Kärlkirurgi med matematik

​Torbjörn Lundh vill se mer av problembaserad forskning, där man utgår från centrala problem och skaffar sig den kunskap som man behöver för att lösa dem, istället för lösningsbaserad forskning där man har en lösning och ser sig om efter områden att applicera den på.

Torbjörn har tillbringat ett år tillsammans med kärlkirurger på Stanford University i Kalifornien, där han använt sig av ingenjörsmetoder och matematik för att titta på kärlkirurgiska problem. Han står sedan tidigare bakom flera uppfinningar, som en borttagningsbar stent, en ny bypass-design för att jämna ut skjuvspänningar och ett bandage som ger ett jämnt tryck. Alla har kommit fram genom angelägna problem som presenterats för honom av en kirurg. När han så besökte Stanford för två år sedan i ett helt annat ärende, ett pedagogiskt projekt inom ”team teaching”, upptäckte han gruppen VIBE Lab (Vascular Intervention Biomechanics & Engineering Laboratory) som innehöll både ingenjörer och kärlkirurger och som höll på med liknande saker som han själv. Efter att ha blivit inbjuden av dem sökte han och fick stipendium från Barbro Osher Pro Suecia Foundation, vilket betalade extrakostnaderna runt vistelsen och gjorde det möjligt för honom att åka.

Flytten gick inte bara mellan två världsdelar, utan även från akademi till sjukhus, en resa som inte är lika lång i USA som i Sverige. Stanford är känt för sitt utbildningsprogram inom biomedicin och där utbildas många av framtidens medtech-ingenjörer. Sedan Torbjörn kom till Matematiska vetenskaper år 2000 har han gått från att forska i ren analys till biomatematik, och nu har han gått ett steg till, genom att göra medicinsk teknik med matematiska verktyg. Han tycker att han till slut funnit sin plats.

Torbjörn deltog i forskningsgruppens arbete och drev olika forskningsprojekt, som att utveckla ett nytt koordinatsystem för blodkärl och stentar där man kan studera tidsdynamiska effekter och följa en stent under ett hjärtslag på ett visuellt sätt. Han var med under operationer som observatör för att leta efter möjliga förbättringar och fick därför utbildning inom sjukvårdsetik och sekretess. Dessutom följde han biodesignföreläsningar och var bihandledare för mastersstudenter. Tillsammans med kärlkirurgerna letade han problem och försökte lösa dem, och två av dem har lett till patentansökningar. Ett roligt matematiskt problem var att försöka förutsäga hur en vajer, som används inom titthålskirurgi, lägger sig i kärlsystemet.

– Jag fick så god kontakt med läkarna, de är superduktiga kirurger men har också läst naturvetenskap på universitetsnivå och är väldigt öppna för andra ämnen än de rent medicinska. Stanford är också så känt för ingenjörsentreprenörskap, det sitter verkligen i väggarna. Sedan är hela atmosfären fantastisk – studenterna som är så framåt, en miljö som sjuder av kreativitet, konst, musik och sport, och fantastiska föreläsningar inom alla möjliga ämnen som man kan gå på.

Snart kommer en av de personer som Torbjörn jobbade med i Stanford hit till Göteborg, den 28 november ges en föreläsning inom ramen för Life Sciences-seminarierna om ”augmented reality”, då kirurgen får löpande fysiologisk information om patienten som han opererar på under operationens gång via speciella glasögon, och två dagar senare blir det ett gemensamt biodesign-seminarium på Sahlgrenska i MedTech Wests regi. Torbjörn menar att exemplen från Stanford visar att det finns en enorm potential i sådana samarbeten. Det finns redan flera sådana framgångsrika samarbetsprojekt här, men de liknar Torbjörn vid öar, de tänkbara områdena där man skulle kunna samarbeta är så många fler. Han ligger också bakom ett initiativseminarium kring detta nästa höst med styrkeområdet Life Science Engineering, och påpekar att det skulle falla väl in med William Chalmers testamente då han som bekant testamenterade merparten av pengarna till lika delar till det som skulle komma att bli Chalmers och till Sahlgrenska.

Torbjörn har även tillsammans med Philip Gerlee nyligen utkommit med en bok, Scientific Models: Red Atoms, White Lies and Black Boxes in a Yellow Book, som utkom i augusti. Den handlar om olika synsätt på vad som är en modell och innehåller bland annat intervjuer med tio forskare inom skilda discipliner om vad en modell är för dem. Boken är tänkt att vara kulturöverbryggande och ger en förklaring till varför tvärvetenskapliga projekt ibland kan låsa sig. Upprinnelsen till den var ett initiativseminarium som hölls av Matematiska vetenskaper år 2010 och som hette just Vetenskapliga modeller.

Skribent

Setta Aspström