Kemin vid slutförvar av kärnavfall

I de mest avancerade koncepten för slutförvar av radioaktivt avfall under jord använder man sig av ett system av flera barriärer för att hindra att avfall transporteras bort med grundvatten. Dessa barriärer kan bestå av flera olika sorters material såsom metaller, leror, betong och slutligen det omgivande berget. Det är i första hand de kemisk-fysikaliska processer i barriärmaterialen som bestämmer omfattningen av ett eventuellt framtida utsläpp, i andra hand är det de lokala grundvattenflödena. 

 
 Upplösning (korrosion) av avfall och barriärer, diffusion av lösta avfallskomponenter och sorption av dessa på avfall och barriärmaterial är de huvudsakliga processerna som kan bestämma omfattningen av framtida utsläpp. Dessa processer kan i sin tur påverkas av lokala variationer av kemin inom förvaret, såsom förekomst av komplexbildare från organiska komponenter i avfallet och från bakterier, kolloidbildning av avfalls och/eller barriärkomponenter, samt redox och pH–förhållanden.

 Kärnkemi, Chalmers har sedan 1970-talet varit involverade i den omfattande forskning som bedrivits inom området, där mängder av experimentella data har framtagits för alla slags material och avfallstyper.
Experimentella förfaranden som använts av Kärnkemi, Chalmers är: sorptions och diffusionsförsök, titreringar på ytor, upplösningsförsök samt vätske-extraktion.
 
 
 
Professor Christian Ekberg
Forskare  Stefan Allard
 
Doktorand Artem Matyskin
 
 

Publicerad: ti 14 jul 2015. Ändrad: to 24 maj 2018