Nyheter: Rymd- och geovetenskap, Centrum Onsalahttp://www.chalmers.se/sv/nyheterNyheter från Chalmers tekniska högskolaMon, 19 Apr 2021 10:40:21 +0200http://www.chalmers.se/sv/nyheterhttps://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Vatten-rymden-stjarnor-Herschel.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Vatten-rymden-stjarnor-Herschel.aspxDär stjärnor föds finns det också vatten<p><b>​​Astronomer har avslutat en omfattande kartläggning av vatten i rymden. Flera Chalmersforskare ingår i det internationella teamet som använt rymdteleskopet Herschel för att visa att livets viktigaste molekyl kan trivas i alla nyfödda solsystem – inte bara vårt.</b></p><div>För bara tio år sedan var det inte känt hur och var vatten bildas i rymden, och hur det så småningom hamnar på en planet som jorden. </div> <div><br /></div> <div>​Nu har femtio astronomer, ledda <span style="background-color:initial">av </span><span style="background-color:initial">Ewine van Dishoeck (Universitetet i Leiden, Nederländerna),</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">sammanställt allt som forskare vet om vatten i rymden mellan stjärnorna. Artikeln, som publiceras i tidskriften Astronomy &amp; Astrophysics, är baserad på observationer med </span><span style="background-color:initial">rymdteleskopet Herschel. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"></span><span style="background-color:initial">Projektet har lett fram till ny information om ursprunget till vatten i nyfödda, potentiellt beboeliga, planeter. </span></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Rymdteleskop spelar viktig roll​</h3> <div>Det har varit en utmaning för astronomer att ens få syn på rymdens vatten, eftersom markbaserade teleskop påverkas av vattenånga i vår egen atmosfär. </div> <div><br /></div> <div>Efter en tidig pionjärinsats av <a href="/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Satelliten-Odin-firar-20-ar-i-rymden.aspx">den svenska forskningssatelliten Odin​</a> sändes 2009 upp rymdteleskopet Herschel av den europeiska rymdorganisationen ESA. </div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">Under sitt fyra år långa uppdrag</span><span style="background-color:initial"> hade </span>Herschelteleskopet som ett av sina huvudmål att undersöka vatten i rymden. Av särskilt betydelse var instrumentet HIFI, som byggdes under nederländsk ledning med betydande svenska bidrag. </div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/Rho_Ophiuchi_star-forming_region_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /><br /><span style="background-color:initial">I den nya studien har astronomen Ewine van Dishoeck och hennes kollegor kunnat kartlägga hur </span><span style="background-color:initial">vattenmolekyler följer med på varje del av processen när </span><span style="background-color:initial">nya stjärnor och planeter ska födas</span><span style="background-color:initial">.</span><br /></div> <div>​<br /></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Is är första steget​</h3> <div>Det mesta av vattnet bildas som is. Islager byggs upp på små partiklar som samlas i kalla, ljussvaga moln av stoft och damm i rymden. </div> <div><br /></div> <div>När delar av dess interstellära moln sedan störtar samman kan n<span style="background-color:initial">ya stjärnor och planeter börja bildas. </span><span style="background-color:initial">När det händer överlever vattenmolekylerna genom att fästa sig vid dammkorn och småsten. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Runt varje nyfödd stjärna samlas </span><span style="background-color:initial">dessa</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">istäckta småstenar</span><span style="background-color:initial"> i </span><span style="background-color:initial">en roterande skiva, och kan bygga frön till nya </span><span style="background-color:initial">planeter.</span></div> <div></div> <div><br /></div> <div>– V<span style="background-color:initial">atten </span><span style="background-color:initial">transporteras mestadels som is från stora interstellära </span><span style="background-color:initial">moln</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">till de här skivorna</span><span style="background-color:initial">. Isen tycks inte smälta av eller slås sönder på vägen in. Ännu </span><span style="background-color:initial">kan vi inte säga exakt hur mycket vatten som finns i de här skivorna, men det är gott och väl tillräckligt för att bilda oceaner på jordlika planeter, säger Per Bjerkeli.</span></div> <div></div> <div><br /></div> <div><div>Vattnet på jorden har också vandrat hit på det här sättet, tror forskarna. De flesta nya solsystem är födda med tillräckligt med vatten för att fylla flera tusen hav, visar deras beräkningar.</div> <div><br /></div></div> <div><div>– Det är fascinerande att inse att när man dricker ett glas vatten tillverkades de flesta av dessa molekyler för mer än 4,5 miljarder år sedan i molnet ur vilket vår sol och planeterna bildades, säger Ewine van Dishoeck.</div> <div><br /></div></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/Water_trail-credit-ESA-ALMA-NASA-LE-Kristensen_72dpi_340x254.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />Vattnets väg från interstellära moln till dricksglaset är komplex, visar forskarna. Redan tidigare studier med Herschelteleskopet visade hur varm vattenånga kastas ut i dramatiska strålar från stjärnor som höll på att bildas. Nu har forskarna även kunnat spåra både kall vattenånga och islagring i dessa stjärnsystem, bland annat genom att undersöka svaga signaler från tungt vatten (där molekylen H<sub>2</sub>0 innehåller ett eller två atomer av tungt väte, eller deuterium).</div> <div><br /></div> <h3 class="chalmersElement-H3">Nya teleskop ska lösa fler frågetecken</h3> <div>Många mysterier kvarstår kring vattnets väg till planeterna, som nya och framtida teleskop får lösa. NASA/ESA:s James Webb-teleskop, som sänds upp senare i år, samt radioteleskopen <span style="background-color:initial">ALMA i Chile och</span><span style="background-color:initial"> framtidens radioteleskop SKA, </span><span style="background-color:initial">har alla roller att spela. Instrumentet MIRI ombord på James Webbteleskopet kommer att kunna upptäcka varm vattenånga i de innersta zonerna på dammskivor. </span></div> <span></span><div></div> <div><br /></div> <div>– Herschel har redan visat att planetbildande skivor är rika på vattenis. Med MIRI kan vi nu följa det spåret in i de regioner där jordliknande planeter bildas, säger Michiel Hogerheijde, astronom vid Universitetet i Leiden och Universitetet i Amsterdam.</div> <div><br /></div> <div>Pressmeddelande på engelska hos NOVA: <a href="https://www.astronomie.nl/nieuws/en/long-awaited-review-reveals-journey-of-water-from-interstellar-clouds-to-habitable-worlds-2733">https://www.astronomie.nl/nieuws/en/long-awaited-review-reveals-journey-of-water-from-interstellar-clouds-to-habitable-worlds-2733</a></div> <div><br /></div> <div><b>Mer om forskningen och om rymdteleskopet Herschel</b></div> <div><br /></div> <div>Herschel var ett rymdteleskop från den europeiska rymdorganisationen (ESA), byggt i samarbete med NASA. Dess HIFI- och PACS-instrument användes för vattenforskningen. HIFI konstruerades och byggdes av ett konsortium av institut och universitet över hela Europa, Kanada och USA under ledning av Nederländska institutet för rymdforskning, SRON, med viktiga bidrag från Tyskland, Frankrike och USA. <span style="background-color:initial">Forskare i Onsala rymdobservatoriums Gruppen för avancerad mottagarutveckling byggde ett mätsystem för att kontrollera optiken i instrumentet. </span><span style="background-color:initial">PACS-instrumentet utvecklades av ett konsortium av institut och universitet över hela Europa som leds av Max Planck-institutet för utomjordisk fysik i Tyskland. </span><span style="background-color:initial">Chalmersforskare</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">spelade</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">en aktiv roll i den vetenskapliga planeringen för Herschel, och var med i flera projekt som använder data från teleskopet. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Forskningsresultaten publiceras i en artikel av Ewine F. van Dishoeck m. fl, Water in star-forming regions: Physics and chemistry from clouds to disks as probed by Herschel spectroscopy i tidskriften Astronomy &amp; Astrophysics. Länk till forskningsartikeln: </span><a href="https://www.aanda.org/10.1051/0004-6361/202039084">https://www.aanda.org/10.1051/0004-6361/202039084​</a><span style="background-color:initial"> (se även </span><a href="https://arxiv.org/abs/2102.02225">https://arxiv.org/abs/2102.02225</a><span style="background-color:initial">).</span><br /></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">Ewine van Dishoeck ledde vattenforskningen i WISH-programmet (Water in Stjärnbildande regioner med Herschel). </span><span style="background-color:initial">​</span><span style="background-color:initial">Forskarteamet består av 50 astronomer från hela världen, bland dem Chalmersforskarna Per Bjerkeli, René Liseau och Magnus Persson, samt Bengt Larsson (Stockholms universitet).</span></div> <div><b><br /></b></div> <div><b><i>Bilder</i></b></div> <div><b><i><br /></i></b></div> <div><span></span><i>A (överst) - Vattenmolekylers väg från vidsträckta moln till potentiellt beboeliga planeter har spårats bland annat i s</i><i>tjärnfabriken Rho Ophiuchi, 440 ljusår bort i stjärnbilden Ormbäraren. Denna vidvinkelbild </i><i style="background-color:initial">från Herschelteleskopet</i><i style="background-color:initial"> är tagen i ljus med våglängd mellan 70 och 250 mikrometer med teleskopets kamera PACS, är 4 grader bred (motsvarande åtta fullmånar). I bildens ljusaste del (ovan till höger) ligger den unga stjärnan VLA 1623 som varit föremål för detaljerade observationer av vatten med instrumentet HIFI.</i></div> <div><i>Bild: ESA/Herschel/NASA/JPL-Caltech, CC BY-SA 3.0 IGO; Acknowledgement: R. Hurt (JPL-Caltech)</i></div> <div><i><a href="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/750x340/Rho_Ophiuchi_star-forming_region_H2O_300dpi_full.jpg">Ladda ned högupplöst bild (med molekyler) </a>eller <a href="https://sci.esa.int/web/herschel/-/59533-herschel-s-view-of-rho-ophiuchi">se originalbilden hos ESA</a></i></div> <div><br /></div> <div><i>B - <span style="background-color:initial">Stjärnfabriken Rho Ophiuchi ligger 440 ljusår bort i stjärnbilden Ormbäraren. Denna vidvinkelbild </span></i><i style="background-color:initial">från Herschelteleskopet</i><i style="background-color:initial"><span style="background-color:initial"> är tagen i ljus med våglängd mellan 70 och 250 mikrometer med teleskopets kamera PACS, är 4 grader bred (motsvarande åtta fullmånar). I bildens ljusaste del (ovan till höger) ligger den unga stjärnan VLA 1623 som varit föremål för detaljerade observationer av vatten med instrumentet HIFI.</span></i></div> <i></i><div><i>Bild: ESA/Herschel/NASA/JPL-Caltech, CC BY-SA 3.0 IGO; Acknowledgement: R. Hurt (JPL-Caltech)</i></div> <div><i><a href="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/750x340/Rho_Ophiuchi_star-forming_region_300dpi_full.jpg">Ladda ner högupplöst bild (utan molekyler)</a> eller <a href="https://sci.esa.int/web/herschel/-/59533-herschel-s-view-of-rho-ophiuchi">se i originalversion hos ESA</a><br /></i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>C – I denna illustration visas vattnets resa från interstellära moln till bebodda världar. Från överst till vänster: vatten i ett kallt interstellärt moln; nära en nyfödd stjärna med ett utflöde; i en protoplanetär skiva; i en komet och hav på en planet. De vita linjerna visar de spår av vattenånga i spektrum som registrerats av instrumentet HIFI ombord på Herschelteleskopet (signalerna från det kalla molnet och den protoplanetära skivan har överdrivits jämfört med de från de unga, bildande stjärnan i mitten). </i></div> <div><i>Bild: ESA/ALMA/NASA/L. E. Kristensen<br /></i></div> ​<strong></strong>Tue, 13 Apr 2021 08:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/EHT-magnetfalt-svart-hal-i-M87.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/EHT-magnetfalt-svart-hal-i-M87.aspxSvarta hålets magnetfält avslöjas av Event Horizon Telescope<p><b>​​Nya mätningar från Event Horizon Telescope-samarbetet visar hur det supermassiva svarta hålet i mitten av galaxen M 87 ser ut i polariserat ljus. Observationerna berättar om hur energirika jetstrålar bildas i galaxens kärna. Astronomer från Chalmers ingår i det stora internationella forskarlaget, som arbetat med den nya bilden på det svarta hålet och dess omgivningar.</b></p><div><span style="background-color:initial"><span></span><div>Event Horizon Telescope-konsortiet, som 2019 presenterade <a href="/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Event-Horizon-Telescope-forsta-resultat.aspx">den första bilden av ett svart hål</a>, har nu offentliggjort en ny bild av det supermassiva svarta hålet i centrum av galaxen M87 som visar ljusets polarisation. </div> <div><br /></div> <div>Det är första gången som astronomer har kunnat mäta polarisation <span style="background-color:initial">så nära kanten av ett svart hål.</span><span style="background-color:initial"> Polariserat ljus i galaxer är en indikation på förekomsten av magnetfält</span><span style="background-color:initial">. Observationerna är avgörande för att förstå hur energirika jetstrålar bildas i M 87, som är belägen på 55 miljoner ljusårs avstånd.</span></div></span><span style="background-color:initial"><div></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Monica Mościbrodzka är biträdande professor vid Radbouduniversitetet i Nederländerna och tillsammans med Iván Martí-Vidal <span></span></span><span></span><span style="background-color:initial">ledare för EHT Polarimetry Working Group.</span><br /></div> <div><br /></div></span></div> <div><span style="background-color:initial">– Vi har nu fått nästa viktiga ledtråd för att kunna förstå hur magnetiska fält fungerar i närheten av svarta hål, och hur aktiviteten i detta mycket kompakta område i rymden kan ge upphov till energirika jetstrålar som når långt bortom galaxen, säger hon.</span><br /></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">Den 10 april 2019 presenterade astronomer den första bilden någonsin av ett svart hål. Den visade en ljus ringliknande struktur med ett mörkt centralområde - det svarta hålets “skugga”. Sedan dess har EHT-konsortiet dykt djupare i datan, som samlades in 2017. De har nu upptäckt att en avsevärt del av ljuset från området kring det svarta hålet i M87 är polariserat.</span><br /></div> <div><br /></div> <div>Iván Martí-Vidal är GenT Distinguished Researcher vid Valencias universitet i Spanien, och <span style="background-color:initial">är även han ledare för EHT Polarimetry Working Group.</span><br /></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">– Detta arbete är en viktig milstolpe: det polariserade ljuset bär på information som gör det möjligt för oss att bättre förstå fysiken bakom den bild vi såg i april 2019. Att beräkna denna nya bild av polarisationen tog flera år i anspråk på grund av de komplicerade tekniker som krävdes för att samla in och analysera datan, säger han.</span><br /></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">Vanligt ljus polariseras när det passerar genom speciella filter, som polariserade solglasögon, eller när det strålar ut från heta områden i rymden som omges av magnetfält. På ett sätt som är analogt med att solglasögonen gör det möjligt att se detaljer genom reducera ljusstarka reflektioner från ljusa objekt, kan astronomerna få bättre insyn i området kring ett svart hål genom att studera dess polariserade strålning. Med polarisationen blir det möjligt att kartlägga hur de magnetiska fältlinjerna fördelar sig i rymden vid gränsen till det svarta hålet.</span><span style="background-color:initial"> </span></div> <div><br /></div> <div>– De nya bilderna över polarisationen hjälper oss att förstå hur magnetfältet styr hur material faller in i det svarta hålet och hur det kan skapa energirika jetstrålar, säger Andrew Chael, medlem i EHT-konsortiet och NASA Hubble Fellow vid Princeton Center for Theoretical Science och Princeton Gravity Initiative i USA.</div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">– Polarisationslinjernas styrka har att göra med magnetfältets styrka. Men det finns också andra faktorer vi måste ta hänsyn till när vi beräknar hur magnetfältets struktur ser ut, som turbulensen i gasen och teleskopets förmåga att urskilja detaljer. Allt detta ingår i våra modeller, förklarar Iván Martí-Vidal.</span><br /></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial"><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/eso2105b_72dpi_340x227.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />De ljusa jetstrålarna av energi och materia som utgår från M 87:s kärna sträcker sig minst 5 000 ljusår bort och är en av galaxens mest svårförstådda och energirika fenomen. Det mesta av materialet som befinner sig nära gränsen till det svarta hålet faller in i det, men vissa partiklar lyckas fly undan i sista ögonblicket och kastas istället ut från området i form av jetstrålar.</span><br /></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">Det finns flera modeller för hur materia beter sig nära det svarta hålet. Astronomerna vet ännu inte hur jetstrålarna, som kan vara längre än hela galaxen, kan kastas ut från ett centralt område lika stort som solsystemet, eller hur materia faller in i det svarta hålet. Den nya EHT-bilden ger en första möjlighet att studera området precis utanför det svarta hålet och samverkan mellan infallande och utkastad materia. </span></div> <div><br /></div> <div>Forskarna fann också att de enda teoretiska modellerna som kunde förklara strukturen i det polariserade ljuset baserades på het och starkt joniserad gas som lätt fångas upp av starka magnetiska fält.</div> <div><br /></div> <div>– Observationerna indikerar att det magnetiska fältet vid det svarta hålets kant är starkt nog att motverka att den heta gasen dras in i det svarta hålet av den starka gravitationen, förklarar Jason Dexter, biträdande professor vid University of Colorado Boulder, USA, och ledare för EHT Theory Working Group.</div> <div><br /></div> <div>Materian i de relativistiska jetstrålar som uppstår vid det svarta hålet avlägsnar sig från området genom att energi överförs till partiklarna från det svarta hålet, berättar Iván Martí-Vidal vidare. </div> <div><br /></div> <div>– Vi förstår inte detaljerna kring denna process i dag, men vi tror att magnetfältet kan spela en avgörande roll. Genom att studera det polariserade ljuset så nära händelsehorisonten kan vi direkt testa förutsägelserna från våra olika modeller av hur materia faller in i och lämnar det svarta hålet i form av jetstrålar, säger han.</div> <div><br /></div> <div>För att observera det svarta hålet i centrum av M87 kopplade astronomerna samman åtta radioteleskop världen över för att skapa ett virtuellt teleskop, EHT, som är lika stort som jorden. </div> <div><br /></div> <div>I EHT ingår bland annat teleskopen ALMA (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array) och APEX (Atacama Pathfinder Experiment), i norra Chile. Sverige deltar i båda som medlemsland i det Europeiska sydobservatoriet ESO, och i APEX där Onsala rymdobservatorium är en partner. </div> <div><br /></div> <div>Den fantastiska upplösning som nås med EHT kan jämföras med storleken på ett kreditkort på månens avstånd.</div> <div><br /></div> <div>Ciska Kemper är European ALMA Programme Scientist vid ESO. <br /></div> <div><br /></div> <div>– Med ALMA och APEX, som genom sitt sydliga läge dramatiskt utökar storleken på det virtuella EHT-teleskopet, kunde europeiska forskare spela en central roll i forskningsprojektet. Med dess 66 antenner dominerar ALMA helt förmågan att samla in polariserat ljus, medan APEX har varit en kritisk komponent för att kalibrera bilden, säger hon.​</div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/eso2105d_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /></div> <div>– ALMA-data var också nödvändiga för att kalibrera, avbilda och förklara EHT-observationerna genom att bidra med strikta gränsvärden för de teoretiska modellerna, som förklarar hur materia beter sig nära det svarta hålets händelsehorisont, kompletterar Ciriaco Goddi, forskare vid Radbouduniversitetet och Leidens observatorium i Nederländerna, som ledde en parallell studie som enbart baserades på ALMA-observationerna.</div> <div><br /></div> <div>Forskningsresultaten publiceras den 24 mars 2021 av EHT-konsortiet i en artikel i tidskriften Astrophysical Journal Letters. Forskningsprojektet har involverat över 300 forskare från ett stort antal organisationer och universitet över hela världen.</div> <div><div>– EHT utvecklas snabbt med ny teknik och nya deltagande observatorier. Vi förväntar oss att framtida EHT-observationer kommer att avslöja magnetfältsstrukturen runt det svarta hålet i större detaljrikedom och ge mer information om fysiken hos den heta gasen i området, sammanfattar Jongho Park, medlem i EHT-konsortiet och East Asian Core Observatories Association Fellow vid Academia Sinica Institute of Astronomy and Astrophysics i Taipei.</div></div> <div><br /></div> <div><b>Avgörande bidrag från Sverige</b></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">Michael Lindqvist, astronom vid Onsala rymdobservatorium vid Chalmers, berättar om det svenska bidraget till forskningen. </span><br /></div> <div><br /></div> <div>– I Onsala har vi sedan 1960-talet varit delaktiga i utvecklingen av den teknik som kallas långbasinterferometri (VLBI) som nu används av EHT. Onsala rymdobservatorium är en av tre partners som driver APEX, ett av teleskopen i EHT-nätverket, och vi har under flera år arbetat tillsammans med våra partners med att bygga upp VLBI-kapaciteten på APEX, säger han.</div> <div><br /></div> <div>– Det svenska bidraget till denna forskning har varit betydande, säger Iván Martí-Vidal, som tidigare var verksam vid Onsala rymdobservatorium. </div> <div><br /></div> <div><div>Noggrann kunskap om mätningar med Alma är avgörande för att kunna dra de slutsatser om det supermassiva svarta hålet som nu presenteras, menar <span></span><span style="background-color:initial">Iván Martí-Vidal.</span></div></div> <div><br /></div> <div>– Onsalaobservatoriet har även ansvarat för kalibreringen av ALMA-data och dess roll som en partner i APEX-teleskopet har varit kritiskt för att kunna beräkna och kalibrera för instrumentpolarisationen som uppstår i ALMA, avslutar han.</div> <div><br /></div> <div><div><span style="background-color:initial">​</span></div></div> <div> <div><b>Kontakter:</b></div> <div> </div> <div>Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, 070 4933114, robert.cumming@chalmers.se</div> <div><br /></div></div> <div>Michael Lindqvist, astronom, Onsala rymdobservatorium, michael.lindqvist@chalmers.se</div> <div><br /></div> <div><b style="background-color:initial">Mer om forskningen</b><br /></div> <div><br /></div> <div>Forskningsresultaten presenteras i två artiklar av EHT-konsortiet i tidskriften Astrophysical Journal Letters: &quot;First M87 Event Horizon Telescope Results VII: Polarization of the Ring&quot; (doi: 10.3847/2041-8213/abe71d) och &quot;First M87 Event Horizon Telescope Results VIII: Magnetic Field Structure Near The Event Horizon&quot; (doi: 10.3847/2041-8213/abe4de). Kompletterande forskningsresultat presenteras i artikeln “Polarimetric properties of Event Horizon Telescope targets from ALMA&quot; (doi: 10.3847/2041-8213/abee6a) av Goddi, Martí-Vidal, Messias och EHT-konsortiet, som har accepterats för publicering i Astrophysical Journal Letters.</div> <div><a href="https://www.eso.org/public/sweden/news/eso2105/">Se ESO:s pressmeddelande för länkar till forskningsartiklarna</a>.</div> <div><br /></div> <div>EHT-konsortiet omfattar över 300 forskare i Afrika, Asien, Europa samt Nord- och Sydamerika. Detta internationella samarbete syftar till att ta de mest detaljerade bilderna någonsin av svarta hål genom att skapa ett virtuellt radioteleskop lika stort som jorden. Inom EHT kopplas enskilda teleskop samman för att uppnå en tidigare ouppnådd vinkelupplösning.  </div> <div><br /></div> <div>Chalmersastronomerna Michael Lindqvist och John Conway (båda vid Onsala rymdobservatorium, Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap) ingår i forskarlaget.​<span></span></div> <div><br /></div> <div>I EHT ingår radioteleskopen ALMA och APEX vid ESO, IRAM:s 30-metersteleskop, IRAM:s NOEMA-observatorium, James Clerk Maxwell Telescope (JCMT), Large Millimeter Telescope (LMT), Submillimeter Telescope (SMT), South Pole Telescope (SPT), Kitt Peak Telescope samt Greenland Telescope (GLT). </div> <div><br /></div> <div><div>APEX är ett samarbete mellan Max Planck-institutet för radioastronomi, Onsala rymdobservatorium vid Chalmers tekniska högskola och ESO, det Europeiska sydobservatoriet. Drift av Apex vid Chajnantor sköts av ESO.<br /></div> <div><br /></div> <div></div></div> <div><span style="background-color:initial">ALMA är en internationell anläggning för astronomi och ett samarbete mellan Europa, Nordamerika och Ostasien i samverkan med Chile. I Europa stöds ALMA av ESO, i Nordamerika av US National Science Foundation (NSF) i samarbete med Kanadas National Research Council (NRC) samt av Taiwans Nationella vetenskapsråd (NSC), i Ostasien av Nationella instituten för naturvetenskap (NINS) i Japan i samarbete med Academia Sinica (AS) i Taiwan. Konstruktionen och driften av ALMA leds för Europas del av ESO, för Japan av Nationella astrono</span><span style="background-color:initial">miska observatoriet i Japan (NAOJ) och för Nordamerika av National Radio Astronomy Observatory (NRAO), som drivs av Associated Universities, Inc. (AUI). Joint ALMA Observatory (JAO) står för övergripande ledning och organisation under konstruktionen, driftsättningen och driften av ALMA.</span><br /></div> <div><br /></div> <div><b><i>Bilder:</i></b></div> <div><b><i><br /></i></b></div> <div><i><span></span><a href="https://www.eso.org/public/sweden/news/eso2105/">Se ESO:s pressmeddelande för högupplösta bilder, filmer och mer</a>.</i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>A (överst) - Det supermassiva svarta hålet i M 87 sett i polariserat ljus. <span style="background-color:initial">Bilden visar polarisationen i området kring det svarta hålet i galaxen M 87. De tunna linjerna visar ljusets polarisationsriktning som bestäms av det magnetiska fältet kring det svarta hålets skugga i mitten av ringen.</span></i></div> <div><span style="background-color:initial"><i>Bild: EHT-samarbetet</i></span></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>B - M 87:s supermassiva svarta hål och jetstråle i polariserat ljus. Här visas bilder från olika radioteleskop som avbildat jetstrålen från mitten av galaxen, och som visat hur ljuset från strälen är polariserat. Överst syns ALMA:s mätningar som togs samtidigt som EHT:s mätningar (nederst). I mitten visas mätningar med uppställningen VLBA i USA. </i></div> <div><i>Bild: <span style="background-color:initial">EHT Collaboration; ALMA (ESO/NAOJ/NRAO), Goddi et al.; VLBA (NRAO), Kravchenko et al.; J. C. Algaba, I. Martí-Vidal</span></i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>C: ALMA's image of M87 jet in polarised light </i></div> <div><i>Credit: ALMA (ESO/NAOJ/NRAO), Goddi et al.</i><br /></div> <div><br /></div>Wed, 24 Mar 2021 15:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/ikt/nyheter/Sidor/Utlysning-ICT-Seed-Projects-2022.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/styrkeomraden/ikt/nyheter/Sidor/Utlysning-ICT-Seed-Projects-2022.aspxUtlysning IKT såddprojekt 2022<p><b>​Styrkeområde IKT bjuder in alla forskare anställda vid Chalmers att söka finansiering.</b></p>​<span style="background-color:initial">​​Inbjudan att lämna projektförslag som adresserar strategiska områden inom Information och kommunikationsteknik (IKT) med tvärvetenskaplig inriktning.</span><h3 class="chalmersElement-H3">Viktiga datum</h3> <div><b>Sista inlämningsdag: </b>29 april 2021</div> <div><b>Besked:</b> mitten av juni 2021</div> <div><b>Förväntad projektstart:</b> januari 2022</div> <div><br /></div> <div><a href="/en/areas-of-advance/ict/news/Pages/Call-for-ICT-seed-projects-2022.aspx" target="_blank" title="länk till engelsk websida"><img class="ms-asset-icon ms-rtePosition-4" src="/_layouts/images/ichtm.gif" alt="" />​Läs mer på den engelska sidan</a></div> Tue, 02 Mar 2021 00:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Satelliten-Odin-firar-20-ar-i-rymden.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Satelliten-Odin-firar-20-ar-i-rymden.aspxSatelliten Odin firar 20 år i rymden<p><b>Efter över 100 000 varv runt jorden firar satelliten Odin 20 år i rymden i februari. Ifrån sin omloppsbana har den levererat rymddata till forskare över hela världen. Odin har genomfört sina mätningar betydligt längre än planerat, när den sändes upp 2001 var planen att den skulle kunna utföra mätningar under två år.</b></p>​<span style="background-color:initial">Den lilla svenska satelliten Odin har i 20 års tid bidragit med kunskap som spelar en viktig roll i förståelsen för hur klimatet och medeltemperaturen på jorden påverkas och förändras. Odin undersöker den övre atmosfären och mätningar har bidragit till att FN:s klimatpanel IPCC kunnat förbättra de modeller som ska räkna ut hur lång tid det kommer att ta innan ozonhålen i atmosfären läkt ihop igen. Data från Odin har använts i ungefär 400 vetenskapliga artiklar av över 1000 författare från fler än 30 olika länder.</span><div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Profilbilder/Donal_Murtagh_170.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />Donal Murtagh, p</span><span style="background-color:initial">rofessor i global miljömätteknik och modellering vid institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap på Chalmers har varit med i Odin-projektet från början och ansvarat för det vetenskapliga programmet för atmosfäriska observationer.</span><div><div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial"><strong>Donal, </strong></span><strong>Hur mår Odin efter 20 år i rymden?</strong></div> <strong> </strong><div>– Odin mår förhållandevis bra. Batterierna som laddas av solens strålar är trötta, så vi kan inte längre utföra mätningar mellan maj och juli då satelliten har långa perioder i jordens skugga. Den 26 januari fick Odin en ”hjärtinfarkt” när huvuddatorn oväntat startade om och satelliten hamnade i så kallat safe mode, med alla instrument avstängda precis som när den skickades upp för 20 år sedan. Swedish Space Corporation/Esrange och OHB Sweden i Solna lyckats dock återuppliva den och den 2 februari började Odin observera atmosfären igen. Det var mycket proffsigt gjort!</div> <div><br /></div> <div><strong>Vad har Odin inneburit för atmosfärsforskningen på Chalmers? I Sverige?</strong></div> <strong> </strong><div><span style="background-color:initial">– Odin har varit huvudinstrument för all atmosfärsforskning i Sverige som berör stratosfären och mesosfären – det vill säga ozonskiktet och processer som sker i den övre atmosfären. Vi har kunnat följa ozonskiktets utveckling under 20 år och var en av de första att visa på tendenser till läkning i den övre delen av skiktet och dess koppling till minskade utsläpp av klor. Det optiska instrumentet från Kanada har också en mycket noggrann ozonkartlägning och dessutom kan följa stoft från vulkaner och deras inverkan på stratosfären. </span><br /></div> <div><br /></div> <div>– De båda instrumenten ombord heter SMR (Sub Millimeter Reciever) som är ett mikrovågsteleskop som är tillverkat på Chalmers, samt OSIRIS (Odin Spectormeter and InfraRed Imaging System), en optisk spektograf som byggdes i Kanada. Forskare i Sverige använder data från båda instrumenten i många olika forskningsprojekt – från solens inverkan på den övre atmosfären, till ismoln i den översta troposfären och hur väl klimatmodeller kan reproducera dem.</div> <div><br /></div> <div><strong>Vad har ni lärt er från Odin som ni kan ha nytta av inför de kommande svenska satelliterna MATS (planerad uppskjutning 2021) och SIW (Planerad uppskjutning 2024).</strong></div> <div><span style="background-color:initial">– Vi har lärt oss att det är viktigt att vara mycket välbekant med mätinstrumenten och deras egenheter, samt ha noggrann kontroll över hur datan från instrumenten processas. Det är också viktigt att bygga upp internationella forskarengagemang så tidigt som möjligt i arbetet, säger Donal Murtagh, professor i global miljömätteknik och modellering, vid avdelningen Mikrovågs- och optisk fjärranalys vid institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap på Chalmers. </span><br /></div></div> <div><br /></div> <div><em>Text och bild: Christian Löwhagen. Illustration av Odin: Rymdstyrelsen.</em></div> <h3 class="chalmersElement-H3"><span>Läs mer om Odi​n</span></h3> <div><p class="chalmersElement-P"><span>Odinprojektet har genomförts i samarbete med Kanada, Finland och Frankrike. Odin har huvudsakligen finansierats av Rymdstyrelsen. Satelliten och ett av två instrument på satelliten byggdes i Solna, Göteborg och Linköping av svenska forskare och rymdingenjörer​. Ett av instrumenten byggdes i Kanada och utgör deras bidrag till projektet.</span></p></div> <div><br /></div> <div>Sedan 2007 har den europeiska rymdorganisationen ESA bidragit till driftkostnaden. Genom ESA blev Odin även en del av det europeiska jordobservationsprogrammet Earthnet och samtidigt blev data från satelliten tillgängligt för forskare i hela världen. I Sverige är det främst forskare på Chalmers (institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap) och vid Stockholms universitet (Meteorologiska institutionen) som använder data från Odin. </div> <div><br /></div> <div>Odin går i en bana 610 km över jordens yta (men på 20 år har den sjunkit till 540 km). Den väger 250 kg, är 2 meter lång och 1,1 meter bred. Odin har presterat mycker under 20 år, bland annat:</div> <div><br /></div> <div><ul><li>har den gjort fler än 100 000 varv runt jorden</li> <li>mer än 3 miljoner skanningar av atmosfärsprofiler har samlats in</li> <li>cirka 400 vetenskapliga artiklar bygger helt eller delvis på data från Odin (fler än 1000 författare)</li> <li>över 30 vetenskapliga upptäckter bygger på data från Odin</li> <li>forskare i fler än 30 länder har använt data</li> <li>drygt 30 satelliter har jämfört data i vetenskapligt syfte eller kalibrerat sina instrument mot Odin</li> <li>Endast en omstart på 20 år</li></ul></div> <div>Odin övervakas från Sverige och kommunikationen går via markstationen på Esrange.</div> <div><br /></div> <div>- Enkelt uttryckt är det ganska lugnt och stillsamt i den del av rymden som Odin går i (610 km höjd). Det finns inget bränsle som kan ta slut och de uppladdningsbara batterierna har fungerat över förväntan. Det var lite dramatiskt med omstarten men Odin verkar nästan vara odödlig, säger Anna Rathsman.</div></div> <div><br /></div> <div><span style="color:rgb(33, 33, 33);font-family:&quot;open sans&quot;, sans-serif;font-size:16px;font-weight:600;background-color:initial">Läs mer om Odin och de kommande satellitsyskonen: </span><br /></div> <div><div><span style="background-color:initial"><a href="https://www.rymdstyrelsen.se/upptack-rymden/sverige-i-rymden/svenska-satelliter/odin/">Odin - Undersöker övre atmosfären sedan 2001</a></span><span style="background-color:initial">​.</span><br /></div> <div><span style="background-color:initial"><a href="https://www.rymdstyrelsen.se/satelliten-mats/">Mats - Sveriges nya forskningssatellit</a>. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><a href="/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Ny-satellit-fran-Chalmers-ska-studera-vindarna-i-atmosfaren.aspx">SIW - Ny satellit från Chalmers ska studera vindarna i atmosfären</a>. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div></div></div>Mon, 22 Feb 2021 00:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/SKAO-Nytt-globalt-observatorium-radioastronomi.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/SKAO-Nytt-globalt-observatorium-radioastronomi.aspxEtt nytt globalt observatorium föds<p><b>En ny, global mellanstatlig organisation inom radioastronomi har grundats. ​​SKA-observatoriet (SKAO) har som uppgift är att bygga och driva världens två största och mest komplexa radioteleskop, för att ta itu med grundläggande frågor om vårt universum. Chalmers har under tio år lett Sveriges deltagande i projektet.</b></p><div><div>Det nya observatoriet, SKAO, lanserades den 4 februari 2021 i samband med det första mötet i observatoriets styrande råd. Observatoriet är världens andra mellanstatliga organisation inom astronomi.</div> <div>Catherine Cesarsky har utsetts till första ordförande för SKAO-rådet.</div> <div><br /></div> <div>- Det här är ett historiskt ögonblick för radioastronomin. Länderna bakom dagens milstolpe hade visionen att engagera sig i SKAO därför att de såg de breda fördelarna som deltagandet kunde innebära för det ekosystem av forskning och teknik – i vilket grundforskning, beräkningsteknik, ingenjörskonst och färdigheter för den nästa generationen alla ingår - som är oundgängligt inom 2000-talets digitala ekonomi.</div> <div><br /></div> <div>Det nya observatoriets huvudkontor ligger vid Jodrell Bank-observatoriet i Storbritannien, med teleskop placerade i Australien och Sydafrika.</div> <div><br /></div> <div>SKAO:s teleskop i Karoo-området i Sydafrika kommer att bestå av 197 parabolantenner, var och en med en diameter på 15 meter,. Av dessa finns redan 64 stycken i drift i det sydafrikanska observatoriet SARAO:s (South African Radio Astronomy Observatory) regi. Teleskopet i Australien kommer att bestå av 131 072 två meter höga antenner som är utplacerade vid Murchison Radio Astronomy Observatory, som drivs av det australiska forskningsrådet CSIRO (Commonwealth Scientific and Industrial Research Organisation). </div> <div><br /></div> <div>SKAO:s etablering följer ett decennium av detaljarbete med konstruktion, vetenskaplig prioritering och policyutveckling under överinseende av observatoriets föregångare, SKA Organisation. I detta arbete har fler än 500 ingenjörer, över 1000 forskare och dussintals beslutsfattare i mer än 20 länder medverkat. Det nya observatoriet är resultatet av 30 års tänkande, forskning och utveckling sedan de första diskussionerna fördes om att utveckla nästa generations radioteleskop.</div> <div><br /></div> <div>Philip Diamond, professor vid University of Manchester, har utsetts till SKAO:s förste generaldirektör.</div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">– Idag markeras födelsen av ett nytt observatorium. Det är inte ett observatorium i mängden, det här är en av 2000-talets mega-vetenskapliga anläggningar. Det är kulmen på många års arbete och jag vill gratulera alla i SKA-gemenskapen, våra partnerländers regeringar och partnerinstitut som har arbetat så hårt för att detta ska bli av. För oss handlar det om att delta i ett av de kommande decenniernas stora vetenskapliga äventyr. Det handlar om kompetens, teknik, innovation, industriretur och spinoffer, men i grunden handlar det om en underbar vetenskaplig resa som vi nu ger oss ut på, säger Philip Diamond.</span><br /></div> <div><br /></div> <div>Lars Börjesson, professor i fysik vid Chalmers, representerar Sverige som observatör i SKAO:s råd.</div> <div><br /></div> <div>- Att SKA-observatoriet nu etableras är en stor händelse inom radioastronomin, och ett avgörande steg mot bygget av SKA-teleskopen. Vi har kunnat uppnå denna milstolpe tack vare ett enormt arbete inom ett riktigt globalt nätverk där världens ledande radioastronomiska observatorier och institut ingått. Tillsammans och över internationella gränser har vi kombinerat expertkunskap och entusiasm för att kunna utveckla SKA:s vetenskapliga mål, dess tekniska konstruktion och dess organisationsstruktur, och det är något som vi kan vara riktigt stolta över. För Sveriges del har finansiering nu säkrats för vårt deltagande i byggfasen, och den formella processen inför ett medlemskap i SKA-observatoriet har inletts, säger han.</div> <div><br /></div> <div>SKAO-rådets första möte följer undertecknandet av SKA-fördraget den 12 mars 2019 i Rom. Fördraget är det internationella avtal om upprättande av SKA-observatoriet, som sedan ratificerats av Australien, Italien, Nederländerna, Portugal, Storbritannien och Sydafrika. Det trädde i kraft den 15 januari 2021, vilket därmed blev observatoriets officiella födelsedatum.</div> <div><br /></div> <div>Rådet består av representanter från observatoriets medlemsländer, tillsammans med representanter för observatörsländer som har avsikt att bli medlem i SKAO. Sverige är ett av flera observatörsländer som också deltagit i SKA:s konstruktionsfas, tillsammans med Frankrike, Indien, Kanada, Kina, Schweiz, Spanien och Tyskland. Dessa länder väntas kunna ansluta sig till SKAO under de kommande veckorna och månaderna, allt eftersom deras nationella processer slutförs. Även representanter för nationella organisationer i Japan och Sydkorea deltar som observatörer i SKAO-rådet.</div> <div><br /></div> <div>Vid sitt första möte godkände SKAO-rådet principer och processer som har beretts under de senaste månaderna, och som rör bland annat styrning, finansiering, samt program- och personalfrågor. Dessa godkännanden krävs för att personal och tillgångar från SKA-organisationen ska kunna överföras till observatoriet.</div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">– Månaderna som kommer kan vi vänta oss mycket att göra, med förhoppningsvis nya länder som formaliserar sitt inträde i SKAO samt ett beslut i rådet som ger oss grönt ljus att börja bygget av teleskopen, tillägger Philip Diamond.</span><br /></div> <div><br /></div> <div>SKAO kommer att börja rekrytera personal i Australien och Sydafrika under de närmaste månaderna och arbeta tillsammans med lokala partner CSIRO och SARAO för att övervaka byggandet, vilket förväntas pågå i åtta år. De första forskningsprojekten med de nya instrumenten väntas kunna inledas i mitten av 2020-talet.</div> <div><br /></div> <div><strong style="background-color:initial">Fakta om SKA-observatoriet</strong><br /></div> <div><br /></div> <div>SKA-observatoriet, SKAO, är ett globalt samarbete mellan medlemsländerna, med syfte att bygga och driva banbrytande radioteleskop för att svara på grundläggande frågor om vårt universum. Med huvudkontor i Storbritannien byggs dess två första teleskop i Australien och Sydafrika, och de blir världens hittills största och mest komplexa nätverk av radioteleskop. Senare utbyggnader i båda länder, och i andra partnerländer i Afrika, är tilltänkta. SKAO:s teleskop ska bedriva omvälvande vetenskap. Tillsammans med andra toppmoderna forskningsanläggningar kommer de att ta itu med grundläggande luckor i vår förståelse av universum, som till exempel hur galaxer bildas och utvecklas, fundamentalfysik i extrema miljöer, och livets ursprung. Genom att bland annat utveckla innovativ teknik kommer SKAO att bidra till att möta globala samhällsutmaningar. SKAO deltar därmed i strävan att uppnå FN:s globala mål för hållbar utveckling, och kommer att innebära betydande påverkan även utanför vetenskapliga sammanhang, både i och bortom medlemsländerna. Medlemmar i SKAO är för närvarande Australien, Italien, Nederländerna, Portugal, Storbritannien och Sydafrika. Flera andra länder, bland dem Sverige, siktar mot att bli medlemsländer eller på annat sätt engagera sig i SKAO framöver.</div> <div><br /></div> <div><strong>Fakta om Onsala rymdobservatorium och Sveriges roll i SKA-projektet hittills</strong></div> <div><br /></div> <div>Onsala rymdobservatorium är Sveriges nationella anläggning för radioastronomi. Observatoriet förser forskare med utrustning för studier av jorden och resten av universum. I Onsala, 45 km söder om Göteborg, drivs fyra radioteleskop, en station i teleskopnätverket Lofar, samt annan utrustning för forskning om jorden och atmosfären. SKA är ett av flera i flera internationella projekt som observatoriet medverkar i. Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap vid Chalmers tekniska högskola är värd för observatoriet. </div> <div><br /></div> <div>Mellan 2012 och 2021 representerade Onsala rymdobservatorium Sverige som medlemsland i SKA-organisationen. Chalmers och Onsala rymdobservatorium har arbetat med utvecklingen av SKA sedan starten. Svenska forskare har arbetat både med att förbereda SKA:s vetenskapliga program och med att utveckla de tekniska komponenter och system som teleskopen behöver för att kunna göra tillförlitliga upptäckter. Sverige har bidragit med utveckling och prototyper av mottagare till SKA:s parabolantenner, bland dem unika lågbrusiga förstärkare. </div> <div><br /></div> <div>Chalmers och Onsala rymdobservatorium har, med stöd av Big Science Sweden, tidigt engagerat företag i arbetet med SKA, framförallt företag inom de svenska styrkeområden radio- mikrovågor, ICT och signalbehandling, och har nära samarbeten med flera universitet och institut. Baserat på det tekniska utvecklingsarbetet och samarbetet med andra forskningsorganisationer engagerade i SKA:s utveckling kommer Sverige att leda färdigställandet och leveransen av två viktiga system för SKA mellanfrekvensdel i Sydafrika: ca 200 mottagare för frekvensbandet 350 – 1050 MHz, lågbrusiga förstärkare för flera frekvensband samt de system som digitaliserar de svaga signalerna. I arbetet kommer Sverige att samarbeta med Frankrike, Kanada, Indien, Spanien och Sydafrika.  </div> <div><br /></div> <div>John Conway är föreståndare för Onsala rymdobservatorium och professor i radioastronomi vid Chalmers.</div> <div><br /></div> <div>– På Chalmers och Onsala rymdobservatorium är vi oerhört glada över det stora engagemang <span style="background-color:initial">som </span><span style="background-color:initial">svenska industrin har visat </span><span style="background-color:initial">för SKAO</span><span style="background-color:initial">.</span><span style="background-color:initial"> Bakom detta ligger den </span><span style="background-color:initial">expertkunskap inom teknik för radioastronomi som byggts upp under lång tid vid </span><span style="background-color:initial">Onsala rymdobservatorium, och som gjorde det möjligt för oss att </span><span style="background-color:initial">gå med i det </span><span style="background-color:initial">internationella projektet redan i designfasen, säger han.</span></div> <span></span><div></div> <div><br /></div> <div><strong>Kontakter</strong></div> <div><br /></div> <div>Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, tel: 070 493 3114, robert.cumming@chalmers.se</div> <div><br /></div> <div>John Conway, professor i radioastronomi och föreståndare, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, 031-772 5500, john.conway@chalmers.se</div></div> <div><br /></div> <div><i>Bilder:</i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>A (längst upp). <span style="background-color:initial">​</span><span style="background-color:initial">S</span><span style="background-color:initial">KA-teleskopen som de väntas se ut. I bilden blandas element från fotografier av teleskopen i Sydafrika och Australien. Till vänster visas SKA:s framtida parabolantenner tillsammans med dagens föregångarteleskop MeerKAT i Sydafrika. Till höger visas antennerna i uppställningen SKA-Low och prototypanläggningen AAVS2.0 i västra Australien.</span></i></div> <div><span style="background-color:initial"><i>Bild: SKA Organisation</i></span></div> <div><span style="background-color:initial"><i><br /></i></span></div> <div><span style="background-color:initial"><i>Mer information och material finns på <a href="http://www.skaobservatory.org/">www.skaobservatory.org</a> och <a href="http://www.skatelescope.org/">www.skatelescope.org</a></i></span></div> <div><span style="background-color:initial"><a href="https://www.skatelescope.org/news/skao-is-born/">Läs pressmeddelandet på engelska​</a></span></div> <div><i style="background-color:initial"><a href="https://www.skatelescope.org/ska-prospectus/">SKAO Prospectus</a></i><br /></div> <div><i><a href="https://www.dropbox.com/sh/0kv5dmufp8o1fq0/AAA9Bhi3t5E1riZX4c9BNIXba?dl=0">SKAO Media Kit</a></i></div> <div><i><a href="https://www.skatelescope.org/news/dr-cesarsky-elected-chair-of-the-board-of-directors/">Om Catherine Cesarsky</a></i></div> <div><i><a href="https://www.skatelescope.org/news/ska-organisation-appoints-new-director-general-for-worlds-largest-telescope-project/">Om Philip Diamond</a></i></div> <div><br /></div> Thu, 04 Feb 2021 12:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/exoplaneter-i-rytmisk-dans.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/exoplaneter-i-rytmisk-dans.aspxExoplaneter i rytmisk dans utmanar teorier för planetbildning<p><b>​Med hjälp av en kombination av teleskop har astronomer avslöjat ett system med sex exoplaneter, varav fem är låsta i &quot;rytmisk dans&quot; kring sin moderstjärna. Forskarna tror att systemet kan ge viktiga ledtrådar till hur planeter, inklusive de i vårt eget solsystem, bildas och utvecklas.</b></p>​<span style="background-color:initial"></span><span style="background-color:initial">Det svenska forskningsbidraget i denna studie har varit betydande, med deltagande av bland andra Malcolm Fridlund och Carina Persson vid Chalmers tekniska högskola.</span><span style="background-color:initial"><div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">Första gången som forskarlaget observerade TOI-178, en stjärna på 200 ljusårs avstånd i Bildhuggarens stjärnbild, trodde de att de hade upptäckt två planeter som kretsade i samma bana. Men en närmare titt på datan avslöjade något helt annat. </span><br /></div></span><div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">– Genom ytterligare observationer insåg vi att det inte var fråga om två planeter på samma avstånd från stjärnan, utan ett flertal planeter ordnade på ett mycket speciellt sätt, säger Adrien Leleu från Genèves universitet och Berns universitet i Schweiz, som ledde studien av exoplanetsystemet som publiceras 25 januari 2021 i tidskriften Astronomy &amp; Astrophysics. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Systemet visade sig bestå av sex exoplaneter där alla utom den innersta är låsta i en rytmisk dans i sin rörelse kring moderstjärnan, en så kallad resonans. Det innebär att deras rörelsemönster upprepar sig med regelbundna intervall. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">De fem yttre exoplaneterna i TOI-178-systemet är länkade i en komplex resonanskedja, en av de längsta som hittills upptäckts i något planetsystem. De fem yttre planeterna detta system följer en 18:9:6:4:3-resonans. När den innersta av dessa planeter (den andra från stjärnan) fullbordar 18 varv, gör nästa (den tredje från stjärnan) 9 varv och så vidare. Faktum är att astronomerna först bara kunde se fem planeter i hela systemet, men då de insåg att de var bundna i resonans med varandra kunde de dra slutsatsen att det måste finnas ytterligare en planet. Denna upptäcktes också när astronomerna observerade vid nästa tillfälle, eftersom de visste var i sin bana den skulle befinna sig.</span></div> <h3 class="chalmersElement-H3"><span>Planetbanorna avslöjar något viktigt om systemets historia </span></h3> <div><span style="background-color:initial">– Banorna i detta system är exceptionellt välordnade, vilket innebär att det måste ha utvecklats i frånvaro av störningar sedan det bildades, förklarar medförfattaren Yann Albert vid Berns universitet. Om systemet hade störts kraftigt efter bildningen skulle denna mycket bräckliga ordning inte ha överlevt.</span><br /></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><div><span style="background-color:initial">Även om ingen av de sex exoplaneterna befinner sig i den beboeliga zonen kring stjärnan tror forskarna att de kan hitta ytterligare planeter i, eller nära, denna zon. ESO:s Extremely Large Telescope (ELT), som står klart om några år, kommer att kunna direktavbilda steniga exoplaneter i den beboeliga zonen kring andra stjärnor, vilket kommer att ge möjlighet att lära känna system som TOI-178 betydligt bättre.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"></span><span style="background-color:initial">Carina Persson på Chalmers ledde arbetet med att bestämma stjärnans egenskaper från spektroskopiska observationer, ett kritiskt steg för att nå kunskap om dess system med exoplaneter. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">– För stjärnanalysen använde vi data från ESPRESSO, ett av de nya instrumenten med hög spektral upplösning på ESO:s teleskop Very Large Telescope. Stjärnanalysen var något av en utmaning eftersom stjärnan är mycket mindre och svalare än solen, säger Carina Persson. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Genom en kombination av olika tekniker kunde astronomerna samla information om systemet, vars planeter samtliga kretsar mycket närmare sin moderstjärna än vårt solsystems innersta planet Merkurius. Den innersta exoplanetens omloppstid är endast 2 dygn, medan den yttersta gör ett varv på cirka 21 dygn. <br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">– För att en planet ska befinna sig i den beboeliga zonen där flytande vatten kan finnas på ytan, måste omloppstiden i detta system vara minst 40 dagar. Att planeterna runt TOI-178 har banor så extremt nära sin stjärna innebär att eventuellt vatten på deras ytor kokar bort, trots att stjärnan är svalare än solen, säger Carina.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Texten bygger på ett pressmeddelande från ESO, European Southern Observatory: </span><span></span><span style="background-color:initial"><a href="https://www.eso.org/public/sweden/news/eso2102/?lang">Exoplanetsystem med sex planeter i rytmisk dans utmanar teorierna för planetbildning​</a>. </span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Den vetenskapliga </span><a href="https://www.eso.org/public/archives/releases/sciencepapers/eso2102/eso2102a.pdf"><div style="display:inline !important"><span style="background-color:initial">artikeln &quot;</span><span style="background-color:initial">Six transiting planets and a chain of Laplace resonances in</span></div></a></div> <div><a href="https://www.eso.org/public/archives/releases/sciencepapers/eso2102/eso2102a.pdf"><span style="background-color:initial">TOI-178&quot;</span><span style="background-color:initial">, publicerad i Astronomy and Astrophysics</span></a><span style="background-color:initial">. </span></div> <h1 class="pr_title" style="font-size:33px;margin-top:18px;margin-bottom:9px;font-family:&quot;helvetica neue lt eso&quot;, &quot;helvetica neue&quot;, helvetica, arial, sans-serif;font-weight:500;line-height:1.1"></h1> <span style="background-color:initial"></span></div>Mon, 25 Jan 2021 16:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Kosmiska-radioblixtar-finns-i-alla-storlekar.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Kosmiska-radioblixtar-finns-i-alla-storlekar.aspxKosmiska blixtar finns i alla storlekar<p><b>​Astronomins mest spännande mysterium går mot en snabb lösning. Det bekräftar ett Chalmerslett forskarlag som bevakat en stjärna som hade ett spektakulärt utbrott i april 2020. De mystiska radioblixtarna – korta radiosignaler som syns på långt håll i universum – alstras av extrema, magnetiserade stjärnor och kan vara häpnadsväckande olika starka.</b></p>​<span style="background-color:initial">I över ett decennium har astronomer förundrats och gäckats av fenomenet som kallas radioblixtar (på engelska fast radio bursts). Dessa oerhört ljusstarka men extremt korta salvor av radiovågor - som varar bara millisekunder - når jorden ända från galaxer miljardtals ljusår bort.</span><div><br /></div> <div>I april 2020 upptäcktes radioblixtar för första gången från vår galax, Vintergatan, med radioteleskopprojekten <a href="https://news.mit.edu/2020/ultrabright-radio-flashes-detection-1104%20Caltech%20pr%20https://www.caltech.edu/about/news/magnificent-burst-within-our-galaxy">CHIME</a> i Kanada och <a href="https://www.caltech.edu/about/news/magnificent-burst-within-our-galaxy">STARE2</a> i USA. Det oväntade utbrottet spårades till en tidigare känd källa bara 25 000 ljusår från jorden i stjärnbilden Räven. Forskare över hela världen reagerade snabbt med många olika teleskop för att följa upp upptäckten.</div> <div><br /></div> <div>En forskargrupp som leds av Franz Kirsten vid Chalmers riktade fyra av Europas bästa radioteleskop mot källan, som har beteckningen SGR 1935+2154. Forskningsresultaten publiceras idag i en artikel i tidskriften Nature Astronomy.</div> <div><br /></div> <div>– Vi visste inte vad vi kunde vänta oss. Våra radioteleskop hade tidigare knappt kunnat se radioblixtar, och den här källan tycktes hålla på med något helt nytt. Vi hoppades att bli förvånade!, säger Mark Snelders, teammedlem vid Anton Pannekoek-institutet för astronomi vid  Amsterdams universitet.</div> <div><br /></div> <div>Radioteleskopen, ett vardera i Nederländerna och Polen samt två vid Onsala rymdobservatorium i Sverige, bevakade källan varje natt under mer än fyra veckor efter upptäckten av den första blixt: totalt blev det 522 timmars observationer.</div> <div><br /></div> <div>På kvällen den 24 maj fick laget överraskningen de hade letat efter. Klockan 23:19 lokal tid fångade Westerbork-teleskopet i Nederländerna, som då var det enda i tjänst, en dramatisk och oväntad signal: två korta signaler, var och en millisekund lång men med 1,4 sekunders mellanrum.</div> <div><br /></div> <div>Kenzie Nimmo, astronom vid Anton Pannekoek-institutet för astronomi och ASTRON, också i Nederländerna, är medlem i teamet.</div> <div><br /></div> <div>– Vi såg tydligt två blixtar, extremt nära i tid. Precis som med blixten från samma källa den 28 april påminde detta om radioblixtarna som vi hade sett från det avlägsna universum, fast inte lika starka. De två blixtarna som vi upptäckte den 24 maj var ännu ljussvagare, sa hon.</div> <div><br /></div> <div>Detta var ett nytt, starkt bevis för en länk mellan radioblixtar och magnetarer, tänkte forskarna. Liksom mer avlägsna radioblixtkällor verkade SGR 1935+2154 blixtra till med slumpmässiga mellanrum och med ett enormt spann i signalstyrka.</div> <div> </div> <div>– De starkaste blixtarna från denna magnetar är minst tio miljoner gånger starkare än de svagaste. Vi frågade oss själva, kan detta gälla även för radioblixtar från utanför vår galax? Om det stämmer skapar universums magnetarer strålar av radiovågor som kontinuerligt korsar hela kosmos – och många av dessa kan vara inom räckhåll även för våra relativt små teleskop, säger teammedlem Jason Hessels (Anton Pannekoek-institutet för astronomi och ASTRON, Nederländerna).</div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/sgr1935_futselaar_magnetar_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /><br /></div> <div>Neutronstjärnor är de små, extremt täta resterna efter kortlivade, tunga stjärnor som exploderat som supernovor. I 50 år har astronomer studerat pulsarer, som är neutronstjärnor som med klockliknande regelbundenhet skickar ut pulser av radiovågor och annan strålning. Alla pulsarer antas ha starka magnetfält, men de mest extrema kallas magnetarer. Magnetarerna är de starkaste kända magneterna i universum, var och en med ett magnetfält hundratals biljoner gånger starkare än solens.</div> <div><br /></div> <div>Nu planerar forskarna att med radioteleskopen fortsätta bevaka SGR 1935+2154 och andra magnetarer i vår närhet i rymden, i hopp om att fastställa just hur dessa extrema stjärnor skapar sina korta men intensiva blixtar.</div> <div><br /></div> <div>Forskare har lanserat många idéer för hur radioblixtar kan alstras. Franz Kirsten, astronomen vid Onsala rymdobservatorium, Chalmers, som ledde projektet, tror att den snabba utvecklingen mot nya insikter om fenomenet kommer att fortsätta.</div> <div><br /></div> <div>– Fyrverkerierna från denna fantastiska närliggande magnetar har gett oss spännande ledtrådar om hur radioblixtarna kan skapas. De blixtarna som vi upptäckte den 24 maj tyder på att det skett en dramatisk störning i magnetosfären, helt nära stjärnans yta. Andra möjliga förklaringar, som chockvågor längre ut från magnetaren, verkar mindre troliga, men jag blir jätteglad om jag har fel. Oavsett svaren kan vi förvänta oss nya mätningar och nya överraskningar under de kommande månaderna och åren, sa han.</div> <div><br /></div> <div><a href="https://news.cision.com/se/chalmers/r/kosmiska-blixtar-finns-i-alla-storlekar%2cc3237116">Läs pressmeddelandet i Chalmers pressrum och ladda ner högupplösta bilder​</a>  </div> <div>​<br /></div> <div><span style="background-color:initial"></span></div> <div><br /></div> <div><b>Mer om forskningen, teleskopen och Onsala rymdobservatorium</b></div> <div><br /></div> <div>Forskningsresultaten publiceras i artikeln <i>Detection of two bright radio bursts from magnetar</i></div> <div><i>SGR 1935+2154</i> i Nature Astronomy, av Franz Kirsten (Onsala rymdobservatorium, Chalmers), M. P. Snelders, M. Jenkins (Anton Pannekoek-institutet för astronomi, Amsterdams universitet), K. Nimmo (Anton Pannekoek Institute for Astronomy, Amsterdams universitet. och ASTRON, Nederländska institutet för radioastronomi, Nederländerna), J. van den Eijnden (Anton Pannekoek-institutet för astronomi, Amsterdams universitet and Department of Physics, Astrophysics, University of Oxford), J. W. T. Hessels (Anton Pannekoek-institutet för astronomi, Amsterdams universitet och ASTRON, Nederländerna), M. P. Gawroński (Institutet för astronomi, Nicolaus Copernicus-universitetet, Toruń, Polen) och Jun Yang (Onsala rymdobservatorium, Chalmers).</div> <div><br /></div> <div>Länk till artikeln hos Nature Astronomy: <span style="background-color:initial"> <a href="https://www.nature.com/articles/s41550-020-01246-3">https://www.nature.com/articles/s41550-020-01246-3</a></span></div> <div><span style="background-color:initial">Artikeln finns även fritt tillgänglig på ArXiv: </span><span style="background-color:initial"><a href="https://arxiv.org/abs/2007.05101">https://a</a></span><span style="background-color:initial"><a href="https://arxiv.org/abs/2007.05101">rxiv.org/abs/2007.05101</a></span><br /></div> <div><br /></div> <div>Hos Nature Astronomy Community skriver Franz Kirsten om bakgrund till upptäckten i artikeln &quot;Behind the paper: Hunting for Galactic counterparts to fast radio bursts​&quot;: </div> <span></span><div><font color="#1166aa"><b><a href="https://astronomycommunity.nature.com/posts/hunting-for-galactic-counterparts-to-fast-radio-bursts">https://astronomycommunity.nature.com/posts/hunting-for-galactic-counterparts-to-fast-radio-bursts​</a></b></font><a href="https://astronomycommunity.nature.com/posts/hunting-for-galactic-counterparts-to-fast-radio-bursts%E2%80%8B"><br /></a></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/onsala_20m_r_hammargren_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /></div> <div><br /></div> <div>Observationerna utfördes med 25-metersteleskopet RT1 i Westerbork, Nederländerna, både 25-metersteleskopet och 20-metersteleskopet vid Onsala rymdobservatorium, och 32-metersteleskopet i Toruń, Polen.</div> <div><br /></div> <div>Onsala rymdobservatorium är Sveriges nationella anläggning för radioastronomi. Observatoriet förser forskare med utrustning för studier av jorden och resten av universum. I Onsala, 45 km söder om Göteborg, drivs två radioteleskop, en station i teleskopnätverket Lofar, samt utrustning för forskning om jorden och atmosfären. Observatoriet medverkar även i flera internationella projekt. Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap vid Chalmers tekniska högskola är värd för observatoriet. </div> <div><br /></div> <div><b>Kontakter</b></div> <div><br /></div> <div>Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, tel: 070 493 3114, robert.cumming@chalmers.se.</div> <div> </div> <div>Franz Kirsten, astronom, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, 031-772 5532, franz.kirsten@chalmers.se</div> <div><br /></div> <div><b><i>Bilder</i></b></div> <div><br /></div> <div><i>A (överst) </i><span style="background-color:initial"><i>Den 24 maj var fyra europeiska teleskop med när världens astronomer riktade sina blickar mot rymden i ett försök att förstå de kosmiska radioblixtarna. Teleskopen fångade millisekundsnabba signaler från en extrem, magnetiserad stjärna i vår galax. I denna illustration har rymdkonstnären Danielle Futselaar gestaltat alla spelarna i dramat, bland dem Sveriges två största teleskop. <br />Bild: Danielle Futselaar, <a href="http://artsource.nl/">artsource.nl</a></i></span></div> <div><br /></div> <div><div><i>B Så föreställer sig </i><i style="background-color:initial">rymdkonstnären Danielle Futselaar en magnetar som skickar ut radioblixtar</i><span style="background-color:initial"><i>. </i></span></div> <div><span style="background-color:initial"><i>Bild: Danielle Futselaar, <a href="http://artsource.nl/">artsource.nl</a></i></span></div></div> <div><br /></div> <div><i>C Vid Onsala rymdobservatorium i norra Halland finns två av teleskopen som studerat magnetaren SGR 1935+2154. I förgrunden syns 20-metersteleskopet, en parabolantenn med vitt, sfäriskt skyddstäcke. Längre bort syns 25-metersteleskopet tillsammans med de två vita antennerna som utgör Onsalas tvillingteleskop.<br />Foto: Chalmers/Magnus Falck</i></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> Mon, 16 Nov 2020 17:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/nyheter/Sidor/Stjarnjakt-på-landets-skolor-.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/nyheter/Sidor/Stjarnjakt-p%C3%A5-landets-skolor-.aspxStjärnjakt på landets skolor<p><b>​​Just nu pågår en intensiv stjärnjakt på ett 20-tal svenska skolor, men det är inte någon talangjakt det rör sig om. Det är årets upplaga av skolprojektet Forskarhjälpen som startat, arrangerad för tionde gången i rad av Nobel Prize Museum. Årets tema är stjärnor och rymden. Stjärnjakten är en vetenskaplig jakt på nya stjärnor och en jakt på ny kunskap om under vilka förutsättningar stjärnor bildas.</b></p><img class="chalmersPosition-FloatRight" src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/Star-hunt-Giuliana_Ruben_Jonathan.jpg" alt="" style="margin:5px" /><div><span style="background-color:initial">Under september månad har Stjärnjakten dragit igång på allvar på de medverkande skolorna, som är utspridda över hela landet. 32 lärare och upp mot 1500 skolbarn från 67 klasser lär sig om astronomi och får på riktigt delta i ett forskningsprojekt. Eleverna som medverkar går i åttonde och nionde klass och de får hjälp av flera engagerade Chalmersastronomer.<br /></span><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Forskarna Giuliana Cosentino, Rubén Fedriani och Jonathan Tan från institutionen för rymd, geo- och miljövetenskap på Chalmers medverkar i årets version av Forskarhjälpen. Det är inte bara ett spännande skolprojekt, utan studenternas undersökningar är till hjälp för forskarna i deras arbete med att förstå universum.</span></div> <div> </div> <div>– Skoleleverna kommer få i uppdrag att analysera bilder tagna i ljus med olika våglängder (från radio– till röntgenvågor), med teleskop från rymden, från luften och från marken, berättar Jonathan Tan. </div> <div> </div> <div>Målet är att bidra med ny kunskap om födelsen av stjärnor och i förlängningen öka förståelsen för vår galax och vårt ursprung.</div> <h2 class="chalmersElement-H2">Bildanalys med hjälp av Nasa</h2> <div>Det eleverna konkret ska hjälpa forskarna med är att hitta nya stjärnor som föds ur interstellära moln för att kunna besvara frågorna om stjärnorna formas ensamma, som tvillingar eller kanske tillsammans i större kluster? </div> <div> </div> <div>De bilder skoleleverna ska få analysera kommer att tillhandahållas av den webbaserade WorldWide Telescope-plattformen, som bland annat Nasa är involverade i. </div> <div> </div> <div>– Vi har arbetat tillsammans med utvecklarna av programvaran speciellt för att kunna anpassa den till Stjärnjakten och ladda upp våra s​​​pecifika forskningsdata till plattformen. Så eleverna kommer på egen hand kunna se hur stjärnorna bildas genom att undersöka olika bilder och också matcha dem mot ett brett utbud av annan data som finns på plattformen, säger Jonathan Tan.</div> <h2 class="chalmersElement-H2">Pilotomgång i Torslanda och Lerum</h2> <div>Tidigare i år genomfördes pilotomgångar på två olika skolor i Göteborgsområdet, på Torslandaskolan och Torpskolan i Lerum.  </div> <div> </div> <div>–  Vi träffade klasserna och höll en föreläsning om bildandet av stjärnor och hur astronomer gör observationer med teleskop. Sedan arbetade vi tillsammans med en forskningsövning i programvaran WorldWide Telescope. Testomgångarna var jättebra för oss, vi har kunnat utveckla övningarna och verktygen utefter den feedback som vi fick från eleverna, berättar Jonathan Tan.</div> <div><br /> <span style="background-color:initial">Förutom att hålla föredrag för högstadieeleverna har forskarna arbetat hårt med att ta fram en 80-sidig skrift där alla uppdrag finns beskrivna. Dokumentet innehåller också en introduktion till ämnet astronomi och till forskargruppens huvudsakliga fokus, stjärnformation.</span></div> <div><br /> <span style="background-color:initial">Forskarna har också haft en uppstartskonferens online med ett trettiotal lärare och senare i höst väntar digitala klassbesök via Zoom. </span></div> <h2 class="chalmersElement-H2">Vetenskaplighet, kreativitet och design prisas</h2> <div>Eftersom målet med Forskarhjälpen är att eleverna ska få prova på en forskares verklighet kommer de även få arbeta med att presentera sina studier genom att tillverka vetenskapliga posters som berättar om forskningsprocessen och resultaten från Stjärnjakten. Postrarna ingår sedan i en tävling där olika priser delas ut baserat på vetenskaplighet, kreativitet och design.</div> <div> </div> <div>Varje kategori har olika jurygrupper bestående av bland annat forskare, vetenskapsjournalister och av eleverna själva. Eleverna kan vinna bidrag till klasskassan och studiebesök på Chalmers där de får möta framstående forskare.​​​​​</div> <div><br /> <span style="background-color:initial">Vinnarna presenteras i februari 2021, förhoppningsvis på en ceremoni på Nobel Prize Museum i Stockholm.</span></div> <div><br /></div> <ul><li><span><a href="https://nobelprizemuseum.se/skola/forskarhjalpen/">Läs mer om Forskarhjälpen​​</a></span></li> <li><a href="/sv/samverkan/skolsamverkan/Sidor/aktiviteter-for-skolan.aspx">Läs mer om Chalmers skolsamverkan</a></li></ul> <div><span></span><div><br /><span></span><div><strong>Text:</strong> Julia Jansson</div> <div> </div></div></div>Thu, 01 Oct 2020 14:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Exoplaneter-och-Onsala-Astronomins-dag-2020.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Exoplaneter-och-Onsala-Astronomins-dag-2020.aspxExoplaneter och Onsala rymdobservatorium på film på Astronomins dag och natt 2020<p><b>Chalmersforskare berättar om exoplaneter och en ny film från Onsala rymdobservatorium har premiär på Astronomins dag och natt den 26 september.</b></p>​Astronomins dag och natt 2020 har tema &quot;Jorden 2.0&quot; med fokus bland annat på exoplaneter, och ett heldagsprogram av evenemang, både digitala och fysiska.<div><br /></div> <div>Chalmersastronomen Carina Persson är en av tre inbjudna talare i det nationella digitala programmet för Astronomins dag och natt 2020, som sänds på astronominsdag.se.</div> <div><br /></div> <div>Även kollegorna Iskra Georgieva (Chalmers) och Oscar Barragán (Oxford) är med i det digitala programmet.</div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/onsala_20m_r_hammargren_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />Dessutom får en ny film premiär som visar upp Onsala rymdobservatorium och dess teleskop som de inte har setts förr. Den fem minuters kortfilmen <i>Flyg över Onsala rymdobservatorium</i>, av Roger Hammargren (Onsala rymdobservatorium), visas för första gången kl 13:15 på Astronomins dag.</div> <div><br /></div> <div>Hålltider för inslag med Chalmerskoppling på lördag den 26 september 2020:</div> <div><br /></div> <div><div><b>11:35 Searching for Earth 2.0</b></div> <div>Iskra Georgieva &amp; Oscar Barragán. Föredrag på engelska. Sänds på <a href="http://www.astronominsdag.se/live">astronominsdag.se/live</a> och finns därefter hos<a href="https://www.youtube.com/channel/UCHzFjhQKrOPD-5n-DBJKiyQ/"> Astronomins dag och natt på YouTube</a></div> <div><br /></div> <div><b><span style="background-color:initial">12:30 En astronomisk resa i rymden</span><br /></b></div> <div>Svensk spetsforskning från Wallenbergstiftelsen. Film från Wallenbergstiftelsen i vilken astronomen Kirsten Kraiberg Knudsen och matematikern Robert Berman medverkar. <span style="background-color:initial">Sänds på <a href="http://www.astronominsdag.se/live">astronominsdag.se/live</a> och finns sedan tidigare på </span><span style="background-color:initial"><a href="https://youtu.be/tEH9jpWzElE">https://youtu.be/tEH9jpWzEl</a></span></div> <div><br /></div> <div><div><span style="font-weight:700">13:10 </span><span style="background-color:initial"><b>Flyg över Onsala rymdobservatorium</b></span></div> <div>Film av Roger Hammargren, Chalmers. Sänds på <a href="http://www.astronominsdag.se/live">astronominsdag.se/live</a> och finns därefter h<a href="https://youtu.be/i3QdQ2wCxhY">os Onsala rymdobservatorium på YouTube​</a></div></div> <div><br /></div> <div><b>14:45 Exoplaneter</b></div> <div>Föredrag av Carina Persson. <span style="background-color:initial">Sänds på </span><a href="http://www.astronominsdag.se/live">astronominsdag.se/live</a> <span style="background-color:initial">och finns därefter hos</span><a href="https://www.youtube.com/channel/UCHzFjhQKrOPD-5n-DBJKiyQ/"> Astronomins dag och natt på YouTube</a><br /></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Ljudloggan för Astronomins dag och natt, som visades för första gången den 24 september, har också Chalmerskoppling. Den kan ses på YouTube på </span><span style="background-color:initial"><a href="https://youtu.be/8FETAIC3-ac">https://youtu.be/8FETAIC3-ac</a></span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Den är komponerad av </span><span style="background-color:initial">Subramanyam </span><span style="background-color:initial">Jaswanth</span><span style="background-color:initial">, </span><span style="background-color:initial">som gjorde </span><span style="background-color:initial">sitt examensarbete inom radioastronomi 2019 och vars examensarbete ligger till grund för en forskningsartikel som nyligen publicerades i Astronomy och Astrophysics (</span><a href="https://doi.org/10.1051/0004-6361/202038978">https://doi.org/10.1051/0004-6361/202038978</a><span style="background-color:initial">)</span><span style="background-color:initial">.</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">Bilder: </span></div> <div><span style="background-color:initial">A (överst) </span><span style="background-color:initial">​</span><span></span><span style="background-color:initial">Astronomins dag bjuder på exoplaneter i sällskap med (små bilder) Carina Persson och kollegorna Oscar Barragán och Iskra Georgieva, samt en flygfilm över Onsala rymdobservatorium.<br /></span>Källor: ​NASA Ames/JPL/T. Pyle (illustration); Chalmers och privat (foton)<span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><br /></div> <div>B: Stillbild från kortfilmen <i>Flyg över Onsala rymdobservatorium</i> av Roger Hammargren. I förgrunden syns den runda vita radomen som skyddar observatoriets 20-metersteleskop. Alla observatoriets teleskop syns i filmen.</div> <div>Foto: Chalmers/R. Hammargren</div> <div><br /></div> </div> <div><br /></div> <div><br /></div>Thu, 24 Sep 2020 15:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/kartlagger-framtiden-for-genomforbara-klimatatgarder-.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/kartlagger-framtiden-for-genomforbara-klimatatgarder-.aspxKartlägger framtiden för genomförbara klimatåtgärder<p><b>​Jessica Jewell, forskarassistent i Fysisk resursteori på Chalmers, har beviljats ​​ett bidrag på 1,5 miljoner euro av Europeiska forskningsrådet för ett projekt om övergången till en fossilfri energisektor.</b></p>​P<span style="background-color:initial;font-size:14px">rojektet, med titeln MechANisms and actors of Feasible Energy Transitions (Manifest), kommer att pågå 2021–2026. Det ska främja vår förståelse för huruvida och under vilka förhållanden det är möjligt att undvika farlig klimatförändring.</span><div><span style="font-size:14px">– Vi vet hur man löser klimatförändringsproblemet i matematiska modeller, men vi måste förstå hur vi kan lösa det i den verkliga världen, säger Jessica Jewell, som arbetar vid Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap.</span></div> <div><span style="font-size:14px"><br /></span></div> <div><span style="font-size:14px"><strong>Svårt att utvärdera vad som är genomförbart</strong></span></div> <div><span style="font-size:14px">Teknik som behövs för att befria elsystemet från kol är redan kommersiellt tillgänglig. Och det finns matematiska modeller för hur dessa tekniker kan användas tillräckligt snabbt och i tillräckligt stor skala för att ersätta fossila bränslen och uppfylla klimatmålen. Ändå finns det ingen vetenskaplig metod för att utvärdera om dessa scenarier är genomförbara i den verkliga världen, med tanke på de socio-politiska och tekniska begränsningarna i olika länder och regioner.</span></div> <div><span style="font-size:14px"><br /></span></div> <div><span style="font-size:14px">Projektet Manifest kommer att utveckla en ny vetenskaplig förståelse för möjligheten att göra elsektorn kolfri, med fokus på att både lansera koldioxidsnål el i utvecklingsländer och upprätthålla tillväxten av förnybar el som redan finns på plats i de länder som kommit längst.</span></div> <div><span style="font-size:14px"><br /></span></div> <div><span style="font-size:14px">Vi ställde några frågor till Jessica Jewell om anslaget, projektet Manifest och de största utmaningarna att övervinna för elsektorn.<img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Profilbilder/Jessica_Jewell_170.jpg" alt="Jessica Jewell." class="chalmersPosition-FloatRight" style="margin:5px" /><br /><br /></span></div> <div><span style="font-size:14px"><br /></span></div> <div><span style="font-size:14px"><strong>Hur kändes det när du hörde att du skulle få anslaget?</strong></span></div> <div><span style="background-color:initial">–</span><span style="background-color:initial"> J</span><span style="background-color:initial">ag blev förvånad och superexalterad. Min forskning är verkligen tvärvetenskaplig, vilket vanligtvis är ganska svårt att få stöd för av vetenskapliga granskningspaneler. Jag känner mig också mycket tacksam mot alla som hjälpte mig att utvecklas som forskare: först vid Centraleuropeiska universitetet där jag var doktorand, sedan vid International Institute for Applied Systems Analysis och Bergens Universitet och nu på Chalmers.</span><br /></div> <div><span style="font-size:14px"><br /></span></div> <div><span style="font-size:14px"><strong>Du beskriver projektet Manifest som ett &quot;skifte i tanken på genomförbarheten av en lindring av klimatförändringen&quot;. Kan du beskriva den förändringen och varför den behövs?</strong></span></div> <div><span style="background-color:initial">– Vi</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">vet hur vi ska lösa klimatförändringsproblemet i matematiska modeller, men vi måste förstå hur vi kan lösa det i den verkliga världen. Det viktigaste vetenskapliga tillvägagångssättet för att bedöma om något är genomförbart i den verkliga världen är att titta på om något liknande hänt tidigare. Men med klimatförändringar blir det problem eftersom både utmaningen och vad vi behöver göra är utan motstycke – så det finns inga direkta historiska paralleller. Att analysera genomförbarheten av en framgångsrik begränsning av klimatförändringarna kan alltså vetenskapligt vara en återvändsgränd. Jag övervinner denna dödläge genom att titta det förflutna och pågående klimatåtgärder genom en viss samhällsvetenskaplig lins som kallas kausala mekanismer.</span><br /></div> <div><span style="font-size:14px"><br /></span></div> <div><span style="font-size:14px">– Min hypotes är att medan många saker förändras – till exempel att rena tekniker blir billigare, befolkningen och energibehovet ökar – är de politiska, ekonomiska och sociala mekanismerna som formar vår förmåga att agera på klimatet desamma. Genom att förstå dessa mekanismer genom att empiriskt observera det förflutna hoppas jag kunna förutsäga vad som är och inte är möjligt att göra i framtiden.</span></div> <div><span style="font-size:14px"><br /></span></div> <div><span style="font-size:14px"><strong>En av metoderna som beskrivs i detta projekt kallas &quot;dynamiskt genomförbarhetsutrymme&quot;. Vad innebär det och hur kan du använda den metoden i det här projektet?</strong></span></div> <div><span style="background-color:initial">–</span><span style="background-color:initial"> Ett dynamiskt genomförbarhetsutrymme är ett verktyg jag har utvecklat för att kartlägga empiriska observationer av tidigare klimatåtgärder eller energibyten för att skilja ut de underliggande mekanismer som formar dem. Jag har använt det här verktyget för att kartlägga och förstå genomförbarheten av snabb avveckling av kol och med Manifest vill jag på liknande sätt kartlägga och jämföra historisk expansion av förnybara energikällor med den expansion som länder planerar i framtiden och som vi måste se för att nå klimatmålen.</span><br /></div> <div><span style="font-size:14px"><br /></span></div> <div><span style="font-size:14px"><strong>Vad ser du som de största hindren att övervinna i övergången till ett fossilfritt elsystem?</strong></span></div> <div><span style="background-color:initial">–</span><span style="background-color:initial"> Jag ser två stora hinder. Först och främst är hur man kan upprätthålla höga tillväxttakter i de länder som är i framkant och redan har livskraftiga förnybara elsektorer. Danmark och Tyskland får upp till 40 procent av sin elförsörjning från förnybara källor. För dessa länder är det viktigt att upprätthålla höga tillväxttakter för att nå ännu högre nivåer av användning av förnybara energikällor. </span></div> <div><span style="background-color:initial">Till exempel har tillväxten av vindkraft på land i Tyskland minskat betydligt, främst på grund av bristen på tillgängliga platser. Vi måste förstå om detta hinder helt enkelt är en byråkratisk komplikation av att hantera planeringstillstånd, eller om det återspeglar den djupare mekanismen för ökat socialt motstånd och konflikter om markanvändning som det skulle vara svårare att övervinna.</span><br /></div> <div><span style="font-size:14px"><br /></span></div> <div><span style="font-size:14px">– Den andra och större utmaningen är att ta reda på hur man kan lansera koldioxidsnål el i utvecklingsländer, i vad som kallas ”teknikperiferin”. Idag har USA och Europa med bara 10 procent av världens befolkning 50 procent av den globala vind- och solenergin, men om vi ska nå klimatmålen måste vi använda enorma mängder koldioxidsnål teknik där huvuddelen av energianvändningen på 2000-talet kommer att ske – på södra halvklotet. <br /><br /></span></div> <div><span style="font-size:14px">– Det här är en helt annan utmaning eftersom de flesta av dessa länder ännu inte har livskraftiga koldioxidsnåla elsektorer (tillverkare av utrustning, projektutvecklare och operatörer, fungerande reglerings- och elmarknader) som i länder som kommit längre. Hur snabbt all denna kunskap, institutioner, policyer och affärsmodeller kan sprida sig från de som är i framkant (eller föregångare på hemmaplan) är en kritisk fråga, för först då kan vi förvänta oss början på en fortsatt tillväxt av förnybara energikällor.</span></div> <div><span style="font-size:14px"><br /></span></div> <div><span style="font-size:14px"><strong>Text:</strong> Christian Löwhagen</span></div> <div><span style="font-size:14px"><br /></span></div> <div><span style="font-size:14px"></span><span></span><div><span style="font-size:14px"><strong>Fakta/ERC</strong></span></div> <div><span style="font-size:14px">Europeiska forskningsrådet (ERC), stöder forskning inom forskning i EU-länder. Rådet gör detta främst med tre stora system för forskning som ingår i EU:s sjunde ramprogram: ERC Start Grants för framstående forskare som är i början av sin karriär, ERC Consolidator Grant för att stödja forskare i det skede där de konsoliderar sin egen oberoende forskargrupp eller -program och ERC Advanced Grants som kan beviljas till forskare som har etablerat sin egna forskargrupper.</span></div> <div><span style="font-size:14px"><br /></span></div> <div><span style="font-size:14px"><a href="/sv/forskning/vara-forskare/Sidor/ERC-anslag.aspx">Läs mer om de ERC-finansierade forskarna på Chalmers.</a></span></div></div> ​Fri, 04 Sep 2020 15:55:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Fyrverkerier-stjarnor-fods-tillsammans-Alma-Hubble.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Fyrverkerier-stjarnor-fods-tillsammans-Alma-Hubble.aspxFyrverkerier skapas när stjärnor föds tillsammans<p><b>​Kosmiska fyrverkerier lyser upp i en ny bild av en ung stjärnhop från Alma och Hubbleteleskopet. För Chalmersastronomen Jonathan Tan, som ingår i teamet bakom bilden, ger bilden nya insikter om hur stjärnor som vår sol föds tillsammans.​​</b></p>​<span style="background-color:initial">De flesta stjärnor i universum, inklusive vår sol, föddes in i stora familjer av stjärnor som kallas stjärnhopar. Galaxer är dessutom uppbyggda av stjärnhopar. Hoparna själva bildas ur täta molekylmoln, men hur det går till är fortfarande till stor del ett mysterium.</span><div><br /><span style="background-color:initial"></span><div>I en ny, spektakulär bild ser vi en ung stjärnhop som just nu håller på att ta form. I bilden på hopen, som kallas G286.21+0.17, ingår flera exponeringar i olika våglängder <span style="font-size:11pt;font-family:&quot;calibri&quot;, sans-serif">–</span> sammanlagt fler än 750 enskilda mätningar <span style="font-size:11pt;font-family:&quot;calibri&quot;, sans-serif">–</span> med teleskopet Alma (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array) samt en bild tagen i infrarött ljus av NASA/ESA:s rymdteleskop Hubble. Hopen ligger i vår galax Vintergatan i närheten av Carinanebulosan, ungefär 8000 ljusår bort.</div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/nrao20in08_340x340.gif" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" /><br />I Almas mätningar lyser täta moln av molekylär gas (lila i bilden). Teleskopet har fångat hur turbulent gas faller in mot hopens mitt, där gasen bildar täta kärnor i vilka enskilda stjärnor så småningom kommer att tändas.</div> <div><br /></div> <div>Stjärnorna i bilden syns tack vare deras infraröda ljus, registrerat av Hubbleteleskopet. Här finns bland annat en större grupp av stjärnor som håller på att bryta ut från molnens ena sida. De tyngsta av dessa stjärnor lyser intensivt och blåser ut kraftfulla vindar, och det räcker för att spränga bort delar av molekylmolnen. Kvar finns spillror som lyser svagt tack vare uppvärmda stoftkorn (visas i gult och rött).</div> <div><br /></div> <div>Bilden fångar, i en enda stjärnhop, stjärnor som nått många olika utvecklingsstadier. Det berättar Yu Cheng, som är astronom vid University of Virginia i Charlottesville, USA, och huvudförfattare till två forskningsartiklar som publicerats i tidskriften Astrophysical Journal.</div> <div><br /></div> <div>Hubbleteleskopet avslöjar här cirka tusen nybildade stjärnor med olika massor, från lätta till tunga. Dessutom visar Almas mätningar att det finns mycket mer massa i tät gas som ännu inte störtat samman. </div> <div><br /></div> <div>– Sammantaget kan processen ta minst en miljon år att slutföra, förklarar Yu Cheng.</div> <div><br /></div> <div>Jonathan Tan, astronom vid Chalmers och University of Virginia, är medförfattare och har även lett projektet.</div> <div><br /></div> <div>– Detta illustrerar just hur dynamisk och kaotisk processen är som leder till att stjärnor föds. Vi ser konkurrerande krafter i aktion: tyngdkraft och turbulens från molnet å ena sidan, och stjärnvindar och strålningstryck från de unga stjärnorna å andra sidan. Denna process skulpterar området. Det är en häpnadsväckande tanke att vår egen sol och planeterna en gång var en del av en sådan kosmisk dans, säger han.</div> <div><br /></div> <div><b><i>Bilder</i></b></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>För högupplösta bilder, se <a href="https://public.nrao.edu/news/image-release-stellar-fireworks-in-giant-cluster/">NRAO:s pressmeddelande</a></i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/nrao20in08_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />A (överst och t. h.) Kosmiska fyrverkerier lyser upp i den här nya bilden av den unga stjärnhopen G286.21+0.17. <span style="background-color:initial">Här har bilder tagna i olika våglängder kombinerats: fler än 750 bilder i radiovåglängder tagna med Alma, och en infrarödbild från Hubbleteleskopet. Alma-mätningarna visar upp moln av molekylär gas (lila). Hubbles mätningar visar upp stjärnor och värmestrålning från stoft och damm (gult och rött).</span></i></div> <div><i>Bild: ALMA (ESO/NAOJ/NRAO), Y. Cheng et al.; NRAO/AUI/NSF, S. Dagnello; NASA/ESA Hubble.</i></div> <div><br /></div> <div><i>B. I denna animerade gif-bild visas gasmoln som rör sig längs siktlinjen till </i><i style="background-color:initial">den unga stjärnhopen G286.21+0.17. </i><i style="background-color:initial"><span style="background-color:initial">Alma-mätningarna visar moln av molekylär gas (rosa och lila).  I bakgrunden är bilden från Hubbleteleskopet som visar stjärnor och värmestrålning från stoft och damm (gult och rött). Färgerna från rosa, lila till blått visar upp gas med hastigheter mellan </span></i><i style="background-color:initial">15 och 24 kilometer i sekunden. Rörelserna styrs av samspelet mellan tyngdkraft, turbulens, stjärnvindar och strålningstryck från nyfödda stjärnor.</i></div> <div><span></span><div><i>Bild: ALMA (ESO/NAOJ/NRAO), Y. Cheng et al.; NRAO/AUI/NSF, S. Dagnello; NASA/ESA Hubble.</i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i></i></div></div> <div><span style="background-color:initial"><b>Mer om forskningen</b></span><br /></div> <div><div><br /></div> <div>Dessa forskningsresultat presenteras i två artiklar i Astrophysical Journal: <span style="background-color:initial"><i><a href="https://iopscience.iop.org/article/10.3847/1538-4357/ab879f">Gas kinematics of the massive protocluster G286.21+0.17 revealed by ALMA</a></i> av Yu Cheng m fl. och <a href="https://iopscience.iop.org/article/10.3847/1538-4357/ab93bc"><em>Stellar variability in a forming massive star cluster</em></a></span><span style="background-color:initial"> av Yu Cheng m. fl. </span></div> <div></div> <div><br /></div> <div>Medlemmarna i forskargruppen är Yu Cheng (University of Virginia, USA), Jonathan C. Tan (Chalmers), Mengyao Liu (<span style="background-color:initial">University of Virginia, USA)</span><span style="background-color:initial">, </span><span style="background-color:initial">Morten Andersen (</span><span style="background-color:initial">Gemini Observatory, NSF's National Optical-Infrared Astronomy Research Laboratory, Chile) och </span><span style="background-color:initial">Wanggi Lim (</span><span style="background-color:initial">SOFIA-USRA, NASA Ames Research Center, USA</span><span style="background-color:initial">).</span></div></div></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"><div><b>Mer om Alma</b></div> <div><br /></div> <div>Alma är en internationell anläggning för astronomi och är ett samarbete mellan ESO (Europeiska sydobservatoriet), i vilket Sverige är ett av 15 medlemsländer, National Science Foundation i USA och Nationella instituten för naturvetenskap (NINS) i Japan i samverkan med Chile. Alma stöds av ESO åt dess medlemsländer, av NSF i samarbete med Kanadas National Research Council (NRC) och Taiwans Nationella vetenskapsråd (NSC) samt av NINS i samarbete med Academia Sinica (AS) i Taiwan och Koreas Institut för astronomi och rymdforskning (KASI).</div> <div><br /></div> <div>Chalmers och Onsala rymdobservatorium har varit med sedan starten och bland annat byggt mottagare till Alma. Vid Onsala rymdobservatorium finns Nordic Alma Regional Centre som tillhandahåller teknisk expertis om Alma och som hjälper nordiska astronomer att använda teleskopet.​</div></span></div>  ​<div><strong>Kontakter </strong></div> <div><br /><div><div>Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, 070-493 31 14, robert.cumming@chalmers.se</div> <div><br /></div> <div>Jonathan Tan, professor i astrofysik, Chalmers, 031 772 6516, jonathan.tan@chalmers.se</div></div></div> <strong>​</strong>​Thu, 02 Jul 2020 17:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Sa-hjalper-satelliterna-dig-i-vardagen.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/institutioner/see/nyheter/Sidor/Sa-hjalper-satelliterna-dig-i-vardagen.aspxSå hjälper satelliterna dig i vardagen<p><b>”Har du någon gång hamnat i en situation då du inte visste exakt var du var, någonstans mitt i ingenstans, utan en aning om vart du ska ta dig? Lyckligtvis fanns din mobiltelefon - din kära lilla enhet – så att du kunde hitta en väg ut, ordna transport, få mat, och bland annat. Allt tack vare det globala satellitnavigeringssystemet GNSS, ett system vi använder dagligen och för många olika ändamål”.  Så inleds en animerad video som Grzegorz Klopotek, doktorand på Onsala rymdobservatorium, har skapat. ​​</b></p>​<span style="background-color:initial">Grzegorz disputerar på Chalmers tekniska högskola den 17 april, och hans doktorsavhandling handlar bland annat om teknik för Onsala rymdobservatoriums tvillingteleskop. </span><div>I videon berättar han hur GNSS-tekniken som utvecklats med satelliter i rymden hjälper oss i vardagen. Hur går det till när du går vilse och använder mobilen för att hitta hem?</div> <div><br /></div> <div><strong style="background-color:initial">Varför gjorde du den här filmen? </strong><br /></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">– Alla doktorander på Chalmers måste göra en populärvetenskaplig presentation innan de disputerar. Jag hade inte gjort någon sådan när coronaviruset bröt ut och möjligheten inte lägre fanns att göra en vanlig presentation för allmänheten. Då blev det ett bra alternativ att sätta ihop en film som kan spridas till allmänheten. </span></div> <div><strong style="background-color:initial"><br /></strong></div> <div><strong style="background-color:initial">Vilka vill du ska se filmen och hur kan de ha nytta av den? </strong></div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Institutioner/SEE/Nyheter/Greg-video-screenshot-280.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />– I princip för alla som har mobiltelefoner och de som vill veta lite mer hur global satellitnavigation fungerar. Det stämmer att GNSS används mest för navigation, men det har också andra tillämpningar, t ex inom lantmäteri eller i forskning om jorden. Med hjälp av GNSS satelliter i rymden kan man mäta långtidsförändringar i klimat och miljö, och se deras variationer i tid och rum.</div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">På Onsala rymdobservatorium studerar Grzegorz och hans kollegor jordens form, orientering och storlek med </span><span style="background-color:initial">hjälp av rymdgeodetiska tekniker som GNSS och geodetisk långbasinterferometri, VLBI efter engelskans very-long-baseline interferometry. I geodetiskt VLBI observerar man radiovågor från avlägsna, ljusstarka galaxer (så kallade kvasarer) med nätverk av radioteleskop. Tillsammans med satelliters radiosignaler kan signalerna från kvasarer utnyttjas för att göra mätningar av jorden, atmosfären, haven och klimatets förändringar på kort och lång sikt.</span></div> <div><br /></div> <div>– Rymdgeodetiska tekniker, som GNSS och geodetisk VLBI, förser oss också med noggranna och stabila globala referensramar. Dessa referensramar behövs för att bland annat kunna mäta, beskriva och kvantifiera långtidsförändringar i klimat och miljö. I allmänhet kan man säga att med rymdgeodetiska tekniker tittar man djupt in i himlen för att veta vad som ligger under våra fötter! .</div> <div><br /></div> <div><strong>Vilka skulle du säga är de främsta vetenskapliga tillämpningsområdena för GNSS? </strong></div> <strong> </strong><div><br /></div> <div>– GNSS har många tillämpningar inom vetenskapsområdet. Vi använder det för att undersöka t ex en av jordens orienteringsparametrar, den så kallade Polrörelsen, alltså hur jordens rotationsaxel rör sig i förhållande till jordytan. GNSS visar också hur jorden deformeras. Exempel på det sistnämnda kan vara rörelser av de tektoniska plattorna eller landhöjning. I Skandinavien är det största bidraget till landhöjning den postglaciala landhöjningen där jordskorpan återvänder till ”mekaniskt viloläge” efter att ha befriats från trycket som islagret utövade under den senaste istiden. </div> <div><br /></div> <div>– På Onsala rymdobservatorium arbetar vi också med GNSS-reflektometri, som används för att observera reflekterade GNSS signaler. Vi kan på så sätt bestämma t ex havets höjd med någracentimeterprecision.</div> <div><br /></div> <div><strong>I filmen nämner du att det kan komma fler användningsområden för GNSS, vilka tror du ligger närmast i tiden?</strong> </div> <div><br /></div> <div>– Autonom körning kan vara det första och uppenbar exemplet. I den närmaste framtiden </div> <div>förväntas ännu bättre prestanda för GNSS för navigering.</div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"><strong>Nu doktorerar du, vad ligger närmast i framtiden för dig efter det?</strong></span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">– Förmodligen forskning som relateras inte bara till geodetiskt VLBI, utan till rymdgeodetiska tekniker i allmänhet. Ett projekt som involverar GNSS, SLR (satellite laser ranging), LLR (lunar laser ranging) och geodetiskt VLBI låter bra för mig...</span></div> <div><br /></div> <div>Läs Grzegorzs avhandling:<a href="https://research.chalmers.se/publication/516075"><div style="display:inline !important"><span>Observations of Artificial Radio Sources within the Framework of Geodetic Very </span></div> <div style="display:inline !important"><span style="background-color:initial">Long Baseline Interferometry här</span></div></a><div style="display:inline !important"><span style="background-color:initial">. </span></div> <span style="background-color:initial">Disputationen är 17 april kl 13, och går att följa via länk</span><span style="background-color:initial">. </span></div> <div><span style="background-color:initial"> </span><br /></div> <div><a href="https://www.youtube.com/watch?v=dEqSx6MOgnk">Se Grzegorzs film Navigation in your hand på YouTube</a>, (textad på svenska och engelska).</div> <div><br /></div> Thu, 16 Apr 2020 00:00:00 +0200https://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/ALMA-stjarna-forvandling-W43A.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/ALMA-stjarna-forvandling-W43A.aspxAlma avslöjar gammal stjärnas dramatiska förvandling<p><b>​​Med hjälp av teleskopet Alma har Chalmersastronomen Daniel Tafoya och hans kollegor fångat en sällsynt händelse i rymden: en åldrande stjärna som precis börjat omvandla sin omgivning på spektakulärt vis. På bara 60 år har stjärnan skickat ut en mäktig dubbelstråle av gas som nu kolliderar med sin omgivning och kommer att skapa en så kallad planetarisk nebulosa.</b></p><div><span style="background-color:initial">När en solliknande stjärna börjar nå livets slut sväller den snabbt och blir en röd jätte. I nästa steg tappar stjärnan mängder med gas som bildar en rest som kallas en planetarisk nebulosa. Sådana nebulosor kan se väldigt olika ut: vissa är sfäriska, men andra har dubbla lober eller ännu mer komplicerade strukturer. Astronomer vill förstå varför dessa kan se så olika ut. Oftast hindras de av tjocka lager av stoft, damm och gasen som döljer stjärnan och gör det svårt att undersöka processen.</span><br /></div> <div><br /></div> <div>Genom att studera sådana stjärnor med radioteleskop blir det möjligt för astronomer att se genom stoftlagren. Ett team av astronomer som leds av Daniel Tafoya vid Chalmers tekniska högskola riktade Alma (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array) mot stjärnan W43A i stjärnbilden Örnen. Forskningsresultaten har publiceras i tidskriften Astrophysical Journal Letters.</div> <div><br /></div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/20200305_W43A_composite_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />Tack vare Almas höga upplösning fick forskarna fram en mycket detaljerad bild av stjärnan W43A och dess omgivningar. </div> <div><br /></div> <div>– De mest anmärkningsvärda strukturerna är dess små, dubbla jetstrålar, säger Daniel Tafoya.</div> <div><br /></div> <div>Teamet konstaterade att strålen har en hastighet på hela 175 kilometer per sekund, vilket är mycket högre än tidigare uppskattningar. Utifrån hastigheten och storleken på jetstrålarna, kunde teamet räkna fram åldern på dem till mindre än en mänsklig livslängd.</div> <div><br /></div> <div>– Med tanke på jetstrålens ungdomlighet jämfört med en stjärnas totala livslängd, kan vi utan osäkerhet säga att det vi nu ser är just det ögonblicket då jetstrålarna har börjat trycka igenom gasen som omger stjärnan. När jetstrålarna skär genom det omgivande materialet på bara 60 år skulle en enda människa kunna titta på processen under sitt liv. </div> <div><br /></div> <div>I Alm​as mätningar framgår tydligt hur strålarna dragit med sig dammiga moln, vilket är ett bevis på att stjärnan börjat ändra sin omgivning.</div> <div><br /></div> <div>Forskarna tror att denna påverkan kan vara nyckeln till att bilda en planetarisk nebulosa med dubbla lober, och i artikeln beskriver de ett tänkbart scenario. Den gamla stjärnan förlorar först gas i alla riktningar och stjärnan tappar sitt yttre hölje. </div> <div><br /></div> <div>Om stjärnan är en dubbelstjärna kan det ha en viktig påverkan på hur nebulosan bildas. Om gas från följeslagaren faller mot den döende stjärnan kan en del av denna gas bidra till strålarna. </div> <div><br /></div> <div><div>Stjärnan W43A är ett exempel på en ovanlig typ av stjärna, ett så kallat &quot;vattenfontän-objekt&quot;, berättar Hiroshi Imai vid Kagoshima University, Japan, som är medlem i forskarlaget.</div> <div><br /></div> <div>– Dessa är gamla stjärnor som visar upp karaktäristisk radiostrålning från vattenmolekyler, säger han. </div> <div><br /></div> <div>Utifrån observationerna med Alma tror de att vattenmolekylerna som exciteras kring dessa stjärnor ligger i gränsområden mellan strålarna och det omgivande materialet. Forskarna misstänker att alla dessa &quot;vattenfontäner&quot; består av dubbelsystem som nyligen skickat iväg en dubbel jetstråle precis som W43A, menar Hiroshi Imai.</div></div> <div><br /></div> <div>José Francisco Gómez, astronom vid Instituto de Astrofísica de Andalucía i Spanien, utvecklar.</div> <div><br /></div> <div>– Hittills känner vi endast <span style="background-color:initial">till</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">femton vattenfontän-objekt, trots att det finns fler än 100 miljarder stjärnor i vår galax, Vintergatan. Det beror förmodligen på att jetstrålarnas livslängd är ganska kort. Därför är vi lyckligt lottade som kan få se så sällsynta stjärnor, säger han.</span></div> <span></span><div></div> <div><br /></div> <div>Daniel Tafoya ser fram emot nya insikter från Alma om dessa märkliga och spektakulära stjärnor, som ju också liknar vår sol.</div> <div><br /></div> <div>– Vi tror att dessa stjärnor har mycket att berätta om vad som händer när stjärnor som solen dör. De ger oss ny kunskap om varför himlens vackraste former, de planetariska nebulosorna, ser ut som de gör. De berättar dessutom för oss hur stjärnor som solen återför material till galaxen som kan ingå i nästa generation av nya stjärnor.</div> <div><br /></div> <div><strong><i>Bilder</i></strong></div> <div><br /></div> <div>För högupplösta bilder se pressmeddelandet på engelska från <a href="https://www.nao.ac.jp/en/">NAOJ</a> på <a href="https://www.nao.ac.jp/en/news/science/2020/20200305-alma.html%E2%80%8B">https://www.nao.ac.jp/en/news/science/2020/20200305-alma.html​</a></div> <div><br /></div> <div><span style="background-color:initial">A (överst) –</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">Stjärnan W43A som NAOJ:s rymdkonstnär föreställer sig den utifrån </span>Almas <span style="background-color:initial">observationer. Diffus gas som släpptes ut från stjärnan för länge sedan bildar ett sfäriskt skal runt den. Stjärnan i mitten sänder ut dubbla strålar som nu börjat träffa det omgivande materialet. Där strålarna möter den diffusa gasen finns flera ställen där ljuset från vattenmolekyler kan upptäckas med radioteleskop.</span><br /></div> <div>Bild: NAOJ</div> <div><br /></div> <div><div>B – Almas bild av det gamla stjärnsystemet W43A. I blått visas de dubbla jetstrålarna som skickas ut i hög hastighet ifrån den åldrade stjärnan. I grönt visas utflödet med låg hastighet från stjärnan, och i orange färg visas de dammiga moln som dras med av jetstrålarna.</div> <div>Bild: ALMA (ESO / NAOJ / NRAO), Tafoya m. fl.</div></div> <div><br /></div> <div><div><b>Mer om forskningen</b></div> <div><br /></div> <div>Dessa forskningsresultat presenteras i artikeln ”Shaping the envelope of the asymptotic giant branch star W43A with a collimated fast jet” som publicerades i tidskriften Astrophysical Journal Letters den 13 februari 2020. Länk till forskningsartikeln: <span style="background-color:initial">​</span><a href="https://iopscience.iop.org/article/10.3847/2041-8213/ab70b8/meta">https://iopscience.iop.org/article/10.3847/2041-8213/ab70b8/meta</a></div> <div><br /></div> <div>Medlemmarna i forskargruppen är: Daniel Tafoya (Chalmers tekniska högskola), Hiroshi Imai (Kagoshimauniversitetet, Japan), José F. Gómez (Instituto de Astrofísica de Andalucía, CSIC), Jun-ichi Nakashima (Sun Yat-sen University, China), Gabor Orosz (University of Tasmania, Australien, och Xinjiangs astronomiska observatorium, Kina) och Bosco HK Yung (Nicolaus Copernicus Astronomical Center, Torun, Polen)</div> <div><br /></div></div> <div><div><b>Mer om Alma</b></div> <div><br /></div> <div>Alma är en internationell anläggning för astronomi och är ett samarbete mellan ESO (Europeiska sydobservatoriet), i vilket Sverige är ett av 15 medlemsländer, National Science Foundation i USA och Nationella instituten för naturvetenskap (NINS) i Japan i samverkan med Chile. Alma stöds av ESO åt dess medlemsländer, av NSF i samarbete med Kanadas National Research Council (NRC) och Taiwans Nationella vetenskapsråd (NSC) samt av NINS i samarbete med Academia Sinica (AS) i Taiwan och Koreas Institut för astronomi och rymdforskning (KASI).</div> <div><br /></div> <div>Chalmers och Onsala rymdobservatorium har varit med sedan starten och bland annat byggt mottagare till Alma. Vid Onsala rymdobservatorium finns Nordic Alma Regional Centre som tillhandahåller teknisk expertis om Alma och som hjälper nordiska astronomer att använda teleskopet.​</div> <div><br /></div> <div><strong>Kontakter:</strong></div> <div> </div> <div>Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, 031-772 5500, 070-493 31 14, robert.cumming@chalmers.se</div> <div><br /></div> <div>Daniel Tafoya, astronom, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, 031 772 5519, daniel.tafoya@chalmers.se</div></div>Thu, 05 Mar 2020 06:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/LOFAR-Radio-Galaxy-Zoo-svarta-hal-allmanhet.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/LOFAR-Radio-Galaxy-Zoo-svarta-hal-allmanhet.aspxHjälp forskarna med nyupptäckta svarta hål i projektet Radio Galaxy Zoo: Lofar<p><b>​Forskare vid bland annat Onsala rymdobservatorium söker kraftkällorna bakom hundratusentals galaxer – och de vill ha allmänhetens hjälp. Galaxerna har upptäckts av världens största radioteleskop, LOFAR. I nya projektet ​​Radio Galaxy Zoo: Lofar kan alla med en dator ​leta reda på supermassiva svarta hål som skapat jättelika strålar miljontals ljusår tvärsöver.</b></p><a href="http://lofargalaxyzoo.nl/">​<span style="background-color:initial">Radio Galaxy Zoo: Lofar</span></a><span style="background-color:initial"> heter ett nytt medborgarforskningsprojekt där forskare och allmänhet hjälps åt att tolka nya, spännande bilder av kosmos. </span><div><br /></div> <div><i>Sedan 27 april 2020 finns Radio Galaxy Zoo: Lofar på svenska. Det är första gången som ett projekt på den populära plattformen Zooniverse finns helt på svenska.<br /></i><div><i><br /></i> <span style="background-color:initial">Cathy Horellou, biträdande professor vid Chalmers, ser fram emot vad projektet kan ge.</span></div> <div><br /> <span style="background-color:initial">– </span><span style="background-color:initial">Galaxer ser verkligen annorlunda ut när man tittar med radioteleskop. Det är kul att många fler får nu vara med i detta aventyr och kan lära sig att identifiera galaxer med svarta hål, säger hon.</span></div> <div><br /> <span style="background-color:initial">Astronomer använder radioteleskop för att göra bilder av himlen på samma sätt som teleskop för synligt ljus – rymdteleskopet Hubble är ett exempel - gör kartor över stjärnor och galaxer. Skillnaden är att bilder tagna med ett radioteleskop visar en himmel som skiljer sig mycket från den man ser i synligt ljus. </span></div> <div> </div> <div><img src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/radio_galaxy_zoo_example_72dpi_340x340.jpg" class="chalmersPosition-FloatRight" alt="" style="margin:5px" />När man tittar på himlen med hjälp av radioteleskop är den fylld av komplexa strukturer som är kopplade till de stora, tunga svarta hålen som ligger i mitten av de flesta galaxer. När gas, stoft och damm slukas av ett supertungt svart hål slungas en del av materian långt ut i rymden. Där bildas jättelika moln av upphettad gas och plasma som kan ses tydligt med radioteleskop.</div> <div><br /><span style="background-color:initial">Teleskopet Lofar (Low Frequency Array, lågfrekvensuppställning) drivs av Nederländska institutet för radioastronomi, Astron. Lofar gör just nu en enorm kartläggning av radiohimlen, och hittills har hela fyra miljoner radiokällor upptäckts. Några hundra tusen av dessa källor har så märkliga komplicerade strukturer att det är svårt att avgöra vilka galaxer som tillhör vilken radiokälla. Därför behöver forskarna hjälp med att svara på en fråga: vilket svart hål tillhör vilken galax?</span></div> <div><br /><span style="background-color:initial">Det internationella forskarlaget bakom Lofar består av fler än 200 astronomer från 18 länder, bland dem Sverige. Det är ändå för få för att ta på sig den tuffa uppgiften att identifiera vilka radiostrukturer som tillhör vilken värdgalax. </span></div> <div><br /><span style="background-color:initial">Därför ber nu astronomerna allmänheten att hjälpa till. Inom medborgarforskningsprojektet Radio Galaxy Zoo: Lofar uppmanas allmänheten att själva granska bilder från Lofar tillsammans med bilder tagna i synligt ljus, för att kunna koppla ihop radiokällor med galaxer.</span></div> <div><br /><span style="background-color:initial">– Lofar:s nya kartläggning har avslöjat miljontals tidigare okända radiokällor. Med hjälp av allmänheten kan vi undersöka vilka dessa källor är. Var finns deras svarta hål? I vilken typ av galaxer finns de svarta hålen? undrar Huub Röttgering, astronom vid Leidenuniversitetet, Nederländerna.</span></div> <div><br /><img class="chalmersPosition-FloatRight" src="/SiteCollectionImages/Centrum/Onsala%20rymdobservatorium/340x/3C236_composite_inferno_4_72dpi_340x340.jpg" alt="" style="margin:5px" /><span style="background-color:initial">Kollegan Tim Shimwell, Astron och Leidenuniversitetet, förklarar hur projektet hjälper forskarna.</span></div> <div><br /> <span style="background-color:initial">– Din uppgift är att matcha radiokällorna med rätt galax. Detta kommer att hjälpa forskare att förstå hur radiokällor bildas, hur svarta hål utvecklas och hur stora mängder material kan slängas ut i djupa rymden med så makalösa mängder energi, säger han.</span></div> <div><br /> <span style="background-color:initial">Cathy Horellou hoppas att många vill vara med och granska Lofars otaliga galaxer.</span></div> <div><br /> <span style="background-color:initial">– Vi behöver all hjälp vi kan få eftersom det finns miljoner av radiokällor i kartorna. Det är att viktigt att flera personer tittar på varje källa så att man inte missar något viktigt, säger Cathy Horellou.</span></div> <div><br /><i style="background-color:initial">Länk till Radio Galaxy Zoo: Lofar:<span style="background-color:initial"> </span><a href="http://www.lofargalaxyzoo.nl/">http://www.lofargalaxyzoo.nl</a><span style="background-color:initial">.</span><span style="background-color:initial"> </span></i></div> <div><br /><i style="background-color:initial">Pressmeddelande på engelska hos Astron: </i><a href="https://www.astron.nl/news-and-events/news/help-find-location-newly-discovered-black-holes-lofar-radio-galaxy-zoo-project"><i>https://www.astron.nl/news-and-events/news/help-find-location-newly-discovered-black-holes-lofar-radio-galaxy-zoo-project​</i></a></div> <div> </div> <div><i>Tidigare pressmeddelande om Lofars kartläggning:<br /><a href="/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/lofar-radioteleskop-nya-karta.aspx">Astronomernas nya karta avslöjar hundratusentals okända galaxer</a> (21 februari 2019)</i></div> <div><br /> </div> <div><b>Mer om projektet, om Lofar och Onsala rymdobservatorium</b></div> <div><br /></div> <div><div>Projektet <a href="http://lofargalaxyzoo.nl/">Radio Galaxy Zoo: Lofar</a> är en del av projektet Zooniverse, världens största och mest populära plattform för folkdriven forskning. Dess forskningsprojekt möjliggörs av frivilliga, och har samlat fler än en miljon människor runt om i världen för att hjälpa professionella forskare.<span style="background-color:initial">​</span></div></div> <div> </div> <div>Projektet finns på sajten <a href="http://www.zooniverse.org/">zooniverse.org</a> och på adressen <a href="http://www.lofargalaxyzoo.nl/">http://www.lofargalaxyzoo.nl</a>. Radio Galaxy Zoo: Lofar finns på flera språk, bland dem svenska. (Den svenska versionen släpptes den 27 april 2020​​.)</div> <div> </div> <div><div>Det internationella teleskopet Lofar (Low Frequency Array) är ett radioteleskop som består av tusentals antenner utplacerade i hela norra Europa med en kärna i Exloo, Nederländerna. </div> <div> </div> <div>Lofar är en vetenskaplig och teknisk vägvisare för SKA (Square Kilometre Array). SKA är ett globalt forskings- och teknikprojekt för att bygga världens största radioteleskop i områden fria från störningar i Afrika och Australien. SKA förenar 11 länder från hela planeten.  Sverige representeras i SKA-organisationen sedan 2012 av Onsala rymdobservatorium.</div> <div> </div> <div>Onsala rymdobservatorium är Sveriges nationella anläggning för radioastronomi. Observatoriet förser forskare med utrustning för studier av jorden och resten av universum. I Onsala, 45 km söder om Göteborg, drivs två radioteleskop, en station i teleskopnätverket Lofar, samt utrustning för forskning om jorden och atmosfären. Observatoriet medverkar även i flera internationella projekt. Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap vid Chalmers tekniska högskola är värd för observatoriet. </div></div> <div><br /> </div> <div><b><i>Bilder: </i></b></div> <div><i>​​<br /></i></div> <div><i>A (överst). Galaxen 3C31 sträcker sig över tre miljoner ljusår. I den här bilden kombineras en bild tagen med Lofar (i rött) med ett fotografi tagen i synligt ljus. 3C31 ligger omkring 209 miljoner ljusår bort i stjärnbilden Fiskarna. Bilden finns i hög upplösning hos Lofar Survey Team på <a href="https://www.lofar-surveys.org/gallery.html?file=static/gallery/3C31_radio.png%E2%80%8B">https://www.lofar-surveys.org/gallery.html?file=static/gallery/3C31_radio.png​</a></i></div> <div><i>Bild: Volker Heesen/LOFAR Surveys Team</i></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>B. En favoritbild från forskarteamet bakom Radio Galaxy Zoo: LOFAR. Radiostrålning från en avlägsen galax visas med gula kurvor. Bakgrundsbilden visar samma del av himlen som den ser ut i synligt ljus. </i></div> <div><i>Bild: </i><i style="background-color:initial">LOFAR Surveys Team/Legacy Project/Zooniverse (<a href="https://www.zooniverse.org/projects/chrismrp/radio-galaxy-zoo-lofar/talk/subjects/39754971">Källa</a>)</i></div> <div><i><br /></i><i style="background-color:initial">C. Radiogalaxen 3C236 sedd i radiovågor med LOFAR och i synligt ljus. </i></div> <div><i>Bild: Aleksandar Shulevski, Erik Osinga &amp; LOFAR Surveys Team</i></div> <div> </div> <div><div><span style="font-weight:700">Kontakter</span></div> <div><br /><span style="background-color:initial">Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, 031-772 5500, 070-493 31 14, robert.cumming@chalmers.se</span></div> <div> </div> <div>Cathy Horellou, biträdande professor i radioastronomi, Chalmers, 031 772 5504, cathy.horellou@chalmers.se</div></div> <div><br /> </div> <div><br /> </div></div>Wed, 26 Feb 2020 09:00:00 +0100https://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Alma-dubbelstjarna-HD101584.aspxhttps://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/oso/nyheter/Sidor/Alma-dubbelstjarna-HD101584.aspxAlma fångar resultatet av två stjärnors dragkamp<p><b>​Med hjälp av teleskopet Alma har astronomer från Chalmers studerat ett märkligt gasmoln som har formats vid en dragkamp mellan två stjärnor. En stjärna växte sig så stor att den slukade den andra, vilken i sin tur bromsade in och tvingade den större stjärnan att kasta ut sina yttre gaslager.</b></p>​<span style="background-color:initial">Likt människor förändras stjärnor under sin levnadstid och dör till slut. Solen och liknande stjärnor kommer att gå igenom en fas när vätet har förbrukats i dess kärna då stjärnan sväller upp till en röd jätte, kastar bort sina yttre atmosfärslager och lämnar kvar en het och liten stjärnrest som kallas en vit dvärg.</span><div><br /></div> <div><div>Hans Olofsson, astronom vid Chalmers, ledde studien av detta märkliga objekt som nyligen publicerats i tidskriften Astronomy &amp; Astrophysics.</div> <div><br /></div> <div></div> <div>– Stjärnsystemet HD 101584 är speciellt då denna dödsprocess avslutades i förtid på ett dramatiskt sätt då en lätt stjärna slukades av en jättestjärna, säger han. </div> <div> </div> <div>Tack vare nya observationer med superteleskopet Alma (<span style="background-color:initial">Atacama Large Millimeter/submillimeter Array</span><span style="background-color:initial">) </span><span style="background-color:initial">o</span><span style="background-color:initial">ch kompletterande mätningar från teleskopet APEX (Atacama Pathfinder EXperiment), vet nu Olofsson och hans forskarlag att det som hände i dubbelstjärnan HD101584 närmast kan liknas vid en dragkamp mellan två stjärnor. När den större stjärnan växte till en röd jätte blev den så stor att den slukade sin mindre kompanjon. Det ledde till att den mindre stjärnan börja röra sig i en spiralbana allt närmare den större stjärnans kärna, men inte så nära att en kollision skedde. </span></div> <div><br /></div> <div>Snarare påtvingade denna händelse ett dramatiskt utkast av gas från den större stjärnan, som resulterade i att dess kärna blottades. Under processen bildades jetstrålar som blåste fram genom den redan utkastade gasen, vilket skapade moln och ringar av gas som ses i blå och röda färger på bilden.</div> <div><br /></div> <div>Dragkampen mellan dessa två stjärnor ger astronomerna ny inblick i slutfaserna av sollika stjärnors liv. <span style="background-color:initial">Sofia Ramstedt, astronom vid Uppsala universitet, ingår i forskarlaget.</span></div> <div><br /></div> <div>– I dag kan vi beskriva dödsprocesserna hos sollika stjärnor, men vi kan inte förklara hur eller varför de sker. HD 101584 ger oss viktiga ledtrådar för att förklara detta fenomen eftersom systemet nu befinner sig i en kortvarig övergångsfas mellan utvecklingssteg som är bättre studerade. Med detaljerade bilder av omgivningen kring HD 101584 kan vi koppla samman händelser som skedde i den tidigare röda jättestjärnan med händelser som kommer att ske i de framtida stjärnresterna, säger hon.</div> <div><br /></div> <div>Elisabeth Humphreys, en medförfattare från ESO i Chile, lyfter fram den centrala betydelse som ALMA och APEX hade för att undersöka “både fysiken och kemin som sker i gasmolnet&quot;, som hon uttrycker det. </div> <div><br /></div> <div>– Denna detaljerade bild av det cirkumstellära mediet runt HD101584 hade inte gått att studera utan den känslighet och upplösningsförmåga som ALMA erbjuder, berättar hon.</div> <div><br /></div> <div>Dagens teleskop låter astronomerna studera gasmolnet omkring dubbelstjärnan, med de två stjärnorna i centrum ligger för nära varandra för att kunna upplösas. ESO:s Extremely Large Telescope som byggs i Chiles Atacamaöken.</div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial">– Det kommer att ge oss mer information om de allra innersta delarna i detta objekt, säger Hans Olofsson.</span><br /></div> <div><br /></div> <div><div><span style="font-weight:700"><i>Bilder:</i></span></div> <div><br /></div> <div>Högupplösta bilder och filmer finns hos ESO: <a href="https://www.eso.org/public/sweden/news/eso2002/">https://www.eso.org/public/sweden/news/eso2002/</a></div> <div><i><br /></i></div> <div><i>A (överst): ​ALMA visar resultatet av en dragkamp mellan två stjärnor: ett komplext gasmoln kring dubbelstjärnan HD101584. ​​​Färgerna representerar hastighet från blått – gas som rör sig snabbast mot oss – till rött – gas som rör sig snabbast bort från oss. Jetstrålar som sträcker sig nästan helt utmed siktlinjen ger fart åt den blå och röda gasen. Själva stjärnorna ligger i den gröna pricken i mitten av bilden, och omges av en grön ring av gas. Astronomerna tror att denna ring består av gas som kastades ut när den lättare stjärnan i systemet rörde sig i en spiralbana mot den röda jättestjärnans centrum.​</i></div></div> <div><i>Bild: </i><span style="background-color:initial"><i>ALMA (ESO/NAOJ/NRAO), Olofsson et al. </i></span></div> <div><br /></div> <div><b>Mer om forskningen </b></div> <div><b><br /></b></div> <div>Forskningsresultatet presenterades i artikeln <i>HD 101584: circumstellar characteristics and evolutionary status</i> i Astronomy &amp; Astrophysics (<a href="https://doi.org/10.1051/0004-6361/201834897">https://doi.org/10.1051/0004-6361/201834897</a>)</div> <div><br /></div> <div>Forskarlaget utgörs av Hans Olofsson (Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap, Chalmers), T. Khouri (Chalmers), Matthias Maercker (Chalmers), Per Bergman (Chalmers), Lam Doan (Institutionen för astronomi och rymdfysik, Uppsala universitet), Daniel Tafoya (National Astronomical Observatory of Japan och <span style="background-color:initial">Onsala rymdobservatorium, </span><span style="background-color:initial">Chalmers</span><span style="background-color:initial">), Wouter</span><span style="background-color:initial"> </span><span style="background-color:initial">Vlemmings (Chalmers), E. M. L. Humphreys (</span><span style="background-color:initial">ESO)</span><span style="background-color:initial">, Garching, </span><span style="background-color:initial">Tyskland</span><span style="background-color:initial">), M. Lindqvist (</span><span style="background-color:initial">Onsala rymdobservatorium, </span><span style="background-color:initial">Chalmers), Lars-Åke Nyman (ESO, Santiago, Chile) och Sofia Ramstedt (Uppsala universitet).</span></div> <div><span style="background-color:initial"><br /></span></div> <div><span style="background-color:initial"><b>Mer om teleskopen Alma och Apex</b></span></div> <div><br /></div> <div>Alma är en internationell anläggning för astronomi och är ett samarbete mellan ESO (Europeiska sydobservatoriet), i vilket Sverige är ett av 15 medlemsländer, National Science Foundation i USA och Nationella instituten för naturvetenskap (NINS) i Japan i samverkan med Chile. Alma stöds av ESO åt dess medlemsländer, av NSF i samarbete med Kanadas National Research Council (NRC) och Taiwans Nationella vetenskapsråd (NSC) samt av NINS i samarbete med Academia Sinica (AS) i Taiwan och Koreas Institut för astronomi och rymdforskning (KASI).<br /></div> <div><div></div> <div><br /></div> <div>Chalmers och Onsala rymdobservatorium har varit med sedan starten och bland annat byggt mottagare till Alma. Vid Onsala rymdobservatorium finns Nordic Alma Regional Centre som tillhandahåller teknisk expertis om Alma och som hjälper nordiska astronomer att använda teleskopet.​</div></div> <div><br /></div> <div><b>Kontakter:</b></div> <div><span style="background-color:initial"> </span><br /></div> <div><div>Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, 031-772 5500, 070-493 31 14, robert.cumming@chalmers.se</div></div> <div><br /></div> <div><div>Hans Olofsson, professor i radioastronomi, Chalmers, 031 772 5535, hans.olofsson@chalmers.se</div></div> <div><br /></div> <div><br /></div> <div><br /></div></div>Wed, 05 Feb 2020 12:00:00 +0100