Avhandling visar hur högerradikala medier bidrar till motstånd mot klimatvetenskapen

Fossilindustrin har en lång historia av att producera argument som förvillar kring klimatvetenskapen, och det senaste decenniet har dessa argument anammats av stora delar av den nationalistiska, högerradikala rörelsen i Europa. Kjell Vowles doktorsavhandling visar hur detta gick till i fem svenska digitala högerradikala medier under åren 2018–2019, en period då klimatfrågan var hett debatterad. Avhandlingen utforskar också de ideologiska förklaringarna till motståndet mot alla försök att minska utsläppen.

Kjell Vowles

Vilka utmaningar fokuserar du på i din forskning?

– Tiden för att ställa om från fossilsamhället för att förhindra de värsta konsekvenserna av klimatförändringarna blir alltmer knapp. Samtidigt blir frågan i Sverige alltmer polariserad. Där det tidigare har funnits en samsyn i svensk politik om att frågan är viktig och Sverige har ett stort ansvar att leda omställningen, har frågan nu blivit tydligare delad mellan höger och vänster. De cirka tio procent av Sveriges befolkning som – tvärtemot vetenskapen – tvivlar på att människans utsläpp av växthusgaser är den huvudsakliga orsaken till klimatförändringarna, återfinns främst bland sympatisörer till Sverigedemokraterna. Detta är bekymmersamt om samhället ska kunna genomföra den klimatomställning som är nödvändig. 

Med din forskning, hur försöker du bidra till att lösa detta?

– Digitala högerradikala medier har stöttat Sverigedemokraterna sedan före partiet kom in i riksdagen 2010. Den mesta tidigare forskningen om dessa medier har handlat om deras diskurser om invandring. Genom att analysera deras klimatrapportering, bidrar min forskning till en ökad förståelse om vad som driver på motståndet mot klimatpolitik inom högerradikal nationalism.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Avhandlingen kommer med tre viktiga bidrag. Det första är att den visar på hur svårt det kan vara att känna igen desinformation. Den digitala videokanalen SwebbTV var den mediesajt i studien som mest diskuterade forskningen om klimatfrågan, och som spred tvivel om forskningen bland annat med hjälp av russinplockade grafer. Graferna kunde till exempel visa havsnivåhöjningen vid en enskild mätstation, och sedan användas som argument för att IPCC hade fel i sin slutsats om att den globala havsnivåhöjningen har accelererat. Påståendena på SwebbTV var ofta relativt lätta att granska och hade i flera fall förts fram tidigare av aktörer kopplade till fossilindustrin i USA. Men i flera av de andra mediesajterna i studien, såsom Fria tider och Samnytt, diskuterades knappt forskningen alls. I stället fanns en ofta kort referens till exempelvis SwebbTV, och sedan användes ironiska citattecken kring ord som klimatförändringar för att markera dem som nonsens. De ironiska citattecknen skapade ett samförstånd mellan sajterna och dess läsare om att orden inom citattecknen inte betydde vad de vanligtvis gjorde. Det gjorde det också svårare att upptäcka desinformationen för en utomstående, det krävdes att du läste ett antal artiklar för att förstå betydelsen av citattecknen. 

– Det andra bidraget rör förståelsen av högerradikala mediala ekosystem. Inför klimattoppmötet i Köpenhamn 2009 var det flera neoliberala tankesmedjor med koppling till Svenskt Näringsliv, liksom nätverket Stockholmsinitiativet, som spred tvivel om klimatforskningen. Dessa aktörer anklagade ofta media för att censurera klimatdebatten eller för att vara propagandacentraler för klimatalarmism, på ett liknande sett som den nationalistiska, radikala högern återkommande anklagade media för att vara korrupt och vänstervriden. När den högerradikala rörelsen skapade ett eget ekosystem av digitala medier blev detta också en central kanal för det jag kallar den reaktionära klimatrörelsen, som motverkar all klimatpolitik.

– Det tredje bidraget handlar om varför motståndet mot klimatpolitiken har blivit så central för stora delar av den svenska nationalistiska, radikala högern. Tidigare forskning har beskrivit hur ideologin blickar tillbaka till de idealiserade 1950- och 60-talen, och ideologins förespråkare ser sig själva som folkhemmets sanna försvarare. Detta hjälper också till att förklara motståndet mot klimatpolitiken då dessa decennier var de oljedrivna rekordåren. Det var en tid innan det fanns en allmän kunskap om industrins negativa miljöpåverkan, och när det fanns en stark tilltro till att fortsatt industriell expansion skulle leda till ständigt förbättrad välfärd. Det var också en tid då männen hade alla de ledande positionerna i samhället, och när det fanns mindre krav på jämlikhet. Denna förskönade, nationella gemenskap är oförenlig med klimatvetenskapliga resultat som visar på behoven av omställning av såväl livsstilar som tekniska system, och då måste dessa resultat förminskas eller förvrängas. På svenska högerradikala medier utmålas därför klimatfrågan som skapad av en elit med syfte att kontrollera folket.

Vad hoppas du att dina forskningsresultat ska leda till?

– Förhoppningen är att de bidrar till en djupare förståelse för hur klimatförnekelsen sprids, och vad de ideologiska drivkrafterna är bakom den. Det kan göra det lättare att dels motverka desinformation genom att synliggöra strukturerna som upprätthåller den, dels att komma med klimatpolitiska förslag som kan vinna brett stöd. För att motverka en antietablissemangsretorik om att klimatpolitiken är något som en elit tvingar på folket, är det nödvändigt att skapa förslag som upplevs som rättvisa, och där de med högst utsläpp måste minska dessa mest och snabbast.

Fuelling Denial: The climate change reactionary movement and Swedish far-right media

Läs avhandlingen: Fuelling Denial: The climate change reactionary movement and Swedish far-right media

Disputation: 31 maj 2024 kl 13.15, se länk ovan.

Martin Hultman
  • Senior forskare, Science, Technology and Society, Teknikens ekonomi och organisation