Olika former av samverkansmodeller kan vara fördelaktiga i stora projekt som infrastrukturbyggen. Då modellerna blir allt vanligare och etablerar sig genom tradition, modellkontrakt och standarder, blir implementeringen och själva projektleveransen allt viktigare. I sin doktorsavhandling studerar Anna af Hällström implementeringen av samverkansmodeller inom stora projekt i byggbranschen och hur det ökade fokuset på samverkan och informellt projektdeltagande påverkar projektutförandet.
Vilka utmaningar fokuserar du på i din forskning?
– Många projekt lyckas med att skapa en god samverkan utan speciella samverkanskontrakt i form av exempelvis ”partnering” eller ”allianskontrakt”*. Men speciellt stora, komplicerade och långvariga projekt, såsom tunnelbyggen eller förbättringar av spårvägar, karakteriseras av många intressenter, komplicerade processer, osäkerhet och långa tidsspann. Detta leder lätt till konflikter, förseningar och budgetöverskridningar.
– Rättsfall är inte heller ovanliga inom detta segment och samverkansmodellerna är ett försök att minska på konflikterna och få till bättre projekt. Modellerna i sig är inte nya – de första användes på Nordsjöns oljeplattformar för tiotals år sedan – men de har blivit allt vanligare inom infrastruktursektorn och de håller på att hitta sin nisch i och med standardisering och industrikutymer. Vi vet trots detta lite om vad som händer inom projekten då mycken forskning hittills fokuserat främst på upphandling och kontraktsmodeller.
Med din forskning, hur försöker du bidra till att lösa detta?
– Jag jobbade tidigare inom bygg och stadsplanering och samverkansmodeller, nyintroducerade i branschen, lät väldigt spännande och som något som kunde bidra med verklig nytta. Jag blev även inspirerad av konceptet ’relationer’ i ’relationsstyrning’ som ligger till grund för samverkansmodellerna vi använder idag. Eftersom dessa modeller bygger på sociala relationer snarare än att luta sig bara på kontraktets klausuler – fast kontraktet så klart är basen på vilken samverkan byggs – så hamnar vikten av daglig växelverkan, individen och en enhetlig projektorganisation i fokus. Generellt har jag bidragit till en djupare insikt i hur olika aktörer interagerar. Specifikt har jag forskat i hur formella och informella aspekter påverkar projektets framfart.
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Projektet styrs delvis av hur olika aktörer ser på det: hur man uppfattar arbetssätt och metoder, vad man ser som ’rätt’ process, vem som har ansvar för vad. I samverkanskontrakt blir hela projektprocessen mer flytande än man är van vid, vilket leder till nya arbetssätt, förändrat ledarskap och ett nytt perspektiv på helheten. Kontraktet och det ekonomiska upplägget lägger grunden för samverkan, men samverkan påverkar också hur man tolkar kontraktet.
Vad hoppas du att dina forskningsresultat ska leda till?
– Projektorganisering och ledning är alltid en utmaning, men speciellt i stora projekt krävs det nya sätt att hantera risker och ansvar, osäkerhet och interorganisatoriska arbetssätt. Jag hoppas att en större insikt i vilka krafter som driver samverkan, både formella och informella, kan hjälpa projektledningen att förstå projektets drivkrafter samt hur man på bästa sätt kan främja samverkan baserat på de olika logiker som finns i projektet.
Läs avhandlingen: Collaborative project delivery models in infrastructure construction
Disputation: 29 september 2023, se länk ovan.
*Om partnering och allianskontrakt
Samverkansmodeller såsom partnering och allianskontrakt bygger på öppenhet, tillit, ömsesidigt förtroende och en gemensam uppfattning om projektet och dess mål. Om man använder partnering-modellen har man ofta ett traditionellt kontrakt som bas och skriver ett skilt partnering- eller samverkansavtal. I ett allianskontrakt är alla nyckelaktörer med i samma kontrakt där även samverkan är inlagt.