Ny metod för mer precis diagnostik av ligamentskador i knäleden utvärderas

Ett friskt ligament motverkar överrörlighet i knät. För att identifiera överrörlighet används inom vården idag diagnostiska metoder så som draglådetest och Lachmanns test för främre korsbandsskada samt vacklingstest för kollateralligamentskada.

Med den nya metoden, som är framtagen i ett samverkansprojekt mellan forskare på Sahlgrenska akademin och Chalmers, så filmas knät när de konventionella testerna utförs. Rörelserna på utsidan av knät speglar nämligen hur ligamenten inuti knäleden fungerar då de yttre rörelserna styrs direkt av rörelsen i leden. Genom att kombinera konventionell diagnostik med bildbehandling så ges objektiva mått av överrörlighet i knäleden vid ligamentskador.

Just nu testas metoden i klinisk miljö för att utreda dess precision. Målet är att samla in tillräckligt med data för att kunna utvärdera med vilken precision metoden kan identifiera skadade knän. Studien ska även utvärdera användarvänligheten genom dialog med framtida användare för att identifiera de behov som behöver uppfyllas för att metoden ska kunna användas kliniskt. Studien beräknas vara klar i slutet av april 2023.

– Visionen är att metoden ska kunna implementeras i primärvården och vara ett diagnostiskt hjälpmedel för de som är ovana vid denna typ av undersökningar av knäleden samt vara ett kommunikationshjälpmedel vid remittering av patienter. Vi hoppas även att metoden ska användas för att följa upp patienter efter operation för att säkerställa att rekonstruktion av ett skadat ligament håller och för att öka chanserna för en säker återgång till patientens normala aktivitetsnivå. Säger Alice Nilsson och Linn Söderholm som är forskningsassistenter på Chalmers och delaktiga i framtagandet av metoden.

Specialiserad vård kan nå fler patienter

Den pågående studien leds av Kristian Samuelsson, professor inom ortopedi och specialist inom knäkirurgi och idrottsmedicin, som varit delaktiga i att ta fram den nya metoden. Fysioterapimottagningen Sportrehab och ortopedimottagning på Mölndals Sjukhus medverkar i studien genom, med vårdpersonalens hjälp, testa metoden i klinisk miljö och samla in data som ska användas för utvärdering.

- Lyckas vi skapa ett instrument som med säkerhet kan underlätta för vårdgivaren att ställa rätt diagnos innebär det att specialiserad vård i större utsträckning når flera patienter, blir mer jämlik och fler patienter får rätt bedömning och behandling tidigt. Lyckas metoden också med hög precision kunna kvantifiera den kinematik som sker vid muskuloskeletal undersökning så möjliggörs en ny metod för ett utvärdera patienters behandling, så väl kirurgiskt som efter rehabilitering. Säger Eric Hamrin Senorski, docent i fysioterapi och medverkande forskare i studien samt en av de som tagit fram metoden.

Kan även komma att användas till hand- och fotleder

Bedömning av ligamentfunktion görs också som led i utvärdering och behandling av patienter med smärtor i andra leder såsom handled och fotled. Anders Björkman, professor i handkirurgi, och Nenad Zeba, överläkare i handkirurgi, har fått metoden presenterad diskuterat dess potential för diagnostik av handledsskador.

- Handleden har ett mycket stort antal ligament som stabiliserar leden under rörelse. Dessa ligament skadas ofta vid till exempel fall. Att bedöma ledbandsfunktionen i handleden via en klinisk undersökning är mycket svårt och kräver nästan alltid specialistkompetens i handkirurgi. En metod som enkelt och reproducerbart kan bedöma ligamentfunktionen i handleden skulle förbättra diagnostik och behandling av en stor grupp patienter.

Projektet är ett av flera där Chalmers och Sahlgrenska Akademin samarbetar. Martin Fagerström är ansvarig forskare på Chalmers och en av de som tagit fram metoden samt är medverkande forskare i den pågående studien. I sin roll som vice styrkeområdesledare för styrkeområdet Hälsa och Teknik och koordinator för Chalmers Sports & Technology är han delaktig i flera samverkansprojekt.

- Samarbeten som dessa är extremt motiverande! Det är också väldigt häftigt att se vilka idéer och nya teknologier som kan utvecklas när man förbehållningslöst adresserar utmaningar i vården i en multidisciplinär gruppering som denna, säger Martin Fagerström.