.org/meetings/aas235">Amerikanska astronomiska sällskapets (AAS) vintermöte i Honolulu, Hawaii, USA</a> och i tidskriften Nature. Forskningsartikeln <i>A repeating fast radio burst source localised to a nearby spiral galaxy</i> av B. Marcote med flera, publiceras i Nature på adressen <a href="https://doi.org/10.1038/s41586-019-1866-z">https://doi.org/10.1038/s41586-019-1866-z</a>. Bland författarna finns Franz Kirsten, astronom vid Onsala rymdobservatorium, Chalmers.</div> <div><br /></div> <div>Långbasinterferometri eller VLBI (very long baseline interferometry) är en astronomisk metod som går ut på att flera radioteleskop som ligger långt från varandra samtidigt observerar samma område på himlen. Data från varje teleskop skickas sedan till en central dator, korrelatorn, för att skapa bilder med högre upplösning än till och med världens bästa teleskop för synligt ljus.</div> <div><br /></div> <div>European VLBI Network (EVN; www.evlbi.org) är en interferometrisk uppställning av radioteleskop i Europa, Asien, Sydafrika och Amerika som genomför unika, högupplösta radioastronomiska observationer av kosmiska radiokällor. Nätverket grundades 1980, med Onsala rymdobservatorium bland de första fem medlemmarna, och har idag växt till världens känsligaste teleskopuppställning i sitt slag, med fler än 20 teleskop varav några av världens största och känsligaste radioteleskop. EVN drivs av European Consortium for VLBI, som består av 15 forskningsinstitut, bland dem Joint Institute for VLBI ERIC (JIVE).</div> <div><br /></div> <div>Joint Institute for VLBI ERIC (JIVE; www.jive.eu) har som huvuduppdrag att stå för driften och utvecklingen av EVN-processorn, en kraftfull superdator som kombinerar signalerna från radioteleskop i hela världen. JIVE grundades 1993 och är sedan 2015 ett ERIC (European Research Infrastructure Consortium), idag med sex medlemsländer: Nederländerna, Storbritannien, Sverige, Frankrike, Spanien och Lettland.</div> <div><br /></div> <div><strong>Mer om radioblixtar och hur de spåras</strong></div> <div><br /></div> <div>Radioblixtarnas ursprung är ett mysterium i sig, men de kan också ta astronomer närmare en förståelse av själva universum. En av den moderna kosmologins stora frågor är hur universums bygge på alla skalor kom till. För att ta itu med dessa frågor görs till exempel beräkningar och datorsimuleringar, men deras resultat beror till stor del på vilka förhållanden som antas råda i det unga universum. Det blir speciellt problematiskt med tanke på att den största delen av galaxernas materia är osynlig. </div> <div><br /></div> <div>Radioblixtarna kan i framtiden erbjuda en elegant lösning till detta problem. De korta pulserna sprids under sin färd genom rymden, med resultatet att längre våglängder når fram till jorden lite senare än kortare våglängder. Denna fördröjning, som kan mätas med hög precision, ger en uppskattning på hur mycket materia som ligger mellan källan och jorden. Om tusentals radioblixtar ka hittas i alla riktningar kommer det att bli möjligt att på ett nytt sätt kartlägga hur materia fördelas i universum. Dock behövs ett sätt att också mäta avståndet till varje radioblixt.</div> <div><br /></div> <div>Vanligen upptäcks radioblixtar med enskilda radioteleskop som kan i bästa fall identifiera en ungefärlig riktning för källan på himlen. Med metoden långbasinterferometri (VLBI) öppnar sig nya möjligheter.</div> <div><br /></div> <div>Idag är EVN (European VLBI Network) det enda teleskopnätverk i sitt slag som är tillräckligt känsligt för att kunna studera radioblixtar. Astronomer kan med hjälp av nätverket fastställa både radioblixtens värdgalax och lära sig om dess omgivning i galaxen. Genom att fastställa värdgalaxen kan forskarna analysera observationer av galaxens synliga ljus för att fastställa dess avstånd från jorden. Att studera radioblixtarnas omgivningar i deras värdgalaxer ger dessutom värdefull information om hur de kan alstras och vilka slags extragalaktiska himlakroppar de kan förknippas med.</div> <div><br /></div> <div>- Nu när vi fortsätter att nysta upp gåtan om radioblixtarna behöver astronomer kunna studera dem i oerhörd detalj. Den kombinerade känsligheten hos teleskopen i EVN ger unika möjligheter att studera dessa händelser. Vi hoppas att fortsatta observationer kommer att bidra till vår förståelse av dessa nyckfulla källor, säger Francisco Colomer, föreståndare för JIVE (Joint Institute for VLBI ERIC).</div> <div><br /></div> <div><i><b>Kontakter</b></i></div> <div><br /></div> <div>Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, tel: 031-772 5500 eller 070 493 3114, robert.cumming@chalmers.se.</div> <div> </div> <div>Franz Kirsten, astronom, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, 031-772 5532, franz.kirsten@chalmers.se</div> <div><br /></div> <div><i>Bilder</i></div> <div><br /></div> <div>A (överst). I denna illustration föreställer sig rymdkonstnären Danielle Futselaar radioblixtkällan <span style="background-color:initial">180916.J0158+65, dess värdgalax, och de teleskopen som studerat fenomenet. Bilden på spiralgalaxen är baserad på observationer gjorda med teleskopet Gemini North på berget Mauna Kea, Hawaii. Blixten som här ser ut att fara från galaxen mot jorden är baserad på mätningar gjorda med det 100-metersteleskopet vid Effelsberg i Tyskland. Bland de åtta radioteleskopen som avbildas finns 25-metersteleskopet vid Onsala rymdobservatorium i Sverige. De sammankopplade radioteleskopen användes för att peka ut ett område i galaxen som källa till blixtarna. Här syns även kupolen till Gemini North-teleskopet, som användes för att avbilda galaxen och genom att mäta dess rödförskjutning också uppskatta avståndet dit.</span></div> <div><span style="background-color:initial">Bild: </span><span style="background-color:initial">Danielle Futselaar (artsource.nl)</span></div> <div><br /></div> <div>B. Spiralgalaxen SDSS J015800.28+654253.0, är värdgalax för radioblixtkällan 180916.J0158+65. Bilden har skapats utifrån exponeringar genom tre filter (SDSS g', r' och z'), vilka motsvarar synligt och kortvågigt infrarött ljus. Två vita streck markerar läget i galaxen för de återkommande radioblixtarna.</div> <div>Bild: Shriharsh Tendulkar / Gemini Observatory​</div> <div></div></div> ​Mon, 06 Jan 2020 17:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Nobelforelasning-med-Didier-Queloz.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Nobelforelasning-med-Didier-Queloz.aspxFramgångar, motgångar och nya jordar med Didier Queloz<p><b>​Nobelpristagarna Michel Mayor och Didier Queloz blev 1995 först att upptäcka en planet runt en annan sol. Vad hände sedan? Den 13 december berättade Didier Queloz historien för en fullsatt aula på Chalmers. Om upptäckten och om hur forskningen om exoplaneter nu leder världen mot ett ännu mer fantastiskt mål: upptäckten av annat liv i universum.​</b></p><div>Allt började med världsledande teknik.</div> <div><br /></div> <div>– Vi hade varit extra kreativa på den tiden genom att bygga en ny typ av instrument, förklarade Queloz.</div> <div>Forskarlaget i Schweiz hade byggt Elodie, ett instrument med utsökt precision vid Observatoire de Haute-Provence i Frankrike. De hade inga förväntningar om att upptäcka några planeter, men allt annat var på plats för att göra precisionsforskning: ett innovativt system med optiska fibrer för maximal stabilitet och nya, kraftfulla datorer.</div> <div><br /></div> <div>Upptäckten av en planet, orimligt nära stjärnan 51 Pegasi, var en överraskning för alla. Queloz fick panik, sa han, säker på att den konstiga signalen var ett tecken på ett &quot;stort, stort fel&quot; i sitt datorprogram.</div> <div><br /></div> <div>– Jag kunde inte acceptera att det inte stämde. Jag förstod inte riktigt hur svårt det var att bilda en planet.</div> <div><br /></div> <div>Kunde man verkligen gå med på att en sådan oväntad planet var på riktigt? För Didier Queloz talade mätningarna för sig själva och teorin var det som behövde rättas till.</div> <div><br /></div> <div>– Ibland måste du bara göra grejerna, och inte lyssna på någon annan.</div> <div><br /></div> <div>Forskarna hade tydligt missat något viktigt om hur planetsystem bildas och utvecklas. Mayor och Queloz hade startat en revolution. Deras första planet följdes av andra, även de heta och tunga och nära deras stjärnor. Mer lika jätten Jupiter än lilla jorden. Planetmigration visade sig vara en nyckel till att förstå dessa oväntade &quot;heta jupitrar&quot;. Planeter rör på sig i sina system, antingen det eller mätningarna var fel.</div> <div><br /></div> <div>Men ett decennium efter den första upptäckten fick de sista kvarvarande exoplanetskeptikerna ge efter. Europas rymdteleskop Corot, och markbaserade experiment Wasp och HAT, visade att exoplaneter också kunde upptäckas med passagemetoden: genom att mäta den minimala minskning i ljusstyrka när en planet passerar framför sin sol.</div> <div><br /></div> <div>Sedan kom en störtflod av nya planeter, upptäckta av NASA: s Keplerteleskop. Det blev tydligt att planetsystem är överraskande olika varandra, och det är fortfarande inte klart varför det är så.</div> <div><br /></div> <div>– Det finns en intressant mångfald inbyggd och 51 Pegasi var ett tidigt tecken på att det var så det låg till, kommenterade Didier Queloz.</div> <div><br /></div> <div>Vårt solsystem är typiskt unikt, tycks det. Men finns det andra planeter som liknar jorden, och finns det liv där? Didier Queloz tror att vi kommer håller på närma oss svar. Tack vare Kepler och dess efterföljare vet vi att det finns massor av planeter i samma storlek som jorden, och att det borde finnas många i stjärnornas så kallade ”beboeliga zonerna”, där vatten kan vara flytande. De enda jordstora, steniga planeter som vi känner till i dag är förmodligen inte alls lika jorden, varnar Queloz. Deras stjärnor är små, röda och svala. Att kalla dessa planeter ”beboeliga” är att gå för långt.</div> <div><br /></div> <div>Ljuset från en solliknande stjärna – till exempel vår sol eller 51 Pegasi - är en viktig ingrediens, tror Queloz. Kemister och biologer har studerat hur livet kan bildas med hjälp av bara tjugo ganska enkla molekyler – aminosyror. Den ursprungliga &quot;soppan&quot; förblir bara en soppa – Queloz gillar både matlagning och kulinariska jämförelser – om du inte lägger till solljus. Nya experiment har visat hur ultraviolett ljus kan hjälpa till att trigga att DNA bildas på ytan av en planet.</div> <div><br /></div> <div>– Den ultravioletta behövs, annars kommer kemin att göra soppa – inte liv, säger han och ler brett.</div> <div><br /></div> <div>Nya teleskop kommer att hjälpa Queloz och hans kollegor i strävan att hitta dessa andra jordar. Det planerade Extremely Large Telescope, ELT, i Chile är ett av dessa, men i rymden börjar äventyret redan. Den 18 december 2019 sänds Cheops upp, den första av tre europeiska exoplanetsatelliter, och för den är Queloz vetenskaplig projektledare. Under de närmaste decennierna kommer astronomer, kemister och molekylärbiologer tillsammans att göra nya upptäckter om platserna där livet börjar i rymden, menar Queloz.</div> <div><br /></div> <div>– För tjugofem år sedan sparkade vi igång något som var långt, långt större än oss. Det var riktigt kul att få dela allt detta med er. </div> <div><br /></div> <div><i>Text: Robert Cumming</i></div> <div><br /></div>Tue, 17 Dec 2019 10:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/rymden-klimatsmart-besokscentrum-Onsala.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/rymden-klimatsmart-besokscentrum-Onsala.aspxRymden kommer närmare med klimatsmart besökscentrum i Onsala<p><b>​​Chalmers bygger ett nytt besökscentrum för rymdteknik och astronomi, och första spadtaget inför det nya huset togs den 19 september under Rymdveckan i Västsverige. Själva bygget, mitt bland teleskopen vid Onsala rymdobservatorium, ska bli ett nyskapande och klimatvänligt projekt.</b></p><div><span style="background-color:initial">Onsala rymdobservatorium i norra Halland har en lång tradition av att engagera allmänheten i dess forskning om rymden, astronomi och vår planet. Radioteleskopen vid observatoriet i Onsala har fascinerat och inspirerat besökare i alla åldrar ända sedan rymdåldern började.</span><br /></div> <div><br /></div> <div>Nu blir observatoriet värd för ett nytt besökscentrum med ett större uppdrag: att visa upp all den rymdforskning som bedrivs på Chalmers och bland dess partners i Västsverige. </div> <div><br /></div> <div>– Onsala rymdobservatorium har i över 50 år ökat vår förståelse av vårt universum och lett Chalmers mot ett allt större engagemang för rymdforskning och dess tillämpningar. I det nya besökscentrumet ska allmänheten få en större möjlighet att uppleva universum och vår rymdverksamhet, säger Stefan Bengtsson, rektor på Chalmers.</div> <div><br /></div> <div>Det nya huset ska byggas mitt bland teleskopen i Onsala, där forskning bedrivs om både universum och jorden. </div> <div><br /></div> <div>– Våra teleskop och instrument ger forskarna en närkontakt med rymden och universum. Här använder vi dessutom rymdteknik för att mäta både havsnivå, jordskorpan och atmosfären. Med det nya huset vill vi ge fler besökare en chans att komma närmare rymden, och rymdtekniken, säger Eva Wirström, astronom vid Chalmers och avdelningschef för Onsala rymdobservatorium.</div> <div><br /></div> <div>Byggprojektet blir nyskapande när det gäller hållbarhet, menar Nicklas Arfvidsson, vd för Chalmersfastigheter som är beställare och byggherre.</div> <div><br /></div> <div>– Nu när Chalmers vill visa upp hela universum och den senaste tekniken fordras det också</div> <div>att vi bygger på ett hållbart sätt där vi så långt som möjligt minimerar vår klimatpåverkan</div> <div>genom att maximera vårt återbruk. Detta är ett unikt projekt för Chalmers där vår förhoppning är att kunna dra lärdomar i allt från utsläppsdriven upphandling till projektering och genomförande av ny- och ombyggnadsprojekt med minimal klimatpåverkan, säger han.</div> <div><br /></div> <div>Magnus Simonsson är affärschef för NCC Building Sverige, som är byggentreprenör för projektet.</div> <div><br /></div> <div>– Hållbarhet är centralt för NCC. Vi ser fram emot att applicera vårt kunnande och erfarenhet och tillsammans med Chalmers utveckla detta visionära projekt, säger han.</div> <div><br /></div> <div>Det nya besökscentrumet vid Onsala rymdobservatorium ritas av White arkitekter. </div> <div><br /></div> <div>– Vi ska skapa en plats som gör forskningen mer tillgänglig för allmänheten. Att utforma en byggnad, i den här snudd på futuristiska miljön omgiven av gigantiska radioteleskop, är ett unikt och spännande uppdrag, säger ansvarig arkitekt Mattias Lind.</div> <div><br /></div> <div>Bygget väntas pågå under 2020 och huset ska stå redo för de första besökarna 2021.</div> <div><i></i></div> <div><br /></div> <div><b>Mer om evenemanget den 19 september</b></div> <div><br /></div> <div>Vid ceremonin deltog bland andra Lena Sommestad, landshövding i Hallands län; Stefan Bengtsson, rektor för Chalmers; Anna Rathsman, generaldirektör för Rymdstyrelsen; Lisbeth Schultze, länsöverdirektör, Länstyrelsen i Västra Götaland; och Elvire De Beck, koordinator, Chalmers rymdplattform.</div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">Evenemanget var en del av Rymdveckan i Västsverige, som firade 50-årsjubileet av den första månlandningen. Läs hela programmet eller en lista över Chalmers programpunkter:</span><br /></div> <div><a href="https://www.rymdveckan.se/program-rymdveckan/">https://www.rymdveckan.se/program-rymdveckan/</a></div> <a href="/sv/forskningsinfrastruktur/oso/evenemang/Sidor/Rymdveckan/2019.aspx"><div>https://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/evenemang/Sidor/Rymdveckan/2019.aspx</div> </a><div><br /></div> <div><b>Mer om Onsala rymdobservatorium</b></div> <div><br /></div> <div>Onsala rymdobservatorium är Sveriges nationella anläggning för radioastronomi och en av många forskningsinfrastrukturer vid Chalmers. Observatoriet förser forskare med utrustning för studier av jorden och resten av universum. I Onsala, 45 km söder om Göteborg, drivs fem radioteleskop samt utrustning för forskning om jorden och atmosfären. Observatoriet medverkar även i många internationella projekt inom astronomi och geodesi. Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap vid Chalmers tekniska högskola är värd för observatoriet. </div> <div><br /></div> <div>Det nya huset placeras mellan Onsalas tvillingteleskop, som invigdes 2017, och observatoriets ikoniska 25-metersteleskop, byggt 1963.</div> <div><br /></div> <div><i><b>För mer information, kontakta</b></i></div> <div><br /></div> <div>Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, 070 493 3114 eller 031 772 5500, robert.cumming@chalmers.se</div> <div><br /></div> <div>Eva Wirström, avdelningschef och vice föreståndare, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, eva.wirstrom@chalmers.se, 031 772 5500</div> <div><br /></div> <div>Anna Eckerstig, vice vd, Chalmersfastigheter, anna.eckerstig@chalmersfastigheter.se, 031-772 62 30</div> <div><br /></div> <div><div><i>Foto och film: Johan Bodell/Chalmers</i></div></div>Mon, 16 Sep 2019 07:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Breakthroughpriset-fundamentalfysik-svart-hal.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Breakthroughpriset-fundamentalfysik-svart-hal.aspxChalmersforskare delar på Breakthroughpris för bild på svart hål<p><b>​Årets Breakthrough Prize i fundamental fysik, värt 29 miljoner kronor, tilldelas de 347 medlemmarna i projektet Event Horizon Telescope. Tre av dessa är astronomer vid Onsala rymdobservatorium, Chalmers.– Det var en verklig överraskning för mig – men en väldigt trevlig sådan – när jag fick höra att bilden på det svarta hålet vunnit priset. Personal på Onsala rymdobservatorium gav viktiga bidrag till projektets framgång, och det betyder mycket för mig att den inblandade personalen erkänts av detta pris, säger John Conway, professor och föreståndare för Onsala rymdobservatorium.</b></p>​2020 å<span style="background-color:initial">rets Breakthrough Prize i fundamental fysik har tilldelats medlemmarna i projektet Event Horizon Telescope för bedriften att avbilda ett svart hål med hjälp av sammankopplade radioteleskop.</span><div> </div> <div><div>Bland dem är Chalmersastronomerna Michael Lindqvist och John Conway (båda vid Onsala rymdobservatorium, Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap) samt Iván Martí-Vidal (tidigare Onsala rymdobservatorium, numera vid Instituto Geográfico Nacional i Spanien<span></span>).</div> <div><br /></div> <div>– I Onsala har vi i flera decennier varit delaktiga i utvecklingen av teknik för att kombinera teleskop över hela världen för att bilda ett virtuellt radioteleskop (metoden kallas långbasinterferometri eller VLBI - Very Long Baseline Interferometry). Onsala rymdobservatorium är en av tre partners som driver APEX-teleskopet i Chile som används för sådana observationer och vår personal har arbetat under många år för att bygga upp VLBI-kapaciteten på APEX, säger John Conway.</div> <div> </div> <div>– Onsala-personalen var också starkt involverade i utvecklingen av algoritmer för polariseringskalibrering samt mjukvaran som utgjorde en viktig komponent när bilden skulle skapas. <br /></div> <div> </div> <div><span style="background-color:initial">Breakthrough-priserna delas ut </span><span style="background-color:initial">den </span><span style="background-color:initial">3 november</span><span style="background-color:initial"> 2019 </span><span style="background-color:initial">för åttonde gången. </span>Vid en ceremoni på NASA Ames Research Center i Mountain View, Kalifornien, USA, representeras forskarlaget<span></span> av Shep Doeleman, astronom vid Harvard-Smithsonian <span style="text-align:left;color:rgb(51, 51, 51);text-transform:none;text-indent:0px;letter-spacing:normal;font-family:&quot;open sans&quot;, sans-serif;font-size:14px;font-style:normal;font-variant:normal;font-weight:300;text-decoration:none;word-spacing:0px;white-space:normal;orphans:2;float:none;background-color:rgb(255, 255, 255);display:inline !important">Center for Astrophysics</span>, USA. <span style="background-color:initial">Breakthrough-pris har tidigare tilldelats bland andra kosmologen Hiranya Peiris, Stockholms universitet, 2017, och biologen </span><span style="background-color:initial">Emmanuelle Charpentier, </span><span style="background-color:initial">Umeå universitet, 2014. </span></div> <div> </div> <div>Enligt prismotiveringen tilldelas Event Horizon Telescope priset &quot;för den första bilden av ett supertungt svart hål, tagen med hjälp av en <strong>​</strong>allians av teleskop lika stor som jorden&quot;. </div> <div><br /></div> <div><div>– Detta var en stor internationell insats med människor över hela världen som arbetade mot ett gemensamt mål. När resultatet dök upp i april på framsidorna i världens tidningar illustrerade det en sällsynt &quot;god nyhet&quot; -historia om vad som kan uppnås genom mänsklig uppfinningsrikedom genom att arbeta tillsammans. Jag hoppas att resultatet kan visa allmänheten och särskilt unga människor vetenskapens och teknikens framsteg och åtminstone på sitt väldigt små sätt inspirera världen att arbeta tillsammans för att lösa de stora utmaningar världen står inför, säger John Conway. </div> <h3 class="chalmersElement-H3">Mer om hur bilden skapades:  </h3></div> <div><img class="chalmersPosition-FloatRight" src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/750x340/eso1907a_340.jpg" alt="" style="margin:5px" />Med hjälp av åtta känsliga radioteleskop på strategiskt utvalda platser runt om i världen fångade ett globalt forskarsamarbete för första gången en bild av ett svart hål. Teleskop i Antarktis, Chile, Mexiko, Spanien samt Arizona och Hawaii i USA användes av forskarna vid 60 forskningsinstitut i 20 länder. Genom att synkronisera varje teleskop med ett nätverk av atomklockor skapade teamet ett virtuellt teleskop lika stort som jorden och med en upplösningsförmåga som aldrig tidigare har uppnåtts från vår planets yta. Ett av deras första mål var det supertunga svarta hålet i mitten av galaxen Messier 87 – vars massa uppgår till lika mycket som 6,5 miljarder solar. Forskarna använde nyskapade algoritmer och metoder för att analysera mätningarna och kunde få fram en bild av det galaktiska monstrets skugga mot en fond av virvlande, het gas. Bilden stämde dessutom väl överens med Einsteins gravitationsteorier som förutspått en ljus ring som markerar där ljuset kretsar kring det mörka området från vilket ljus inte kan komma undan det svarta hålets dragningskraft.</div> <div><br /> </div> <div><b>Mer om forskningen och om priset</b></div> <div> </div> <div>Pressmeddelande från Breakthrough Foundation: </div> <div><a href="https://breakthroughprize.org/News/54">https://breakthroughprize.org/News/54  </a></div> <div> </div> <div>Tidigare pressmeddelande <i><a href="/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Event-Horizon-Telescope-forsta-resultat.aspx">Den första bilden av ett svart hål</a>, </i>12 april 2019</div> <div> </div></div> <div><img class="chalmersPosition-FloatRight" src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/eso1229c_72dpi_340x340.jpg" alt="" style="margin:5px" /><b>Kontakter:</b></div> <div> </div> <div>Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, 031 772 5500, 070 4933114, robert.cumming@chalmers.se</div> <div>Robert förmedlar kontakt till pristagarna.</div> <div> </div> <div><i>Bilder:</i></div> <div> </div> <div><i>A. <span></span><span style="background-color:initial">I projektet Event Horizon Telescope ingår tre astronomer från Chalmers: John Conway (t v) och Michael Lindqvist (mitten) vid Onsala rymdobservatorium och Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap, samt Ivan Martí-Vidal (t h), tidigare verksam vid Onsala rymdobservatorium och nu astronom vid Instituto Geográfico Nacional i Spanien.</span></i></div> <div><span style="background-color:initial"><i>Foton: Chalmers/Johan Bodell (John Conway); Chalmers/Robert Cumming (övriga)</i></span></div> <div><a href="https://flic.kr/s/aHsmGLage6"><span style="background-color:initial"><i>Ladda ner högupplösta bilder från </i></span><span style="background-color:initial"><i>https://flic.kr/s/aHsmGLage6</i></span></a></div> <div><br /><i style="background-color:initial">B. Skuggan av det supertunga svarta hålet i mitten av galaxen M 87, som ligger 55 miljoner ljusår bort. Bilden har skapats av <span style="background-color:initial">Event Horizon Telescope (EHT), ett globalt nätverk med åtta markbaserade radioteleskop som utformades för att ta bilder av ett svart hål.  </span><span style="background-color:initial">Skuggan av ett svart hål är det närmaste vi kan komma det svarta hålet självt, ett kolsvart objekt som inte ens ljuset kan lämna. Det svarta hålets gräns – händelsehorisonten, som också har gett EHT dess namn – är omkring 2,5 gånger mindre än sin skugga och mäter knappt 40 miljarder kilometer tvärs över. Detta kan låta stort, men motsvarar bara 40 mikrobågsekunder på himlen – längden av ett kreditkort sett på månens yta.</span></i><br /></div> <div> <div><i><span style="background-color:initial">Bild: EHT-samarbetet</span></i></div> <div><i style="background-color:initial"><span style="background-color:initial"><br /></span></i></div> <div><i style="background-color:initial"><span style="background-color:initial">C. Teleskopet APEX, ett av de åtta som ingår i Event Horizon Telescope, är ett samarbete mellan Onsala rymdobservatorium, Max Planck-institutet för radioastronomi, och ESO.​</span></i></div></div> <div><i><span style="background-color:initial"><a href="https://www.eso.org/public/images/eso1229c/">Högupplöst version finns hos ESO</a></span></i></div>Fri, 06 Sep 2019 17:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Rymdveckan-2019-Chalmers.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Rymdveckan-2019-Chalmers.aspxUnder Rymdveckan bjuder Chalmers på galaxer, glaciärer och svarta hål<p><b>​Det är 50 år sedan den första månlandningen. Under Rymdveckan i Västsverige den 14–​22 september firas jubileet med vetenskap och kultur. På Chalmers bjuds skolor och allmänhet på galaxer och glaciärer, klimat och svarta hål, och fem internationella gästprofessorer finns på plats.</b></p><div><span style="background-color:initial">När astronauterna Neil Armstrong och Buzz Aldrin gjorde sina första steg på månen hade de med sig teknik från Göteborg i form av Hasselbladskameror. </span><br /></div> <div><br /></div> <div>Nu är Chalmers tillsammans med Hasselbladstiftelsen en av arrangörerna bakom den första Rymdveckan i Västsverige. Festivalen pågår 14–22 september och Chalmers står för många av evenemangen i Rymdveckans späckade program. </div> <div><br /></div> <div><i>Läs <a href="http://www.rymdveckan.se/program-rymdveckan/">hela programmet på rymdveckan.se</a> eller <a href="/sv/forskningsinfrastruktur/oso/evenemang/Sidor/Rymdveckan/2019.aspx">vår lista över Chalmers programpunkter</a>.<span style="background-color:initial"> </span></i></div> <div><br /></div> <div><b><a href="https://www.facebook.com/events/881055448939429/"><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/lunch_poster_rymdveckan_a4_72dpi_340x.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /></a>Internationella gästprofessorer på plats</b></div> <div><br /></div> <div>Chalmers är värd för fem internationella gästprofessorer inom rymdforskning i ett program som finansieras av Hasselbladstiftelsen. Fyra av professorerna är på plats under Rymdveckan.</div> <div><br /></div> <div>Den 18 september står professorerna Dimitra Rigopoulou (Oxfords universitet, Storbritannien) och Jim Davis (Columbiauniversitetet, USA) på scen på Chalmers under rubriken <i>Glaciers and galaxies</i>. Under lunchrasten berättar de från forskningsfronten inom sina respektive områden: att studera jordens is från rymden och galaxerna som är universums mest extrema stjärnfabriker. </div> <div><br /></div> <div>Lördagen den 21 september bjuds det på en gratis busstur till Onsala rymdobservatorium, där de stora radioteleskopen visas. Gästprofessorerna Mark Birkinshaw och Jim Davis är på plats för att berätta om sina favoritämnen under rubrikerna <i>Spacetime and the dark side of the universe</i> och <i>Measuring sea level rise with space technology</i>. <span style="background-color:initial">Biljetter för bussturerna släpptes den 1 september.</span></div> <div><br /></div> <div>Även professor Paola Caselli, Max Planck-institutet för utomjordisk fysik i Garching, Tyskland, gästar Chalmers under veckan. Den femte gästprofessorn är Matt King, geofysiker vid University of Tasmania, Australien.</div> <div><br /></div> <div><b>Planer för nytt rymdcenter i Onsala avslöjas</b></div> <div><br /></div> <div>Vad finns att utforska i rymden och hur funkar tekniken som gör det? Under Rymdveckan lanserar Chalmers ett spännande nytt rymdprojekt som riktar sig till skolor och allmänhet. </div> <div><br /></div> <div>Ett nytt besökscentrum ska byggas vid Onsala rymdobservatorium, redan känt för sina maffiga teleskop och sina program för skolor och allmänhet. Torsdagen den 19 september tas första spadtaget inför inbjudna gäster. Planerna för det nya huset – som ska byggas på ett banbrytande hållbart sätt – offentliggörs under Rymdveckan.</div> <div><br /></div> <div><b><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/eso1907a_340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />Unga utforskar klimat och svarta hål</b></div> <div><br /></div> <div>Skolklasser bjuds till Chalmers den 18 september för två speciella workshops som handlar om den allra senaste rymdforskningen. På <em>Rymdskolan klimat och MATS</em> får högstadieelever upptäcka jordens atmosfär och hur klimatforskning går till med hjälp av Sveriges nästa forskningssatellit, MATS. Och på <em>Rymdskolan svarta hål</em> får gymnasiestudenter göra en djupdykning i tyngdkraft och gravitation och får förstahandskunskap om hur man egentligen tar kort på ett svart hål. Deltar gör bland andra Michael Lindqvist, astronom på Chalmers och medlem i forskarlaget Event Horizon Telescope som tidigare i år kunde visa upp den första bilden av ett svart hål (bild). Anmälningar för Rymdskolan stängde den 1 september.</div> <div><div><span style="font-weight:700"><br /></span></div> <div><span style="font-weight:700"><i>Apollo 11</i> visas på Chalmers</span></div> <div><br /></div> <div>Den hyllade dokumentärfilmen <i>Apollo 11 </i>visas på Chalmers den 17 september med gratis entré för studenter.  I samband med visningen presenterar <span style="background-color:initial">företage</span><span style="background-color:initial">t Cobham Gaisler sin processor LEON/SPARC som utvecklades på Chalmers och används idag ombord på sonder med uppdrag i solsystemet.</span></div> <div><b style="background-color:initial"><br /></b></div> <div><b style="background-color:initial">Tävling med tema Mars</b><br /></div></div> <div><br /></div> <div>Årets Tekniktävling för årskurs 6 startar den 16 september och har så klart rymdtema. Under rubriken <em>När landar astronauter på Mars?</em> får elever i uppdrag att planera och bygga en forskningsstation på Mars – och tävla om vandringspokalen. Tävlingen koordineras av Chalmers.  </div> <div><br /></div> <div><b>Möt Chalmers rymdforskare på Universeum</b></div> <div><br /></div> <div>Rymdforskare och astronomer från Chalmers deltar på många evenemang under veckan. På Universeum dyker åtta Chalmersforskare upp i ett program som kompletterar den nya utställningen <em>Rymdresan</em>. De berättar om den senaste rymdforskningen och hur den kommer människor till nytta. Upptäck mer om klimat och moln, stora och små stjärnor, liv på andra planeter, satellitnavigering och dess oväntade tillämpningar samt vad galaxerna långt, långt bort har att berätta om Vintergatan.</div> <div><br /></div> <div>Chalmersforskare deltar även när <em>Astronomy on Tap</em> arrangeras för andra gången i Göteborg tisdagen den 17 september. Där handlar det om nya planeter, liv i rymden och svarta hål. </div> <div><br /></div> <div><b>Rymdveckan bjuder på mycket mer</b></div> <div><br /></div> <div>Vetenskapscentret Universeum, som stöds av Chalmers, presenterar den nya utställningen <em>Rymdresan</em>, som invigs redan den 13 september av forskningsministern Matilda Ernkrans. <br /><br /></div> <div>På Alfons Åbergs kulturhus pågår en mängd aktiviteter för de minsta. Programmet <em>I rymden med Alfons Åberg</em> arrangeras av Alfons Åbergs Kulturhus i samarbete med Chalmers och Göteborgs universitet med stöd av Hasselbladstiftelsen. Den 16 september arrangeras seminariet <em><a href="https://domeofvisions.se/evenemang/jorden-i-staden-3/">Rymden ur ett hållbart perspektiv​</a></em> på Dome of Visions. Lokalen Dome of Visions är ett samarbete mellan NCC, Chalmers, AB Volvo och Lindholmen Science park.</div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div><div><span style="font-weight:700">Kontakter:</span></div> <div> </div> <div>Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, robert.cumming@chalmers.se, 070 4933114, 031 772 5500</div> <div>Andri Spilker, doktorand i astronomi, Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap, andri.spilker@chalmers.se</div> <div>Christian Löwhagen, kommunikatör, Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap, 072-9613940, 031 772 2157 </div></div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div><b>Mer om evenemangen</b></div> <div><br /></div> <div>För mer information om allt som händer under Rymdveckan se <a href="http://www.rymdveckan.se/">www.rymdveckan.se</a>. </div> <div><br /></div> <div><a href="/sv/forskningsinfrastruktur/oso/evenemang/Sidor/Rymdveckan/2019.aspx">Lista över Chalmers aktiviteter under Rymdveckan​</a>.</div> <div> </div> <div><i>Bilder:</i></div> <div><br /></div> <div><i>A (överst) I juli 1969 fångade astronauterna på månen epokgörande bilder med hjälp av kamerateknik från Västsverige. I september firas Rymdveckan mellan 14 och 22 september. </i></div> <div><i>Bakgrundsbild: NASA. Grafik: Rymdveckan i Västsverige</i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>B: Under Rymdveckan gästas Chalmers av internationella gästprofessorer inom astronomi och geovetenskap. Den 18 september berättar Dimitra Rigopoulou (Oxford) och Jim Davis (Columbia) om avlägsna galaxer och om hur jordens is studeras från rymden.</i></div> <div><i>Bakgrundsbilder: NASA Earth Observatory/J. Allen/ Landsat/USGS (Malaspinaglaciären i Alaska, <a href="https://landsat.visibleearth.nasa.gov/view.php?id=86767">källa</a>); NRAO/AUI/NSF, B. Saxton: ALMA (ESO/NAOJ/NRAO); NASA/Hubble (spiralgalax M74; <a href="https://public.nrao.edu/gallery/ngc-628-phangs-alma-and-hst-composite/">källa</a>)</i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>C: M<span style="background-color:initial">änsklighetens första bild på ett svart hål. </span><span style="background-color:initial">Bilden på det </span><span style="background-color:initial">svarta hålet i galaxen M 87 </span><a href="/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Event-Horizon-Telescope-forsta-resultat.aspx"><span style="background-color:initial">skapades </span><span style="background-color:initial">med hjälp av flera radioteleskop och metoden interferometri</span></a><span style="background-color:initial">. Under Rymdveckan är bilden aktuell på Rymdskolan svarta hål den 18 september och när Chalmersforskaren </span><span style="background-color:initial">Michael Lindqvist berättar om den på Universeum den 20 september.</span></i></div> <i></i><div></div> <div><i>Bild: Event Horizon Telescope</i></div> <div><br /></div>Wed, 04 Sep 2019 15:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/produktion/nyheter/Sidor/Minimera-avfall-och-maximera-anvandning.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/produktion/nyheter/Sidor/Minimera-avfall-och-maximera-anvandning.aspxHållbarhetsdagen: Minimerat avfall och maxad användning – tema cirkulär ekonomi<p><b>Den 8 november är det dags för årets upplaga av Chalmers hållbarhetsdag. Temat Cirkulär ekonomi väcker nyfikenhet så vi ställde några frågor till Lars Nyborg och Anton Grammatikas, ansvariga för årets arrangemang.​ ​</b></p><h3 class="chalmersElement-H3"><a href="/en/about-chalmers/Chalmers-for-a-sustainable-future/sustainability-day2019/Pages/masterclasses.aspx" target="_blank"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/ichtm.gif" alt="" />​Här hittar du programmet​</a></h3> <h3 class="chalmersElement-H3">Hej Anton Grammatikas, projektledare för Chalmers hållbarhetsdag. Berätta lite om upplägget!</h3> <div> </div> <div>- Vi tänker börja dagen med några master classes, där ett urval av Chalmers egna forskare som är ledande inom sina respektive områden berättar om sin forskning, kopplat till temat cirkulär ekonomi. Vi vill ge ett brett perspektiv på begreppet, allt från affärsmodeller, material, produktutveckling till framtida civilsamhällen. Just nu letar vi efter en riktigt inspirerande inledningstalare som kan ge en bred förståelse och bakgrund till temat.</div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div><strong>Cirkulär ekonomi – hur skulle du beskriva det?</strong></div> <div> </div> <div>- Oj, det finns många beskrivningar av det. För mig handlar om att kunna och våga ställa om från linjära till cirkulära affärsmodeller. Får att uppnå genuin hållbarhet så behöver vi inte bara ändra våra tekniska förutsättningar utan även sätten vi konsumerar på. Allt måste hänga ihop, från affärsnytta för de som producerar och levererar produkter och tjänster, till den faktiska kundnyttan för dig som konsument.</div> <div> </div> <div><br /></div> <div><strong style="background-color:initial">Vad hoppas du att Chalmers hållbarhetsdag ska ge besökarna?</strong><br /></div> <div>- Jag önskar att fler blir inspirerade och tar hänsyn till cirkulär ekonomi i sin forskning, i en vidare mening än idag. Chalmers vision och målsättning att göra framtiden mer hållbar, stärks av att uppmärksamma all forskning internt. Förhoppningen är att skapa kännedom om vilka aktiviteter som pågår, så man hitta synergier inom olika forskningsområden kopplade till cirkulär ekonomi.</div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div><strong>Är programmet fullt ännu?</strong></div> <div> </div> <div>- Vi har precis gjort klart förmiddagsprogrammet, men det finns fortfarande möjlighet att medverka på något valfritt sätt under eftermiddagen, bara det har en tydlig koppling till cirkulär ekonomi. <span style="background-color:initial">Vi hoppas på ett större deltagande av forskare och lärare i år och ser gärna att forskarna tar chansen att visa upp sin forskning, till exempel i posterutställningen. </span></div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div><strong>Nytt för i år är samarbetet med studenternas hållbarhetsvecka Act! Sustainable! Vad gör de?</strong></div> <div> </div> <div>- Framför allt kan de bidra med sitt perspektiv och har anmält en workshop. Studenterna ställer höga krav på att Chalmers som universitet ska arbeta mer med hållbarhet internt men de driver också på för att styra utbildningarna mot det cirkulära perspektivet. Vi hoppas många studenter dyker upp och får ta del av forskning och bli inspirerade till egna cirkulära val i framtiden. </div> <div> </div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial"><em><img src="/SiteCollectionImages/Areas%20of%20Advance/Production/750x340_Lars-Nyborg_SDG12.jpg" alt="Bild på Lars Nyborg, föreståndare för styrkeområde produktion" style="margin:5px;width:680px;height:312px" /><br /></em></span><em>Årets tema är brett och omfamnar mycket av styrkeområdens forskning, säger Lars Nyborg, </em><span style="background-color:initial"><em>styrkeområdesledare för Produktion samt </em></span><span style="background-color:initial"><em>årets arrangör för hållbarhetsdagen.</em></span><span style="background-color:initial"><em> Foto: Carina Schultz</em></span><span style="background-color:initial"><em><br /></em></span></div> <div><h3 class="chalmersElement-H3" style="font-family:&quot;open sans&quot;, sans-serif">​Hej Lars Nyborg, styrkeområdesledare för Produktion och ansvarig för årets hållbarhetsdag på Chalmers. Vad ligger bakom valet av temat cirkulär ekonomi?</h3> <div><span style="background-color:initial">- Vi valde att fokusera på cirkulär ekonomi, eftersom det är ett tema som förenar många av Chalmers styrkeområden. Framtidens lösningar ligger i hur vi implementerar cirkularitet i samhället och här får vi en möjlighet att diskutera det. Temat kan fungera både för stora frågeställningar och i det lilla perspektivet för mig som enskild medborgare. Vi tror att temat kan ge inspirera och ge ny kunskap för alla – studenter, forskare och andra anställda på Chalmers.</span><br /></div> <div>- De globala hållbarhetsmålen fungerar som ramverk för dagen och mest aktuella i år är Mål 9 om hållbar industri, innovationer och infrastruktur, Mål 11 om hållbara samhällen samt Mål 12 om hållbar konsumtion och produktion.</div> <div></div> <div><br /></div> <div></div> <div><span style="font-weight:700">Vad innebär cirkulär ekonomi för dig?</span></div> <div></div> <div>- Egentligen är det ett svårt begrepp och tema. På den frågan finns inte bara ett svar, utan många. Jag vill likna begreppet cirkulär ekonomi vid ett paraply, som flera olika kontexter och definitioner kan samlas under.</div> <div></div> <div><br /></div> <div></div> <div><span style="font-weight:700">Vad hoppas du att besökarna får med sig efter dagen?</span></div> <div></div> <div>- Konkret hoppas jag på ett ökat engagemang och en förståelse om vad cirkulär ekonomi är. Jag hoppas att besökarna förstår ”kartbilden” och att hållbar framtid också är en fråga om att skapa lösningar och inkluderande sätt.</div> </div> <h3 class="chalmersElement-H3"><img src="/SiteCollectionImages/Areas%20of%20Advance/Production/SDG-9-11-12.jpg" alt="Bild av logos från de globala hållbarhetsmålen 9, 11 och 12" style="margin:5px" /><br /><br />FAKTA:</h3> <div> </div> <div>Chalmers hållbarhetsdag äger rum <strong>8 november</strong> på <strong>Chalmers Campus Johanneberg</strong>. Eventet är i första hand till Chalmers anställda och studenter.</div> <div> </div> <div>Årets tema är <strong>cirkulär ekonomi </strong>och styrkeområde Produktion arrangerar årets event.</div> <div> </div> <div>Hållbarhetsdagen görs på uppdrag av Chalmers ledning via Anna Dubois, vice rektor med ansvar för Chalmers styrkeområden.</div> <div> </div> <div><span style="background-color:initial">Studenternas hållbarhetsvecka </span><strong style="background-color:initial"><a href="https://www.actsustainable.se/">Act! Sustainable​</a></strong><span style="background-color:initial"> pågår 4–9 november, där fredag 8 november är vikt för Chalmers studenter.</span><br /></div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <p class="chalmersElement-P"><a href="/en/about-chalmers/Chalmers-for-a-sustainable-future/sustainability-day2019/Pages/default.aspx" target="_blank" title="länk till program på webb"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/ichtm.gif" alt="" />HÄR HITTAR DU PROGRAMMET​</a></p> <div></div> <div> </div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial"><strong><br /></strong></span></div> <div><span style="background-color:initial"><strong>Kontaktperson:</strong></span></div> <div><div><a href="mailto:carina.schultz@chalmers.se">Carina Schultz​</a>, Communications Officer</div> <div>mob 0733-68 99 96</div> <div><a href="mailto:anton.grammatikas@boid.se" title="link to email">Anton Grammatikas</a>, Project manager</div> <div>mob 0708-88 26 20​</div></div> <div><span style="background-color:initial"></span></div> <div> </div> <div><br /></div> <div> </div> <div><a href="https://ui.ungpd.com/Surveys/5f858562-1a50-4f2f-ad49-1ac0c2f82675" target="_blank"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/icgen.gif" alt="" />Länk till intresseformulär</a></div> <div> </div> <div><a href="http://www.chalmers.se/insidan/SV/aktuellt/nyheter/artiklar/inbjudan-att-bidra-med9722" target="_blank" title="länk till annan artikel"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/icgen.gif" alt="" />Här ges en fylligare beskrivning av hur man kan delta</a> </div> <div> </div> <div><a href="/sv/styrkeomraden/produktion/kalendarium/Sidor/Chalmers-hållbarhetsdag.aspx" target="_blank"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/ichtm.gif" alt="" />Kalenderpost</a></div> <div> </div> <div> </div> <div> </div>Wed, 04 Sep 2019 08:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/mc2/nyheter/Sidor/Han-lyfter-Sveriges-nya-forskningssatellit.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/mc2/nyheter/Sidor/Han-lyfter-Sveriges-nya-forskningssatellit.aspxHan lyfter Sveriges nya forskningssatellit<p><b>​Det är den första svenska forskningssatelliten på 18 år. Nästa år skjuts Mats upp från Vostochny Cosmodrome i Ryssland. Huvudinstrumentet ombord på satelliten är baserat på en ny typ av teleskop som är utvecklat i Göteborg och beskrivs i en avhandling av Arvid Hammar.</b></p><div><span style="background-color:initial">Arvid Hammar är nyligen disputerad industridoktorand som har arbetat på Omnisys Instruments och avdelningen för terahertz- och millimetervågsteknik på institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap – MC2 – på Chalmers. Han har ingått i ett team från Göteborg som har utvecklat och byggt nyttolasten* till Mats (Mesospheric Airglow/Aerosol Tomography and Spectroscopy) – Sveriges nya satellit för atmosfärsforskning. </span><br /></div> <div><br /></div> <div>Satelliten har utvecklats i ett samarbete mellan forskare på Stockholms universitet, Chalmers och KTH. Från sin omloppsbana på 600 kilometers höjd kommer Mats användas för att studera så kallade gravitationsvågor* i atmosfären genom att detektera formationer i moln i mesosfären på 70-110 kilometers höjd. I likhet med vågor i havet ger gravitationsvågor i atmosfären upphov till storskalig cirkulation och är viktiga att studera för att förbättra nuvarande klimatmodeller, samt ge en bättre förståelse för atmosfären som helhet. För att göra mätningar på gravitationsvågor kommer Mats detektera signaler från nattlysande moln i det ultravioletta våglängdsområdet (270-305 nm) samt emissioner från syremolekyler på infraröda våglängder (754-772 nm). Detta görs med sex separata bildsensorer. Genom att kombinera information från en stor mängd bilder kan tredimensionella strukturer och temperaturdistributioner i atmosfären beräknas.</div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/MC2/News/BILD_1_sprangskiss_vit_sv_665px.jpg" alt="Sprängskiss av Mats." style="margin:5px" /><br /><em>Sprängskiss av Mats som visar satellitens olika delar. Illustration: Rymdstyrelsen</em><br /><br /></div> <div>Eftersom själva satelliten är relativt kompakt och lätt – den väger totalt 50 kilo och är ungefär lika stor som en vanlig diskmaskin, 60×70×85 kubikcentimeter (se illustration nedan) – kan endast ett teleskop användas för att avbilda atmosfären på de sex bildsensorerna. För att uppfylla de vetenskapliga målen måste Mats dessutom kunna upptäcka gravitationsvågor med storlekar ner till 200 meter över ett synfält på 250 kilometer i atmosfären samtidigt som störsignaler – ströljus – från exempelvis solen, och ljus från städer effektivt stängs ute. </div> <div>– Att kombinera dessa krav i ett enda instrument är en mycket stor utmaning som var drivande för utvecklingen av Mats teleskop, som var det huvudsakliga fokuset i min avhandling, säger Arvid Hammar.</div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/MC2/News/BILD_4_storleksreferens_350px.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="Storleksjämförelse." style="margin:5px" />Själva teleskopet är ett så kallat off-axisteleskop och är det första i sin typ som utnyttjar en ny designmetod där linjär astigmatism elimineras för att drastiskt förstora synfältet samtidigt som upplösningen bibehålls. Att just storleken på synfältet kan göras större är nyckeln för en mission som Mats och kan inte göras med klassiska teleskop. Designen utnyttjar tre speglar som tillverkats ur solitt aluminium med hjälp av en speciell svarvningsteknik (diamond turning), vilket ger optisk kvalitet på ytorna.</div> <div><br /></div> <div>Utvecklingen av nyttolasten har gjorts på kort tid och med små resurser, vilket har varit en utmaning för Arvid Hammar och hans kollegor på Omnisys Instruments. </div> <div>– Det var därför av stort värde att kunna samarbeta med professor Soojong Pak och hans grupp från Kyung Hee University i Sydkorea, med mångårig erfarenhet av den nya teleskopteknologin som nu för första gången alltså används i en skarp tillämpning, säger Arvid Hammar och fortsätter:  </div> <div>– Vi är ett litet team som har arbetat med utvecklingen av det optiska instrumentet, men detta har samtidigt gjort att vi kunnat arbeta på ett effektivt sätt där expertisen funnits in-house.  </div> <div><br /></div> <div>Förutom design har utvecklingen av Mats även inneburit omfattande tester för att kunna garantera ett fungerande instrument i den utmanande miljö som rymden innebär. Optiken har testats i ett nybyggt labb för optiktester som Arvid Hammar har satt upp och ansvarat för som en del i sitt arbete. Förutom tester för att garantera teleskopets optiska upplösning har även tester för ströljusundertryckning genomförts.</div> <div>– Genom att utnyttja ett nytt extremt svart material baserat på kolnanorör har läckaget av ströljus minimerats, säger Arvid Hammar.</div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/MC2/News/BILD_3_mats_monterad_350px.jpg" class="chalmersPosition-FloatLeft" alt="Mats monterad." style="margin:5px" />I ungefär två års tid kommer Mats användas för att studera den övre delen av atmosfären. Den data som produceras kommer att användas av forskare över hela världen. Uppskjutningen är planerad till 2020 då flera satelliter skickas upp samtidigt från samma raket, bland annat en större kanadensisk satellit. Senast Sverige skickade upp en satellit var Odin 2001. Under sina 18 år i omloppsbana har den tillryggalagt närmare 100 000 varv runt jorden, men även Odin förväntades till en början bara kunna användas i två år. En kopia av Odin kan för övrigt ses invid Café Canyon på MC2. På bilden till vänster syns f<span style="background-color:initial">o</span><span style="background-color:initial">rsk</span><span style="background-color:initial">ningssatelliten Mats i monterat skick på OHB Sweden i Kista, med synliga bidrag från Omnisys och Chalmers.</span></div> <div><br /></div> <div>Arvid Hammar försvarade sina forskningsrön kring Mats-teleskopet i sin avhandling &quot;Optics for Observation Instruments&quot; den 12 april. Avhandlingen beskriver även optiska instrument till ytterligare två rymdprojekt. Professor Jan Stake, föreståndare på avdelningen för terahertz- och millimetervågsteknik, har varit Arvids huvudhandledare tillsammans med Anders Emrich, teknisk chef på Omnisys.</div> <div>– Det är spännande att se hur ett gediget avhandlingsarbete kan utgöra en viktig del i en ny svensk forskningssatellit, vars instrument kommer att bidra till bättre förståelse av vår atmosfär och globala klimatutmaningar. Arvids arbete är också ett strålande exempel på framgångsrik tillämpad forskning i nära samarbete med företag, säger Jan Stake.</div> <div><br /></div> <div>Flera andra chalmersforskare är delaktiga i olika aspekter av Mats-projektet, främst Ole Martin Christensen och Donal Murtagh på avdelningen för mikrovågs- och optisk fjärranalys på institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap.</div> <div><br /></div> <div>Text: Michael Nystås</div> <div>Foto: Rymdstyrelsen</div> <div>Foto på Mats: Arvid Hammar</div> <div><br /></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Fakta &gt;&gt;&gt;</h3> <div>*Det, eller de instrument man sänder upp till rymden med en raket eller satellit kallas gemensamt för nyttolast.</div> <div>*De gravitationsvågor som beskrivs i artikeln är inte de samma som förutsägs i Einsteins relativitetsteori.</div> <div><br /></div> <div>Vetenskaplig initiativtagare till Mats är Meteorologiska institutionen (MISU) på Stockholms universitet. Förutom institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap – MC2, har forskare på institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap på Chalmers, och avdelningen för rymd- och plasmafysik (SPP) på Kungliga Tekniska högskolan bidragit till projektet. Satelliten har utvecklats av OHB Sweden AB i samarbete med ÅAC Microtec medan instrumentet till största delen utvecklats av Omnisys Instruments AB i Arvid Hammars doktorandprojekt. Satsningen finansieras av Rymdstyrelsen.</div> <div><span style="color:rgb(33, 33, 33);font-family:inherit;font-size:16px;font-weight:600;background-color:initial"><br />Om Omnisys &gt;&gt;&gt;</span><br /></div> <div>Omnisys Instruments AB utvecklar och tillverkar mätinstrument för avancerade forskningsprojekt inom satellitbaserad forskning och radioastronomi. Instrumenten byggs från grunden och innefattar teknik från många olika områden som mikrovågsteknik, elektronik, mekanik, optik och mjukvara.</div> <div><a href="http://www.omnisys.se/">www.omnisys.se​</a> </div> <div><br /></div> <div><span style="color:rgb(33, 33, 33);font-family:inherit;font-size:16px;font-weight:600;background-color:initial">Relaterade länkar:<br /></span><br /></div> <div><a href="https://research.chalmers.se/publication/509042">Läs Arvid Hammars doktorsavhandling​</a> &gt;&gt;&gt;</div> <div><span style="background-color:initial"> </span><br /></div> <div><a href="https://www.rymdstyrelsen.se/satelliten-mats">Läs mer om forskningssatelliten Mats</a> &gt;&gt;&gt;</div> <div>    </div> <div><a href="https://www.youtube.com/playlist?list=PL_Yu8RkVZ3dJtBjIv9JIZXvJs_yLo3J8q">Se filmer om Mats på Youtube</a> &gt;&gt;&gt;</div> <div>  </div> <div><strong>Följ Mats på Twitter &gt;&gt;&gt;</strong></div> <div><a href="https://twitter.com/MatsSatellite">twitter.com/MatsSatellite​</a></div> Mon, 08 Jul 2019 09:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/jattarnas-spiral.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/jattarnas-spiral.aspxJättarnas spiral: astronomer ser hur en tung dubbelstjärna föds<p><b>​Med hjälp av superteleskopet ALMA har astronomer, bland dem Chalmersforskaren Jonathan Tan, studerat hur en tung dubbelstjärna föds ur ett tjockt moln av gas, stoft och damm. Forskningsresultaten publiceras idag i tidskriften Nature Astronomy. ​</b></p>​<span style="background-color:initial">De flesta tunga stjärnor lever inte ensamma. Det har astronomer vetat länge men de har inte varit känt varför det är så. Föds stjärnorna tillsammans ur samma snurrande skiva av gas, eller blir de ihop senare efter nära möten i en trång stjärnhop?</span><div><br /> </div> <div>Att förstå hur dubbelstjärnor bildas försvåras ytterligare av att stjärnsystemen ligger omhöljda av lager av gas och stoft som ogärna släpper igenom ljuset. Men med radiovågor går det att få syn på stjärnorna om de kan avbildas med tillräckligt hög upplösning.</div> <div><span style="background-color:initial">         </span><span style="white-space:pre;background-color:initial"> </span><br /></div> <div>Nu har ett forskarlag som leds av Yichen Zhang vid RIKEN Cluster for Pioneering Research i Japan och Jonathan Tan vid Chalmers använt teleskopet Alma i Chile för att studera stjärnfabriken  IRAS07299-1651, som ligger omkring 5500 ljusår från jorden i stjärnbilden Akterskeppet. Forskningsresultaten publiceras i en ny artikel i Nature Astronomy.</div> <div><br /> </div> <div><img class="chalmersPosition-FloatRight" src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/spiralling_giants_figure1_2_72dpi_340x340.jpg" alt="" style="margin:5px" />Teamets observationer visar att inuti molnet finns två stjärnor som håller på att bildas, och båda är tunga. För första gången har man dessutom lyckats studera hur och varför stjärnorna rör sig kring varandra. Avståndet mellan de två nyfödda stjärnor är relativt stort – 180 gånger avståndet mellan jorden och solen (180 ae). För närvarande gör de ett varv runt varandra på inte mer än 600 år, och tillsammans väger de minst 18 gånger massan hos vår sol.</div> <div><br /> </div> <div>– Detta är ett spännande fynd. Vi har länge varit förbryllade över frågan om huruvida dubbelstjärnor uppstår redan när ett stjärnbildande moln störtar samman, eller om de skapas under senare utvecklingsstadier. Våra observationer visar tydligt att uppdelningen i dubbelstjärnor sker redan när de är mycket unga, säger Yichen Zhang.</div> <div><br /> </div> <div>Forskarna upptäckte dessutom att stjärnparet växer till sig tack vare material i en gemensam skiva, som i sin tur matas av det kollapsande molnet. Det talar för att den mindre av stjärnorna föddes när en skiva runt den större stjärnan delade på sig. Då kunde den andra protostjärnan “stjäla” materia från dess syskon och därmed bli snäppet större. Så småningom bör stjärnorna träda fram som tvillingar med nästan samma massa.</div> <div><br /> </div> <div>– Det är ett viktigt resultat för oss som vill förstå hur tunga stjärnor bildas. Sådana stjärnor är viktiga i hela universum, inte minst för att de mot slutet av sina liv tillverkar de tunga grundämnen som utgör vår jord och som också finns i våra kroppar, tillägger Jonathan Tan.</div> <div><br /> </div> <div>– Nu gäller det att titta på andra exempel för att se om det här är ett unikt fall – eller något som är gemensamt när alla tunga stjärnor föds, avslutar Yichen Zhang.</div> <div><br /> </div> Se även: <a href="https://public.nrao.edu/news/2019-alma-image-spiral-stars/">pressmeddelande på engelska hos NRAO</a> och <a href="http://astronomy.as.virginia.edu/news/spiraling-giants-witnessing-birth-massive-binary-star">hos University of Virginia</a>.<div> </div> <div></div> <div><span style="font-weight:700">Kontakter</span></div> <div><br /> </div> <div>Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, 031-772 5500, 070-493 31 14, robert.cumming@chalmers.se</div> <div><br /> </div> <div>Jonathan Tan, professor i astrofysik, Chalmers, 031 772 6516, jonathan.tan@chalmers.se</div> <div><br /> </div> <div> </div> <div><b><i>Bild och film</i></b></div> <div><i><br /></i> </div> <div><i>Bild A (överst och ovan till höger): Alma:s bild av stjärnfabriken IRAS-07299 och den tunga, nyfödda dubbelstjärnan i dess mitt. Här syns täta, dammiga gasströmmar (visas i grönt) som rör sig mot mitten av bilden. Tack vare ljus från molekyler av metanol kan Alma skilja mellan gas som rör sig emot oss (i blått) och bort ifrån oss (i rött). I den lilla bilden visas en inzoomning mot protostjärnparet. Den ljusare, tyngre stjärnan rör sig emot oss (visas i blått) och dess ljussvagare syskon rör sig bort ifrån oss (visas i rött). De streckade linjer visar möjliga banor för stjärnorna runt deras gemensamma masscentrum (krysset). <a href="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/spiralling_giants_figure1_2_300dpi_full.jpg">Länk till bilden i högre upplösning</a></i></div> <div><i><span style="background-color:initial">Bild: ALMA (ESO/NAOJ/NRAO)/Y. Zhang et al</span><br /></i></div> <div><i><br /></i> </div> <div><i>Film:</i></div> <div><i><br /></i> </div> <div><b><a href="https://youtu.be/7kSQRckQrdo"><i>Se filmsnutt på YouTube: https://youtu.be/7kSQRckQrdo</i></a></b></div> <div><i>I denna filmsnutt visas hur Alma kan skilja ut gas med olika hastigheter runt den nyfödda dubbelstjärnan genom att registrera radiovågor från molekyler av metanol. Den gråa bakgrundsbilden visar strömmarna av gas, stoft och damm som rör sig med olika hastigheter runt stjärnparet.</i></div> <div><i><br /></i> </div> <div><i>Animation: ALMA (ESO/NAOJ/NRAO)/Y. Zhang et al</i></div> <div><br /> </div> <div><span style="background-color:initial"><b>Mer om forskningen och om Alma</b></span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span> </div> <div><span style="background-color:initial">Forskningen publiceras i en artikeln </span><span style="background-color:initial"><i>Dynamics of a massive binary at birth </i>av </span><span style="background-color:initial">Yichen Zhang, Jo</span><span style="background-color:initial">nathan C. Tan, Kei E. I. Tanaka, James M. De Buizer, Mengyao Liu, Maria T. Beltrán, Kaitlin Kratter, Diego Mardones och Guido Garay, i</span><span style="background-color:initial"> Nature Astronomy; doi: 10.1038/s41550-019-0718-y</span></div> <div><span></span><span style="background-color:initial"></span><span style="background-color:initial">Länk till artikeln: </span><a href="https://www.nature.com/articles/s41550-019-0718-y">https://www.nature.com/articles/s41550-019-0718-y​</a><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div> </div> <div><div><span style="background-color:initial">Alma är en internationell anläggning för astronomi och är ett samarbete mellan ESO (Europeiska sydobservatoriet), i vilket Sverige är ett av 15 medlemsländer, National Science Foundation i USA och Nationella instituten för naturvetenskap (NINS) i Japan i samverkan med Chile. Alma stöds av ESO åt dess medlemsländer, av NSF i samarbete med Kanadas National Research Council (NRC) och Taiwans Nationella vetenskapsråd (NSC) samt av NINS i samarbete med Academia Sinica (AS) i Taiwan och Koreas Institut för astronomi och rymdforskning (KASI).</span><br /></div> <div><br /> </div> <div>Chalmers och Onsala rymdobservatorium har varit med sedan starten och bland annat byggt mottagare till Alma. Vid Onsala rymdobservatorium finns Nordic Alma Regional Centre som tillhandahåller teknisk expertis om Alma och som hjälper nordiska astronomer att använda teleskopet.​</div></div>Mon, 18 Mar 2019 19:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/SKA-Observatory-bildas-tecknar-avtal-i-Rom.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/SKA-Observatory-bildas-tecknar-avtal-i-Rom.aspxSKA Observatory bildas när medlemsländerna tecknar avtal i Rom<p><b>​De länder som deltar i projektet Square Kilometre Array (SKA) samlades den 12 mars 2019 i Rom för att teckna avtalet som grundar en ny mellanstatlig organisation. Den nya organisationen har som uppdrag att leverera och driva världens största radioteleskop.</b></p>​<span style="background-color:initial">Högt uppsatta representanter från 15 länder, bland dem Sveriges ambassadör i Rom, samlades i Italiens huvudstad för en ceremoni som grundar en ny mellanstatlig organisation, Square Kilometre Array Observatory (SKAO), som har som uppdrag att leverera och driva radioteleskopet SKA. </span><div><br /></div> <div><div>​Sju länder tecknade idag avtalet: Australien, Italien, Kina, Nederländerna, Portugal, Storbritannien och Sydafrika. Sverige och Indien har också deltagit i förhandlingarna inför den nya mellanstatliga organisationen och väntas kunna teckna avtalet när ytterligare interna processer är avklarade. Tillsammans kommer dessa länder vara grundarna till den nya organisationen.</div> <div><br /></div> <div>Vid ceremonin representerades Sverige av Robert Rydberg, Sveriges ambassadör i Italien, och Björn Hälleröd, ordförande för Vetenskapsrådets Råd för forskningens infrastruktur. </div></div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/SwedenIGOFactsheet_sv_72dpi_340x481.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />Sveriges arbete med i SKA koordineras av Onsala rymdobservatorium vid Chalmers tekniska högskola, med stöd från Vetenskapsrådet och Big Science Sweden. <br /></div> <div><br /></div> <div><div>För John Conway, professor i radioastronomi vid Chalmers och föreståndare för Onsala rymdobservatorium, innebär avtalet ett avgörande ögonblick.</div> <div><br /></div> <div>– Jag är stolt och glad över att vi har kunnat skapa den här nya organisationen. Nu kan teleskopet SKA bli verklighet och decennier av omvälvande upptäckter ligger snart framför oss, säger han.</div></div> <div><br /></div> <div>Värd för tillställningen är Italiens utbildningsminister, Marco Bussetti.</div> <div><br /></div> <div>- Idag är det en särskild ära för oss att just här vid Ministeriet för utbildning, högskolor och forskning få teckna avtalet som etablerar SKA-observatoriet. Signeringen kommer efter en lång förhandlingsfas, i vilken vårt land har spelat en ledande roll. Detta Romkonvent vittnar om den samarbetsandan som vetenskaplig forskning triggar mellan länder och folk i hela världen, för vetenskapen talar alla världens språk och dess språk länkar samman hela världen. Detta avtal är ett ögonblick som markerar vårt nu och vår framtida historia, vetenskapens historia och vår kunskap om universum. SKA-projektet är ikonen för det allt mer strategiska roll som naturvetenskaplig forskning har fått spela i dagens samhälle. Forskningen är motorn för innovation och tillväxt: kunskap omsätts i både socialt och ekonomiskt välbefinnande för både individen och kollektivet. Att delta i framkanten för ett sådant omfattande och viktigt internationellt projekt är en stor möjlighet för italienska forskare, både vad gäller de bidrag som våra excellenta förmågor kan ge, samt för att dela på de stora mängder med data som SKA kommer att samla in och sprida, säger han.</div> <div></div> <div><br /></div> <div>Astronomen Catherine Cesarsky är styrelseordförande för SKA.</div> <div><br /></div> <div>– Rom byggdes inte på en dag. För att konstruera, bygga och driva världens största teleskop krävs på samma sätt decennier av arbete, expertis, innovation, uthållighet och globalt samarbete. Idag har vi lagt grunden som kommer att göra det möjligt för oss att göra verklighet av SKA, säger hon.</div> <div><br /></div> <div>SKA blir världens största forskningsanläggning, med infrastruktur på tre kontinenter och två halvklot. Dess två nätverk av hundratals paraboler och tusentals antenner kommer att vara spridda över hundratals kilometer i Australien respektive Sydafrika, med huvudkontor i Storbritannien.</div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/IGO_signatories_72dpi_340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />Tillsammans med anläggningar som James Webb-teleskopet i rymden, CERN:s Large Hadron Collider och gravitationsvågsdetektorn LIGO, den nya generationen av extremt stora teleskop för synligt ljus samt fusionsreaktorn ITER kommer SKA vara en av mänsklighetens viktigaste fysikanläggningar under resten av detta århundrade.</div> <div><br /></div> <div>Philip Diamond är generaldirektör för SKA Organisation, som har lett konstruktionen av teleskopet.</div> <div><br /></div> <div>– Liksom på sin tid Galileos teleskop kommer SKA att göra revolution inom vår förståelse för världen omkring oss och vår plats i den. Dagens historiska namnteckningar visar upp det globala engagemanget bakom denna vision och öppnar upp porten mot flera generationer av grundläggande upptäckter.</div> <div></div> <div><br /></div> <div>Det nya teleskopet kommer att kunna ta sig an fundamentala glapp i vår förståelse av universum. Forskare i dess medlemsländer kommer att kunna studera gravitationsvågor och testa Einsteins relativitetsteori i extrema miljöer, undersöka vad som ligger bakom de mystiska radioblixtarna, förbättra vår förståelse för hur universum utvecklats under miljardtals år, kartlägga hundratals miljoner galaxer och söka efter tecken på liv i universum.</div> <div><br /></div> <div>Två av världens snabbaste superdatorer kommer att behövas för att kunna behandla de oerhörda datamängder som teleskopet väntas skapa. Varje år kommer omkring 600 petabyte av mätningar behöva lagras och spridas till världens forskare. Det motsvarar lagringskraften hos en halv miljon bärbara datorer.</div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/rydberg_signerar_20190312_72dpi_340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />Dessutom ska kontrakt värda uppemot 700 miljoner euro för bygget av SKA tilldelas företag och forskningsinstitut i SKA:s medlemsländer. När det sker, från och med slutet av 2020, kommer det att innebära en avsevärd avkastning på ländernas investering i projektet. Många spinoff-tillämpningar väntas dessutom av arbetet med att konstruera och bygga SKA. Redan idag har konstruktionsarbetet med SKA lett till startupföretag och genomslag som når långt utanför astronomin. </div> <div><br /></div> <div>Under de senaste fem åren har fler än 1000 ingenjörer och forskare i 20 länder varit engagerade i konstruktionen av SKA. I många länder har detta lett till nya forskningsprogram, utbildningsinitiativ och samarbeten med syfte att utbilda nästa generation av forskare och ingenjörer.</div> <div><br /></div> <div>Gäster från Frankrike, Kanada, Malta, Nya Zeeland, Schweiz, Spanien och Sydkorea var också på plats för att bevittna signeringsceremonin och alla bekräftade ett fortsatt starkt intresse för projektet. Alla bekräftade också att de arbetar för att förbereda för respektive lands framtida beslut om att delta i SKA-observatoriet. </div> <div><br /></div> <div>Dagens tecknande är slutpunkten för tre och ett halvt år av förhandlingar av regeringsrepresentanter och jurister. Det blir ett startskott för de länder som tecknar avtalet att börja lagföra processen. SKAO kommer att träda i kraft när fem länders regeringar, bland dem alla tre värdländer, har ratificerat avtalet.</div> <div><br /></div> <div>SKAO blir en av endast två mellanstatliga organisationer som helt ägnar sig åt astronomi, efter det Europeiska sydobservatoriet (ESO). </div> <div><i><br /></i></div> <div><a href="https://www.skatelescope.org/news/founding-members-sign-ska-observatory-treaty/"><i>Pressmeddelandet på engelska hos SKA Organisation</i></a></div> <div><br /></div> <div><i>Läs mer om SKA på <a href="http://www.skaobservatory.org/">http://www.skaobservatory.org​</a> och </i><span style="background-color:initial"><a href="http://sweden.skatelescope.org/"><i>http://sweden.skatelescope.org​</i></a></span></div> <div><br /></div> <div><b>Mer om Sverige i SKA</b></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">Sverige blev medlem i SKA Organisation 2012.  </span>Sveriges arbete med i SKA koordineras av Onsala rymdobservatorium vid Chalmers tekniska högskola, med stöd från Vetenskapsrådet och Big Science Sweden. </div> <div><br /></div> <div>Sveriges största bidrag hittills är prototypen till mottagare (Band 1) för SKA:s parabolantenner, som tagits fram inom projektets DISH-konsortium. Sverige har dessutom lett konsortiet Wide Band Single-Pixel Feeds (WBSPF) som utvecklar bredbandsmottagare för SKA. </div> <div> </div> <div>Den svenska industrins bidrag inkluderar teknik för lågbrusförstärkare som utvecklats för SKA av Göteborgsföretaget Low Noise Factory, och som även har viktiga potentiella tillämpningar inom kvantdatorer och inom försvarsindustrin.</div> <div><br /></div> <div>Onsala rymdobservatorium är dessutom det enda forskningsinstitut i världen som levererat mottagarteknik till både SKA och ALMA, ett av dagens största astronomiprojekt.</div> <div> </div> <div>Chalmers koordinerar Sveriges vetenskapliga och tekniska bidrag till SKA. Även på andra håll i Sverige deltar forskare i förberedelserna och i SKA:s Science Working Groups. I synnerhet finns dessa vid Stockholms universitet och Uppsala universitet, men även många andra forskare, vid till exempel Lunds universitet och Institutet för rymdfysik i Kiruna, har gett sitt stöd till projektet.</div> <div><br /></div> <div><b>Kontakter</b></div> <div><br /></div> <div>Robert Cumming, kommunikatör och pressansvarig för SKA i Sverige, Onsala rymdobservatorium, Chalmers tekniska högskola, robert.cumming@chalmers.se 031 772 5500, 070 493 3114</div> <div><br /></div> <div>Lars Börjesson, Chalmers tekniska högskola, lars.borjesson@chalmers.se, Sveriges representant i styrelsen för SKA Organisation</div> <div><br /></div> <div><i><b>Bilder: </b></i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>A (längst upp). SKA:s parabolantenner (instrumentet SKA-MID) <span style="background-color:initial">under Vintergatsbandet</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">som de kan komma att se ut. (Bild: SKA Organisation)</span></i></div> <div><span style="background-color:initial"><i><br /></i></span></div> <div><span style="background-color:initial"><i>B Faktablad om SKA och Sveriges roll i projektet.</i></span></div> <div><span style="background-color:initial"><i><br /></i></span></div> <div><span style="background-color:initial"><i>C Romkonventet skrevs under av representanter från sju länder. (Foto: SKA Organisation)</i></span></div> <div><span style="background-color:initial"><i><br /></i></span></div> <div><span style="background-color:initial"><i>D Ambassadör Robert Rydberg representerade Sverige vid ceremonin i Rom den 12 mars 2019. Här skriver han under förhandlingsdokumentet Final record för Sveriges räkning. (Foto: Lars Börjesson)</i></span></div> <span></span><div></div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div>​<br /></div> Tue, 12 Mar 2019 12:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Radioteleskop-jet-stjarnkrock.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Radioteleskop-jet-stjarnkrock.aspxRadioteleskop ger avgörande insikt i berömd stjärnkrock<p><b>​Astronomer har kombinerat radioteleskop från fem kontinenter, bland dem 25-metersteleskopet i Onsala, för att bevisa förekomsten av en kompakt och extremt energirik jetstråle av material som kommer från en kollision mellan två neutronstjärnor. Kollisionen är enda gången hittills där både ljus och gravitationsvågor registrerats från samma händelse.</b></p>​<span style="background-color:initial">Den 17 augusti 2017 observerades två neutronstjärnor som kolliderade och producerade gravitationsvågor som upptäcktes av amerikanska LIGO och europeiska Virgo. Neutronstjärnor är ultrakompakta stjärnor, med en massa motsvarande solens, men av en storlek som kan jämföras med en stad som Stockholm eller Göteborg. </span><div><br /><span style="background-color:initial"></span><div>Kollisionen är den första och enda som har observerats hittills, och inträffade i en galax 130 miljoner ljusår från jorden. Sammansmältande neutronstjärnor tros vara en källa till många av de vanligaste tunga grundämnen, bland dem guld. Astronomer observerade händelsen i augusti 2017 och den efterföljande utvecklingen över hela det elektromagnetiska spektrumet, från gamma- och röntgenstrålar till synligt ljus och radiovågor. </div> <div><br /></div> <div>När radioteleskop på fem kontinenter tillsammans observerade efterdyningarna 2018 gjorde forskarna en viktig upptäckt: en stråle av energiska partiklar som skapades den våldsamma kollisionen.</div> <div><br /></div> <div>– Sådana ”jetstrålar” skapas nära några av universums mest extrema objekt, speciellt nära svarta hål. Att få se just hur en sådan stråle bildas i den här unika stjärnkollisionen är både spännande och viktigt, säger teammedlemmen Jun Yang, astronom vid Onsala rymdobservatorium, Chalmers. </div> <div><br /></div> <div>Dessa fynd har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Science av ett internationellt team av astronomer, ledda av Giancarlo Ghirlanda från National Institute for Astrophysics (INAF, Italien).</div> <div><br /></div> <div>Stjärnkrocken är det första fallet där både gravitationsvågor och ljus registrerats från samma händelse, något som bekräftat vetenskapliga teorier som har diskuterats i tiotals år. Det visar också på kopplingen mellan sammansmältande neutronstjärnor och några av de mest kraftfulla och energirika explosionerna i universum: gammablixtarna. </div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/gw170817_jet_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /><br />Efter kollisionen slungades en stor mängd material ut i rymden och bildade ett hölje eller skal runt objektet. Astronomer har sedan dess följt utvecklingen genom observationer i ljus med många olika våglängder, men saknade svar på några fundamentala frågor.</div> <div><br /></div> <div>– Vi förväntade att en del av materialet skulle slungas ut i en koncentrerad stråle, men det var oklart om det materialet skulle lyckas ta sig igenom det omgivande skalet, förklarar Ghirlanda.</div> <div><br /></div> <div>– Det fanns två scenarier: I det ena fallet kan strålen inte bryta igenom skalet, utan expanderar istället bubblan av material runt objektet. I det andra penetreras bubblans skal och strålen fortsätter  ut i rymden, tillägger Tiziana Venturi (INAF).</div> <div><br /></div> <div>För att bevisa det ena eller andra scenariot krävdes extremt känsliga radiobilder med mycket hög upplösning. Det i sin tur kräver användningen av en teknik som kallas långbasinterferometri (VLBI, Very Long Baseline Interferometry), som gör det möjligt för astronomer att observera med hjälp av synkroniserade radioteleskop över hela jorden.</div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/gw170817_radioteleskop_72dpi_340x170.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />I artikeln beskrivs observationer som gjordes den 12 mars 2018 med 33 radioteleskop över hela världen. Mätningarna från teleskop skickades sedan till forskningsinstitutet i Nederländerna där de avancerade bearbetningsmetoder användes för att producera en bild med extremt hög upplösning: jämförbar med att kunna se en människa på månens yta. För att fortsätta samma liknelse skulle den expanderande bubblan med material i den fjärran galaxen motsvara storleken av en lastbil på månen och själva jetstrålen vara ett ännu mer kompakt objekt. </div> <div><br /></div> <div>– När vi jämför de teoretiska bilderna med de faktiska observationerna finner vi att endast en jetstråle kan vara tillräckligt kompakt för att motsvara den observerade storleken, förklarar Om Sharan Salafia (INAF).</div> <div><br /></div> <div>Laget kom fram till att jetstrålen innehöll lika mycket energi som produceras av alla stjärnor i vår galax under ett år. </div> <div><br /></div> <div>– Och all den energin fanns på ett område som var mindre än ett ljusår, säger Zsolt Paragi (JIVE).</div> <div><br /></div> <div>Under de närmaste åren kommer många fler av dessa binära sammanslagningar av neutronstjärnor att upptäckas. </div> <div><br /></div> <div>– Resultaten visar också att mer än 10 procent av sådana här kollisioner kan uppvisa en motsvarande jetstråle, förklarar Benito Marcote (JIVE). </div> <div><br /></div> <div>– Dessa typer av observationer gör det möjligt för oss att lära mer om de processer som äger rum under och efter några av de mest kraftfulla händelserna i universum, avslutar Sándor Frey vid Konkolyobservatoriet, Ungern).</div> <div><br /></div> <div>Läs även <a href="http://jive.eu/global-network-radio-telescopes-exposes-aftermath-violent-merger-neutron-stars">pressmeddelandet på engelska hos JIVE</a>.</div> <div><br /></div> <div><strong>Kontakter</strong></div> <div><br /></div> <div>Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, tel: 031-772 5500 eller 070 493 3114, robert.cumming@chalmers.se.</div> <div><br /></div> <div>Jun Yang, astronom, Onsala rymdobservatorium, Chalmers tekniska högskola, epost: jun.yang@chalmers.se, tel: 031 772 5531</div> <div><br /></div> <div><strong>Mer om forskningen, om teleskopnätverken och om långbasinterferometri </strong></div> <div><br /></div> <div>Forskningsresultaten publiceras i artikeln <em>Compact radio emission indicates a structured jet was produced by a binary neutron star merger</em> av G. Ghirlanda med flera i tidskriften Science (doi: <a href="http://science.sciencemag.org/content/early/2019/02/20/science.aau8815">10.1126/science.aau8815</a>​).</div> <div><br /></div> <div>Långbasinterferometri eller VLBI (very long baseline interferometry) är en astronomisk metod som går ut på att flera radioteleskop som ligger långt från varandra samtidigt observerar samma område på himlen. Data från varje teleskop skickas sedan till en central dator, korrelatorn, för att skapa bilder med högre upplösning än till och med världens bästa teleskop för synligt ljus.</div> <div>Trettiotre radioteleskop deltog i denna observation: Yebes (Spanien), Jodrell Bank (Storbritannien), E-MERLIN (UK), Westerbork (Nederländerna), Effelsberg (Tyskland), Medicina (Italien), Onsala (Sverige), Noto Italien), Torun (Polen), Irbene (Lettland), Hartebeesthoek (Sydafrika), Zelenchukskaya (Ryssland), Urumqi (Kina), Badaryn (Ryssland), Kunming (Kina), Tianma (Kina), Ceduna (Australien), Hobart (Australien), Parkes (Australien), Mopra (Australien), Australia Telescope Compact Array (Australien), Warkworth (Nya Zeeland), Mauna Kea (USA), Brewster (USA), Owens Valley (USA), Kitt Peak , Pie Town (USA), Karl G. Jansky Very Large Array (USA), Los Alamos (USA), Fort Davis (USA), North Liberty (USA), Green Bank (USA), Hancock (USA) och St. Croix (USA).</div> <div>Joint Institute for VLBI ERIC (JIVE; www.jive.eu) har som huvuduppdrag att stå för driften och utvecklingen av EVN-processorn, en kraftfull superdator som kombinerar signalerna från radioteleskop i hela världen. JIVE grundades 1993 och är sedan 2015 ett ERIC (European Research Infrastructure Consortium) med sex medlemsländer: Lettland, Nederländerna, Storbritannien, Sverige, Frankrike och Spanien. JIVE stöds även av partnerinstitut i Italien, Kina, Sydafrika och Tyskland.</div> <div><br /></div> <div><b>Bilder</b></div> <div><b><br /></b></div> <div>A (överst) Så skulle det kunna se ut när två neutronstjärnor smälter samman. Ett hölje av gas och plasma slungas ut i rymden och en stråle bryter igenom detta skal. Bild: Beabudai Design.</div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">B</span><span style="background-color:initial"> Representation av alla radioteleskop som deltog i denna observation. Karta: Paul Boven (JIVE)/NASA Visible Earth</span></div></div>Thu, 21 Feb 2019 20:00:00 +0100