Ömsesidigt engagemang stärker forskare på flykt

Att publicera vetenskapliga artiklar kräver mer än kunskap om akademiska skrivkonventioner. Det förutsätter också tillgång till nätverk som stödjer forsknings- och publiceringsprocessen. Akademiska nätverk ger möjligheter att utbyta kunskap, få återkoppling och utveckla samarbeten som kan stärka både forskningen och karriären. För forskare i utsatta situationer kan sådana kontakter vara avgörande.

– För forskare med en trygg tillvaro ses nätverk ofta som en väg till akademisk excellens. För forskare i utsatta situationer kan de vara en fråga om överlevnad, säger Baraa Khuder, senior fakultetslärare vid Chalmers tekniska högskola och huvudförfattare till studien.

Att kunna bidra stärker relationerna

Studien ingår i ett treårigt projekt om syriska forskare på flykt och deras vägar in i nya akademiska miljöer. Den undersöker hur forskarna bygger nätverk som stöd för sitt arbete med att skriva för vetenskaplig publicering. Det viktigaste resultatet var att nätverken blev starkare och mer hållbara när forskarna själva kunde bidra.

– Vi såg att relationerna blev mer varaktiga när forskarna gick från att vara hjälpsökande till att bli samarbetspartner, mentorer eller experter. De bidrog med metodkunskap, data, återkoppling och egna professionella kontakter, säger Baraa Khuder.

Små steg öppnade nya möjligheter

Framstegen växte ofta fram stegvis. Ett enda samtal kunde leda till en introduktion, som i sin tur gav tillgång till data eller återkoppling på ett manuskript. Detta kunde sedan utvecklas till ett nytt samarbete. Nätverken ledde till publikationer, konferenspresentationer, ansökningar om forskningsanslag och tillgång till data. En av forskarna fick också en postdoktoral tjänst genom sitt nätverk.

– Vi såg hur det som först verkade vara ett litet steg med tiden kunde leda till betydligt större akademiska resultat, säger Baraa Khuder.

Lärosäten behöver stödja fortsatt samarbete

Universitet och forskningsfinansiärer behöver göra mer än att bara skapa tillfällen där forskare kan träffas, menar Baraa Khuder. Hon rekommenderar stöd som hjälper forskare att identifiera sina mål, vilka kontakter de behöver och vad de själva kan bidra med. Möten och aktiviteter behöver sedan ge utrymme för fortsatt samarbete.

Hon använder samma arbetssätt i sin undervisning för doktorander. Deltagarna får kartlägga sina framtida mål och nätverk och reflektera över vilket stöd de behöver och vad de kan erbjuda andra.

– Informella möten har förstås ett värde, men våra resultat tyder på att det behövs mer vägledning och struktur. Särskilt för forskare i utsatta situationer behöver stödet skapa förutsättningar för ömsesidigt och långsiktigt samarbete, säger Baraa Khuder.

Fakta om studien

Studien, som ingår i ett större treårigt projekt, följde tre syriska forskare på flykt i Storbritannien och Turkiet. Genom återkommande intervjuer, kartläggning av deras akademiska nätverk och analys av artikelutkast och återkoppling undersökte forskarna hur dessa professionella relationer utvecklades.

Det viktigaste resultatet är att relationerna blev mer hållbara och fick större effekt när forskarna kunde bidra med egen kunskap och egna resurser, snarare än att enbart ta emot hjälp.

Studien genomfördes av Baraa Khuder, Chalmers tekniska högskola, och Bojana Petrić, University of London, och publicerades nyligen i Written Communication.