Nyinvigt familjerum underlättar livet som forskare

Den gröna tvåsitssoffan i hörnet av rummet sticker inte ut på något sätt. Indiantältet som står intill soffan sticker möjligen ut desto mer. Rummets väggar pryds inte av forskningsposters på nanopartiklars tillstånd, utan av teckningar på regnbågar och enhörningar, signerade Sara, Hannah och Tiahana.

I slutet av 2021 invigdes officiellt Institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap, MC2:s, familjerum. Det som tidigare var ett ganska anonymt rum avsett för några minuters fika med kollegorna är numera inrett med bokhyllor fyllda med spel och leksaker. Ett leksakskök i trä och en stryktålig färgglad plastmatta på golvet skvallrar om att detta inte är något vanligt kontor eller personalutrymme. I ett hörn i rummet står ett skrivbord med en skärm där en besökare kan koppla in sin dator, men det råder inga tvivel om att rummet har inretts i första hand för att en yngre målgrupp ska trivas där.

Rum med många möjligheter

Som anställd på MC2 – eller Institutionen för fysik som är med och delar på utrymmet – kan personalen boka rummet, ta med sitt barn dit, och arbeta där samtidigt som barnet kan leka med spel och leksaker. Även till exempel hitresta medarbetare eller talare vid seminarier som rest till Göteborg med sina barn har möjlighet att använda rummet, och det kan också utnyttjas om en anställd behöver ha extern barnpassning under sin arbetstid.

Så var kom idén till ett familjerum ifrån?

– Från ett behov, säger Janine Splettstößer och ler.

Hon är professor i teoretisk fysik på MC2, förälder till tre barn, och numera även ”mamma” till Familjerummet.

– Både jag och min man är forskare, och att dessutom vara föräldrar till småbarn gör att det kan vara svårt att organisera vardagen, säger hon. Tidigare hade jag en filt på golvet i mitt kontor där mina barn kunde leka om jag hade med dem till jobbet. Det fungerar bra med förståelsen från arbetsplatsen och från kollegorna, men det är ändå inte så lätt och det blir också lite tråkigt för barnen.

Jämställdhetssatsning gav grönt ljus

När Chalmers stiftelsesatsning Genie, som arbetar för att Chalmers ska bli en mer jämställd arbetsplats, hösten 2019 gjorde en intern utlysning för forskare att söka medel för projekt som stärker jämställdheten på Chalmers, så såg Janine Splettstößer en möjlighet. Vid besök på The Technical University of Münich i München hade hon noterat att det fanns ett rum avsett för personalen att kunna lämna sina barn i. Skulle det gå att göra något liknande på Chalmers?

– Jag frågade Mikael, min prefekt, om han tyckte att det var en bra idé att göra om vi kunde hitta ett rum, och han sade ja. Så jag gick vidare och sökte och fick pengar från Genie, och sedan tog det lite tid för oss att hitta ett lämpligt rum. Mikael har stöttat väldigt mycket i arbetet – utan honom hade det inte blivit något med det här, säger hon.

För Mikael Fogelström, prefekt på MC2, är familjerummet ett typiskt exempel på hur medarbetare identifierar och kommunicerar ett behov i organisationen.

– Janine har varit tydlig med att det måste kunna gå att ha en karriär och vara förälder samtidigt. Barnen kan behöva vara med på arbetsplatsen av olika orsaker, och ett sådant här initiativ kan göra livet lite lättare för alla medarbetare som har barn i olika åldrar, säger han.

Bygger gemenskap

Mikael Fogelström poängterar hur ett familjerum även fungerar som en gemenskapsbyggande faktor för institutionen, att det kan leda till att personal kan träffa annan personal som är i samma situation och hjälpa till att bygga nätverk både inom och utanför arbetsplatsen.

– Att vara forskare är att arbeta i en väldigt internationell miljö, och det är inte alltid lätt att komma in ett nytt samhälle. Ett sådant här initiativ kan föra samman personer i samma situation. Om jag upplever att andra kämpar och har det tungt på samma sätt som jag, så kan det leda till att bördan känns lättare att bära, säger han.

Maria Saline är koordinator för Genie. Hon säger att det var ett lätt och snabbt beslut att stötta byggnaden av ett familjerum.

Ett annat grepp

– Janines ansökan stack ut och fick ljuset på sig, säger hon. Vi tyckte om att det var ett annat grepp än de flesta av de övriga ansökningarna, och tanken från Genies håll var att få in och stötta så många olika sorts alternativ som möjligt.

Men även om stödet till ett familjerum var en självklar sak för Genie att gå vidare med, så ser hon ändå inte frågan som helt oproblematisk. Att ha tillgång till ett familjerum kan förstås underlätta i vardagen, men ska samtidigt till exempel inte skicka en signal om att du alltid ska vara tillgänglig för att arbeta.

– Sverige skiljer sig på många sätt från stora delar av resten av världen, säger hon. Vi är unika i många sätt i hur vi har byggt upp vårt samhälle, med till exempel barnomsorgen. För många universitet i världen är den här sortens modell eller liknande ett sätt att lösa sådant. Det behöver inte vi göra i Sverige, och Genie ska inte göra det som samhället redan gör.

Samtidigt framhåller hon de positiva effekter som ett familjerum ger, och att frågan inte är svart eller vit. I den väldigt internationella miljö som den akademiska världen är, så finns ofta attityden att arbetet som forskare är en stor del av hela livet, att det är mer av en livsstil än ett vanligt arbete.

– Forskargrupper umgås väldigt intensivt med varandra, och att komma in i svenska samhället kan vara svårt, säger hon. Ett familjerum kan bli ett rum att mötas och möta andra i, och på så sätt faktiskt bidra till att hitta balansen mellan arbetsliv och det sociala livet vid sidan av, att även bejaka livet utanför jobbet.