Ny handbok förbättrar möjligheten att identifiera förbjuden tennfärg på båtskrov

Ämnet tributyltenn (TBT) är oerhört giftigt. Det började användas i båtbottenfärger på 1960-talet som bekämpning mot påväxt på skrov, ett stort problem inom sjöfarten. TBT var extremt effektivt mot påväxten, men på grund av att det är så pass giftigt för även andra vattenlevande organismer har användningen av det sedermera kommit att förbjudas i flera steg.

– Det som kan sägas startade debatten om att förbjuda TBT var när ostronodlare i Frankrike fick sina skördar helt utslagna, säger Erik Ytreberg, senior forskare vid institutionen för mekanik och maritima vetenskaper. 1989 förbjöds det på fritidsbåtar under 25 meter, men det tog ytterligare 20 år att förbjuda det inom sjöfarten.

Trots förbud fortsätter dock TBT att spridas i havsmiljöer, bland annat genom spolvatten från fritidsbåtar som tvättas med högtryckstvätt. De senaste tio åren har handhållna så kallade XRF-instrument använts för att mäta halten av bland annat tenn på båtskrov. Instrumenten använder sig av röntgenstrålning för att identifiera och kvantifiera metaller inom loppet av sekunder. Resultatet jämförs sedan med ett föreslaget riktvärde för hur hög tennhalten får vara. En överskridning av riktvärdet indikerar att det är en hög sannolikhet för att tennorganiska ämnen förekommer i mätpunkten.

Olika instrument - olika mätresultat?

Problemet har varit att det finns ett antal olika XRF-instrument och att de har varit kalibrerade på olika sätt, vilket har gjort att mätresultaten har skiljt sig mellan de olika instrumenten.

– Under de senaste åren har flera aktörer utfört mätningar av tenn, men ingen studie har undersökt hur väl de olika mätinstrumentens resultat överensstämmer med varandra, säger Maria Lagerström, forskare vid institutionen för mekanik och maritima vetenskaper.

På uppdrag av Hav- och Vattenmyndigheten har Chalmersforskarna Maria Lagerström och Erik Ytreberg samt deras kollega Jessica Näsström nu utvärderat och jämfört tio olika XRF-instrument för att undersöka deras precision och riktighet. Genom att mäta färgprover med en känd tennhalt kunde forskarna bedöma hur korrekta mätresultaten från instrumenten var. Om mätvärdena avvek undersöktes även möjligheten att förbättra mätresultaten med korrigeringsfaktorer.

Tio instrument utvärderade

– Resultaten visade att flera instrument underskattade den faktiska halten av tenn, men det positiva var att vi genom applicering av korrigeringsfaktorer nu säkerställer att dessa instrument i framtiden kan mäta mer korrekt, säger Maria Lagerström

De tio instrument som utvärderats inom ramen för projektet har fått ett intyg där det framgår att instrumenten blivit kvalitetssäkrade, vilken mättid som rekommenderas samt om en korrigering av mätresultat behöver utföras eller ej. Forskarna poängterar dock att projektet inte utvärderat samtliga instrument som används för mätning av tenn på båtskrov i Sverige. Det är därför viktigt att de instrumenten också utvärderas i framtiden för att säkerställa att XRF-tekniken ger samstämmiga resultat.

– Utvärdering av själva mättekniken var dock bara en av tre pusselbitar i detta projekt, säger Maria Lagerström. Vi såg även ett behov av att få en samsyn kring var och i hur många punkter man ska mäta på en båt samt hur man ska bedöma de mätresultat som erhålls.

Vill skapa ett gemensamt förfarande

Inom projektet har både fysiska och digitala workshops och seminarium anordnats där diskussioner förts med XRF-utövare, båtorganisationer och tillsynsmyndigheter för att komma fram till ett förslag på ett gemensamt förfarande. Detta arbete ligger till grund för den handbok för mätning och bedömning av XRF-uppmätta tennhalter som nu presenteras tillsammans med projektets slutrapport.

– Det yttersta målet är att oavsett var du har din båt i landet och hur du mäter på en båt så ska bedömningen bli densamma, att vi har ett gemensamt förfarande som alla kan ställa sig bakom på nationell nivå, säger Erik Ytreberg.

Under hösten kommer forskarna att ta fram ytterligare en handbok på samma tema, fast för en annan metod. Alternativet till att mäta på ett skrov med ett XRF-instrument är att skrapa av ett färgprov, men här saknas både riktlinjer kring hur ett sådant prov ska tas samt vilken kemisk analys som ska användas för att kunna bedöma om en båt har tennorganiska föreningar på skrovet. Även detta arbete kommer att göras på uppdrag för Havs- och Vattenmyndigheten.

Här kan du ladda ner rapporten och handboken

Kvalitetssäkring av XRF-mätningar av tenn på fritidsbåtar (länk till Chalmers Research)