Professor emeritus Karl-Erik Eriksson avled den 5 november efter en längre tids sjukdom. Närmast anhöriga är barnen Gunnar, Magdalena och Elin. Karl-Erik föddes i Södra Råda församling den 19 november 1935 och det var också i Södra Råda han bodde sina sista år.
Karl-Erik disputerade vid 25 års ålder i teoretisk fysisk vid Uppsala universitet. Efter några år vid Europeiska organisationen för kärnforskning, CERN, i Genève, och som docent vid Statens råd för atomforskning, blev han professor vid Göteborgs Universitet 1963 vid bara 28 års ålder.
Karl-Erik tillhörde den generation som mött flera av de fysiker som var delaktiga i den moderna fysikens framsteg under 1900-talets första hälft. Han kände också flera fysiker som var inblandade i utvecklingen av kärnvapnen. Han själv tillhörde de svenska forskare som arbetade med beräkningar för det som skulle blivit svenska kärnvapen av olika slag. Under större delen av sitt liv arbetade han dock aktivt för att stoppa spridningen av kunskap, utrustning och material som kunde användas för att tillverka kärnvapen.
Som professor i Göteborg var han drivande inom Centrum för tvärvetenskapliga studier av människans villkor, en verksamhet som handlade om att ge förståelse för alla aspekter av människans villkor genom att använda kunskaper från flera vetenskapliga discipliner. Denna verksamhet ledde till bildandet av två ämnen i Göteborg: Humanekologi vid Göteborgs Universitet och Fysisk resursteori vid Chalmers tekniska högskola.
Fysisk resursteori bildas 1979
Verksamheten vid Chalmers startade han 1979. I denna verksamhet använde man fysikens termodynamik och informationsteori för att kartlägga och analysera resursflöden. Via teoretiska analyser kunde man sedan finna möjligheter till effektivisering. Värmepumpar för att värma hus och absorptionsvärmepumpar som använder industriell spillvärme för att kyla hus på sommaren är tekniker som är resultat av sådana analyser
Vid Fysisk resursteori gjordes också tidiga insatser i beskrivning av självorganiserande system, livscykelanalyser i energitermer, materialomsättningens termodynamik, samt framtidsanalyser om hur vi skulle kunna leva på ett hållbart sätt med tio miljarder människor på jorden.
Karl-Erik initierade också i slutet av 1980-talet ett samarbete med nationalekonomiska institutionen vid Göteborgs Universitet. Doktorander vid fysisk resursteori tog kurser i nationalekonomi. Gemensamma projekt kring styrmedel, optimeringsmodeller och miljöekonomisk värdering genomfördes. Detta samarbete mellan de två avdelningarna fortgår än idag.
Fysisk resursteori är idag en verksamhet med forskning inom flera områden till stöd för globalt hållbar utveckling och har nu vuxit till en avdelning med omkring femtio forskare inom fält som hållbara energi-, material- och jordbrukssystem och som också ägnat sig åt omfattande rådgivning till politik och samhälle i stort. Karl-Erik var sålunda tidigt ute med att starta en öppen och sökande akademisk miljö där forskare inspirerades att förstå och bidra till lösningar på vår tids stora utmaningar.
Brett engagemang
Karl-Eriks engagemang för att vetenskapen skulle användas för att möjliggöra en långsiktigt önskvärd samhällsutveckling fick honom att starta ytterligare ett ämne vid Chalmers: Teknisk fredsforskning. Här kunde forskning om tekniska frågor komplettera den mer samhällsvetenskapliga fredsforskning som bedrevs vid Göteborgs Universitet eller den kvantitativa analys SIPRI och mer strategiskt inriktade institutioner ägnade sig åt.
Hans engagemang för världen var inte bara teoretiskt. Tillsammans med sin vän från tidiga år som internationellt aktiv fysiker, den ghanesiske professorn Francis Allotey, arbetade han med utbildning och utveckling i Ghana, allt från att hålla doktorandkurser vid atomenergikommissionens anläggning i Kwabenya, till att fungera som utvecklingshövding i byarna Edumafa och Owomase. I Edumafa etablerades en skola som bär hans namn.
Även i Sverige engagerade han sig som rådgivare åt organisationer och i lokala initiativ. Vid ett besök i Sveriges första ekokommun, Övertorneå, frågade kommunalrådet vad en professor i teoretisk fysik gör här uppe. Karl-Erik svarade på sitt sätt: ”Även vi måste få möjlighet att lära oss saker och ting”.
Ödmjuk och engagerad
Karl-Erik hade en stor tilltro till den vetenskapliga metoden. Han var djupt kunnig inom många områden, men visade alltid ödmjukhet som person och engagemang i sak. Det gällde särskilt frågor om rättvisa, och han uttryckte ofta ett starkt motstånd mot korruption och maktmissbruk.
Karl-Erik ägnade sig under stora delar av sitt liv åt ett av fysikens mest svårhanterade problem: Kvantfysikens mätproblem. Efter pensionen fortsatte han sin forskning inom detta område in i det sista, trots sjukdomens framskridande. Hans förslag till lösning av problemet är att beskriva hela mätprocessen, med dess objekt och mätapparat, i kvantfältteori, den teori som utgör en grundsten för modern fysik.
Tomas Kåberger, professor i industriell energipolicy
Christian Azar, professor i fysisk resursteori
John Holmberg, professor i fysisk resursteori
Sten Karlsson, docent emeritus i industriell ekologi
Kristian Lindgren, professor emeritus i komplexa system
Bengt Månsson, professor i miljövetenskap