Chalmersforskare som kan kommentera Nobelprisen

Kemi

Lars Öhrström

Professor i oorganisk kemi på Chalmers institution för kemi och kemiteknik. Han har studerat det prisade området, Metallorganiska ramverk, MOF, i 30 år, och efterfrågas allt oftare internationellt för sin expertis. Han har också skrivit den första läroboken om MOF:ar för BSc och masterstudenter.

Bo Albinsson

Bo Albinsson är professor i fysikalisk kemi på Chalmers institution för kemi och kemiteknik, och ledamot i Kungl Vetenskapsakademien i kemiklassen

I sin forskning rör sig Bo Albinsson inom den fysikaliska kemins hela spektrum, från experimentell molekylspektroskopi till teoretisk modellering och kvantmekaniska beräkningar.

Främst intresserar han sig för mekaniska frågeställningar som rör elektron- och energiöverföringsmekanismer: de fundamentala processerna som är verksamma i både den naturliga fotosyntesen och inom all konvertering av solenergi.

Pernilla Wittung-Stafshede

Pernilla Wittung-Stafshede är professor i biologisk kemi, ledamot i Nobelkommittén för kemi och Kungl. Vetenskapsakademin, KVA. Hon har i många år varit professor vid Chalmers tekniska högskola. Numera arbetar hon som kemiprofessor vid Rice University i Houston, men är fortfarande kopplad till Chalmers som affilierad professor.

Wittung-Stafshede studerar proteinernas roll i hjärnans sjukdomar. I sin forskning fokuserar hon på metallproteiner, som exempelvis har betydelse för utvecklingen av cancersjukdomar, samt den felveckning av proteiner som sker vid neurodegenerativa sjukdomar, som Parkinsons sjukdom.

Fysik

Göran Johansson

Göran Johansson är professor i tillämpad kvantfysik på Chalmers tekniska högskola och är även medlem i Kungl Vetenskapsakademiens Nobelkommitté för fysik.

Görans forskning handlar om kvantfysik, både fundamentala aspekter och mer tillämpad kvantteknologi. Hans forskningsområden tangerar förståelsen av hur kvantfysik fungerar i naturen såväl som hur man kan ta vara på dessa effekter i teknologiska tillämpningar. Som föreståndare för Sveriges mest omfattande forskningsprogram inom kvantteknologi, Wallenberg Centre for Quantum Technology, WACQT, leder Göran även bygget av landets största kvantdator med målet att kunna lösa problem långt utom räckhåll för de bästa existerande superdatorerna – med tillämpningar inom exempelvis läkemedelsutveckling, medicinska behandlingsmetoder, AI och maskininlärning.

Per Delsing

Per Delsing är professor i kvantteknologi på Chalmers och kvantpionjär. Under ett flertal år ledde han Sveriges största forskningsprogram inom kvantteknologi, WACQT, som koordineras av Chalmers. Per Delsing har ägnat snart fyrtio år av att utforska kvantmekanikens gränser och möjligheter och känner Nobelpristagaren John Martinis sedan många år tillbaka; En kontakt som resulterade i att Martinis var gästforskare på Chalmers under 2021. Även John Clarke har vid ett flertal tillfällen besökt Per Delsing och kvantforskarna på Chalmers och varit gästforskare här. 

Eva Olsson

Eva Olsson är professor i experimentell fysik på Chalmers tekniska högskola. Hon är medlem av – och har även tidigare varit ordförande för – Kungl Vetenskapsakademiens Nobelkommitté för fysik. I sin forskning intresserar hon sig främst för material för framtida teknologier, inklusive katalysatorer, solceller och kvantstrukturer och hennes forskargrupp fokuserar på utvecklingen av nya metoder för studier av framtidens material. Hennes forskning sker främst med elektronmikroskopi inklusive in situ-studier och kvantitativ avbildning och spektroskopi.

Floriana Lombardi

Floriana Lombardi är professor i kvantkomponentfysik på Chalmers och har djup expertis inom fältet som belönas med årets Nobelpris i fysik.

Floriana talar engelska.

Medicin

Maria Faresjö

Maria Faresjö är prefekt vid institutionen för lifes sciences vid Chalmers tekniska högskola och även professor i translationell immunologi.

Maria Faresjös forskning är fokuserad på den vanligaste autoimmuna sjukdomen hos barn, typ 1-diabetes. Detta är ett ypperligt exempel på en autoimmun sjukdom där den perifera toleransen inte fungerar. Maria Faresjös forskning är därmed nära knuten till det nobelpris i medicin som idag presenteras. Hon har spenderat år av sin forskning åt att studera hur de perifera T-cellerna, och framför allt de regulatoriska T-cellerna, agerar hos barn med typ 1-diabetes men också hos friska barn. Detta för att lära oss dels identifiera perifera regulatoriska T-celler, dels hur vi kan omdirigera de T-regulatoriska cellerna hos barn med autoimmuna sjukdomar. Detta för att om möjligt skapa nya behandlingsmetoder.

De tre pristagarna har därmed varit och är förebilder för Maria Faresjös forskning om hur perifer tolerans kan användas för att motverka autoimmuna sjukdomar hos barn.  

Alexandra Stubelius

Alexandra Stubelius är docent vid Chalmers tekniska högskola och forskar inom nanomedicin, med särskilt fokus på hur nanomaterial kan designas och användas för att förstå och påverka immunsystemet. Genom att kombinera biologisk förståelse med ny teknik utvecklar hon verktyg för att studera immunsignalering på cellnivå och styra immunaktivitet med hög precision. Detta är särskilt viktigt vid behandling av autoimmuna sjukdomar, inflammation och vid design av biomaterial såsom implantat, där kroppens immunrespons måste balanseras noggrant.

Hon kan kommentera årets Nobelpris i medicin utifrån ett forskarperspektiv på immunreglering. Upptäckten av regulatoriska T-celler och deras roll i att upprätthålla immuntolerans är högst relevant för Alexandra Stubelius arbete. Hon kombinerar dessa insikter för att utveckla nanomedicinska verktyg som kan hjälpa till att förstå och styra immunsystemets aktivitet, med målet att undvika att det angriper kroppens egna vävnader.

Ekonomi

Ove Granstrand

Ove Granstrand är professor emeritus i industriell organisation och ekonomi på Chalmers, vid institutionen för teknikens ekonomi och organisation, samt ledamot i Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA.

Han har forskat och undervisat i 50 år om olika empiriska såväl som teoretiska samband mellan tekniska innovationer och ekonomiska/organisatoriska förändringar. Han påvisade tidigt i sin doktorsavhandling från 1979 hur forskning, utveckling och ekonomisk tillväxt växelverkar på mikronivå, och har sedan påvisat hur speciellt teknikdiversifiering, teknikmarknader och multi-tekniska företag kan skapa tillväxt.

Han var utredare och författare till SOU 2006:80 Patent och innovationer för tillväxt och välfärd och har medverkat i många expertkommittéer inom EU samt skrivit en lärobok i innovationsekonomi. 

(Som emeritus forskar han nu också som doktorand i matematik om hur spelteori kan användas för att analysera sambanden mellan individuell värdefördelning och kollektivt skapad värdetillväxt, till exempel genom forsknings- och utvecklingssamarbeten.)

Jessica Jewel

Jessica Jewell studerar takten och dynamiken av politikdriven teknologisk förändring, bland annat hur snabbt nya teknologier växer och vilken roll politiken spelar för att stödja teknologisk förändring. En del av hennes forskning som är relevant för årets Ekonomipris är hur beslutsfattare bör balansera stödet mellan nya innovationer genom FoU-policys å ena sidan och samtidigt hantera motreaktioner mot etablerade teknologier under expansion. 

Frågan är relevant för arbetet från årets pristagare som har visat att teknologisk innovation har varit en av de främsta drivkrafterna för ekonomisk tillväxt men att teknologisk innovation oundvikligen leder till det som kallas ”kreativ förstörelse” där dagens företag och intressen skadas.

I Jessica Jewells forskning studerar hon hur beslutsfattare balanserar främjandet av innovation och stöd för dem som drabbas av den.