Riskbedömningsverktyget VRAKA

VRAKA är en metod som syftar till att ligga till grund för beslutsstöd gällande potentiellt miljöfarliga fartygsvrak. Riskbedömningsmetoden är baserad på ett väletablerat ramverk för riskhantering (ISO, 2009) (Fig. 1). Metoden består av två delar; (1) ett verktyg för probabilistisk uppskattning av sannolikheten för utsläpp, samt (2) metoder för uppskattning av konsekvenser av ett sådant utsläpp (Fig. 2). ​


Schematiskt kan VRAKA beskrivas enlig följande. I del 1, probabilistisk uppskattning av sannolikheten för utsläpp, kombineras sannolikheten för att miljöfarligt ämne finns kvar i vraket med en sannolikhet för skada på vraket till följd av ett antal aktiviteter och plats- och vrakspecifika indikatorer som anses bedöma vrakets status och känslighet för påverkan.​

Aktiviteter i modellen som kan påverka ett vrak är anläggningsarbete, nedbrytning (korrosion), dykning, instabil botten, militär aktivitet, sjöfart, stormar och trålning (Fig. 3). För att få input data till modellen hur dessa olika aktiviteter kan påverka ett vrak har en experteliciteringsworkshop genomförts. Under mars månad 2015 samlades mer än 20 experter för att besvara frågor gällande till vilken grad särskilda aktiviteter kan påverka ett vrak samt hur plats- och vrakspecifika indikatorer inverkar på hur skadliga dessa aktiviteter är. Resultatet av workshopen var i form av sannolikheten för skada på ett vrak, vilket som helst, i den svenska vrakpopulationen till följd av ett antal aktiviteter och indikatorer gällande vrak och miljö som kan anses påverka denna sannolikhet (Landquist et al 2017). 
För specifika vrak anges sedan värden på indikatorerna för det vrak och den plats som avses och en uppdaterad sannolikhet för skada erhålls. Detta kombineras sedan med sannolikhet för att miljöfarligt ämne finns kvar till en sannolikhet för utsläpp baserat på ett för VRAKA anpassat felträd (Fig. 3). De bedömningar som ska göras kan om så önskas anges i form av ett intervall snarare än ett punktvärde om osäkerhet kring indatas absoluta värde föreligger. Detta medför att resultat kan erhållas i form av sannolikhetsfördelningar snarare än punktvärden vilket innebär att den osäkerhet som förmedlas via viss indata är möjlig att avläsa i resultatet
I ett felträd identifieras en topphändelse, här, utsläpp av miljöfarligt ämne, vilket antas bero av ett antal underliggande händelser. I VRAKA antas detta vara dels en öppning i vraket och dels att miljöfarligt ämne finns kvar. Båda dessa underhändelser behöver ske för att ett utsläpp ska kunna vara möjligt. De kombineras av en så kallad OCH-grind. Dessa underliggande händelser definieras i sin tur av ytterligare händelser enligt felträdet i Figur 3. 



I del två i VRAKA (Fig. 2.), konsekvenser av ett utsläpp, kombineras sannolikheten för utsläpp med effekter på miljön. Även denna del utförs i VRAKA, men är baserat på sedan tidigare tillgängliga verktyg. Till skillnad från del ett av VRAKA, sannolikheten för utsläpp, som är till största delen utvecklat under projektets gång.
Detaljeringsnivån av konsekvensbedömningen kan genomföras i tre nivåer. Nivå 1 är en enkel bedömning där sannolikhet för utsläpp kombineras med förväntad mängd av olja som läcker ut. I nivå 2 så används en enkel riskmatris där volym läckt olja kombineras med avstånd till strand och känslighet av recipienten där oljan hamnar.  På den sista nivån så används och kombineras avancerade oljespridningsmodeller med klassade kusttyper för att uppskatta konsekvenserna av ett oljeläckage. Val av nivå kan bero på t.ex. tillgängliga resurser, tid eller tillgänglighet av information.

Nivå 1: Sannolikheten för utsläpp multipliceras med den förväntade mängden olja och resultatet jämförs med andra vrak. Alternativt kan en separat jämförelse av de båda resultaten göras.

Nivå 2: Konsekvensen bedöms enligt en riskmatris (Tabell 1) där två grå rutor innebär hög påverkan, två röda eller en av varje innebär medelpåverkan och i övriga fall bedöms konsekvensen vara låg. Volym erhålls från resultatet från VRAKA. Resultatet från riskmatrisen kan i kombination med sannolikheten för utsläpp ligga till grund för en jämförelse vrak emellan.
Tabell 1. Konsekvensbedömningsmatris över nivå 2.​



Nivå 3: I nivå 3 görs en modellering för spridning av olja med hjälp av det av SMHI framtagna verktyget Seatrack Web. Verktyget ger en indikation om var oljan kan hamna; på havsbotten, ytan eller på strand. Den svenska kusten är vidare i Saneringsmanual för olja på svenska stränder (Kulander et al., 2010) indelad i ett antal strandtyper efter känslighet för sanering. Dessa strandtyper kan ses i Digital Miljöatlas som förvaltas av Länsstyrelsen Västra Götaland med är ett verktyg gemensamt för hela landet. Havsbotten och vattenytan är i projektet rankade enligt liknande tankesätt. I nivå 3 kombineras informationen om var oljan hamnar med den känslighet som anges för respektive mottagare (Fig. 4).

Publicerad: ti 18 sep 2018.