Den kvinnliga ingenjören gör entré

​För strax över hundra år sedan utexaminerades Sveriges första kvinnliga ingenjör från Chalmers. Vera Sandberg tog steget in i en sfär som länge ansetts vara synnerligen olämplig för kvinnor.​
I början av 1900-talet var Sverige i kraftig förvandling. Ett lågutvecklat och fattigt jordbruksland höll på att omformas till ett modernt industrisamhälle. Skog, malm och vattenresurser skulle nu tas i effektivt bruk, och storföretag växte fram kring svenska uppfinningar.

Ingenjörerna spelade framträdande och viktiga roller i industrialiseringen, och de såg sig ofta som den nya tidens herrar. Idealt skulle ingenjören leda storföretag och stå i spetsen för den tekniska utvecklingen, eller ersätta jurister och byråkrater som ledare för statliga verk.

Vid den här tiden var ingenjörerna var uteslutande män, utbildade antingen vid KTH eller Chalmers. Universiteten hade öppnat sina dörrar för kvinnor redan på 1870-talet, och inte sällan ägnade sig de kvinnliga studenterna åt naturvetenskap. Men på de tekniska utbildningarna var det länge stopp. ​

Starka manliga nätverk

Sociologen Boel Berner menar att det dels berodde på att ingenjörsutbildningen var en väg till maktpositioner. Dels hade ingenjörsyrket en praktisk sida som innefattade att handskas med arbetare, starka drycker och sociala relationer inom manliga nätverk. För sekelskiftets män var kvinnor i dessa positioner och sammanhang förmodligen en helt orimlig tanke. 

I teknologföreningen CS tidning Rasp från 1915 illustreras synen på kvinnliga teknologer med en historia där en avliden kvinnlig chalmerist nekas inträde i himlen med motiveringen ”ni är en falsk varelse”. I Sankte Pers register fanns nämligen inga statuter om kvinnliga chalmerister.

Det skulle dröja ända tills 1921 innan kvinnor fick komma in på ingenjörsutbildningar på samma villkor som män. Men redan 1914 lyckades 19-åriga Vera Sandberg att bli antagen till kemiutbildningen på Chalmers. Dock lär hon ha fått tentera sig in på utbildningen, medan hennes manliga studiekamrater antogs på sina betyg.

Modern en förebild

Vera Sandberg växte upp i Blekinge med sin mor och morfar. Modern drev familjens pappersbruk i Långasjönäs efter sin far, så en kvinnlig förebild fanns och Vera ska ha varit mycket road av kemi. 

Som första kvinna bland nära 500 chalmersstudenter var hon närmast en sensation, i alla fall om man får tro Rasp från 1914. Vera ser glad och stark ut på bilderna, och väcker stor uppståndelse. Men dikten ”Eva” i samma nummer av tidningen uttrycker också en oro från de manliga teknologernas sida:

Adam skälvande drar
porten opp.
Eva fullbordat har
sitt segerlopp.

Eva är teknolog.
Död och pina!
Adam ej längre har
hemligheter fina.

Tillvaron som mötte Vera Sandberg och hennes kursare på Chalmers var inrutade och fullmatade skoldagar med obligatorisk närvaro. Skillnaden var stor mot universitetens friare undervisningsformer och kraven var höga – orimligt höga kunde eleverna tycka i olika protester. Överansträngning var ett problem bland teknologer, och den då förekommande diagnosen neurasteni påminner i sin symptombild mycket om dagens utmattningsdepression.

Teknologerna spenderade mycket tid tillsammans i ritsalarna, även utanför schemalagd tid, och gemenskapen som uppstod resulterade i starka nätverk som kvarstod långt efter examen. Det fanns också tid för upptåg, nattrumlande och punchdrickande, åtminstone på lördagskvällen när pluggveckan var över. Chalmeristerna gillade att väcka uppmärksamhet – och gärna förargelse – i staden, till exempel genom att förflytta sig i gåsmarsch.

O sorg i mitt hjärta brinn 

Hur just Vera Sandberg hade det under sin chalmerstid vet vi tyvärr inte. Men följande dikt, som tillskrivs henne, uttrycker ett visst mått av ambivalens:

En gång jag kom på Chalmers in
Med kvinnslogik och kvinnligt sinn
Men nu jag tänker klart 
Och klokt jag tala kan
O sorg i mitt hjärta brinn
Jag är ej kvinna och jag är ej man.

Redan år 1915 fördubblades antalet kvinnliga studenter på Chalmers när Sigrid Laurell började (hon tog dock aldrig tog examen). Men tillströmningen av kvinnliga studenter var fortsatt mycket låg, de var totalt bara åtta stycken på de knappt tjugo åren fram till 1933.

En kvinna att hedra

Efter tre år på Chalmers utexaminerades Vera Sandberg och blev Sveriges första kvinnliga ingenjör. Under sin yrkeskarriär arbetade hon på Skandinaviska Raffinaderiet i Partille, Oljefabriken i Karlshamn, Helsingborgs Gummifabrik och slutligen på Sieverts kabelverk i Sundbyberg. När hon år 1937 gifte sig med en änkeman och fick fem gossar på köpet avslutade hon sin yrkeskarriär för att ägna sig åt familjen. Något yrkesarbete blev det aldrig mer, förutom lite styrelsearbete i familjens pappersbruk i Långasjönäs.

Chalmers hedrar sin första kvinnliga ingenjör på flera sätt. Vera Sandberg har fått ge namn åt en allé, en spexförening, ett café, en luftballong och ett studentlag som bygger och tävlar med ultraenergieffektiva fordon. Under våren 2019 kommer en staty till Veras minne att resas i Vera Sandbergs allé. Statyn finansieras genom gåvor från Chalmers alumner och vänner, du hittar mer information om konstprojektet här​.​

Text: Ingela Roos


Publicerad: må 11 mar 2019. Ändrad: ti 19 mar 2019