Programmeringspionjären som brinner för en inkluderande akademi

Mary Sheeran är ingenjören som ramlade in i forskarvärlden och upptäckte att den var alldeles för intressant för att lämna. Som blivande civilingenjör vid Trinity College Dublin ville hon kombinera elektronik med teoretisk datavetenskap, och fick höra att hennes önskemål var så udda att ingen tidigare hade stött på det. Men kombinationen var perfekt för Mary Sheeran, och när hon i början av 1980-talet fick en förfrågan om att doktorera på Oxford University släppte hon tankarna på ett jobb i industrin.

Redan då hade hon fastnat för det område som har präglat hennes forskning sedan dess: funktionell programmering i design och verifiering av hårdvara.

Hennes forskning är särskilt inriktad på domänspecifika programmeringsspråk som inte är generella, utan designade för ett specifikt syfte – ungefär som ett stickmönster. Något som inom datavetenskap kan användas för att bevisa att hårdvaran fungerar som den ska.

– Felaktigheter i mjukvara kan ofta rättas till med uppdateringar i efterhand, men för hårdvara är kraven höga på att allt ska vara korrekt från början. Ett exempel på hur det kan gå annars är Intels "FDIV bug" från 1994, som kostade företaget närmare 500 miljoner dollar, säger hon.

Pionjär som älskar enkelhet

Irlandsbördiga Mary Sheeran och hennes man John Hughes kom båda till Chalmers som post docs 1984, och paret återvände 1992 efter några år i Glasgow. Hon trivs med både lärosätet och att bo i Sverige.

– I Sverige har vi kunnat erbjuda vår son, som har en funktionsnedsättning, ett bra liv. Och Chalmers har alltid erbjudit en stark kollegialitet och ett fint stöd för mig, särskilt när jag var alldeles ny, säger hon.

Mary Sheeran är en pionjär inom sitt fält och är huvudförfattare till flera flitigt citerade artiklar. Särskilt uppmärksammade blev hennes publiceringar om bevis genom induktion och så kallade SAT-lösare, som innebar viktiga kliv framåt inom fältet. Hon ser en elegans och skönhet i funktionell programmering, som hon tycker har ett värde i sig.

– Jag älskar enkelhet, och människor inom funktionell programmering ser ofta något vackert i att kunna presentera funktioner på ett tydligt sätt. Det känns lite som att visa ett uttrycksfullt fotografi, säger hon.

Mary Sheeran.

Mycket har hänt inom fältet sedan hon läste till civilingenjör i slutet av 1970-talet. Framför allt i och med AI:s intåg.

– AI är spännande och banar verkligen väg för nya möjligheter i skärningspunkterna mellan olika ämnen. Men då behövs mer och bättre samarbeten mellan ingenjörer och naturvetare. Och det krävs att dessa samarbeten inkluderar olika personer med olika erfarenheter och sätt att ta sig an de utmaningar som AI ställer oss inför, säger hon.

Ärliga samtal behövs

Här kommer Mary Sheeran in på ett generellt problem hon ser: att skygglappar och revirtänkande präglar beteendet inom akademin. Något hon tycker går ut över arbetsklimatet, och begränsar samarbeten.

– Jag ser detta i många sammanhang på Chalmers, överallt och på alla nivåer. Det finns en ytterst begränsad syn på vad som är viktigast att fokusera på, och de som vill ta ett större grepp, eller har en annan syn, riskerar att bli utestängda. Jag tror att vi behöver öppna och ärliga samtal för att nå en kulturförändring, där vi verkligen vågar prata om det system vi ingår i och vad som behöver förändras, säger hon.

Mary Sheeran är starkt engagerad i jämställdhetsfrågor på Chalmers, ett arbete hon också har fått pris för. För några år sedan skrev både hon och kemiprofessor Pernilla Wittung Stafshede – ovetandes om varandras initiativ – ett förslag om en stark satsning på jämställdhet, som svar på ledningens uppmaning att föreslå hur Chalmers kan förbättras. Det blev fröet till Chalmers tioåriga 300-miljonerssatsning Genie, med målet att förbättra universitetets könsbalans och skapa en mer inkluderande arbetsmiljö.

– Jag har länge varit den enda kvinnliga professorn på min institution. Det innebär många utmaningar, och att vara ”ovanlig” som kvinna gör dessutom att du alltid representerar ditt kön, utöver din forskning. Men det som verkligen fick mig att reagera var när jag insåg att bara tolv procent av institutionens förstaårsstudenter var kvinnor. När jag var student i Dublin 1976 var vi tio procent kvinnor. Det är helt otroligt att inte mer har hänt på nästan 50 år, säger hon.

Jämställdhet på agendan – men mycket återstår

Engagemanget i Genie beskriver hon som spännande, fascinerande – och svårt.

– Att arbeta med jämställdhet innebär att arbeta med otroligt komplexa frågor. Det är faktiskt mycket mer komplicerat än någon forskning jag har sysslat med. Det är inte lätt att nå förändring i system som påverkas av hur samhället är uppbyggt, hierarkiska strukturer där det på många håll saknas vilja till förändring och inte minst 13 olika institutioner som alla arbetar på olika sätt, säger hon.

Hon är glad att Genie har satt jämställdhet på agendan, och tycker att det motstånd som initiativet mötte till en början har minskat. Framför allt är hon stolt över de förändrade rekryteringsprocesser som bland annat har lett till att könsfördelningen bland Chalmers forskarassistenter numera är runt 50/50. Men mycket finns kvar att göra, påpekar hon.

– Vi måste bli mer öppna, mer villiga att släppa in nya och oliktänkande människor i våra grupper. Och vi måste arbeta med kulturförändringen inom fakulteten: alla behöver reflektera över vad vi kan göra för att få en mer inkluderande miljö. Dessutom behöver jämställdhetsarbetet belönas tydligare, och synas i lönekuvertet.

Som emerita planerar hon att hålla kontakten med kollegorna och fortsätta med en del forskning. Men hon får också mer tid för sina fritidsintressen.

– Jag spelar bordtennis i en träningsgrupp för kvinnor på Askims bordtennisklubb, och har även vågat mig på att gå med i "seniorerna”: en grupp trevliga och bordtennisgalna pensionärer, nästan bara män. Det är jättekul! Jag tycker också om att promenera i skogen och fotografera träd, stenar, mossa och lavar. Det ser jag fram emot att kunna ägna mer tid åt, säger hon.

Text: Ulrika Ernström

Mer om Mary Sheeran

Titel: professor (sedan 1 mars 2025 emerita) i funktionell programmering vid institutionen för data- och informationsteknik, Chalmers tekniska högskola
Född: i Dublin, 1959
Familj: man (John Hughes, också emeritus på Chalmers) och två söner
Fritidsintressen: fotografi, bordtennis
Förebild: John Backus, amerikansk programutvecklare och Turingprisvinnare. ”Min doktorsavhandling byggde på hans forskning. Till min fasa satt han i publiken när jag höll min första, nervösa, konferenspresentation om det arbetet i Austin, Texas 1984. Han kom fram till mig efter föredraget och sa att det var den trevligaste användningen av funktionell programmering han någonsin sett. Jag älskade att han tog sig tid att prata med en ung forskare på det sättet. Vi behöver fler människor som beter sig som Backus, vänliga, öppna och nyfikna!”

Mary Sheeran om…

…Genies betydelse:
”Priset för att inte lyckas med jämställdhetsarbetet är högt. Vi behöver kvinnliga forskare och ingenjörer för att förändra världen. Dessutom är unga idag mer medvetna om vikten av jämställdhet. Jag vet flera unga forskare som säger att Genie var ett viktigt skäl till att de sökte sig till Chalmers”.

…spännande perioder i karriären:
”Runt millennieskiftet arbetade Gunnar Stålmarck på Chalmers, entreprenör och adjungerad professor i tillämpad datalogi. Vi hittade spännande samarbeten och i några år kombinerade jag forskningen med att arbeta i hans företag. Det var en erfarenhet som gav mycket, framför allt genom att jag fick nya sätt att se på forskning”.

…hur livet som forskare har förändrats:
” Jag uppfattar att forskarlivet är tuffare idag än när jag började. Tidspressen är påtaglig, och det är större konkurrens om de finansieringsmöjligheter som finns. Dessutom har anslagen blivit färre och mindre omfattande”.

…råd till unga forskare
”Arbeta med ditt skrivande, både i dina artiklar och i ansökningar. Din forskning är inte bra forskning förrän du har lyckats skriva om den på ett bra sätt. Och ta den hjälp som finns, exempelvis om du ska söka anslag”.

En utförligare förklaring av bilderna med sorteringsnätverk:

Mary Sheeran: “Programmen är korta och lättlästa för den som behärskar språket. De är som bra stickmönster!”

Den första bilden visar ett sorteringsnätverk. Indata kommer in från vänster och fortsätter till höger på horisontella ledningar. Varje vertikallinje är en komparator som länkar två ledningar. Den skickar ut den större indatan längst upp och den mindre längst ner. Bilden visar Parberrys parvisa sorteringsnätverk med 64 ingångar. Den rekursiva strukturen representeras i funktionen pwSort. Vad händer om vi bara behöver de största K indata?

Den andra bilden visar ett nätverk som producerar de 8 största indata i storleksordning på 8 ledningar högst upp. Det går att åstadkomma genom att ta bort komparatoror från sorteringsnätverket, och kan verifieras med hjälp av en SAT-lösare. Genom att titta på genererade bilder går det därefter att programmera algoritmen direkt i koden pwSel. Nätverket är exakt lika stort (i antalet komparatoror) som det bästa som har publicerats, men det är enklare att beskriva. Att ha ett språk för att beskriva reguljära och nästan reguljära strukturer, och möjlighet att visualisera dem, underlättar förståelse och nya upptäckter. Funktionen “välja ut K största” är viktigt inom AI pipelines.

Den sista bilden visar koden som beskriver algoritmerna.