Tillsammans ska de bygga en ny kolonisation på Mars – med legobitar. Studenternas kunskaper i projektledning sätts på prov när de får i uppdrag att samarbeta i olika grupper, utan en tydlig beskrivning av slutmålet. ”Vi tvingas lära oss att kommunicera”, säger en av studenterna på masterskursen i projektledning som fått uppleva den praktiska övningen.
Det är ett högt brus av röster i den stora salen. Ett hundratal studenter sitter gruppvis vid olika bord med en hög av legobitar framför sig. Man kan börja ana vad byggena ska bli. Ett bostadshus här, ett sjukhus där. Några av studenterna går mellan borden, pratar med byggarna och går och läser på post-it-lappar som sitter uppklistrade på väggarna.
På väggen tickar en gigantisk nedräkningsklocka. Tuuut! En av ledarna som håller i övningen blåser i tutan och ropar ut att tiden är ute för den aktuella ”sprinten”. Dags att gå vidare till nästa moment i bygget.
– Uppdraget är att de tillsammans ska bygga en kolonisation på Mars, med allt vad det innebär, berättar Ingrid Johansson Mignon, docent vid institutionen för teknikens ekonomi och organisation, och den som håller i den aktuella kursen.
Studenterna kommer från många olika masterprogram och läser den gemensamma kursen i projektledning. Som komplement till de teoretiska delarna får de ta del av en upplevelsebaserad övning.
Vid de olika borden byggs olika delar av den nya civilisationen. Utmaningen är att få de olika bordens delar att bli en fungerande helhet.
– I övningarna får de experimentera kring hur man driver ett målsökande projekt, alltså ett projekt där man har en vision men ingen tydlig beskrivning kring hur lösningen eller slutprodukten ser ut, berättar Ingrid Johansson Mignon.
När övningen har kommit en bit längre börjar borden ställas ihop. Nu blir det uppenbart att deltagarna från de olika borden hade behövt kommunicera mer, eller bättre, med varandra. Men till slut står det en färdig Marskoloni av legobitar mitt i rummet – en stor, brokig koloni som är mycket mer färgrik än man någonsin skådat i en science fiction-film.
En av deltagarna i övningen är Linus Hallenberg. Han går första året på masterprogrammet Industrial Design Engineering. För dagen är han produktägare och ansvarar för fyra olika bord.
– Det som är bra med övningen är att man får testa – utan att något står på spel. Här gör det ingenting när det går fel. Och de lurar medvetet in oss i alla fällor! De verkligen kör ner oss i dem.
– Det här blir ett nästa steg efter teorin. Det kanske är en klyscha, men det är en sak att läsa om någonting och en annan sak att uppleva det. Läser man bara om det så förstår man inte helt och hållet, säger Linus Hallenberg, som också uppskattar att få ta del av en så påkostad övning.
Hemanth Rangaswamy, ursprungligen från Bangalore i Indien, läser sista året på sin masterutbildning i Supply Chain Management. Han menar att övningen kommer vara till stor nytta för studenterna.
– Vi lär oss samma saker här som vi har lärt oss teoretiskt, men nu på ett praktiskt sätt. Vi tvingas lära oss hur man kommunicerar, inom vår projektgrupp men också med kunden. Och hur man ska hantera sin tid, hur ska man utveckla sitt team, och hur får man allt att stämma överens och vara i linje med kundens krav?
– Jag kan verkligen rekommendera det här sättet att bedriva undervisning. Visst har vi gästföreläsningar från företag och liknande, men de är ändå teoretiska och är enklare att glömma. Men här, när man får vara med om det i praktiken, så kommer man att minnas snabbare och kan enklare koppla ihop det med teorierna, säger Hemanth Rangaswamy.
Framför allt att de ska fördjupa sig i det som gör projekt komplexa.
Målet med kursen i projektledning är att studenterna ska få en bas i grundläggande projektprinciper och verktyg – men framför allt att de ska fördjupa sig i det som gör projekt komplexa, enligt Ingrid Johansson Mignon. Det handlar om utmaningar kopplade till projektmetodologier, ledarskap, osäkerhet och produktkomplexitet, politik och konkurrens, så väl som kunskapsintegrering och överföring från projekt till projekt. I vart och ett av dessa teman får studenterna föreläsningar, artiklar att läsa samt seminarier där de kan öva på teorierna eller få en praktisk upplevelse kopplad till temat.
– Just det här kursmomentet är en praktisk övning inom projektmetoder, där man diskuterar för- och nackdelar med projektmodeller såsom ”vattenfall”, ”parallel engineering” eller iterativa metoder som Agile. Enligt min erfarenhet har studenter ofta en bild att Agile är den bästa metoden för att driva och genomföra projekt. Verkligheten är att Agile fungerar bra i vissa kontexter, men inte i andra kontexter. Agile har många fördelar men är också utmanande ibland – både för ledare och för projektmedlemmar. Just dessa saker får studenterna uppleva under övningen, säger Ingrid Johansson Mignon och tillägger:
– Workshopen gick jättebra. Studenterna blev både positiva och trötta – ett bra betyg, tycker jag! Vissa studenter var lyriska och många fick aha-upplevelser.
Metoden som används i övningen kallas Lego4Scrum och är utvecklad av Alexey Krivitsky. Övningen genomfördes i den relativt nybyggda lokalen Studion i ”A working lab”, på Johanneberg Science Park i den södra delen av Chalmers campusområde. Kursen heter Project Management, är på masternivå och läses av en mängd masterprogram på Chalmers. Kursen är också öppen för utbytesstudenter.
- Docent, Innovation and R&D Management, Teknikens ekonomi och organisation