Stor vilja men få resurser att hantera social upphandling i byggbranschen

​Daniella Troje har studerat hur sysselsättningskrav, alltså upphandlingskriterier som är till för att skapa arbetstillfällen för långtidsarbetslösa och marginaliserade personer, påverkar organisationer och individuella aktörer i byggbranschen. Hennes doktorsavhandling visar att det finns en stor vilja att arbeta med praktikanterna – men att det många gånger saknas både resurser och rätt kunskap.

​Vilka utmaningar fokuserar du på i din forskning?

– Att arbeta med social upphandling och sysselsättningskrav är nytt för många organisationer och aktörer, och innebär ett nytt sätt att tänka och arbeta. Så jag har undersökt hur den här komplexa typ av kravställning påverkar deras arbetsvardag och vilka problem som uppstår.

Hur försöker du bidra till att lösa detta?

– Mitt mål har alltid varit att studera sysselsättningskrav på en djupare empirisk, konceptuell och teoretisk nivå. Genom detta hoppas jag att jag kan bidra med mer insikt i detta något underforskade fenomen, samt att påvisa konkreta områden där praktiker måste ändras för att organisationer skall kunna jobba med sysselsättningskrav på ett mer effektivt sätt, som maximerar effekten av de sociala värdena.
 
– För mitt teoretiska ramverk så har jag använt institutionell teori. Institutionellt arbete handlar om det vardagliga arbete som genomförs för att antingen bevara gamla mönster av beteenden och gamla arbetssätt, eller att bryta desamma, eller skapa nya. Jag hoppas att min avhandling kontextualiserar och ger empiriska exempel på hur institutionellt arbete sker i verkligheten, samt öppna upp för en diskussion om vad institutionellt arbete verkligen innefattar i praktiken.  

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Mina resultat visar att aktörers roller, identiteter och arbetspraktiker ändras när man arbetar med sysselsättningskrav och de praktikanter som anställs genom kraven. Många måste gå utanför sin roll för att kunna jobba med praktikanterna. Identiteter ändras också från att vara någon som bygger till att också bli någon som tar hand om andra. Överlag är viljan stor att arbeta med sysselsättningskrav och praktikanterna, men många upplever att de saknar resurser och kunskapsutbyte med andra. För att överkomma detta skapar man egna lokala praktiker för att hantera kraven och praktikanterna.
 
– Jag har också identifierat fyra olika områden med drivkrafter och barriärer med att arbeta med sysselsättningskrav. En drivkraft är till exempel att sysselsättningskrav ses som ett bra rekryteringsverktyg av aktörer som arbetar på strategisk nivå – medan det snarare är en barriär hos dem som arbetar på en operativ nivå, där praktikanterna som tas in ofta saknar rätt utbildning och/eller erfarenhet för arbetet de förväntas utföra. Jag har också funnit att aktörer som jobbar med och kring sysselsättningskrav utför olika typer av institutionellt arbete, och att praktikanter också utför institutionellt arbete på grund av de är främmande i den institutionella miljön, men att de är omedvetna om det.

Vad hoppas du att dina forskningsresultat ska leda till?

– Jag hoppas att min forskning leder till ett ökat intresse att studera social upphandling, samt ett ökat intresse att studera fenomen som bryter mot den institutionella miljön i allmänhet. Jag hoppas att aktörer som arbetar med eller vill arbeta med sysselsättningskrav kan se vad som behöver ske för att sysselsättningskrav inte skall bli en trend man snabbt glömmer. Jag hoppas att de kan se möjligheterna med att ändra sina arbetssätt och därigenom öka både kommersiella värden samt sociala värden på samma gång.

Textsammanställning: Daniel Karlsson
 
Disputationen genomförs online den 9 oktober kl 13.15, se länk på avhandlingens sida
 


Publicerad: to 01 okt 2020.