Hållbart fast fashion- är det möjligt?

Kläderna vi bär har blivit en av de stora miljöutmaningarna. Modet förändras snabbt och samtidigt har kläderna blivit så billiga att många plagg bara används en eller några gånger. Affärsmodellen som detta bygger på kallas Fast fashion och gör senaste modet tillgängligt för allt fler, men konsekvensen är att klädindustrin nu är en av de industrier som sätter miljömässiga och sociala frågor på spel. Konkurrensen i branschen resulterar i sociala utmaningar längs med hela försörjningskedjan som exempelvis löner på under två dollar per dag och barnarbete i fabrikerna. 

 

Bahare Zamani, på institutionen för Kemi och kemiteknik på Chalmers, lade nyligen fram sin doktorsavhandling The challenges of Fast fashion- Environmental and social LCA of Swedish clothing consumption i samarbete med forskningsprogrammet Mistra Future fashion. I den gör hon livscykelanalys på den svenska fast fashion industrin och även på alternativ inom modellen för cirkulär ekonomi.  

  - Fast fashion som affärsmodell är linjär. Det handlar om att utvinna materialet, producera plagget, använda det och sedan slänga det. Självklart är detta inte en hållbar modell. Råmaterialet är ett tillgångsproblem. För att tillverka polyester behövs olja och bomullsplantage förbrukar väldigt mycket vatten, ofta på platser där vatten är en bristvara, säger hon.

Koldioxidutsläppet från svensk fast fashion-konsumtion motsvarar cirka 0.25 ton per år. Den siffran kan jämföras med det genomsnittliga utsläppet per svensk som är cirka 10 ton per år. 

- Även om andelen koldioxid som kommer från klädindustrin bara är 2.5 procent idag, måste klimatpåverkan från textilkonsumtion minska avsevärt i en hållbar framtid, säger hon. 

Hon har utvärderat miljöpåverkan under livscykeln på fem vanliga svenska plagg; jacka, klänning, t-shirt, jeans och sjukhuskläder och inriktat sig på hur mycket koldioxid och hur mycket vatten varje plagg förbrukar under sin livstid. Jackan och klänningen var de plagg som visade sig förbruka mest koldioxid. Båda ligger på cirka 16 kg CO2 per enhet medan en t-shirt producerar lite mer än 2 kg CO2. Man får dock ta hänsyn till att t-shirts i regel inte används lika många gånger som jeans eller jackor och därför jämnar det ut sig mellan plaggen i längden. Klänningen som utvärderades sticker dock ut som ett plagg som bidrar till mycket koldioxidutsläpp eftersom den var gjord av 100 procent polyester. 

 

 

  Diagrammet jämför koldioxidutsläpp samt vattenförbrukning vid olika typer av produktionsförutsättningar samt konsumtion.

 

Att förändra konsumtionsmönstret är inte ett lätt mål att nå, tror Bahareh Zamani. Att hänga med i de senaste trenderna genom att köpa lågpriskläder är alltför lockande för konsumenten, tror hon. Därför har hon studerat andra alternativ inom modellen för cirkulär ekonomi för att minimera avfallet genom att använda det som alternativt råmaterial. 

- Vårt syfte är inte att kritisera fast fashion, utan snarare att hjälpa fast fashion-industrin. Jag vill inte komma med pekpinnar och förbjuda det snabbt förändrande modet utan snarare visa att det finns cirkulära alternativ som är mer hållbara än den nuvarande linjära affärsmodellen, säger hon.

Det första alternativet hon tittat på är hur en utökad textilåtervinning skulle kunna minska miljöpåverkan. Livscykelanalysen visade att ett optimerat återvinningssystem skulle kunna minska CO2-utsläppen, och därmed potentialen att bidra till global uppvärmning, med 10 ton per ton textil som produceras.


- Om vi byter ut nyproducerad bomull mot återvunnet viskos så sparar vi mycket vatten och mycket koldioxid. Varje enskilt återvinningssystem kan inte förändra världen, men kombinationen av flera olika alternativ kan göra stor skillnad och ta oss mot en mer cirkulär ekonomi, och minska CO2 utsläpp och vattenförbrukning, säger Bahareh Zamani.   

Ett annat alternativ som hon undersökt är vilken påverkan på resursförbrukningen det skulle innebära om fler använde sig av klädbibliotek. Här var det viktigt att jämföra olika typer av affärsmodeller för att se vilken som innebar minst utsläpp i hur plagget når konsumenten. Det visade sig att online-klädbibliotek som påverkar miljön minst, åtminstone i Sverige, eftersom man kan anta att konsumenten oftast går till sin närmsta paketutlämning till fots istället för att ta bil eller buss till klädbiblioteket i en stad. 

 

Om man då tänker sig att Sverige skulle ställa om och återvinna istället för att köpa kläder av nyproducerat material och samtidigt använda sig av klädbibliotek skulle vi kunna minska vår resursförbrukning med cirka 50 procent. Om klädfabrikerna skulle drivas helt och hållet med förnyelsebar energi skulle potentialen att öka den globala uppvärmningen minska med nära 100 procent. 

- Många av de företag vi har varit i kontakt med är intresserade och vill lära sig mer om de olika alternativen för att de ska kunna minska sin påverkan på miljön. Men detta kan inte ske från bara en sida. Konsumenter måste uppmuntras att använda sina kläder längre och inte köpa lika mycket. Även mindre företag som vill producera kläder av återvunnet material bör uppmuntras och stöttas, säger Bahareh Zamani.

Nu hoppas hon att hennes forskning kan hjälpa politiker att ha bättre underlag när de fattar beslut, att industrin får bättre insikt i vilka potential som finns i återvinning och cirkulär ekonomi och även att konsumenten förstår innebörden av deras konsumtionsmönster.  

 

Bahareh är själv väldigt modeintresserad och är trendmedveten när hon köper kläder, men gör sitt bästa att i första hand köpa kläder som håller länge, både mot slitage och svängningar i trender. 


- Men det är oundvikligt att då och då köpa fast fashion. Därför är det så viktigt att hjälpa dem att implementera mer hållbara strategier, säger hon. 

 
 
 
Text: Mats Tiborn​​

Sidansvarig Publicerad: fr 28 apr 2017.