2025-05-12: Chalmers debatterar offentligt för att ändra skattereglerna kring donationer till universitet – det kan ge Sverige konkurrenskraft och stärka våra lärosäten.
Det är inte många som blir genuint intresserade om man börjar prata om skatteregler, åtminstone så länge det inte påverkar den egna privatekonomin. Många uppfattar det som teknikaliteter och i värsta fall framstår man som en gnällspik – en som inte vill betala sin del till det gemensamma. Det är en utmaning.
Men vissa frågor måste man ändå ta sig an – förra veckan skrev Chalmersstiftelsens vd Sara Wallin på DN Debatt om hur viktigt det är att göra det mer förmånligt att donera till universitet. Sverige går med nuvarande regelverk miste om donationer som kunde ha gjort våra lärosäten starkare men som nu i stället går till att stärka lärosäten i omvärlden.
Vi behöver inte gå längre än till Finland för att bekanta oss med en helt annorlunda syn på privat engagemang i universitet – där har staten systematiskt och återkommande uppmuntrat privata donationer, periodvis genom att matcha de donerade beloppen med statliga medel, men framför allt genom skatteavdrag. Man ser det helt enkelt som en möjlighet att mobilisera resurser som troligen aldrig blivit tillgängliga annars.
Det finns en viktig lärdom kopplat till detta – de privata investeringarna tillför inte bara reda pengar, det stora personliga engagemanget som i regel finns kopplade till stora donationer innebär en kvalitet i sig. Resursstarka individer med en stark övertygelse om universitetets värde blir viktiga stöttepelare på flera sätt.
I akademiska kretsar finns ibland en skepsis kopplad till privat kapital som handlar om att värna den akademiska friheten. Det kan finnas en rädsla för att viss finansiering villkoras på ett sätt som inskränker forskningens oberoende. Sådana farhågor ska man ta på största allvar – men det är aspekter som kan hanteras på ett klokt sätt så att problem elimineras. Jag törs nästan hävda att problemet med styrning av forskningen i Sverige i dag är större genom att statliga forskningsfinansiärer har en så starkt agendasättande funktion – det begränsar möjligheterna att styra forskningen utifrån forskarnas egen nyfikenhet, liksom även universitetens egen kvalitetskontroll.
Ett större inslag av privat finansiering skulle, rätt hanterat, innebära en större självständighet och möjlighet för universiteten att själva sätta sin agenda, uppbackade av en bredare skara intressenter med personligt engagemang. Just nu vore exempelvis ett gyllene tillfälle att rekrytera internationell talang – ännu mer än vi redan gör – om vi hade tillgång till större fri finansiering.
Chalmers är redan genom sitt ursprung det perfekta exemplet på den kraft som med rätt förutsättningar kan mobiliseras. En kombination av samhällsengagemang, personlig vänskap, tro på kunskap och kompetens som nycklar till framsteg – detta ledde fram till den donation som lade grunden för verksamhetens hela existens. Det är något att inspireras av även framåt.
Martin Nilsson Jacobi, rektor och vd för Chalmers tekniska högskola
Under vinjetten ”Rektor kommenterar” delar Chalmers rektor och vd sina reflektioner kring aktualiteter som berör utbildning, forskning och nyttiggörande.