Industrins klimatambitioner speglar inte alltid vad företagen faktiskt gör

I studien Beyond leaders and laggards: How incumbents navigate transformative policy missions, publicerad i tidskriften Energy Policy, undersöker forskarna hur de största utsläpparna deltar i statliga stödprogram för klimatomställning. Analysen bygger bland annat på utsläppsstatistik, projektdata från Energimyndighetens Industriklivet och Naturvårdsverkets Klimatklivet samt nätverksanalyser av samarbeten mellan företag och andra aktörer.

Resultaten visar att det inte finns någon tydlig koppling mellan höga klimatambitioner och faktisk handling.

– De stora industriföretagen är inte bara en del av klimatproblemet, de är också en helt nödvändig del av lösningen, säger Hans Hellsmark, senior forskare inom Environmental Systems Analysis vid institutionen Teknikens ekonomi och organisation på Chalmers och en av forskarna bakom studien.
Vissa företag med ambitiösa klimatmål deltar i relativt få omställningsprojekt, medan andra – med mindre uppmärksammade mål – är mycket aktiva i satsningar på exempelvis vätgas, elektrifiering och koldioxidinfångning.

Studien visar också att företagen tar olika roller i omställningen: några driver tekniska genombrott, andra bygger viktig infrastruktur, vissa testar lösningar stegvis – och några är fortfarande ganska passiva. I Sverige står de 20 största industriella utsläpparna för nästan en tredjedel av landets totala växthusgasutsläpp. Samtidigt är de djupt integrerade i det befintliga industriella systemet, med stora anläggningar, långa investeringscykler och täta kopplingar till leverantörer, kunder, regelverk och politik. 

– Det gör att deras strategiska val, till exempel vilka tekniker de satsar på och vilka samarbeten de ingår, får stor betydelse för om vi faktiskt lyckas nå klimatmålen, säger Hans Hellsmark. I studien analyserar forskarna hur de industriella utsläpparna engagerar sig i de två största statliga stödprogrammen för industrins klimatomställning: Energimyndighetens Industriklivet och Naturvårdsverkets Klimatklivet.

Varför är det viktigt att förstå hur etablerade industriföretag agerar i klimatomställningen?

– Deras val, inklusive vilka tekniker de satsar på, vilka samarbeten de ingår och hur de engagerar sig i statliga stödprogram, får stor betydelse för om vi faktiskt lyckas nå klimatmålen. Utan att förstå hur de agerar och varför är det svårt att utforma en politik som fungerar i praktiken, säger Hans Hellsmark.

Studien visar att företagens klimatambitioner inte alltid hänger ihop med hur mycket de faktiskt gör. Vad beror det på?

– Flera företag som satt upp mycket ambitiösa klimatmål, med tydliga delmål och internationell certifiering, är ändå relativt passiva i de statliga stödprogram som finansierar omställningen. Samtidigt finns företag med mer försiktiga målsättningar som är djupt engagerade i konkreta projekt. 

– Det verkar som att höga ambitioner ibland handlar mer om att positionera sig kommunikativt eller möta investerarnas förväntningar än om att driva faktisk förändring. Det som avgör engagemanget är snarare en kombination av tekniska möjligheter, organisatorisk kapacitet och hur väl det statliga stödet passar företagets situation.

Studien identifierar flera olika roller som företag kan ta i omställningen. Forskarna pekar på fyra typer av aktörer bland de stora utsläpparna i de statliga stödprogrammen.

De så kallade transformativa frontlöparna, till exempel SSAB, LKAB och Heidelberg Materials, driver omställningen aktivt genom stora investeringar i ny teknik och breda samarbeten. Systemaktörer, som Vattenfall och Uniper, bygger gemensam infrastruktur som andra företag behöver för sin omställning, exempelvis system för vätgas och koldioxidlagring. Samtidigt satsar de relativt lite på att minska sina egna utsläpp. Den största gruppen är anpassningsbara följare. Dessa företag deltar i stödprogrammen mer selektivt och stegvis, utan att ännu ta de stora investeringsbesluten som krävs för en genomgripande omställning.

– Slutligen finns perifera åskådare som i princip står utanför. Flera av dessa är kommunala bolag med stora utsläpp, men med få samarbeten, projekt och ett litet engagemang i de statliga program som skapats för att finansiera omställningen. Det tycker vi är anmärkningsvärt, säger Hans Hellsmark.

– Att förstå dessa skillnader är viktigt eftersom olika roller kräver olika typer av politiska åtgärder. Ett enhetligt stödsystem räcker inte om man vill få alla relevanta aktörer att bidra. För de företag som i dag står vid sidan av krävs troligen tydligare krav och direktiv, inte bara mer stöd.

Är det något du tycker ofta förbises i debatten om industrins klimatomställning?

– Ja, två saker sticker ut. Mycket av debatten fokuserar på enskilda företags utsläpp och mål, vilket är bra. Men vår forskning visar också att omställningen i hög grad sker i nätverk mellan företag, forskningsinstitut och offentliga aktörer, säger Hans Hellsmark. 
Vissa företag spelar en avgörande roll genom att bygga broar och skapa förutsättningar för andras omställning, snarare än att minska sina egna utsläpp direkt.

– Samtidigt ser vi att en del företag, trots hög teknisk ambition, är ganska isolerade i dessa nätverk, vilket riskerar att bromsa spridningen av ny kunskap och teknik.
– Det pekar på att klimatpolitiken behöver arbeta på två fronter samtidigt: dels skapa bättre förutsättningar för samarbete och gemensam infrastruktur, dels öka trycket på de aktörer som i dag bidrar i begränsad utsträckning, säger Hans Hellsmark.
– Den andra saken handlar om vilka aktörer som gynnas av dagens stödsystem. En något överraskande iakttagelse i studien var att nya aktörer som Stegra, som planerar att bygga helt ny fossilfri stålproduktion i Sverige, fick förhållandevis lite stöd och var svagt kopplade till etablerade kunskapsnätverk. Det tyder på att dagens stödprogram i första hand gynnar redan etablerade företag och att riktade insatser kan behövas för att även nya transformativa aktörer ska kunna växa fram och integreras i omställningen, avslutar Hans Hellsmark

FAKTA:

Studien “Beyond leaders and laggards: How incumbents navigate transformative policy missions” är publicerad i tidskriften Energy Policy. 

Författare:
Hans Hellsmark Chalmers tekniska högskola
Johnn Andersson RISE Research Institutes of Sweden
Barbara Hedeler Chalmers tekniska högskola / AIT Austrian Institute of Technology